Lag (1992:1672) om paket­re­sor. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2018:1217

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1992:1672
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2018:185
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1992:1672
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 1992-​12-17
Änd­rad: t.o.m. SFS

2018:185
Upp­hävd: 2018-​08-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2018:1217
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag gäl­ler paket­re­sor som arran­gö­rer, själva eller genom åter­för­säl­jare, säl­jer eller mark­nads­för.

2 §   Med paketresa avses i lagen ett arrange­mang som har utfor­mats innan avtal träf­fas och som
   1. består av trans­port och inkvar­te­ring eller någon av dessa tjäns­ter i kom­bi­na­tion med någon turist­tjänst som utgör en inte ovä­sent­lig del av arrange­manget och som inte är direkt knu­ten till trans­port eller inkvar­te­ring,
   2. varar mer än 24 tim­mar eller inbe­gri­per över­natt­ning samt
   3. säljs eller mark­nads­förs för ett gemen­samt pris eller för skilda pri­ser som är knutna till varandra.

Lagen gäl­ler även om olika tjäns­ter som ingår i arrange­manget skall beta­las var för sig.

Med inkvar­te­ring avses i första styc­ket 1 logi som inte är att anse som enbart ett led i en trans­port­tjänst.

När ordet resa eller avled­ningar därav före­kom­mer i lagen avses även arrange­mang där trans­port inte ingår.

3 §   I lagen avses med

arran­gör: den som annat än till­fäl­ligt­vis orga­ni­se­rar paket­re­sor och säl­jer eller mark­nads­för dem direkt eller genom en åter­för­säl­jare,
åter­för­säl­jare: den som säl­jer eller mark­nads­för paket­re­sor som orga­ni­se­ras av någon annan såsom arran­gör,
rese­när: den som själv eller genom någon annan för­vär­var en paketresa,
avtal: den över­ens­kom­melse om en paketresa som träf­fas mel­lan å ena sidan rese­nä­ren och å andra sidan arran­gö­ren och åter­för­säl­ja­ren eller en av dessa.

4 §   Avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med bestäm­mel­serna i denna lag är till nack­del för rese­nä­ren är utan ver­kan mot denne, om han för­vär­var paketre­san huvud­sak­li­gen för enskilt ända­mål från en näringsid­kare i den­nes yrkes­mäs­siga verk­sam­het.

Infor­ma­tion m. m.

5 §   Kata­lo­ger och bro­schy­rer som till­han­da­hålls rese­nä­rer skall inne­hålla tyd­lig och begrip­lig infor­ma­tion om pri­set samt i före­kom­mande fall om res­mål, trans­por­ter, inkvar­te­ring, mål­ti­der, res­plan, inre­se­be­stäm­mel­ser, betal­nings­vill­kor och vill­kor om minsta antal rese­nä­rer för resan.

Upp­gif­terna i kata­lo­ger och bro­schy­rer är bin­dande för arran­gö­ren.
Änd­ringar får dock göras innan avtal träf­fas, om ett uttryck­ligt för­be­håll om det har gjorts i kata­lo­gen eller bro­schy­ren och om rese­nä­ren tyd­ligt infor­me­ras om änd­ring­arna.

6 §   Innan ett avtal sluts skall rese­nä­ren på lämp­ligt sätt infor­me­ras om sådana häl­so­be­stäm­mel­ser som blir tillämp­liga under resan samt, i den mån det har bety­delse för rese­nä­ren, om vad som gäl­ler i fråga om pass och visum för med­bor­gare i sta­ter inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.

I god tid före resan skall rese­nä­ren på lämp­ligt sätt få infor­ma­tion om
   1. trans­por­tar­range­mang och för­säk­rings­möj­lig­he­ter,
   2. sådana upp­gif­ter som gör det möj­ligt dels för rese­nä­ren att komma i kon­takt med arran­gö­ren eller åter­för­säl­ja­ren under resan, dels för anhö­riga att komma i kon­takt med rese­nä­ren om denne är underå­rig.

7 §   Arran­gö­ren ansva­rar för att kata­lo­ger och bro­schy­rer inne­hål­ler infor­ma­tion enligt 5 § första styc­ket.

Arran­gö­ren och åter­för­säl­ja­ren ansva­rar för att infor­ma­tion läm­nas enligt 6 §.

Om sådan infor­ma­tion som avses i 5 och 6 §§ inte läm­nas ska mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) tilläm­pas, med undan­tag av bestäm­mel­serna i 29-36 §§ om mark­nads­stör­nings­av­gift. Sådan infor­ma­tion ska anses vara väsent­lig enligt 10 § tredje styc­ket mark­nads­fö­rings­la­gen. Lag (2008:494).

Avta­let

8 §   Arran­gö­ren skall se till att avta­let inne­hål­ler uttryck­liga vill­kor om pri­set för resan och kost­na­der som kan till­komma, betal­nings­vill­kor och rekla­ma­tions­fris­ter samt, bero­ende på vad som ingår i paketre­san, om res­mål, res­plan, trans­por­ter, inkvar­te­ring, andra turist­tjäns­ter, sär­skilda öns­ke­mål från rese­nä­rens sida som god­ta­gits och för­säk­ringar.
Alla avtals­vill­kor skall framgå av en skrift­lig hand­ling. Arran­gö­ren skall också se till att hand­lingen inne­hål­ler upp­gif­ter som gör det möj­ligt att komma i kon­takt med arran­gö­ren eller åter­för­säl­ja­ren under resan.

Innan avtal träf­fas skall rese­nä­ren på lämp­ligt sätt få del av avtals­vill­kor och infor­ma­tion enligt första styc­ket. Han skall få ett eget exem­plar av den skrift­liga hand­lingen.

Andra styc­ket gäl­ler inte när avtal träf­fas kort före avre­san.

9 §   Arran­gö­ren ansva­rar gente­mot rese­nä­ren för vad denne har rätt att fordra till följd av avta­let. Ansva­ret gäl­ler även för sådana pre­sta­tio­ner som skall full­gö­ras av någon annan än arran­gö­ren.

Om åter­för­säl­ja­ren är part i avta­let, ansva­rar han mot rese­nä­ren på samma sätt som arran­gö­ren.

Över­lå­telse av resan

10 §   Rese­nä­ren får över­låta paketre­san till någon som upp­fyl­ler alla vill­kor för att få delta i resan, om han i skä­lig tid före avre­san under­rät­tar arran­gö­ren eller åter­för­säl­ja­ren om sin avsikt.

När resan över­låts enligt första styc­ket är över­lå­ta­ren och för­vär­va­ren soli­da­riskt ansva­riga gente­mot den andra par­ten i avta­let för vad som åter­står att betala för resan och för extra kost­na­der som kan upp­komma på grund av över­lå­tel­sen.

Änd­ringar före avre­san, m. m.

11 §   Avtals­vill­kor får änd­ras till rese­nä­rens nack­del endast om det fram­går tyd­ligt av avta­let att detta får ske. Pri­set får höjas endast om det dess­utom av avta­let fram­går tyd­ligt hur det nya pri­set skall fast­stäl­las.

Pri­set får höjas endast på grund av
   1. änd­ringar i trans­port­kost­na­der,
   2. änd­ringar i skat­ter, tul­lar eller avgif­ter avse­ende tjäns­ter som ingår i resan, eller
   3. änd­ringar i väx­el­kur­ser som påver­kar arran­gö­rens kost­na­der för resan.

Pri­set får inte höjas under de sista 20 dagarna före den avta­lade avre­se­da­gen. Ett avtals­vill­kor om att pri­set kan änd­ras får inte vara ensi­digt till rese­nä­rens nack­del.

12 §   Rese­nä­ren får från­träda avta­let, om arran­gö­ren för­kla­rar att han inte kom­mer att full­göra vad han har åta­git sig och avtals­brot­tet är av väsent­lig bety­delse för rese­nä­ren. Rese­nä­ren får också från­träda avta­let, om avtals­vill­ko­ren änd­ras enligt 11 § och änd­ringen är väsent­ligt till hans nack­del.

Om arran­gö­ren avser att bryta avta­let, eller om han vill ändra avtals­vill­ko­ren, skall han under­rätta rese­nä­ren sna­rast och där­vid lämna besked om den­nes rätt att från­träda avta­let enligt första styc­ket.

Rese­nä­ren skall inom skä­lig tid med­dela arran­gö­ren eller åter­för­säl­ja­ren om han vill från­träda avta­let. Gör han inte det, för­lo­rar han sin rätt att från­träda avta­let.

13 §   Från­trä­der rese­nä­ren avta­let enligt 12 §, har han rätt till en annan paketresa som är av lik­vär­dig eller högre kva­li­tet, om arran­gö­ren eller åter­för­säl­ja­ren kan erbjuda detta. Om rese­nä­ren god­tar en sämre ersätt­nings­resa, har han rätt till ersätt­ning för pris­skill­na­den.

Avstår rese­nä­ren från sin rätt till ersätt­nings­resa, eller kan en sådan resa inte erbju­das, skall han sna­rast få till­baka vad han har beta­lat enligt avta­let.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler också om arran­gö­ren stäl­ler in resan utan att rese­nä­ren är skuld till det.

14 §   I sådana fall som avses i 13 § har rese­nä­ren rätt till ska­de­stånd från arran­gö­ren, om det är skä­ligt.

Rätt till ska­de­stånd på grund av att arran­gö­ren ställt in resan före­lig­ger inte, om arran­gö­ren visar
   1. att färre per­so­ner än ett i avta­let angi­vet mini­mi­an­tal anmält sig till resan och rese­nä­ren inom en i avta­let angi­ven tid skrift­li­gen under­rät­tats om att resan ställts in, eller
   2. att resan inte kun­nat genom­fö­ras på grund av ett hin­der utan­för arran­gö­rens kon­troll som denne inte skä­li­gen kunde för­vän­tas ha räk­nat med när avta­let ingicks och vars följ­der denne inte hel­ler skä­li­gen kunde ha und­vi­kit eller över­vun­nit.

Beror det på någon som arran­gö­ren har anli­tat att resan har ställts in, är arran­gö­ren fri från ska­de­stånds­an­svar enligt första styc­ket 2 endast om också den som han har anli­tat skulle vara fri enligt den bestäm­mel­sen. Det­samma gäl­ler om orsa­ken är hän­för­lig till någon annan i ett tidi­gare led.

Änd­ringar efter avre­san, m. m.

15 §   Om efter avre­san en väsent­lig del av de avta­lade tjäns­terna inte kan till­han­da­hål­las, skall arran­gö­ren ordna lämp­liga ersätt­nings­ar­range­mang utan extra kost­nad för rese­nä­ren.

Kan ersätt­nings­ar­range­mang inte ord­nas eller avvi­sar rese­nä­ren på god­tag­bara grun­der sådana arrange­mang, skall arran­gö­ren, om det är skä­ligt, utan extra kost­nad för rese­nä­ren till­han­da­hålla lik­vär­dig trans­port till­baka till plat­sen för avre­san eller till någon annan ort som rese­nä­ren god­kän­ner.

Inne­bär en för­änd­ring i paketre­san enligt första eller andra styc­ket en för­säm­ring för rese­nä­ren är han, om det är skä­ligt, berät­ti­gad till pris­av­drag och ska­de­stånd.

16 §   Vid andra fel i de avta­lade tjäns­terna än sådana som anges i 15 § har rese­nä­ren rätt till pris­av­drag och ska­de­stånd, om inte felet beror på honom.

Rese­nä­ren har inte rätt till ska­de­stånd, om arran­gö­ren visar att felet beror på ett hin­der utan­för arran­gö­rens kon­troll som denne inte skä­li­gen kunde för­vän­tas ha räk­nat med när avta­let ingicks och vars följ­der denne inte hel­ler skä­li­gen kunde ha und­vi­kit eller över­vun­nit.

Om felet beror på någon som arran­gö­ren har anli­tat, är arran­gö­ren fri från ska­de­stånds­an­svar enligt andra styc­ket endast om också den som han har anli­tat skulle vara fri enligt den bestäm­mel­sen. Det­samma gäl­ler om felet beror på någon annan i ett tidi­gare led.

Vid fel som har sin grund i omstän­dig­he­ter som beskrivs i andra eller tredje styc­ket skall arran­gö­ren genast ge rese­nä­ren den hjälp som behövs.

17 §   Ska­de­stånd enligt 15 och 16 §§ omfat­tar, för­u­tom ersätt­ning för ren för­mö­gen­hets­skada, ersätt­ning för per­son­skada och sak­skada.

18 §   Vissa ska­dor, som omfat­tas av andra bestäm­mel­ser, ersätts enligt de bestäm­mel­serna i stäl­let för enligt denna lag. Detta gäl­ler ska­dor som omfat­tas av bestäm­mel­serna i
   1. Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om trans­por­tö­rens ska­de­stånds­an­svar i sam­band med olyc­kor vid pas­sager­ar­be­ford­ran till sjöss, i den ursprung­liga lydel­sen,
   2. 2002 års Aten­kon­ven­tion om beford­ran till sjöss av pas­sa­ge­rare och deras res­gods,
   3. sjö­la­gen (1994:1009),
   4. rådets för­ord­ning (EG) nr 2027/97 av den 9 okto­ber 1997 om luft­tra­fik­fö­re­tags ska­de­stånds­an­svar avse­ende luft­trans­port av pas­sa­ge­rare och deras bagage, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 889/2002,
   5. lagen (2010:510) om luft­trans­por­ter,
   6. Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1371/2007 av den 23 okto­ber 2007 om rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter för tågre­se­nä­rer, i den ursprung­liga lydel­sen, eller
   7. järn­vägs­tra­fi­kla­gen (2018:181).

Arran­gö­ren är dock all­tid skyl­dig att ersätta rese­nä­ren för vad denne har rätt att fordra enligt de nämnda bestäm­mel­serna. Lag (2018:185).

19 §   Rese­nä­ren får inte åbe­ropa fel som avses i 15 eller 16 §, om han inte inom skä­lig tid efter det att han märkt felet under­rät­tar arran­gö­ren eller åter­för­säl­ja­ren om felet.

Utan hin­der av första styc­ket får rese­nä­ren åbe­ropa fel, om arran­gö­ren eller åter­för­säl­ja­ren har hand­lat grovt vårds­löst eller i strid mot tro och heder.

Rese­nä­rens skyl­dig­het att rekla­mera enligt första styc­ket skall framgå tyd­ligt av avta­let.

20 §   Om rese­nä­ren fram­för kla­go­mål som inte är obe­fo­gade, skall arran­gö­ren eller hans lokala repre­sen­tant genast vidta åtgär­der för att finna en lämp­lig lös­ning.

Till­syn

21 §   Kon­su­ment­ver­ket utö­var till­syn över att denna lag följs.

Till­sy­nen skall utövas så att den inte vål­lar större kost­nad eller olä­gen­het än som är nöd­vän­digt.

22 §   För till­sy­nen har Kon­su­ment­ver­ket eller den som ver­ket utser rätt att göra inspek­tio­ner hos arran­gö­rer och åter­för­säl­jare och att ta del av alla hand­lingar som behövs för till­sy­nen. Arran­gö­rer och åter­för­säl­jare skall lämna de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som begärs för till­sy­nen.

Om en arran­gör eller en åter­för­säl­jare inte till­han­da­hål­ler hand­lingar eller läm­nar upp­lys­ningar i ett sådant fall som avses i första styc­ket, får Kon­su­ment­ver­ket före­lägga arran­gö­ren eller åter­för­säl­ja­ren vid vite att full­göra sin skyl­dig­het.

23 §   Om Kon­su­ment­ver­ket enligt 22 § andra styc­ket har före­lagt en arran­gör eller en åter­för­säl­jare att till­han­da­hålla en hand­ling, får beslu­tet över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Andra beslut av Kon­su­ment­ver­ket enligt 22 § får inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (1995:99).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1992:1672
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1993.
   2. Bestäm­mel­serna i 5 § första styc­ket gäl­ler inte för kata­lo­ger eller bro­schy­rer som har fram­ställts före ikraft­trä­dan­det.
   3. Upp­gif­ter i kata­lo­ger eller bro­schy­rer som har fram­ställts före ikraft­trä­dan­det får änd­ras, även om det i kata­lo­gen eller bro­schy­ren inte har gjorts något sådant för­be­håll som sägs i 5 § andra styc­ket.

1995:99

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1995. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.