SFS 2010:1408 Lag om ändring i regeringsformen

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i regeringsformen;

utfärdad den 25 november 2010.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om regeringsformen2

dels att 2, 3 och 8–11 kap. samt 12 kap. 8 § ska upphöra att gälla,
dels att nuvarande 12 och 13 kap. ska betecknas 13 respektive 15 kap.,
dels att nuvarande 4 kap. 4, 5 och 6–10 §§ ska betecknas 4 kap. 6, 7 och

10–14 §§, att nuvarande 5 kap. 1, 3–7 §§ ska betecknas 5 kap. 3–8 §§, att nu-
varande 6 kap. 2–7, 8 och 10 §§ ska betecknas 6 kap. 4–9, 11 och 12 §§, att
nuvarande 6 kap. 9 § ska betecknas 6 kap. 2 §, att nuvarande 7 kap. 8 § ska
betecknas 6 kap. 10 §, att nuvarande 12 kap. 8 § ska betecknas 11 kap. 8 §
samt att nuvarande 13 kap. 9 och 10–13 §§ ska betecknas 15 kap. 15 och 9–
12 §§,

dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 14 § och 15 kap. 15 § ska lyda

”Ytterligare bestämmelser” respektive ”Vapenstillestånd”,

dels att 1 kap. 2, 4, 5, 7 och 9 §§, 4 kap. 1–7 och 10–13 §§, 5 kap. 2–8 §§,

6 kap. 1, 2 och 4–12 §§, 7 kap. 1–7 §§, 13 kap. 1–7 §§ och 15 kap. 1–12 §§
samt att rubrikerna närmast före 4 kap. 1–6 och 10 §§, 6 kap. 1, 4, 7 och 10–
12 §§, 7 kap. 1–3 och 6 §§, 13 kap. 1 och 3–7 §§ samt 15 kap. 1, 2, 4, 5 och
7–12 §§ ska ha följande lydelse,

dels att punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1976:871) om änd-

ring i nämnda lag ska ha följande lydelse,

dels att det i regeringsformen ska införas tio nya paragrafer, 1 kap. 10 §,

4 kap. 8 och 9 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 3 §, 13 kap. 8 och 9 §§, 15 kap. 13,
14 och 16 §§, samt närmast före 4 kap. 8 och 9 §§, 6 kap. 3 §, 15 kap. 13,
14 och 16 §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i regeringsformen ska införas åtta nya kapitel, 2, 3, 8–12 och

14 kap., av följande lydelse.

1 kap.

2 §

Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika

värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara

grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmän-

1 Prop. 2009/10:80, prop. 2009/10:81, bet. 2009/10:KU19, rskr. 2009/10:304, bet.
2010/11:KU4, rskr. 2010/11:21.

2 Regeringsformen omtryckt 2003:593.

SFS 2010:1408

Utkom från trycket
den 7 december 2010

2

SFS 2010:1408

na trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social om-
sorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö

för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom

samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktig-

het och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna
ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, natio-
nellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshin-
der, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den en-
skilde som person.

Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjlig-

heter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.

4 §

Riksdagen är folkets främsta företrädare.

Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur sta-

tens medel ska användas. Riksdagen granskar rikets styrelse och förvaltning.

5 §

Konungen eller drottning som enligt successionsordningen innehar

Sveriges tron är rikets statschef.

7 §

I riket finns kommuner på lokal och regional nivå.

9 §

Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offent-

liga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen
samt iaktta saklighet och opartiskhet.

10 §

Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom

ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i
internationellt samarbete.

2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter

Opinionsfriheter

1 §

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela

upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att

i övrigt ta del av andras yttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplys-

ning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av
konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på

allmän plats,

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller

enskilda syften, och

6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin

religion.

3

SFS 2010:1408

I fråga om tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, te-

levision och i vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en da-
tabas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upp-
tagningar gäller tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

I tryckfrihetsförordningen finns också bestämmelser om rätt att ta del av

allmänna handlingar.

2 §

Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i poli-

tiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon
av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i
demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk samman-
slutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i
första meningen.

3 §

Ingen svensk medborgare får utan samtycke antecknas i ett allmänt re-

gister enbart på grund av sin politiska åskådning.

Kroppslig integritet och rörelsefrihet

4 §

Dödsstraff får inte förekomma.

5 §

Var och en är skyddad mot kroppsstraff. Ingen får heller utsättas för

tortyr eller för medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttran-
den.

6 §

Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt

ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§. Var och en är dessutom
skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot
undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig
avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt medde-
lande.

Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det all-

männa skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det
sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den en-
skildes personliga förhållanden.

7 §

Ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i ri-

ket.

Ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt

medborgarskap. Det får dock föreskrivas att barn under arton år i fråga om
sitt medborgarskap ska följa föräldrarna eller en av dem.

8 §

Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden.

Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att för-
flytta sig inom riket och att lämna det.

Rättssäkerhet

9 §

Om en annan myndighet än en domstol har berövat någon friheten med

anledning av brott eller misstanke om brott, ska han eller hon kunna få fri-

4

SFS 2010:1408

hetsberövandet prövat av domstol utan oskäligt dröjsmål. Detta gäller dock
inte när det är fråga om att till Sverige flytta över verkställighet av en frihets-
berövande påföljd enligt en dom i en annan stat.

Även den som av någon annan anledning än som anges i första stycket har

blivit omhändertagen tvångsvis, ska kunna få omhändertagandet prövat av
domstol utan oskäligt dröjsmål. Med prövning av domstol likställs i sådant
fall prövning av en nämnd, om nämndens sammansättning är bestämd i lag
och ordföranden i nämnden ska vara eller ha varit ordinarie domare.

Har prövningen inte uppdragits åt en myndighet som är behörig enligt för-

sta eller andra stycket, ska prövningen göras av allmän domstol.

10 §

Ingen får dömas till straff eller annan brottspåföljd för en gärning som

inte var belagd med brottspåföljd när den begicks. Inte heller får någon dö-
mas till svårare brottspåföljd för gärningen än den som var föreskriven då.
Vad som föreskrivs här om brottspåföljd gäller även förverkande och annan
särskild rättsverkan av brott.

Skatt eller statlig avgift får inte tas ut i vidare mån än som följer av före-

skrifter som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller
avgiftsskyldigheten. Finner riksdagen att det finns särskilda skäl för det, får
en lag dock innebära att skatt eller statlig avgift tas ut trots att lagen inte hade
trätt i kraft när omständigheten inträffade, om regeringen eller ett riks-
dagsutskott då hade lämnat ett förslag om det till riksdagen. Med förslag
jämställs ett meddelande i skrivelse från regeringen till riksdagen om att ett
sådant förslag är att vänta. Vidare får riksdagen föreskriva undantag från för-
sta meningen, om riksdagen finner att det av särskilda skäl krävs i samband
med krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris.

11 §

Domstol får inte inrättas för en redan begången gärning och inte hel-

ler för en viss tvist eller i övrigt för ett visst mål.

En rättegång ska genomföras rättvist och inom skälig tid. Förhandling vid

domstol ska vara offentlig.

Skydd mot diskriminering

12 §

Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas där-

för att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung,
hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell lägg-
ning.

13 §

Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på

grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstad-
komma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller mot-
svarande tjänsteplikt.

Stridsåtgärder på arbetsmarknaden

14 §

En förening av arbetstagare samt arbetsgivare och en förening av ar-

betsgivare har rätt att vidta stridsåtgärder på arbetsmarknaden, om inte annat
följer av lag eller avtal.

5

SFS 2010:1408

Egendomsskydd och allemansrätt

15 §

Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå

sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation
eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker an-
vändningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose an-
gelägna allmänna intressen.

Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas

avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Ersätt-
ning ska också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker an-
vändningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående mark-
användning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller att skada
uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastig-
heten. Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag.

Vid inskränkningar i användningen av mark eller byggnad som sker av

hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl gäller dock vad som följer av
lag i fråga om rätt till ersättning.

Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad

som föreskrivits ovan.

Upphovsrätt

16 §

Författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt be-

stämmelser som meddelas i lag.

Näringsfrihet

17 §

Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas en-

dast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att
ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.

Samernas rätt att bedriva renskötsel regleras i lag.

Utbildning och forskning

18 §

Alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten har rätt till kost-

nadsfri grundläggande utbildning i allmän skola. Det allmänna ska svara
också för att högre utbildning finns.

Forskningens frihet är skyddad enligt bestämmelser som meddelas i lag.

Europakonventionen

19 §

Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åta-

ganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Förutsättningar för begränsningar av fri- och rättigheter

20 §

Följande fri- och rättigheter får, i den utsträckning som medges i 21–

24 §§, begränsas genom lag:

6

SFS 2010:1408

1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrations-

friheten och föreningsfriheten (1 § första stycket 1–5),

2. skyddet mot annat kroppsligt ingrepp än som avses i 4 och 5 §§, mot

kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång, mot intrång i förtroliga
försändelser och meddelanden samt i övrigt mot intrång som innebär över-
vakning och kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (6 §),

3. rörelsefriheten (8 §), och
4. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra me-

ningen).

Efter bemyndigande i lag får de i första stycket angivna fri- och rättig-

heterna begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 5 §
och i fråga om förbud att röja sådant som någon fått kännedom om i allmän
tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. I samma ordning får mötesfri-
heten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 24 §
första stycket andra meningen.

21 §

Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål

som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå
utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett
den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria
åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får
inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan
åskådning.

22 §

Ett förslag till lag enligt 20 § ska, om det inte avslås av riksdagen, på

yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att
det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare.
Riksdagen får dock anta förslaget direkt, om minst fem sjättedelar av de rös-
tande enas om beslutet.

Första stycket gäller inte förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år

av lag. Det gäller inte heller förslag till lag som enbart rör

1. förbud att röja sådant som någon har fått kännedom om i allmän tjänst

eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är nödvändigt
med hänsyn till något av de intressen som anges i 2 kap. 2 § tryckfrihetsför-
ordningen,

2. husrannsakan eller liknande intrång, eller
3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.
Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens del om första stycket är till-

lämpligt i fråga om ett visst lagförslag.

23 §

Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn

till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas
anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vi-
dare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får be-
gränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om
särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första

stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och in-
formationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella
angelägenheter.

7

SFS 2010:1408

Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närma-

re reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en
begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten.

24 §

Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till

ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till
trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets sä-
kerhet eller för att motverka farsot.

Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar

vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse
av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande
förhållande.

25 §

För andra än svenska medborgare här i riket får särskilda begräns-

ningar göras genom lag i fråga om följande fri- och rättigheter:

1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrations-

friheten, föreningsfriheten och religionsfriheten (1 § första stycket),

2. skyddet mot tvång att ge till känna åskådning (2 § första meningen),
3. skyddet mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och

5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång, mot intrång i
förtroliga försändelser och meddelanden samt i övrigt mot intrång som inne-
bär övervakning och kartläggning av den enskildes personliga förhållanden
(6 §),

4. skyddet mot frihetsberövande (8 § första meningen),
5. rätten till domstolsprövning av frihetsberövande av annan anledning än

brott eller misstanke om brott (9 § andra och tredje styckena),

6. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra me-

ningen),

7. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk (16 §),
8. rätten att driva näring eller utöva yrke (17 §),
9. skyddet för forskningens frihet (18 § andra stycket), och
10. skyddet mot ingrepp på grund av åskådning (21 § tredje meningen).
På sådana föreskrifter om särskilda begränsningar som avses i första

stycket ska 22 § första stycket, andra stycket första meningen samt tredje
stycket tillämpas.

3 kap. Riksdagen

Riksdagens bildande och sammansättning

1 §

Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val.

Vid sådant val sker röstning på parti med möjlighet för väljarna att lämna

särskild personröst.

Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som upp-

träder i val under särskild beteckning.

2 §

Riksdagen består av en kammare med 349 ledamöter. För ledamöterna

ska det finnas ersättare.

8

SFS 2010:1408

Ordinarie val

3 §

Ordinarie val till riksdagen hålls vart fjärde år.

Rösträtt och valbarhet

4 §

Rösträtt vid val till riksdagen har varje svensk medborgare som är eller

någon gång har varit bosatt i riket och har fyllt arton år.

Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riks-

dagen eller ersättare för ledamot.

Frågan om någon har rösträtt avgörs på grundval av en före valet upp-

rättad röstlängd.

Valkretsar

5 §

För val till riksdagen är riket indelat i valkretsar.

Mandatfördelningen mellan valkretsarna

6 §

Av mandaten i riksdagen är 310 fasta valkretsmandat och 39 utjäm-

ningsmandat.

De fasta valkretsmandaten fördelas mellan valkretsarna på grundval av en

beräkning av förhållandet mellan antalet röstberättigade i varje valkrets och
antalet röstberättigade i hela riket. Fördelningen fastställs för fyra år i sän-
der.

Mandatfördelningen mellan partierna

7 §

Mandaten fördelas mellan partier.

Endast partier som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket får

delta i fördelningen av mandaten. Ett parti som har fått färre röster får dock
delta i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i en valkrets där partiet har
fått minst tolv procent av rösterna.

8 §

De fasta valkretsmandaten fördelas på varje valkrets proportionellt

mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen.

Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen av alla

mandat i riksdagen, med undantag av de fasta valkretsmandat som har till-
fallit ett parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionell mot
de i fördelningen deltagande partiernas röstetal i hela riket. Har ett parti vid
fördelningen av de fasta valkretsmandaten fått flera mandat än som mot-
svarar den proportionella representationen i riksdagen för partiet, bortses vid
fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta valkrets-
mandat som det har fått. Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan
partierna, tillförs de valkretsar.

Vid mandatfördelningen mellan partierna används uddatalsmetoden med

första divisorn jämkad till 1,4.

9 §

För varje mandat som ett parti har fått utses en riksdagsledamot samt

ersättare för honom eller henne.

9

SFS 2010:1408

Valperiod

10 §

Varje val gäller för tiden från det att den nyvalda riksdagen har sam-

lats till dess den närmast därefter valda riksdagen samlas.

Den nyvalda riksdagen samlas på den femtonde dagen efter valdagen,

dock tidigast på den fjärde dagen efter det att valresultatet har kungjorts.

Extra val

11 §

Regeringen får besluta om extra val till riksdagen mellan ordinarie

val. Extra val ska hållas inom tre månader efter beslutet.

Efter val till riksdagen får regeringen inte besluta om extra val förrän tre

månader har gått från den nyvalda riksdagens första sammanträde. Reger-
ingen får inte heller besluta om extra val under den tid då dess ledamöter, ef-
ter det att samtliga har entledigats, uppehåller sina befattningar till dess en
ny regering ska tillträda.

Bestämmelser om extra val i visst fall finns i 6 kap. 5 §.

Överklagande av val

12 §

Val till riksdagen får överklagas hos en av riksdagen utsedd valpröv-

ningsnämnd. Nämndens beslut får inte överklagas.

Den som har valts till riksdagsledamot utövar sitt uppdrag även om valet

har överklagats. Ändras valet, intar en ny ledamot sin plats så snart ändring-
en har kungjorts. Det gäller också för ersättare.

Valprövningsnämnden består av en ordförande, som ska vara eller ha varit

ordinarie domare och som inte får tillhöra riksdagen, och sex andra leda-
möter. Ledamöterna väljs efter varje ordinarie val, så snart valet har vunnit
laga kraft, för tiden till dess nytt val till nämnden har ägt rum. Ordföranden
väljs särskilt.

Ytterligare bestämmelser

13 §

Ytterligare bestämmelser i de ämnen som anges i 1 § tredje stycket

och 3–12 §§ samt om utseende av ersättare för riksdagsledamöterna medde-
las i riksdagsordningen eller annan lag.

4 kap.

Riksmöte

1 §

Riksdagen sammanträder till riksmöte varje år. Riksmötet hålls i

Stockholm, om inte riksdagen eller talmannen bestämmer annat av hänsyn
till riksdagens säkerhet eller frihet.

Talmannen

2 §

Riksdagen väljer inom sig för varje valperiod en talman samt en förste,

en andre och en tredje vice talman.

10

SFS 2010:1408

Utskotten

3 §

Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett konstitutionsutskott

och ett finansutskott, enligt bestämmelser i riksdagsordningen.

Rätten att väcka förslag

4 §

Regeringen och varje riksdagsledamot får, i enlighet med bestämmel-

ser i riksdagsordningen, väcka förslag i fråga om allt som kan komma under
riksdagens prövning, om inte annat anges i denna regeringsform.

Ärendenas beredning

5 §

Ett ärende som har väckts av regeringen eller en riksdagsledamot be-

reds av ett utskott innan det avgörs, om inte annat anges i denna regerings-
form.

Ärendenas avgörande

6 §

När ett ärende ska avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot och

varje statsråd yttra sig i enlighet med de närmare bestämmelser som medde-
las i riksdagsordningen.

I riksdagsordningen meddelas också bestämmelser om jäv.

7 §

Vid omröstning i kammaren gäller som riksdagens beslut den mening

som mer än hälften av de röstande enas om, om inte något annat anges i
denna regeringsform eller, när det gäller frågor som hör till förfarandet i
riksdagen, i huvudbestämmelse i riksdagsordningen. Bestämmelser om
förfarandet vid lika röstetal meddelas i riksdagsordningen.

Uppföljning och utvärdering

8 §

Varje utskott följer upp och utvärderar riksdagsbeslut inom utskottets

ämnesområde.

Offentlighet i kammaren

9 §

Sammanträden i kammaren är offentliga.

Ett sammanträde får dock hållas inom stängda dörrar enligt bestämmelser

i riksdagsordningen.

Ledamöternas ställning

10 §

Riksdagsledamöter och ersättare får fullgöra uppdrag som ledamot

utan att hindras av tjänsteuppgift eller annan sådan skyldighet.

11 §

En riksdagsledamot eller en ersättare får inte lämna sitt uppdrag utan

att riksdagen har medgett det.

När det finns anledning till det, ska Valprövningsnämnden självmant prö-

va om en ledamot eller en ersättare är behörig enligt 3 kap. 4 § andra stycket.
Den som förklaras obehörig är därmed skild från sitt uppdrag.

11

SFS 2010:1408

En ledamot eller en ersättare får i annat fall skiljas från uppdraget endast

om han eller hon genom brott har visat sig uppenbart olämplig för uppdra-
get. Beslut om detta fattas av domstol.

12 §

Talan får inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag

som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar
under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett
beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant
medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras
från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövan-
det av uppdraget.

Misstänks en riksdagsledamot för brott i annat fall, ska bestämmelser i lag

om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han eller hon er-
känner brottet eller har tagits på bar gärning eller om det är fråga om ett brott
för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

13 §

Under den tid som en riksdagsledamot är riksdagens talman eller till-

hör regeringen utövas hans eller hennes uppdrag som riksdagsledamot av en
ersättare. Riksdagen kan i riksdagsordningen föreskriva att en ersättare ska
träda i en riksdagsledamots ställe när han eller hon är ledig.

Bestämmelserna i 10 § och 12 § första stycket gäller även för talmannen

och hans eller hennes uppdrag.

För en ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller bestäm-

melserna om ledamot.

5 kap.

1 §

Av 1 kap. 5 § framgår att konungen eller drottning som enligt succes-

sionsordningen innehar Sveriges tron är rikets statschef.

2 §

Som statschef får endast den tjänstgöra som är svensk medborgare och

har fyllt arton år. Han eller hon får inte samtidigt vara statsråd eller utöva
uppdrag som talman eller riksdagsledamot.

3 §

Statschefen ska hållas underrättad om rikets angelägenheter av stats-

ministern. När det behövs sammanträder regeringen i konselj under stats-
chefens ordförandeskap.

Innan statschefen reser utomlands ska han eller hon samråda med stats-

ministern.

4 §

Om konungen eller drottning som är statschef är förhindrad att fullgöra

sina uppgifter, inträder enligt gällande tronföljd medlem av konungahuset,
som inte är förhindrad, för att som tillfällig riksföreståndare fullgöra stats-
chefens uppgifter.

5 §

Om konungahuset utslocknar väljer riksdagen en riksföreståndare som

ska fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen väljer samtidigt en
vice riksföreståndare.

Detsamma gäller om konungen eller drottning som är statschef dör eller

avgår och tronföljaren ännu inte har fyllt arton år.

12

SFS 2010:1408

6 §

Om konungen eller drottning som är statschef under en samman-

hängande tid av sex månader inte har fullgjort eller kunnat fullgöra sina upp-
gifter, ska regeringen anmäla det till riksdagen. Riksdagen beslutar om
konungen eller drottningen ska anses ha avgått.

7 §

Riksdagen kan välja någon att efter regeringens förordnande tjänstgöra

som tillfällig riksföreståndare när ingen med behörighet enligt 4 eller 5 § kan
tjänstgöra.

Talmannen eller, om han eller hon har förhinder, vice talman tjänstgör ef-

ter regeringens förordnande som tillfällig riksföreståndare, när ingen annan
behörig kan tjänstgöra.

8 §

Konungen eller drottning som är statschef kan inte åtalas för sina gär-

ningar. En riksföreståndare kan inte åtalas för sina gärningar som statschef.

6 kap.

Regeringens sammansättning

1 §

Regeringen består av statsministern och övriga statsråd.

Statsministern utses enligt bestämmelserna i 4–6 §§. Statsministern till-

sätter övriga statsråd.

2 §

Statsråden ska vara svenska medborgare.

Ett statsråd får inte inneha någon anställning. Han eller hon får inte heller

inneha något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroen-
det för honom eller henne.

Statsministeromröstning efter val

3 §

En nyvald riksdag ska senast två veckor efter det att den samlats ge-

nom omröstning pröva frågan om statsministern har tillräckligt stöd i riksda-
gen. Om mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar nej, ska stats-
ministern entledigas.

Omröstningen ska inte hållas om statsministern redan har entledigats.

Regeringsbildningen

4 §

När en statsminister ska utses, kallar talmannen företrädare för varje

partigrupp inom riksdagen till samråd. Talmannen överlägger med vice tal-
männen och lämnar sedan förslag till riksdagen.

Riksdagen ska inom fyra dagar, utan beredning i utskott, pröva förslaget

genom omröstning. Om mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar mot
förslaget, är det förkastat. I annat fall är det godkänt.

5 §

Förkastar riksdagen talmannens förslag, ska förfarandet enligt 4 § upp-

repas. Har riksdagen fyra gånger förkastat talmannens förslag, ska förfaran-
det avbrytas och återupptas först sedan val till riksdagen har hållits. Om inte
ordinarie val ändå ska hållas inom tre månader, ska extra val hållas inom
samma tid.

13

SFS 2010:1408

6 §

När riksdagen har godkänt ett förslag om ny statsminister, ska han eller

hon så snart det kan ske anmäla de övriga statsråden för riksdagen. Därefter
äger regeringsskifte rum vid en särskild konselj inför statschefen eller, om
statschefen har förhinder, inför talmannen. Talmannen ska alltid kallas till
konseljen.

Talmannen utfärdar förordnande för statsministern på riksdagens vägnar.

Entledigande av statsministern eller annat statsråd

7 §

Förklarar riksdagen att statsministern eller något annat statsråd inte har

riksdagens förtroende, ska talmannen entlediga statsrådet. Om regeringen
kan besluta om extra val till riksdagen och gör det inom en vecka från miss-
troendeförklaringen, ska något entledigande dock inte ske.

I 3 § finns bestämmelser om entledigande av statsministern med anled-

ning av en statsministeromröstning efter val.

8 §

Ett statsråd ska entledigas om han eller hon begär det, statsministern av

talmannen och ett annat statsråd av statsministern. Statsministern får även i
andra fall entlediga statsråd.

9 §

Om statsministern entledigas eller dör, ska talmannen entlediga de öv-

riga statsråden.

Ställföreträdare för statsministern

10 §

Statsministern kan bland de övriga statsråden utse någon att i egen-

skap av ställföreträdare vid förhinder för statsministern fullgöra hans eller
hennes uppgifter. Har någon ställföreträdare inte utsetts eller har också ställ-
företrädaren förhinder, fullgörs statsministerns uppgifter i stället av den av
de tjänstgörande statsråden som har varit statsråd längst tid. Om två eller
flera har varit statsråd lika länge, har den äldste av dem företräde.

Övergångsregering

11 §

Har regeringens samtliga ledamöter entledigats, uppehåller de sina

befattningar till dess en ny regering har tillträtt. Har ett annat statsråd än
statsministern entledigats på egen begäran, uppehåller han eller hon sin be-
fattning till dess en efterträdare har tillträtt, om statsministern begär det.

Förhinder för talmannen

12 §

Om talmannen har förhinder övertar en vice talman de uppgifter som

talmannen har enligt detta kapitel.

7 kap.

Regeringskansliet och dess uppgifter

1 §

För att bereda regeringsärenden och för att biträda regeringen och

statsråden i deras verksamhet i övrigt ska det finnas ett regeringskansli. I

14

SFS 2010:1408

detta ingår departement för olika verksamhetsgrenar. Regeringen fördelar
ärendena mellan departementen. Statsministern utser bland statsråden chefer
för departementen.

Ärendenas beredning

2 §

Vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och

yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Upplysningar och yttranden
ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner. Även
sammanslutningar och enskilda ska i den omfattning som behövs ges möjlig-
het att yttra sig.

3 §

Regeringsärenden avgörs av regeringen vid regeringssammanträde.

Regeringsärenden som gäller verkställighet inom försvarsmakten av för-

fattningar eller särskilda regeringsbeslut kan dock, i den omfattning som
anges i lag, under statsministerns överinseende avgöras av chefen för det
departement som ärendena hör till.

4 §

Statsministern kallar övriga statsråd till regeringssammanträde och är

ordförande vid sammanträdet. Minst fem statsråd ska delta i regerings-
sammanträdet.

5 §

Vid ett regeringssammanträde är departementschefen föredragande i

de ärenden som hör till hans eller hennes departement. Statsministern kan
dock förordna att ett ärende eller en grupp av ärenden, som hör till ett visst
departement, ska föredras av ett annat statsråd än departementschefen.

Protokoll och skiljaktig mening

6 §

Vid regeringssammanträden ska protokoll föras. Skiljaktiga meningar

ska antecknas i protokollet.

7 §

Författningar, förslag till riksdagen och andra beslut som ska expedi-

eras ska för att bli gällande skrivas under av statministern eller ett annat
statsråd på regeringens vägnar. Regeringen kan dock genom förordning före-
skriva att en tjänsteman i särskilda fall ska få skriva under beslut som ska
expedieras.

8 kap. Lagar och andra föreskrifter

1 §

Föreskrifter meddelas av riksdagen genom lag och av regeringen ge-

nom förordning. Föreskrifter kan också, efter bemyndigande av riksdagen
eller regeringen, meddelas av andra myndigheter än regeringen och av kom-
muner.

Ett bemyndigande att meddela föreskrifter ska alltid ges i lag eller förord-

ning.

15

SFS 2010:1408

Föreskrifter som meddelas genom lag

2 §

Föreskrifter ska meddelas genom lag om de avser

1. enskildas personliga ställning och deras personliga och ekonomiska

förhållanden inbördes,

2. förhållandet mellan enskilda och det allmänna under förutsättning att

föreskrifterna gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i
enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,

3. grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer och

för den kommunala beskattningen samt kommunernas befogenheter i övrigt
och deras åligganden,

4. trossamfund och grunderna för Svenska kyrkan som trossamfund,
5. rådgivande folkomröstning i hela riket och förfarandet vid folkomröst-

ning i en grundlagsfråga, eller

6. val till Europaparlamentet.
Även av andra bestämmelser i denna regeringsform och av annan grund-

lag följer att föreskrifter av visst innehåll ska meddelas genom lag.

Föreskrifter som meddelas av regeringen

3 §

Riksdagen kan bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter enligt

2 § första stycket 2 och 3. Föreskrifterna får dock inte avse

1. annan rättsverkan av brott än böter,
2. skatt, utom tull på införsel av varor, eller
3. konkurs eller utsökning.
Riksdagen kan i lag, som innehåller ett bemyndigande enligt första

stycket, föreskriva även annan rättsverkan av brott än böter för överträdelse
av en föreskrift som meddelas av regeringen med stöd av bemyndigandet.

4 §

Riksdagen kan bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter enligt

2 § första stycket 1–3 om anstånd med att fullgöra förpliktelser.

5 §

Riksdagen kan i en lag bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter

om

1. när lagen ska träda i kraft,
2. när delar av lagen ska börja eller upphöra att tillämpas, eller
3. tillämpning av lagen i förhållande till ett annat land eller en mellan-

folklig organisation.

6 §

Föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av ett bemyndigande

enligt denna regeringsform ska underställas riksdagen för prövning om riks-
dagen bestämmer det.

7 §

Regeringen får utöver vad som följer av 3–5 §§ meddela

1. föreskrifter om verkställighet av lag, och
2. föreskrifter som inte enligt grundlag ska meddelas av riksdagen.
Regeringens föreskrifter enligt första stycket får inte avse riksdagen eller

dess myndigheter. Regeringen får inte heller med stöd av bestämmelsen i
första stycket 2 meddela föreskrifter som avser den kommunala beskatt-
ningen.

16

SFS 2010:1408

8 §

Att regeringen får meddela föreskrifter i ett visst ämne hindrar inte att

riksdagen meddelar föreskrifter i samma ämne.

Föreskrifter som meddelas av andra än riksdagen och regeringen

9 §

Riksdagen kan bemyndiga en kommun att meddela föreskrifter enligt

2 § första stycket 2 om föreskrifterna avser

1. avgifter, eller
2. skatt som syftar till att reglera trafikförhållanden i kommunen.

10 §

Om riksdagen enligt detta kapitel bemyndigar regeringen att meddela

föreskrifter i ett visst ämne, kan riksdagen också medge att regeringen
bemyndigar en förvaltningsmyndighet eller en kommun att meddela före-
skrifter i ämnet.

11 §

Regeringen får bemyndiga en myndighet under regeringen eller nå-

gon av riksdagens myndigheter att meddela föreskrifter enligt 7 §. Ett be-
myndigande till riksdagens myndigheter får dock inte avse förhållanden
inom riksdagen eller dess myndigheter.

12 §

Föreskrifter som en myndighet under regeringen meddelat med stöd

av ett bemyndigande enligt 10 eller 11 § ska underställas regeringen för
prövning om regeringen bestämmer det.

13 §

Riksdagen kan genom lag uppdra åt Riksbanken att meddela före-

skrifter inom dess ansvarsområde enligt 9 kap. och i fråga om dess uppgift
att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Riksdagen kan bemyndiga riksdagens myndigheter att meddela före-

skrifter som avser förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter.

Stiftande av grundlag och riksdagsordningen

14 §

Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Genom det första be-

slutet antas grundlagsförslaget som vilande. Det andra beslutet får inte fattas
tidigare än att det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela
riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Det ska dessutom gå minst nio
månader mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i riksdagens
kammare och valet, om inte konstitutionsutskottet beslutar om undantag. Ett
sådant beslut ska fattas senast vid ärendets beredning och minst fem sjättede-
lar av ledamöterna måste rösta för beslutet.

15 §

Riksdagen får inte såsom vilande anta ett förslag om stiftande av

grundlag som är oförenligt med ett annat vilande grundlagsförslag, utan att
samtidigt avslå det först antagna förslaget.

16 §

Folkomröstning om ett vilande grundlagsförslag ska hållas, om det

yrkas av minst en tiondel av riksdagens ledamöter och minst en tredjedel av
ledamöterna röstar för yrkandet. Ett sådant yrkande ska framställas inom
femton dagar från det att riksdagen antog grundlagsförslaget som vilande.
Yrkandet ska inte beredas i utskott.

17

SFS 2010:1408

Folkomröstningen ska hållas samtidigt med det val till riksdagen som av-

ses i 14 §. Vid omröstningen får de som har rösträtt vid valet förklara om de
godtar det vilande grundlagsförslaget eller inte. Förslaget är förkastat, om de
som röstat mot förslaget är fler än de som röstat för förslaget och de som rös-
tat mot till antalet är fler än hälften av dem som har avgett godkända röster
vid riksdagsvalet. I annat fall tar riksdagen upp förslaget till slutlig prövning.

17 §

Riksdagsordningen stiftas på det sätt som anges i 14 § första–tredje

meningarna och 15 §. Den kan också stiftas genom endast ett beslut, om
minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens leda-
möter röstar för beslutet.

Tilläggsbestämmelser i riksdagsordningen meddelas dock i samma ord-

ning som lag i allmänhet.

Första stycket tillämpas också vid stiftande av sådan lag som avses i 2 §

första stycket 4.

Ändring och upphävande av lag

18 §

En lag får inte ändras eller upphävas på annat sätt än genom lag.

I fråga om ändring eller upphävande av grundlag eller riksdagsordningen

tillämpas 14–17 §§. Vid ändring eller upphävande av sådan lag som avses i
2 § första stycket 4 tillämpas 17 § första stycket.

Utfärdande och kungörande av föreskrifter

19 §

En beslutad lag ska utfärdas av regeringen så snart som möjligt. En

lag med sådana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter som inte
ska tas in i grundlag eller riksdagsordningen kan dock utfärdas av riksdagen.

Lagar ska kungöras så snart som möjligt. Detsamma gäller förordningar,

om inte annat anges i lag.

Lagrådet

20 §

För att lämna yttranden över lagförslag ska det finnas ett lagråd, där

det ingår domare eller, vid behov, tidigare domare i Högsta domstolen och
Högsta förvaltningsdomstolen. Närmare bestämmelser om Lagrådets
sammansättning och tjänstgöring meddelas i lag.

21 §

Yttrande från Lagrådet inhämtas av regeringen eller, enligt vad som

närmare anges i riksdagsordningen, av ett riksdagsutskott.

Ett yttrande ska inhämtas innan riksdagen beslutar
1. grundlag om tryckfriheten eller om motsvarande frihet att yttra sig i

ljudradio, television och vissa liknande överföringar, offentliga uppspel-
ningar ur en databas samt tekniska upptagningar,

2. lag om begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar,
3. lag som avses i 2 kap. 14–16 §§, 20 § eller 25 §,
4. lag om behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automati-

serad,

18

SFS 2010:1408

5. lag om kommunal beskattning eller lag som innebär åligganden för

kommunerna,

6. lag som avses i 2 § första stycket 1 eller 2 eller lag som avses i 11 eller

12 kap., eller

7. lag som ändrar eller upphäver en lag enligt 1–6.
Bestämmelserna i andra stycket gäller dock inte, om Lagrådets granskning

skulle sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller skulle fördröja
lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men uppkommer. Föreslår re-
geringen att riksdagen ska meddela lag i något av de ämnen som avses i an-
dra stycket och har Lagrådets yttrande dessförinnan inte inhämtats, ska re-
geringen samtidigt redovisa skälen för detta för riksdagen. Att Lagrådet inte
har hörts över ett lagförslag utgör aldrig hinder mot att lagen tillämpas.

22 §

Lagrådets granskning ska avse

1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt,
2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,
3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,
4. om förslaget är utformat så att lagen kan antas tillgodose de syften som

har angetts, och

5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.

9 kap. Finansmakten

Beslut om statens inkomster och utgifter

1 §

Riksdagen beslutar om skatter och avgifter till staten samt om statens

budget.

Förslag till budget

2 §

Regeringen lämnar en budgetproposition till riksdagen.

Beslut om budget

3 §

Riksdagen beslutar om budget för det följande budgetåret eller, om det

finns särskilda skäl, för en annan budgetperiod. Riksdagen beslutar därvid
om en beräkning av statens inkomster och om anslag för bestämda ändamål.

Riksdagen kan besluta att ett särskilt anslag ska utgå för en annan tid än

budgetperioden.

Riksdagen kan besluta att statens inkomster får tas i anspråk för bestämda

ändamål på annat sätt än genom beslut om anslag.

4 §

Under budgetperioden kan riksdagen besluta om en ny beräkning av

statens inkomster och om nya eller ändrade anslag.

5 §

Om riksdagen inte har beslutat om en budget före budgetperiodens bör-

jan, beslutar riksdagen i den omfattning som behövs om anslag för tiden till
dess en budget har beslutats. Riksdagen kan uppdra åt finansutskottet att
fatta ett sådant beslut på riksdagens vägnar.

Om riksdagen inte har beslutat om anslag enligt första stycket för ett visst

ändamål, ska den senaste budgeten, med de ändringar som följer av andra
beslut av riksdagen, gälla till dess anslag beslutats.

19

SFS 2010:1408

Riktlinjebeslut

6 §

Riksdagen kan besluta om riktlinjer för statens verksamhet även för tid

efter den följande budgetperioden.

Användning av anslag och inkomster

7 §

Anslag och inkomster får inte användas på annat sätt än vad riksdagen

har bestämt.

Statens tillgångar och åtaganden

8 §

Regeringen förvaltar och förfogar över statens tillgångar, om de inte

avser riksdagens myndigheter eller i lag har avsatts till särskild förvaltning.

Regeringen får inte utan att riksdagen har medgett det ta upp lån eller göra

andra ekonomiska åtaganden för staten.

9 §

Riksdagen beslutar om grunder för förvaltningen av och förfogandet

över statens tillgångar. Riksdagen kan också besluta att en åtgärd av ett visst
slag inte får vidtas utan att riksdagen har medgett det.

Årsredovisning för staten

10 §

Regeringen lämnar efter budgetperiodens slut en årsredovisning för

staten till riksdagen.

Ytterligare bestämmelser om budgeten

11 §

Ytterligare bestämmelser om riksdagens och regeringens befogen-

heter och skyldigheter i fråga om budgeten meddelas i riksdagsordningen el-
ler särskild lag.

Valutapolitiken

12 §

Regeringen har ansvaret för övergripande valutapolitiska frågor. Öv-

riga bestämmelser om valutapolitiken meddelas i lag.

Riksbanken

13 §

Riksbanken är rikets centralbank och en myndighet under riksdagen.

Riksbanken har ansvaret för penningpolitiken. Ingen myndighet får bestäm-
ma hur Riksbanken ska besluta i frågor som rör penningpolitik.

Riksbanken har elva fullmäktige, som väljs av riksdagen. Riksbanken leds

av en direktion, som utses av fullmäktige.

Riksdagen prövar om ledamöterna i fullmäktige och direktionen ska be-

viljas ansvarsfrihet. Om riksdagen vägrar en fullmäktig ansvarsfrihet är han
eller hon därmed skild från sitt uppdrag. Fullmäktige får skilja en ledamot av
direktionen från anställningen endast om ledamoten inte längre uppfyller de
krav som ställs för att han eller hon ska kunna utföra sina uppgifter eller om
han eller hon gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.

20

SFS 2010:1408

Bestämmelser om val av fullmäktige och om Riksbankens ledning och

verksamhet meddelas i lag.

14 §

Endast Riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt. Bestämmelser

om penning- och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag.

10 kap. Internationella förhållanden

Regeringens behörighet att ingå internationella överenskommelser

1 §

Överenskommelser med andra stater eller med mellanfolkliga organi-

sationer ingås av regeringen.

2 §

Regeringen får ge en förvaltningsmyndighet i uppdrag att ingå en inter-

nationell överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver
riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.

Riksdagens godkännande av internationella överenskommelser

3 §

Riksdagens godkännande krävs innan regeringen ingår en för riket bin-

dande internationell överenskommelse som

1. förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas, eller
2. i övrigt gäller ett ämne som riksdagen ska besluta om.
Om det riksdagsbeslut som avses i första stycket 1 eller 2 ska fattas enligt

en särskild ordning, ska denna följas även vid riksdagens godkännande av
överenskommelsen.

Även i andra fall krävs riksdagens godkännande innan regeringen ingår en

för riket bindande internationell överenskommelse, om överenskommelsen
är av större vikt. Regeringen kan dock avstå från att inhämta riksdagens god-
kännande, om rikets intresse kräver det. Regeringen ska då i stället överläg-
ga med Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

4 §

En överenskommelse som avses i 3 § och som ingås inom ramen för

samarbetet i Europeiska unionen kan godkännas av riksdagen, även om
överenskommelsen inte finns i slutligt skick.

Andra internationella förpliktelser samt uppsägning

5 §

Bestämmelserna i 1–4 §§ tillämpas även på andra former av interna-

tionella förpliktelser för riket än överenskommelser samt på uppsägning av
internationella överenskommelser eller förpliktelser.

Överlåtelse av beslutanderätt inom EU-samarbetet

6 §

Inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen kan riksdagen över-

låta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. Sådan över-
låtelse förutsätter att fri- och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde
till vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i denna regeringsform och
i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-
heterna och de grundläggande friheterna.

21

SFS 2010:1408

Riksdagen kan besluta om sådan överlåtelse, om minst tre fjärdedelar av

de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för det. Riks-
dagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av
grundlag. Överlåtelse kan beslutas först efter riksdagens godkännande av
överenskommelse enligt 3 §.

Överlåtelse av beslutanderätt utanför EU-samarbetet

7 §

I andra fall än de som avses i 6 § kan beslutanderätt som direkt grundar

sig på denna regeringsform och som avser meddelande av föreskrifter, an-
vändningen av statens tillgångar, rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter
eller ingående eller uppsägning av internationella överenskommelser eller
förpliktelser, i begränsad omfattning överlåtas till en mellanfolklig organisa-
tion för fredligt samarbete, till vilken riket är eller ska bli anslutet, eller till
en mellanfolklig domstol.

Beslutanderätt som avser frågor om stiftande, ändring eller upphävande av

grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen eller frågor om
begränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. får inte
överlåtas enligt första stycket.

Riksdagen fattar beslut om överlåtelse i den ordning som anges i 6 § andra

stycket.

8 §

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter som inte direkt grundar sig

på denna regeringsform kan, i andra fall än de som avses i 6 §, genom beslut
av riksdagen överlåtas till en annan stat, till en mellanfolklig organisation el-
ler till en utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet. Riksda-
gen får i lag bemyndiga regeringen eller någon annan myndighet att i särskil-
da fall besluta om en sådan överlåtelse.

Innefattar uppgiften myndighetsutövning, fattar riksdagen beslut om över-

låtelse eller bemyndigande i den ordning som anges i 6 § andra stycket.

Framtida ändringar i internationella överenskommelser

9 §

Föreskrivs i lag att en internationell överenskommelse ska gälla som

svensk rätt, får riksdagen besluta att även en framtida, för riket bindande
ändring i överenskommelsen ska gälla som svensk rätt. Ett sådant beslut får
endast avse framtida ändringar av begränsad omfattning. Beslutet fattas i den
ordning som anges i 6 § andra stycket.

Riksdagens rätt till information och samråd om EU-samarbetet

10 §

Regeringen ska fortlöpande informera riksdagen och samråda med or-

gan som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i
Europeiska unionen. Närmare bestämmelser om informations- och samråds-
skyldigheten meddelas i riksdagsordningen.

22

SFS 2010:1408

Utrikesnämnden

11 §

Regeringen ska fortlöpande hålla Utrikesnämnden underrättad om de

utrikespolitiska förhållanden som kan få betydelse för riket och överlägga
med nämnden om dessa så ofta som det behövs. I alla utrikesärenden av stör-
re vikt ska regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan
ske.

12 §

Utrikesnämnden består av talmannen samt nio andra ledamöter, som

riksdagen väljer inom sig. Närmare bestämmelser om Utrikesnämndens
sammansättning meddelas i riksdagsordningen.

Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av regeringen. Regeringen är

skyldig att sammankalla nämnden om minst fyra av nämndens ledamöter be-
gär överläggning i en viss fråga. Ordförande vid sammanträde med nämnden
är statschefen eller, om han eller hon har förhinder, statsministern.

Ledamot av Utrikesnämnden och den som i övrigt är knuten till nämnden

ska visa varsamhet i fråga om meddelanden till andra om vad han eller hon
har fått kännedom om i denna egenskap. Ordföranden kan besluta om ovill-
korlig tystnadsplikt.

Statliga myndigheters underrättelseskyldighet

13 §

Chefen för det departement som har hand om utrikesärendena ska hål-

las underrättad, när en fråga som är av betydelse för förhållandet till en an-
nan stat eller till en mellanfolklig organisation uppkommer hos en statlig
myndighet.

Mellanfolkliga brottmålsdomstolar

14 §

Bestämmelserna i 2 kap. 7 §, 4 kap. 12 §, 5 kap. 8 §, 11 kap. 8 § och

13 kap. 3 § utgör inte hinder mot att Sverige uppfyller sina åtaganden med
anledning av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen eller i för-
hållande till andra mellanfolkliga brottmålsdomstolar.

11 kap. Rättskipningen

Domstolarna

1 §

Högsta domstolen, hovrätterna och tingsrätterna är allmänna dom-

stolar. Högsta förvaltningsdomstolen, kammarrätterna och förvaltnings-
rätterna är allmänna förvaltningsdomstolar. Rätten att få ett mål prövat av
Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen, hovrätt eller kammarrätt
kan begränsas genom lag.

Andra domstolar inrättas med stöd av lag. I 2 kap. 11 § första stycket finns

bestämmelser om förbud mot inrättande av domstolar i vissa fall.

I Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen får endast den som

är eller har varit ordinarie domare i någon av domstolarna tjänstgöra som le-
damot. Vid övriga domstolar ska det finnas ordinarie domare. Undantag här-
ifrån får dock göras i lag i fråga om domstolar som har inrättats för hand-
läggningen av en viss bestämd grupp eller vissa bestämda grupper av mål.

23

SFS 2010:1408

2 §

Bestämmelser om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvud-

dragen i deras organisation och om rättegången, i andra hänseenden än som
berörs i denna regeringsform, meddelas i lag.

Rättskipningens självständighet

3 §

Ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol

ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa en
rättsregel i ett särskilt fall. Ingen annan myndighet får heller bestämma hur
dömande uppgifter ska fördelas mellan enskilda domare.

4 §

Rättskipningsuppgifter får inte fullgöras av riksdagen i vidare mån än

vad som följer av grundlag eller riksdagsordningen.

5 §

Rättstvister mellan enskilda får inte utan stöd av lag avgöras av andra

myndigheter än domstolar.

Utnämningen av ordinarie domare

6 §

Ordinarie domare utnämns av regeringen.

Vid utnämningen ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom

förtjänst och skicklighet.

Bestämmelser om grunderna för förfarandet vid utnämningen av ordinarie

domare meddelas i lag.

Ordinarie domares rättsställning

7 §

Den som har utnämnts till ordinarie domare får skiljas från anställ-

ningen endast om

1. han eller hon genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av

skyldigheterna i anställningen har visat sig uppenbart olämplig att inneha an-
ställningen, eller

2. han eller hon har uppnått gällande pensionsålder eller enligt lag är skyl-

dig att avgå på grund av varaktig förlust av arbetsförmågan.

Om det krävs av organisatoriska skäl, får den som har utnämnts till ordi-

narie domare förflyttas till en annan jämställd domaranställning.

8 §

Åtal för brott i utövningen av en anställning som ledamot av Högsta

domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen väcks i Högsta domstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen prövar om en ledamot av Högsta domsto-

len ska skiljas eller avstängas från sin anställning eller vara skyldig att ge-
nomgå en läkarundersökning. Om en sådan talan avser en ledamot av Högsta
förvaltningsdomstolen, prövas den av Högsta domstolen.

Talan enligt första och andra styckena väcks av riksdagens ombudsman

eller justitiekanslern.

9 §

Har en ordinarie domare skilts från anställningen genom beslut av en

annan myndighet än en domstol, ska han eller hon kunna begära att beslutet
prövas av domstol. Vid en sådan prövning ska ordinarie domare ingå i dom-
stolen. Detta gäller också beslut varigenom en ordinarie domare har av-

24

SFS 2010:1408

stängts från utövning av sin anställning, ålagts att genomgå en läkarunder-
sökning eller meddelats en disciplinpåföljd.

10 §

Grundläggande bestämmelser om ordinarie domares rättsställning i

övrigt meddelas i lag.

Krav på medborgarskap

11 §

Ordinarie domare ska vara svenska medborgare. I övrigt får krav på

svenskt medborgarskap för behörighet att utöva rättskipningsuppgifter upp-
ställas endast i lag eller enligt förutsättningar som anges i lag.

Andra anställda vid domstolarna

12 §

För andra anställda vid domstolarna än de ordinarie domarna tilläm-

pas 12 kap. 5–7 §§.

Resning och återställande av försutten tid

13 §

Resning i ett avgjort ärende samt återställande av försutten tid be-

viljas av Högsta förvaltningsdomstolen eller, om det anges i lag, av en lägre
förvaltningsdomstol, när det gäller ett ärende för vilket regeringen, förvalt-
ningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans. I annat fall be-
viljas resning och återställande av försutten tid av Högsta domstolen eller,
om det anges i lag, av en annan domstol som inte är en förvaltningsdomstol.

Närmare bestämmelser om resning och återställande av försutten tid får

meddelas i lag.

Lagprövning

14 §

Finner en domstol att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i

grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas.
Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsido-
satts vid föreskriftens tillkomst.

Vid prövning enligt första stycket av en lag ska det särskilt beaktas att

riksdagen är folkets främsta företrädare och att grundlag går före lag.

12 kap. Förvaltningen

Den statliga förvaltningsorganisationen

1 §

Under regeringen lyder Justitiekanslern och andra statliga förvalt-

ningsmyndigheter som inte enligt denna regeringsform eller annan lag är
myndigheter under riksdagen.

Förvaltningens självständighet

2 §

Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande

organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska be-

25

SFS 2010:1408

sluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en
kommun eller som rör tillämpningen av lag.

3 §

Förvaltningsuppgifter får inte fullgöras av riksdagen i vidare mån än

vad som följer av grundlag eller riksdagsordningen.

Överlämnande av förvaltningsuppgifter

4 §

Förvaltningsuppgifter kan överlämnas åt kommuner.

Förvaltningsuppgifter kan även överlämnas åt andra juridiska personer

och enskilda individer. Innefattar uppgiften myndighetsutövning, får ett
överlämnande göras endast med stöd av lag.

Särskilda bestämmelser om statliga anställda

5 §

Arbetstagare vid förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen

anställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga

grunder, såsom förtjänst och skicklighet.

6 §

Riksdagens ombudsmän och riksrevisorerna ska vara svenska med-

borgare. Detsamma gäller justitiekanslern. I övrigt får krav på svenskt med-
borgarskap för behörighet att inneha en anställning eller utöva ett uppdrag
hos staten eller en kommun uppställas endast i lag eller enligt förutsättningar
som anges i lag.

7 §

Grundläggande bestämmelser om statligt anställdas rättsställning i an-

dra hänseenden än de som berörs i denna regeringsform meddelas i lag.

Dispens och nåd

8 §

Regeringen får medge undantag från föreskrifter i förordningar eller

från bestämmelser som har meddelats med stöd av beslut av regeringen, om
inte annat följer av lag eller beslut om utgiftsanslag.

9 §

Regeringen får genom nåd efterge eller mildra en brottspåföljd eller en

annan sådan rättsverkan av brott samt efterge eller mildra ett annat liknande
ingrepp som avser enskildas person eller egendom och som har beslutats av
en myndighet.

Om det finns synnerliga skäl, får regeringen besluta att vidare åtgärder för

att utreda eller lagföra en brottslig gärning inte ska vidtas.

Lagprövning

10 §

Finner ett offentligt organ att en föreskrift står i strid med en bestäm-

melse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte till-
lämpas. Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende
har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst.

Vid prövning enligt första stycket av en lag ska det särskilt beaktas att

riksdagen är folkets främsta företrädare och att grundlag går före lag.

26

SFS 2010:1408

13 kap.

Konstitutionsutskottets granskning

1 §

Konstitutionsutskottet ska granska statsrådens tjänsteutövning och re-

geringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att för granskningen få ut
protokollen över beslut i regeringsärenden, handlingar som hör till dessa
ärenden samt regeringens övriga handlingar som utskottet finner nödvändiga
för sin granskning.

Andra utskott och varje riksdagsledamot får hos konstitutionsutskottet

skriftligen väcka frågor om statsrådens tjänsteutövning eller handläggningen
av regeringsärenden.

2 §

När det finns skäl till det, dock minst en gång om året, ska kon-

stitutionsutskottet meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning har
funnit värt att uppmärksamma. Riksdagen kan med anledning därav göra en
framställning till regeringen.

Åtal med statsråd

3 §

Den som är eller har varit statsråd får dömas för brott i utövningen av

statsrådstjänsten endast om han eller hon genom brottet grovt har åsidosatt
sin tjänsteplikt. Åtal beslutas av konstitutionsutskottet och prövas av Högsta
domstolen.

Misstroendeförklaring

4 §

Riksdagen kan förklara att ett statsråd inte har riksdagens förtroende.

Ett yrkande om en sådan misstroendeförklaring ska väckas av minst en tion-
del av riksdagens ledamöter för att tas upp till prövning. För en misstroende-
förklaring krävs att mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för den.

Ett yrkande om misstroendeförklaring tas inte upp till prövning om det

väcks under tiden från det att ordinarie val har ägt rum eller beslut om extra
val har meddelats till dess den genom valet utsedda riksdagen samlas. Ett yr-
kande avseende ett statsråd som efter att ha entledigats uppehåller sin be-
fattning enligt 6 kap. 11 § får inte i något fall tas upp till prövning.

Ett yrkande om misstroendeförklaring ska inte beredas i utskott.

Interpellationer och frågor

5 §

En riksdagsledamot får framställa interpellationer och frågor till ett

statsråd i angelägenheter som rör statsrådets tjänsteutövning i enlighet med
de närmare bestämmelser som meddelas i riksdagsordningen.

Riksdagens ombudsmän

6 §

Riksdagen väljer en eller flera ombudsmän (justitieombudsmän), som i

enlighet med den instruktion som riksdagen beslutar ska utöva tillsyn över
tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra föreskrifter. En om-
budsman får föra talan i de fall som anges i instruktionen.

27

SFS 2010:1408

Domstolar och förvaltningsmyndigheter samt anställda hos staten eller

kommuner ska lämna de upplysningar och yttranden som en ombudsman be-
gär. Sådan skyldighet har även andra som står under en ombudsmans tillsyn.
En ombudsman har rätt att få tillgång till domstolars och förvaltnings-
myndigheters protokoll och handlingar. Allmän åklagare ska på begäran bi-
träda en ombudsman.

Närmare bestämmelser om ombudsmännen meddelas i riksdagsordningen

och i annan lag.

Riksrevisionen

7 §

Riksrevisionen är en myndighet under riksdagen med uppgift att gran-

ska den verksamhet som bedrivs av staten. Bestämmelser om att Riksrevisio-
nens granskning kan avse också annan än statlig verksamhet meddelas i lag.

8 §

Riksrevisionen leds av tre riksrevisorer, som väljs av riksdagen. Riks-

dagen får skilja en riksrevisor från uppdraget endast om riksrevisorn inte
längre uppfyller de krav som gäller för uppdraget eller om riksrevisorn har
gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.

Riksrevisorerna beslutar självständigt, med beaktande av de bestämmelser

som finns i lag, vad som ska granskas. De beslutar självständigt och var för
sig hur granskningen ska bedrivas och om slutsatserna av sin granskning.

9 §

Ytterligare bestämmelser om Riksrevisionen meddelas i riksdags-

ordningen och i annan lag.

14 kap. Kommunerna

1 §

Beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar.

2 §

Kommunerna sköter lokala och regionala angelägenheter av allmänt

intresse på den kommunala självstyrelsens grund. Närmare bestämmelser
om detta finns i lag. På samma grund sköter kommunerna även de övriga an-
gelägenheter som bestäms i lag.

3 §

En inskränkning i den kommunala självstyrelsen bör inte gå utöver vad

som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den.

4 §

Kommunerna får ta ut skatt för skötseln av sina angelägenheter.

5 §

Kommunerna får i lag åläggas att bidra till kostnaden för andra kom-

muners angelägenheter, om det krävs för att uppnå likvärdiga ekonomiska
förutsättningar.

6 §

Föreskrifter om grunderna för ändring i rikets indelning i kommuner

meddelas i lag.

28

SFS 2010:1408

15 kap.

Inkallande av riksdagen

1 §

Kommer riket i krig eller krigsfara ska regeringen eller talmannen kalla

riksdagen till sammanträde. Den som utfärdar kallelsen kan besluta att riks-
dagen ska sammanträda någon annanstans än i Stockholm.

Krigsdelegationen

2 §

Är riket i krig eller krigsfara, ska en inom riksdagen utsedd krigs-

delegation träda i riksdagens ställe, om förhållandena kräver det.

Om riket är i krig, meddelas beslut att krigsdelegationen ska träda i riks-

dagens ställe av Utrikesnämndens ledamöter enligt närmare bestämmelser i
riksdagsordningen. Innan beslut meddelas ska samråd ske med statsminis-
tern, om det är möjligt. Hindras nämndens ledamöter av krigsförhållandena
att sammanträda, meddelas beslutet av regeringen. Om riket är i krigsfara,
meddelas beslutet av Utrikesnämndens ledamöter i förening med stats-
ministern. För ett sådant beslut krävs att statsministern och sex av nämndens
ledamöter röstar för det.

Krigsdelegationen och regeringen kan i samråd eller var för sig besluta att

riksdagen ska återta sina befogenheter. Beslutet ska fattas så snart förhållan-
dena medger det.

Bestämmelser om krigsdelegationens sammansättning meddelas i riks-

dagsordningen.

3 §

Medan krigsdelegationen är i riksdagens ställe utövar den riksdagens

befogenheter. Den får dock inte fatta beslut som avses i 11 § första stycket
första meningen eller andra eller fjärde stycket.

Krigsdelegationen beslutar själv om formerna för sin verksamhet.

Regeringsbildning och regeringens arbetsformer

4 §

Är riket i krig och kan regeringen till följd av detta inte fullgöra sina

uppgifter, kan riksdagen besluta om bildande av regering och om regering-
ens arbetsformer.

Regeringens befogenheter

5 §

Är riket i krig och kan varken riksdagen eller krigsdelegationen till

följd av detta fullgöra sina uppgifter, ska regeringen fullgöra dessa i den ut-
sträckning det behövs för att skydda riket och slutföra kriget.

Regeringen får inte med stöd av första stycket stifta, ändra eller upphäva

grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen.

6 §

Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana extraordinära förhållan-

den som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i,
kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag genom förordning meddela
sådana föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag annars ska meddelas ge-
nom lag. Om det behövs med hänsyn till försvarsberedskapen, kan reger-
ingen även i annat fall med stöd av bemyndigande i lag genom förordning

29

SFS 2010:1408

bestämma att en i lag meddelad föreskrift om rekvisition eller annat sådant
förfogande ska börja eller upphöra att tillämpas.

I en lag med ett sådant bemyndigande ska det noga anges under vilka

förutsättningar bemyndigandet får utnyttjas. Bemyndigandet medför inte rätt
att stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val
till riksdagen.

Begränsningar av fri- och rättigheter

7 §

Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, ska 2 kap. 22 § första stycket

inte tillämpas. Detsamma gäller om krigsdelegationen i annat fall har trätt i
riksdagens ställe.

Befogenheter för andra myndigheter än regeringen

8 §

Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, kan regeringen med stöd av

riksdagens bemyndigande besluta att uppgift som enligt grundlag ska full-
göras av regeringen i stället ska fullgöras av en annan myndighet. Ett sådant
bemyndigande får inte omfatta någon befogenhet enligt 5 eller 6 §, om det
inte endast är fråga om beslut att en lag i ett visst ämne ska börja tillämpas.

Förhållanden under ockupation

9 §

Riksdagen eller regeringen får inte fatta beslut på ockuperat område.

På sådant område får inte heller utövas befogenhet som någon har i egenskap
av riksdagsledamot eller statsråd.

Varje offentligt organ ska på ockuperat område handla på det sätt som

bäst gagnar försvarsansträngningarna och motståndsverksamheten samt
civilbefolkningens skydd och svenska intressen i övrigt. Inte i något fall får
ett offentligt organ meddela ett beslut eller vidta en åtgärd som i strid mot
folkrättens regler ålägger någon av rikets medborgare att lämna ockupa-
tionsmakten bistånd.

Val till riksdagen eller beslutande kommunala församlingar får inte hållas

på ockuperat område.

Statschefen

10 §

Är riket i krig, bör statschefen följa regeringen. Om statschefen befin-

ner sig på ockuperat område eller på annan ort än regeringen, ska han eller
hon anses hindrad att fullgöra sina uppgifter som statschef.

Val till riksdagen

11 §

Är riket i krig, får val till riksdagen hållas endast efter beslut av riks-

dagen. Är riket i krigsfara, när ordinarie val ska hållas, kan riksdagen besluta
att skjuta upp valet. Ett sådant beslut ska omprövas inom ett år och därefter
med högst ett års mellanrum. Beslut som avses i detta stycke blir gällande
endast om minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter röstar för det.

30

SFS 2010:1408

Om riket till någon del är ockuperat, när val ska hållas, beslutar riksdagen

de jämkningar av reglerna i 3 kap. som behövs. Undantag får dock inte göras
från 3 kap. 1, 4, 5, 7–9 och 12 §§. Vad som sägs om riket i 3 kap. 5 §, 7 § an-
dra stycket och 8 § andra stycket ska i stället gälla den del av riket för vilken
val ska hållas. Minst en tiondel av alla mandaten ska vara utjäm-
ningsmandat.

Ordinarie val, som till följd av första stycket inte hålls på föreskriven tid,

ska hållas så snart det kan ske sedan kriget eller krigsfaran har upphört. Re-
geringen och talmannen ska i samråd eller var för sig se till att de åtgärder
som behövs för detta blir vidtagna.

Har ordinarie val till följd av denna paragraf hållits på en annan tid än när

det annars skulle ha ägt rum, ska riksdagen bestämma tiden för därnäst föl-
jande ordinarie val till den månad under fjärde eller femte året efter det först
nämnda valet, då ordinarie val ska hållas enligt riksdagsordningen.

Beslutanderätten i kommunerna

12 §

Om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana extraordi-

nära förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har
befunnit sig i, utövas beslutanderätten i kommunerna på det sätt som anges i
lag.

Rikets försvar

13 §

Regeringen får sätta in rikets försvarsmakt i enlighet med internatio-

nell rätt för att möta ett väpnat angrepp mot riket eller för att hindra en
kränkning av rikets territorium.

Regeringen får uppdra åt försvarsmakten att använda våld i enlighet med

internationell rätt för att hindra kränkning av rikets territorium i fred eller
under krig mellan främmande stater.

Krigsförklaring

14 §

Förklaring att riket är i krig får, utom vid ett väpnat angrepp mot ri-

ket, inte ges av regeringen utan riksdagens medgivande.

Insättande av väpnade styrkor

16 §

Regeringen får sända svenska väpnade styrkor till andra länder eller i

övrigt sätta in sådana styrkor för att fullgöra en internationell förpliktelse
som har godkänts av riksdagen.

Svenska väpnade styrkor får i övrigt sändas till andra länder eller sättas in

om

1. det är medgett i lag som anger förutsättningarna för åtgärden, eller
2. riksdagen medger det i ett särskilt fall.

4. Utan hinder av 2 kap. 1 § 3 och 14 § första stycket får det i lag före-

skrivas att filmer och videogran inte får förevisas offentligt om de inte dess-
förinnan har godkänts för sådan visning. I lag får det också föreskrivas att

31

SFS 2010:1408

offentlig uppspelning av rörliga bilder ur en databas inte får ske, om inte bil-
derna dessförinnan har godkänts för sådan uppspelning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. För tiden längst fram till och med den 31 december 2015 behåller äldre

föreskrifter, som innebär betydande intrång i den personliga integriteten, sin
giltighet utan hinder av 2 kap. 6 § andra stycket. Sådana föreskrifter får fram
till dess ändras även om ändringen innebär att intrånget består.

3. Utan hinder av 2 kap. 12 § behåller äldre föreskrifter, som innebär sär-

behandling på grund av sexuell läggning, sin giltighet tills vidare. Sådana fö-
reskrifter får ändras även om ändringen innebär fortsatt särbehandling.

4. Utan hinder av 11 kap. 3 § behåller äldre föreskrifter om fördelning av

dömande uppgifter mellan domare sin giltighet tills vidare.

5. Äldre föreskrifter och bemyndiganden gäller fortfarande utan hinder av

att de inte har tillkommit i den ordning som anges i regeringsformen i dess
nya lydelse.

6. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som

har ersatts genom en bestämmelse i regeringsformen i dess nya lydelse, till-
lämpas i stället den nya bestämmelsen.

På regeringens vägnar

FREDRIK REINFELDT

TOBIAS BILLSTRÖM
(Justitiedepartementet)

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2010