SFS 2010:751 Lag om betaltjänster

1

Svensk författningssamling

Lag
om betaltjänster;

utfärdad den 23 juni 2010.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs2 följande.

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

Lagens tillämpningsområde

1 §

I denna lag finns bestämmelser om betaltjänster som tillhandahålls i

Sverige och utförs inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) i euro eller i någon annan av EES-ländernas valutor.

I denna lag finns också bestämmelser om betalningsinstitut och registre-

rade betaltjänstleverantörer.

Definitioner

2 §

Med betaltjänster avses i denna lag

1. tjänster som gör det möjligt att sätta in på och ta ut kontanter från ett

betalkonto samt de transaktioner som krävs för förvaltning av kontot,

2. genomförande av betalningstransaktioner, inklusive överföring av

medel som även kan täckas av ett kreditutrymme, genom

a) autogiro,
b) kontokort eller andra betalningsinstrument, eller
c) kontobaserade betalningar,
3. utfärdande av betalningsinstrument,
4. inlösen av transaktionsbelopp där ett betalningsinstrument har använts,
5. penningöverföring, eller
6. genomförande av betalningstransaktioner där
a) betalaren godkänner transaktionen med någon form av utrustning för

telekommunikation, digital teknik eller informationsteknik, och

b) betalningen sker till systemoperatören, som endast fungerar som

mellanhand mellan betaltjänstanvändaren och leverantören av varorna eller
tjänsterna.

1 Prop. 2009/10:220, bet. 2009/10:FiU30, rskr. 2009/10:372.

2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007
om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/
65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L
319, 5.12.2007, s. 1, Celex 32007L0064).

SFS 2010:751

Utkom från trycket
den 6 juli 2010

2

SFS 2010:751

3 §

Med betaltjänstleverantörer avses i denna lag följande tillhandahållare

av betaltjänster:

1. banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank-

och finansieringsrörelse,

2. institut för elektroniska pengar och de företag som har undantagits från

tillstånd enligt lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar,

3. betalningsinstitut och de fysiska eller juridiska personer som har undan-

tagits från tillståndsplikt enligt 2 kap. 3 §,

4. statliga och kommunala myndigheter, när de inte ägnar sig åt myndig-

hetsutövning,

5. utländska fysiska och juridiska personer samt myndigheter inom EES,

motsvarande dem i 1–4 med undantag av sådana fysiska eller juridiska per-
soner som har undantagits från tillståndsplikt enligt nationella bestämmelser
som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG om
betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG,
2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/
5/EG

3 ,

6. Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i andra EES-

länder, när de inte agerar i egenskap av monetär eller offentlig myndighet,

7. postgiroinstitut inom EES som enligt nationell lagstiftning har rätt att

tillhandahålla betaltjänster, och

8. filialer till kreditinstitut från länder utanför EES.

4 §

I denna lag betyder

1. autogiro: en betaltjänst för debitering av en betalares betalkonto, där in-

itiativet till en betalningstransaktion tas av betalningsmottagaren på grund-
val av betalarens samtycke till mottagaren, mottagarens betaltjänstleverantör
eller betalarens egen betaltjänstleverantör,

2. bankdag: en dag på vilken en betaltjänstleverantör har öppet för verk-

samhet i den utsträckning som krävs för genomförande av en betalnings-
transaktion,

3. betalare: en fysisk eller juridisk person som är antingen betalkonto-

innehavare och som godkänner en betalningsorder från detta betalkonto,
eller en fysisk eller juridisk person som lämnar en betalningsorder,

4. betalkonto: ett konto som innehas i en eller flera betaltjänstanvändares

namn och som är avsett för genomförandet av betalningstransaktioner,

5. betalningsinstitut: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som har

fått tillstånd att tillhandahålla betaltjänster enligt 2 kap.,

6. betalningsinstrument: ett kontokort eller något annat personligt instru-

ment eller en personlig rutin som används för att initiera en betalningsorder,

7. betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är den avsedda

mottagaren av medel vid en betalningstransaktion,

8. betalningsorder: varje instruktion som en betalare eller betalnings-

mottagare ger sin betaltjänstleverantör om att en betalningstransaktion ska
genomföras,

9. betalningssystem: ett generellt betalsystem enligt 1 kap. 3 § andra

stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

3 EUT L 319, 5.12.2007, s. 1 (Celex 32007L0064).

3

SFS 2010:751

10. betalningstransaktion: insättning, uttag eller överföring av medel som

initieras av betalaren eller betalningsmottagaren, oberoende av eventuella
underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren,

11. betaltjänstanvändare: en fysisk eller juridisk person som utnyttjar en

betaltjänst,

12. debitera: att medel dras från ett konto,
13. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även

ett utländskt betalningsinstituts etablering av flera driftställen ska anses som
en enda filial,

14. grupp: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen (2006:531) om särskild till-

syn över finansiella konglomerat,

15. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verk-

samhet som avses i denna lag,

16. konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål

som faller utanför näringsverksamhet,

17. kreditera: att medel tillförs ett konto,
18. kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297)

om bank- och finansieringsrörelse,

19. medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt elektroniska

pengar enligt lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar,

20. penningöverföring: en betaltjänst där medel tas emot från en betalare,

utan att något betalkonto öppnas i betalarens eller betalningsmottagarens
namn, uteslutande i syfte att överföra motsvarande belopp till en mottagare
eller en annan betaltjänstleverantör som agerar på mottagarens vägnar, eller
där dessa medel tas emot på mottagarens vägnar och ställs till mottagarens
förfogande,

21. ramavtal: ett avtal om betaltjänster som reglerar genomförandet av

kommande enskilda och successiva betalningstransaktioner och som kan
innehålla skyldigheter och villkor för att öppna ett betalkonto,

22. referensväxelkurs: den växelkurs som ligger till grund för beräkningen

av eventuell valutaväxling och görs tillgänglig av betaltjänstleverantören
eller härrör från en offentligt tillgänglig källa,

23. referensräntesats: den räntesats som ligger till grund för beräkningen

av eventuell tillämplig ränta och som härrör från en offentligt tillgänglig
källa som kan kontrolleras av båda parterna i ett avtal om betaltjänster,

24. registrerad betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör som undan-

tagits från krav på tillstånd enligt 2 kap. 3 §,

25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen om bank- och finan-

sieringsrörelse,

26. unik identifikationskod: en kombination av bokstäver, siffror eller

symboler som tillhandahållits av en betaltjänstleverantör, och som en betal-
tjänstanvändare ska uppge för att otvetydigt identifiera en annan betal-
tjänstanvändare eller dennes betalkonto,

27. valuteringsdag: den referenstidpunkt som används av en betal-

tjänstleverantör för att beräkna räntan på de medel som debiterats eller kredi-
terats ett betalkonto.

4

SFS 2010:751

5 §

Ett betalningsinstitut och ett annat företag ska anses ha nära för-

bindelser, om

1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst

20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga
röster i det andra företaget,

2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra

eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller

3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse med

en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande förhållande till en
och samma fysiska person.

Nära förbindelser ska även ett betalningsinstitut och en fysisk person

anses ha, om

1. den fysiska personen
a) äger minst 20 procent av kapitalet i betalningsinstitutet,
b) disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i betalnings-

institutet,

c) på annat sätt har sådant inflytande över betalningsinstitutet att perso-

nens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett
dotterföretag, eller

2. det finns en annan likartad förbindelse mellan denna person och betal-

ningsinstitutet.

Undantag från tillämpningsområdet

6 §

Denna lag gäller inte tjänster som

1. består av yrkesmässig, fysisk transport av kontanter,
2. ger möjlighet till uttag av kontanter i samband med inköp av varor eller

tjänster,

3. består av valutaväxling genom utbyte av kontanter,
4. tillhandahålls av leverantörer av tekniska tjänster vilka stödjer betal-

tjänstleverantörens verksamhet med betaltjänster, utan att leverantören av
tekniska tjänster vid något tillfälle kommer i besittning av medel,

5. baseras på betalningsinstrument som enbart kan utnyttjas inom ett

begränsat nätverk av leverantörer, hos en leverantör i dennes affärsställe
eller i fråga om ett begränsat varu- eller tjänsteutbud, eller

6. består av uttag av kontanter med hjälp av uttagsautomater, om den som

tillhandahåller tjänsten

a) agerar för en eller flera kortutfärdares räkning,
b) inte är part i ramavtalet med den kund som tar ut medel från ett betal-

konto, och

c) inte tillhandahåller sådana andra betaltjänster som anges i 2 §.

7 §

Denna lag gäller inte betalningstransaktioner som

1. sker med pappersbaserade instrument som checkar, växlar, kuponger,

resecheckar, postanvisningar eller utbetalningsavier,

2. består av icke yrkesmässig insamling och leverans av kontanter inom

ramen för ideell verksamhet eller välgörenhet,

3. genomförs mellan deltagare i ett system för avveckling av betalningar

eller värdepapper,

5

SFS 2010:751

4. genomförs mellan betaltjänstleverantörer, deras ombud eller filialer för

egen räkning,

5. uteslutande sker i kontanter direkt från betalaren till betalnings-

mottagaren, utan medverkan av någon mellanhand,

6. sker från betalaren till betalningsmottagaren genom en handels-

kommissionär, eller

7. avser förvaltning, inlösen eller försäljning av finansiella instrument,

vilka genomförs av de personer som deltar i ett system för avveckling enligt
3 samt av värdepappersföretag, kreditinstitut, fondbolag, förvaltningsbolag
som tillhandahåller investeringstjänster samt andra företag som har tillstånd
att förvara finansiella instrument.

Denna lag gäller inte heller transaktioner som genomförs mellan ett

moderföretag och dess dotterföretag eller mellan dotterföretag till ett och
samma moderföretag, utom när en annan betaltjänstleverantör än ett företag i
samma grupp medverkar som mellanhand.

2 kap. Tillståndsplikt för tillhandahållande av betaltjänster

Tillståndsplikt

1 §

För att tillhandahålla en eller flera betaltjänster krävs tillstånd av Fi-

nansinspektionen, om inte något annat framgår av 2 eller 3 §. När det gäller
svenska tillhandahållare av betaltjänster, får tillstånd ges endast ett svenskt
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening.

Särskilda bestämmelser om utländska företag hemmahörande inom EES

finns i 3 kap. 26 och 27 §§.

Undantag från tillståndsplikt

2 §

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för

1. banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank-

och finansieringsrörelse,

2. institut för elektroniska pengar och de företag som har undantagits från

tillstånd enligt lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar,

3. statliga och kommunala myndigheter, när de inte ägnar sig åt myndig-

hetsutövning,

4. utländska fysiska och juridiska personer samt myndigheter inom EES,

motsvarande dem i 1–3 med undantag av sådana fysiska eller juridiska per-
soner som har undantagits från tillståndsplikt enligt nationella bestämmelser
som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG,

5. Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i andra EES-

länder, när de inte agerar i egenskap av monetär eller offentlig myndighet,

6. postgiroinstitut inom EES som enligt nationell lagstiftning har rätt att

tillhandahålla betaltjänster, och

7. filialer till kreditinstitut från länder utanför EES.

3 §

En fysisk eller juridisk person får ansöka hos Finansinspektionen om

att undantas från tillståndsplikt enligt 1 §. Inspektionen ska besluta om ett
sådant undantag om

6

SFS 2010:751

1. genomsnittet av de totala betalningstransaktionerna under de senaste

12 månaderna inte överstiger ett belopp motsvarande 3 miljoner euro per
månad,

2. den som ska ingå i ett bolags eller en förenings styrelse, vara verkstäl-

lande direktör eller ansvarig för betaltjänstverksamheten inte har dömts för
brott som rör penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan ekonomisk
brottslighet,

3. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att

drivas enligt tillämpliga delar av denna lag och andra författningar som
reglerar verksamheten,

4. det för juridiska personer finns skäl att anta att den som har ett kvalifi-

cerat innehav i företaget är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över
ledningen av företaget, och

5. den som ska ingå i ett företags styrelse, vara verkställande direktör,

ansvarig för betaltjänstverksamheten eller vara ersättare för någon av dem,
har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget eller
ansvara för betaltjänstverksamheten och även i övrigt är lämplig för en sådan
uppgift.

Vid bedömningen av om villkoret enligt första stycket 1 är uppfyllt, ska

hänsyn även tas till de förväntade totala betalningstransaktionerna i företa-
gets affärsplan.

4 §

Finansinspektionen ska registrera dem som har beviljats undantag

enligt 3 §.

En registrerad betaltjänstleverantör ska underrätta Finansinspektionen om

sådana förändringar som påverkar dess möjlighet att uppfylla villkoren för
undantag enligt 3 §.

Bestämmelser om register finns i 8 kap. 5 §.

5 §

En registrerad betaltjänstleverantör som inte längre uppfyller villkoren

i 3 § första stycket 1 eller 2 ska ansöka om tillstånd enligt 1 §. Ansökan ska
göras inom 30 dagar från den dag då villkoren inte längre uppfylldes.

En registrerad betaltjänstleverantör ska avföras ur registret om leverantö-

ren anmäler att den inte längre tillhandahåller betaltjänster eller om det på
annat sätt framgår att leverantörens verksamhet med betaltjänster har upp-
hört.

Förutsättningar för tillstånd

6 §

Tillstånd att tillhandahålla betaltjänster ska ges, om

1. bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag eller någon

annan författning,

2. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att

drivas

a) med tillräckliga styr- och kontrollformer för verksamheten med betal-

tjänster, och

b) i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar företagets

verksamhet,

7

SFS 2010:751

3. det finns skäl att anta att den som har ett kvalificerat innehav i företaget

är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

4. den som ska ingå i företagets styrelse, vara verkställande direktör eller

vara ersättare för någon av dem, är lämplig för en sådan uppgift, och

5. den som är ansvarig för betaltjänstverksamheten eller ersättare för

denna person är lämplig för en sådan uppgift och har tillräcklig insikt och
erfarenhet.

I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant förvalt-

ningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/
2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag

4 eller artiklarna 37–

41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för
europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar)

5 ska bestämmelserna

som avser styrelsen i första stycket 4 om lämplighetsprövning tillämpas på
tillsynsorganet.

7 §

Vid bedömningen enligt 3 § första stycket 4 och 6 § 3 av om en inne-

havare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska
också beaktas om det finns skäl att anta att

1. innehavaren kommer att motverka att betaltjänstverksamheten drivs på

ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som
reglerar företagets verksamhet,

2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot pen-

ningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansie-

ring av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt lagen
(2003:148) om terroristbrott.

Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med

någon annan, får tillstånd enligt 1 § ges bara om förbindelserna inte hindrar
en effektiv tillsyn av företaget.

8 §

Bestämmelserna om ägarprövning i kreditinstitut i 14 kap. lagen

(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska tillämpas även för betal-
ningsinstitut.

Prövning av ansökan

9 §

Finansinspektionen ska meddela beslut i fråga om tillstånd att tillhan-

dahålla betaltjänster eller om undantag från tillståndsplikt inom tre månader
från den dag då en fullständig ansökan inkom och ansökningsavgiften beta-
lats. Om beslut inte meddelats i rätt tid, ska tillstånd anses ha meddelats eller
undantag anses ha beviljats av Finansinspektionen.

4 EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 (Celex 32001R2157).

5 EUT L 207, 18.8.2003, s. 1 (Celex 32003R1435).

8

SFS 2010:751

Bemyndiganden

10 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om vad som utgör tillräckliga styr- och kontrollformer för
verksamheten med betaltjänster enligt 6 § första stycket 2.

3 kap. Särskilda bestämmelser om betalningsinstituts och
registrerade betaltjänstleverantörers rörelse

Startkapital

1 §

Ett betalningsinstitut ska när det påbörjar sin verksamhet ha ett startka-

pital som vid tidpunkten för beslut i fråga om tillstånd motsvarar

1. minst 20 000 euro, om tillståndet omfattar betaltjänster enligt 1 kap.

2 § 5,

2. minst 50 000 euro, om tillståndet omfattar betaltjänster enligt 1 kap.

2 § 6,

3. minst 125 000 euro, om tillståndet omfattar någon av betaltjänsterna

enligt 1 kap. 2 § 1–4.

Kapitalkrav

2 §

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som mot-

svarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3
eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av
dessa två belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning gäller 3 kap.

lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och föreskrif-
ter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 6 samma lag.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betal-

ningsinstitut, eller ett kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag eller
försäkringsföretag får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana pos-
ter som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapi-

talbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§
lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

3 §

Kapitalkravet enligt 2 § beräknas enligt en metod som utgår från

1. en andel av institutets fasta omkostnader,
2. betalningsvolymen i förhållande till betaltjänstverksamhetens art och

omfattning, eller

3. summan av ränteinkomster, ränteutgifter, mottagen kommission och

mottagna avgifter samt övriga rörelseintäkter, i förhållande till betal-
tjänstverksamhetens art och omfattning.

Beslut om vilken metod som ett betalningsinstitut ska tillämpa i varje

enskilt fall meddelas av Finansinspektionen.

4 §

På grundval av en utvärdering av betalningsinstitutets risk-

hanteringsprocesser och interna kontrollmekanismer får Finansinspektionen

9

SFS 2010:751

besluta att kapitalkravet, beräknat enligt 3 §, ska höjas eller sänkas. Höjning-
en eller sänkningen får inte överstiga 20 procent av detta belopp.

Närliggande tjänster och annan verksamhet

5 §

Utöver att tillhandahålla betaltjänster får ett betalningsinstitut eller en

registrerad betaltjänstleverantör tillhandahålla närliggande tjänster och driva
annan verksamhet.

Finansinspektionen får förbjuda ett betalningsinstitut eller en registrerad

betaltjänstleverantör att driva annan verksamhet. Ett sådant beslut får med-
delas om verksamheten försämrar eller kan komma att försämra betalnings-
institutets eller den registrerade betaltjänstleverantörens finansiella sundhet
eller Finansinspektionens möjligheter att utöva tillsyn över institutet eller
leverantören.

Inlåning och kreditgivning i betaltjänstverksamheten

6 §

Ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör får i sin

verksamhet med betaltjänster inte

1. ta emot insättningar eller andra återbetalningspliktiga medel från all-

mänheten, eller

2. erbjuda andra konton än betalkonton som uteslutande används för

betalningstransaktioner.

Ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör får i sin

verksamhet med betaltjänster bevilja kredit för sådana betaltjänster som
avses i 1 kap. 2 § 2, 3, 4 eller 6 om

1. krediten endast utnyttjas i samband med genomförande av en betal-

ningstransaktion,

2. krediten inte beviljas ur medel som innehas för att genomföra en betal-

ningstransaktion, och

3. kredit via betalningsinstrument som lämnats inom ramen för gräns-

överskridande verksamhet inom EES återbetalas inom 12 månader.

Betalningsinstitut får endast bevilja kredit enligt andra stycket om institu-

tets kapitalbas är tillfredsställande med hänsyn till det totala kreditbeloppet.

Skyddskrav

7 §

Ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör ska vidta

särskilda åtgärder för att skydda en betaltjänstanvändares medel som motta-
gits för genomförande av betalningstransaktioner och som överstiger ett
belopp motsvarande 300 euro. Sådana medel ska

1. hållas avskilda från betalningsinstitutets eller den registrerade betal-

tjänstleverantörens egna tillgångar och medel som innehas för annans räk-
ning än betaltjänstanvändares, eller

2. omfattas av en försäkring eller garanti som ger samma skydd för betal-

tjänstanvändaren som om medlen hålls åtskilda enligt 1.

Medel för genomförande av transaktioner enligt första stycket 1, som fort-

farande innehas av betalningsinstitutet eller den registrerade betal-
tjänstleverantören vid slutet av bankdagen efter den dag då medlen mottogs,
ska deponeras på ett särskilt konto hos en svensk bank, ett svenskt kredit-

10

SFS 2010:751

marknadsföretag eller utländskt bank- eller kreditföretag eller investeras i
likvida tillgångar med låg risk.

Första och andra styckena gäller även i de fall då ett betalningsinstitut

eller en registrerad betaltjänstleverantör tar emot medel där en andel ska
användas för framtida betalningstransaktioner och återstoden för andra tjäns-
ter än betaltjänster. Om det inte går att fastställa hur stor andel av användares
medel som kommer att användas till betalningstransaktionerna, får ett betal-
ningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör, om det är möjligt att
på grundval av historiska uppgifter och efter tillstånd av Finansinspektionen,
göra en uppskattning av denna andel.

Bevarande av uppgifter

8 §

Ett betalningsinstitut ska bevara samtliga relevanta uppgifter som rör

sådana förhållanden som regleras i 2, 3, 7 och 8 kap. i minst fem år.

Revision och redovisning

9 §

Ett betalningsinstitut ska ha minst en revisor som utses av stämman.

Bara den som är auktoriserad eller godkänd revisor får vara revisor. Minst en
revisor som stämman utsett ska vara auktoriserad revisor eller godkänd revi-
sor som har avlagt revisorsexamen.

Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande

fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i lagen (1995:1559)
om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag som är tillämpliga
på betalningsinstitut som drivs i ekonomisk förening.

10 §

Ett betalningsinstitut som även bedriver annan verksamhet än till-

handahållande av betaltjänster enligt 1 kap. 2 § ska lämna separata redovis-
ningsuppgifter över den verksamhet som omfattar betaltjänster.

Huvudkontor och hemvist

11 §

Ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör som är

en juridisk person ska ha sitt huvudkontor i Sverige. En fysisk person som är
registrerad betaltjänstleverantör ska ha sin hemvist i Sverige.

Tystnadsplikt

12 §

Den som är eller har varit knuten till ett betalningsinstitut eller en

registrerad betaltjänstleverantör som anställd eller uppdragstagare får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under
uppdraget i verksamheten med betaltjänster har fått veta om enskildas för-
hållanden till institutet eller leverantören.

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter

mot förbudet.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlig-

hets- och sekretesslagen (2009:400).

11

SFS 2010:751

I 6 kap. 9 § finns särskilda bestämmelser om tystnadsplikt vid behandling

av personuppgifter i register som förs av en betaltjänstleverantör eller den
som ansvarar för ett betalningssystem enligt 6 kap. 1 §.

I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser om att det

som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte hindrar att uppgifter i
vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.

Åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

13 §

Bestämmelser om skyldighet för fysiska eller juridiska personer som

tillhandahåller betaltjänster att medverka till att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism finns i lagen (2009:62) om åtgärder mot penning-
tvätt och finansiering av terrorism.

Upplysningsskyldighet

14 §

Betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer är skyldiga

att lämna ut sådana uppgifter som avses i 12 § första stycket, om det under
en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs
av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål
på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av
åklagare.

Meddelandeförbud

15 §

Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt

14 § får besluta att betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänst-
leverantören samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kun-
den eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 14 § eller att
det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott

inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse
som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får

inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med för-
budet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegrän-
sas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig
hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet

ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant förvalt-

ningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/
2001 eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 ska det
som anges om styrelseledamöter i första stycket tillämpas på ledamöter i till-
synsorganet.

12

SFS 2010:751

Ansvarsbestämmelse

16 §

Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter

mot ett meddelandeförbud enligt 15 §.

Tillhandahållande av betaltjänster genom ombud

17 §

Om ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör vill

tillhandahålla betaltjänster genom ombud, ska betalningsinstitutet eller den
registrerade betaltjänstleverantören anmäla ombudet för registrering hos
Finansinspektionen.

Anmälan ska innehålla
1. ombudets namn, adress samt personnummer eller motsvarande,
2. om ombudet är en juridisk person, dessutom namn, personnummer eller

motsvarande samt adress för de som ingår i ombudets styrelse eller är verk-
ställande direktör,

3. uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är lämpliga för en

sådan uppgift eller, om ombudet är en fysisk person, att han eller hon är
lämplig att tillhandahålla betaltjänster, och

4. ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till de krav som

anges i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism.

Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska Finansinspektionen

registrera ombudet i det register som inspektionen för enligt 8 kap. 5 §.

Tillhandahållande av betaltjänster i ett annat land inom EES genom
ombud

18 §

Om ett betalningsinstitut vill tillhandahålla betaltjänster genom om-

bud i ett annat land inom EES, ska betalningsinstitutet underrätta Finans-
inspektionen om detta.

Underrättelsen ska innehålla
1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om ombudets orga-

nisation och de tjänster som ombudet avser att tillhandahålla, och

2. uppgifter om ombudets namn och adress samt dess ansvariga ledning.
Innan Finansinspektionen beslutar att registrera ombudet enligt 8 kap. 5 §,

ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet.
Underrättelsen ska innehålla uppgifterna enligt andra stycket. Finans-
inspektionen får vägra att registrera ombud eller återkalla en utförd registre-
ring, om den behöriga myndigheten i det andra landet har skälig anledning
att anta att penningtvätt eller finansiering av terrorism äger rum eller har ägt
rum eller har försökt genomföras i anknytning till ombudet, eller om anlitan-
det av ombudet kan öka risken för penningtvätt eller finansiering av terro-
rism.

Svenska betalningsinstituts filialverksamhet inom EES

19 §

Ett betalningsinstitut som avser att tillhandahålla betaltjänster genom

en filial i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan
verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska innehålla

13

SFS 2010:751

1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om filialens organi-

sation och de tjänster som den avser att tillhandahålla, och

2. uppgifter om i vilket land filialen ska inrättas samt om filialens adress

och ansvariga ledning.

Innan Finansinspektionen beslutar att registrera filialen enligt 8 kap. 5 §,

ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet.
Underrättelsen ska innehålla uppgifterna enligt första stycket. Finansinspek-
tionen får vägra att registrera en filial eller återkalla en utförd registrering,
om den behöriga myndigheten i det andra landet har skälig anledning att anta
att penningtvätt eller finansiering av terrorism äger rum eller har ägt rum
eller har försökt genomföras i anknytning till filialen, eller om anlitandet av
filialen kan öka risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

20 §

Inom en månad från det att en underrättelse enligt 19 § togs emot ska

Finansinspektionen lämna över den till den behöriga myndigheten i det land
där filialen ska inrättas.

Svenska betalningsinstituts gränsöverskridande verksamhet inom EES

21 §

Ett betalningsinstitut som avser att från Sverige tillhandahålla betal-

tjänster i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan
verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska innehålla

1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om de tjänster som

betalningsinstitutet avser att tillhandahålla, och

2. uppgifter om i vilket land verksamheten ska bedrivas.

22 §

Inom en månad från det att en underrättelse enligt 21 § togs emot ska

Finansinspektionen lämna över den till den behöriga myndigheten i det land
där verksamheten ska bedrivas.

Svenska betalningsinstituts filialverksamhet utanför EES

23 §

Ett betalningsinstitut får efter tillstånd av Finansinspektionen inrätta

en filial i ett land utanför EES. Ansökan om tillstånd ska innehålla

1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgifter om filialens orga-

nisation och de tjänster som den avser att tillhandahålla, och

2. uppgifter om i vilket land filialen ska inrättas, om filialens adress och

ansvariga ledning.

Informationskrav

24 §

Betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer ska säker-

ställa att ombud som agerar för deras räkning informerar betaltjänst-
användarna om detta förhållande.

Ett betalningsinstitut som bedriver betaltjänstverksamhet genom en filial

enligt detta kapitel ska säkerställa att filialen informerar betal-
tjänstanvändarna om detta förhållande.

14

SFS 2010:751

Skyldighet att underrätta Finansinspektionen om ändringar i
verksamheten

25 §

Om ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör

avser att ändra den verksamhet som avses i 17–19, 21 eller 23 § ska institutet
eller leverantören underrätta Finansinspektionen innan ändringen genom-
förs.

Om ändringen rör ett betalningsinstituts verksamhet i ett annat land, ska

Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet
om ändringen.

Särskilda bestämmelser om utländska företag hemmahörande inom
EES

26 §

Ett utländskt företag som hör hemma inom EES och som i hemlandet

har tillstånd att tillhandahålla betaltjänster behöver inte tillstånd enligt 2 kap.
för att tillhandahålla betaltjänster i Sverige.

Ett utländskt företag som avses i första stycket får tillhandahålla betal-

tjänster genom ombud eller filial i Sverige, efter det att Finansinspektionen
har tagit emot en underrättelse från den behöriga myndigheten i företagets
hemland som innehåller

1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om ombudets eller

filialens organisation och de tjänster som ombudet eller filialen avser att till-
handahålla, och

2. uppgifter om ombudets eller filialens adress och ansvariga ledning.

27 §

Ett utländskt företag som avses i 26 § första stycket får tillhandahålla

betaltjänster i Sverige från sitt hemland så snart Finansinspektionen har tagit
emot en underrättelse från behörig myndighet i företagets hemland som
anger vilka tjänster betalningsinstitutet avser att tillhandahålla i Sverige.

Uppdragsavtal

28 §

Ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör får upp-

dra åt någon annan att utföra ett visst arbete eller vissa operativa funktioner
som ingår i dess verksamhet med betaltjänster. Betalningsinstitutet eller den
registrerade betaltjänstleverantören ska anmäla sådana uppdragsavtal till
Finansinspektionen.

Uppdrag åt någon annan att utföra sådana funktioner som är av väsentlig

betydelse för betaltjänstverksamheten får bara ges om betalningsinstitutet
eller den registrerade betaltjänstleverantören ansvarar för att

1. verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säker-

hetsmässigt betryggande former, och

2. uppdraget inte väsentligt försämrar kvaliteten på betalningsinstitutets

eller den registrerade betaltjänstleverantörens internkontroll och Finansin-
spektionens möjligheter att övervaka att betalningsinstitutet eller den regist-
rerade betaltjänstleverantören följer de regler som gäller för verksamheten.

15

SFS 2010:751

Bemyndiganden

29 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om

1. beräkningen av kapitalkrav enligt 2 § första stycket,
2. hur betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer ska han-

tera medel enligt 6 §,

3. hur betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer ska han-

tera de medel för genomförandet av betalningstransaktioner som avses i 7 §
andra stycket och hur stor andel av medlen hos betalningsinstitut eller regist-
rerade betaltjänstleverantörer som omfattas av skyddskraven enligt 7 § tredje
stycket,

4. vilka uppgifter som ska anses relevanta enligt 8 §, och
5. vad ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör ska

iaktta och vilka krav som betalningsinstitutet eller den registrerade betal-
tjänstleverantören ska uppfylla vid uppdragsavtal enligt 28 §.

4 kap. Informationskrav vid tillhandahållande av betaltjänster

Avgifter för information

1 §

En betaltjänstleverantör får inte ta ut någon avgift av en betaltjänst-

användare för att tillhandahålla information enligt detta kapitel.

En betaltjänstleverantör får dock, om leverantören och betaltjänst-

användaren kommit överens om det, ta ut avgifter för information som läm-
nas på begäran av användaren och som är mer omfattande eller ges mer frek-
vent än enligt detta kapitel eller för information som ges med hjälp av andra
kommunikationsmedel än de som anges i ett ramavtal.

Avgifter enligt andra stycket ska vara skäliga och motsvara betaltjänst-

leverantörens faktiska kostnader.

Information om avgifter i vissa fall

Information om extra avgifter eller nedsättning av avgift

2 §

Om betalningsmottagaren erbjuder en nedsättning av en avgift vid

användning av ett visst betalningsinstrument, ska mottagaren informera
betalaren om detta innan betalningstransaktionen påbörjas.

Om en betaltjänstleverantör begär en avgift vid användning av ett visst

betalningsinstrument, ska denne informera betaltjänstanvändaren om detta
innan betalningstransaktionen påbörjas.

Valuta och valutaväxling

3 §

Om valutaväxling erbjuds före påbörjandet av betalningstransaktionen

och på platsen för försäljningen eller av betalningsmottagaren, ska den som
erbjuder betalaren denna tjänst informera betalaren om alla avgifter för
tjänsten samt den växelkurs som ska användas.

Betalaren ska godkänna valutaväxlingstjänsten innan betalnings-

transaktionen genomförs.

16

SFS 2010:751

Informationsskyldighet vid enstaka betalningstransaktioner

Förhandsinformation

4 §

Innan ett avtal om en enstaka betalningstransaktion ingås, ska betal-

tjänstleverantören informera betaltjänstanvändaren om

1. vilka uppgifter som användaren ska uppge för att en betalningsorder

ska kunna utföras korrekt,

2. hur lång tid det som längst tar att genomföra transaktionen, och
3. det sammanlagda avgiftsbeloppet som användaren ska betala till leve-

rantören för transaktionen.

Betaltjänstleverantören ska även ge betaltjänstanvändaren detaljerad

information om avgiftsbeloppet enligt första stycket 3, när de olika avgif-
terna lätt kan särskiljas och redovisas separat.

Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska leverantören ge

användaren information om den faktiska växelkurs eller referensväxelkurs
som ska gälla för betalningstransaktionen.

Leverantören ska också göra information enligt 10 § tillgänglig för använ-

daren.

5 §

Information enligt 4 § ska tillhandahållas på ett lättillgängligt sätt och

vara tydlig och lätt att förstå. Den ska vara på svenska eller på något annat
språk som parterna kommer överens om.

På begäran av betaltjänstanvändaren ska informationen tillhandahållas på

papper eller något annat varaktigt medium.

6 §

Om ett avtal om en enstaka betalningstransaktion ingås på distans på

begäran av betaltjänstanvändaren, och detta gör att betaltjänstleverantören
inte kan uppfylla kraven i 4 och 5 §§, ska dessa krav i stället uppfyllas av
denne omedelbart efter det att betaltjänsten har genomförts.

Information till betalaren

7 §

Så snart som möjligt efter det att en betalningsorder har tagits emot ska

betalarens betaltjänstleverantör tillhandahålla betalaren följande informa-
tion:

1. en uppgift som gör det möjligt att identifiera betalningstransaktionen

samt, när det är lämpligt, uppgifter som avser betalningsmottagaren,

2. transaktionens belopp i den valuta som används i betalningsordern,
3. det avgiftsbelopp som betalaren ska betala till leverantören för transak-

tionen, och

4. datum när betalningsordern togs emot.
Leverantören ska även ge betalaren detaljerad information om avgifts-

beloppet enligt första stycket 3, när de olika avgifterna lätt kan särskiljas och
redovisas separat.

Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska leverantören ge

betalaren information om den faktiska växelkurs eller referensväxelkurs som
ska gälla för transaktionen.

17

SFS 2010:751

Information till betalningsmottagaren

8 § Så snart som möjligt efter det att betalningstransaktionen har genom-
förts ska betalningsmottagarens betaltjänstleverantör tillhandahålla mot-
tagaren följande information:

1. uppgifter som gör det möjligt för mottagaren att identifiera transak-

tionen och, när det är lämpligt, uppgift om betalaren samt information som
har bifogats transaktionen,

2. transaktionens belopp i den valuta som används i betalningsordern,
3. det avgiftsbelopp som mottagaren ska betala till leverantören för trans-

aktionen, och

4. valuteringsdagen för krediteringen.
Leverantören ska även ge betalningsmottagaren detaljerad information

om avgiftsbeloppet enligt första stycket 3, när de olika avgifterna lätt kan
särskiljas och redovisas separat.

Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska leverantören ge

betalningsmottagaren information om den växelkurs som har använts vid
transaktionen samt transaktionens belopp före valutaväxling.

9 §

Betaltjänstleverantören är inte skyldig att lämna eller göra information

tillgänglig enligt 4–8 §§, om sådan information redan ges eller kommer att
ges till betaltjänstanvändaren på grundval av ett ramavtal mellan användaren
och en annan betaltjänstleverantör.

Informationsskyldighet vid ramavtal

Förhandsinformation

10 §

I rimlig tid innan ett ramavtal sluts ska betaltjänstleverantören ge

betaltjänstanvändaren följande information:

1. leverantörens namn och adress och, i tillämpliga fall, adress till dess

ombud eller filial,

2. uppgift om att leverantören har tillstånd att tillhandahålla betaltjänster

och att leverantören, dess filialer och ombud har registrerats hos behörig
myndighet,

3. en beskrivning av det huvudsakliga innehållet i den betaltjänst som till-

handahålls,

4. vilka uppgifter som användaren ska uppge för att en betalningsorder

ska kunna utföras korrekt,

5. hur ett godkännande att genomföra en betalningstransaktion ges samt

hur det kan återkallas enligt 5 kap. 13–15 §§,

6. när en betalningsorder ska anses mottagen enligt 5 kap. 9 § första

stycket,

7. tidpunkter för mottagande av en order enligt 5 kap. 9 § tredjestycket,

om sådana har fastställts av leverantören,

8. hur lång tid det som längst tar att genomföra en transaktion,
9. möjligheten att avtala om begränsningar i användningen av betal-

ningsinstrumentet enligt 19 §,

10. vilka avgifter som användaren ska betala till leverantören och, när det

är tillämpligt, detaljuppgifter om dessa,

18

SFS 2010:751

11. de räntor och växelkurser som ska tillämpas eller, om referens-

räntesatser och referensväxelkurser ska användas, metoden för beräkning av
den faktiska räntan och relevant dag, index eller underlag för att bestämma
referensräntan eller referensväxelkursen,

12. sådan omedelbar tillämpning av ändrade räntesatser eller växelkurser

som kan avtalas om enligt 14 § samt de informationskrav som är förenade
med detta,

13. i förekommande fall, de kommunikationsmedel som ska användas för

överföring av information och underrättelser mellan parterna, inklusive tek-
niska krav på användarens utrustning,

14. hur ofta och på vilket sätt som information enligt denna lag ska lämnas

till eller göras tillgänglig för användaren,

15. vilket språk som ska användas i ramavtalet samt på vilket språk kom-

munikationen mellan leverantören och användaren ska ske,

16. användarens rätt att få ramavtalets villkor samt information enligt

13 §,

17. de åtgärder som användaren ska vidta för att skydda betalnings-

instrumentet och hur användaren ska anmäla att ett betalningsinstrument
kommit bort eller obehörigen använts,

18. i förekommande fall, under vilka omständigheter leverantören för-

behåller sig rätten att spärra ett betalningsinstrument enligt 5 kap. 4 §,

19. vilket ansvar betalaren har enligt lagen (2010:000) om obehöriga

transaktioner med betalningsinstrument,

20. hur och inom vilken tidsfrist som användaren ska underrätta leveran-

tören om felaktigt genomförda betalningstransaktioner eller obehöriga trans-
aktioner,

21. leverantörens ansvar för genomförande av transaktioner enligt 5 kap.

25–29 §§,

22. villkoren för återbetalning enligt 5 kap. 6–8 §§,
23. i förekommande fall, uppgift om att användaren ska anses ha godkänt

de ändrade villkoren enligt 14 § om användaren inte före den dag då de före-
slås träda i kraft underrättar leverantören om att användaren inte godkänner
dem,

24. avtalets löptid,
25. om uppsägningstider och avgifter för uppsägning enligt 14 § tredje

stycket eller 15 §,

26. eventuella avtalsbestämmelser om vilket lands lag som ska tillämpas

för ramavtalet och om vilken domstol som är behörig, och

27. vilka förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol som

finns för användaren.

Tillgång till information och villkor enligt ramavtalet

11 §

Information enligt 10 § ska tillhandahållas på papper eller annat var-

aktigt medium, uttryckas på ett lättillgängligt sätt och vara tydlig och lätt att
förstå. Den ska vara på svenska eller på annat språk som parterna kommer
överens om.

19

SFS 2010:751

12 §

Om ett ramavtal ingås på distans på begäran av betaltjänst-

användaren, och detta gör att betaltjänstleverantören inte kan uppfylla kra-
ven i 10 och 11 §§, ska dessa krav i stället uppfyllas av denne omedelbart ef-
ter det att ramavtalet har ingåtts.

13 §

Betaltjänstanvändaren har under avtalsförhållandet alltid rätt att på

begäran få avtalsvillkoren för ramavtalet samt den information som anges i
10 §

i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är till-

gänglig för användaren.

Ändringar av villkoren enligt ramavtalet

14 §

En betaltjänstleverantör och en betaltjänstanvändare kan komma

överens om att en användare ska bli bunden av en villkorsändring som leve-
rantören föreslår, om användaren inte före den dag då ändringen föreslås
träda i kraft meddelar leverantören att han inte accepterar det nya villkoret.
Leverantören måste föreslå ändringar, på det sätt som anges i 11 §, minst två
månader innan de ska börja tillämpas.

Ändrade räntesatser eller växelkurser får tillämpas omedelbart, om leve-

rantören och användaren kommit överens om detta och ändringen grundas
på den avtalade referensräntesatsen eller referensväxelkursen. Användaren
ska dock snarast möjligt på det sätt som anges i 11 § underrättas om att leve-
rantören tillämpar en ny räntesats, om inte parterna har avtalat att informa-
tionen ska lämnas eller göras tillgänglig med en viss regelbundenhet eller på
ett visst sätt.

Användaren har rätt att med omedelbar verkan och avgiftsfritt säga upp

ramavtalet före den dag då ändringen föreslås bli tillämplig. Användaren ska
informeras om detta när leverantören föreslår ändringen.

Uppsägning av ramavtal

15 §

Betaltjänstanvändaren får säga upp ramavtalet med omedelbar ver-

kan, såvida inte parterna har kommit överens om en uppsägningstid. Betal-
tjänstleverantören får inte göra gällande en längre uppsägningstid för använ-
daren än en månad.
Om leverantören säger upp ett ramavtal som ingåtts på obestämd tid, ska
uppsägningstiden vara minst två månader.
Ett ramavtal som har ingåtts för en bestämd tid av mer än tolv månader eller
på obestämd tid ska kunna sägas upp avgiftsfritt av användaren efter tolv
månader.
När leverantören får ta ut en avgift för uppsägningen, ska avgiften motsvara
de faktiska kostnader som uppsägningen medför för leverantören. Periodiska
avgifter för betaltjänster ska betalas endast för tiden fram till det att avtalet
upphör att gälla. Om sådana avgifter har betalats i förskott, ska de återbetalas
i motsvarande omfattning.

20

SFS 2010:751

Information innan en betalningstransaktion enligt ett ramavtal genomförs

16 §

När en betalare tar initiativ till en betalningstransaktion som omfattas

av ett ramavtal ska betaltjänstleverantören, på begäran av betalaren, lämna
följande uppgifter till betalaren innan transaktionen genomförs:

1. hur lång tid det som längst tar att genomföra transaktionen, och
2. det avgiftsbelopp som betalaren ska betala till leverantören för

transaktionen.

Leverantören ska även ge betalaren detaljerad information om avgiftsbe-

loppet enligt första stycket 2, när de olika avgifterna lätt kan särskiljas och
redovisas separat.

Information till betalaren om en betalningstransaktion enligt ett ramavtal

17 §

Efter det att betalarens betalkonto har debiterats eller, om betalaren

inte använder något betalkonto, efter det att betalaren lämnat en betalnings-
order till betaltjänstleverantören ska denne utan onödigt dröjsmål och på det
sätt som anges i 11 §, tillhandahålla följande information till betalaren:

1. uppgifter som gör det möjligt att identifiera betalningstransaktionen

samt, när det är lämpligt, uppgifter som avser betalningsmottagaren,

2. transaktionens belopp i den valuta som används i betalningsordern,
3. det avgiftsbelopp som betalaren ska betala till leverantören för transak-

tionen, och

4. uppgift om valuteringsdag för debitering eller datum när betalnings-

ordern togs emot.

Leverantören ska även ge betalaren detaljerad information om avgifts-

beloppet enligt första stycket 3, när de olika avgifterna lätt kan särskiljas och
redovisas separat.

Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska leverantören ge

betalaren information om den faktiska växelkurs eller referensväxelkurs som
ska gälla för transaktionen.

Ramavtal får innehålla villkor att den information som avses i första

stycket inte ska behöva göras tillgänglig mer än en gång i månaden. Den ska
lämnas eller göras tillgänglig på ett överenskommet sätt så att betalaren kan
lagra och återskapa informationen oförändrad.

På begäran av betalaren ska betaltjänstleverantören en gång i månaden

avgiftsfritt tillhandahålla information enligt första stycket i pappersform.

Information till betalningsmottagaren om en betalningstransaktion enligt ett
ramavtal

18 §

När en betalningstransaktion har genomförts ska betalnings-

mottagarens betaltjänstleverantör utan onödigt dröjsmål och på det sätt som
anges i 11 §, tillhandahålla följande information till betalningsmottagaren:

1. en uppgift som gör det möjligt att identifiera transaktionen samt, när det

är lämpligt, information som överförts tillsammans med betalnings-
transaktionen,

2. transaktionens belopp i den valuta som krediteras betalningsmot-

tagarens betalkonto,

3. det avgiftsbelopp som mottagaren ska betala till leverantören för trans-

aktionen och den ränta som betalningsmottagaren eventuellt ska betala, och

21

SFS 2010:751

4. valuteringsdagen för krediteringen.
Leverantören ska även ge betalningsmottagaren detaljerad information

om avgiftsbeloppet enligt första stycket 3, när de olika avgifterna lätt kan
särskiljas och redovisas separat.

Om betalningstransaktionen innebär valutaväxling ska leverantören ge

betalningsmottagaren information om den växelkurs som har använts vid
transaktionen samt transaktionens belopp före valutaväxling.

Ramavtal får innehålla villkor att den information som avses i första

stycket inte ska behöva göras tillgänglig mer än en gång i månaden. Den ska
lämnas eller göras tillgänglig på ett överenskommet sätt så att betalnings-
mottagaren kan lagra och återskapa informationen oförändrad.

På begäran av betalningsmottagaren ska betaltjänstleverantören en gång i

månaden avgiftsfritt tillhandahålla denna information i pappersform.

Undantag från kraven på information

19 §

En betaltjänstleverantör är inte skyldig att lämna information enligt

10 och 16 §§ vid tillhandahållande av betaltjänster som genomförs med
användning av elektroniska pengar eller betalningsinstrument som enligt
ramavtal bara

1. kan användas för enskilda betalningstransaktioner till ett belopp mot-

svarande högst 30 euro,

2. kan användas för betalningar upp till ett totalt belopp motsvarande

högst 150 euro, eller

3. lagrar medel som inte vid något tillfälle överstiger ett belopp mot-

svarande 150 euro.

En betaltjänstleverantör är dock skyldig att, innan betaltjänster enligt för-

sta stycket tillhandahålls, lämna information till betalaren om

1. hur betalningsinstrumentet kan användas,
2. ansvar för obehöriga betalningstransaktioner,
3. avgifter, och
4. var betalaren på ett lättillgängligt sätt kan finna den information som

anges i 10 §.

För betaltjänster enligt första stycket får betaltjänstanvändaren och betal-

tjänstleverantören komma överens om att leverantören inte behöver följa
bestämmelserna om

1. hur villkor i ramavtal ändras enligt 14 §, eller
2. information till betaltjänstanvändare vid enskilda betalningstransak-

tioner enligt 17 och 18 §§.

I de fall som avses i tredje stycket 2 ska betaltjänstleverantören dock till-

handahålla eller göra tillgänglig en hänvisning som gör det möjligt för betal-
tjänstanvändaren att identifiera betalningstransaktionen, betalningstransak-
tionens belopp och avgifter. Om betalningsinstrumentet används anonymt
eller om leverantören av andra skäl inte har tekniska möjligheter att tillhan-
dahålla informationen, behöver leverantören inte tillhandahålla eller göra
tillgänglig en sådan hänvisning. Leverantören ska dock ge betalaren möjlig-
het att kontrollera det belopp som har lagrats på betalningsinstrumentet.

22

SFS 2010:751

Tvingande bestämmelser

20 §

Bestämmelserna i detta kapitel får inte frångås till nackdel för en

betaltjänstanvändare.

Första stycket hindrar dock inte att en betaltjänstleverantör kommer över-

ens med en betaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från
bestämmelserna.

5 kap. Genomförande av betaltjänster

Avgifter

1 §

En betaltjänstleverantör får inte ta ut någon avgift av en betaltjänst-

användare för fullgörandet av sin informationsskyldighet samt av skydds-
och korrigeringsåtgärder enligt detta kapitel förutom i de fall som anges i 10,
15 och 23 §§. När avgifter får tas ut enligt någon av dessa bestämmelser ska
de vara skäliga och motsvara betaltjänstleverantörens faktiska kostnader.

Om en betalningstransaktion inte medför någon valutaväxling, ska betala-

ren och betalningsmottagaren betala de avgifter som deras respektive betal-
tjänstleverantör tar ut.

Betaltjänstleverantören får inte hindra en betalningsmottagare från att er-

bjuda betalaren en nedsättning vid användning av ett visst betalnings-
instrument.

En betalningsmottagare får inte ta ut någon avgift av betalaren vid an-

vändning av ett betalningsinstrument.

Betalningsinstrument som avser låga belopp

2 §

För sådana betalningsinstrument som avses i 4 kap. 19 § första stycket

får betaltjänstleverantören och betaltjänstanvändaren i ramavtal komma
överens om

1. att leverantören inte behöver underrätta användaren att betalnings-

ordern har avvisats, om det av sammanhanget klart framgår att den inte har
utförts,

2. att betalaren inte får återkalla betalningsordern efter att ha godkänt att

den genomförs,

3. andra tidsgränser för genomförandet än de som anges i 18–22 §§, eller
4. att det inte ska vara möjligt att spärra betalningsinstrumentet.

Godkännande av en betalningstransaktion

3 §

En betalningstransaktion ska betraktas som godkänd om betalaren har

lämnat sitt samtycke till att den genomförs.

Begränsning av betalningsinstrumentets användning

4 §

I ramavtal mellan betalaren och betaltjänstleverantören får leveran-

tören förbehålla sig rätten att spärra betalningsinstrumentet när det finns

1. risk för en icke säker användning av betalningsinstrumentet,
2. misstanke om att betalningsinstrumentet obehörigen använts, eller

23

SFS 2010:751

3. i fråga om betalningsinstrument med kreditutrymme, en väsentligt ökad

risk för att betalaren inte kan betala.

En betaltjänstleverantör som spärrar ett betalningsinstrument enligt första

stycket ska informera betalaren om spärren och skälen till denna.

Betalaren ska informeras innan betalningsinstrumentet spärras eller så

snart som möjligt efter det att spärren har införts. Någon information till be-
talaren får dock inte lämnas om det skulle vara oförenligt med annan lag
eller om det är motiverat av säkerhetsskäl att inte göra detta.

Betaltjänstleverantören ska häva spärren av betalningsinstrumentet eller

ersätta det med ett nytt betalningsinstrument så snart det inte längre finns
skäl att låta spärren kvarstå.

Betaltjänstleverantörens skyldigheter avseende betalningsinstrument

5 §

Betaltjänstleverantören ska

1. se till att den personliga koden till betalningsinstrumentet inte görs till-

gänglig av leverantören för andra än den betaltjänstanvändare som har rätt
att använda betalningsinstrumentet,

2. inte skicka betalningsinstrument till någon som inte har beställt det, för-

utom då ett betalningsinstrument som redan innehas av användaren ska
ersättas,

3. se till att användare när som helst har möjlighet att på lämpligt sätt

anmäla till leverantören att ett betalningsinstrument har kommit bort eller
obehörigen använts eller begära att en spärr hävs enligt 4 § fjärde stycket,
och

4. förhindra användning av betalningsinstrumentet när en anmälan enligt

3 har lämnats.

En betaltjänstleverantör ska under 18 månader efter det att en anmälan

eller en begäran enligt första stycket 3 lämnats bevara information som gör
det möjligt för betaltjänstanvändaren att visa att en anmälan eller begäran
har lämnats. Sådan information ska lämnas till användaren om användaren
begär det.

Återbetalning av betalningstransaktioner som initierats av eller via en
betalningsmottagare

6 §

En betalare har rätt till återbetalning från sin betaltjänstleverantör om

betalningstransaktionen initierats av eller via betalningsmottagaren, och

1. betalningstransaktionens exakta belopp inte angavs i samband med att

den godkändes, och

2. betalningstransaktionens belopp överstiger det belopp som betalaren

rimligen kunde ha förväntat sig med hänsyn till sitt tidigare utgiftsmönster,
villkoren i ramavtalet och andra relevanta omständigheter.

På begäran av betaltjänstleverantören ska betalaren informera leverantö-

ren om sådana omständigheter som avses i första stycket 2. Återbetalningen
ska uppgå till hela beloppet av den genomförda transaktionen.

Om betalaren och betaltjänstleverantören har avtalat om att en refe-

rensväxelkurs ska tillämpas på betalningstransaktionen, och den avtalade
referensväxelkursen har använts, får betalaren inte hävda att förutsättningar-
na i första stycket 2 är uppfyllda på grund av den växelkurs som tillämpats.

24

SFS 2010:751

7 §

En betalare och en betaltjänstleverantör får i ett ramavtal komma över-

ens om att betalaren inte har rätt till återbetalning när denne har gett sitt god-
kännande, direkt till leverantören, till att en betalningstransaktion genomförs
och antingen leverantören eller betalningsmottagaren lämnade information
om den kommande transaktionen eller gjorde sådan information tillgänglig
för betalaren minst fyra veckor före den sista betalningsdagen.

8 §

En betaltjänstleverantör är inte skyldig att återbetala beloppet till beta-

laren om betalaren inte begärde återbetalning inom åtta veckor från det att
medlen debiterades kontot.

Inom tio bankdagar från mottagandet av begäran om återbetalning ska

betaltjänstleverantören antingen återbetala det belopp som transaktionen
avser eller ange skälen för att återbetalning vägras med uppgift om vart beta-
laren kan vända sig för att få ärendet prövat.

Tidpunkten för mottagande av en betalningsorder

9 §

Tidpunkten för mottagande av en betalningsorder är den tidpunkt då

ordern tas emot av betalarens betaltjänstleverantör. Om tidpunkten för mot-
tagande inte är en bankdag för leverantören, ska betalningsordern anses ha
tagits emot under nästföljande bankdag.

En betaltjänstanvändare som initierar en betalningsorder och en betal-

tjänstleverantör får komma överens om att tidpunkten för mottagandet av en
betalningsorder ska vara en annan än den som anges i första stycket. Om den
överenskomna tidpunkten inte är en bankdag för betalarens betaltjänstleve-
rantör, ska betalningsordern anses ha tagits emot under nästföljande bank-
dag.

En betaltjänstleverantör får fastställa en tidpunkt nära bankdagens slut då

en betalningsorder senast tas emot. En betalningsorder som tas emot efter
den tidpunkten ska anses ha tagits emot under nästföljande bankdag.

Vägran att utföra en betalningsorder

10 §

En betaltjänstleverantör som vägrar att utföra en betalningsorder ska

underrätta betaltjänstanvändaren om detta på avtalat sätt snarast möjligt och
senast inom de tidsfrister som anges i 18 och 19 §§. Av underrättelsen ska
framgå

1. om möjligt, skälen för vägran, och
2. vilket förfarande som tillämpas för att rätta till fel som kan ha föranlett

vägran.

Betaltjänstleverantören får ta ut en avgift för en underrättelse enligt första

stycket om

1. det finns skälig grund för vägran, och
2. leverantören får ta ut sådan avgift enligt ett ramavtal med betaltjänst-

användaren.

11 §

Om villkoren i betaltjänstleverantörens ramavtal med betalaren är

uppfyllda, får betalarens betaltjänstleverantör inte vägra att utföra en god-
känd betalningsorder, oavsett om den har initierats av betalaren eller betal-

25

SFS 2010:751

ningsmottagaren såvida inte utförandet av betalningsordern skulle strida mot
annan lag.

12 §

Vid tillämpning av 18, 19 och 25–29 §§ ska en betalningsorder som

betaltjänstleverantören har vägrat att utföra anses inte ha blivit mottagen av
leverantören.

Återkallelse av betalningsorder

13 §

När en betalningstransaktion initieras av betalaren, får denne inte

återkalla en betalningsorder efter det att den har tagits emot av betalarens
betaltjänstleverantör.

14 §

När en betalningstransaktion initieras av eller via betalningsmot-

tagaren får betalaren inte återkalla betalningsordern efter det att denne har
överfört ordern eller gett sitt godkännande till att genomföra transaktionen
till mottagaren.

Vid autogiro får betalaren, trots första stycket och utan att det påverkar

rätten till återbetalning, återkalla betalningsordern senast i slutet av den
bankdag som föregår den dag som avtalats för debitering av medlen.

Om en betaltjänstanvändare och en betaltjänstleverantör har avtalat enligt

9 § om den tidpunkt vid vilken en betalningsorder ska anses vara mottagen,
får användaren trots första stycket återkalla en betalningsorder senast i slutet
av den bankdag som föregår den avtalade dagen.

15 §

Efter de tidpunkter som anges i 13 och 14 §§ får betalningsordern

återkallas endast om detta har avtalats mellan betaltjänstanvändaren och
dennes betaltjänstleverantör. För att återkallelse efter de tidpunkter som
anges i 14 § första och andra styckena ska få ske, krävs även att betal-
ningsmottagaren godkänner återkallelsen.

Betaltjänstleverantören får ta ut en avgift för återkallande enligt första

stycket om möjligheten att ta ut sådan avgift framgår av ramavtalet med den
betaltjänstanvändare som återkallat betalningsordern.

Överförda och mottagna belopp

16 §

Betaltjänstleverantören får göra avdrag från det belopp som ska över-

föras endast under de förutsättningar som anges i andra och tredje styckena.

Betalningsmottagaren och mottagarens betaltjänstleverantör får avtala om

att leverantören får dra av sina egna avgifter från det överförda beloppet
innan det krediteras mottagaren. Betalningstransaktionens belopp utan av-
drag för avgifter och avgifterna ska då redovisas var för sig i den information
som lämnas till betalningsmottagaren.

Om andra avgifter än de som avses i andra stycket dras av från det över-

förda beloppet, ska betalarens betaltjänstleverantör se till att betal-
ningsmottagaren får hela det belopp som angavs i betalningsordern. Om be-
talningstransaktionen initierats av eller via mottagaren, ska mottagarens
betaltjänstleverantör se till att mottagaren får hela det belopp som angavs i
betalningsordern.

26

SFS 2010:751

Genomförandetid och valuteringsdag

17 §

Bestämmelserna i 18–22 §§ gäller för betalningstransaktioner i

Sverige som genomförs i euro eller i svenska kronor.

Bestämmelserna i 18–22 §§ gäller också för betalningstransaktioner där

det sker en växling mellan euro och svenska kronor, om

1. växlingen sker i Sverige, och
2. när det gäller en transaktion till eller från ett annat land, överföringen

av medlen mellan länderna sker i euro.

Bestämmelserna i 18–22 §§ är även tillämpliga på andra betalnings-

transaktioner än de som anges i första och andra styckena. Bestämmelserna i
18, 19, 21 och 22 §§ är dock inte tillämpliga, om annat har avtalats mellan
betaltjänstanvändaren och betaltjänstleverantören. Om användaren och leve-
rantören, med avvikelse från 18 § första stycket, avtalar om när kreditering
av betalningsmottagarens leverantörs konto senast ska ske, får tidpunkten
inte vara senare än fyra bankdagar efter det att betalningsordern mottagits
enligt 9 §.

18 §

När en betalningsorder har mottagits enligt 9 §, ska betalarens betal-

tjänstleverantör se till att betalningstransaktionens belopp krediteras betal-
ningsmottagarens betaltjänstleverantörs konto senast vid slutet av nästföljan-
de bankdag.

För betalningstransaktioner som initierats på papper får betaltjänst-

leverantören förlänga tiden med en bankdag.

19 §

En betalningsorder som har initierats av eller via en betalnings-

mottagare ska genomföras inom de tidsfrister som har överenskommits mel-
lan betalningsmottagaren och dennes betaltjänstleverantör.

För autogiro gäller att en betalningsorder ska lämnas i sådan tid att betal-

ningstransaktionen kan slutföras på den överenskomna förfallodagen.

20 §

Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska valutera och göra

betalningstransaktionens belopp tillgängligt på mottagarens betalkonto.

Valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens betalkonto ska

vara senast den bankdag då betalningstransaktionens belopp krediteras mot-
tagarens betaltjänstleverantörs konto.

Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska säkerställa att betal-

ningstransaktionens belopp ställs till mottagarens förfogande så snart som
möjligt efter det att beloppet krediteras mottagarens leverantörs konto.

Valuteringsdagen för debitering av betalarens betalkonto infaller tidigast

när betalningstransaktionens belopp debiteras detta betalkonto.

21 §

Om betalningsmottagaren inte har något betalkonto hos betaltjänst-

leverantören som tar emot medlen, ska denne göra dem tillgängliga för mot-
tagaren inom den tid som anges i 18 och 19 §§.

22 §

Om en konsument sätter in kontanter på ett betalkonto hos en betal-

tjänstleverantör ska leverantören se till att beloppet görs tillgängligt och
valuteras så snart som möjligt efter den tidpunkt då medlen togs emot.

27

SFS 2010:751

Om den som sätter in kontanter på ett betalkonto inte är konsument, ska

beloppet göras tillgängligt och valuteras senast nästföljande bankdag.

Ansvar och återkrav

23 §

Om en betalningsorder utförts med hjälp av en unik identifikations-

kod, ska betalningsordern anses ha utförts korrekt i förhållande till den betal-
ningsmottagare som angetts i identifikationskoden.

Om den unika identifikationskod som angetts av betaltjänstanvändaren är

felaktig, ska betaltjänstleverantören inte vara ansvarig enligt 25–29 §§ för att
betalningstransaktionen inte har genomförts eller för brister i genomförandet
av transaktionen.

Betaltjänstleverantören till den betaltjänstanvändare som lämnade betal-

ningsordern ska dock vidta skäliga åtgärder för att få tillbaka de medel som
betalningstransaktionen avsåg. Leverantören får ta ut en avgift av använda-
ren för de åtgärder som vidtas, om ett ramavtal med användaren medger det.

24 §

Även om en betaltjänstanvändare lämnar information till betal-

tjänstleverantören utöver den som anges i 4 kap. 4 § första stycket 1 eller
10 § 4 är leverantören bara ansvarig för genomförandet av en betalnings-
transaktion i enlighet med den unika identifikationskod som användaren har
angett.

Betalningstransaktioner som initierats av betalaren

25 §

Betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot betalaren för att en

betalningsorder som betalaren har initierat utförs korrekt.

Om betalarens betaltjänstleverantör kan styrka att mottagarens leverantör

har tagit emot betalningstransaktionens belopp enligt 18 §, ansvarar motta-
garens leverantör gentemot mottagaren för att transaktionen genomförs kor-
rekt.

26 §

Om betalarens betaltjänstleverantör ansvarar för genomförandet av en

betalningstransaktion enligt 25 § första stycket, ska leverantören utan onö-
digt dröjsmål återbetala beloppet i en transaktion som inte genomförts eller
genomförts bristfälligt till betalaren eller återställa det debiterade betalkon-
tots kontoställning till den som det skulle ha haft om den bristfälligt genom-
förda transaktionen inte hade ägt rum.

Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ansvarar för genom-

förandet av en transaktion enligt 25 § andra stycket ska leverantören så snart
som möjligt ställa transaktionens belopp till betalningsmottagarens förfo-
gande eller kreditera mottagarens betalkonto med motsvarande belopp.

Om en betalare har initierat en betalningsorder, och betalnings-

transaktionen inte genomförs eller genomförs bristfälligt, ska betalarens
betaltjänstleverantör på begäran av betalaren så snart som möjligt försöka
spåra betalningstransaktionen och underrätta betalaren om resultatet.

28

SFS 2010:751

Betalningstransaktioner som initierats av eller via
betalningsmottagaren

27 §

Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot mot-

tagaren för att betalningstransaktionens belopp ställs till mottagarens förfo-
gande enligt 20 § och för att en betalningsorder som initierats av eller via
mottagaren överförs korrekt till betalarens betaltjänstleverantör i enlighet
med 19 §.

En betaltjänstleverantör som är ansvarig enligt första stycket och har för-

sökt utföra en betalningsorder ska så snart som möjligt överföra den berörda
betalningsordern på nytt till betalarens betaltjänstleverantör.

28 §

Betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot betalaren för en

inte genomförd eller bristfälligt genomförd betalningstransaktion som initie-
rats av eller via betalningsmottagaren, utom då mottagarens betal-
tjänstleverantör ansvarar gentemot mottagaren enligt 27 §.

En betalares betaltjänstleverantör som är ansvarig enligt första stycket ska

återbetala betalningstransaktionens belopp till betalaren eller återställa det
debiterade betalkontots kontoställning till den som det skulle ha haft om den
bristfälligt genomförda transaktionen inte hade ägt rum.

Om en betalningstransaktion initierats av eller via betalningsmottagaren,

och transaktionen inte genomförs eller genomförs bristfälligt, ska mottaga-
rens betaltjänstleverantör på begäran av mottagaren så snart som möjligt för-
söka spåra betalningstransaktionen och underrätta mottagaren om resultatet.

29 §

Betaltjänstleverantörerna ansvarar gentemot sina respektive betal-

tjänstanvändare för sådana avgifter och räntor som användare ska betala till
följd av att betalningstransaktionen inte genomförts eller genomförts brist-
fälligt.

Meddelande om felaktigt genomförda betalningstransaktioner

30 §

Betaltjänstleverantören får kräva att betaltjänstanvändaren ansvarar

för betalningstransaktionens belopp, om användaren inte underrättar leve-
rantören utan onödigt dröjsmål efter att ha fått vetskap om att transaktionen
genomförts på ett felaktigt sätt. Detsamma gäller om leverantören har lämnat
information om transaktionen till användaren eller gjort informationen till-
gänglig för denne enligt bestämmelserna i 4 kap. och användaren inte under-
rättar leverantören inom 13 månader från det att beloppet belastat kontot.

Rätt till återkrav

31 §

Om en betalningstransaktion inte genomförs eller genomförs bristfäl-

ligt och felet är hänförligt till en betaltjänstleverantör eller mellanhand som
inte är ansvarig gentemot betaltjänstanvändare enligt 25–29 §§, har den
leverantör som ansvarar gentemot en användare enligt dessa bestämmelser
rätt till ersättning av den leverantör eller mellanhand som orsakade att trans-
aktionen inte genomfördes eller genomfördes bristfälligt.

Ersättningen ska motsvara de förluster, inbegripet belopp som betalts till

betaltjänstanvändare, som uppkommit hos betaltjänstleverantören enligt 25–
29 §§.

29

SFS 2010:751

Befrielse från ansvar

32 §

Ansvar enligt detta kapitel inträder inte i fall av osedvanliga eller

oförutsägbara omständigheter som den som åberopar omständigheterna inte
har något inflytande över och vars konsekvenser hade varit omöjliga att
avvärja trots alla ansträngningar. Ansvar enligt detta kapitel inträder inte hel-
ler då en betaltjänstleverantör handlar i enlighet med svensk lag eller unions-
rätt.

Tvingande bestämmelser

33 §

Bestämmelserna i detta kapitel får inte frångås till nackdel för en be-

taltjänstanvändare.

Första stycket hindrar dock inte att en betaltjänstleverantör kommer över-

ens med en betaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från
bestämmelserna i 1 § första stycket, 6–8 §§, 13–15 §§ och 25–30 §§.

6 kap. Behandling av personuppgifter m.m.

Tillämpningsområde

1 §

Om en betaltjänstleverantör eller den som ansvarar för ett betal-

ningssystem granskar betalningstransaktioner för att kunna upptäcka sådana
transaktioner som leverantören eller den ansvarige för betalningssystemet
misstänker eller har skälig grund att misstänka utgör ett led i bedrägeri i
samband med tillhandahållande eller användning av betaltjänster, får leve-
rantören eller den som ansvarar för ett betalningssystem behandla person-
uppgifter samt föra register enligt 2–9 §§ vilka gäller utöver personupp-
giftslagen (1998:204).

Personuppgiftsbehandling

2 §

Om det är nödvändigt för granskning av betalningstransaktioner enligt

1 § får följande personuppgifter behandlas:

1. uppgifter om identitet i betaltjänstanvändares pass eller annan iden-

titetshandling, och

2. unika beteckningar som identifierar en viss person som betaltjänst-

användare.

Ändamål för register

3 §

Register får föras av en betaltjänstleverantör eller den som har ansvar

för ett betalningssystem, om det är nödvändigt för granskning av betalnings-
transaktioner enligt 1 §.

Innehåll

4 §

Ett register som avses i 1 § får endast innehålla

1. namn och person-, samordnings- eller organisationsnummer,
2. betalkontonummer eller motsvarande,
3. sådana unika beteckningar som avses i 2 § 2, och

30

SFS 2010:751

4. de övriga uppgifter som framkommit vid granskning av betalnings-

transaktioner enligt 1 §.

Utlämnande av uppgifter

5 §

Om misstanke om bedrägeri kvarstår efter närmare analys, får uppgif-

ter om alla omständigheter som kan tyda på bedrägeri i samband med till-
handahållande eller användning av betaltjänster lämnas till en polismyndig-
het eller Åklagarmyndigheten.

Uppgifter i ett register som avses i 1 § får lämnas ut till betaltjänst-

leverantörer och de som har ansvar för ett betalningssystem när uppgifterna
har lämnats till en polismyndighet eller Åklagarmyndigheten.

Utlämnande av uppgifter enligt andra stycket får ske trots 3 kap. 12 §

denna lag, 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
eller 4 kap. 4 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar.

6 §

Uppgifter ur ett register som avses i 1 § som har lämnats till en polis-

myndighet eller Åklagarmyndigheten i enlighet med 5 § första stycket får
inte lämnas ut till den registrerade.

Gallring

7 §

En uppgift i ett register som avses i 1 § ska gallras

1. om en polismyndighet eller Åklagarmyndigheten beslutar att inte inleda

eller att lägga ner en utredning om bedrägeri i samband med tillhandahållan-
de eller användning av betaltjänster,

2. om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med anledning

av de lämnade uppgifterna,

3. om en domstol har meddelat dom eller beslut med anledning av de

lämnade uppgifterna och domen eller beslutet vunnit laga kraft,

4. senast tre år efter det att uppgifter lämnats till en polismyndighet eller

Åklagarmyndigheten med stöd av 5 § första stycket, eller

5. senast tre år efter det att uppgifter insamlats, om uppgifterna inte dess-

förinnan lämnats till en polismyndighet eller Åklagarmyndigheten med stöd
av 5 § första stycket.

En betaltjänstleverantör eller en ansvarig för ett betalningssystem som får

kännedom om en omständighet som innebär att en uppgift ska gallras enligt
första stycket 1, 2 eller 3 ska underrätta dem som leverantören eller den an-
svarige för betalningssystemet har lämnat ut uppgiften till enligt 5 § andra
stycket.

Rättelse och skadestånd

8 §

Bestämmelserna i 28 och 48 §§ personuppgiftslagen (1998:204) om

rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt
denna lag.

31

SFS 2010:751

Tystnadsplikt

9 §

Den som är verksam hos en betaltjänstleverantör eller hos den som har

ansvar för ett betalningssystem får inte obehörigen röja uppgifter i ett regis-
ter som avses i 1 § eller uppgifter som lämnats ut med stöd av 5 § andra
stycket.

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter

mot förbudet.

7 kap. Tillträde till betalningssystem

1 §

Den eller de som har ansvar för ett betalningssystem ska se till att reg-

lerna om tillträde till betalningssystemet är objektiva, icke-diskriminerande
och proportionella. Reglerna får inte hindra tillträde i större utsträckning än
vad som är nödvändigt för att skydda mot risker i verksamheten och för att
skydda betalningssystemets finansiella och operativa stabilitet.

Reglerna om tillträde till betalningssystem får inte begränsa faktiskt delta-

gande i andra betalningssystem eller diskriminera betaltjänstleverantörer på
grund av den juridiska form i vilken deras verksamhet bedrivs.

2 §

En betaltjänstleverantör enligt 1 kap. 3 § som är en juridisk person får

inte nekas tillträde till ett betalningssystem, om betaltjänstleverantören upp-
fyller sådana krav för tillträde till betalningssystemet som uppställts i enlig-
het med 1 §.

3 §

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ gäller inte för

1. betalningssystem enligt lagen (1999:1309) om system för avveckling

av förpliktelser på finansmarknaden, eller

2. betalningssystem i vilka en betaltjänstleverantör verkar eller kan verka

både som betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör samt är
ensamt ansvarig för betalningssystemets ledning, och denne betaltjänstleve-
rantör tillåter andra betaltjänstleverantörer att delta i betalningssystemet utan
att dessa kan förhandla om avgifter mellan sig avseende betalningssystemet.

8 kap. Tillsyn och ingripanden

Tillsynens omfattning

1 §

Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i denna lag och

i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 sep-
tember 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om
upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001

6 följs.

För betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer omfattar till-

synen även att deras betaltjänstverksamhet drivs enligt andra författningar
som reglerar dess verksamhet, bolagsordning, stadgar samt interna instruk-
tioner som har sin grund i en författning som reglerar dess verksamhet. I frå-
ga om tillsynen över övriga betaltjänstleverantörer enligt 1 kap. 3 § gäller
bestämmelserna i de lagar som reglerar deras verksamhet, om inte annat föl-
jer av denna lag.

6 EUT L 266, 9.10.2009, s. 11 (Celex 32009R0924).

32

SFS 2010:751

Finansinspektionen ska samråda med Konkurrensverket innan en tillsyns-

åtgärd eller ett ingripande vidtas mot någon som har ansvar för betalnings-
system för överträdelse av 7 kap. 1 och 2 §§.

2 §

Betalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer och den eller de

som har ansvar för ett betalningssystem ska lämna Finansinspektionen de
upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande om-
ständigheter som inspektionen begär.

Platsundersökning

3 §

Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en under-

sökning hos

1. ett betalningsinstitut,
2. en registrerad betaltjänstleverantör, och
3. utländska företag som tillhandahåller betaltjänster i Sverige enligt

3 kap. 26 och 27 §§.

Om det behövs för tillsynen av ett betalningsinstitut eller en registrerad

betaltjänstleverantör, får Finansinspektionen genomföra en undersökning
hos

1. en filial till institutet,
2. ett ombud till institutet eller leverantören, och

3. ett företag som har fått i uppdrag att utföra visst arbete eller vissa

funktioner åt institutet eller leverantören.

En undersökning hos en registrerad betaltjänstleverantör får endast

omfatta den verksamhet som avser tillhandahållande av betaltjänster.

Samarbete mellan behöriga myndigheter

4 §

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta

information med behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska dess-
utom samarbeta och utbyta information med Europeiska centralbanken,
nationella centralbanker och andra behöriga myndigheter som utsetts i enlig-
het med unionsrätt som är tillämplig på betaltjänstleverantörer.

En behörig myndighet inom EES får närvara vid en kontroll som utförs av

Finansinspektionen.

Finansinspektionen får delegera uppgiften att genomföra en kontroll på

plats av en filial eller ombud till ett betalningsinstitut som står under dess
tillsyn till en behörig myndighet i ett annat land inom EES.

Register över betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer

5 §

Finansinspektionen ska föra ett register över betalningsinstitut, regist-

rerade betaltjänstleverantörer, deras ombud och filialer. Registret ska inne-
hålla uppgifter om vilka betaltjänster som betalningsinstitut, registrerade
betaltjänstleverantörer, deras ombud och filialer har rätt att tillhandahålla.
Registret ska hållas tillgängligt hos Finansinspektionen.

33

SFS 2010:751

Revision

6 §

En revisor eller en särskild granskare ska omedelbart rapportera till

Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett
betalningsinstitut får kännedom om förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av någon författning som reglerar

institutets verksamhet,

2. kan påverka institutets fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultat-

räkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebo-
lagslagen (2005:551) eller 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska för-
eningar.

Revisorn och granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om

han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid
fullgörande av uppdrag i betalningsinstitutets moderföretag eller dotterföre-
tag eller i ett företag som har en likartad förbindelse med betalningsinstitu-
tet.

Avgifter till Finansinspektionen

7 §

Betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer ska med

avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet.

Ingripande mot betalningsinstitut

8 §

Om ett betalningsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna

lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009, andra för-
fattningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning,
stadgar, reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författ-
ning som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid

begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta
någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att
verkställa beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska
betalningsinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning
meddelas.

9 §

Finansinspektionen får avstå från ingripande enligt 8 §, om en överträ-

delse är ringa eller ursäktlig, om betalningsinstitutet gör rättelse eller om
någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet som bedöms vara
tillräckliga.

10 §

Finansinspektionen ska återkalla ett betalningsinstituts tillstånd, om

en person som ingår i institutets styrelse eller är verkställande direktör inte
längre uppfyller de krav som anges i 2 kap. 6 § 4 eller om en person som är
ansvarig för betaltjänstverksamheten inte längre uppfyller de krav som anges
i 2 kap. 6 § 5. Detta får dock bara ske om inspektionen först har beslutat att
anmärka för institutet att personen inte uppfyller kraven och om han eller
hon ändå finns kvar i styrelsen, som verkställande direktör eller som ansva-

34

SFS 2010:751

rig för betaltjänstverksamheten efter det att en av inspektionen bestämd tid
på högst tre månader har gått ut.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en

styrelseledamot, verkställande direktör eller ansvarig för betaltjänstverk-
samheten inte längre får vara det. Inspektionen får då förordna en ersättare.
Ersättarens uppdrag gäller till dess företaget har utsett en ny styrelseledamot,
verkställande direktör eller ansvarig för betaltjänstverksamheten.

Det som föreskrivs om verkställande direktör i första och andra styckena

gäller också en ställföreträdare för verkställande direktör.

I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant förvalt-

ningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/
2001 eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 ska
bestämmelserna som avser styrelsen i första stycket om återkallelse av till-
stånd tillämpas på tillsynsorganet.

11 §

Finansinspektionen ska återkalla betalningsinstitutets tillstånd om

1. institutet har fått tillståndet genom att lämna oriktiga uppgifter eller på

något annat otillbörligt sätt,

2. institutet inte inom ett år från det att tillståndet beviljades har börjat

driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

3. institutet under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit

sådan verksamhet som tillståndet avser,

4. det skulle utgöra ett hot mot betalningssystemets stabilitet om

institutet fortsatte att bedriva sin betaltjänstverksamhet,

5. institutet har förklarat sig avstå från tillståndet,
6. institutet har överlåtit hela sin verksamhet som avser betaltjänster, eller
7. institutet försatts i konkurs eller beslut fattats om att institutet ska träda

i tvångslikvidation.

I de fall som avses i första stycket 1–4 får i stället varning meddelas om

det är tillräckligt.

12 §

Om tillståndet återkallas får Finansinspektionen besluta om hur

avvecklingen av verksamheten ska ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksam-

heten.

13 §

Om en behörig myndighet i ett annat land har underrättat Finans-

inspektionen om att ett betalningsinstitut överträtt föreskrifter i det landet,
ska inspektionen vidta de åtgärder som anges i 8–11 §§ mot institutet, om
det föreligger någon omständighet som anges där. Inspektionen ska under-
rätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Straffavgift

14 §

Om ett betalningsinstitut har fått anmärkning eller varning enligt 8 §

eller varning enligt 11 §, får Finansinspektionen besluta att institutet ska be-
tala en straffavgift.

Avgiften tillfaller staten.

35

SFS 2010:751

15 §

Straffavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner

kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av betalningsinstitutets omsättning

närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under institu-
tets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas
eller är bristfälliga, får den uppskattas.

För ett betalningsinstitut som även bedriver annan verksamhet än tillhan-

dahållande av betaltjänster enligt 1 kap. 2 § ska omsättningen enligt andra
stycket avse endast verksamheten med betaltjänster.

Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i

3 kap. 2 §.

16 §

När straffavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till hur

allvarlig den överträdelse är som har föranlett anmärkningen eller varningen
och hur länge överträdelsen har pågått.

Förseningsavgift

17 §

Om ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör inte

lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 27 § i tid, får Finansin-
spektionen besluta att institutet ska betala en förseningsavgift med högst
100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om straffavgift och förseningsavgift

18 §

En straffavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finansinspek-

tionen inom trettio dagar från det att beslutet om den har vunnit laga kraft el-
ler den längre tid som anges i beslutet.

19 §

Finansinspektionens beslut om straffavgift eller förseningsavgift får

verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har
betalats inom den tid som anges i 18 §.

Om straffavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som

anges i 18 §, ska inspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.
Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar m.m.

20 §

En straffavgift eller förseningsavgift som har beslutats faller bort i

den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet
vann laga kraft.

Ingripande mot utländska företag

21 §

Finansinspektionen får förelägga ett utländskt företag som till-

handahåller betaltjänster i enlighet med 3 kap. 26 eller 27 § att göra rättelse,
om dess verksamhet med betaltjänster i Sverige inte bedrivs enligt gällande
bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
eller i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/

36

SFS 2010:751

2006 av den 15 november 2006 om information om betalaren som skall
åtfölja överföringar av medel

7 och sådan lag som kompletterar den förord-

ningen.

Finansinspektionen får förelägga ett utländskt företag som tillhandahåller

betaltjänster från en filial eller genom ett ombud enligt 3 kap. 26 § att göra
rättelse om dess verksamhet med betaltjänster i Sverige inte bedrivs i enlig-
het med 4 och 5 kap.

Om ett företag inte följer ett föreläggande enligt första eller andra stycket

ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets
hemland.

Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda företaget att påbör-

ja nya betalningstransaktioner här i landet. Innan förbud meddelas ska
inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. I
brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan föregående underrät-
telse till myndigheten i företagets hemland. Denna ska dock underrättas så
snart det kan ske.

22 §

Om ett utländskt företag som driver verksamhet enligt 3 kap. 26 eller

27 § har fått sitt verksamhetstillstånd indraget i hemlandet, ska Finansin-
spektionen genast förbjuda företaget att påbörja nya betalningstransaktioner
här i landet.

23 §

Om en registrerad betaltjänstleverantör eller den som ansvarar för ett

betalningssystem har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, Europa-
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 eller andra författning-
ar som reglerar dess verksamhet, ska Finansinspektionen förelägga den
registrerade betaltjänstleverantören eller den som ansvarar för ett betalnings-
system att inom viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situatio-
nen eller att upphöra med verksamheten.

Om en registrerad betaltjänstleverantör som avses i 2 kap. 5 § inte inkom-

mer med ansökan om tillstånd, ska Finansinspektionen förelägga betaltjänst-
leverantören att inkomma med en ansökan. Om betaltjänstleverantören inte
rättar sig efter föreläggandet ska inspektionen förelägga denne att upphöra
med verksamheten.

Om det är osäkert om tillståndsplikt föreligger beträffande viss betal-

tjänstverksamhet, får Finansinspektionen förelägga den som driver verk-
samheten att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att
bedöma om så är fallet.

Ingripande mot den som saknar tillstånd eller registrering

24 §

Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan

att vara berättigad till det, ska Finansinspektionen förelägga denne att upp-
höra med verksamheten.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får

inspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplys-

7 EUT L 345, 8.12.2006, s. 1 (Celex 32006R1781).

37

SFS 2010:751

ningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är
fallet.

Ett föreläggande enligt första eller andra stycket som avser ett utländskt

företag får riktas mot såväl företaget som den som i Sverige är verksam för
företagets räkning.

Vite

25 §

Om Finansinspektionen meddelar föreläggande eller förbud enligt

denna lag, får inspektionen förelägga vite.

Överklagande
26 §

Finansinspektionens beslut enligt 23 § tredje stycket och 24 § andra

stycket får inte överklagas.

Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som av-
ses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande

eller återkallelse ska gälla omedelbart.

Bemyndiganden

27 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om

1. vilka upplysningar ett betalningsinstitut, en registrerad betal-

tjänstleverantör eller den eller de som har ansvar för ett betalningssystem ska
lämna till Finansinspektionen för dess tillsynsverksamhet, och

2. sådana avgifter som avses i 7 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
2. Genom lagen upphävs lagen (1999:268) om betalningsöverföringar

inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

3. Juridiska personer som inlett verksamhet med betaltjänster före den

25 december 2007 får fortsätta med verksamheten till utgången av april 2011
utan krav på tillstånd enligt denna lag. Om Finansinspektionen bedömer att
förutsättningarna för tillstånd enligt 2 kap. 6 och 7 §§ är uppfyllda för en
sådan juridisk person ska Finansinspektionen meddela tillstånd oavsett om
den juridiska personen har ansökt om tillstånd eller inte. Finansinspektionen
ska informera den berörda juridiska personen innan tillstånd meddelas.

4. Finansiella institut som inlett verksamhet med betalningsförmedling

före den 25 december 2007 och som är dotterföretag till ett moderföretag
som omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt 9 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora exponeringar, och har underrättat Finans-
inspektionen om detta senast den 25 september 2010, ska inte omfattas av
krav på tillstånd enligt 2 kap.

5. Fysiska eller juridiska personer som inlett verksamhet med betaltjänster

före den 25 december 2007 och uppfyller kraven för undantag från till-

38

SFS 2010:751

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2010

ståndsplikt i 2 kap. 3 § får fortsätta med verksamheten till utgången av april
2011 utan att ha beviljats undantag enligt denna lag.

6. Fysiska eller juridiska personer som inlett verksamhet med betaltjänster

den 25 december 2007 eller senare och som vid lagens ikraftträdande driver
verksamhet som fordrar tillstånd eller undantag från tillståndsplikt enligt
denna lag får fortsätta att driva verksamheten om en ansökan om tillstånd
eller undantag från tillståndsplikt enligt denna lag har getts in före den
1 augusti 2010, till dess att ansökan prövats slutligt, dock längst till den
1 november 2010.

7. Till och med utgången av december 2011 får kreditering av en betal-

ningsmottagares betaltjänstleverantörs konto, med avvikelse från 5 kap.
18 §, ske inom en tid av högst tre bankdagar efter det att en betalningsorder
har mottagits i enlighet med 5 kap. 9 §. För betalningstransaktioner som ini-
tierats på papper får kreditering under samma förutsättningar, med avvikelse
från 5 kap. 18 §, ske inom en tid av högst fyra bankdagar.

8. Sådana ändringar i ramavtal som avser förhållanden enligt 4 kap. 10–

19 §§ och som syftar till att införa villkor i enlighet med de krav som följer
av nämnda paragrafer ska, oavsett vad som stadgas i avtalet, kunna genom-
föras genom att betaltjänstleverantören meddelar betaltjänstanvändaren om
ändringarna minst en månad före den dag då de föreslås börja tillämpas.
Ändringar som gynnar betaltjänstanvändaren får genomföras utan att med-
delas denne i förväg. Om betaltjänstanvändaren inte godkänner de föreslag-
na ändringarna ska användaren meddela leverantören detta före det datum då
ändringen föreslås träda i kraft.

På regeringens vägnar

FREDRIK REINFELDT

MATS ODELL
(Finansdepartementet)