SFS 1976:871

Lag

SFS 1976: 871

om ändring i regeringsformen;

utkom från ti^cket

^

^

^

'

den 14 december 1976

utfärdad den 18 november 1976 .

Enligt riksdagens besluf föreskrives i fråga om regeringsformen

dels att nuvarande 1 kap. 2 -8 §§ skall betecknas 1 kap. 3-9 §§,
dels att 1 kap. 9 §, 2 kap., 8 kap. 1, 3, 7, 10 och 11 §§, 10 kap. 5 § samt 11

kap. 1, 3 och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i regeringsformen skall införas en ny pa ragraf, 1 kap. 2 §, av ne­

dan angivna lydelse.

Till följd härav kommer regeringsformen att ha följande lydelse från och

med den dag då denna lag trä der i kraft.

1 kap. Statsskickets grunder

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och

lika r östrätt. Den för verkligas genom ett representativt och parlamenta­
riskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

2 § Den offentliga makten skall utövas med resp ekt för alla människors
lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturcHa välfärd skall vara

grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt ålig­
ga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att

verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom

samhällets alla områden. Det allmänna skall tillf örsäkra män och kvinnor
lika rättigheter samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

' Prop. 1975/76:209, KU 56, rskr 414, KU 1976 /77:1, rskr 2.

1875

r r .

•é

¬

SFS 1976:871

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla oc h

utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.

3 § Regeringsformen, successionsordningen och tryckfrihetsförordning­

en är rikets grundlagar.

4 § Riksdagen är folkets främsta företrädare.

Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur

statens medel skall användas. Riksdagen granskar rikets styrelse och för­

valtning.

5 § Konungen är rikets statschef.

6 § Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen.

7 § I riket finns primärkommuner och landstingskommuner. Beslutande­
rätten i kommunerna utöva s av valda församlingar.

Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter.

8 § För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltning­

en statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.

9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör upp­

gifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas
likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.

1876

2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter

1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt medde­

la upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet; frihet att inhämta och mottaga upplysningar skmt

att i övrigt taga del av andras y ttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplys­

ning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av
konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i dem onstration

på allmän plats,

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna el­

ler enskilda syften,

6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin

religion.

Beträffande tryckfriheten gäller vad som är föreskrivet i tryck frihetsför­

ordningen. I denna finns också bestämmelser om rätt att taga del av all ­

männa handlingar.

2 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att

giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat så­
dant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot

tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration

eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, tro s-

¬

samfund eller annan sammanslutning för åskådning som avse s i första me-

SFS 1976: 871

ningen.

3 § Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans sam­

tycke grundas enbart på hans politiska åskådning.

4 § Dödsstraff får icke förekomma.

5 § Varje medborgare är skyddad mot kroppsstraff. Han är därjämte
skyddad mot tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller

hindra yttranden.

6 § Vaije medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat

kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han ä r där­

jämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång
samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot

hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt

meddelande.

7 § Ingen medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i rik et.

Ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berövas sitt

medborgarskap i an nat fall än då han är eller samtidigt blir medborg are i

annan stat.

8 § Vaije medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsbe-

rövande. Han är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket

och att lämna detta.

9 § Har annan myndighet än domstol berövat någon medborgare friheten

med anledning av brott eller misstanke om brott, skall denne kunna få sa­
ken prövad av domstol utan oskäligt d röjsmål. Vad nu sagts gäller dock

icke när fråga ä r om att till riket överflytta verkställighet av frihetsberö-

vande påföljd som har ådö mts i annan stat.

Har medborgare av annan anledning än som angives i första stycket bli­

vit omhändertagen tvångsvis, skall han likaså kunna få saken prövad av

domstol utan oskäligt dröjsmål. Med prövning av domstol likställes i så­
dant fall prövning av nämnd, om näm ndens sammansättning är bestämd i
lag och ordföranden i nämnden skall v ara eller ha varit ordinarie domare.

10 § Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke

var belagd med brottspåföljd, när den förövades. Ej heller får svårare
brottspåföljd åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu

sagts om brottspåföljd gäller även förverkande och annan särskild rätts­

verkan av brott.

11 § Domstol får icke inrättas för redan begången gärning och ej heller
för viss tvist eller i övrigt för visst mål.

Förhandling vid domstol skall vara offentlig.

12 § De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1 -5 samt i 6 och 8 §§ och i

1877

11 § andra stycket få r, i den utsträckning som 1 3-16 §§ medgiver, begrän-

¬

SFS 1976:871

sas genom lag eller genom anna n författning efter bemyndigande i lag en­

ligt 8 kap. 7 § första stycket 7 .eller 10 §.

Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose

ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får

aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som
har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot
den fria åsiktsbildningen såsom en av folkst yrelsens grundvalar. Begräns­
ning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan

sådan åskådning.

13 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hän­

syn till rikets säkerhet, folkförsöijningen, allmän ordning och säkerhet, en­
skilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av

brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I öv­
rigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske en­

dast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd av första

stycket skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kultu­

rella angelägenheter.

Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses

icke meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttran des innehåll
närmare reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden.

14 § Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas endast av

hänsyn till rik ets säkerhet, till ordning och säker het vid sammankomsten

eller demonstrationen eller till trafiken eller för att motve rka farsot.

Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar

vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse

av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.

15 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare

missgynnas därför att han med hänsyn till r as, hudfärg eller etniskt ur­
sprung tillhör minoritet.

16 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare

missgynnas på grund av sitt kön, om ej föreskriften utgör led i strävanden

att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnpl ikt
eller motsvarande tjänsteplikt.

17 § Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbets­
givare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej följer av lag
eller avtal.

18 § Vaije medborgare skall vara tillförsäkrad ersättning enligt grunder

som bestämmes i lag för det fall att hans egendom tages i anspråk genom
expropriation eller annat sådant förfogande.

1878

19 § Författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enlig t

bestämmelser som meddelas i lag.

¬

20 § Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fr åga om

SFS 1976: 871

1. skydd mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller

i demon stration eller annan meningsyttring eller att tillhöra trossamfund
eller annan sammanslutning (2 § andra meningen),

2. skydd mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt mot medicinsk

påverkan i syfte at t framtvinga eller hindra yttranden (4 och 5 §§),

3. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av brott

eller misstanke om brott (9 § första stycket),

4. skydd mot retro aktiv brottspåföljd och annan retroaktiv rättsverkan

av brott (10 §),

5. skydd mot inrättande av domstol i vissa fall (1 1 § första stycket),
6. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller etniskt ur­

sprung eller på grund av kön (15 och 16 §§),

7. rätt till fackliga stridsåtgärde r (17 §),
8. rätt till ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande

(18 §).

Om annat icke följer av särskilda föreskrifter i lag, är utlänning här i ri­

ket likställd med svensk medborgare även i fr åga om

1. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet,

föreningsfrihet och religionsfrihet (1 §),

2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning (2 § första meningen),
3. skydd mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och

5 §§, mot kropps visitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot

intrång i förtrolig meddelelse (6 §) ,

4. skydd mot frihetsberövande (8 § första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av frihe tsberövande av annan anledning än

brott eller misstanke om brott (9 § andra sty cket),

6. offentlighet vid domstolsförhandling (11 § andra stycket),
7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 § andra stycke t tredje

meningen),

8. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk (19 §).

3 kap. Riksdagen

1 § Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val.

Riksdagen består av en kammare med trehundrafyrtionio ledamöter.

För ledamöterna skall finnas ersättare.

2 § Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är
bosatt i riket. Om rös trätt för svensk medborgare som ej ä r bosatt i riket
finns bestämmelser i lag. Den som icke har uppnått aderton års ålder se­

nast på valdagen eller som är omyndigförklarad av domstol har ej rösträtt.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på

grundval av en före valet upprättad röstlängd.

3 § Ordinarie val till riksdagen förrättas vart tredje år.

4 § Regeringen får förordna om extra val till riksdagen mell an ordinarie

val. Extra val hålles inom tre månader efter förordnandet.

1879

t

' \ , *!•'

¬

SFS 1976:871

Efter val till riksdagen får regeringen icke f örordna om extra val förrän

tre månader har förflutit från den nyvalda riksdagens första sammant räde.

Ej heller får regeringen förordna om extra val under tid då dess ledamöter,

efter det att samtliga har entledigats, uppehåller sina befattningar i avbidan

på att ny regering ska ll tillträda.

Bestämmelser om extra val i visst fall finns i 6 kap. 3 §.

5 § Nyvald riksdag samlas på femtond e dagen efter valdagen, dock tidi­

gast på fjärde dagen efter det a tt valets utgång har kungjorts.

Vaije val gäller för tiden från de t att den nyvalda riksdagen har samlats

till dess den närmast därefter valda riksdagen samlas. Denna tid är riksda­

gens valperiod.

6 § För val till riksdagen är riket indelat i valkre tsar.

Mandaten i riksdagen utgöres av trehundratio fasta valkretsmandat och

trettionio utjämningsmandat.

De fasta valkretsmandaten fördelas mellan valkretsarna på grundval av

en beräkning av förhållandet mellan antalet röstberättigade i vaije valkrets
och antalet röstberättigade i hela riket. Fördelningen fastställes för tre år i
sänder.

7 § Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses vaije samman­
slutning eller grupp av v äljare, som uppträder i val under särskild beteck­

ning.

Endast parti som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket är

berättigat att deltaga i fördelningen av mandaten. Parti som har fått färre
röster deltager dock i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i valkrets,

där partiet har fått minst tolv procent av rösterna.

8 § De fasta valkretsmandaten fördelas för vaije valkrets proportionellt

mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen.

Utjämningsmandaten fördelas mellan p artierna så, att fördelningen av

alla mandat i riksdagen, med undantag av de fasta valkretsmandat som har
tillfallit parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportione ll
mot de i fördelningen deltagande pa rtiemas röstetal i hela riket. Har parti

vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten erhållit flera mandat än som
motsvarar den proportionella representationen i riksdagen för partiet,
bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta
valkretsmandat det har erhållit. Sedan utjämningsmandaten har fördelats
mellan partierna, tillföres de valkretsar.

Vid mandatfördelningen mellan partierna användes uddatalsmetoden

med första divisorn jämkad till 1,4.

9 § För vaije mandat som ett parti har erhållit u tses en riksdagsledamot
samt ersättare för honom.

10 § Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt och som är myndig

kan vara ledamot av riksdagen eller ersä ttare för ledamot.

1880

11 § Val till riksdagen får överklagas hos en av riksdagen utsedd val-

¬

prövningsnämnd. Den som har valts till riksdagsledamot utövar sitt upp-

SFS 1976:871

drag utan hinder av att valet har överklagats. Ändras valet, intager ny leda­

mot sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad nu sagts om ledamot

äger motsvarande tillämpning på ersättare.

Valprövningsnämnden består av ordförande, som skall vara eller ha va­

rit ordinarie domare och som ej får tillhöra riksdagen, och sex andra leda­
möter. Ledamöterna väljes efter varje ordinarie val, så snart valet har vun­
nit laga kraft, för tiden till dess nytt val ti ll nämnden har ägt rum. Ordföran­

den väljes särskilt. Nämndens beslut får ej överklagas.

12 § Ytterligare bestämmelser i de ämnen som angives i 2-11 §§ samt

om utseende av ersättare för riksdagsledamöterna meddelas i riksdagsord­

ningen eller annan lag.

4 kap. Riksdagsarbetet

1 § Riksdagen sammanträder till riksmöte årligen. Riksmöte hålles i

Stockholm, om icke riksdagen eller talmannen bestämmer annat av hänsyn

till riksdagens säkerhe t eller frihet.

2 § Riksdagen utser inom sig för vaije valperiod en talman samt en
förste, en andre och en tredje vice talman.

3 § Regeringen och varje riksdagsledamot får i enlighet med vad som

närmare angives i riksdagsordningen väcka förslag i fråga om allt som kan
komma under riksdagens prövning, om ej annat är bestämt i denn a rege­
ringsform.

Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett konstitutionsutskott, ett

finansutskott och ett skatteutskott, enligt bestämmelser i riksdagsordning­
en. Ärende som väckes av regeringen eller riksdagsledamot beredes före
avgörandet av utskott, om ej annat är bestämt i denna regeringsform.

4 § När ärende skall avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot och
varje statsråd yttra sig i enlighet med vad som nä rmare angives i riksdags­
ordningen. Bestämmelser om jäv finns i riksdagsordningen.

5 § Vid omröstning i riksdagen gäller som riksdagens beslut den mening

varom mer än hälften av de röstande förenar sig, om ej annat särskilt angi­

ves i denna regerin gsform eller, beträffande frågor som hör till förfarandet

i riksdagen, i hu vudbestämmelse i ri ksdagsordningen. Om förfarandet vid

lika röstetal finns bestämmelser i riksdagsordningen.

6 § Riksdagsledamot och ersättare får fullgöra uppdrag som ledamot
utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förpl iktelse som åligger ho­

nom.

7 § Riksdagsledamot eller ersättare får icke lämna sitt uppdrag utan riks­

dagens medgivande.

När del finns anledning till del, skall valprövningsnämnden självmant

1881

¬

SFS 1976: 871

pröva om ledamot eller ersättare är behörig enligt 3 kap. 10 §. Den som

förklaras obehörig är därmed skild från sitt up pdrag.

Ledamot eller ersättare får i annat fall än som avses i andra sty cket skil­

jas från uppdraget endast om han genom brott har visat sig uppenbarligen
olämplig för uppdraget. Beslut härom fattas av domstol.

8 § Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat uppdrag

som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att
resa inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet
av uppdraget, utan att riksdagen h ar medgivit det genom beslut om vilket

minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig.

Misstänkes riksdagsledamot for brott i annat fall, skall bestämmelser i

lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkän­

ner brottét eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej

är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år .

9 § Under tid d å riksdagsledamot är riksdagens talman eller tillhör rege ­

ringen utövas hans uppdrag som riksdagsledamot av ersättare. Riksdagen
kan i riksdagsordningen föreskriva att ersättare skall träda i riksdagsleda ­

mots ställe när denne är ledig.

Bestämmelserna i 6 § och 8 § första stycket om skydd för utövandet av

uppdrag som riksdagsledamot gäller även tal mannen och hans uppdrag.

För ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller bestäm­

melserna om ledamot.

10 § Ytterligare bestämmelser om riksdagsarbetet meddelas i riksdags­

ordningen.

5 kap. Statschefen

1 § Statschefen hålles av statsministern underrättad om rikets angelä­

genheter. När så erfordras sammanträder regeringen i konselj under stats­
chefens ordförandeskap.

2 § Som s tatschef får endast den tjänstgöra som är svensk medborgare
och har fyllt tjugofem år. Han får icke samtidigt vara statsråd eller utöva
uppdrag såsom talman eller ri ksdagsledamot.

Statschefen skall samråda med statsministern, innan han reser utrikes.

3 § Är konungen av sjukdom, utrikes resa eller annan orsak hindrad att
fullgöra sina uppgifter, inträder enligt gällande tronföljd medlem av

konungahuset, som ej är hindrad, för att såsom tillfällig riksföreståndare

fullgöra statschefens uppgifter.

4 § Utslocknar konungahuset, utser riksdagen en riksföreståndare att
fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen utser samtidigt en vi­
ce riksföreståndare.

Detsamma gäller, om konungen dör eller avgår och tronföljaren ännu ej

'882

har fyllt tjugofem år.

¬

5 § Har konungen under sex månader utan avbrott varit hindrad att full-

SFS 1976: 871

göra sina uppgifter eller underlåtit att fullgöra dem, skall regeringen anmä­
la det till riksdagen. Riksdagen bestämmer, om konungen skall anses ha

avgått.

6 § Riksdagen kan utse någon att efter regeringens förordnande tjänstgö­

ra som tillfällig riksföreståndare när ingen med behörighet enligt 3 eller 4 §
kan tjänstgöra.

Talmannen eller, vid förfall för honom, vice talman tjänstgör efter rege­

ringens förordnande som tillfällig riksföreståndare, när ingen annan behö­

rig kan tjänstgö ra.

7 § Konungen kan ej åtalas för sina gärningar. Riksföreståndare kan ej
åtalas för sina gärningar som statsc hef.

6 kap. Regeringen

1 § Regeringen består av statsministern och övriga statsråd.

Statsministern utses i den ordning som angives i 2 -4 §§. Statsministern

tillsätter övriga statsråd.

2 § När statsminister skall utses, kallar talmannen företrädare för varje

partigrupp inom riksdagen till samråd. Talmannen överlägger med vice tal­
männen och avgiver sedan förslag till riksdagen.

Riksdagen skall senast på Qärde dagen härefter, utan beredning i ut­

skott, pröva förslaget genom omröstning. Röstar mer än hälften av riksda­
gens ledamöter mot förslaget, är det förkastat. I annat fall är det godkänt.

3 § Förkastar riksdagen talmannens förslag, förfares på nytt enligt 2 §.

Har riksdagen fyra gånger förkastat talmannens förslag, skall förfarandet

för utseende av statsminister avbrytas och återupptagas först sedan val till

riksdagen har hållits. Om ej ordinar ie val änd å skall hållas inom tre måna­

der, skall extra val förrättas inom samma tid.

4 § När riksdagen har godkänt förslag om ny statsminister, anmäler den­
ne så snart det kan ske de av honom utsedda sta tsråden för riksdagen. Där­

efter äger regeringsskifte rum vid en särskild konselj inför statschefen el­

ler, vid förf all för denne, infor talmannen. Talmannen kallas alltid till kon­

seljen.

Talmannen utfärdar förordnande för statsministern på riksdagens väg­

nar.

5 § Förklarar riksdagen att statsministern eller annat statsråd icke åtnju­

ter riksdagens förtroende, skall talmannen entlediga statsrådet. Kan rege­
ringen fö rordna om ext ra val till riksdagen, skall dock beslut om entledi­

gande ej meddelas om regeringen inom en vecka från misstroendeförkla­

ringen förordnar om extra val.

1883

¬

SFS 1976: 871

6 § Statsråd skall entledigas om han begär det, statsministern av talman­

nen och annat statsråd av statsministern. Statsministern får även i annat

fall entlediga annat statsråd.

7 § Om statsministern entledigas eller dör. skall talmannen entlediga öv­

riga statsråd.

8 § Har regeringens samtliga l edamöter entledigats, uppehåller de sina

befattningar till dess ny regering har tillträtt. Har annat statsråd än statsmi­
nistern entledigats på egen begäran , uppehåller han sin befattning till de ss

efterträdare har tillträtt, om statsministern begär det.

9 § Endast den får vara statsråd som är svensk medborgare sedan mins t

tio år.

Statsråd får icke utöva allmän eller enskild tjänst. Han får ej heller inne­

ha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba för troendet för honom.

10 § Vid förfall för talmannen övertager vice talman de uppgifter som en­

ligt detta kapitel ankommer på talmannen.

7 kap. Regeringsarbetet

1 § För beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli. I

detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar. Regeringen fördelar
ärendena mellan departementen. Statsministern utser bland statsråden
chefer för departementen.

2 § Vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upplysningar
och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som
behövs skall tillfäll e lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.

3 § kegeringsärenden avgöres av regeringen vid regeringssamm anträde.

Regeringsärenden som gäller verkställighet inom försv arsmakten av för­

fattningar eller särskilda regeringsbeslut kan dock, i den omfattning som

angives i lag, under statsministerns överinseende avgöras av chefen för det
departement till vilket ärend ena hör.

4 § Statsministern kallar övriga statsråd till regeringssammanträde och
är ordförande vid samm anträdet. Minst fem sta tsråd skall deltaga i reg e­

ringssammanträde.

5 § Departementschef är vid regeringssammanträde föredragande i ären­
de som hör till hans departement. Statsministern kan dock förordna att
ärende eller grupp av ärenden, som hör till visst departement, skall före­
dragas av annat statsråd än departementschefen.

6 § Vid regeringssammanträde föres protokoll. Skiljaktig mening skall
antprkna<; i n rntokoiiet.

1884

antecknas i protokollet

*-r 4 •

• ,'

f'

, "it i t'*.

¬

7 § Författningar, förslag till riksdagen och andra expeditioner av rege-

SFS 1976: 871

ringens beslut skall för att bliva gällande skriva s under av statsministern

eller annat statsråd på regeringens vägnar. Regeringen kan dock genom
förordning föreskriva att tjänsteman i särskilda fall får skriva under expe­
dition.

8 § Statsministern kan utse ett av de övriga statsråden att i e genskap av
ställföreträdare vid förfall för statsministern fullgöra hans uppgifter. Har
statsministern ej utsett ställföreträdare eller har också denne förfall, över­

tages statsministerns uppgifter i stället av det av de tjänstgörande statsrå­

den som har varit statsråd längst tid. Om två eller flera har varit statsråd li­

ka länge, har den äldste av dem företräde.

8 kap. Lagar och andra föreskrifter

1 § Av bestämmelserna i 2 kap. om grundläggande fri- och rättigheter

följer att föreskrifter av visst innehåll ej får meddelas eller får meddelas en­
dast genom lag.

2 § Föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras person­
liga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag.

Sådana föreskrifter är bland andra:
1. föreskrifterom svenskt medborgarskap,

2. föreskrifter om rätt till släk tnamn, om äktenskap och föräldraskap,

om arv och testamen te samt om familjeförhållanden i övrigt,

3. föreskrifter om rätt till fast och lös egendom, om avtal samt om bolag,

föreningar, samfälligheter och stiftelser.

3 § Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som
gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i en skildas per­

sonliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag.

Sådana föreskrifter är bland andra föreskrifter om brott och rättsverkan

av b rott, om skatt till st aten samt om rekvisition och annat sådant förfo­
gande.

4 § Föreskrifter om rådgivande folkomröstnin g i hela riket meddelas ge­

nom lag.

5 § Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt grunder­

na för kommunemas organisation och verksamhetsformer och för den

kommunala beskattningen bestämmes i lag.,I lag meddelas också föreskrif­

ter om kommunernas befogenheter i övri gt och om deras åligganden.

6 § Under tid då riksmöte e j pågår kan finans- och skatteutskotten, efter

bemyndigande i lag o m annan skatt än skatt på inkomst, förmögenhet, arv

eller gåva, på förslag av regeringen bestämma om sk attesatsen eller beslu­

ta att skatt som avse s i lagen skall börja eller upphöra att utgå. Bemyndi­

gande kan innefatta rätt att göra skillnad mellan olika slag av verksamhet

och olika delar av riket. Finans- och skatteutskotten utövar sin beslutande-

1885

c I

¬

SFS 1976: 871

rätt vid gemensamt sammanträde. Beslut fattas på riksdagens vägnar ge­
nom lag.

Lag som finans- och skatteutskotten har beslutat med stöd av första

stycket skall av regeringen underställas riksdagen inom en månad från bör­
jan av närmast följande riksmöte. Riksdagen prövar lagen inom en månad

härefter.

7 § Utan hinder av 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i lag ge­

nom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna

avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa,
2. utlännings vistelse i r iket.

3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverk­

ning. kommunikationer, kreditgivning. näringsverksamhet eller utform­
ning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö,

4. jakt. fiske, djurskydd eller natur- och miljövård.

5. trafik eller ordningen på allmän plats.
6. undervisning och utbildning,
7. förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under

utövande av tjänsteplikt.

Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt att meddela före­

skrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan i lag, som
innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva även an­

nan rättsverkan än böter för överträdelse av föreskrift som regeringen
meddelar med stöd av bemyndigandet.

8 § Utan hinder av 2, 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i lag
genom förordning meddela föreskrifter om anstånd med att fullgöra för­

pliktelse.

9 § Utan hinder av 3 § kan regeringen efter bemyndigande i lag genom
förordning meddela föreskrifter om tull på införsel av vara.

Regeringen eller kommun kan efter riksdagens bemyndigande meddela

sådana föreskrifter om avgifter, som på grund av 3 § annars skall meddelas
av riksdagen.

10 § Regeringen kan efter bemyndigande i lag i ä mne som angives i 7 §
första stycket eller 9 § genom förordning bestämma att föreskrift i lagen

skall börja ellgr upphöra att tillämpas.

11 § Bemyndigar riksdagen enligt detta kapitel regeringen att meddela fö­

reskrifter i v isst ämne, kan riksdagen därvid medgiva att regeringen över­

låter åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i
ämnet. I fall som nu sagts kan riksdagen också uppdraga åt förvaltnings­

myndighet under riksdagen att meddela sådana bestämmelser.

12 § Föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av bemyndigan­

de som avses i de nna regeringsform skall underställas riksdagen för pröv­

ning, om riksdagen bestämmer det.

1886

¬

19 § Beslutad lag skall utfärdas av regeringen utan dröjsmål. Lag med så­
dana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter som ej skall intagas i

grundlag eller riksdagsordningen kan dock utfärdas av riksdagen.

Lagar skall kungöras så snart det kan ske. Detsamma gäller förordning­

ar, om ej annat föreskrives i lag.

13 § Regeringen får utöver vad som följer av 7 - 10 §§ genom förordning

SFS 1976: 871

besluta

1. föreskrifterom verkställighet av lag,

2. föreskrifter som ej enligt grundlag skall meddelas av riksdagen.
Regeringen får ej på grund av första styck et besluta föreskrifter som av­

ser riksdagen eller dess myndigheter. Den får ej heller på grund av bestäm­

melsen i första stycket 2 besluta föreskrifter som avser den kommunala be­

skattningen.

Regeringen får i förordning som avses i första stycket överlåta åt under­

ordnad myndighet att meddela bestämmelser i ämne t.

14 § Behörighet för regeringen att besluta föreskrifter i visst ämne utgör

ej hinder för riksdagen att genom lag meddela föreskr ifter i samma ämn e.

/

15 § Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Det andra beslutet
får ej fattas, förrän det efter det första beslutet har hållits val till r iksdagen i

hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Riksdagen får icke så­

som vilande antaga ett förslag om stiftande av grundlag, som är oförenligt

med annat vilande grundlagsförslag, utan att samtidigt förkasta det först

antagna förslaget.

16 § Riksdagsordningen stiftas på samma sätt som grundlag. Den kan

också stiftas genom endast ett beslut, om minst tre fjärdedelar av de rös­
tande och mer än hälften a v riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet.
Tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen beslutas dock i samm a ordning
som lag i allmänhet.

17 § Lag får ej ändras eller upphävas annat än genom lag. I fråga om änd­

ring eller upphävande av grundlag eller av riksdagsordningen äger 15 och
16 §§ motsvarande tillämpning.

18 § För att avge yttrande till regeringen öve r lagförslag skall finnas e tt

lagråd, vari ingår domare i högsta domstolen och regeringsrätten. Även
riksdagsutskott får inhämta yttrande från lagrådet enligt vad som närmare
angives i riksdagsordningen. Närmare bestämmelser om lagrådet medde­
las i lag.

I '

9 kap. Finansmakten

1 § Om rätten att besluta om skatter och avgifter till staten finns bestäm­

melser i 8 käp\

1887

¬

SFS 1976: 871

2 § Statens medel får icke användas på annat sätt än riksdagen har be­
stämt.

Om användningen av statsmedel för skilda behov bestämmer riksdagen

genom budgetreglering enligt 3-5 §§. Riksdagen får dock bestämma att

medel tages i anspråk i annan ordn ing.

3 § Riksdagen företager budgetreglering för närmast följande budgetår
eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan budgetperiod. Riksdagen

bestämmer därvid till vilk a belopp statsinkomsterna skall beräknas och an­

visar anslag till angivna ändamål. Besluten härom upptages i en statsbud­

get.

Riksdagen kan b esluta att särskilt anslag på statsbudgeten skall utgå för

annan tid än b udgetperioden.

Vid budgetreglering enligt den na paragraf skall riksdagen beakta beho­

vet under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden av medel

för rikets försvar.

4 § Kan budgetreglering enligt 3 § icke avslutas före budgetperiodens

böljan, bestämmer riksdagen eller, om riksmöte ej pågår, finansutskottet i
den omfattning som behövs om anslag för tiden till dess budget regleringen

för perioden slutföres.

5 § För löpande budgetår kan riksdagen på tilläggsbudget gör a ny beräk­

ning av statsinkomster samt ändra anslag och anvisa nya anslag.

6 § Regeringen avgiver förslag till statsbudget till riksdagen.

7 § Riksdagen kan i samband med budgetreglering eller annars besluta

riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än anslag till verksamheten

avser.

8 § Statens medel och dess övriga tillgångar står till regeringens d isposi­

tion. Vad nu sagts gäller dock icke tillgångar som är avsedda för riksdagen

eller dess myndigheter eller som i lag har avs atts till särskild förvaltning.

9 § Riksdagen fastställer i den omfattning som behövs grunder för för­

valtningen av statens egendom och förfogandet över den. Riksdagen kan
därvid föreskriva att åtgärd av visst slag ej får vidtagas utan riksdagens till­
stånd.

10 § Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån e l­

ler i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse.

Under riksdagen skall finnas myndighet med uppgift att i enlig het med

riksdagens bemyndigande taga upp och förvalta lån till staten. Närmare

bestämmelser härom meddelas i lag.

11 § En inom riksdagen utsedd lönedelegation överlägger i förhandlings­
frågor rörande anställningsvillkor, som skall gälla för statens arbetstagare
eller i övrigt tillhör riksdagens prövning, med statsråd som regeringen be -

1888

stämmer. Beträffande arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter

¬

överlägger lönedelegationen dock i s tället med den som riksdagen bestäm-

SFS 1976: 871

mer. Lönedelegationen får på riksdagens vägnar godkänna avtal i sådan

fråga e ller, om frågan har undantagits från avtal, förslag till reglering av
den. Vad nu sagts gäller ej om riksdagen för visst fall har b eslutat annat.

Närmare bestämmelser om lönedelegationens sammansättning medde­

las i riksdagsordningen.

12 § Riksbanken är myndighet under riksdagen.

Riksbanken förvaltas av sju fullmäktige. En av dessa och en suppleant

för honom förordnas av regeringen för tre år i sänder. Övriga sex väljes av

riksdagen. Den fullmäktig som regeringen har förordnat är ordförande.
Han får e j utöva annat uppdrag eller inneha tjänst inom riksbankens led­
ning. Bestämmelser om riksdagens val av fullmäktige, om riksbankens led­
ning i övrigt samt om dess verksamhet meddelas i riksdagsordningen och

i

annan lag.

;

Fullmäktig som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed skild från s itt

(

uppdrag. Regeringen kan återkalla förordnandet för ordföranden eller för

|

dennes suppleant.

^

13 § Endast riksbanken har rätt att utgiva sedlar. Bestämmelser om pen­

ning- och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag.

10 kap. Förhållandet till andra stater

1 § Överenskommelse med annan stat eller med mellanfolklig organisa­

tion ingås av regeringen.

f :

2 § Regeringen får ej ingå för riket bindande internationell överenskom­

melse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förut­

sätter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i öv­

rigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta.

Är i fall som a vses i första stycket särskild ordning föreskriven för det

riksdagsbeslut som förutsattes, skall samma ordning iakttagas vid godkän­
nandet av överenskommelsen.

Regeringen får ej heller i annat fall än som avses i första stycket ingå för

riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har god­
känt denna, om överenskommelsen är av större vikt. Regeringen kan dock

underlåta att inhämta riksdagens godkännande av överenskommelsen, om

rikets intresse kräver det. I sådant fall skall regeringen i stället överlägga

med utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

3 § Regeringen f år uppdraga åt förvaltningsmyndighet att ingå int erna­

tionell överenskommelse i fråga där överenskommelsen ej kräver riksda­

gens eller utrikesnämndens medverkan.

4 § Bestämmelserna i 1-3 §§ äger motsvarande tillämpning på åtagande
av internationell förpliktelse för riket i annan form än överenskommelse

samt på uppsägning av internationell överenskom melse eller förpliktelse.

1889

119—SFS 1976

¬

SFS 1976:871

5 § Beslutanderätt som enligt denna regeringsform tillkommer riksdagen,

regeringen eller annat i regeringsformen angivet organ kan i beg ränsad om­

fattning överlåtas till mellanfolk lig organisation för fredligt sama rbete, till

vilken riket är eller skall bliva anslutet, eller till mellanfolklig domstol.
Därvid får e j överlåtas beslutanderätt som avser fråga om stifta nde, änd­

ring eller upphävande av grundlag eller fråga om begränsning av någon a v

de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. Om överlåtelse beslutar riksdagen
i den ordning som är föreskriven för stiftande av grundlag eller, om beslut i
sådan ordning ej kan a vvaktas, genom ett beslut, varom minst fem sjätte­

delar av de röstande och minst tre Qärdedelar av ledamöterna förenar sig.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej enligt denna regerings­

form tillkommer riksdagen, regeringen eller annat i regeringsfo rmen angi­

vet organ kan överlåtas till annan st at, till mella nfolklig organisation ell er
till utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet, om riksdagen

förordnar om det genom et t beslut, varom minst tre fjärdedelar av de rös­

tande forenar sig, eller genom beslut i den ordning som gäller för stifta nde
av grundlag.

6 § Regeringen skall fort löpande hålla utrikesnämnden underrättad om
de utrikespolitiska förhållanden, som kan få betydelse för riket, och över­
lägga med nämnden om dessa så ofta det erfordras. I alla utrikesärenden
av större vikt skall regeringen före avgörandet överlägga med nämnden,
om det kan sk e.

7 § Utrikesnämnden består av talmannen samt nio andra ledamöter, som

riksdagen väljer inom sig. Närmare bestämmelser om utrikesnämndens

sammansättning meddelas i riksdagsordningen.

Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av regeringen. Regeringen är

skyldig att sammankalla nämnden om minst fyra av nämndens ledamöter

begär överläggning i viss fråga. Ordförande vid sammanträde med näm n­

den är statschefen eller, om han har förfall, statsministern.

Ledamot av utrikesnämnden och den som i övrigt är knuten till nämnden

skall visa varsamhet i fråga om meddelanden till andra om vad han har er ­
farit i denna egenskap. Ordföranden kan besluta om ovillkorlig tystnads­

plikt.

8 § Chefen för det departement till vilket u trikesärendena hör skall hål ­

las underrättad, när fråga som är av betydelse för förhållandet till annan

stat eller till mellanfolklig organisation uppkommer hos annan statlig myn­
dighet.

1890

9 § Regeringen f är insätta rikets försvarsmakt eller del d ärav i strid för
att möta väpnat angrepp mot riket. Svensk väpnad styrka får i övrigt insät­

tas i strid eller sän das till annat land endast om

1. riksdagen medgiver det,
2. det är medgivet i lag som angiver förutsättningarna för åtgärden,

3. skyldighet att vidtaga åtgärden följer av internationell överenskom­

melse eller förpliktelse som har godkänts av riksdagen.

Förklaring att riket är i krig får, utom vid väpnat angrepp mot riket, icke

givas utan riksdagens medgivande.

¬

Regeringen får bemyndiga försvarsmakten att använda våld i enlighet

SFS 1976:871

med internationell rä tt och sedvänja för att hindra kränkning av rikets ter­
ritorium i fred eller under krig mellan främmande state r.

11 kap. Rättskipning och förvaltning

1 § Högsta domstolen är högsta allmänna domstol och regeringsrätten

högsta förvaltningsdomstol. R ätten att få mål prövat av högsta domstolen

eller regeringsrätten kan begränsas genom lag. I högsta domstolen och re­

geringsrätten får endast den tjänstgöra såsom ledamot som har utnämnts

till ordinarie domare i domstolen.

Annan domstol än högsta domstolen eller regeringsrätten inrättas med

stöd av lag. Om förbud mot inrättande av domstol i vissa fall föreskrives i 2

kap. 11 § första stycket.

Vid domstol som avses i andra stycket skall finnas o rdinarie domare. I

fråga om domstol som har inrättats för handläggning av en viss bestämd
grupp eller vissa bestämda grupper av mål får dock i lag gö ras undantag

härifrån.

2 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur domstol
skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa

rättsregel i särskilt fall.

3

Rättstvist mellan enskilda får icke utan stöd av lag avgöras av annan

myndighet än domstol. Om do mstols prövning av frihetsberövande före­
skrives i 2 kap. 9 §.

4 § Om domsto lamas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av deras
organisation och om rättegången föresk rives i lag.

5 § Den som har utnämnts till ordinarie domare får skiljas från tjänsten

endast

1. om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjäns­

teåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inne ha tjänsten,

2. om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är

skyldig att avgå med pension .

Har ordinarie domare skilts från tjänsten genom beslut av annan myn­

dighet än domstol, skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet.

Detsamma gäller beslut varigenom ordinarie domare har avstängts från ut­

övning av sin tjänst eller ålagts att undergå läkarundersökning.

Om det påkallas av organisatoriska skäl, får den som har utnämnts till

ordinarie domare förflyttas till annan jämställd domartjänst.

6 § Under regeringen lyder justitiekanslern, riksåklagaren, de centrala

ämbetsverken och länsstyrelserna. Annan statlig förvaltningsmyndighet
lyder under regeringen, om myndigheten e j enligt denna regeringsform el­
ler annan lag är myndighet under riksdagen.

^ Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.

1891

¬

SFS 1976:871

Förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun.
Förvaltningsuppgift kan överlämnas till bolag, förening, samfällighet,

stiftelse eller enskild individ. Innefattar uppgiften myndighetsutövning,
skall det ske med stöd av lag.

7 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande or­
gan, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i
ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller
som rör tillämpning av lag.

8 § Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift får ej fullgöras av riksdagen i

vidare mån än som följer av grundlag eller riksdagsordningen.

9 § Tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet som lyder under

regeringen tillsättes av regeringen eller av myndighet som regeringen be­

stämmer.

Vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endast vid sakliga

grunder, såsom förtjänst och skicklighet.

Endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva domar­

tjänst, ämbete som lyder omedelbart under regeringen, tjänst eller uppdrag

såsom chef för myndighet som l yder omedelbart under riksdagen eller re­
geringen eller såsom ledamot av sådan myndighet eller dess styrelse, tjänst

i regeringskansliet närmast under statsråd eller tjänst såsom svenskt sän­
debud. Även i annat fall får endast den som är svensk medborgare inneha

tjänst eller uppdrag, om tjänsten eller uppdraget tillsättes genom val av

riksdagen. I övrigt får krav på svenskt medborgarskap för behörighet att

inneha eller utöva tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun uppställas
endast i lag eller enligt förutsättningar som angives i lag.

10 § Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställ­

ning i andra hänseenden än som beröres i clenna regeringsform meddelas i

lag.

11 § Resning i avgjort ärende samt återställande av försutten tid beviljas

av regeringsrätten när fråga är om ärende för vilket regeringen, förvalt ­

ningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans samt i annat

fall av högsta domstolen. Närmare bestämmelser härom kan meddelas i

lag.

12 § Regeringen får medgiva undantag från föreskrift i förordning ell er
från bestämmelse som har meddelats med stöd av beslut av regeringen, om
ej annat följer av lag eller beslut om utgiftsanslag.

13 § Regeringen får genom nåd eftergiva eller mildra brottspåföljd eller

annan sådan rättsverkan av brott samt eftergiva eller mildra annat liknande
av myndighet beslutat ingrepp avse ende enskilds person eller egendom.

När synnerliga skäl föreligger, får regeringen förordna att vidare åtgärd

för att utreda eller lagföra brottslig gärning ej skall äga rum.

1892

¬

12 kap. Kontrollmakten

gpg 1976:871

1 § Konstitutionsutskottet'skall granska statsrådens tjänsteutövning och

regeringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att för detta ändamål
utfå protokollen över beslut i regéringsärenden och de handlingar som hör
till des sa ärenden. Varje annat utskott och varje riksdagsledamot får hos

konstitutionsutskottet skriftligen väcka fråga om statsråds tjänsteutövning

eller handläggningen av regeringsärende.

2 § Det åligger konstitutionsutskottet att när skäl föreligger till det, dock
minst en gång om året, meddela riksdagen vad utskot tet vid sin granskning
har funnit förtjäna uppmärksamhet. Riksdagen kan med anledning därav

göra framställning till regeringen.

3 § Den som är eller har varit statsråd får fällas till ansva r för brott i ut-

^

övningen av statsrådstjänsten endast om han därigenom grovt har åsido­
satt sin tjänste plikt. Åtal beslutas av konstitutionsutskottet och prövas av

högsta domstolen.

4 § Riksdagen kan avgiva förklaring, att statsråd icke åtnjuter riksdagens

förtroende. För sådan förklaring, misstroendeförklaring, fordras att mer

än hälften av riksdagens ledam öter förenar sig därom.

Yrkande om misstroendeförklaring upptages till prövning endast om det

väckes av minst en tiondel av riksd agens ledamöter. Det upptages icke till
prövning under tiden från det att ordinarie val har ägt rum eller beslut om

extra val har meddelats till dess den genom valet utsedda riksdagen sam­

las. Yrkande avseende statsråd som efter att ha entledigats uppehåller sin

befattning enligt 6 kap. 8 § får ej i något fall upptagas till prövning.

Yrkande om misstroendeförklaring skall icke beredas i utskott.

5 § Riksdagsledamot får, enligt bestämmelser i riksdagsordnin gen, fram­

ställa interpellation eller fråga till statsråd i angelägenhet som angår dennes
tjänsteutövning.

6 § Riksdagen väljer en eller flera ombudsmän att i enlighet med instruk-

jj

tion som riksdagen beslutar utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig
verksamhet av lagar och andra författningar. Ombudsman får föra talan i

i

de fall som angives i instrukti onen.

|

Ombudsman får närvara vid domstols eller förvaltningsmyndighets

/

överläggningar och har tillgång till myndighetens protokoll och handlingar.

1

Domstol och förvaltningsmyndighet samt tjänsteman hos staten eller kom-

f;

mun skall tillhandagå ombudsman med de upplysningar och yttranden han

i

begär. Sådan skyldighet åligger även annan, om han står under ombuds-

\\

mans tillsyn. Allm än åklagare skall på begäran biträda ombudsman.

Närmare bestämmelser om ombudsman finns i riksdagsordningen.

7 § Riksdagen väljer inom sig revisorer att granska den statliga verksam­

heten. Riksdagen kan besluta att revisorernas granskning skall omfatta

också annan verksamhet. Riksdagen fastställer instruktion för revisorerna.

Revisorerna får enligt bestäm melser i lag infordra handlingar, uppgifter

1893

-•7

o

¬

SFS 1976: 871

och yttranden som behövs för granskningen.

Närmare bestämmelser om revisore rna finns i riksdagsordningen.

8 § Åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot av högsta domsto­

len eller regeringsrätten väckes i högsta domsto len av riksdagens ombuds­

man eller justitiekanslern.

Högsta domstolen prövar också om ledamot av högsta domstolen eller

regeringsrätten enligt vad därom är fö reskrivet skall skiljas eller avstängas

från sin tjänst eller vara skyldig att undergå läkarundersökning. Talan väc ­

kes av riksdagens ombudsman eller justitieka nslern.

13 kap. Krig och krigsfara

1 § Kommer riket i krig eller krigsfara och pågår icke riksmöte, skall re­

geringen eller talmannen kalla till riksmöte. Den som utfärdar kallelsen
kan besluta att riksdagen skall s ammanträda på annan ort än Stockholm.

Pågår riksmöte, kan riksdagen eller talmannen besluta om sammanträdes­

ort.

2 § Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, skall en inom riksdagen ut­
sedd krigsdelegation träda i riksdagens ställe, om förhållandena kräver
det.

Om riket är i krig, meddelas förord nande att krigsdelegationen skall trä­

da i riksdagens ställe av utrikesnämndens ledamöter enligt närmare be­
stämmelser i riksdagsordningen. Innan förordnande meddelas skall sam­

råd ske med statsm inistern, om det är möjligt. Hindras nämndens ledamö­

ter av krigsförhållandena att sammanträda, meddelas förordnandet av re­

geringen. Om riket är i omedelbar krigsfara, meddelas förordnande s om nu
sagts av utrikesnämndens ledamöter i förening med statsministern. För

förordnande fordras därvid att statsministern och sex av nämndens leda­

möter är ense.

Krigsdelegationen och regeringen kan i samråd eller var för sig beslu ta

att riksdagen skall återtaga sina befogenheter.

Krigsdelegationens sammansättning bestämmes i riksdags ordningen.

3 § Medan krigsdelegationen är i riksdagens ställe utövar den de befo­
genheter som annars tillkommer riksdagen. Krigsdelegationen får dock ej

fatta beslut på ockuperat område. Den får ej heller fatta beslut som avse s i

11 § första stycket första punkten eller andra eller flärde stycket.

Krigsdelegationen beslutar själv om formerna för sin verksamhet.

4 § Är riket i krig och kan till följd därav regeringen icke fullgöra sina

uppgifter, kan riksdagen bestämma om bildande av regering och om reg e­
ringens arbetsformer.

5 § Är riket i krig och kan till fö ljd därav varken riksdagen eller krig sde­
legationen fullgöra sina uppgifter, skall rege ringen handha dessa i d en mån

1894

den finner det behövligt för att skydda riket och slutföra kriget.

¬

Regeringen får ej på g rund av fö rsta stycket stift a, ändra eller upphäva

SFS 1976: 871

grundlag, riksdagsordningen eller lag om val til l riksdagen.

6 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga för­

hållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befun­

nit sig, kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag genom förordning

meddela sådana föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag an nars skall
meddelas genom lag. Erfordras det även i annat fall med hänsyn till för­

svarsberedskapen, kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag genom
förordning bestämma att i lag meddelad föreskrift om rekvisition eller an­

nat sådant förfogande skall börja eller upphöra att tillämpas.

I lag med bemyndigande som avses i första stycket skall noga angivas

under vilka förutsättningar bemyndigandet får utnyttjas. Bemyndigande

medför ej r ätt att stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen

eller lag om val ti ll riksdagen.

7 § Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, kan regeringen med stöd av

riksdagens bemyndigande besluta att uppgift, som enligt grundlag ankom­
mer på regeringen, skall fullgöras av annan myndighet. Sådant bemyndi­
gande får icke omfatta befogenhet enligt 5 eller 6 §, om ej fråga är endast

om beslut att lag i visst ämne skall börja tillämpas.

Under krig, krigsfara eller andra av krig föranledda utomordentliga för­

hållanden får med avse ende på domstol för avdelning av försvarsmakten

göras undantag från föreskriften i 11 kap. 1 § att vid domstol skall finnas
ordinarie domare.

8 § Regeringen får ingå överens kommelse om vapenstillestånd utan att

inhämta riksdagens godkännande och utan att rådgöra med utr ikesnämn-

den, om uppskov med överenskommelsen skulle innebära fara för riket.

9 § På ockuperat o mråde får ej fattas beslut som in nebär stiftande, änd­

ring eller upphävande av grundlag, riksdagsordningen, lag om val till riks­
dagen eller lag om högmålsbrott, brott mot rikets säkerhet, ämbetsbrott,
brott av krigsmän, sabotage, upplopp, uppvigling eller samhällsfarlig ryk­

tesspridning.

På ockuperat område får icke något offentligt organ meddela beslut eller

vidtaga åtgärd som ålägger någon rikets medborgare att lämna ockupa­
tionsmakten sådant bistånd som denna icke får kräva enligt folkrättens
regler.

Intet ärende får avgöras av riksdagen på oc kuperat område, såvida icke

minst tre fjärdedelar av ledamöterna deltager i avgöra ndet.

10 § Är riket i krig, bör sta tschefen följa regeringen. Befinner han sig på
annan ort än regeringen, skall han anses hindrad att fullgöra sina uppgifter
som statschef,

11 § Är riket i krig, får val till riksdagen hållas endast efter beslut av riks­
dagen. Är riket i krigsfara, när ordinarie val skall hållas, kan riksdagen be­
sluta att uppskjuta valet. Sådant beslut skall omprövas inom ett år och där­
efter med högst ett års mellanrum. Beslut som avses i detta st ycke blir gäl-

1895

¬

SFS 1976: 871

lande endast om minst tre Qärdedeiar av riksdagens led amöter förenar sig
om det.

Är riket till någon del ockuperat , när val skall hållas, beslutar riksdagen

de jämkningar av reglerna i 3 kap. som är påkallade. Undantag får dock ej
göras från 3 kap. 1 § första stycket, 2 §, 6 § första stycket och 7-11 §§.

Vad som sägs i 3 kap. 6 § första stycket, 7 § andra stycket och 8 § andra

stycket om riket skall i stället gälla den del av riket för vilken val skall hål­
las. Minst en tiondel av alla mandaten skall var a utjämningsmandat.

Ordinarie val, som till följd av första stycket icke hålles på föreskriven

tid, skall hållas så s nart det kan ske sedan kriget eller krigsfaran har upp­

hört. Det åligger regeringen och talmannen att i samråd eller var för sig se

till att de åtgärder som behövs härför blir vidtagna.

Har ordinarie val till följ d av denna paragraf hållits på annan tid än när

det annars skulle ha ägt rum, skall riksdagen bestämma tiden för därnäst

följande ordinarie val till den månad under tredje eller Qärde året efter det

först nämnda valet, då ordinarie val skall hållas enligt riksdagsordning en.

Övergångsbestämmelser^

1. Genom denna regeringsform upphäves den äldre regeringsformen.

Den äldre regeringsformen skall dock med nedan angivna undantag til läm­
pas i stället för den nya regeringsformen till utgången av det år under vilket

riksdagen slutligt an tager denna samt, i de fall som angives nedan, även

därefter.

2 .
För domstol i vilken endas t en ordinarie tjänst som domare finns inrät­

tad, då denna regeringsform trä der i tillämpning, skall bestämmelsen i II

kap. 1 § tredje styck et första punkten tillämpas först sedan pågående änd­

ringar i domkretsindelningen har genomförts i vad de berö r domstolen.

3 .

6. Äldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder av

att den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid til l-

lämpning av denna regeringsform. Bemyndigande, som har beslutats av

Konungen och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam, får utnytt­

jas även efter den under 1 angivna tidpunkten , tills riksdagen bestämmer
annorlunda.

Bestämmelserna i 8 kap. 17 § i denna regeringsform skall gälla i fråga om

äldre författning, som har tillkommit genom beslut av Konungen och riks­
dagen gemensamt eller genom beslut av riksdagen ensam.

7. Bestämmelser i äldre lag eller annan författning om Konungen eller

Kungl. Maj:t skall ef ter utgången av den i 2 först a stycket angivna tiden

gälla regeringen, såvida det icke följer av författning eller i övrigt fram går

av omständigheterna att konungen personligen, högsta domstolen, rege­

ringsrätten eller kammarrätt åsyftas.

Föreskrift som enligt äldre lag eller annan författning skall beslutas av

Konungen och riksdagen gemensamt skall i stället beslutas genom lag .

1896

5 Avser införandet av regeringsformen 1974:152.

¬

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till eller avses

SFS 1976:871

|

där eljest föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna regerings-

[

form. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

j

9. Ombud för svenska kyrkan sammanträder till allmänt kyrkomöte e n-

!

ligt vad som ä r särskilt föreskrivet.

Till prästerlig befattning inom svens ka kyrkan får ej annan utnämnas än

•

den som bekänner kyrkans lära. Medför annan befattning skyldighet att

i

undervisa i kristendom eller teologisk vetenskap, skall tagas den hänsyn

1

till de sökandes trosåskådning som därav kan påkallas. B efattningshavare,

;

som ej tillhör sve nska kyrkan, får icke deltaga i avgörande av mål eller
ärende, som angår kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, ut-

:

övning av prästämbetet, befordring eller ämbetsansvar inom kyrk an. När

j

sådant ärende avgöres av regeringen, skall dock hinder som nu sagts icke

gälla fö r annan än föredraganden.

j

Till ärke biskop eller biskop utnämner regeringen en av de tre som har

föreslagits i den ordning som kyrkolag föreskriver. Om tillsättning av präs-

>

terliga tjän ster i församlingarna och den rätt som därvid tillkommer rege-
ringen och församlingarna föreskrive s i kyrko lag.

Utan hinder av vad denna regeringsform före skriver om att lag stiftas,

ändras eller upphäves av riksdagen skall i fråga om kyrkolag gälla, att så­
dan lag stiftas, ändras eller upphäves av regeringen gemensamt med riks-

\

dagen; dock att därvid erfordras samtycke jämväl av allmänt kyrkomöte.
Har av riksdagen antaget förslag angående kyrkolag ej utfärdats som lag

5

före närmast följande lagtima riksmötes början, är förslaget förfallet.

i

Vad i denna regeringsform föreskrives om prim ärkommuner skall, med

p

undantag av 1 kap. 6 § första stycket andra punkten, äga motsvarande till-
lämpning i fråga om kyrkliga kommuner.

;

Genom denna regeringsform göres ej ändri ng i vad som hittills har gällt

;

enligt 2 § i den äldre regeringsfor men.

|

Det forna prästeståndets privilegier, förmåner, rättigheter och friheter

skall fortfarande gälla, om de e j har ägt oskiljaktigt sammanhang med den

;

ståndet förut tillkommande representationsrätten och således upphört med

f

denna. Ändring eller upphävande av dessa privilegier, förmåner, rättighe-

jl

ter och fr iheter får ej ske på annat sätt än genom regeringens och riksda-

gens sammanstämmande beslut och med bifa ll av allmänt kyrkomöte.

j!

I j,

Denna lag* träder i kraft den 1 januari 1977.

f

1. Ändringarna i reg eringsformen® träder i kraft den 1 januari 1977.
2. Utan hinder av 2 kap. 16 § be håller äldre föreskrift, som innebär sär­

behandling på grund av kön, sin giltighet tills vida re. Sådan föreskrift får

ändras, även om ändringen innebär f ortsatt särbehandling.

3. Bestämmelserna om medlemskap i svenska kyrkan gäller utan hinder

av 2 kap. 2 § i dess nya lyd else.

4. Vid ikraftträdandet föreliggande bestämmelse r om att film icke får fö­

revisas offentligt, om den ej dessförinnan har godkänts för sådan visning,

gäller utan hinder av 2 kap. 1 § 3 i den nya lydelsen och 14 § första stycket.

' 1976:870.

® Till 1976:871.

1897

't:.'.

¬

SFS 1976: 871

5. Äldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder av

att den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid til l-

lämpning av regeringsformen i dess nya lydelse.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

(Justitiedepartementet)

¬