Lag (2016:1024) om verk­sam­het med bostads­kre­di­ter

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2016:1024
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet FMA B
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:689
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2016:1024
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet FMA B
Utfär­dad: 2016-​11-17
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:689
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler yrkes­mäs­sig verk­sam­het med kre­dit­giv­ning, kre­dit­för­med­ling och råd­giv­ning i fråga om bostads­kre­di­ter till kon­su­men­ter.

Bestäm­mel­ser om bostads­kre­di­ter finns också i kon­su­ment­kre­dit­la­gen (2010:1846).

2 §   För verk­sam­het som drivs av ett kre­di­tin­sti­tut enligt lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse gäl­ler denna lag endast såvitt avser
   1. 4 kap. 1-12 §§ samt 7 kap. 1 § 5-9, om insti­tu­tet är svenskt, och
   2. 4 kap. 1, 2 och 7-10 §§ samt 7 kap. 1 § 5 och 6, om insti­tu­tet är utländskt.

3 §   För utländska kre­dit­gi­vares och kre­dit­för­med­la­res verk­sam­het i Sve­rige gäl­ler denna lag i tillämp­liga delar. Beträf­fande 4 kap. gäl­ler för utländska kre­dit­för­med­lare från ett land inom EES endast 1, 2 och 7-10 §§.

Bestäm­mel­ser som gäl­ler för fili­a­ler till utländska kre­dit­gi­vare och kre­dit­för­med­lare finns också i lagen (1992:160) om utländska fili­a­ler m.m.

Åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism

4 §   Bestäm­mel­ser om skyl­dig­het för före­tag som dri­ver verk­sam­het med kre­dit­giv­ning, kre­dit­för­med­ling och råd­giv­ning i fråga om bostads­kre­di­ter att med­verka till att för­hindra pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism finns i lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism. Lag (2017:663).

Råd­giv­ning

5 §   Kre­dit­gi­vare och kre­dit­för­med­lare som dri­ver verk­sam­het enligt denna lag får till­han­da­hålla råd­giv­ning om bostads­kre­di­ter till kon­su­men­ter.

Andra än de som anges i första styc­ket får till­han­da­hålla råd­giv­ning om bostads­kre­di­ter till kon­su­men­ter endast om det sker vid enstaka till­fäl­len i sam­band med annan yrkes­mäs­sig verk­sam­het som regle­ras av bestäm­mel­ser i lag eller annan för­fatt­ning eller av etiska reg­ler som avser yrkes­verk­sam­he­ten i fråga.

Uttryck i lagen

6 §   Med kre­dit­för­med­lare, kon­su­ment och bostads­kre­dit avses det­samma som i kon­su­ment­kre­dit­la­gen (2010:1846).

7 §   I denna lag avses med
   1. behö­rig myn­dig­het: en utländsk myn­dig­het eller ett annat utländskt organ som har utsetts av ett annat land enligt bolå­nedi­rek­ti­vet,
   2. bolå­nedi­rek­ti­vet: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/17/EU av den 4 feb­ru­ari 2014 om kon­su­ment­kre­ditav­tal som avser bostads­fas­tig­het och om änd­ring av direk­ti­ven 2008/48/EG och 2013/36/EU och för­ord­ning (EU) nr 1093/2010, i den ursprung­liga lydel­sen,
   3. EES: Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
   4. filial: ett avdel­nings­kon­tor med själv­stän­dig för­valt­ning, var­vid även en utländsk kre­dit­gi­vares eller kre­dit­för­med­la­res eta­ble­ring av flera drift­stäl­len ska anses som en enda filial,
   5. hem­land: det land där en kre­dit­för­med­lare är upp­ta­gen i ett regis­ter över kre­dit­för­med­lare enligt bolå­nedi­rek­ti­vet,
   6. kre­dit­gi­vare: den som läm­nar bostads­kre­dit,
   7. kva­li­fi­ce­rat inne­hav: ett direkt eller indi­rekt ägande i ett före­tag, om inne­ha­vet, beräk­nat på det sätt som anges i 1 kap. 5 a § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse, repre­sen­te­rar tio pro­cent eller mer av kapi­ta­let eller av samt­liga rös­ter eller annars möj­lig­gör ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av före­ta­get,
   8. råd­giv­ning: per­son­liga rekom­men­da­tio­ner till en kon­su­ment om bostads­kre­ditav­tal,
   9. utländsk kre­dit­för­med­lare från ett land inom EES: en fysisk eller juri­disk per­son som är upp­ta­gen i ett regis­ter över kre­dit­för­med­lare i ett annat land inom EES enligt bolå­nedi­rek­ti­vet.

8 §   Ett före­tag som dri­ver eller avser att driva verk­sam­het enligt denna lag ska anses ha en nära för­bin­delse med ett annat före­tag, om
   1. det ena före­ta­get direkt eller indi­rekt genom dot­ter­fö­re­tag äger minst 20 pro­cent av kapi­ta­let eller dis­po­ne­rar över minst 20 pro­cent av samt­liga rös­ter i det andra före­ta­get,
   2. det ena före­ta­get direkt eller indi­rekt utgör moder­fö­re­tag till det andra eller det finns en annan likar­tad för­bin­delse mel­lan före­ta­gen, eller
   3. båda före­ta­gen är dot­ter­fö­re­tag till eller har en likar­tad för­bin­delse med en och samma juri­diska per­son eller står i ett mot­sva­rande för­hål­lande till en och samma fysiska per­son.

En nära för­bin­delse har även en fysisk per­son och ett före­tag som dri­ver eller avser att driva verk­sam­het enligt denna lag, om
   1. den fysiska per­so­nen
      a) äger minst 20 pro­cent av kapi­ta­let i före­ta­get,
      b) dis­po­ne­rar över minst 20 pro­cent av samt­liga rös­ter i före­ta­get, eller
      c) på annat sätt har sådant infly­tande över före­ta­get att per­so­nens ställ­ning mot­sva­rar den som ett moder­fö­re­tag har i för­hål­lande till ett dot­ter­fö­re­tag, eller
   2. det finns en annan likar­tad för­bin­delse mel­lan denna per­son och före­ta­get.


2 kap. För­ut­sätt­ningar för kre­dit­gi­vare att driva verk­sam­het med bostads­kre­di­ter

Svenska kre­dit­gi­vare

Till­stånds­plikt

1 §   Ett svenskt aktie­bo­lag, en svensk eko­no­misk för­e­ning eller ett svenskt för­säk­rings­fö­re­tag kan få till­stånd av Finansin­spek­tio­nen att driva verk­sam­het med kre­dit­giv­ning enligt denna lag.

För­ut­sätt­ningar för till­stånd

2 §   Till­stånd enligt 1 § ska ges om
   1. bolags­ord­ningen eller stad­garna inte stri­der mot denna lag eller någon annan för­fatt­ning av bety­delse för den pla­ne­rade verk­sam­he­ten och i övrigt inne­hål­ler de sär­skilda bestäm­mel­ser som behövs med hän­syn till omfatt­ningen och arten av verk­sam­he­ten,
   2. det finns skäl att anta att den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kom­mer att dri­vas i enlig­het med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het,
   3. den som har eller kan för­vän­tas komma att få ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i före­ta­get bedöms som lämp­lig att utöva ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av före­ta­get, och
   4. den som ska ingå i före­ta­gets sty­relse eller vara verk­stäl­lande direk­tör, eller vara ersät­tare för någon av dem, har till­räck­lig insikt och erfa­ren­het för att delta i led­ningen och även i övrigt är lämp­lig för en sådan upp­gift.

Om före­ta­get har eller kan för­vän­tas komma att få en nära för­bin­delse med någon annan, får dock till­stånd ges bara om för­bin­del­sen inte hind­rar en effek­tiv till­syn av före­ta­get.

3 §   Vid bedöm­ningen enligt 2 § första styc­ket 3 av om en inne­ha­vare är lämp­lig ska inne­ha­va­rens anse­ende beak­tas. Det ska också beak­tas om det finns skäl att anta att
   1. inne­ha­va­ren kom­mer att mot­verka att före­ta­gets verk­sam­het drivs på ett sätt som är för­en­ligt med kra­ven i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het, eller
   2. inne­ha­vet har sam­band med eller kan öka ris­ken för
      a) pen­ning­tvätt som avses i 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism, eller
      b) finan­sie­ring av ter­ro­rism enligt 6 § ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666) eller för­sök till sådant brott, avse­ende ter­ro­rist­brott enligt 4 § samma lag. Lag (2022:689).

God­kän­nande av bolags­ord­ning eller stad­gar

4 §   En svensk kre­dit­gi­vares bolags­ord­ning eller stad­gar ska god­kän­nas av Finansin­spek­tio­nen i sam­band med att kre­dit­gi­va­ren får till­stånd att driva verk­sam­het enligt denna lag.

Om kre­dit­gi­va­ren har beslu­tat att ändra sin bolags­ord­ning eller sina stad­gar, ska kre­dit­gi­va­ren ansöka om god­kän­nande av änd­ringen hos Finansin­spek­tio­nen. Änd­ringen ska god­kän­nas om bolags­ord­ningen eller stad­garna inte stri­der mot denna lag eller mot andra för­fatt­ningar av bety­delse för verk­sam­he­ten och i övrigt inne­hål­ler de sär­skilda bestäm­mel­ser som behövs med hän­syn till omfatt­ningen och arten av verk­sam­he­ten.

Ett beslut om änd­ring av bolags­ord­ning eller stad­gar får inte regi­stre­ras innan det har god­känts.

Ägar­för­änd­ringar

5 §   Bestäm­mel­serna om pröv­ning av ägar­för­änd­ringar i kre­di­tin­sti­tut i 14 kap. lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse ska tilläm­pas även beträf­fande en svensk kre­dit­gi­vare som dri­ver verk­sam­het enligt denna lag. Bestäm­mel­sen i 14 kap. 2 a § ska dock inte tilläm­pas.

Första styc­ket gäl­ler inte före­tag som omfat­tas av mot­sva­rande bestäm­mel­ser om ägar­pröv­ning enligt annan lag.

Verk­sam­het som drivs utom­lands genom filial

6 §   En svensk kre­dit­gi­vare som dri­ver verk­sam­het enligt denna lag får efter till­stånd av Finansin­spek­tio­nen inrätta filial i ett annat land. Ett sådant till­stånd ska ges om det finns skäl att anta att den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kom­mer att dri­vas i enlig­het med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar kre­dit­gi­va­rens verk­sam­het.

Utländska kre­dit­gi­vare

7 §   En utländsk kre­dit­gi­vare får ges till­stånd av Finansin­spek­tio­nen att driva verk­sam­het i Sve­rige enligt denna lag från en filial här i lan­det. Till­stånd ska ges om
   1. före­ta­get dri­ver mot­sva­rande verk­sam­het i det land där det har sitt säte,
   2. före­ta­get står under betryg­gande till­syn av en myn­dig­het i det land där det har sitt säte och har tillå­telse att eta­blera sig i Sve­rige, och
   3. det finns skäl att anta att verk­sam­he­ten här i lan­det kom­mer att dri­vas i enlig­het med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar verk­sam­he­ten.


3 kap. För­ut­sätt­ningar för kre­dit­för­med­lare att driva verk­sam­het med bostads­kre­di­ter

Svenska kre­dit­för­med­lare

Till­stånds­plikt

1 §   Ett svenskt aktie­bo­lag, en svensk eko­no­misk för­e­ning eller ett svenskt för­säk­rings­fö­re­tag kan få till­stånd av Finansin­spek­tio­nen att driva verk­sam­het med kre­dit­för­med­ling enligt denna lag.

Till­stånd behövs inte för sådan kre­dit­för­med­ling som sker vid enstaka till­fäl­len i sam­band med annan yrkes­mäs­sig verk­sam­het som regle­ras av bestäm­mel­ser i lag eller annan för­fatt­ning eller av etiska reg­ler som avser yrkes­verk­sam­he­ten i fråga.

För­ut­sätt­ningar för till­stånd

2 §   Till­stånd enligt 1 § ska ges om
   1. bolags­ord­ningen eller stad­garna inte stri­der mot denna lag eller någon annan för­fatt­ning av bety­delse för den pla­ne­rade verk­sam­he­ten och i övrigt inne­hål­ler de sär­skilda bestäm­mel­ser som behövs med hän­syn till omfatt­ningen och arten av verk­sam­he­ten,
   2. det finns skäl att anta att den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kom­mer att dri­vas i enlig­het med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het,
   3. den som har eller kan för­vän­tas komma att få ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i före­ta­get bedöms som lämp­lig att utöva ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av före­ta­get,
   4. den som ska ingå i före­ta­gets sty­relse eller vara verk­stäl­lande direk­tör, eller vara ersät­tare för någon av dem, har till­räck­lig insikt och erfa­ren­het för att delta i led­ningen och även i övrigt är lämp­lig för en sådan upp­gift,
   5. före­ta­get har sitt huvud­kon­tor i Sve­rige, och
   6. före­ta­get omfat­tas av en för­säk­ring för ska­de­stånds­skyl­dig­het på grund av fel eller för­sum­melse i verk­sam­he­ten.

Om före­ta­get har eller kan för­vän­tas komma att få en nära för­bin­delse med någon annan, får dock till­stånd ges bara om för­bin­del­sen inte hind­rar en effek­tiv till­syn av före­ta­get.

Bedöm­ningen av en inne­ha­vares lämp­lig­het enligt första styc­ket 3 ska göras i enlig­het med 2 kap. 3 §.

Bolags­ord­ning, stad­gar och ägar­för­änd­ringar

3 §   Bestäm­mel­serna i 2 kap. 4 och 5 §§ gäl­ler även för svenska kre­dit­för­med­lare.

Verk­sam­het som drivs utom­lands

4 §   En svensk kre­dit­för­med­lare som vill driva verk­sam­het med kre­dit­för­med­ling eller råd­giv­ning av bostads­kre­di­ter i ett annat land inom EES genom att där inrätta filial eller annars erbjuda och till­han­da­hålla tjäns­ter ska anmäla sin avsikt till Finansin­spek­tio­nen innan verk­sam­he­ten påbör­jas.

Finansin­spek­tio­nen ska inom en månad från det att anmä­lan togs emot under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i det andra lan­det. Inspek­tio­nen ska sam­ti­digt med­dela kre­dit­för­med­la­ren att en sådan under­rät­telse har läm­nats.

Kre­dit­för­med­la­ren får påbörja sin verk­sam­het i det andra lan­det tidi­gast en månad efter det att kre­dit­för­med­la­ren har tagit emot med­de­lan­det från Finansin­spek­tio­nen.

5 §   En svensk kre­dit­för­med­lare som dri­ver verk­sam­het enligt denna lag får efter till­stånd av Finansin­spek­tio­nen inrätta filial i ett land utan­för EES. Ett sådant till­stånd ska ges om det finns skäl att anta att den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kom­mer att dri­vas i enlig­het med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar kre­dit­för­med­la­rens verk­sam­het.

Utländska kre­dit­för­med­lare från ett land inom EES

6 §   En utländsk kre­dit­för­med­lare från ett land inom EES får utan till­stånd enligt denna lag driva verk­sam­het med kre­dit­för­med­ling eller råd­giv­ning av bostads­kre­di­ter i Sve­rige genom att antingen inrätta filial här eller genom att från sitt hem­land erbjuda och till­han­da­hålla tjäns­ter. Verk­sam­he­ten får endast avse sådant som omfat­tas av till­stån­det i hem­lan­det. En utsedd repre­sen­tant som avses i arti­kel 4.8 i bolå­nedi­rek­ti­vet får inte driva verk­sam­het i Sve­rige.

Verk­sam­he­ten får påbör­jas tidi­gast en månad efter det att kre­dit­för­med­la­ren har tagit emot ett med­de­lande från en behö­rig myn­dig­het i sitt hem­land om att denna myn­dig­het har under­rät­tat Finansin­spek­tio­nen om kre­dit­för­med­la­rens avsikt att driva verk­sam­het i Sve­rige.

Finansin­spek­tio­nen ska upp­lysa kre­dit­för­med­la­ren om de bestäm­mel­ser som gäl­ler för verk­sam­he­ten här, om för­med­la­ren ska utöva verk­sam­he­ten genom filial. Sådana upp­lys­ningar ska läm­nas inom två måna­der från det att Finansin­spek­tio­nen från en behö­rig myn­dig­het i kre­dit­för­med­la­rens hem­land har tagit emot en under­rät­telse om kre­dit­för­med­la­rens avsikt att driva verk­sam­het i Sve­rige. Upp­lys­ning­arna ska dock all­tid läm­nas innan verk­sam­he­ten påbör­jas.

Kre­dit­för­med­lare från ett land utan­för EES

7 §   En kre­dit­för­med­lare från ett land utan­för EES får ges till­stånd av Finansin­spek­tio­nen att driva verk­sam­het i Sve­rige enligt denna lag från en filial här i lan­det.

Till­stånd ska ges om före­ta­get upp­fyl­ler kra­ven i 2 kap. 7 § 1-3 och 3 kap. 2 § första styc­ket 4 och 6.


4 kap. Bestäm­mel­ser om verk­sam­he­ten med bostads­kre­di­ter

Över­gri­pande krav

1 §   Kre­dit­gi­vare och kre­dit­för­med­lare ska handla heder­ligt, rätt­vist, trans­pa­rent och pro­fes­sio­nellt, med beak­tande av kon­su­men­tens rät­tig­he­ter och intres­sen. Verk­sam­he­ten ska grunda sig på infor­ma­tion om kon­su­men­tens för­hål­lan­den och sär­skilda krav samt rim­liga anta­gan­den om de ris­ker för kon­su­men­ten som kan komma att upp­stå under kre­ditav­ta­lets löp­tid.

Kun­skap och kom­pe­tens

2 §   Kre­dit­gi­vare och kre­dit­för­med­lare ska ha per­so­nal, inklu­sive dem som direkt leder eller ansva­rar för arbe­tet med bostads­kre­di­ter, som har till­räck­lig kun­skap och kom­pe­tens för att sätta sam­man, erbjuda, bevilja eller för­medla bostads­kre­ditav­tal eller ge råd om bostads­kre­di­ter. Per­so­na­len ska även ha till­räck­lig kun­skap och kom­pe­tens om kom­plet­te­rande tjäns­ter som till­han­da­hålls till­sam­mans med en bostads­kre­dit.

Ersätt­nings­sy­stem

3 §   Kre­dit­gi­vares och kre­dit­för­med­la­res system för ersätt­ning till per­so­nal som sät­ter sam­man, erbju­der, bevil­jar eller för­med­lar bostads­kre­ditav­tal eller ger råd om bostads­kre­di­ter, inklu­sive dem som direkt leder eller ansva­rar för detta arbete, ska vara upp­byggt på ett sätt som inte nega­tivt påver­kar skyl­dig­he­terna enligt 1 §. Det­samma ska gälla för ersätt­ningar från en kre­dit­gi­vare till en kre­dit­för­med­lare.

I 7 och 10 §§ finns sär­skilda bestäm­mel­ser om ersätt­ning till obe­ro­ende kre­dit­för­med­lare och råd­gi­vare.

4 §   En kre­dit­gi­vares system för ersätt­ning till den som utför kre­dit­pröv­ning av kon­su­men­ten, och till den som direkt leder eller ansva­rar för detta arbete, ska vara upp­byggt så att det
   1. främ­jar en sund och effek­tiv risk­han­te­ring,
   2. mot­ver­kar ett över­dri­vet risk­ta­gande,
   3. över­ens­stäm­mer med kre­dit­gi­va­rens affärs­stra­tegi, mål, vär­de­ringar och lång­sik­tiga intres­sen, och
   4. und­vi­ker intres­se­kon­flik­ter.

Ersätt­ningen får inte vara bero­ende av anta­let eller ande­len bevil­jade låne­an­sök­ningar.

5 §   Kre­dit­gi­vares och kre­dit­för­med­la­res system för ersätt­ning till per­so­nal som till­han­da­hål­ler råd­giv­ning om bostads­kre­di­ter till kon­su­men­ter, inklu­sive dem som direkt leder eller ansva­rar för detta arbete, ska vara upp­byggt så att per­so­na­lens för­måga att agera i kon­su­men­tens bästa intresse inte påver­kas nega­tivt. Ersätt­nings­sy­ste­men får inte hel­ler vara bero­ende av för­sälj­nings­mål.

6 §   En kre­dit­gi­vares eller kre­dit­för­med­la­res ersätt­nings­sy­stem enligt 3-5 §§ ska vara utfor­mat på ett sätt som är lämp­ligt med hän­syn till före­ta­gets stor­lek och interna orga­ni­sa­tion samt verk­sam­he­tens art, omfatt­ning och kom­plex­i­tet.

Obe­ro­ende kre­dit­för­med­ling

7 §   En kre­dit­för­med­lare av bostads­kre­di­ter får utge sig för att vara obe­ro­ende endast om kre­dit­för­med­la­ren i sin för­med­lings­verk­sam­het utgår från ett till­räck­ligt stort antal kre­ditav­tal från kre­dit­gi­varna på mark­na­den.

Den som utger sig för att vara en obe­ro­ende kre­dit­för­med­lare får inte ta emot ersätt­ning i sam­band med kre­dit­för­med­lingen från någon annan än kon­su­men­ten.

Råd­giv­ning

8 §   Råd­giv­ning om bostads­kre­di­ter ska ske med utgångs­punkt i aktu­ella upp­lys­ningar som har inhäm­tats om kon­su­men­tens eko­no­miska och per­son­liga för­hål­lan­den samt öns­ke­mål och sär­skilda krav.

9 §   Råd­giv­ning ska grun­das på en bedöm­ning av ett till­räck­ligt stort antal bostads­kre­ditav­tal.

De bostads­kre­ditav­tal som rekom­men­de­ras ska vara lämp­liga för kon­su­men­ten med beak­tande av hans eller hen­nes behov, eko­no­miska situ­a­tion och per­son­liga för­hål­lan­den. Råd­gi­va­ren ska ta rim­lig hän­syn till ris­ker för kon­su­men­ten som kan upp­stå under kre­ditav­ta­lets löp­tid.

10 §   En kre­dit­gi­vare får inte utge sig för att vara en obe­ro­ende råd­gi­vare. Det­samma gäl­ler en kre­dit­för­med­lare som ver­kar som ombud för eller har en nära för­bin­delse med en kre­dit­gi­vare.

Den som utger sig för att vara en obe­ro­ende råd­gi­vare får inte ta emot ersätt­ning i sam­band med råd­giv­ningen från någon annan än kon­su­men­ten.

Rikt­lin­jer för utlå­ning

11 §   En kre­dit­gi­vare ska fast­ställa och tillämpa rikt­lin­jer för sin utlå­ning, inbe­gri­pet vil­ken typ av egen­dom som accep­te­ras som säker­het för en bostads­kre­dit. Rikt­lin­jerna ska beva­ras hos kre­dit­gi­va­ren.

Vär­de­ring av säker­he­ten för kre­di­ten

12 §   Vid en vär­de­ring av en kon­su­ments bostad som ställs som säker­het för en bostads­kre­dit ska kre­dit­gi­va­ren se till att i för­väg fast­ställda rikt­lin­jer tilläm­pas. Av rikt­lin­jerna ska framgå vilka till­för­lit­liga stan­dar­der som ska använ­das vid vär­de­ringen.

Den som utför en vär­de­ring ska vara till­räck­ligt obe­ro­ende i för­hål­lande till kre­di­trisk­be­döm­ningen och ha den kun­skap och kom­pe­tens som krävs för att fast­ställa ett till­för­lit­ligt värde.

Doku­men­ta­tion av vär­de­ringen ska beva­ras hos kre­dit­gi­va­ren.

Amor­te­rings­krav

12 a §   Kre­dit­gi­vare som till kon­su­men­ter läm­nar kre­di­ter som är för­e­nade med panträtt i fast egen­dom, tomträtt eller bostads­rätt eller lik­nande rätt, eller som är för­e­nade med mot­sva­rande rätt i bygg­nad som inte hör till fas­tig­het, ska tillämpa åter­be­tal­nings­vill­kor som är för­en­liga med en sund amor­te­rings­kul­tur och mot­ver­kar allt­för hög skuld­sätt­ning hos hus­hål­len. Lag (2017:1343).

Finan­si­ella oba­lan­ser på kre­dit­mark­na­den

12 b §   En kre­dit­gi­vares verk­sam­het ska, utö­ver vad som i övrigt föl­jer av denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar verk­sam­he­ten, dri­vas på ett sådant sätt att före­ta­get inte bidrar till finan­si­ella oba­lan­ser på kre­dit­mark­na­den. Lag (2017:1343).

Erkän­nande av utländska krav

12 c §   Krav som ställs upp i en offent­lig regle­ring i ett annat land inom EES och som mot­sva­rar kra­vet i 12 a eller 12 b § får erkän­nas i Sve­rige. När ett sådant krav har erkänts gäl­ler det för den verk­sam­het som en svensk kre­dit­gi­vare dri­ver i det lan­det. Lag (2017:1343).

Upp­drags­av­tal

13 §   Kre­dit­gi­vare och kre­dit­för­med­lare som dri­ver verk­sam­het enligt denna lag får upp­dra åt någon annan att utföra ett visst arbete eller vissa ope­ra­tiva funk­tio­ner som ingår i verk­sam­he­ten. En kre­dit­för­med­lare får dock ge ett sådant upp­drag endast till en annan kre­dit­för­med­lare som har rätt att för­medla bostads­kre­di­ter. Upp­drags­gi­va­ren ska anmäla detta till Finansin­spek­tio­nen.

Upp­drag åt någon annan att utföra sådant som är av väsent­lig bety­delse för verk­sam­he­ten får ges bara om upp­drags­gi­va­ren ansva­rar för att
   1. verk­sam­he­ten drivs av upp­drags­ta­ga­ren under kon­trol­le­rade och säker­hets­mäs­sigt betryg­gande for­mer, och
   2. upp­dra­get inte väsent­ligt för­säm­rar kva­li­te­ten på verk­sam­he­tens intern­kon­troll och Finansin­spek­tio­nens möj­lig­he­ter att över­vaka att upp­drags­gi­va­ren föl­jer de reg­ler som gäl­ler för den.

Doku­men­ta­tion

14 §   En kre­dit­gi­vares kre­dit­be­slut ska doku­men­te­ras så att besluts­un­der­la­get redo­vi­sas och att kre­di­tä­ren­dets han­te­ring även i övrigt kan föl­jas.

En kre­dit­för­med­lare ska doku­men­tera ett för­med­lings­ä­ren­des han­te­ring.

Tyst­nads­plikt

15 §   Enskil­das för­hål­lan­den till ett före­tag som dri­ver verk­sam­het enligt denna lag får inte obe­hö­ri­gen röjas.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) i stäl­let för första styc­ket.

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brotts­bal­ken ska inte följa för den som bry­ter mot för­bu­det i första styc­ket.

I 5 a § kre­ditupp­lys­nings­la­gen (1973:1173) finns bestäm­mel­ser om att det som gäl­ler om tyst­nads­plikt enligt första styc­ket inte hind­rar att upp­gif­ter i vissa fall utväx­las för kre­ditupp­lys­nings­än­da­mål.


5 kap. Till­syn

Regi­stre­rings­myn­dig­het

1 §   Finansin­spek­tio­nen ska föra ett regis­ter över kre­dit­gi­vare och kre­dit­för­med­lare som har till­stånd att driva verk­sam­het enligt denna lag och över utländska kre­dit­för­med­lare från ett land inom EES som dri­ver verk­sam­het här i lan­det.

Till­sy­nens omfatt­ning

2 §   Finansin­spek­tio­nen har till­syn över kre­dit­gi­vare och kre­dit­för­med­lare. Till­sy­nen omfat­tar att verk­sam­he­ten drivs enligt
   1. denna lag,
   2. andra för­fatt­ningar som regle­rar verk­sam­he­ten,
   3. före­ta­gets bolags­ord­ning eller stad­gar, och
   4. interna instruk­tio­ner som har sin grund i för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het.

För utländska kre­dit­gi­vare och kre­dit­för­med­lare omfat­tar till­sy­nen dock inte före­ta­gets bolags­ord­ning eller stad­gar.

Upp­lys­ningar och under­sök­ningar

3 §   Kre­dit­gi­vare och kre­dit­för­med­lare ska lämna Finansin­spek­tio­nen de upp­lys­ningar om sin verk­sam­het och där­med sam­man­häng­ande omstän­dig­he­ter som inspek­tio­nen begär.

4 §   Finansin­spek­tio­nen får, när inspek­tio­nen anser att det är nöd­vän­digt, genom­föra en under­sök­ning hos en kre­dit­gi­vare eller en svensk kre­dit­för­med­lare eller hos en utländsk kre­dit­för­med­lare med filial i Sve­rige.

4 a §   Finansin­spek­tio­nen får före­lägga var och en att lämna upp­lys­ningar och till­han­da­hålla de hand­lingar som behövs i ett ärende om tillämp­ningen av 1 kap. 5 § eller 4 kap. 7, 8, 9, 10, 11 eller 14 §. Lag (2020:343).

4 b §   Om det är nöd­vän­digt för till­sy­nen när det gäl­ler de bestäm­mel­ser som anges i 4 a §, får Finansin­spek­tio­nen köpa tjäns­ter under dold iden­ti­tet (test­köp).

Näringsid­ka­ren ska under­rät­tas om test­kö­pet så snart det kan ske utan att åtgär­den för­lo­rar sin bety­delse.

Om det inte är oskä­ligt, får Finansin­spek­tio­nen besluta att näringsid­ka­ren ska ersätta inspek­tio­nen för vad som har beta­lats för tjäns­ten vid test­kö­pet. Lag (2020:343).

5 §   Om en kre­dit­gi­vare eller en kre­dit­för­med­lare ingår i en kon­cern, ska de övriga före­ta­gen i kon­cer­nen lämna Finansin­spek­tio­nen de upp­lys­ningar om sin verk­sam­het och där­med sam­man­häng­ande omstän­dig­he­ter som inspek­tio­nen behö­ver för sin till­syn över kre­dit­gi­va­ren eller kre­dit­för­med­la­ren.

6 §   Om ett före­tag har fått i upp­drag av en kre­dit­gi­vare eller en kre­dit­för­med­lare att utföra ett visst arbete eller vissa funk­tio­ner, ska före­ta­get lämna Finansin­spek­tio­nen de upp­lys­ningar om sin verk­sam­het och där­med sam­man­häng­ande omstän­dig­he­ter som inspek­tio­nen begär.

Finansin­spek­tio­nen får genom­föra under­sök­ningar hos ett sådant före­tag, om det behövs för till­sy­nen över upp­drags­gi­va­ren.

Sam­ar­bete och utbyte av infor­ma­tion

7 §   Finansin­spek­tio­nen ska i sin till­syns­verk­sam­het sam­ar­beta och utbyta infor­ma­tion med behö­riga myn­dig­he­ter i den utsträck­ning som föl­jer av bolå­nedi­rek­ti­vet. Finansin­spek­tio­nen får begära Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­tens bistånd i de fall som anges i artik­larna 34 och 37 i bolå­nedi­rek­ti­vet.

8 §   Finansin­spek­tio­nen ska inom ramen för sin befo­gen­het, efter begä­ran från en behö­rig myn­dig­het, lämna eller kon­trol­lera infor­ma­tion som behövs för att den myn­dig­he­ten ska kunna utöva sin till­syn enligt bolå­nedi­rek­ti­vet.

9 §   Efter under­rät­telse till Finansin­spek­tio­nen kan en behö­rig myn­dig­het genom­föra en under­sök­ning hos en i Sve­rige inrät­tad filial till en utländsk kre­dit­för­med­lare från ett land inom EES.

Avgif­ter till Finansin­spek­tio­nen

10 §   Kre­dit­gi­vare och kre­dit­för­med­lare som dri­ver verk­sam­het enligt denna lag ska med årliga avgif­ter bekosta Finansin­spek­tio­nens verk­sam­het med anknyt­ning till denna lag.

Finansin­spek­tio­nen får ta ut avgif­ter för pröv­ning av ansök­ningar om till­stånd och anmäl­ningar enligt denna lag.


6 kap. Ingri­pan­den

Ingri­pan­den mot kre­dit­gi­vare, svenska kre­dit­för­med­lare och kre­dit­för­med­lare från ett land utan­för EES

Finansin­spek­tio­nens ingri­pan­den

1 §   Om en kre­dit­gi­vare, en svensk kre­dit­för­med­lare eller en kre­dit­för­med­lare från ett land utan­för EES åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag, andra för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het, bolags­ord­ning, stad­gar eller interna instruk­tio­ner som har sin grund i en för­fatt­ning som regle­rar verk­sam­he­ten, ska Finansin­spek­tio­nen ingripa.

Finansin­spek­tio­nen ska då utfärda ett före­läg­gande för före­ta­get att inom viss tid vidta en åtgärd för att komma till rätta med situ­a­tio­nen, ett för­bud att verk­ställa beslut eller en anmärk­ning. Om över­trä­del­sen är all­var­lig, ska kre­dit­gi­va­rens eller kre­dit­för­med­la­rens till­stånd åter­kal­las eller, om det är till­räck­ligt, var­ning med­de­las.

Finansin­spek­tio­nen får avstå från ingri­pande om en över­trä­delse är ringa eller ursäkt­lig, om kre­dit­gi­va­ren eller kre­dit­för­med­la­ren gör rät­telse eller om någon annan myn­dig­het har vid­ta­git åtgär­der mot kre­dit­gi­va­ren eller kre­dit­för­med­la­ren och dessa åtgär­der bedöms till­räck­liga.

2 §   Finansin­spek­tio­nen ska åter­kalla till­stån­det för en kre­dit­gi­vare, en svensk kre­dit­för­med­lare eller en kre­dit­för­med­lare från ett land utan­för EES, om kre­dit­gi­va­ren eller kre­dit­för­med­la­ren
   1. har fått till­stån­det genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller på något annat otill­bör­ligt sätt,
   2. under en sam­man­häng­ande tid av sex måna­der inte har dri­vit sådan verk­sam­het som till­stån­det avser,
   3. inte upp­fyl­ler vill­ko­ren för till­stånd i 3 kap. 2 § första styc­ket 5 eller 6,
   4. har för­kla­rat sig avstå från till­stån­det,
   5. har över­lå­tit hela sin verk­sam­het, eller
   6. har för­satts i kon­kurs eller om beslut har fat­tats om att före­ta­get ska gå i tvångs­lik­vi­da­tion.

I fall som avses i första styc­ket 1-3 får i stäl­let var­ning med­de­las, om det är till­räck­ligt.

3 §   Om någon som ingår i sty­rel­sen eller är verk­stäl­lande direk­tör för en kre­dit­gi­vare, en svensk kre­dit­för­med­lare eller en kre­dit­för­med­lare från ett land utan­för EES inte upp­fyl­ler de krav som anges i 2 kap. 2 § första styc­ket 4 respek­tive 3 kap. 2 § första styc­ket 4, ska Finansin­spek­tio­nen åter­kalla före­ta­gets till­stånd. Det får dock bara ske om inspek­tio­nen först beslu­tat att anmärka på att per­so­nen ingår i sty­rel­sen eller är verk­stäl­lande direk­tör och om han eller hon, sedan en av inspek­tio­nen bestämd tid om högst tre måna­der har gått, fort­fa­rande finns kvar i sty­rel­sen eller är verk­stäl­lande direk­tör.

I stäl­let för att åter­kalla till­stån­det får Finansin­spek­tio­nen besluta att en sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör inte längre får vara det. Inspek­tio­nen får då för­ordna en ersät­tare. Ersät­ta­rens upp­drag gäl­ler till dess före­ta­get har utsett en ny sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör.

Det som sägs i första och andra styc­kena om verk­stäl­lande direk­tör ska tilläm­pas även på en ställ­fö­re­trä­dare eller ersät­tare för verk­stäl­lande direk­tör.

Ingri­pan­den efter en under­rät­telse från ett annat land inom EES

4 §   Om en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES under­rät­tar Finansin­spek­tio­nen om att en svensk kre­dit­för­med­lare har över­trätt före­skrif­ter för för­med­la­rens verk­sam­het som gäl­ler i det land där den behö­riga myn­dig­he­ten finns, ska inspek­tio­nen vidta åtgärd enligt 1-3 §§, om det före­lig­ger någon omstän­dig­het som avses där.

Inspek­tio­nen ska under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten om vilka åtgär­der som vid­tas.

Avveck­ling efter åter­kal­lelse

5 §   Om till­stån­det åter­kal­las, får Finansin­spek­tio­nen besluta om hur avveck­lingen av verk­sam­he­ten enligt denna lag ska ske.

Ett beslut om åter­kal­lelse får för­e­nas med för­bud att fort­sätta verk­sam­he­ten.

Sank­tions­av­gift

6 §   Om en kre­dit­gi­vare, en svensk kre­dit­för­med­lare eller en kre­dit­för­med­lare från ett land utan­för EES har fått en anmärk­ning eller var­ning enligt 1 § andra styc­ket, får Finansin­spek­tio­nen besluta att före­ta­get ska betala en sank­tions­av­gift.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten.

7 §   Sank­tions­av­gif­ten ska uppgå till lägst 5 000 kro­nor och högst 50 mil­jo­ner kro­nor. Avgif­ten får inte över­stiga tio pro­cent av kre­dit­gi­va­rens eller kre­dit­för­med­la­rens omsätt­ning det när­mast före­gå­ende räken­skaps­å­ret.

Om över­trä­del­sen har skett under före­ta­gets första verk­sam­hetsår eller om upp­gif­ter om omsätt­ningen annars sak­nas eller är brist­fäl­liga, får omsätt­ningen upp­skat­tas.

För ett före­tag som även dri­ver annan verk­sam­het än den till­stånds­plik­tiga enligt denna lag ska omsätt­ningen avse endast verk­sam­he­ten med bostads­kre­di­ter.

8 §   När sank­tions­av­gif­tens stor­lek beslu­tas ska sär­skild hän­syn tas till hur all­var­lig den över­trä­delse är som har för­an­lett anmärk­ningen eller var­ningen och hur länge över­trä­del­sen har pågått.

För­se­nings­av­gift

9 §   Om en kre­dit­gi­vare, en svensk kre­dit­för­med­lare eller en kre­dit­för­med­lare från ett land utan­för EES inte i tid läm­nar de upp­lys­ningar som kre­dit­gi­va­ren eller kre­dit­för­med­la­ren är skyl­dig att lämna enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av 7 kap. 1 § 15, får Finansin­spek­tio­nen besluta att före­ta­get ska betala en för­se­nings­av­gift på högst 100 000 kro­nor.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2017:1343).

Verk­stäl­lig­het av beslut om sank­tions­av­gift och för­se­nings­av­gift

10 §   En sank­tions­av­gift eller för­se­nings­av­gift ska beta­las till Finansin­spek­tio­nen inom tret­tio dagar efter det att beslu­tet om att ta ut avgif­ten fick laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslu­tet.

11 §   Finansin­spek­tio­nens beslut om sank­tions­av­gift eller för­se­nings­av­gift får verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­ken, om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som avses i 10 §.

12 §   Om sank­tions­av­gif­ten eller för­se­nings­av­gif­ten inte beta­las inom den tid som avses i 10 §, ska Finansin­spek­tio­nen lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning av stat­liga ford­ringar finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

13 §   En sank­tions­av­gift eller för­se­nings­av­gift fal­ler bort i den utsträck­ning verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet att ta ut avgif­ten fick laga kraft.

Var­nings­med­de­lande

13 a §   Om en näringsid­kare genom sitt age­rande på inter­net bry­ter mot 1 kap. 5 § andra styc­ket eller 4 kap. 7, 8, 9, 10, 11 eller 14 § och inga andra effek­tiva medel är till­gäng­liga, får Finansin­spek­tio­nen före­lägga näringsid­ka­ren, en värd­tjänst­le­ve­ran­tör eller en inter­net­le­ve­ran­tör att upp­rätta ett var­nings­med­de­lande som tyd­ligt visas i sam­band med besök på webb­plat­sen.

Ett före­läg­gande som avses i första styc­ket får bara med­de­las om
   1. över­trä­del­sens all­var moti­ve­rar det, och
   2. webb­plat­sen inte omfat­tas av tryck­fri­hets­för­ord­ning­ens eller ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gens skydd.

Var­nings­med­de­lan­det ska ange i vil­ket avse­ende age­ran­det bry­ter mot någon av bestäm­mel­serna som anges i första styc­ket och i övrigt vara utfor­mat på ända­måls­en­ligt sätt.
Lag (2020:343).

13 b §   När änd­rade för­hål­lan­den för­an­le­der det, ska Finansin­spek­tio­nen besluta att en skyl­dig­het att upp­rätta ett var­nings­med­de­lande inte längre ska gälla. Lag (2020:343).

Ingri­pan­den mot utländska kre­dit­för­med­lare från ett land inom EES

14 §   Finansin­spek­tio­nen får före­lägga en utländsk kre­dit­för­med­lare från ett land inom EES som för­med­lar bostads­kre­di­ter från en filial i Sve­rige att göra rät­telse, om kre­dit­för­med­la­ren över­trä­der
   - 4 kap. 1, 2, 7, 8, 9 eller 10 §,
   - före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av 7 kap. 1 § 5 eller 6,
   - 5 a §, 6 §, 12 a § första styc­ket, 13 a §, 50 § eller 54 § kon­su­ment­kre­dit­la­gen (2010:1846), eller
   - lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism eller före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen.

Om kre­dit­för­med­la­ren inte föl­jer före­läg­gan­det, ska Finansin­spek­tio­nen under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i kre­dit­för­med­la­rens hem­land.

Om rät­telse inte sker, får Finansin­spek­tio­nen för­bjuda kre­dit­för­med­la­ren att fort­sätta för­medla bostads­kre­di­ter i Sve­rige. Innan för­bud med­de­las ska inspek­tio­nen under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i kre­dit­för­med­la­rens hem­land. Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen ska ome­del­bart infor­me­ras när ett för­bud med­de­las. Lag (2019:1253).

15 §   Om Finansin­spek­tio­nen har skäl att anta att en utländsk kre­dit­för­med­lare från ett land inom EES åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter enligt bestäm­mel­ser som genom­för bolå­nedi­rek­ti­vet i andra fall än som avses i 14 §, ska Finansin­spek­tio­nen under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i kre­dit­för­med­la­rens hem­land.

Om den behö­riga myn­dig­he­ten i hem­lan­det inte vid­tar åtgär­der inom en månad från det att den fått en sådan under­rät­telse, eller om kre­dit­för­med­la­ren fort­sät­ter att åsi­do­sätta sina skyl­dig­he­ter trots att hem­lan­dets behö­riga myn­dig­het vid­ta­git åtgär­der, och åsi­do­sät­tan­det av skyl­dig­he­terna klart stri­der mot kon­su­men­ters intres­sen eller en väl fun­ge­rande mark­nad, får Finansin­spek­tio­nen före­lägga kre­dit­för­med­la­ren att full­göra sina skyl­dig­he­ter eller för­bjuda kre­dit­för­med­la­ren att fort­sätta för­medla bostads­kre­di­ter i Sve­rige. Innan ett före­läg­gande eller för­bud med­de­las ska inspek­tio­nen under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i kre­dit­för­med­la­rens hem­land. Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen och Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten ska ome­del­bart infor­me­ras om sådana före­läg­gan­den eller för­bud.

Finansin­spek­tio­nen får, i stäl­let för att med­dela ett före­läg­gande eller ett för­bud, hän­skjuta ären­det till Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten och begära bistånd i enlig­het med arti­kel 19 i för­ord­ning (EU) nr 1093/2010 av den 24 novem­ber 2010 om inrät­tande av en euro­pe­isk till­syns­myn­dig­het (Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten), om änd­ring av beslut nr 716/2009/EG och om upp­hä­vande av kom­mis­sio­nens beslut 2009/78/EG.

Ingri­pan­den mot den som sak­nar rätt att driva verk­sam­het

16 §   Om någon dri­ver verk­sam­het med kre­dit­giv­ning, kre­dit­för­med­ling eller råd­giv­ning i fråga om bostads­kre­di­ter utan att ha rätt till det, ska Finansin­spek­tio­nen före­lägga den som dri­ver verk­sam­he­ten att upp­höra med den. Inspek­tio­nen får besluta hur avveck­lingen av verk­sam­he­ten ska ske.

Om det är osä­kert om lagen är tillämp­lig på en viss verk­sam­het, får inspek­tio­nen före­lägga den som dri­ver verk­sam­he­ten att lämna de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som inspek­tio­nen behö­ver för att bedöma om så är fal­let.

Ett före­läg­gande enligt denna para­graf som avser ett utländskt före­tag får rik­tas mot såväl före­ta­get som den som i Sve­rige är verk­sam för före­ta­gets räk­ning.

17 §   Om Finansin­spek­tio­nen får en under­rät­telse från en behö­rig myn­dig­het om att en utländsk kre­dit­för­med­lare från ett land inom EES som för­med­lar bostads­kre­di­ter i Sve­rige har avförts från det regis­ter som hem­lan­det för över kre­dit­för­med­lare, ska Finansin­spek­tio­nen ome­del­bart för­bjuda kre­dit­för­med­la­ren att för­medla bostads­kre­di­ter i Sve­rige.

Vite

18 §   Finansin­spek­tio­nens före­läg­gande eller för­bud enligt denna lag får för­e­nas med vite.


7 kap. Bemyn­di­gan­den

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vil­ket inne­håll en ansö­kan om till­stånd enligt denna lag ska ha,
   2. de krav på insikt och erfa­ren­het som ska gälla för del­ta­gande i led­ningen av en kre­dit­för­med­lare enligt 3 kap. 2 § första styc­ket 4,
   3. sådan för­säk­ring för ska­de­stånds­skyl­dig­het som avses i 3 kap. 2 § första styc­ket 6,
   4. vilka upp­gif­ter som ska ingå i en anmä­lan enligt 3 kap. 4 §,
   5. vad en kre­dit­gi­vare eller kre­dit­för­med­lare ska iaktta för att upp­fylla skyl­dig­he­terna i 4 kap. 1 §,
   6. vilka krav som ska gälla avse­ende kun­skap och kom­pe­tens enligt 4 kap. 2 §,
   7. en kre­dit­gi­vares eller kre­dit­för­med­la­res ersätt­nings­sy­stem enligt 4 kap. 3-6 §§,
   8. rikt­lin­jer för utlå­ning enligt 4 kap. 11 §,
   9. rikt­lin­jer för vär­de­ring av säker­het enligt 4 kap. 12 § och vad som ska iakt­tas när det gäl­ler doku­men­ta­tion av vär­de­ringen,
   10. vad en kre­dit­gi­vare ska iaktta för att upp­fylla skyl­dig­he­terna i 4 kap. 12 a §,
   11. vad en kre­dit­gi­vare ska iaktta för att upp­fylla skyl­dig­he­terna i 4 kap. 12 b §,
   12. erkän­nande av utländska krav enligt 4 kap. 12 c §,
   13. vilka upp­gif­ter som ska ingå i en anmä­lan enligt 4 kap. 13 § och vad en kre­dit­gi­vare eller kre­dit­för­med­lare i övrigt ska iaktta när det gäl­ler upp­drags­av­tal,
   14. vad som ska ingå i doku­men­ta­tion enligt 4 kap. 14 §, och
   15. vilka upp­lys­ningar ett före­tag ska lämna till Finansin­spek­tio­nen för dess till­syns­verk­sam­het enligt 5 kap. 3 och 5 §§. Lag (2017:1343).

2 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om sådana avgif­ter som avses i 5 kap. 10 §.


8 kap. Över­kla­gande

1 §   Finansin­spek­tio­nens beslut enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Finansin­spek­tio­nens beslut enligt 6 kap. 16 § andra styc­ket får dock inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Finansin­spek­tio­nen får bestämma att ett beslut om för­bud, före­läg­gande eller åter­kal­lelse ska gälla ome­del­bart.
Lag (2018:858).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2016:1024
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. En kre­dit­gi­vare, en svensk kre­dit­för­med­lare eller en kre­dit­för­med­lare från ett land utan­för EES som vid tid­punk­ten för lagens ikraft­trä­dande dri­ver och har rätt att driva verk­sam­het med kre­dit­giv­ning eller kre­dit­för­med­ling av bostads­kre­di­ter får driva verk­sam­he­ten utan till­stånd enligt denna lag fram till den 1 janu­ari 2018.
   3. En kre­dit­för­med­lare från ett annat land inom EES som vid tid­punk­ten för lagens ikraft­trä­dande dri­ver och har rätt att driva verk­sam­het i Sve­rige med kre­dit­för­med­ling av bostads­kre­di­ter får driva verk­sam­he­ten enligt denna lag fram till den 1 janu­ari 2018, trots att kre­dit­för­med­la­ren inte har rätt att driva verk­sam­he­ten med stöd av 3 kap. 6 §.
   4. Ett före­tag som före den 20 mars 2014 har påbör­jat verk­sam­het som avses i denna lag ska upp­fylla kra­ven i 4 kap. 2 § och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 1 § 6 senast den 1 janu­ari 2018.
   5. Sank­tions­av­gift enligt 6 kap. 6 § får tas ut endast för över­trä­del­ser som har skett efter ikraft­trä­dan­det.

2017:1343
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2018.
   2. Bestäm­mel­serna i 4 kap. 12 a-12 c §§ tilläm­pas på kre­di­ter som läm­nas efter ikraft­trä­dan­det.

2019:1253
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för över­trä­del­ser av lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism som inträf­fat före ikraft­trä­dan­det.

Vik­tiga lagar inom för­mö­gen­hets­rät­ten
JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

Arbe­tar du med för­mö­gen­hets­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom för­mö­gen­hets­rätt.