Lag (1987:822) om inter­na­tio­nella köp

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1987:822
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2012:602
Övrigt: Endast den svenska över­sätt­ningen av bila­gan finns med här.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1987:822
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 1987-​06-11
Änd­rad: t.o.m. SFS

2012:602
Övrig text: Endast den svenska över­sätt­ningen av bila­gan finns med här.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Artik­larna 1-88 och 100 i För­enta natio­ner­nas kon­ven­tion den 11 april 1980 angå­ende avtal om inter­na­tio­nella köp av varor ska i ori­gi­nal­tex­ter­nas lydelse gälla som lag här i lan­det. Ori­gi­nal­tex­terna ska ha samma gil­tig­het.

Kon­ven­tio­nens eng­elska och franska ori­gi­nal­tex­ter finns till­sam­mans med en svensk över­sätt­ning som en bilaga till denna lag. Tex­terna på övriga ori­gi­nal­språk - ara­biska, kine­siska, ryska och spanska - finns i Sve­ri­ges över­ens­kom­mel­ser med främ­mande mak­ter (SÖ 1987:87). Lag (2011:852).

2 §   Lagen tilläm­pas inte om både säl­ja­ren och köpa­ren har sina affärs­stäl­len i Dan­mark, Fin­land, Island, Norge eller Sve­rige.
Om en part har mer än ett affärs­ställe, ska det ställe beak­tas till vil­ket avta­let och dess full­gö­rande har sin när­maste anknyt­ning. Om en part inte har något affärs­ställe, ska avse­ende fäs­tas vid par­tens hem­vist. Lag (2011:852).

Bilaga

Över­sätt­ning

För­enta natio­ner­nas kon­ven­tion den 11 april 1980 angå­ende avtal om inter­na­tio­nella köp av varor

De för­drags­slu­tande sta­terna,
som beak­tar de all­männa målen i de av För­enta natio­ner­nas sjätte extra gene­ral­för­sam­ling antagna reso­lu­tio­nerna om upp­rät­tande av en ny inter­na­tio­nell eko­no­misk ord­ning,
som anser att en utveck­ling av den inter­na­tio­nella han­deln på grund­val av jäm­lik­het och ömse­si­diga för­de­lar är en vik­tig fak­tor för främ­jande av vän­skap­liga för­bin­del­ser mel­lan sta­ter,
som anser att anta­gan­det av enhet­liga reg­ler, vilka gäl­ler för avtal om inter­na­tio­nella köp av varor och beak­tar olika soci­ala, eko­no­miska och rätts­liga system, skulle bidra till att undan­röja rätts­liga hin­der i inter­na­tio­nell han­del och främja dess utveck­ling;

har kom­mit över­ens om föl­jande:

DEL I

TILLÄMP­NINGS­OM­RÅDE OCH ALL­MÄNNA BESTÄM­MEL­SER

Kapi­tel I

Tillämp­nings­om­råde

Arti­kel 1
      1) Denna kon­ven­tion är tillämp­lig på avtal om köp av varor mel­lan par­ter, vil­kas affärs­stäl­len är belägna i skilda sta­ter:
      a) när dessa sta­ter är för­drags­slu­tande sta­ter; eller
      b) när inter­na­tio­nellt pri­vaträtts­liga reg­ler leder till att lagen i en för­drags­slu­tande stat skall tilläm­pas.
      2) Den omstän­dig­he­ten att par­terna har sina affärs­stäl­len i skilda sta­ter skall inte beak­tas då denna omstän­dig­het inte fram­går av avta­let, tidi­gare affärs­för­bin­delse mel­lan par­terna eller av upp­lys­ningar som de har givit vid någon tid­punkt före eller vid avtals­slu­tet.
      3) Hän­syn skall var­ken tas till par­ter­nas natio­na­li­tet eller till deras eller avta­lets civila eller kom­mer­si­ella karak­tär då kon­ven­tio­nens tillämp­lig­het skall fast­stäl­las.

Arti­kel 2

Denna kon­ven­tion skall inte tilläm­pas på köp:
      a) av en vara för köpa­rens per­son­liga bruk eller för hans familj eller hus­håll, såvida inte säl­ja­ren före eller vid avtals­slu­tet var­ken visste eller borde ha vetat att varan köp­tes för sådant bruk;
      b) på auk­tion;
      c) vid exe­ku­tiv för­sälj­ning eller annars tvångs­vis på grund av lag;
      d) av vär­de­pap­per eller pengar;
      e) av far­tyg, svä­vare eller luft­far­tyg;
      f) av elekt­ri­ci­tet.

Arti­kel 3
      1) Avtal om till­han­da­hål­lande av en vara som skall till­ver­kas eller fram­stäl­las anses som köp, såvida inte den part som bestäl­ler varan åtar sig att till­han­da­hålla en väsent­lig del av det mate­rial som behövs för en sådan till­verk­ning eller fram­ställ­ning.
      2) Denna kon­ven­tion tilläm­pas inte på avtal där den över­vä­gande delen av den parts skyl­dig­he­ter, som skall leve­rera varan, består i att till­han­da­hålla arbete eller andra tjäns­ter.

Arti­kel 4

Denna kon­ven­tion regle­rar endast ingå­ende av avtal om köp samt de rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter för säl­ja­ren och köpa­ren som här­rör från ett sådant avtal. Den gäl­ler inte, om inte annat är uttryck­li­gen före­skri­vet i kon­ven­tio­nen:
      a) gil­tig­he­ten av ett avtal eller någon av bestäm­mel­serna i det eller gil­tig­he­ten av någon sed­vänja;
      b) den ver­kan som avta­let kan ha på ägan­de­rät­ten till den sålda varan.

Arti­kel 5

Denna kon­ven­tion tilläm­pas inte på säl­ja­rens ansvar för döds­fall eller annan per­son­skada som varan för­or­sa­kar.

Arti­kel 6

Par­terna kan komma över­ens om att denna kon­ven­tion inte skall tilläm­pas eller, om inte annat föl­jer av arti­kel 12, avvika från eller ändra ver­kan av vil­ken som helst av bestäm­mel­serna i den.

Kapi­tel II

All­männa bestäm­mel­ser

Arti­kel 7
      1) Vid tolk­ningen av denna kon­ven­tion skall hän­syn tas till dess inter­na­tio­nella karak­tär samt till beho­vet av att främja en enhet­lig tillämp­ning av kon­ven­tio­nen och ett iakt­ta­gande av god sed i inter­na­tio­nell han­del.
      2) Frå­gor som regle­ras i denna kon­ven­tion, men som inte uttryck­li­gen har lösts i den, skall lösas i enlig­het med de all­männa prin­ci­per som kon­ven­tio­nen är grun­dad på eller, om sådana prin­ci­per sak­nas, enligt den lag som är tillämp­lig enligt inter­na­tio­nellt pri­vaträtts­liga reg­ler.

Arti­kel 8
      1) Vid tillämp­ningen av denna kon­ven­tion skall en parts utta­lan­den och övriga upp­trä­dande tol­kas i enlig­het med hans avsikt, om den andra par­ten visste eller inte kunde ha varit omed­ve­ten om vil­ken avsik­ten var.
      2) Om före­gå­ende stycke inte är tillämp­ligt, skall en parts utta­lan­den och övriga upp­trä­dande tol­kas i enlig­het med den upp­fatt­ning som en för­nuf­tig per­son i den andra par­tens ställ­ning skulle ha fått under samma omstän­dig­he­ter.
      3) Vid fast­stäl­lande av en parts avsikt eller hur en för­nuf­tig per­son skulle ha upp­fat­tat den, skall veder­bör­lig hän­syn tas till alla omstän­dig­he­ter av bety­delse, såsom avtals­för­hand­ling­arna, praxis som har utbil­dats mel­lan par­terna, han­dels­bruk och annan sed­vänja samt par­ter­nas senare upp­trä­dande.

Arti­kel 9
      1) Par­terna är bundna av han­dels­bruk och annan sed­vänja som de har sam­tyckt till och av praxis som de har utbil­dat mel­lan sig.
      2) Om inte annat har över­ens­kom­mits, anses par­terna i fråga om sitt avtal eller dess ingå­ende under­för­stått ha hän­vi­sat till han­dels­bruk och annan sed­vänja som par­terna kände till eller borde ha känt till och som i inter­na­tio­nell han­del är all­män känt och regel­bun­det iakt­tas av par­ter i avtal av före­lig­gande typ vid det ifrå­ga­va­rande sla­get av han­del.

Arti­kel 10

Vid tillämp­ning av denna kon­ven­tion skall:
      a) om en part har mer än ett affärs­ställe, det ställe beak­tas till vil­ket avta­let och dess full­gö­rande har sin när­maste anknyt­ning, med beak­tande av de omstän­dig­he­ter som par­terna kände till eller räk­nade med vid någon tid­punkt före eller vid avtals­slu­tet;
      b) om en part inte har något affärs­ställe, avse­ende fäs­tas vid hans hem­vist.

Arti­kel 11

Ett köpe­av­tal behö­ver inte ingås eller bekräf­tas i skrift­lig form och behö­ver inte upp­fylla något annat form­krav. Det kan styr­kas på vil­ket sätt som helst, också med vitt­nen.

Arti­kel 12

De bestäm­mel­ser i arti­kel 11 eller 29 eller i del II av denna kon­ven­tion som tillå­ter att köpe­av­tal ingås, änd­ras eller upp­hör genom över­ens­kom­melse i annat än skrift­lig form eller att anbud, anta­gande svar eller någon annan vil­je­för­kla­ring görs i annat än skrift­lig form gäl­ler inte då en part har sitt affärs­ställe i en för­drags­slu­tande stat som har avgi­vit en för­kla­ring enligt arti­kel 96 i denna kon­ven­tion.
Par­terna får inte inskränka eller ändra ver­kan av denna arti­kel.

Arti­kel 13

Vid tillämp­ning av denna kon­ven­tion omfat­tar uttryc­ket "skrift­lig" även tele­gram och telex.

DEL II

INGÅ­ENDE AV AVTAL

Arti­kel 14
      1) Ett för­slag om att sluta avtal som har ställts till en eller flera bestämda per­so­ner utgör ett anbud, om det är till­räck­ligt pre­ci­se­rat och anger anbuds­gi­va­rens avsikt att bli bun­den i hän­delse av ett anta­gande svar. Ett för­slag är till­räck­ligt pre­ci­se­rat om det anger vil­ken vara det är fråga om och uttryck­li­gen eller under­för­stått fast­stäl­ler eller ger anvis­ning om hur mängd och pris skall fast­stäl­las.
      2) Ett för­slag som inte är ställt till en eller flera bestämda per­so­ner skall endast anses utgöra en anmo­dan att inkomma med anbud, om inte den som fram­för för­sla­get klart anger det mot­satta.

Arti­kel 15
      1) Ett anbud får ver­kan när det kom­mer fram till anbuds­ta­ga­ren.
      2) Ett anbud får dras till­baka även om det är oåter­kal­le­ligt, såvida med­de­lan­det om att det dras till­baka kom­mer fram till anbuds­ta­ga­ren före eller sam­ti­digt som anbu­det.

Arti­kel 16
      1) Till dess att ett avtal har slu­tits kan ett anbud åter­kal­las om åter­kal­lel­sen kom­mer fram till anbuds­ta­ga­ren innan han har avsänt ett anta­gande svar.
      2) Ett anbud kan dock inte åter­kal­las:
      a) om det, genom att en bestämd tid för svar har fast­ställts eller på annat sätt anger att det inte kan åter­kal­las; eller
      b) om anbuds­ta­ga­ren rim­li­gen kunde räkna med att anbu­det inte kunde åter­kal­las och anbuds­ta­ga­ren har hand­lat i för­li­tan på anbu­det.

Arti­kel 17

Ett anbud upp­hör att gälla, även om det inte kan åter­kal­las, då ett avslag kom­mer fram till anbuds­gi­va­ren.

Arti­kel 18
      1) Ett utta­lande eller annat upp­trä­dande av anbuds­ta­ga­ren som visar att han sam­tyc­ker till ett anbud utgör ett anta­gande svar. Tyst­nad eller overk­sam­het utgör inte i sig ett anta­gande svar.
      2) Ett anta­gande svar på ett anbud får ver­kan när uttryc­ket för sam­tycke kom­mer fram till anbuds­gi­va­ren. Ett anta­gande svar får inte ver­kan om sva­ret inte kom­mer fram till anbuds­gi­va­ren inom den tid som han har satt ut eller, om ingen tid har satts ut, inom en tid som är skä­lig med veder­bör­lig hän­syn till hur snabbt kom­mu­ni­ka­tions­sätt anbuds­gi­va­ren har anli­tat och till övriga omstän­dig­he­ter kring avta­let. Ett munt­ligt anbud måste antas ome­del­bart, om inte annat fram­går av omstän­dig­he­terna.
      3) Om emel­ler­tid anbuds­ta­ga­ren med stöd av anbu­det eller praxis som har utbil­dats mel­lan par­terna eller han­dels­bruk eller annan sed­vänja, utan att lämna något med­de­lande till anbuds­gi­va­ren, visar att han sam­tyc­ker till anbu­det genom en hand­ling, såsom en som hän­för sig till varans avsän­dande eller till betal­ningen, får det anta­gan­det sva­ret ver­kan när hand­lingen utförs, under för­ut­sätt­ning att det sker inom den tid som har fast­ställts i före­gå­ende stycke.

Arti­kel 19
      1) Ett svar på ett anbud som är avsett att vara ett anta­gande svar men som inne­hål­ler tillägg, begräns­ningar eller andra änd­ringar anses som avslag på anbu­det och gäl­ler som ett nytt anbud.
      2) Ett svar på ett anbud, som är avsett att vara ett anta­gande svar men som inne­hål­ler tilläggs­vill­kor eller avvi­kande vill­kor som inte väsent­ligt änd­rar vill­ko­ren i anbu­det, skall lik­väl gälla som ett anta­gande svar, såvida inte anbuds­gi­va­ren utan oskä­ligt dröjs­mål munt­li­gen gör invänd­ningar mot avvi­kel­sen eller avsän­der ett med­de­lande med samma inne­börd. Om han inte gör en sådan invänd­ning, blir de vill­kor som fram­går av anbu­det avtals­vill­kor med de änd­ringar som det anta­gande sva­ret inne­hål­ler.
      3) Tilläggs­vill­kor eller avvi­kande vill­kor om bland annat pris, betal­ning, varans kva­li­tet och mängd, plats och tid för avläm­nande, omfatt­ningen av den ena par­tens ansva­rig­het gente­mot den andra par­ten eller lös­ning av tvis­ter anses väsent­ligt ändra vill­ko­ren i anbu­det.

Arti­kel 20
      1) En tid för avgi­vande av svar som anbuds­gi­va­ren har satt ut i ett tele­gram eller brev bör­jar löpa från den tid­punkt då tele­gram­met inläm­nas för beford­ran eller från det datum som fram­går av bre­vet eller, om inget sådant datum fram­går, från post­stäm­pelns datum. En tid för avgi­vande av svar som anbuds­gi­va­ren har bestämt i tele­fon­sam­tal, telex eller annat ome­del­bart kom­mu­ni­ka­tions­me­del bör­jar löpa från den tid­punkt då anbu­det kom­mer fram till anbuds­ta­ga­ren.
      2) Offi­ci­ella helg­da­gar eller fri­da­gar som infal­ler under accept­fris­ten tas med vid beräk­ningen av tiden. Om emel­ler­tid ett med­de­lande om anta­gande svar inte kan avläm­nas på anbuds­gi­va­rens adress sista dagen av fris­ten där­för att denna dag infal­ler på en offi­ci­ell helg­dag eller fri­dag på anbuds­gi­va­rens affärs­ställe, för­längs fris­ten till den första efter­föl­jande arbets­da­gen.

Arti­kel 21
      1) Ett anta­gande svar som kom­mer för sent gäl­ler lik­väl som anta­gande svar, om anbuds­gi­va­ren utan dröjs­mål munt­li­gen med­de­lar anbuds­ta­ga­ren detta eller avsän­der ett med­de­lande med samma inne­börd.
      2) Om det av ett brev eller någon annan skrift­lig hand­ling som inne­hål­ler ett för­se­nat anta­gande svar fram­går att det sänts under sådana omstän­dig­he­ter att det, om dess beford­ran hade varit nor­mal, skulle ha kom­mit fram till anbuds­gi­va­ren i tid, gäl­ler det för­se­nade sva­ret som ett anta­gande svar, om inte anbuds­gi­va­ren utan dröjs­mål munt­li­gen med­de­lar anbuds­ta­ga­ren att han anser att hans anbud inte längre gäl­ler eller avsän­der ett med­de­lande med samma inne­håll.

Arti­kel 22

Ett anta­gande svar kan åter­kal­las, om åter­kal­lel­sen kom­mer fram till anbuds­gi­va­ren innan eller sam­ti­digt som det anta­gande sva­ret skulle ha fått ver­kan.

Arti­kel 23

Ett avtal sluts vid den tid­punkt då ett anta­gande svar på anbud får ver­kan i enlig­het med bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion.

Arti­kel 24

Vid tillämp­ningen av denna del av kon­ven­tio­nen anses ett anbud, ett anta­gande svar eller någon annan vil­je­för­kla­ring "komma fram" till adres­sa­ten då den görs munt­li­gen till honom eller på annat sätt avläm­nas till honom per­son­li­gen, på hans affärs­ställe eller post­a­dress eller, om han inte har något affärs­ställe eller någon post­a­dress, på hans hem­vist.

DEL III

KÖP AV VAROR

Kapi­tel I

All­männa bestäm­mel­ser

Arti­kel 25

Ett avtals­brott från ena par­tens sida är väsent­ligt om det med­för en sådan olä­gen­het för den andra par­ten att det i huvud­sak berö­var honom vad han hade rätt att vänta sig enligt avta­let. Avtals­brot­tet är dock inte väsent­ligt om den part som är skyl­dig till avtals­brot­tet inte för­ut­såg och en för­nuf­tig per­son i samma ställ­ning under samma omstän­dig­he­ter inte hel­ler skulle ha för­ut­sett ett sådant resul­tat.

Arti­kel 26

En häv­nings­för­kla­ring gäl­ler endast om den görs genom ett med­de­lande till den andra par­ten.

Arti­kel 27

Om inte annat uttryck­li­gen anges i denna del av kon­ven­tio­nen, gäl­ler för de fall då en part läm­nar en under­rät­telse, en upp­ma­ning eller något annat med­de­lande i enlig­het med denna del och med anli­tande av ett med hän­syn till omstän­dig­he­terna lämp­ligt medel för beford­ran, att dröjs­mål eller fel vid beford­ran av med­de­lan­det eller dess ute­blivna fram­komst inte berö­var denna part rät­ten att åbe­ropa med­de­lan­det.

Arti­kel 28

Om en part i enlig­het med bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion har rätt att kräva att den andra par­ten full­gör en skyl­dig­het, är en dom­stol inte skyl­dig att med­dela dom på natu­ra­full­gö­relse, om inte dom­sto­len skulle göra detta enligt sitt eget lands lag­stift­ning i fråga om lik­nande köp som inte regle­ras av kon­ven­tio­nen.

Arti­kel 29
      1) Ett avtal kan änd­ras eller bringas att upp­höra genom en över­ens­kom­melse mel­lan par­terna.
      2) Ett skrift­ligt avtal som inne­hål­ler en bestäm­melse att en änd­ring eller ett upp­hä­vande av avta­let måste ske genom skrift­lig över­ens­kom­melse kan inte änd­ras eller bringas att upp­höra genom en över­ens­kom­melse på annat sätt. En part kan emel­ler­tid genom sitt hand­lande för­lora möj­lig­he­ten att åbe­ropa en sådan bestäm­melse i den mån den andra par­ten har för­li­tat sig på detta hand­lande.

Kapi­tel II

Säl­ja­rens skyl­dig­he­ter

Arti­kel 30

Säl­ja­ren är skyl­dig att avlämna varan, över­lämna doku­ment avse­ende varan samt över­föra ägan­de­rät­ten till varan på det sätt som avta­let och kon­ven­tio­nen för­ut­sät­ter.

Avdel­ning I

Avläm­nande av varan och över­läm­nande av doku­ment

Arti­kel 31

Om säl­ja­ren inte skall avlämna varan på någon annan bestämd plats, består hans skyl­dig­het att avlämna varan
      a) om köpe­av­ta­let för­ut­sät­ter att varan skall trans­por­te­ras, i att över­lämna varan till den förste trans­por­tö­ren för vida­re­be­ford­ran till köpa­ren;
      b) om avta­let, i de fall som inte omfat­tas av före­gå­ende punkt, hän­för sig till en bestämd vara eller till en vara som inte är bestämd men som skall tas ur ett bestämt parti, eller som skall till­ver­kas eller fram­stäl­las och par­terna vid avtals­slu­tet kände till att varan befann sig eller skulle till­ver­kas eller fram­stäl­las på en bestämd plats, i att ställa varan till köpa­rens för­fo­gande på denna plats;
      c) i övriga fall, i att ställa varan till köpa­rens för­fo­gande på den plats där säl­ja­ren hade sitt affärs­ställe vid avtals­slu­tet.

Arti­kel 32
      1) Om säl­ja­ren, i enlig­het med avta­let eller denna kon­ven­tion, över­läm­nar varan till en trans­por­tör och om varan inte klart har hän­förts till avta­let genom märk­ning av varan, genom trans­port­do­ku­ment eller på annat sätt, skall säl­ja­ren lämna ett med­de­lande till köpa­ren om för­sän­del­sen med spe­ci­fi­ce­ring av varan.
      2) Om säl­ja­ren skall ordna trans­por­ten av varan, skall han sluta nöd­vän­diga avtal för trans­port till den angivna orten med efter omstän­dig­he­terna lämp­ligt trans­port­me­del och på sed­van­liga vill­kor för sådana trans­por­ter.
      3) Om säl­ja­ren inte skall teckna trans­port­för­säk­ring för varan, skall han på köpa­rens begä­ran till­han­da­hålla denne alla till­gäng­liga upp­gif­ter som behövs för att denne skall kunna teckna en sådan för­säk­ring.

Arti­kel 33

Säl­ja­ren skall avlämnd varan:
      a) om en viss tid­punkt är fast­ställd i eller föl­jer av avta­let, vid denna tid­punkt;
      b) om en viss tidrymd är fast­ställd i eller föl­jer av avta­let, när som helst under denna tidrymd, såvida det inte fram­går av omstän­dig­he­terna att köpa­ren skall välja tid­punk­ten; eller
      c) i andra fall, inom skä­lig tid efter avtals­slu­tet.

Arti­kel 34

Om säl­ja­ren skall över­lämna doku­ment avse­ende varan, skall han över­lämna dem vid den tid­punkt, på den plats och i den form som är för­ut­satt enligt avta­let. Om säl­ja­ren har över­läm­nat doku­ment före den avtal­sen­liga tid­punk­ten, får han fram till dess avhjälpa fel eller bris­ter i doku­men­ten, såvida inte utö­van­det av denna rätt för­or­sa­kar köpa­ren oskä­lig olä­gen­het eller oskä­lig kost­nad. Köpa­ren behål­ler emel­ler­tid den rätt han kan ha att kräva ska­de­stånd enligt denna kon­ven­tion.

Avdel­ning II

Varans avtal­sen­lig­het och tredje mans krav

Arti­kel 35
      1) Säl­ja­ren skall avlämna en vara som i fråga om mängd, kva­li­tet och art över­ens­stäm­mer med det som avta­let för­ut­sät­ter och som också är inne­slu­ten eller för­pac­kad på ett avtal­sen­ligt sätt.
      2) Såvida par­terna inte har kom­mit över­ens om annat, är varan avtal­sen­lig endast om den:
      a) är lämp­lig för de ända­mål till vilka varor av mot­sva­rande slag i all­män­het används;
      b) är lämp­lig för ett bestämt ända­mål som säl­ja­ren uttryck­li­gen eller under­för­stått har fått veta vid avtals­slu­tet, utom då det fram­går av omstän­dig­he­terna att köpa­ren inte för­li­tade sig på, eller inte hade rim­lig anled­ning att för­lita sig på, säl­ja­rens sak­kun­skap och omdöme;
      c) har egen­ska­perna hos en vara som säl­ja­ren har lagt fram för köpa­ren såsom prov eller modell;
      d) är inne­slu­ten eller för­pac­kad på det sätt som är bruk­ligt för sådana varor eller, då det inte finns något sådant bruk, på ett sätt som är ända­måls­en­ligt för att bevara och skydda varan.
      3) Säl­ja­ren är inte ansva­rig enligt andra styc­ket punk­terna a-d för sådana bris­ter i avtal­sen­lig­he­ten hos varan (fel) som köpa­ren vid avtals­slu­tet kände till eller inte kunde ha varit omed­ve­ten om.

Arti­kel 36
      1) Säl­ja­ren är ansva­rig i enlig­het med avta­let och denna kon­ven­tion för fel som före­lig­ger vid den tid­punkt då ris­ken går över på köpa­ren, även om felet visar sig först efter denna tid­punkt.
      2) Säl­ja­ren är även ansva­rig för fel som upp­står efter den i före­gå­ende stycke angivna tid­punk­ten och som beror på brott mot någon av hans skyl­dig­he­ter, där­ibland brott mot en garanti att varan under en viss tid kom­mer att för­bli lämp­lig för sitt van­liga ända­mål eller för något bestämt ända­mål eller kom­mer att behålla angivna egen­ska­per eller kän­ne­tec­ken.

Arti­kel 37

Om säl­ja­ren har avläm­nat varan före den avta­lade tiden för avläm­nande, får han intill denna tid­punkt avlämna delar som fat­tas, fylla ut bris­ter i varans mängd, avlämna en vara för att ersätta en fel­ak­tig eller avhjälpa fel i den avläm­nade varan, under för­ut­sätt­ning att utö­van­det av denna rätt inte för­or­sa­kar köpa­ren oskä­lig olä­gen­het eller oskä­lig kost­nad. Köpa­ren behål­ler dock den rätt han kan ha att kräva ska­de­stånd enligt denna kon­ven­tion.

Arti­kel 38
      1) Köpa­ren skall under­söka varan eller låta under­söka den så snart det med hän­syn till omstän­dig­he­terna är möj­ligt.
      2) Om avta­let för­ut­sät­ter att varan skall trans­por­te­ras, får under­sök­ningen upp­skju­tas till dess att varan har kom­mit fram till bestäm­mel­se­or­ten.
      3) Om varan omdi­ri­ge­ras under trans­por­ten eller sänds vidare av köpa­ren utan att denna har haft skä­lig möj­lig­het att under­söka den och säl­ja­ren vid avtals­slu­tet kände till eller borde ha känt till möj­lig­he­ten av en sådan omdi­ri­ge­ring eller vida­re­sänd­ning, får under­sök­ningen upp­skju­tas till dess att varan har anlänt till den nya bestäm­mel­se­or­ten.

Arti­kel 39
      1) Köpa­ren för­lo­rar rät­ten att åbe­ropa fel i varan, om han inte inom skä­lig tid efter det att han märkte eller borde ha märkt felet rekla­me­rar till säl­ja­ren och upp­ger felets art.
      2) I alla hän­del­ser för­lo­rar köpa­ren rät­ten att åbe­ropa fel i varan om han inte rekla­me­rar till säl­ja­ren om felet senast inom två år från den tid­punkt då varan fak­tiskt över­läm­na­des till köpa­ren, såvida inte denna tids­frist är ofören­lig med en avta­lad garan­ti­tid.

Arti­kel 40

Säl­ja­ren får inte åbe­ropa bestäm­mel­serna i artik­larna 38 och 39, om felet hän­för sig till omstän­dig­he­ter som han kände till eller inte kunde ha varit omed­ve­ten om och som han inte har upp­lyst köpa­ren om.

Arti­kel 41

Säl­ja­ren skall avlämna en vara som inte belas­tas av någon rätt för eller något krav från tredje man, såvida inte köpa­ren har sam­tyckt till att ta emot varan belas­tad av en sådan rätt eller ett sådant krav. Om emel­ler­tid rät­ten eller kra­vet grun­das på något indust­ri­ellt rätts­skydd eller annan imma­te­ri­al­rätt, regle­ras säl­ja­rens skyl­dig­he­ter av arti­kel 42.

Arti­kel 42
      1) Säl­ja­ren skall avlämna en vara som inte belas­tas av någon rätt för eller något krav från tredje man, som grun­das på något indust­ri­ellt rätts­skydd eller någon annan imma­te­ri­al­rätt som säl­ja­ren kände till eller inte kunde ha varit omed­ve­ten om vid avtals­slu­tet, under för­ut­sätt­ning att rät­ten eller kra­vet grun­das på något indust­ri­ellt rätts­skydd eller någon annan imma­te­ri­al­rätt
      a) enligt lagen i den stat där varan skall säl­jas vidare eller använ­das på annat sätt, om par­terna vid avtals­slu­tet för­ut­såg att varan skulle säl­jas vidare eller använ­das i den sta­ten; eller
      b) i övriga fall enligt lagen i den stat där köpa­ren har sitt affärs­ställe.
      2) Säl­ja­rens skyl­dig­he­ter enligt före­gå­ende stycke omfat­tar inte fall då
      a) köpa­ren vid avtals­slu­tet kände till eller inte kunde ha varit omed­ve­ten om rät­ten eller kra­vet; eller
      b) rät­ten eller kra­vet är en följd av att säl­ja­ren har följt tek­niska rit­ningar, model­ler, for­mer eller andra sådana spe­ci­fi­ka­tio­ner som köpa­ren har till­han­da­hål­lit.

Arti­kel 43
      1) Köpa­ren för­lo­rar rät­ten att åbe­ropa bestäm­mel­serna i arti­kel 41 eller 42, om han inte rekla­me­rar till säl­ja­ren med angi­vande av arten av rät­ten eller kra­vet inom skä­lig tid efter det han har bli­vit eller borde ha bli­vit med­ve­ten om rät­ten eller kra­vet.
      2) Säl­ja­ren får inte åbe­ropa bestäm­mel­serna i före­gå­ende stycke om han kände till tredje mans rätt eller krav och dess art.

Arti­kel 44

Utan hin­der av arti­kel 39 första styc­ket och arti­kel 43 första styc­ket får köpa­ren göra pris­av­drag enligt arti­kel 50 eller kräva ska­de­stånd med undan­tag av ska­de­stånd för för­lo­rad vinst, om han har en skä­lig ursäkt för sin under­lå­ten­het att rekla­mera på före­skri­vet sätt.

Avdel­ning III

Påfölj­der vid säl­ja­rens avtals­brott

Arti­kel 45
      1) Om säl­ja­ren under­lå­ter att full­göra någon av sina skyl­dig­he­ter enligt avta­let eller denna kon­ven­tion, får köpa­ren
      a) utöva de rät­tig­he­ter som anges i artik­larna 46-52;
      b) kräva ska­de­stånd enligt artik­larna 74-77.
      2) Köpa­ren för­lo­rar inte den rätt han kan ha att kräva ska­de­stånd när han utö­var rät­ten att göra gäl­lande någon annan påföljd.
      3) Säl­ja­ren kan inte bevil­jas anstånd av en dom­stol eller skil­je­dom­stol då köpa­ren gör gäl­lande en påföljd av avtals­brot­tet.

Arti­kel 46
      1) Köpa­ren får kräva att säl­ja­ren full­gör sina skyl­dig­he­ter, om han inte har gjort gäl­lande en påföljd som är ofören­lig med ett sådant krav.
      2) Om varan inte över­ens­stäm­mer med avta­let, kan köpa­ren kräva omle­ve­rans endast om felet utgör ett väsent­ligt avtals­brott och krav på omle­ve­rans fram­ställs antingen i sam­band med rekla­ma­tion enligt arti­kel 39 eller inom skä­lig tid där­ef­ter.
      3) Om varan inte över­ens­stäm­mer med avta­let, kan köpa­ren kräva att säl­ja­ren avhjäl­per felet genom repa­ra­tion, såvida inte detta är oskä­ligt med beak­tande av samt­liga omstän­dig­he­ter. Krav på repa­ra­tion måste fram­stäl­las antingen i sam­band med rekla­ma­tion enligt arti­kel 39 eller inom skä­lig tid där­ef­ter.

Arti­kel 47
      1) Köpa­ren får sätta ut en skä­lig tillägg­s­tid inom vil­ken säl­ja­ren skall full­göra sina skyl­dig­he­ter.
      2) Om inte köpa­ren har mot­ta­git något med­de­lande från säl­ja­ren om att denne inte kom­mer att full­göra avta­let inom den sålunda utsatta tiden, får köpa­ren inte under denna tid göra gäl­lande någon påföljd av avtals­brot­tet. Köpa­ren för­lo­rar emel­ler­tid inte den rätt han kan ha att kräva ska­de­stånd på grund av dröjs­mål med full­gö­rel­sen.

Arti­kel 48
      1) Om inte annat föl­jer av arti­kel 49, får säl­ja­ren även efter tid­punk­ten för avläm­nan­det på egen bekost­nad avhjälpa sin under­lå­ten­het att full­göra sina skyl­dig­he­ter, om han kan göra detta utan oskä­ligt dröjs­mål och utan att för­or­saka köpa­ren oskä­lig olä­gen­het eller osä­ker­het beträf­fande ersätt­ning från säl­ja­ren för utlägg som köpa­ren har haft. Köpa­ren behål­ler dock den rätt han kan ha att kräva ska­de­stånd enligt denna kon­ven­tion.
      2) Om säl­ja­ren upp­ma­nar köpa­ren att med­dela huruvida han kom­mer att godta full­gö­relse och köpa­ren inte sva­rar inom skä­lig tid, får säl­ja­ren full­göra inom den tid som har angetts i hans upp­ma­ning. Köpa­ren får inte under denna tid göra gäl­lande en påföljd som är ofören­lig med säl­ja­rens full­gö­relse.
      3) Ett med­de­lande från säl­ja­ren till köpa­ren om att han kom­mer att full­göra inom en angi­ven tid skall anses inne­hålla en upp­ma­ning enligt före­gå­ende stycke till köpa­ren om att denne skall med­dela sitt beslut.
      4) En upp­ma­ning eller ett med­de­lande från säl­ja­ren enligt andra eller tredje styc­ket får ver­kan endast om upp­ma­ningen eller med­de­lan­det mot­tas av köpa­ren.

Arti­kel 49
      1) Köpa­ren får häva köpet:
      a) om säl­ja­ren under­lå­ter att full­göra någon av sina skyl­dig­he­ter enligt avta­let eller denna kon­ven­tion och detta utgör ett väsent­ligt avtals­brott; eller
      b) i hän­delse avläm­nande inte har skett, om säl­ja­ren inte avläm­nar varan inom den tillägg­s­tid som har utsatts av köpa­ren enligt arti­kel 47 första styc­ket, eller om han för­kla­rar att han inte kom­mer att avlämna varan inom denna tillägg­s­tid.
      2) När säl­ja­ren har avläm­nat varan för­lo­rar köpa­ren dock rät­ten att häva köpet, om han inte gör det
      a) vid för­se­nat avläm­nande, inom skä­lig tid efter det att han har fått veta att avläm­nande har skett;
      b) vid annat avtals­brott än för­se­nat avläm­nande, inom skä­lig tid
      i) efter det han fick eller borde ha fått kän­ne­dom om avtals­brot­tet

ii) efter utgången av en tillägg­s­tid som köpa­ren har satt ut enligt arti­kel 47 första styc­ket eller efter det att säl­ja­ren har för­kla­rat att han inte kom­mer att full­göra sina skyl­dig­he­ter inom en sådan tillägg­s­tid; eller

iii) efter utgången av en tillägg­s­tid som säl­ja­ren har angett enligt arti­kel 48 andra styc­ket eller efter det att köpa­ren har för­kla­rat att han inte kom­mer att godta full­gö­relse.

Arti­kel 50

Om varan inte över­ens­stäm­mer med avta­let och oav­sett om pri­set redan har betalts eller inte, får köpa­ren göra pris­av­drag enligt för­hål­lan­det mel­lan den fak­tiskt avläm­nade varans värde vid tiden för avläm­nan­det och det värde som en avtal­sen­lig vara skulle ha haft vid denna tidunkt. Om säl­ja­ren emel­ler­tid avhjäl­per sin under­lå­ten­het att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt arti­kel 37 eller arti­kel 48 eller om köpa­ren avvi­sar säl­ja­rens full­gö­relse i enlig­het med dessa artik­lar, får köpa­ren inte göra pris­av­drag.

Arti­kel 51
      1) Om säl­ja­ren avläm­nar endast en del av varan eller om endast en del av den avläm­nade varan är avtal­sen­lig, skall artik­larna 46-50 tilläm­pas på den del som sak­nas eller som inte är avtal­sen­lig.
      2) Köpa­ren får häva köpet i dess hel­het endast om under­lå­ten­he­ten att avlämna varan i dess hel­het eller i avtal­sen­ligt skick utgör ett väsent­ligt avtals­brott.

Arti­kel 52
      1) Om säl­ja­ren avläm­nar varan före den fast­ställda tid­punk­ten får köpa­ren motta leve­rans av varan eller avvisa den.
      2) Om säl­ja­ren avläm­nar en större mängd än vad som har avta­lats, får köpa­ren motta leve­rans av den över­skju­tande mäng­den eller avvisa den.
Mot­tar köpa­ren leve­rans av hela den över­skju­tande mäng­den eller en del av den, skall han betala för denna enligt det pris­be­räk­nings­sätt som gäl­ler för avta­let.

Kapi­tel III

Köpa­rens skyl­dig­he­ter

Arti­kel 53

Köpa­ren skall betala för varan och motta leve­rans av den såsom avta­let och denna kon­ven­tion för­ut­sät­ter.

Avdel­ning I

Betal­ningen för varan

Arti­kel 54

Köpa­rens skyl­dig­het att betala för varan omfat­tar även skyl­dig­het att vidta sådana åtgär­der och att upp­fylla sådana före­skrif­ter för att betal­ning skall kunna ske som kan krä­vas enligt avta­let eller lagar och bestäm­mel­ser.

Arti­kel 55

Då ett gil­tigt avtal har slu­tits utan att det uttryck­li­gen eller under­för­stått fast­stäl­ler pri­set eller ger anvis­ningar om hur det skall bestäm­mas, anses par­terna, om inte annat fram­går av omstän­dig­he­terna, under­för­stått ha hän­vi­sat till det pris som all­mänt tilläm­pas vid tiden för avtals­slu­tet för varor av samma slag som säljs under jäm­för­liga för­hål­lan­den inom ifrå­ga­va­rande bransch.

Arti­kel 56

Om pri­set fast­ställs efter varans vikt, skall det i tvek­samma fall bestäm­mas efter net­to­vik­ten.

Arti­kel 57
      1) Om köpa­ren inte skall full­göra betal­ningen på någon annan bestämd plats, skall han betala till­säl­ja­ren
      a) där säl­ja­ren har sitt affärs­ställe; eller
      b) om betal­ning skall ske mot över­läm­nande av varan eller doku­ment, där över­läm­nan­det sker.
      2) Säl­ja­ren skall bära den ökning av kost­na­derna för betal­ningen som för­or­sa­kas av att hans affärs­ställe har flyt­tats efter avtals­slu­tet.

Arti­kel 58
      1) Om köpa­ren inte skall betala pri­set vid någon annan bestämd tid­punkt, skall han betala då säl­ja­ren stäl­ler antingen varan eller de doku­ment till vilka för­fo­gan­de­rät­ten över varan är knu­ten till köpa­rens för­fo­gande i enlig­het med avta­let och denna kon­ven­tion. Säl­ja­ren får göra en sådan betal­ning till vill­kor för att varan eller doku­men­ten skall över­läm­nas.
      2) Om avta­let för­ut­sät­ter att varan skall trans­por­te­ras, får säl­ja­ren sända den på vill­kor att varan eller doku­ment till vilka för­fo­gan­de­rät­ten över varan är knu­ten inte skall över­läm­nas till köpa­ren annat än mot betal­ning.
      3) Köpa­ren är inte skyl­dig att betala innan han har haft till­fälle att under­söka varan, såvida inte det för­fa­rings­sätt för avläm­nande eller betal­ning som par­terna ha kom­mit över­ens om är ofören­ligt med att han får ett sådant till­fälle till under­sök­ning.

Arti­kel 59

Köpa­ren skall full­göra betal­ningen vid den avta­lade tiden eller vid den tid som föl­jer av avta­let och denna kon­ven­tion utan anmo­dan eller upp­fyl­lelse av andra for­ma­li­te­ter från säl­ja­rens sida.

Avdel­ning II

Mot­ta­gan­det av leve­ran­sen

Arti­kel 60

Köpa­rens skyl­dig­het att motta leve­rans av varan består
      a) i att vidta alla åtgär­der som skä­li­gen kan för­vän­tas av honom för att säl­ja­ren skall kunna avlämna varan; och
      b) i att överta varan.

Avdel­ning III

Påfölj­der vid köpa­rens avtals­brott

Arti­kel 61
      1) om köpa­ren under­lå­ter att full­göra någon av sina skyl­dig­he­ter enligt avta­let eller denna kon­ven­tion får säl­ja­ren:
      a) utöva de rät­tig­he­ter som anges i artik­larna 62-65;
      b) kräva ska­de­stånd enligt artik­larna 74-77.
      2) Säl­ja­ren för­lo­rar inte den rätt han kan ha att kräva ska­de­stånd när ha utö­var rät­ten att göra gäl­lande någon annan påföljd.
      3) Köpa­ren kan inte bevil­jas anstånd av en dom­stol eller skil­je­dom­stol då säl­ja­ren gör gäl­lande en påföljd av avtals­brot­tet.

Arti­kel 62

Säl­ja­ren får kräva att köpa­ren beta­lar pri­set, mot­tar leve­rans av varan eller full­gör sina andra skyl­dig­he­ter, om inte säl­ja­ren har gjort gäl­lande en påföljd som är ofören­lig med ett sådant krav.

Arti­kel 63
      1) Säl­ja­ren får sätta ut en skä­lig tillägg­s­tid inom vil­ken köpa­ren skall full­göra sina skyl­dig­he­ter.
      2) Om inte säl­ja­ren har mot­ta­git något med­de­lande från köpa­ren om att denne inte kom­mer att full­göra avta­let inom den sålunda utsatta tiden, får säl­ja­ren inte under denna tid göra gäl­lande någon påföljd av avtals­brot­tet. Säl­ja­ren för­lo­rar emel­ler­tid inte den rätt han kan ha att kräva ska­de­stånd på grund av dröjs­mål med full­gö­rel­sen.

Arti­kel 64
      1) Säl­ja­ren får häva köpet:
      a) om köpa­ren under­lå­ter att full­göra någon av sina skyl­dig­he­ter enligt avta­let eller denna kon­ven­tion och detta utgör ett väsent­ligt avtals­brott; eller
      b) om köpa­ren inte full­gör sin skyl­dig­het att betala eller motta leve­rans av varan inom en tillägg­s­tid som har utsatts av säl­ja­ren enligt arti­kel 63 första styc­ket eller för­kla­rar att han inte kom­mer att full­göra skyl­dig­he­ten inom denna tillägg­s­tid.
      2) När köpa­ren har full­gjort sin betal­nings­skyl­dig­het för­lo­rar säl­ja­ren dock rät­ten att häva köpet, om han inte gör det
      a) vid för­se­nad full­gö­relse av köpa­ren, innan säl­ja­ren har fått veta att full­gö­relse har skett; eller
      b) vid annat avtals­brott än för­se­nad full­gö­relse av köpa­ren, inom skä­lig tid
      i) efter det att säl­ja­ren fick eller borde ha fått kän­ne­dom om avtals­brot­tet; eller

ii) efter utgången av en tillägg­s­tid som säl­ja­ren har satt ut enligt arti­kel 63 första styc­ket eller efter det att köpa­ren har för­kla­rat att han inte kom­mer att full­göra sina skyl­dig­he­ter inom en sådan tillägg­s­tid.

Arti­kel 65
      1) Om köpa­ren enligt avta­let skall lämna spe­ci­fi­ka­tion rörande form, mått eller andra egen­ska­per hos varan men undelå­ter att göra en sådan spe­ci­fi­ka­tion antingen inom den avta­lade tiden eller inom skä­lig tid efter det att han har tagit emot en begä­ran från säl­ja­ren, får säl­ja­ren, utan att för­lora andra rät­tig­he­ter han kan ha, själv göra spe­ci­fi­ka­tio­nen i över­ens­stäm­melse med köpa­rens behov såvitt de är kända för honom.
      2) Om säl­ja­ren själv gör spe­ci­fi­ka­tio­nen, skall han under­rätta köpa­ren om detal­jerna i den och sätta ut en skä­lig tid inom vil­ken köpa­ren får göra en annan spe­ci­fi­ka­tion. Om köpa­ren, efter att ha tagit emot en sådan under­rät­telse, inte gör spe­ci­fi­ka­tio­nen inom den sålunda utsatta tiden, är den spe­ci­fi­ka­tion som säl­ja­ren har gjort bin­dande.

Kapi­tel IV

Ris­kens över­gång

Arti­kel 66

För­lust av eller skada på varan efter det att ris­ken har gått över på köpa­ren befriar inte denne från hans skyl­dig­het att betala, om inte för­lus­ten eller ska­dan beror på en åtgärd eller under­lå­ten­het av säl­ja­ren.

Arti­kel 67
      1) Om köpe­av­ta­let för­ut­sät­ter att varan skall trans­por­te­ras och säl­ja­ren inte skall avlämna den på en bestämd plats, går ris­ken över på köpa­ren när varan över­läm­nas till den förste trans­por­tö­ren för trans­port till köpa­ren i enlig­het med köpe­av­ta­let. Om säl­ja­ren skall över­lämna varan till en trans­por­tör på en bestämd plats, går ris­ken inte över på köpa­ren för­rän varan över­läm­nas till trans­por­tö­ren på denna plats. Den omstän­dig­he­ten att säl­ja­ren har rätt att hålla inne de doku­ment till vilka för­fo­gan­de­rät­ten över varan är knu­ten påver­kar inte ris­kens över­gång.
      2) Ris­ken går dock inte över på köpa­ren för­rän varan klart har hän­förts till avta­let genom märk­ning av varan, genom trans­port­do­ku­ment, genom med­de­lande till köpa­ren eller på något annat sätt.

Arti­kel 68

Ris­ken för en vara som säljs medan den befin­ner sig under trans­port går över på köpa­ren vid avtals­slu­tet. Om omstän­dig­he­terna tyder på det, skall emel­ler­tid köpa­ren anses ha över­ta­git ris­ken från den tid­punkt då varan öveläm­na­des till den trans­por­tör som har utfär­dat de doku­ment som lig­ger till grund för trans­portav­ta­let. Om säl­ja­ren vid avtals­slu­tet visste eller borde ha vetat att varan hade gått för­lo­rad eller ska­dats och inte har med­de­lat köpa­ren detta, bär säl­ja­ren ris­ken för för­lus­ten eller ska­dan.

Arti­kel 69
      1) I de fall som inte omfat­tas av artik­larna 67 och 68 går ris­ken över på köpa­ren då han över­tar varan eller, om han inte gör detta i tid, från den tid­punkt då varan har ställts till hans för­fo­gande och han begår avtals­brott genom att inte motta leve­ran­sen.
      2) Om köpa­ren är skyl­dig att överta varan på någon annan plats än säl­ja­rens affärs­ställe, går ris­ken emel­ler­tid över då tiden för avläm­nan­det är inne och köpa­ren vet att varan har ställts till hans för­fo­gande på denna plats.
      3) Om köpe­av­ta­let gäl­ler en vara som ännu inte är bestämd, anses varan inte stå till köpa­rens för­fo­gande för­rän den klart har hän­förts till avta­let.

Arti­kel 70

Om säl­ja­ren har begått ett väsent­ligt avtals­brott, begrän­sar inte artik­larna 67, 68 och 69 de påfölj­der som köpa­ren kan göra gäl­lande på grund av avtals­brot­tet.

Kapi­tel V

Gemen­samma bestäm­mel­ser om säl­ja­rens och köpa­rens skyl­dig­he­ter

Avdel­ning I

Befa­rat avtals­brott och suc­ces­siv leve­rans

Arti­kel 71
      1) En part får inställa full­gö­rel­sen av sina skyl­dig­he­ter om det efter avtals­slu­tet visar sig att den andra par­ten inte kom­mer att full­göra en väsent­lig del av sina skyl­dig­he­ter till följd av
      a) en all­var­lig brist i hans full­gö­rel­se­för­måga eller i hans kre­ditvär­dig­het; eller
      b) hans sätt att för­be­reda full­gö­rel­sen eller full­göra avta­let.
      2) Om säl­ja­ren redan har avsänt varan när de för­hål­lan­den som anges i före­gå­ende stycke visar sig, får han för­hindra att varan över­läm­nas till köpa­ren, även om denne inne­har ett doku­ment som ger honom rätt att erhålla varan. Detta stycke gäl­ler endast de rät­tig­he­ter till varan som kom­mer i fråga i för­hål­lan­det mel­lan köpa­ren och säl­ja­ren.
      3) En part som instäl­ler sin full­gö­relse, antingen innan varan har avsänts eller där­ef­ter, skall ome­del­bart under­rätta den andra par­ten om detta och fort­sätta med sin med full­gö­relse, om den andra par­ten stäl­ler en till­räck­lig säker­het för sin full­gö­relse.

Arti­kel 72
      1) Står det före tid­punk­ten för full­gö­rel­sen klart att den ena av par­terna kom­mer att begå ett väsent­ligt avtals­brott, får den andra par­ten häva avta­let.
      2) Om tiden tillå­ter, skall den part som har för avsikt att häva avta­let på det sätt som är skä­ligt under­rätta den andra par­ten om sin avsikt för att bereda denne möj­lig­het att ställa en god­tag­bar säker­het för sin full­gö­relse.
      3) Bestäm­mel­serna i före­gå­ende stycke skall inte tilläm­pas, om den andra par­ten har för­kla­rat att han inte kom­mer att full­göra sina för­plik­tel­ser.

Arti­kel 73
      1) Om varan enligt avta­let skall avläm­nas genom del­le­ve­ran­ser och den ena par­ten under­lå­ter att full­göra någon av sina skyl­dig­he­ter som avser en del­le­ve­rans och detta utgör ett väsent­ligt avtals­brott beträf­fande denna del­le­ve­rans, får den andra par­ten häva avta­let beträf­fande del­le­ve­ran­sen.
      2) Om den ena par­tens under­lå­ten­het att full­göra någon av sina skyl­dig­he­ter avse­ende en del­le­ve­rans ger den andra par­ten god grund att anta att ett väsent­ligt avtals­brott kom­mer att inträffa beträf­fande fram­tida del­le­ve­ran­ser, får denna part häva avta­let beträf­fande fram­tida del­le­ve­ran­ser, under för­ut­sätt­ning att han gör det inom skä­lig tid.
      3) En köpare som häver avta­let beträf­fande en del­le­ve­rans får sam­ti­digt häva beträf­fande del­le­ve­ran­ser som redan har avläm­nats eller fram­tida leve­ran­ser, om del­le­ve­ran­serna på grund av sitt inbör­des sam­band inte skulle kunna använ­das för det ända­mål par­terna räk­nade med vid avtals­slu­tet.

Avdel­ning II

Ska­de­stånd

Arti­kel 74

Ska­de­stånd för avtals­brott av den ena par­ten skall utgå med ett belopp som mot­sva­rar den för­lust, inbe­räk­nat för­lo­rad vinst, som den andra par­ten har lidit till följd av avtals­brot­tet. Ska­de­stån­det får inte över­stiga den för­lust som den ska­de­stånds­skyl­dige vid avtals­slu­tet för­ut­såg eller borde ha för­ut­sett såsom en, med hän­syn till de omstän­dig­he­ter som han då kände till eller borde ha känt till, möj­lig följd av avtals­brot­tet.

Arti­kel 75

Om köpet hävs och om köpa­ren har gjort ett täck­nings­köp eller säl­ja­ren har sålt varan på nytt och detta har gjorts på ett skä­ligt sätt och inom skä­lig tid efter det att köpet häv­des, har den part som krä­ver ska­de­stånd rätt till skill­na­den mel­lan det avta­lade pri­set och pri­set vid täck­nings­kö­pet eller kom­pen­sa­tions­för­sälj­ningen lik­som ytter­li­gare ska­de­stånd enligt arti­kel 74.

Arti­kel 76
      1) Om köpet hävs och det finns ett gängse pris på varan, har den part som krä­ver ska­de­stånd och som inte har gjort ett täck­nings­köp eller en kom­pen­sa­tions­för­sälj­ning enligt arti­kel 75, rätt till skill­na­den mel­lan det avta­lade pri­set och gängse pris vid den tid­punkt då köpet häv­des lik­som ytter­li­gare ska­de­stånd enligt arti­kel 74. Om den part som krä­ver ska­de­stånd har hävt köpet efter det att han över­tog varan, skall dock gängse pris vid tiden för över­ta­gan­det tilläm­pas i stäl­let för gängse pris då köpet häv­des.
      2) Vid tillämp­ning av före­gå­ende stycke skall med gängse pris för­stås det pris som gäl­ler på den ort där varan borde ha avläm­nats eller om det inte finns något gängse pris på denna ort, pri­set på en annan skä­li­gen jäm­för­bar ort med beak­tande av skill­na­der i trans­port­kost­na­derna för varan.

Arti­kel 77

En part som åbe­ro­par ett avtals­brott skall vidta sådana åtgär­der som efter omstän­dig­he­terna är skä­liga för att begränsa den för­lust, inbe­räk­nat för­lo­rad vinst, som föl­jer av avtals­brot­tet. Om han inte vid­tar sådana åtgär­der, kan den ska­de­stånds­skyl­diga par­ten kräva att ska­de­stån­det sätts ned med ett belopp som mot­sva­rar den del av för­lus­ten som borde ha und­vi­kits.

Avdel­ning III

Ränta

Arti­kel 78

Om en part inte beta­lar pri­set eller något annat för­fal­let belopp, har den andra par­ten rätt till ränta på belop­pet utan att det inver­kar på hans rätt till ska­de­stånd enligt arti­kel 74.

Avdel­ning IV

Befri­el­se­grun­der

Arti­kel 79
      1) En part är inte ansva­rig för under­lå­ten­het att full­göra någon av sina skyl­dig­he­ter, om han visar att under­lå­ten­he­ten berodde på ett hin­der utan­för hans kon­troll och att han inte skä­li­gen kunde för­vän­tas ha räk­nat med hind­ret vid avtals­slu­tet eller ha und­vi­kit eller över­vun­nit hind­ret eller dess följ­der.
      2) Om par­tens under­lå­ten­het att full­göra skyl­dig­he­ten beror på ett avtals­brott av tredje man som han har givit i upp­drag att full­göra hela avta­let eller en del av det, är par­ten befriad från ansvar endast om
      a) han är befriad enligt före­gå­ende stycke; och
      b) den till vil­ken han har gett upp­dra­get även skulle vara befriad från ansvar om bestäm­mel­serna i nämnda stycke tilläm­pa­des på honom.
      3) Befri­else från ansvar enligt denna arti­kel gäl­ler för den tid under vil­ken hind­ret består.
      4) Den part som under­lå­ter att full­göra en skyl­dig­het skall under­rätta den andra par­ten om hind­ret och dess inver­kan på hans möj­lig­he­ter att full­göra skyl­dig­he­ten. Om den andra par­ten inte har fått under­rät­telse inom skä­lig tid efter det att den part som under­lå­ter att full­göra skyl­dig­he­ten fick eller borde ha fått kän­ne­dom om hind­ret, är den sist­nämnda par­ten skyl­dig att ersätta den skada som är en följd av att den andra par­ten inte har fått under­rät­tel­sen i tid.
      5) Denna arti­kel hind­rar inte par­terna att utöva någon annan rätt än rät­ten att kräva skde­stånd enligt denna kon­ven­tion.

Arti­kel 80

En part får inte åbe­ropa att den andra par­ten har under­lå­tit att full­göra någon av sina skyl­dig­he­ter i den mån detta beror på en hand­ling eller under­lå­ten­het av honom själv.

Avdel­ning V

Verk­ning­arna av häv­ning

Arti­kel 81
      1) Häv­ning av köpet befriar båda par­ter från deras skyl­dig­he­ter enligt avta­let med undan­tag för even­tu­ell ska­de­stånds­skyl­dig­het. Häv­ning påver­kar inte bestäm­mel­ser i avta­let om lös­ning av tvis­ter eller andra avtal­be­stäm­mel­ser som gäl­ler par­ter­nas rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter till följd av att köpet hävs.
      2) En part som helt eller del­vis har full­gjort köpet får kräva att den andra par­ten läm­nar till­baka det som den först­nämnda par­ten har till­han­da­hål­lit eller betalt enligt avta­let. Om båda par­terna är skyl­diga att lämna till­baka något, skall de göra detta sam­ti­digt.

Arti­kel 82
      1) Köpa­ren för­lo­rar rät­ten att häva köpet eller kräva att säl­ja­ren före­tar omle­ve­rans, om det är omöj­ligt för köpa­ren att lämna till­baka varan i väsent­li­gen samma skick i vil­ket han tog emot den.
      2) Före­gå­ende stycke skall inte tilläm­pas
      a) om omöj­lig­he­ten att lämna till­baka varan eller att lämna till­baka den i väsent­li­gen samma skick i vil­ket köpa­ren tog emot den inte beror på en hand­ling eller under­lå­ten­het av honom själv;
      b) om varan eller en del av den har för­störts eller för­säm­rats till följd av en under­sök­ning enligt arti­kel 38; eller
      c) om varan eller en del av den har sålts i nor­mal han­del eller för­bru­kats eller för­änd­rats av köpa­ren under nor­mal använd­ning innan han märkte eller borde ha märkt felet.

Arti­kel 83

En köpare som enligt arti­kel 82 har för­lo­rat rät­ten att häva köpet eller kräva att säl­ja­ren före­tar omle­ve­rans behål­ler rät­ten att göra gäl­lande alla andra påfölj­der enligt avta­let och denna kon­ven­tion.

Arti­kel 84
      1) Om säl­ja­ren skall lämna till­baka betal­ningen, skall han också betala ränta på belop­pet från den dag då han fick betalt.
      2) Köpa­ren skall ersätta säl­ja­ren för all den nytta som han har haft av varan eller en del av den,
      a) om han skall lämna till­baka varan eller en del av den; eller
      b) om det är omöj­ligt för honom att lämna till­baka hela varan eller en del av den, eller att lämna till­baka hela varan eller en del av den väsent­li­gen i det skick i vil­ket han tog emot den, men han trots detta har hävt köpet eller krävt att säl­ja­ren skall företa omle­ve­rans.

Avdel­ning VI

Vård av varan

Arti­kel 85

Om köpa­ren är i dröjs­mål med att motta leve­rans av varan eller om han, ifall betal­ning och avläm­nande skall ske sam­ti­digt, inte full­gör sin betal­nings­skyl­dig­het, och säl­ja­ren antingen har varan i sin besitt­ning eller kan för­foga över den på annat sätt, skall säl­ja­ren vidta med hän­syn till omstän­dig­he­terna skä­liga åtgär­der för att ta vård om varan.
Han har rätt att hålla inne varan till dess att köpa­ren har ersatt honom för skä­liga kost­na­der.

Arti­kel 86
      1) Om köpa­ren har tagit emot varan och har för avsikt att utöva någon rätt enligt avta­let eller denna kon­ven­tion att avvisa den, skall han vidta med hän­syn till omstän­dig­he­terna skä­liga åtgär­der för att ta vård om varan. Han har rätt att hålla inne varan till dess att säl­ja­ren har ersatt honom för skä­liga kost­na­der.
      2) Om en vara som har sänts till köpa­ren har ställts till den­nes för­fo­gande på bestäm­mel­se­or­ten och han utö­var rät­ten att avvisa den, skall han ta hand om varan för säl­ja­rens räk­ning, under för­ut­sätt­ning att detta kan ske utan att varan beta­las och utan oskä­lig olä­gen­het eller oskä­lig kost­nad. Denna bestäm­melse är inte tillämp­lig om säl­ja­ren eller någon som har rätt att ta hand om varan för säl­ja­rens räk­ning finns på bestäm­mel­se­or­ten. Om köpa­ren tar hand om varan enligt detta stycke, tilläm­pas före­gå­ende stycke på hans rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter.

Arti­kel 87

En part som skall vidta åtgär­der för att ta vård om varan får lägga upp den i någon annans lager på den andra par­tens bekost­nad, under för­ut­sätt­ning att kost­na­den för detta inte är oskä­lig.

Arti­kel 88
      1) En part som skall ta vård om varan enligt arti­kel 85 eller 86, får sälja den på lämp­ligt sätt, om den andra par­ten har dröjt oskä­ligt länge med att ta hand om varan eller med att återta varan eller med att betala för varan eller för vård­kost­na­derna, under för­ut­sätt­ning att den andra par­ten i skä­lig tid har under­rät­tats om avsik­ten att sälja varan.
      2) Om varan är utsatt för snabb för­säm­ring eller om vår­den av den skulle med­föra oskä­liga kost­na­der, skall en part som skall ta vård om varan enligt arti­kel 85 eller 86 vidta skä­liga åtgär­der för att sälja den. I den mån det är möj­ligt skall han under­rätta den andra par­ten om sin avsikt att sälja varan.
      3) En part som säl­jer varan har rätt att av intäk­terna från för­sälj­ningen hålla inne ett belopp som täc­ker skä­liga utgif­ter för vår­den av varan och för­sälj­ningen. Han är skyl­dig att utge över­skot­tet till den andra par­ten.

Del IV

SLUT­BE­STÄM­MEL­SER

Arti­kel 89

För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare utses här­med till depo­si­ta­rie för denna kon­ven­tion.

Arti­kel 90

Denna kon­ven­tion gäl­ler inte fram­för en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som redan har ingåtts eller kan komma att ingås och som inne­hål­ler bestäm­mel­ser rörande frå­gor som regle­ras i denna kon­ven­tion, under för­ut­sätt­ning att par­terna har sina affärs­stäl­len i sta­ter som är par­ter i en sådan över­ens­kom­melse.

Arti­kel 91
      1) Denna kon­ven­tion är öppen för under­teck­nande vid det avslu­tande mötet i För­enta natio­ner­nas kon­fe­rens angå­ende avtal om inter­na­tio­nella köp av varor och skall för­bli öppen för under­teck­nande av samt­liga sta­ter i För­enta natio­ner­nas hög­kvar­ter i New York fram till den 30 sep­tem­ber 1981.
      2) Denna kon­ven­tion skall rati­fi­ce­ras, god­tas eller god­kän­nas av de sta­ter som har under­teck­nat den.
      3) Denna kon­ven­tion är öppen för anslut­ning av samt­liga sta­ter som inte har under­teck­nat den från den dag den är öppen för under­teck­nande.
      4) Instru­ment rörande rati­fi­ka­tion, god­ta­gande, god­kän­nande och anslut­ning skall depo­ne­ras hos För­enta natio­ner­nas gene­ral­sek­re­te­rare.

Arti­kel 92
      1) En för­drags­slu­tande stat kan vid under­teck­nande, rati­fi­ce­ring, god­ta­gande, god­kän­nande eller anslut­ning för­klara att den inte skall vara bun­den av del II eller III av denna kon­ven­tion.
      2) En för­drags­slu­tande stat som avger en för­kla­ring enligt före­gå­ende stycke beträf­fande del II eller III av denna kon­ven­tion skall inte anses som en för­drags­slu­tande stat enligt arti­kel 1 första styc­ket i denna kon­ven­tion vad gäl­ler frå­gor som regle­ras i den del på vil­ken dekla­ra­tio­nen är tillämp­lig.

Arti­kel 93
      1) En för­drags­slu­tande stat som har två eller flera områ­den i vilka enligt dess kon­sti­tu­tion olika rätts­sy­stem gäl­ler i frå­gor som behand­las i denna kon­ven­tion kan vid under­teck­nande, rati­fi­ce­ring, god­ta­gande, god­kän­nande eller anslut­ning för­klara att denna kon­ven­tion skall omfatta alla dess områ­den eller endast ett eller flera av dem och kan ändra sin för­kla­ring genom att avge en ny för­kla­ring vid vil­ken tid­punkt som helst.
      2) Depo­si­ta­rien skall under­rät­tas om dessa för­kla­ringar som uttryck­li­gen skall ange de områ­den vilka kon­ven­tio­nen omfat­tar.
      3) Om kon­ven­tio­nen enligt en för­kla­ring enligt denna arti­kel omfat­tar ett eller flera men inte samt­liga områ­den som till­hör en för­drags­slu­tande stat och om en parts affärs­ställe är belä­get i den sta­ten, skall vid tillämp­ning av kon­ven­tio­nen detta affärs­ställe inte anses vara belä­get i en för­drags­slu­tande stat, såvida det inte är belä­get inom ett område vil­ket kon­ven­tio­nen omfat­tar.
      4) Om en för­drags­slu­tande stat inte avger någon för­kla­ring enligt första styc­ket i denna arti­kel, skall kon­ven­tio­nen omfatta den sta­tens samt­liga områ­den.

Arti­kel 94
      1) Två eller flera för­drags­slu­tande sta­ter med samma eller nära över­ens­stäm­mande rätts­reg­ler i frå­gor som regle­ras i denna kon­ven­tion kan när som helst för­klara att kon­ven­tio­nen inte skall tilläm­pas på köpe­av­tal eller ingå­en­det av sådana avtal då par­terna har sina affärs­stäl­len i dessa sta­ter. Sådana för­kla­ringar kan avges gemen­samt eller genom sepa­rata ömse­si­diga för­kla­ringar.
      2) En för­drags­slu­tande stat som har samma eller nära över­ens­stäm­mande rätts­reg­ler i frå­gor som regle­ras i denna kon­ven­tion som en eller flera icke för­drags­slu­tande sta­ter kan när som helst för­klara att kon­ven­tio­nen inte skall tilläm­pas på köpe­av­tal eller ingå­en­det av sådana avtal då par­terna har sina affärs­stäl­len i dessa sta­ter.
      3) Om en stat som är före­mål för för­kla­ring enligt före­gå­ende stycke senare blir en för­drags­slu­tande stat, skall för­kla­ringen gälla som för­kla­ring enligt första styc­ket från dagen då kon­ven­tio­nen trä­der i kraft i för­hål­lande till den nya för­drags­slu­tande sta­ten under för­ut­sätt­ning att den nya för­drags­slu­tande sta­ten anslu­ter sig till en sådan för­kla­ring eller avger en sepa­rat för­kla­ring av samma inne­börd.

Arti­kel 95

En stat kan vid depo­ne­ring av sitt instru­ment rörande rati­fi­ka­tion, god­ta­gande, god­kän­nande eller anslut­ning för­klara att den inte skall vara bun­den av arti­kel 1 första styc­ket punkt b i denna kon­ven­tion.

Arti­kel 96

En för­drags­slu­tande stat vars lag­stift­ning för­ut­sät­ter att köpe­av­tal ingås eller bekräf­tas skrift­li­gen kan när som helst avge en för­kla­ring i enlig­het med arti­kel 12, att de bestäm­mel­ser i arti­kel 11, arti­kel 29 eller del II av denna kon­ven­tion som tillå­ter att köpe­av­tal ingås, änd­ras eller upp­hör genom över­ens­kom­melse i annat än skrift­lig form eller att anbud, anta­gande svar eller någon annan vil­je­för­kla­ring görs i annat än skrift­lig form inte skall tilläm­pas då någon part har sitt affärs­ställe i denna stat.

Arti­kel 97
      1) För­kla­ringar som vid under­teck­nan­det har avgetts enligt denna kon­ven­tion skall bekräf­tas vid rati­fi­ce­ring, god­ta­gande eller god­kän­nande.
      2) För­kla­ringar och bekräf­tel­ser av för­kla­ringar skall ske i skrift­lig form och depo­si­ta­rien skall erhålla for­mell under­rät­telse om dem.
      3) En för­kla­ring trä­der i kraft sam­ti­digt som denna kon­ven­tion trä­der i kraft i för­hål­lande till den berörda sta­ten. En för­kla­ring enligt vil­ken depo­si­ta­rien erhål­ler en for­mell under­rät­telse efter ikraft­trä­dan­det trä­der dock i kraft första dagen i måna­den efter det att sex måna­der för­flu­tit sedan depo­si­ta­rien mot­tog för­kla­ringen. Sepa­rata ömse­si­diga för­kla­ringar enligt arti­kel 94 trä­der i kraft första dagen i måna­den efter det att sex måna­der för­flu­tit sedan depo­si­ta­rien tog emot den sista för­kla­ringen.
      4) En stat som avger en för­kla­ring enligt denna kon­ven­tion kan när som helst återta den genom en for­mell skrift­lig under­rät­telse till depo­si­ta­rien. Åter­ta­gan­det skall träda i kraft första dagen i måna­den efter det att sex måna­der för­flu­tit sedan depo­si­ta­rien tog emot under­rät­tel­sen.
      5) Åter­ta­gan­det av en för­kla­ring enligt arti­kel 94 upp­hä­ver, från den dag då åter­ta­gan­det trä­der i kraft, varje annan ömse­si­dig för­kla­ring som har avgi­vits av en stat enligt denna arti­kel.

Arti­kel 98

Inga reser­va­tio­ner får göras utö­ver dem som uttryck­li­gen tillåts i denna kon­ven­tion.

Arti­kel 99
      1) Denna kon­ven­tion trä­der i kraft, om inte annat föl­jer av bestäm­mel­serna i sjätte styc­ket i denna arti­kel, första dagen i måna­den efter det att tolv måna­der för­flu­tit sedan depo­ne­ringen av det tionde instru­men­tet rörande rati­fi­ka­tion, god­ta­gande, god­kän­nande eller anslut­ning, däri inbe­gri­pet instru­ment med för­kla­ring enligt arti­kel 92.
      2) Då en stat rati­fi­ce­rar, god­tar, god­kän­ner eller anslu­ter sig till denna kon­ven­tion efter depo­ne­ring av det tionde instru­men­tet rörande rati­fi­ka­tion, god­ta­gande, god­kän­nande eller anslut­ning, trä­der denna kon­ven­tion, med undan­tag av en ute­slu­ten del, i kraft i för­hål­lande till den ifrå­ga­va­rande sta­ten första dagen i måna­den efter det att tolv måna­der för­flu­tit sedan depo­ne­ringen av sta­tens instru­ment rörande rati­fi­ka­tion, god­ta­gande, god­kän­nande eller anslut­ning. Detta gäl­ler dock bara om inte annat föl­jer av sjätte styc­ket i denna arti­kel.
      3) En stat som rati­fi­ce­rar, god­tar, god­kän­ner eller anslu­ter sig till denna kon­ven­tion och som är part i den ena eller envar av kon­ven­tio­nen beträf­fande enhet­lig lag om ingå­ende av avtal om inter­na­tio­nella köp av lösa saker under­teck­nad i Haag den 1 juli 1964 (1964 års Haag­kon­ven­tion om ingå­ende av avtal) och kon­ven­tio­nen beträf­fande enhet­lig lag om inter­na­tio­nella köp av lösa saker under­teck­nad i Haag den 1 juli 1964 (1964 års Haag­kon­ven­tion om köp) skall sam­ti­digt, allt efter omstän­dig­he­terna, säga upp den ena eller envar av 1964 års Haag­kon­ven­tion om köp och 1964 års Haag­kon­ven­tion om ingå­ende av avtal genom under­rät­telse härom till Neder­län­der­nas rege­ring.
      4) En stat som är part i 1964 års Haag­kon­ven­tion om köp och som rati­fi­ce­rar, god­tag, god­kän­ner eller anslu­ter sig till denna kon­ven­tion och för­kla­rar eller har för­kla­rat enligt arti­kel 92 att den inte skall vara bun­den av del II i denna kon­ven­tion skall vid rati­fi­ce­ring, god­ta­gande, god­kän­nande eller anslut­ning säga upp 1964 års Haag-​kon­ven­tion om köp genom under­rät­telse om detta till Neder­län­der­nas rege­ring.
      5) En stat som är part i 1964 års Haag­kon­ven­tion om ingå­ende av avtal och som rati­fi­ce­rar, god­tar, god­kän­ner eller anslu­ter sig till denna kon­ven­tion och för­kla­rar eller har för­kla­rat enligt arti­kel 92 att den inte skall vara bun­den av del III i denna kon­ven­tion skall vid rati­fi­ce­ring, god­ta­gande, god­kän­nande eller anslut­ning säga upp 1964 års Haag­kon­ven­tion om ingå­ende av avtal genom under­rät­telse om detta till Neder­län­der­nas rege­ring.
      6) Vid tillämp­ning av denna arti­kel skall rati­fi­ce­ring, god­ta­gande, god­kän­nande och anslut­ning, som avser denna kon­ven­tion och som görs av sta­ter som är par­ter i 1964 års Haag­kon­ven­tion om ingå­ende av avtal eller i 1964 års Haag­kon­ven­tion om köp, inte träda i kraft för­rän de upp­säg­ningar som kan krä­vas från dessa sta­ters sida beträf­fande de båda sist nämnda kon­ven­tio­nerna har trätt i kraft. Depo­si­ta­rien för denna kon­ven­tion skall sam­råda med Neder­län­der­nas rege­ring i dess egen­skap av depo­si­ta­rie för 1964 års kon­ven­tio­ner för att säker­ställa en nöd­vän­dig sam­ord­ning i detta avse­ende.

Arti­kel 100
      1) Denna kon­ven­tion skall tilläm­pas på ingå­ende av avtal endast då för­slag om att sluta ett avtal görs på eller efter den dag då kon­ven­tio­nen trä­der i kraft i för­hål­lande till de för­drags­slu­tande sta­ter som avses i arti­kel 1 första styc­ket punkt a eller den för­drags­slu­tande stat som avses i arti­kel 1 första styc­ket punkt b.
      2) Denna kon­ven­tion skall endast tilläm­pas på avtal som ingås samma dag eller efter den dag då kon­ven­tio­nen trä­der i kraft i för­hål­lande till de för­drags­slu­tande sta­ter som avses i arti­kel 1 första styc­ket punkt a eller den för­drags­slu­tande stat som avses i arti­kel 1 första styc­ket punkt b.

Arti­kel 101
      1) En för­drags­slu­tande stat kan säga upp denna kon­ven­tion eller del II eller III av kon­ven­tio­nen genom en for­mell skrift­lig under­rät­telse till depo­si­ta­rien.
      2) Upp­säg­ningen trä­der i kraft första dagen i måna­den efter det att tolv måna­der för­flu­tit sedan depo­si­ta­rien tog emot under­rät­tel­sen. Då en längre tid för ikraft­trä­dan­det av upp­säg­ningen anges i under­rät­tel­sen, trä­der upp­säg­ningen i kraft efter det att en sådan längre period för­flu­tit sedan depo­si­ta­rien tog emot under­rät­tel­sen.

Under­teck­nad i Wien den 11 april 1980 i ett ori­gi­nalex­em­plar vars ara­biska, eng­elska, franska, kine­siska, ryska och spanska tex­ter har samma gil­tig­het.

Till bekräf­telse härav har under­teck­nade befull­mäk­ti­gade ombud, som veder­bör­li­gen befull­mäk­ti­gats där­till av sina respek­tive rege­ringar, under­teck­nat denna kon­ven­tion.

Vik­tiga lagar inom för­mö­gen­hets­rät­ten
JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

Arbe­tar du med för­mö­gen­hets­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom för­mö­gen­hets­rätt.