Lag (1988:97) om för­fa­ran­det hos kom­mu­nerna, för­valt­nings­myn­dig­he­terna och dom­sto­larna under krig eller krigs­fara m.m.

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1988:97
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L6
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2023:535
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1988:97
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L6
Utfär­dad: 1988-​02-18
Änd­rad: t.o.m. SFS

2023:535
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Lagens tillämp­ning

1 §   Denna lag är tillämp­lig på beslu­tande kom­mu­nala för­sam­lingar samt på för­valt­nings­myn­dig­he­ter och dom­sto­lar.
Bestäm­mel­serna i 32 - 36 §§ gäl­ler också hos rege­ringen.

Lagen gäl­ler inte för­valt­nings­myn­dig­he­ter under riks­da­gen.
Lag (1999:941).

2 §   Bestäm­mel­serna i 5 - 37 §§ skall tilläm­pas om riket är i krig.

Är riket i krigs­fara eller råder det sådana utomor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av krig eller av krigs­fara vari riket har befun­nit sig, får rege­ringen före­skriva att 5 - 37 §§ helt eller del­vis skall tilläm­pas från den tid­punkt som rege­ringen bestäm­mer.

Under den tid när 5 - 37 §§ tilläm­pas gäl­ler dessa bestäm­mel­ser eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av dem i stäl­let för avvi­kande bestäm­mel­ser i någon annan lag eller för­fatt­ning.

3 §   En före­skrift enligt 2 § andra styc­ket skall under­stäl­las riks­da­gen inom en månad från utfär­dan­det.

Före­skrif­ten upp­hör att gälla, om den inte under­ställs riks­da­gen i rätt tid eller om riks­da­gen inte god­kän­ner den inom två måna­der från den dag då under­ställ­ningen skedde.

Rege­ringen skall före­skriva att bestäm­mel­serna i 5-37 §§ inte skall tilläm­pas, när det inte längre råder sådana för­hål­lan­den som avses i 2 § första och andra styc­kena. Lag (1994:1641).

4 §   Befo­gen­het som ges i denna lag får utnytt­jas bara i den utsträck­ning som behövs på grund av sådana för­hål­lan­den som avses i 2 § första och andra styc­kena.

Bestäm­mel­ser om kom­mu­nerna

5 §   I denna lag avses med
   - full­mäk­tige: kom­mun­full­mäk­tige, regi­on­full­mäk­tige och för­bunds­full­mäk­tige i kom­munal­för­bund,
   - sty­relse: kom­mun­sty­relse, regi­on­sty­relse och för­bunds­sty­relse i kom­munal­för­bund med för­bunds­full­mäk­tige.
Lag (2019:863).

6 §   Full­mäk­tige får hand­lägga ett ärende endast om mer än en tred­je­del av leda­mö­terna är när­va­rande. Full­mäk­tige kan dock före­skriva att en inter­pel­la­tion eller fråga får besva­ras, även om anta­let när­va­rande är lägre.

Om en när­va­rande leda­mot i full­mäk­tige på grund av jäv är hind­rad att delta i hand­lägg­ningen av ett visst ärende, får full­mäk­tige hand­lägga detta, även om anta­let när­va­rande på grund av hind­ret inte upp­går till det antal som avses i första styc­ket.

Ett sam­man­träde med en beslu­tande kom­mu­nal för­sam­ling kan utan hin­der av vad som annars är före­skri­vet kun­gö­ras på annat betryg­gande sätt som ord­fö­ran­den bestäm­mer.

7 §   Sty­rel­sen får i ett ärende som inte kan anstå besluta i stäl­let för full­mäk­tige. Sty­rel­sen får dock inte besluta i ett ärende som rör
   1. val av leda­mö­ter och ersät­tare i sty­rel­sen eller någon annan nämnd eller av revi­so­rer,
   2. ansvars­fri­het för sty­rel­sens eller en annan nämnds leda­mö­ter eller åtgärd för att bevara kom­mu­nens, regi­o­nens eller kom­munal­för­bun­dets rätt.

Beslut som har fat­tats med stöd av första styc­ket ska anmä­las till full­mäk­tige vid nästa sam­man­träde. Lag (2019:863).

8 §   Sty­rel­sen eller en annan nämnd får hand­lägga ett ärende endast om mer än en tred­je­del av leda­mö­terna är när­va­rande. Anta­let leda­mö­ter skall dock all­tid vara minst tre.

9 §   Om det är av syn­ner­lig vikt att ett beslut som enligt 7 § eller på annan grund ankom­mer på sty­rel­sen fat­tas innan sty­rel­sen kan sam­man­träda, får dess ord­fö­rande besluta i ären­det. Det­samma gäl­ler en annan nämnds ord­fö­rande i fråga om beslut som ankom­mer på den nämn­den.

Ett beslut som har fat­tats med stöd av första styc­ket skall anmä­las till sty­rel­sen respek­tive nämn­den vid dess nästa sam­man­träde.

10 §   Full­mäk­tige får upp­dra åt sty­rel­sen eller åt en eller flera andra nämn­der att helt eller del­vis handha för­valt­ning eller verk­stäl­lig­het som annars enligt lag eller annan för­fatt­ning ankom­mer på annan nämnd än sty­rel­sen.

I Stock­holms kom­mun får full­mäk­tige besluta att sty­rel­sens upp­gif­ter skall över­tas av bor­gar­råds­be­red­ningen. Om ett sådant beslut fat­tas, skall vad som sägs i första styc­ket och i 7 - 9 §§ om sty­rel­sen i stäl­let gälla bor­gar­råds­be­red­ningen.

Bestäm­mel­ser om för­valt­nings­myn­dig­he­terna

11 §   Rege­ringen får före­skriva att en för­valt­nings­myn­dig­hets upp­gif­ter inte skall full­gö­ras eller att de skall över­tas av en annan sådan myn­dig­het eller av en dom­stol. Rege­ringen får där­vid besluta de ytter­li­gare bestäm­mel­ser som behövs till följd av att sådana före­skrif­ter med­de­las.

Rege­ringen får före­skriva eller i sär­skilda fall besluta att de som tjänst­gör hos en för­valt­nings­myn­dig­het skall tjänst­göra i andra anställ­ningar eller upp­drag hos det all­männa.

Rege­ringen får över­låta sin befo­gen­het enligt andra styc­ket att besluta i sär­skilda fall till stat­liga för­valt­nings­myn­dig­he­ter, när det gäl­ler dem som tjänst­gör hos sta­ten, och till beslu­tande kom­mu­nala för­sam­lingar och för­valt­nings­myn­dig­he­ter, när det gäl­ler dem som tjänst­gör hos kom­mu­nen.

12 §   Rege­ringen får före­skriva att en upp­gift, som till­kom­mer rege­ringen i ett visst slag av för­valt­nings­ä­ren­den, skall över­tas av en stat­lig för­valt­nings­myn­dig­het. Om upp­gif­ten enligt grund­lag ankom­mer på rege­ringen, gäl­ler vad som nu sagts endast för fall av krig eller ome­del­bar krigs­fara.

13 §   Om riket är i krig och för­bin­del­sen mel­lan en del av riket och rege­ringen inte alls eller endast med avse­värda svå­rig­he­ter kan upp­rätt­hål­las eller ome­del­bara åtgär­der annars måste vid­tas får rege­ringen över­låta åt läns­sty­rel­sen att inom det område eller civil­om­råde som den ansva­rar för full­göra de upp­gif­ter, som enligt 8 kap. rege­rings­for­men ankom­mer på rege­ringen, och besluta att en lag i ett visst ämne ska börja tilläm­pas. Lag (2023:408).

14 §   I fråga om stat­liga för­valt­nings­myn­dig­he­ter får rege­ringen
   1. före­skriva eller i sär­skilda fall besluta att en myn­dig­het får ha sin verk­sam­het helt eller del­vis för­lagd till annan ort än den där den annars utövas,
   2. före­skriva att en myn­dig­het får fatta beslut i en annan sam­man­sätt­ning eller med ett mindre antal leda­mö­ter eller i en annan ord­ning än som annars gäl­ler,
   3. före­skriva att en myn­dig­hets beslut inte får över­kla­gas.

Rege­ringen får över­låta sina befo­gen­he­ter enligt första styc­ket 1 och 2 till en stat­lig för­valt­nings­myn­dig­het.

Rege­ringen får med­dela de bestäm­mel­ser som behövs till följd av att rege­ringen har beslu­tat före­skrif­ter enligt första styc­ket 3.

15 §   Om det i en lag eller annan för­fatt­ning i fråga om för­valt­nings­ä­ren­den av visst slag har före­skri­vits att en myn­dig­het skall höras eller att någon annan sär­skild utred­ning skall inför­skaf­fas och det är för­e­nat med väsent­liga olä­gen­he­ter att låta utreda ett ärende på detta sätt, får ären­det utre­das på något annat lämp­ligt sätt.

16 §   En för­valt­nings­myn­dig­hets hand­lägg­ning av ett ärende som avser myn­dig­hets­ut­öv­ning mot någon enskild skall upp­skju­tas, om en part är ur stånd att bevaka sin rätt eller om det finns något annat hin­der för utred­ningen till följd av för­hål­lan­den som avses i 2 § första och andra styc­kena. Kan ären­det utre­das till­freds­stäl­lande, får det dock hand­läg­gas och avgö­ras, om det är av syn­ner­lig vikt för en part att ären­det avgörs eller om det före­lig­ger andra sär­skilda skäl.

Bestäm­mel­ser om dom­sto­larna m.m.

17 §   Rege­ringen får före­skriva
   1. att upp­gif­ter som ankom­mer på en viss tings­rätt, hov­rätt, för­valt­nings­rätt eller kam­mar­rätt ska över­tas av en annan dom­stol av samma slag,
   2. att upp­gif­ter som ankom­mer på en dom­stol, som inte är all­män dom­stol eller all­män för­valt­nings­dom­stol, inte ska full­gö­ras eller ska full­gö­ras av en annan dom­stol,
   3. att en tings­rätt är dom­för med en lag­fa­ren domare i sådana fall då det enligt rät­te­gångs­bal­ken eller annan lag krävs tre lag­farna domare,
   4. att en dom­stol ska ha sin verk­sam­het helt eller del­vis för­lagd till annan ort än den där verk­sam­he­ten annars utövas,
   5. att en dom­stol inte behö­ver vara delad i avdel­ningar.

Rege­ringen får med­dela de bestäm­mel­ser som behövs till följd av att rege­ringen har beslu­tat före­skrif­ter enligt första styc­ket 2. Lag (2010:982).

18 §   Rege­ringen får i sär­skilda fall besluta att en inne­ha­vare av ordi­na­rie doma­ran­ställ­ning ska full­göra en högre eller en i fråga om anställ­nings­för­må­nerna jäm­ställd doma­ran­ställ­ning vid en annan dom­stol än den han till­hör. Detta gäl­ler dock inte justi­ti­e­råd.

Rege­ringen får i fråga om dem som tjänst­gör vid en dom­stol men inte är ordi­na­rie domare före­skriva eller i sär­skilda fall besluta att de ska tjänst­göra i andra anställ­ningar eller upp­drag i dom­stol.

Rege­ringen får över­låta sina befo­gen­he­ter enligt första eller andra styc­ket att fatta beslut i sär­skilda fall till hov­rät­ter och kam­mar­rät­ter när det gäl­ler det egna dom­stols­om­rå­det.
Lag (2010:1503).

19 §   Om riket är i krig och för­bin­del­sen mel­lan en del av riket och rege­ringen inte alls eller endast med avse­värda svå­rig­he­ter kan upp­rätt­hål­las eller ome­del­bara åtgär­der annars måste vid­tas, får rege­ringen i fråga om den delen av riket över­låta sina befo­gen­he­ter enligt 8 kap. rege­rings­for­men att med­dela före­skrif­ter om dom­sto­larna och deras verk­sam­het till en dom­stol eller en annan myn­dig­het. Lag (2023:408).

20 §   Om det är lämp­ligt med hän­syn till utred­ningen och övriga omstän­dig­he­ter, får rät­ten besluta att ett mål eller ärende som är anhäng­igt vid dom­sto­len skall flyt­tas över till en annan dom­stol av samma slag.

21 §   Är en part i ett tvis­te­mål för­hind­rad att inställa sig per­son­li­gen på grund av för­hål­lan­den som avses i 2 § första och andra styc­kena, får målet ändå hand­läg­gas och avgö­ras, om saken kan utre­das till­freds­stäl­lande.

Ett mål i en för­valt­nings­dom­stol får hand­läg­gas och avgö­ras utan hin­der av vad som annars är före­skri­vet om munt­liga för­hand­lingar, om saken kan utre­das till­freds­stäl­lande utan en sådan för­hand­ling.

22 §   Kan en part vid all­män dom­stol antas vara ur stånd att ta till vara sin rätt på grund av för­hål­lan­den som avses i 2 § första och andra styc­kena, skall rät­ten för­ordna ett sär­skilt ombud för honom, om det är av syn­ner­lig vikt för honom eller för mot­par­ten att målet eller ären­det hand­läggs och avgörs eller om detta är ange­lä­get från all­män syn­punkt.

Ett sär­skilt ombud skall ent­le­di­gas så snart par­ten per­son­li­gen eller genom ett eget ombud kan ta till vara sin rätt.

Till sär­skilt ombud bör en advo­kat för­ord­nas, om en sådan finns till­gäng­lig.

Ett sär­skilt ombud får inte motta del­giv­ning av stäm­ning i brott­mål. I övrigt skall bestäm­mel­serna i 12 kap. rät­te­gångs­bal­ken om rät­te­gångsom­bud med full­makt för ett visst mål tilläm­pas.

23 §   Ett sär­skilt ombud har rätt till skä­lig ersätt­ning av all­männa medel för arbete, tids­spil­lan och utlägg. Ersätt­ningen fast­ställs av rät­ten.

I fråga om kost­na­derna för ombu­det skall bestäm­mel­serna i lag om parts rät­te­gångs­kost­nad tilläm­pas utom beträf­fande ersätt­ning för ränta. Mot­part eller annan som är ersätt­nings­skyl­dig för sådana kost­na­der skall åläg­gas att utge ersätt­ningen till sta­ten. Belopp, som inte annan sålunda för­plik­tas betala, skall åter­be­ta­las till sta­ten av den för vil­ken ombu­det har för­ord­nats, dock inte mer än vad han skulle ha fått betala i rätts­hjälps­av­gift enligt rätts­hjälpsla­gen (1996:1619). Vad som där sägs om rätts­hjälps­bi­träde gäl­ler kost­nad för ombu­det.

Om ersätt­ningen till ombu­det under­sti­ger ett visst av rege­ringen före­skri­vet belopp, skall åter­be­tal­nings­skyl­dig­het inte åläg­gas.

Beträf­fande kost­na­derna för ett sär­skilt ombud för en till­ta­lad i brott­mål tilläm­pas bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om skyl­dig­het för till­ta­lad eller annan att till sta­ten åter­be­tala kost­nad för offent­lig för­sva­rare. Lag (1996:1643).

24 §   När en nämn­de­man har för­hin­der får rät­tens ord­fö­rande kalla någon till tjänst­gö­ring som är val­bar till nämn­de­man inom eller utom dom­kret­sen.

När en sär­skild leda­mot, tek­nisk leda­mot eller någon annan sådan leda­mot i dom­stol har för­hin­der får en annan lämp­lig per­son till­kal­las.

25 §   Om inte någon behö­rig per­son finns att tillgå för ett upp­drag som offent­lig för­sva­rare, får en annan lämp­lig per­son för­ord­nas.

26 §   Bestäm­mel­serna i 11 - 16 §§ tilläm­pas i stäl­let för 17 - 25 §§ såvitt gäl­ler dom­sto­lar­nas hand­lägg­ning av för­valt­nings­ä­ren­den.

27 §   Om den som skall höras under för­un­der­sök­ning bedöms kunna inställa sig till för­hö­ret utan avse­värda olä­gen­he­ter men under­lå­ter att inställa sig på kal­lelse, får han häm­tas även om avstån­det mel­lan plat­sen för för­hö­ret och hans bostad eller uppe­hålls­plats är längre än som anges i 23 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken.

28 §   Har upp­hävts genom lag (2023:535).

Gemen­samma bestäm­mel­ser

29 §   Mål och ären­den skall hand­läg­gas i den tur­ord­ning som krävs av hän­syn till all­männa intres­sen. Om de är av bety­delse för total­för­sva­ret, skall de ges sär­skilt före­träde.

30 §   Rege­ringen får före­skriva om anstånd med val av leda­mö­ter i beslu­tande kom­mu­nala för­sam­lingar eller av inne­ha­vare av andra all­männa upp­drag. I en sådan före­skrift skall det sät­tas ut en ny tid för valet och anges vad som åter­står av man­dat­pe­ri­o­den. Det­samma gäl­ler i fråga om all­männa upp­drag i vilka till­sätt­ningen sker på annat sätt än genom val.

31 §   Rege­ringen får före­skriva att fler sup­ple­an­ter skall utses än som annars är före­skri­vet samt att tid för sam­man­träde, för­rätt­ning eller full­gö­rande av någon annan upp­gift skall änd­ras.

32 §   Rege­ringen får före­skriva om för­läng­ning av
   1. tiden för över­kla­gande eller ompröv­ning, för ansö­kan om res­ning, för besvär över dom­villa eller för annan lik­nande åtgärd,
   2. annan tids­frist för att anhäng­ig­göra eller bevaka talan hos dom­stol,
   3. den tid inom vil­ken en ansö­kan eller anmä­lan eller en annan lik­nande åtgärd annars måste vid­tas för att en för­mån eller en rät­tig­het skall beva­kas eller en skyl­dig­het full­gö­ras.

En kun­gö­relse om krigs­till­stånd skall anses inne­fatta en före­skrift enligt första styc­ket 1 och 2 om en för­läng­ning av tiden till tre vec­kor från dagen för kun­gö­rel­sens utfär­dande, om rege­ringen inte före­skri­ver annat.

33 §   Har en skri­velse med över­kla­gande kom­mit in för sent till en myn­dig­het och kan det skä­li­gen antas att laga för­fall före­le­gat på grund av för­hål­lan­den som avses i 2 § första och andra styc­kena, skall skri­vel­sen anses ha kom­mit in i rätt tid, om den kom­mit in inom tre vec­kor från det för­fal­let upp­hörde. Har det som nu sagts tilläm­pats när en part väd­jat i tvis­te­mål eller brott­mål, räk­nas den tid som anges i 50 kap. 2 § och 51 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken från den dag då rät­ten beslu­tat att inte avvisa vade­ta­lan.

34 §   För fall då någon på grund av för­hål­lan­den som avses i 2 § första och andra styc­kena för­sut­tit tiden för att anhäng­ig­göra eller bevaka talan hos dom­stol, ansöka om res­ning eller anföra besvär över dom­villa, eller annars för­sut­tit den tid inom vil­ken en ansö­kan eller en anmä­lan eller en annan lik­nande åtgärd vid en myn­dig­het måste vid­tas för att en för­mån eller en rät­tig­het skall beva­kas eller en skyl­dig­het full­gö­ras, får rege­ringen före­skriva att en myn­dig­het efter ansö­kan får sätta ut en ny tid för åtgär­den.

35 §   Sådan ansö­kan som avses i 34 § eller ansö­kan om åter­stäl­lande av för­sut­ten tid enligt 58 kap. 12 § rät­te­gångs­bal­ken skall göras inom tre vec­kor sedan för­fal­let upp­hörde eller inom den längre tid som rege­ringen före­skri­ver.

Bestäm­mel­sen i 58 kap. 12 § rät­te­gångs­bal­ken om att ansö­kan skall göras senast inom ett år från den dag då tiden gick ut skall inte tilläm­pas, om sökan­den inte har kun­nat iaktta bestäm­mel­sen på grund av för­hål­lan­den som avses i 2 § första och andra styc­kena.

36 §   Del­giv­ning med den som tjänst­gör inom För­svars­mak­ten ska ske genom myn­dig­he­ten. Ett intyg av För­svars­mak­ten ska gälla som fullt bevis att del­giv­ning har skett på det sätt som anges i inty­get. Avser del­giv­ningen per­son­lig instäl­lelse, ska inty­get om del­giv­ningen inne­hålla upp­gift om huruvida den kal­lade är för­hind­rad att inställa sig på grund av sin tjänst­gö­ring.

Del­giv­ning med den som tjänst­gör inom För­svars­mak­ten får inte ske enligt 34-38 och 47-51 §§ del­giv­nings­la­gen (2010:1932). Har del­giv­ning annars skett enligt del­giv­nings­la­gen, ska den anses ha skett på behö­rigt vis, även om den inte har verk­ställts genom För­svars­mak­ten.

Rege­ringen får före­skriva om andra avvi­kel­ser från vad som annars gäl­ler i fråga om del­giv­ning i mål och ären­den hos dom­sto­lar och andra myn­dig­he­ter. Lag (2010:1952).

37 §   Har en före­skrift med­de­lats enligt 30 § eller har ett val inte hål­lits av andra skäl, skall den tidi­gare inne­ha­va­ren kvar­stå i upp­dra­get till dess att någon annan har valts och till­trätt upp­dra­get.

Bestäm­mel­ser om att en nämn­de­man eller annan inne­ha­vare av ett upp­drag vid en myn­dig­het får avsäga sig upp­dra­get på grund av att han redan har haft detta under en viss tid eller har upp­nått en viss ålder skall inte tilläm­pas.

Även om tiden går ut för för­ord­nande som sär­skild leda­mot eller annan sådan leda­mot i dom­stol, som leda­mot eller som ersät­tare i arbets­dom­sto­len eller som sär­skild sak­kun­nig i för­valt­nings­dom­stol, skall för­ord­nan­det bestå tills ett nytt beslut med­de­las.

38 §   Har rege­ringen före­skri­vit att 5 - 37 §§ inte skall tilläm­pas längre, skall
   1. bestäm­mel­serna i 37 § första styc­ket ändå tilläm­pas till dess att någon annan skall till­träda upp­dra­get,
   2. den som har del­ta­git i hand­lägg­ningen av ett mål eller ärende på grund av bestäm­mel­serna i 24 § eller 37 § andra eller tredje styc­ket alltjämt vara behö­rig i det målet eller ären­det,
   3. den som har för­ord­nats till sär­skilt ombud enligt 22 § ha kvar sitt upp­drag till dess han ent­le­di­gas enligt före­skrif­terna i samma para­graf.

En före­skrift om att 5 - 37 §§ inte skall tilläm­pas längre inver­kar inte på tid som dess­förin­nan har för­längts enligt 32 §. Bestäm­mel­serna i 34 och 35 §§ skall fort­fa­rande tilläm­pas, om tiden har bör­jat löpa innan före­skrif­ten trädde i kraft.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1988:97
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1989.
   2. Genom lagen upp­hävs
      a) lagen (1942:87) med sär­skilda bestäm­mel­ser angå­ende stats-​ och kom­mu­nal­myn­dig­he­terna och deras verk­sam­het vid krig eller krigs­fara m.
m.,
      b) lagen (1957:132) med sär­skilda bestäm­mel­ser angå­ende dom­sto­larna och rät­te­gången vid krig eller krigs­fara m.m.,
      c) kun­gö­rel­sen (1943:137) om tillämp­ningen av lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med sär­skilda bestäm­mel­ser angå­ende stats-​ och kom­mu­nal­myn­dig­he­terna och deras verk­sam­het vid krig eller krigs­fara m.m.
   3. Om det i en lag eller i en för­fatt­ning som har beslu­tats av rege­ringen hän­vi­sas till en före­skrift som har ersatts genom en före­skrift i denna lag, tilläm­pas i stäl­let den nya före­skrif­ten.

2006:371

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006 men skall tilläm­pas i sin äldre lydelse för de revi­so­rer och revi­sor­s­er­sät­tare som valts för gransk­ning t.o.m. räken­skaps­å­ret 2006.

2010:1952
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om en hand­ling har skic­kats eller läm­nats före den 1 april 2011.