SFS 1996:701 Lag om Tull­ver­kets befo­gen­he­ter vid Sve­ri­ges gräns mot ett annat land inom Euro­pe­iska uni­o­nen

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1996:701 utkom från tryc­ket den 25 juni 1996 lag om tull­ver­kets befo­gen­he­ter vid sve­ri­ges gräns mot ett annat land inom euro­pe­iska uni­o­nen; utfär­dad den 13 juni 1996. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs föl­jande. inle­dande bestäm­mel­ser 1 § denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om tull­ver­kets befo­gen­he­ter vid inför­sel eller utför­sel över sve­ri­ges gräns mot ett annat land inom euro­pe­iska uni­o­nen (eu-​land). 2 § kon­trol­ler enligt denna lag får inte utfor­mas på sådant sätt att urva­let av vad och vem som kon­trol­le­ras sker slump­mäs­sigt. 3 § lagen är tillämp­lig endast beträf­fande föl­jande varor: 1. krigs­ma­te­riel som avses i lagen (1992:1300) om krigs­ma­te­riel, och pro­duk­ter som avses i lagen (1991:341) om stra­te­giska pro­duk­ter, 2. varor som skall bes­kat­tas enligt lagen (1994:1565) om beskatt­ning av pri­va­tin­för­sel av alko­hol­dryc­ker och tobaksva­ror från land som är med­lem i euro­pe­iska uni­o­nen, 3. nar­ko­tika som avses i nar­ko­ti­ka­straff­la­gen (1968:64), 4. vapen och ammu­ni­tion som avses i vapen­la­gen (1996:67), 5. injek­tions­spru­tor och kany­ler, 6. dop­nings­me­del som avses i lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del, 7. spring­sti­let­ter, spring­kni­var, knog­järn, kast­stjär­nor, riv- eller nit­hands­kar, batonger, kara­te­pin­nar, blydag­gar, spik­klub­bor och lik­nande, 8. kul­tur­fö­re­mål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om kul­tur­min­nen m.m., 9. hun­dar och kat­ter för annat ända­mål än han­del, 10. sprit­dryc­ker, vin och starköl enligt alko­hol­la­gen (1994:1738), 1036 1 prop. 1995/96:166, bet. 1995/96:sku23, rskr. 1995/96:288. 11. nöt­kre­a­tur, svin, får, get­ter, fjä­der­fän, fisk och rep­ti­ler, 12. andra djur än sådana som anges ovan och pro­duk­ter av djur, om det finns sär­skild anled­ning att miss­tänka att smitt­sam sjuk­dom före­kom­mer, att dju­ret eller djur­pro­duk­ten på annat sätt utgör en all­var­lig häl­so­risk för män­ni­skor eller djur, att med­föl­jande doku­ment är ofull­stän­diga eller fel­ak­tiga, att erfor­der­liga doku­ment sak­nas eller att de vill­kor som i övrigt gäl­ler för inför­seln inte är upp­fyllda. 4 § anmäl­nings­skyl­dig­het före­lig­ger 1. för den som utan erfor­der­ligt till­stånd, eller med stöd av till­stånd som för­an­letts av vil­se­le­dande upp­gift, från ett annat eu-​land till sve­rige inför eller från sve­rige till ett sådant land utför en vara som avses i 3 § 3, 5-8 och 10, 2. för den som från ett annat eu-​land till sve­rige inför eller från sve­rige till ett sådant land utför en vara som avses i 3 § 1,4, 9, 11 och 12. rege­ringen eller efter rege­ring­ens bemyn­di­gande gene­raltull­sty­rel­sen får med­dela när­mare före­skrif­ter om anmäl­nings­skyl­dig­he­ten. tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het 5 § var och en är skyl­dig att stanna på en tull­tjäns­te­mans anma­ning. sådan anma­ning får ges 1. den som i ome­del­bart sam­band med inresa till sve­rige från ett annat eu-​land eller vid utresa från sve­rige till ett sådant land befin­ner sig i ome­del­bar när­het av gräns­pas­sage, om det behövs för att möj­lig­göra sådan kon­troll som avses i 7 §, 2. den som anträf­fas i trak­terna invid sve­ri­ges land­gräns mot ett annat eu-​land, eller kus­ter, eller i när­he­ten av eller inom flyg­plats eller annat område som har direkt tra­fik­för­bin­delse med ett annat eu-​land, om det finns anled­ning anta att han med­för en vara som avses i 3 §, och att han inte full­gjort sin anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 4 §. en anma­ning enligt första styc­ket 2 får ges endast om det behövs för att möj­lig­göra kon­troll enligt 7 § och får inte gå utö­ver vad som är nöd­vän­digt för detta ända­mål. 6 § den som enligt 5 § är skyl­dig att stanna, skall på en tull­tjäns­te­mans begä­ran lämna de upp­gif­ter och visa upp de hand­lingar som behövs för kon­troll enligt 7 §. 7 § för kon­troll av att anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt denna lag, eller enligt lagen (1994:1565) om beskatt­ning av pri­va­tin­för­sel av alko­hol­dryc­ker och tobaksva­ror från ett land som är med­lem i euro­pe­iska uni­o­nen, full­gjorts rik­tigt och full­stän­digt, samt för kon­troll av att gäl­lande vill­kor för in- eller utför­sel av sådana varor som anges i 3 § 1 och 3-12 upp­fyllts, får en tull­tjäns­te­man under­söka 1. trans­port­me­del, con­tain­rar, lådor och andra utrym­men där varor kan för­va­ras vid inför­sel från eller utför­sel till ett annat eu-​land, 2. han­dres­gods, såsom res­väs­kor och port­föl­jer, samt hand­väs­kor och lik­nande som med­förs av en resande vid inresa från eller utresa till ett annat eu-​land, eller av den som kan anma­nas att stanna enligt 5 § första styc­ket 2. ytter­li­gare bestäm­mel­ser om befo­gen­he­ter bl.a. avse­ende kroppsvisita-​​ sfs 1996:701 1037 sfs 1996:701 tion och kropps­be­sikt­ning finns i lagen (1960:418) om straff för varu­smugg­ling. 8 § för kon­troll av att anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt denna lag full­gjorts rik­tigt och full­stän­digt får en tull­tjäns­te­man under­söka post­för­sän­del­ser, såsom paket, brev och lik­nande för­sän­del­ser. en sådan för­sän­delse får öpp­nas, om det finns anled­ning anta att den inne­hål­ler en vara som avses i 3 §, och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för varu­smugg­ling samt för­sän­del­sen finns hos tull­myn­dig­he­ten eller på utväx­lings­post­kon­to­ret. 9 § beslut om öpp­nande med stöd av 8 § av brev och andra sådana för­sän­del­ser som kan antas inne­hålla för­tro­liga med­de­lan­den får fat­tas endast av tull­myn­dig­he­tens chef eller efter den­nes för­ord­nande av någon annan tjäns­te­man vid myn­dig­he­ten. 10 § en för­sän­delse som öpp­nas med stöd av 8 och 9 §§ får inte under­sö­kas när­mare än vad som behövs med hän­syn till ända­må­let med under­sök­ningen. pro­to­koll skall föras över under­sök­ningen. av pro­to­kol­let skall framgå ända­må­let med under­sök­ningen och vad som har kom­mit fram vid denna. har en för­sän­delse öpp­nats skall adres­sa­ten och, om det är möj­ligt, avsän­da­ren under­rät­tas så snart som möj­ligt, om inte sär­skilda skäl talar emot det. 11 § under de för­ut­sätt­ningar som anges i andra styc­ket får che­fen för en tull­myn­dig­het besluta att post­för­sän­delse som vän­tas till viss pos­tan­stalt, och som kom­mer från ett annat eu-​land, skall hål­las kvar av post­be­ford­rings­fö­re­ta­get när för­sän­del­sen kom­mer in till pos­tan­stal­ten. ett beslut skall med­de­las att gälla viss angi­ven, kor­tare tids­rymd. för­ut­sätt­ning­arna för ett beslut om kvar­hål­lande är 1. att det finns anled­ning anta att sådan post­för­sän­delse inne­hål­ler nar­ko­tika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för varu­smugg­ling, samt 2. att ett sådant beslut är nöd­vän­digt för att det avsedda resul­ta­tet skall upp­nås. ett beslut om kvar­hål­lande får verk­stäl­las ome­del­bart men skall sna­rast prö­vas av gene­raltull­sty­rel­sen. 12 § poli­sen och kust­be­vak­ningen är skyl­diga att med­verka i kon­troll­verk­sam­he­ten enligt denna lag. vad som sägs i 5-7 och 13 §§ om en tull­myn­dig­het och en tull­tjäns­te­man gäl­ler vid sådan med­ver­kan också polis­myn­dig­he­ten och kust­be­vak­ningen samt en polis­man och en tjäns­te­man vid kust­be­vak­ningen. ett post­be­ford­rings­fö­re­tag som rege­ringen bestäm­mer är skyl­digt att, på begä­ran av tull­myn­dig­he­ten, till denna myn­dig­het över­lämna en för­sän­delse som kvar­hål­lits enligt 11 §. ett beford­rings­fö­re­tag är skyl­digt att göra anmä­lan till tull­ver­ket om det i före­ta­gets verk­sam­het upp­kom­mer miss­tanke om att en för­sän­delse inne­hål­ler nar­ko­tika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för varu­smugg­ling. 1038 13 § vid kon­troll enligt denna lag skall den vars upp­gif­tet skall kon­trol­le­ras, eller för vars räk­ning varan införs eller utförs, ge den som verk­stäl­ler kon­trol­len till­fälle att under­söka varan och trans­port­med­let och utan kost­nad till­han­da­hålla de varu­prov som behövs. den som utför kon­trol­len skall också läm­nas till­träde till de loka­ler och andra utrym­men som används för den trans­port, för­va­ring eller verk­sam­het som kon­trol­len avser. den vars upp­gif­ter skall kon­trol­le­ras eller för vars räk­ning varan införs eller utförs skall svara för den trans­port av varan som behövs samt för uppack­ning och åter­in­pack­ning. han skall även till­han­da­hålla någon som hjäl­per till vid prov­tag­ning och väg­ning. den som åsi­do­sät­ter dessa skyl­dig­he­ter skall enligt beslut av en tull­myn­dig­het ersätta sta­ten för dess kost­na­der för åtgär­derna i fråga. vad som sägs i 37 § tul­la­gen (1994:1550) om indriv­ning av tull skall gälla även sådan ersätt­ning. tull­myn­dig­he­ten får besluta om befri­else helt eller del­vis från ersätt­nings­skyl­dig­he­ten. 14 § trans­port­fö­re­tag, som beford­rar resande från ett annat eu-​land, skall utan kost­nad för sta­ten ställa de loka­ler och anord­ningar till tull­ver­kets för­fo­gande som enligt vad gene­raltull­sty­rel­sen bedö­mer behövs för under­sök­ning av res­gods och for­don som resande för med sig, för för­hör och kropps­vi­si­ta­tion av resande samt för tull­per­so­nal under uppe­håll i tjänst­gö­ringen. 15 § trans­port­fö­re­tag som beford­rar varor, pas­sa­ge­rare eller for­don till eller från sve­rige skall på begä­ran av en tull­myn­dig­het skynd­samt lämna de aktu­ella upp­gif­ter om ankom­mande och avgå­ende trans­por­ter, som före­ta­get har till­gång till. trans­port­fö­re­tag har endast skyl­dig­het att lämna de upp­gif­ter om pas­sa­ge­rare som avser namn, resrutt, bagage och med­pas­sa­ge­rare samt sät­tet för betal­ning och bok­ning. tull­myn­dig­he­ten får begära upp­gif­ter enligt första styc­ket endast om upp­gif­terna kan antas ha bety­delse för tull­ver­kets brotts­be­käm­pande verk­sam­het. 16 § trans­port­fö­re­tag får lämna upp­gif­ter enligt 15 § på så sätt att de görs läs­bara för tull­myn­dig­he­ten genom ter­mi­nalåt­komst. tull­myn­dig­he­ten får ta del av upp­gif­ter genom ter­mi­nalåt­komst endast i den omfatt­ning och under den tid som behövs för att kon­trol­lera aktu­ella trans­por­ter. tull­myn­dig­he­ten får inte ändra eller på annat sätt bear­beta eller lagra upp­gif­ter som hålls till­gäng­liga på detta sätt. upp­gif­ter om enskilda per­so­ner som läm­nats på annat sätt än genom ter­mi­nalåt­komst, skall ome­del­bart för­stö­ras, om de visar sig sakna bety­delse för utred­ning och lag­fö­ring av brott. 17 § om det behövs för att genom­föra en kon­troll enligt denna lag, får en tull­myn­dig­het ta hand om en vara. varan får där­vid läg­gas upp på lager för till­fäl­lig för­va­ring. de kost­na­der som tull­ver­ket haft för varans upp­lägg­ning och för­va­ring skall ersät­tas av den som för in eller för ut varan. tull­myn­dig­he­ten kan besluta att varan inte får tas ut från lag­ret för­rän kost­na­derna ersatts eller säker­het ställts för dem. sfs 1996:701 1039 sfs 1996:701 tull­myn­dig­he­ten får besluta om befri­else helt eller del­vis från ersätt­nings­skyl­dig­he­ten, om det finns sär­skilda skäl. 18 § en tull­myn­dig­het har rätt att göra kon­troll­be­sök och revi­sio­ner hos den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1 och 8. vad som sägs i 6880 §§ tul­la­gen (1994:1550) om revi­sion m.m. gäl­ler där­vid, lik­som bestäm­mel­sen i 99 § samma lag om vite vid revi­sion. straff och vite 19 § till böter döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het låter bli att 1. stanna på en tull­tjäns­te­mans anma­ning enligt 5 §, 2. lämna upp­gif­ter och visa upp hand­lingar för en tull­tjäns­te­man enligt 6§. i ringa fall skall inte dömas till ansvar. 20 § ansvar enligt 19 § inträ­der inte om gär­ningen är belagd med straff i brotts­bal­ken eller i lagen (1960:418) om straff för varu­smugg­ling. 21 § vite får av en tull­myn­dig­het före­läg­gas 1. ett trans­port­fö­re­tag som inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt 15 §, 2. den vars upp­gif­ter skall kon­trol­le­ras eller för vars räk­ning en vara införs eller utförs enligt 13 § och som inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt samma para­graf. över­kla­gande 22 § beslut enligt 13-15 och 17 §§ får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. pröv­nings­till­stånd krävs för över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. övriga beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1996. på rege­ring­ens väg­nar göran pers­son tho­mas östros (finans­de­par­te­men­tet) 1040