SFS 1999:425 Lag om ändring i tullagen (1994:1550)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i tullagen (1994:1550);

utfärdad den 3 juni 1999.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs i fråga om tullagen (1994:1550)

2

dels

att i 31, 67 och 119 §§ ordet ”Generaltullstyrelsen” samt i 7, 9–16,

19, 20, 22, 23, 25, 26, 37, 38, 40, 41, 44, 47, 48, 55, 56, 57 a, 58–62, 66,
67 a–71, 74, 75, 77, 78, 94, 96, 98, 99 a, 111, 113 och 118 §§ ordet ”tull-
myndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”Tullverket” eller i fö-
rekommande fall ”Tullverkets”,

dels

att i 13 och 78 §§ ordet ”myndigheten” samt i 66 § orden ”denna

myndighet” skall bytas ut mot ”verket”,

dels

att 107 § skall upphöra att gälla,

dels

att 2, 21, 57 b, 57 d, 64, 91, 99, 100–105 och 108–110 §§ skall ha föl-

jande lydelse.

2 §

I denna lag förstås med

det svenska tullområdet:

Sveriges landområde och sjöterritorium samt

luftrummet däröver,

EG:s tullområde:

de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG) nr

2913/92,

EG:s skatteområde:

det område inom vilket gemenskapens bestämmelser

om en viss skatt är tillämpliga,

tredje land:

område som inte omfattas av EG:s tullområde,

tullklarering:

Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som angetts till god-

känd tullbehandling.

förtullning:

Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som deklarerats för

övergång till fri omsättning.

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma innebörd som i för-

ordning (EEG) nr 2913/92.

Med tullagstiftningen förstås såväl EG:s bestämmelser som svenska tull-

författningar.

1

Prop. 1998/99:79, bet. 1998/99:SkU19, rskr. 1998/99:242.

2

Senaste lydelse av

9 a § 1996:703

67 b § 1996:703

99 a § 1996:703

38 § 1997:1046

69 § 1997:505

118 § 1997:1063.

57 a § 1996:703

71 § 1997:505

66 § 1996:703

74 § 1997:1031

67 a § 1996:703

75 § 1997:505

SFS 1999:425

Utkom från trycket
den 16 juni 1999

2

SFS 1999:425

21 §

Tullverket skall ompröva ett beslut i en fråga som kan ha betydelse

för tulltaxeringen om den tullskyldige begär det eller om det finns andra
skäl. Ytterligare regler om omprövning av tull finns i förordningarna (EEG)
nr 2913/92 och 2454/93.

Bestämmelserna i denna lag och i tullagstiftningen i övrigt om ompröv-

ning av beslut om tull gäller även tulltaxeringsbeslut i övrigt samt beslut om
tulltillägg och förseningsavgift. Att omprövning av sådana beslut skall ske
om de överklagats framgår av 104 och 106 §§.

57 b §

3

Beslut om öppnande med stöd av 57 a § av brev och andra sådana

försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas en-
dast av chefen för en tullregion eller efter dennes förordnande av någon an-
nan tjänsteman vid tullregionen.

57 d §

4

Under de förutsättningar som anges i andra stycket får chefen för

en tullregion besluta att postförsändelse som väntas till viss postanstalt, och
som kommer från tredje land, skall hållas kvar av postbefordringsföretaget
när försändelsen kommer in till postanstalten. Ett beslut skall meddelas att
gälla viss angiven, kortare tidsrymd.

Förutsättningarna för ett beslut om kvarhållande är
1. att det finns anledning anta att sådan postförsändelse innehåller narko-

tika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för varusmugg-
ling, samt

2. att ett sådant beslut är nödvändigt för att det avsedda resultatet skall

uppnås.

Ett beslut om kvarhållande får verkställas omedelbart men skall snarast

prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist.

64 §

Om det finns anledning att anta att en uppgift som lämnats enligt tul-

lagstiftningen inte är riktig, får Tullverket anlita särskild sakkunnig för att få
fram den upplysning som behövs. Om uppgiften visas vara oriktig, är den
som lämnat uppgiften skyldig att stå för kostnaden för den sakkunnige. Så-
dan skyldighet föreligger dock inte, om den oriktiga uppgiften avser varans
tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte översti-
ger det uppgivna med mer än tio procent.

Tullverket får anlita särskild sakkunnig även när en uppmaning att lämna

uppgift eller handling rörande en vara inte har följts. Den som rätteligen
skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen skall stå för kostnaden, om ver-
ket inte beslutar annat.

Om Tullverket haft kostnad som enligt första eller andra stycket någon an-

nan skall stå för, skall denne enligt beslut av Tullverket ersätta staten dess
kostnad. Vad som sägs i 37 § om indrivning av tull skall gälla även sådan er-
sättning.

91 §

5

Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av Tullverket. All-

män förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombudet

3

Senaste lydelse 1996:703.

4

Senaste lydelse 1996:703.

5

Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

3

SFS 1999:425

som avses i 100 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål
om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits
efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett
år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet
har vunnit laga kraft.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift skall

den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig.

Underrättelse om att Tullverket överväger att påföra tulltillägg eller förse-

ningsavgift får ske genom överföring av elektroniskt dokument.

99 §

6

När Tullverket med stöd av tullagstiftningen förelägger tullskyldig

eller annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller annan tullklare-
ring eller för Tullverkets kontrollverksamhet, kan vite föreläggas. Finns det
anledning att anta att den tullskyldige eller, om den tullskyldige är juridisk
person, ställföreträdare för den tullskyldige har begått brott, får den tullskyl-
dige inte föreläggas enligt 68 § vid vite att medverka i utredningen av en
fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser.

Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller inge

handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra skyldighet som
föreskrivs i 62 § eller med stöd av 65 §.

Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller högre

än femtusen kronor.

Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om viten.

100 §

Hos Tullverket skall finnas ett allmänt ombud. Det allmänna ombu-

det får överklaga Tullverkets beslut i sådana ärenden som avses i 102 och
106 §§.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar det all-

männa ombudet och ersättare för denne.

101 §

Ett beslut av Tullverket enligt denna lag eller enligt bestämmelser

som meddelats med stöd av lagen eller enligt tullagstiftningen i övrigt, får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Tullverkets beslut om revision enligt 70 § får inte överklagas.
Föreskrifter om överklagande av Tullverkets beslut om föreskrifter med

stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen.

102 §

Om överklagande enligt 101 § gäller beslut vid tulltaxering i en

fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull eller beslut om faststäl-
lelse av annan skatt än tull samt avgift enligt 10 § andra stycket, skall över-
klagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskyl-
digheten eller den anmälningsskyldighet som anges i 9 § uppkom. Om be-
slutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldighe-
ten eller anmälningsskyldigheten uppkom får överklagandet dock, om tiden

6

Senaste lydelse 1997:1031. Ändringen innebär bl.a. att fjärde och sjätte styckena

upphävs.

3 SFS 1999:396–459

4

SFS 1999:425

för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från
den dag då den tullskyldige eller anmälningsskyldige fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första stycket omprövats får även omprövningsbe-

slutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om omprövningsbeslutet
meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten el-
ler anmälningsskyldigheten uppkom, får överklagandet dock, om tiden för
överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den
dag då den tullskyldige eller anmälningsskyldige fick del av omprövningsbe-
slutet.

En tullskyldigs eller anmälningsskyldigs yrkande i fråga om tulltillägg el-

ler förseningsavgift skall prövas, oavsett tidsfristerna i första och andra
styckena, om beslutet om den tull som tulltillägget eller förseningsavgiften
avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om det allmänna ombudet
framställt ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige. Om yrkandet
framställs först i domstol, kan domstolen besluta att det skall tas upp och
handläggas av Tullverket.

En tullskyldig eller anmälningsskyldig får överklaga ett beslut som avses i

första och andra styckena även om det inte gått honom emot.

103 §

Tullverket skall pröva om den tullskyldiges eller anmälningsskyldi-

ges överklagande har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för
sent, skall Tullverket avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje
stycket.

Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att Tullverket

har lämnat en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden

kommit in till allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedel-
bart översändas till Tullverket med uppgift om den dag då handlingen kom
in till domstolen.

104 §

Om överklagandet inte avvisas enligt 103 §, skall Tullverket snarast

ompröva det överklagade beslutet.

Ett överklagande förfaller, om Tullverket ändrar beslutet så som den tull-

skyldige eller anmälningsskyldige begär.

Om Tullverket ändrar beslutet på annat sätt än den tullskyldige eller an-

mälningsskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet.
Finns skäl för det, får Tullverket lämna den tullskyldige eller anmälnings-
skyldige tillfälle att återkalla överklagandet.

105 §

Ett överklagande som inte avvisas enligt 103 § eller förfaller enligt

104 § skall tillsammans med handlingarna i ärendet överlämnas till den
domstol som skall pröva överklagandet. Om det finns särskilda skäl får över-
klagandet överlämnas utan föregående omprövning.

108 §

Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende som

avses i 102 eller 106 §, får också motparten överklaga beslutet, även om den
för honom föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skri-
velse skall ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då
han fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om han

5

SFS 1999:425

inte fick del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha
kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det

senare överklagandet förfallet.

109 §

Bestämmelserna i 6 kap. 9–15 §§, 16 § andra och tredje styckena

samt 17–24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar vid över-
klagande av beslut som avses i 102 och 106 §§. Vad som i nämnda bestäm-
melser sägs om Riksskatteverket skall gälla det allmänna ombudet och vad
som sägs om skattemyndighet Tullverket.

110 §

I artiklarna 7 och 244 i förordningen (EEG) nr 2913/92 finns be-

stämmelser om verkställighet av beslut som överklagas.

Beslut om skönstulltaxering, tulltillägg och förseningsavgift samt beslut

om annan skatt än tull skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut
av Tullverket som meddelats enligt tullagstiftningen eller enligt föreskrifter
som utfärdats med stöd av tullagstiftningen och som inte innebär att målet
eller ärendet avgörs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Äldre bestämmelser gäller dock

beträffande överklaganden som före ikraftträdandet kommit in till den myn-
dighet som fattat det överklagade beslutet. Beslut som före ikraftträdandet
överklagats hos Generaltullstyrelsen skall efter ikraftträdandet prövas av
Tullverkets chef eller den som han sätter i sitt ställe.

På regeringens vägnar

LARS-ERIK LÖVDÉN

Ted Stahl
(Finansdepartementet)

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 1999