Lag (1904:48 s.1) om samä­gan­de­rätt

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1904:48 s.1
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2010:26
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr: 1904:48 s.1
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 1904-​09-30
Änd­rad: t.o.m. SFS

2010:26
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Äro två eller flera sam­fällt ägare av fas­tig­het eller lös sak, eller till­hör aktie, obli­ga­tion eller skul­debrev två eller flera sam­fällt, till­komme envar av dem viss lott i god­set. Lot­terna vare för lika räk­nad, där ej annat för­hål­lande kan visas.

2 §   För för­fo­gande över det sam­fällda god­set i dess hel­het eller för vid­ta­gande av åtgärd i godsets för­valt­ning erfordras samt­liga delä­ga­res sam­tycke; dock må åtgärd, som för godsets beva­rande tar­vas och ej tål upp­skov, utan hin­der därav att någon delä­gare i följd av sjuk­dom, från­varo eller annan orsak är ut stånd att i åtgär­den del­taga, av övriga vid­ta­gas.

3 §   Kunna delä­garna ej enas rörande godsets för­valt­ning eller nytt­jande, äge på ansö­kan av delä­gare rät­ten för­ordna, att god­set under viss tid skall omhän­der­ha­vas av god man, som av rät­ten utses. Till god man må ock delä­gare för­ord­nas.

4 §   Den, som enligt 3 § bli­vit utsedd till god man, ålig­ger att god­set till delä­gar­nes sam­fällda bästa för­valta. Vill han god­set bort­lega, äge makt där­till, dock ej för längre tid än för­ord­nan­det avser. Där fråga är om fast ege­nom, äge han bort­lega egen­do­men till den far­dag, som infal­ler näst efter det sagda tid gått till ända, eller, om viss minsta tid för upp­lå­tel­sen är bestämd enligt lag, för sådan tid.

Behål­len avkast­ning av god­set varde av gode man­nen för varje år mel­lan ägarna för­de­lad. Lag (1970:1005).

5 §   Varda före utgången av den tid, gode man­nens för­ord­nande avser, delä­garne ense att åter­taga för­valt­ningen av god­set, och göra de därom anmä­lan hos rät­ten, eller var­der hos rät­ten upp­lyst, att god­set bli­vit för gemen­sam räk­ning för­sålt eller att någon delä­gare löst de andra ut eller att gemen­ska­pen annor­le­des upp­hört, varde gode man­nen av rät­ten ent­le­di­gad.

6 §   Envar delä­gare i sam­fällt gods, varom i 1 § sägs, äge, där ej annor­le­des är mel­lan honom och övriga delä­gare avta­lat, hos rät­ten söka, att god­set för gemen­sam räk­ning utbju­des till för­sälj­ning å offent­lig auk­tion; dock må för­ord­nande om utbju­dande ej med­de­las, där annan delä­gare visar syn­ner­liga skäl för anstånd.

7 §   Är sam­fälld fas­tig­het sådan, att tillämp­ning av för­skrif­terna om klyv­ning kan ifrå­ga­komma, och har delä­gare i fas­tig­he­ten gjort ansö­kan om fas­tig­he­tens för­sälj­ning; vill annan delä­gare att gemen­ska­pen skall upp­lö­sas genom klyv­ning, give det till­känna, innan ansök­ningen var­der av första dom­stol avgjord. Upp­ly­ses, att klyv­ning bli­vit i laga ord­ning sökt, låte rät­ten frå­gan om för­sälj­ning vila, till dess sig visat, huruvida på den ansö­kan klyv­ning kom­mer till stånd; är ej ansö­kan om klyv­ning gjord, give rät­ten nödig tid där­till. Kom­mer någon i högre rätt och visar, att klyv­ning bli­vit sökt, må fas­tig­he­ten ändock gå till för­sälj­ning, evad klyv­ningen kom­mer till stånd eller icke. (Lag (1971:1051).

8 §   För­ord­nar rät­ten, att gods skall utbju­das till för­sälj­ning å offent­lig auk­tion, nämne rät­ten en god man att ombe­sörja auk­tio­nen och för­dela köpeskil­lingen samt, där fråga är om fas­tig­het, utfärda köpebrev.

9 §   I sam­band med ett för­ord­nande om offent­lig auk­tion skall rät­ten också, om det yrkas av någon delä­gare, bestämma ett pris under vil­ket god­set inte får för­säl­jas. Är det fråga om för­sälj­ning av en fas­tig­het, i vil­ken en omyn­dig har del eller som till någon del omfat­tas av ett för­val­tar­skap enligt för­äld­ra­bal­ken, skall ett sådant pris bestäm­mas, även om det inte yrkas av någon.

I övrigt skall för­sälj­nings­vill­ko­ren bestäm­mas av gode man­nen. Lag (1988:1263).

10 §   Auk­tion, varom i denna lag är fråga, skall, efter det laga kraft åkom­mit rät­tens beslut om auk­tion, hål­las så snart ske kan; dock att, där någon delä­gare är i kon­kurs­till­stånd för­satt, gode man­nen ej äger makt att god­set för­sälja, så länge sagd delä­ga­res lott till­hör kon­kurs­boet.

11 §   Den gode man­nen ska på lämp­ligt sätt kun­göra för­sälj­nings­vill­ko­ren samt tid och plats för auk­tio­nen. Avser auk­tio­nen en jord­bruks­fas­tig­het, ska den gode man­nen vid auk­tio­nen upp­lysa om reg­lerna i jord­för­värvsla­gen (1979:230).
Lag (2010:26).

12 §   Om samt­liga delä­gare är när­va­rande vid auk­tio­nen och de är över­ens om att anta eller för­kasta ett anbud som läm­nas på auk­tio­nen, gäl­ler deras beslut. Är det fråga om en fas­tig­het, för vil­ken rät­ten utan yrkande enligt 9 § skall bestämma ett visst lägsta pris, får för­sälj­ning dock inte ske om inte den omyn­di­ges andel eller den andel som omfat­tas av ett för­val­tar­skap enligt för­äld­ra­bal­ken blir betald enligt det bestämda pri­set.

Är delä­garna ej ense, gäl­ler högsta anbu­det såsom anta­get, om det ej under­sti­ger det pris som har bestämts enligt 9 §. Är lott i sam­fälld fas­tig­het sär­skilt inteck­nad och upp­går den på sådan lott belö­pande ande­len i den bjudna köpeskil­lingen icke till belop­pet av den gäld, för vil­ken lot­ten på grund av inteck­ning häf­tar, får anbu­det inte antas, om inte ägare av övriga lot­ter med­ger det. Vad som nu har sagts gäl­ler dock inte, om för­sälj­ningen avser att från två eller flera hem­manslot­ter avsöndra mark, som varit ansla­gen till stän­digt ryttare-​, soldat-​ eller båts­manstorp. Lag (1988:1263).

13 §   Hava, efter det för­ord­nande om auk­tion med­de­lats, delä­gare träf­fat över­ens­kom­melse om auk­tio­nens instäl­lande, give de gode man­nen det till känna; och vare, där det skett, för­ord­nan­det för­fal­let.

Lag samma vare, där auk­tion ej leder till godsets för­sälj­ning.

14 §   Vad i 18 kap. han­dels­bal­ken är för sysslo­man stad­gat i fråga om ansva­rig­het och redo­vis­ning, så ock om arvode och ersätt­ning för kost­na­der, skall gälla även för god man, som i denna lag avses.

15 §   Kost­nad, som enligt denna lag gjorts för för­valt­ning av sam­fällt gods eller för auk­tion, skola samt­lige delä­gare vid­kän­nas, envar i för­hål­lande till sin lott.

16 §   Ej må någon till god man för­ord­nas, utan att han där­till sam­tyckt.
Vill den, som är till god man för­ord­nad, befatt­ningen från­träda och git­ter han visa skä­lig orsak; varde av rät­ten ent­le­di­gad. På ansö­kan av delä­gare äge ock rät­ten ent­le­dig god man, när skäl där­till äro.

17 §   Beslut om för­ord­nande eller ent­le­di­gande av god man, som i 3 § sägs, gånge utan hin­der av förd kla­gan i verk­stäl­lig­het.

Är god man för­ord­nad att ombe­sörja auk­tion, varom i denna lag är fråga, och har rät­tens beslut om auk­tio­nen vun­nit laga kraft, träde gode man­nen till sin befatt­ning utan hin­der därav, att kla­gan föres över det beslut, vari­ge­nom han för­ord­nats. Föres kla­gan över beslut, vari­ge­nom rät­ten ent­le­di­gat god man, som sist är nämnd, gånge beslu­tet icke dess mindre i verk­stäl­lig­het.

18 §   Laga dom­stol i fråga, som avses i 3 eller 6 §, vare, evad frå­gan rörer löst eller fast gods, all­män under­rätt i den ort, där god­set fin­nes. Dom­stol, hos vil­ken gjorts ansö­kan, som för­an­lett god mans till­sät­tande, till­komme ock att upp­taga fråga om gode man­nens ent­le­di­gande och om för­ord­nande av annan i hans ställe.

19 §   Vad i denna lag fin­nes stad­gat äge ej tillämp­ning å sådan sam­fäl­lig­het, som avses i lagen (1973:1150) om för­valt­ning av sam­fäl­lig­he­ter, eller å sådan all­män­ning, som avses i lagen (1952:166) om häradsall­män­ningar eller lagen (1952:167) om all­män­nings­sko­gar i Norr­land och Dalarna; ej hel­ler vare i något fall lagens före­skrif­ter tillämp­liga i fråga om bildande av vilt­vårds­om­råde, bestå­ende av alle­nast en fas­tig­het, eller av fis­ke­vårds­om­råde, omfat­tande alle­nast en fas­tig­het eller det till alle­nast en fas­tig­het hörande fis­ket.

Beträf­fande egen­doms­för­hål­lan­den som rör makar, sam­bor, delä­gare i oskif­tat dödsbo, bolags­män, redare som ingått över­ens­kom­melse om par­tre­deri eller del­ta­gare i samma gruv­rö­relse finns sär­skilda bestäm­mel­ser. I fråga om för­valt­ningen av fast egen­dom som är tax­e­rad som lant­bruks­en­het och som ägs av minst tre gemen­samt gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser i stäl­let för 2 6 §§.

Bestäm­mel­serna i 13 kap. 10 § eller 14 kap. 11 § för­äld­ra­bal­ken skall inte tilläm­pas i fråga om för­sälj­ning enligt denna lag av sam­fälld fast egen­dom, som till någon del ägs av omyn­dig eller omfat­tas av ett för­val­tar­skap enligt för­äld­ra­bal­ken.
Lag (2000:596).

20 §   Vad i denna lag är stad­gat om samä­gan­de­rätt till fas­tig­het skall i tillämp­liga delar gälla i fråga om tomträtt, som inne­ha­ves av två eller flera. Lag (1953:420).

Vik­tiga lagar inom för­mö­gen­hets­rät­ten
JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

Arbe­tar du med för­mö­gen­hets­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom för­mö­gen­hets­rätt.