SFS 1988:1444

Lag

SFS 1988:1444

om ändring i regeringsformen;

utkom från trycket

den 21 december 1988

Utfärdad den 1 december 1988.

Omtryck

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att 9 kap. 10, 12 och 13 §§ regerings­

formen^ skall ha följande lydelse.

Regeringsformen kommer därför att ha följande lydelse.

1 kap. Statsskickets grunder
1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och

lika rö strätt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamenta­
riskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors
lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara

grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt
åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt
att verka för social omsorg och trygghet och för en god le vnadsmiljö.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom

samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor

lika rättigheter samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och

utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (1976:871).

3 § Regeringsformen, successionsordningen och tryckfrihetsförordning­

en är rikets grundlagar. Lag (1976:871).

4 § Riksdagen är folkets främsta företrädare.

Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur

statens medel skall användas. Riksdagen granskar rikets styrelse och för­

valtning. Lag (1976:871).

5 § Konungen eller drottning, som enligt successionsordningen innehar
Sveriges tron, är rikets statschef.

Vad i denna regeringsform är stadgat om konungen skall, om drottning

är statschef, gälla henne. Lag (1979:932).

'Prop, 1986/87: 143, KU 19 87/88:1, rskr. 4, 1988/89: KU2, rskr. 11.

^ Regeringsformen omtryckt 1985:866.

3087

¬

SFS 1988:1444

6 § Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen.

(1976:871).

1 § I riket finns primärkommuner och landstingsko mmuner. Beslutan­

derätten i kommun erna utövas av valda församlingar.

Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Lag

(1976:871).

8 § För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvalt­
ningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. Lag (1976:871).

9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör
uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta

allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet. Lag

(1976:871).

2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter

1 § Vaije medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet; frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt

meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt

att i övrigt taga del av andras yttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplys­

ning, meningsyttring eller annat liknande syfte ell er för framförande av
konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i de monstration

på allmän plats,

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna

eller enskilda syften,

6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin

religion.

Beträffande tryckfriheten gäller vad som är föreskrivet i tryckfrihetsför­

ordningen. I denna finns också bestämmelser om rätt att taga del av
allmänna handlingar. Lag (1976:871).

2 § Varje medborgare är gentem ot det allmän na skyddad mot två ng att
giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat
sådant hänseende. Han ä r därjämte gentemot det allmänna skyddad mot

tvång att delt aga i sammankomst för opinionsbildning eller i de monstra­
tion eller annan meningsyttring eller att tillhöra polit isk sam manslutning,
trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första

meningen. Lag (1976:871).

3 § Anteckning om medbo rgare i allmänt regis ter får ej uta n hans sam­

tycke grundas enbart på han s politiska åskådning.

Varje medborgare skall i den utsträckning som närmare ang ives i lag

skyddas mot att hans personliga integritet kränkes genom att uppgifter om

3088

¬

honom registreras med hjälp av automatisk databehandling. Lag

SFS 1988:1444

(1988:1439).

4 § Dödsstraff får icke förekomma. Lag (1976:871).

5 § Varje medborgare är skyddad mot kroppsstraff. Han är därjämte
skyddad mot tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga
eller hindra yttranden. Lag (1976:871).

6 § Varje medborgare är gente mot det allmänna skyddad mot påtvingat

kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§ . Han är
därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande in­
trång samt m ot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och

mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtro­

ligt meddelande. Lag (1976:871).

1 § Ingen medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.

Ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket får beröv as sitt

medborgarskap i annat fall än då han sa mtidigt, efter uttryckligt samtycke
eller genom att inträda i allmän tjänst, blir medborgare i annan stat. Utan

hinder härav får dock föreskrivas att barn under aderton år i fråga om sitt
medborgarskap skall följa föräldrarna eller en av dem. Vidare får föreskri­
vas att, i enlighet med överenskommelse med annan stat, den som sedan
födelsen är medborgare även i den andra staten och är varaktigt bosatt där
förlorar sitt svenska medborgarskap vid aderton års ålder eller senare. Lag
(1979:933).

8 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsbe-

rövande. Han är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket
och att lämna detta. Lag (1976:871).

9 § Har annan myndighet än domstol berövat någon medborgare frihe­

ten med anledning av brott eller misstanke om brott, skall denne kunna få

saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Vad nu sagts gäller dock

icke när fråga ä r om att till riket överflytta verkställighet av frihetsberö-
vande påföljd som har ådömts i annan stat.

Har medborgare av annan anledning än som angives i första stycket

blivit omhändertagen tvångsvis, skall han likaså kunna få saken prövad av
domstol utan oskäligt dröjsmål. Med prövning av domstol likställes i

sådant fall prövning av nämnd, om nämndens sammansättning är be­
stämd i lag och or dföranden i n ämnden skall vara eller ha varit ordinarie
domare.

Har prövning som avses i första eller andra stycket icke uppdragits åt

myndighet som är behörig enligt föreskrifterna där, skall den ankomma på
allmän domstol. Lag (1979:933).

10 § Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke

var belagd med brottspåföljd, när den förövades. Ej heller får svårare
brottspåföljd åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu

3089

¬

SFS 1988:1444

sagts om brottspåföljd gäller även förverkande och annan särskild rättsver­

kan av brott.

Skatt eller statlig avgift får ej uttagas i vidare mån än som följer av

föreskrift, som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt-

eller avgiftsskyldigheten. Finner riksdagen särskilda skäl påkalla d et, får

dock lag innebä ra att skatt eller statlig a vgift uttages trots att lagen inte
hade trätt i kraft när nyssnämnda omständighet inträffade, om regeringen

eller riksdagsutskott då hade lämnat förslag härom till riksdagen. Med

förslag jämställes ett meddelande i skrivelse från regeringen till riksdagen

om att sådant förslag är att vänta. Vidare får riksdagen föreskriva undan­

tag från första meningen, om riksdagen finner att det är påkallat av

särskilda skäl i samband med krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris. Lag

(1979:933).

11 § Domstol får icke inrättas för redan begången g ärning och ej heller

för viss tvist eller i övrig t för visst mål.

Förhandling vid domstol skall vara offentlig. Lag (1976:871).

12 § De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1 -

5 samt i 6 och 8 §§ och i

11 § andra stycket får, i den utsträckning som 13 —16 §§ medgiver, begrän­

sas genom lag. Efter bemyndigande i lag får de begränsas genom annan

författning i de fall som anges i 8 kap. 7 § första stycket 7 och 10§. I

samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas
även i de fall som anges i 14 § första stycket andra meningen.

Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose

ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får
aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som
har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot

den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begräns­

ning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan

sådan åskådning.

Förslag till lag som avses i första stycket eller till lag om ändring eller

upphävande av sådan lag skall, om det ej förkastas av riksdagen, på
yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i m inst tolv månader från det

att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kam­

mare. Utan hinder härav kan riksdagen antaga förslaget, om minst fem

sjättedelar av de röstande förenar sig om beslutet.

Tredje stycket gäller icke förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år

av lag. Det gäller ej heller förslag till lag som enbart angår

1. förbud att röja sådant, som någon har erfarit i allmän tjänst eller

under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är påkallat av

hänsyn till intresse som angives i 2 ka p. 2 § tryckfrihetsförordningen,

2. husrannsakan eller liknande intrång eller
3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens vidkommande huruvida

tredje stycket är tillämpligt i fråga om visst lagförslag. Lag (1988:1443).

13 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hän­
syn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet,

3090

¬

enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av

SFS 1988:1444

brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I

övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske
endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka b egränsningar som får ske med stöd av första

stycket skall särsk ilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och

informationsfrihet i po litiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kultu­
rella angelägenheter.

Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses

icke meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandes innehåll
närmare reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden. Lag
(1976:871).

14 § Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn

till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller
till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets

säkerhet eller för att motverka farsot.

;

Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller s ammanslutningar

i

vilkas verksamhet är av militär eller likn ande natur eller innebär förföljel­

se av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.

j;

Lag (1988:1443).

I

15 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare

i

missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ur­

sprung tillhör minoritet. Lag (1976:871).

16 § Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare
missgynnas på grund av sitt kön, om ej föreskriften utgör led i sträva nden
att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt
eller motsvarande tjänsteplikt. Lag (1976:871).

\
I.

17 § Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbets­

givare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej följer av lag

eller avtal. Lag (1976:871).

;

18 § Varje medborgare vilkens egendom tages i anspråk genom expro­

priation eller annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning

för förlusten enligt grunder som bestämmes i lag. Lag (1979:933).

19 § Författare, konstnärer och fotografer äge r rätt till sina verk enligt
bestämmelser som meddelas i lag. Lag (1976:87 1).

20 § Utlänning här i riket ä r likställd med svensk medborgare i fråga om

1. skydd mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning

eller i demon stration eller annan meningsyttring eller att tillhöra trossam­
fund eller annan sammanslutning (2 § andra meningen),

2. skydd för personlig integritet vid automatisk databehandling (3 §

andra stycket),

3091

¬

SFS 1988:1444

3. skydd mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt mot medicinsk

påverkan i s yfte att framtvinga eller hindra yttranden (4 och 5 §§),

4. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av brott

eller misstanke om brott (9 § första och tredje styckena),

5. skydd mot retroaktiv brottspåföljd och annan retroaktiv rätt sverkan

av brott samt mot retroaktiv skatt eller statlig avgift (10 §),

6. skydd mot inrättande av domstol i vissa fall (11 § första stycket),

7. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg ell er etniskt ur ­

sprung eller på grund av kön (15 och 16 §§),

8. rätt till fackliga stridsåtgärder (17 §),
9. rätt till ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande

(18§).

Om annat icke följer av särskilda föreskrifter i lag, är utlänning här i

riket likställd med svensk medborgare även i frå ga om

1. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet,

föreningsfrihet och religionsfrihet (1 §),

2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning (2 § första meningen),

3. skydd mot krop psligt ingrepp ä ven i annat fall än som avse s i 4 o ch

5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång s amt mot
intrång i förtrolig meddelelse (6 §),

4. skydd mot frih etsberövande (8 § första meningen),
5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan anledning än

brott eller misstanke om brott (9 § andra och tredje styckena),

6. offentlighet vid domstolsförhandling (11 § andra stycket),
7. skydd mot ingrep p på grun d av åskådning ( 12 § andra stycket tredje

meningen),

8. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk (19 §).

På sådana särskilda föreskrifter som avses i andra stycket tillämpas 12 §

tredje stycket, fjärde stycket första meningen samt femte stycket. Lag
(1988:1439).

3 kap. Riksdagen
1 § Riksdagen uts es genom fria, hemliga och direkta val.

Riksdagen består av en kammare med trehundrafyrtionio ledam öter.

För ledamöterna skall finnas ersättare.

2 § Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är
bosatt i riket. Om rösträtt för svensk medborgare som ej är bosatt i ri ket
finns bestämmelser i lag. Den som icke har uppnått aderton års åld er

senast på vald agen har ej rösträtt.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på

grundval av en före valet upprättad röstlängd. Lag (1988:1443).

3 § Ordinarie val till riksdagen förrättas vart tredje år.

4 § Regeringen får förordna om extra val till riksdagen mellan ordinarie

val. Extra va l hålles inom tre månader efter förordnandet.

Efter val til l riksda gen får reg eringen ick e förordna om extra v al förrän

3092

tre månader har förflutit från den nyvalda riksdagens första sammanträde.

¬

Ej heller får regeringen fbrordna om extra val under tid då dess ledamöter,

SFS 1988:1444

efter det att samtliga har entledigats, uppehåller sina befattningar i avbi -
dan på att ny regering skall tillträda.

Bestämmelser om extra val i visst fall finns i 6 kap. 3 §.

5 § Nyvald riksdag samlas på femtonde dagen efter valdagen, dock

tidigast på fjärde dagen efter det att valets utgång har kungjorts.

Varje val gäller for tiden från det att den nyvalda riksdagen har samlats

till dess den närmast därefter valda riksdagen samlas. Denna tid är riksda­

gens valperiod.

6 § För val till riksdagen är riket indelat i valk retsar.

Mandaten i riksdagen utgöres av trehundratio fasta valkretsmandat och

trettionio utjämningsmandat.

De fasta valkretsmandaten fordelas mellan valkretsarna på grundval av

en beräkning av forhållandet mellan antalet röstberättigade i varje valkrets

och antalet röstberättigade i hela ri ket. Fördelningen fastställes for tre år i
sänder.

7 § Mandaten fordelas mellan partier. Med parti avses vaije samman­

slutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteck­

ning.

Endast parti som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket är

berättigat att deltaga i fordelningen av mandaten. Parti som har fått färre
röster deltager dock i fordelningen av de fasta valkretsmandaten i valkr ets,

där partiet har fått minst tolv procent av rösterna.

8 § De fasta valkretsmandaten fordelas på vaije valkrets proportionellt

mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen.

Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen av

alla mandat i riksdagen, med undantag av de fasta valkretsmandat som har

tillfallit parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionell
mot de i fördelni ngen deltagande partiernas röstetal i hela riket. Har parti

vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten erhållit flera mandat än

som motsvarar den proportionella representationen i riksdagen for partiet,

bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta

valkretsmandat det har erhållit. Sedan utjämningsmandaten har fordelats
mellan partierna, tillföres de valkretsar.

Vid mandatfördelningen mellan partierna användes uddatalsmetoden

med första divisorn jämkad till 1,4.

9 § För varje mandat som ett parti har erhållit utses en riksdagsledamot
samt ersättare för honom.

10 § Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av
riksdagen eller ersättare för ledamot. Lag (1988:1443).

11 § Val till riksdagen får överklagas hos en av riksdagen utsedd val-

prövningsnämnd. Den som har valts till riksdagsledamot utövar sitt upp­
drag utan hinder av att valet har överklagats. Ändras valet, intager ny

3093

¬

SFS 1988:1444

ledamot sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad nu sagts om
ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare.

Valprövningsnämnden består av ordförande, som skall vara eller ha

varit ordinarie domare och som ej får tillhöra riksdagen, och sex andra

ledamöter. Ledamöterna väljes efter varje ordinarie val, så snart valet har

vunnit laga kraft, för tiden till dess nytt val till nämnden har ägt rum.

Ordföranden väljes särskilt. Nämndens beslut får ej överklagas.

12 § Ytterligare bestämmelser i de ämnen som angives i 2 —11 §§ samt

om utseende av ersättare för riksdagsledamöterna meddelas i riksdagsord­

ningen eller annan lag.

4 kap. Riksdagsarbetet

1 § Riksdagen sammanträder till riksmöte årligen. Riksmöte hålles i
Stockholm, om icke riksdagen eller talmannen bestämmer annat av hän­

syn till riksdagens säkerhet eller frihet.

2 § Riksdagen utser inom sig för varje valperiod en talman samt en

förste, en andre och en tredje vice talman.

3 § Regeringen och varje riksdagsledamot får i enlighet med vad som

närmare angives i r iksdagsordningen väcka förslag i fråga om allt som kan
komma under riksdagens prövning, om ej annat är bestämt i denn a rege­

ringsform.

Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett konstitutionsutskott, ett

finansutskott och ett skatteutskott, enligt bestämmelser i riksdagsordning­

en. Ärende som väckes av regeringen eller riksdagsledamot beredes före
avgörandet av utskott, om ej annat är bestämt i denna regeringsform.

4 § När ärende skall avgöras i k ammaren, får varje riksdagsledamot och

varje statsråd yttra sig i enlighet med vad som närmare angives i riksdags­

ordningen. Bestämmelser om jäv finns i riksd agsordningen.

5 § Vid omröstning i riksdagen gäller som riksdagens beslut den mening

varom mer än hälften av de röstande förenar sig, om ej annat särskilt

angives i de nna regeringsform eller, beträffande frågor som hör till förfa­

randet i riksdagen, i huvudbestämmelse i riksdagsordningen. Om förfaran­

det vid lika röstetal finns bestämmelser i riksdagsordningen.

6 § Riksdagsledamot och ersättare får fullgöra uppdrag som ledamot

utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förpliktelse som åligger

honom.

7 § Riksdagsledamot eller ersättare får icke lämna sitt uppdrag utan

riksdagens medgivande.

När det finns anledning till det, skall valprövningsnämnden självmant

pröva om ledamot eller ersättare är behörig enligt 3 kap. 10 §. Den som
förklaras obehörig är därmed skild från sitt uppdrag.

3094

¬

Ledamot eller ersättare får i annat fall än som avses i andra stycket

SFS 1988:1444

skiljas från uppdraget endast om han genom brott har visat sig uppenbarli­

gen olämplig för uppdraget. Beslut härom fattas av domstol.

8 § Ingen får väcka t alan mot den som utövar eller har utövat uppdrag

som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att

resa inom ri ket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövan­

det av uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om

vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig.

Misstänkes riksdagsledamot för brott i an nat fall, skall bestämmelser i

lag om gri pande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han er­
känner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för
vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

9 § Under tid då riksdagsledamot är riksdagens talman eller tillhör rege­

ringen u tövas hans uppdrag som riksdagsledamot av ersättare. Riksdagen
kan i riksdagsordn ingen föreskriva att ersättare skall träda i riksda gsleda­
mots ställe när denne är ledig.

Bestämmelserna i 6 § och 8 § första stycket om skydd för utövandet av

uppdrag som riksdagsledamot gäller även talmannen och hans uppdrag.

För ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller bestäm­

melserna om ledam ot.

10 § Ytterligare bestämmelser om riksdagsarbetet meddelas i riksdags­

ordningen.

5 kap. Statschefen

1 § Statschefen hålles av statsministern underrättad om rikets angelä­

genheter. När så erfordras sammanträder regeringen i konselj u nder stats­
chefens ordförandeskap.

2 § Som statschef får endast den tjänstgöra som är svensk medborgare
och har fyllt tjugo fem år. Han får icke samtidigt vara statsråd eller utöva
uppdrag såsom talman eller riksdagsledamot.

Statschefen skall samråda med statsministern, innan han reser utrikes.

3 § Är konungen av sjukdom, utrikes resa eller annan orsak hindrad att

fullgöra sina uppgifter, inträder enligt gällande tronföljd medlem av ko­

nungahuset, som ej är hindrad, för att såsom tillfällig riksföreståndare

fullgöra statschefens uppgifter.

4 § Utslocknar konungahuset, utser riksdagen en riksföreståndare att

fullgöra st atschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen utser samtidigt en

vice riksföreståndare.

Detsamma gäller, om konungen dör eller avgår och tronföljaren ännu ej

har fyllt tjugofem å r.

3095

¬

SFS 1988:1444

5 § Har konungen under sex månader utan avbrott varit hindrad att

fullgöra sina uppgifter eller underlåtit att fullgöra dem, skall regeringen

anmäla det till riksdagen. Riksdagen bestämmer, om konungen skall anses

ha avgått.

6 § Riksdagen kan utse någon att efter regeringens förordnande tjänstgö­

ra som tillfällig riksföreståndare när ingen med behörighet enligt 3 eller 4 §
kan tjänstgöra.

Talmannen eller, vid förfall för honom, vice talman tjänstgör efter

regeringens förordnande som tillfällig riksföreståndare, när ingen annan
behörig kan tjänstgöra.

7 § Konungen kan ej åtalas för sina gärningar. Riksföreståndare kan ej

åtalas för sina gärningar som statschef.

6 kap. Regeringen
1 § Regeringen består av statsministern och övriga statsråd. Statsminis­

tern utses i den ordning som angives i 2 —4 §§. St atsministern tillsätter
övriga statsråd.

2 § När statsminister skall utses, kallar talmannen företrädare för varje

partigrupp inom riksdagen till samråd. Talmannen överlägger med vice
talmännen och avgiver sedan förslag till riksdagen.

Riksdagen skall senast på Qärde dagen härefter, utan beredning i utskott,

pröva förslaget genom omröstning. Röstar mer än hälften av riksdagens

ledamöter mot förslaget, är det förkastat. 1 annat fall är det godkänt.

3 § Förkastar riksdagen talmannens förslag, förfares på nytt enligt 2 §.

Har riksdagen fyra gånger förkastat talmannens förslag, skall förfarandet
för utseende av statsminister avbrytas och återupptagas först sedan val till
riksdagen har hållits. Om ej ordinarie val ändå skall hållas inom tre
månader, skall extra val förrättas inom samma tid.

4 § När riksdagen har godkänt förslag om ny statsminister, anmäler
denne så snart det kan ske de av honom utsedda statsråden för riksdagen.

Därefter äger regeringsskifte rum vid en särskild konselj inför statschefen

eller, vid förfall för denne, inför talmannen. Talmannen kallas alltid till

konseljen.

Talmannen utfardar förordnande för statsministern på riksdagens väg­

nar.

5 § Förklarar riksdagen att statsministern eller annat statsråd icke åtnju­

ter riksdagens förtroende, skall talmannen entlediga statsrådet. Kan rege­

ringen förordna om extra val till riksdagen, skall dock beslut om entledi­

gande ej meddelas om regeringen inom en vecka från misstroendeförkla­

ringen förordnar om extra val.

3096

¬

6 § Statsråd skall entledigas om han begär det, statsministern av tal-

SFS 1988:1444

mannen och annat statsråd av statsministern. Statsministern får även i

annat fall entlediga annat statsråd.

7 § Om statsministern entledigas eller dör, skall talmannen entlediga

övriga statsråd.

8 § Har regeringens samtliga ledamöter entledigats, uppehåller de sina

befattningar till dess ny regering har tillträtt. Har annat statsråd än stats­
ministern entledigats på egen begäran, uppehåller han sin befattning till

dess efterträdare har tillträtt, om statsministern begär det.

9 § Endast den får vara statsråd som är svensk medborgare sedan minst

tio år.

Statsråd får icke utöva allmän eller enskild tjänst. Han får ej heller

inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för

honom.

10 § Vid förfall för talmannen övertager vice ta lman de uppgifter som
enligt detta kapitel ankommer på talmannen.

7 kap. Regeringsarbetet
1 § För beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli. I

detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar. Regeringen för­
delar ärendena mellan departementen. Statsministern utser bland statsrå­
den chefer för departementen.

2 § Vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upplysningar
och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som
behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.

3 § Regeringsärenden avgörs av regeringen vid regeringssammanträde.

Regeringsärenden som gäller verkställighet inom försvarsmakten av för­

fattningar eller särskilda regeringsbeslut kan dock, i d en omfattning som
angives i lag, under statsministerns överinseende avgöras av chefen för det
departement till vilket är endena hör.

4 § Statsministern kallar övriga statsråd till regeringssammanträde och

är ordförande vid sammanträdet. Minst fem statsråd skall deltaga i rege­

ringssammanträde.

5 § Departementschef är vid regeringssammanträde föredragande i
ärende som hör till hans departement. Statsministern kan d ock förordna
att ärende eller grupp av ärenden, som hör till visst departement, skall

föredragas av annat statsråd än departementschefen.

6 § Vid regeringssammanträde föres protokoll. Skiljaktig mening skall
antecknas i p rotokollet.

3097

¬

SFS 1988:1444

7 § Författningar, förslag till riksdagen och andra expeditioner av rege­

ringens beslut skall för att bliva gällande skrivas under av statsministern

eller annat statsråd på regeringens vägnar. Regeringen kan dock genom

förordning föreskriva att tjänsteman i särskilda fall får skriva under expe­

dition.

8 § Statsministern kan utse ett av de övriga statsråden att i egenskap av

ställföreträdare vid förfall för statsministern fullgöra hans uppgifter. Har
statsministern ej utsett ställföreträdare eller har också denne förfall, över­
tages statsministerns uppgifter i stället av det av de tjänstgörande statsrå­
den som har varit statsråd längst tid. Om två eller flera har varit statsråd

lika länge, har den äldste av dem företräde.

8 kap. Lagar och andra föreskrifter

1 § Av bestämmelserna i 2 kap. om grundläggande fri- och rättigheter

följer att föreskrifter av visst innehåll ej får m eddelas eller får meddela s

endast genom lag samt att förslag till lag i vissa fall skall behandlas i

särskild ord ning. Lag (1979:933).

2 § Föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras person­
liga och ek onomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag.

Sådana föreskrifter är bland andra:

1. föreskrifter om svenskt medborgarskap,
2. föreskrifter om rätt till släktnamn, om äktenskap och föräldraskap,

om arv och testamente samt om familjeförhållanden i övrigt,

3. föreskrifter om rätt till fast och lös egendom, om avtal samt om bolag,

föreningar, samfälligheter och stiftelser.

3 § Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som
gäller åligganden för enskilda eller i ö vrigt avser ingrepp i enskildas per­

sonliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag.

Sådana föreskrifter är bland andr a föreskrifter om brott och rättsverkan

av brott, om skatt till staten samt om rekvisition och annat sådant förfo­

gande. Lag (1976:871).

4 § Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket och om förfa­

randet vid folkomröstning i grundlagsfråga meddelas genom lag. Lag

(1979:933).

5 § Grunderna för ändringar i r ikets indelning i k ommuner samt grun­
derna för kommunemas organisation och verksamhetsformer och för den

kommunala beskattningen bestämmes i lag. I lag meddelas också föreskrif­
ter om kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden.

6 § Under tid då riksmöte ej pågår kan finans- och skatteutskotten, efter

bemyndigande i lag om annan skatt än skatt på inkomst, förmögenhet, arv

eller gåva, på förslag av regeringen bestämma om skattesatsen eller besluta
att skatt som avses i lagen skall börja eller upphöra att utgå. Bemyndigande

3098

kan innefatta rätt att göra skillnad mellan olika slag av verksamhet och

¬

\

olika delar av riket. Finans- och skatteutskotten utövar sin beslutanderätt

SFS 1988; 1444

vid gemensamt sammanträde. Beslut fattas på riksdagens vägnar genom

lag.

Lag som finans- och skatteutskotten har beslutat med stöd av första

stycket skall av regeringen underställas riksdagen inom en månad från

början av närmast följande riksmöte. Riksdagen prövar lagen inom en
månad härefter.

7 § Utan hinder av 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i lag
genom forordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifter­

na avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,
2. utlännings vistelse i rike t,
3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverk­

ning, kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamhet, ransonering

eller utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö,

4. jakt, fiske, djurskydd eller natur- och miljövård,
5. trafik eller ordningen på allmän plats,
6. undervisning och utbildning,

7. förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under

utövande av tjänsteplikt.

Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt att meddela

föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan i lag,

som innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva även

annan rättsverkan än böter fÖr överträdelse av föreskrift som regeringen
meddelar med stöd av bemyndigandet. Lag (1979:933).

8 § Utan hinder av 2, 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i lag

genom fö rordning meddela föreskrifter om anstånd med att fullgöra för­

pliktelse.

9 § Utan hinder av 3 § kan regeringen efter bemyndigande i lag genom
förordning meddela föreskrifter om tull på införsel av vara.

Regeringen eller kommun kan efter riksdagens bemyndigande meddela

sådana föreskrifter om avgifter, som på grund av 3 § annars skall meddelas
av riksdagen.

10 § Regeringen kan efter bemyndigande i lag i äm ne som angives i 7 §

första stycket eller 9 § genom förordning b estämma att föreskrift i lagen

skall börja eller upphöra att t illämpas. Lag (1976:871).

11 § Bemyndigar riksdagen enligt detta kapitel regeringen att meddela

föreskrifter i visst ämne, kan riksdagen därvid medgiva att regeringen

överlåter åt förvaltningsmyndighet eller ko mmun att m eddela bestämmel­

ser i äm net. I fall som nu sagts kan riksdagen också uppdraga åt förvalt­

ningsmyndighet under riksdagen att meddela sådana bestämmelser. Lag

(1976:871).

3099

¬

SFS 1988:1444

12 § Föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av bemyndi^

gande som avses i denna regeringsform skall underställas riksdagen för

prövning, om riksdagen bestämmer det.

13 § Regeringen får utöver vad som följer av 7—10 §§ genom forordning

besluta

1. foreskrifter om verkställighet av lag,

2. föreskrifter som ej enligt grundlag skall meddelas av riksdagen.
Regeringen får ej på grund av första stycket besluta foreskrifter som

avser riksdagen eller dess myndigheter. Den får ej heller på grund av
bestämmelsen i första stycket 2 besluta föreskrifter som avser den kommu­
nala beskattningen.

Regeringen får i f orordning som avses i fö rsta stycket överlåta åt under­

ordnad myndighet att meddela bestämmelser i ämnet.

14 § Behörighet for regeringen att besluta foreskrifter i visst äm ne utgör

ej hinder for riksdagen att genom lag meddela foreskrifter i samma ämne.

15 § Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Det andra beslutet

får ej fattas, förrän det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i

hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Vidare skall minst nio
månader förflyta mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i

riksdagens kammare och valet, såvida icke konstitutionsutskottet genom
beslut, som fattas senast vid ärendets beredning och varom minst fem

sjättedelar av ledamöterna förenar sig, medgiver undantag härifrån.

Riksdagen får icke såsom vilande antaga ett förslag om stiftande av

grundlag, som är oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, utan att
samtidigt förkasta det först antagna förslaget.

Folkomröstning om vilande grundlagsförslag skall anordnas, om yrkan­

de därom framställes av minst en tiondel av riksdagens ledamöter och

minst en tredjedel av ledamöterna röstar fÖr bifall till yrkandet. Sådant

yrkande skall framställas inom femton dagar från det att riksdagen antog
grundlagsförslaget som vilande. Yrkandet skall ej beredas i utsk ott.

Folkomröstningen skall hållas sa mtidigt med det val till riksdagen som

avses i första s tycket. Vid omröstningen får de som har rösträtt vid valet

förklara huruvida de godtar det vilande grundlagsförslaget eller ej. Försla­

get är förkastat, om de flesta av dem som deltager i omröstningen röstar

mot förslaget och de till antalet är fler än hälften av dem som har avgivit
godkända röster vid riksdagsvalet. I annat fall upptager riksdagen förslaget

till slutlig prövning. Lag (1988:1442).

16 § Riksdagsordningen stiftas på det sätt som angives i 15 § första

stycket första och andra meningarna samt andra stycket. Den kan också

stiftas genom endast ett beslut, om minst tre fjärdedelar av de röstande och
mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet. Tilläggs­
bestämmelse i r iksdagsordningen beslutas dock i samm a ordning som lag i

allmänhet. Lag (1979:933).

3100

¬

\

17 § Lag får ej ändras eller upphävas annat än genom lag. I fråga om

SFS 1988:1444

ändring eller upphävande av grundlag eller av riksdagsordningen äger 15
och 16 §§ motsvarande tillämpning.

18 § För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett lagråd, vari

ingår domare i högsta domstolen och regeringsrätten. Yttrande från lagrå­
det inh ämtas av regeringen eller, enligt vad som närmare angives i riks­
dagsordningen, av riksdagsutskott.

Yttrande av lagrådet bör inhämtas innan riksdagen beslutar grundlag

om tryckfri heten, lag om begränsning av rätten att taga del av allmänna

handlingar, lag som avses i 2 kap. 3 § andra stycket, 12 § första stycket,
17 -19 §§ eller 20 § andra stycket eller lag som ändrar eller upphäver sådan
lag, lag om kommunal beskattning, lag som avses i 2 eller 3 § eller lag som
avses i 11 kap., om lagen är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt.
Vad nu har sagts gäller dock icke, om lagrådets hörande skulle sakna
betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller skulle fördröja lagstift­

ningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma. Föreslår
regeringen riksdagen att stifta lag i något av de ämnen som avses i första
meningen och har lagrådets yttrande dessförinnan inte inhämtats, skall
regeringen samtidigt för riksdagen redovisa skälen härtill. Att lagrådet icke
har hörts över ett lagförslag utgör aldrig hinder mot lagens tillämpning.

Lagrådets granskning skall avse
1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt,
2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,
3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,
4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas tillgodose angivna

syften,

5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.

Närmare bestämmelser om lagrådets sam mansättning och tjänstgöring

meddelas i lag. Lag (1988:143 9).

19 § Beslutad lag skall utfärdas av regeringen utan dröjsmål. Lag med
sådana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter som ej skall inta­

gas i grundlag eller riksdagsordningen kan dock utfärdas av riksdagen.

Lagar skall kungöras så snart det kan ske. Detsamma gäller förordning­

ar, om ej annat föreskrives i lag. Lag (1976:8 70).

9 kap. Finansmakten

1 § Om rätten att besluta om skatter och avgifter till staten finns bestäm­

melser i 8 kap.

2 § Statens medel får icke användas på annat sätt än riksdagen har
bestämt.

Om användningen av statsmedel för skilda behov bestämmer riksdagen

genom budgetreglering enligt 3-5 §§. Riksdagen får dock bestämma att

medel tages i anspråk i annan ordning.

3 § Riksdagen företager budgetreglering för närmast följande budgetår

eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan budgetperiod. Riksdagen

3101

¬

SFS 1988:1444

bestämmer därvid till vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas och

anvisar anslag till angivna ändamål. Besluten härom upptages i en statS3

budget.

Riksdagen kan besluta att särskilt anslag på statsbudgeten skall utgå för

annan tid än budgetperioden.

v,,

Vid budgetreglering enligt denna paragraf skall riksdagen beakta beho­

vet under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden av medel

för rikets försvar.

4 § Kan budgetreglering enligt 3 § icke avslutas före budgetperiodens
bötjan, bestämmer riksdagen eller, om riksmöte ej pågår, finansutskottet i
den omfattning som behövs om anslag för tiden till dess budgetregleringen

för perioden slutföres.

5 § För löpande budgetår kan riksdagen på tilläggsbudget göra ny beräk­

ning av statsinkomster samt ändra anslag och anvisa nya anslag.

6 § Regeringen avgiver förslag till statsbudget till riksdagen.

7 § Riksdagen kan i samband med budgetreglering eller annars besluta

riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än anslag till verksamheten

avser.

8 § Statens medel och dess övriga tillgångar står till regeringens disposi­

tion. Vad nu sagts gäller dock icke tillgångar som är avsedda för riksdagen
eller dess myndigheter eller som i lag har avsatts till särskild förvaltning.

9 § Riksdagen fastställer i den omfattning som behövs grunder för för­

valtningen av statens egendom och förfogandet över den. Riksdagen kan

därvid föreskriva att åtgärd av visst slag ej får vidtagas utan riksdagens
tillstånd.

10 §' Regeringen får ic ke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån

eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Lag (1988:1444).

11 § Finansutskottet överlägger i förhandlingsfrågor rörande anställ­

ningsvillkor, som skall gälla för statens arbetstagare eller i Övrigt tillhör
riksdagens prövning, med statsråd som regeringen bestämmer. Utskottet
får på riksdagens vägnar godkänna avtal i sådan fråga eller, om frågan har

undantagits från avtal, förslag till reglering av den.

Beträffande arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter gäller i

stället för bestämmelserna i första stycket vad som föreskrivs i lag.

Bestämmelserna i första stycket gäller ej o m riksdagen för visst fall h ar

beslutat annat. Lag (1988:1437).

12 § Riksbanken är rikets centralbank med ansvar för valuta- och kredit-

politik. Den skall också främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Riksbanken är myndighet under riksdagen.

3102

Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

¬

Riksbanken förvaltas av åtta fullmäktige. Sju fullmäktige väljes av riks-

SFS 1988:1444

dagen. Dessa väljer för en tid av fem år en fullmäktig, som samtidigt skall

vara chef för riksbanken. De fullmäktige som valts av riksdagen väljer
inom sig ordförande. Denne får ej utöva annat uppdrag eller inneha tjänst
inom riks bankens ledning. Bestämmelser om riksdagens val av fullmäkti­

ge, om riksbankens ledning i övrigt s amt om dess verksamhet meddelas i

riksdagsordningen och an nan lag.

Fullmäktig som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed skild från sitt

uppdrag. De fullmäktige som valts av riksdagen får skilja ordföranden från
uppdraget som ordförande och den som är fullmäktig och chef för riksban­
ken från hans uppdrag. Lag (1988:1444).

13 § Endast riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt och att bestäm­
ma utformningen av dessa. Bestämmelser om penning- och betalningsvä­
sendet meddelas i övrigt genom lag. Lag (1988:1444).

10 kap. Förhållandet till andra stater

1 § Överenskommelse med annan stat eller med mellanfolklig organisa­

tion ingås av regeringen.

2 § Regeringen får ej ingå för riket bindande internationell överenskom­

melse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förut­

sätter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i
Övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta.

Är i fall som avses i första stycket särskild ordning föreskriven för det

riksdagsbeslut som förutsättes, skall samma ordning iakttagas vid godkän­

nandet av överenskommelsen.

Regeringen får ej heller i annat fall än som avses i första stycket ingå för

riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har

godkänt denna, om överenskommelsen är av större vikt. Regeringen kan

dock underlå ta att inhämta riksdagens godkännande av överenskommel­
sen, om rikets intresse kräver det. I sådant fall skall regeringen i stället
överlägga med utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

3 § Regeringen får uppdraga åt förvaltningsmyndighet att ingå interna­

tionell överenskommelse i fråga där överenskommelsen ej kräver riksda­
gens eller utrikesnämndens medverkan.

4 § Bestämmelserna i 1 - 3 §§ äger motsvarande tillämpning på åtagande
av internationell förpliktelse för riket i an nan form än överenskommelse

samt på upp sägning av internationell överenskommelse eller förpliktelse.

5 § Beslutanderätt, som direkt grundar sig på denna regeringsform och
som avser meddelande av föreskrifter, användningen av statens tillgångar

eller ingående eller uppsägning av internationella överenskommelser eller

förpliktelser, kan i begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig orga­
nisation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller skall bliva anslutet,

eller till mellanfolklig domsto l. Därvid får ej överlåtas beslutanderätt som

avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag, riksdags-

3103

¬

SFS 1988:1444

ordningen eller lag om val till riksdagen eller fråga om begränsning av
någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 k ap. Angående beslut i f råga

om överlåtelse gäller vad som är föreskrivet om stiftande av grundlag. Kan :

beslut i sådan ordning ej avvaktas, beslutar riksdagen i fråga om överlåtek :

se genom ett beslut, varom minst fem sjättedelar av de röstande och minst

tre fjärdedelar av ledamöterna förenar sig.

Föreskrivs i lag att en internationell överens kommelse skall gälla som

svensk rätt, får riksdagen genom beslut i den ordning som anges i första
stycket föreskriva att också en framtida, för riket bindande ändring i
överenskommelsen skall gäll a här i riket. Sådant beslut får endast avs e

framtida ändring av begränsad omfattning.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej direkt grundar sig på

denna regeringsform kan genom beslu t av riksda gen överlåtas till annan
stat, till mellanfolklig organi sation elle r till utländsk eller internationell

inrättning eller samfällighet. Riksdagen få r också i lag bemyndiga regering­

en eller annan myndighet att i särs kilda fall b esluta om sådan överlåtelse.

Innefattar uppgiften myndighetsutövning, skall riksdagens förordnande

ske genom ett beslut, varom minst tre Qärdedelar av de röst ande förenar

sig. Riksdagens beslut i fråga om såda n överlåtelse kan också fattas i d en

ordning som g äller för stiftande av grundlag. Lag (1985:865).

6 § Regeringen skall fortlöpande hålla utrikesnämn den underrättad om

de utrikespolitiska förhållanden, som kan få betydelse för riket, och över­
lägga med nämnden om dessa så oft a det erfordras. I alla utri kesärenden
av större vikt skall regeringen före avgörandet öve rlägga med nämnden,
om det ka n ske.

7 § Utrikesnämnden består av talmannen samt nio andra ledamöter,
som riksda gen väljer inom sig. Närmare bestäm melser om utrikesnämn-

dens sammansättning meddelas i ri ksdagsordningen.

Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av regeringen. Regeringenär

skyldig att sammankalla nämnden om minst fy ra av nämndens ledamöter

begär överläggning i vi ss fråga. Ordförande vid sammanträde med nämn­

den är statschefen eller, om han har f örfall, statsministern.

Ledamot av utrikesnä mnden och den som i övr igt är knuten ti ll nämn­

den skall visa varsamhet i fråga om meddeland en till andra om vad h an

har erfarit i denna egenskap. Ordföranden kan besluta om ovillkorlig
tystnadsplikt.

8 § Chefen för det departement till vilket utrikesärendena hör skall

hållas underrättad, när fråga som är av betydelse för förhållandet till

annan stat eller till mellanfolklig organisation uppkommer hos anna n
statlig myndighet.

9 § Regeringen får insätta rikets försvarsmakt eller del därav i st rid för

att möta väpnat angrepp mot riket. Sven sk väpnad styrka får i övrigt

insättas i strid eller sändas till annat land endast om

1. riksdagen medgiver det,
2. det är medgivet i la g som angiver förutsättningarna för åtgärden,

3104

¬

\

\

3. skyldighet att vidtaga åtgärden följer av internationell överenskom-

SFS 1988:1444

melse eller förpliktelse som har godkänts av riksdagen.

Förklaring att riket är i krig får, utom vid väpnat angrepp mot riket, icke

givas utan ri ksdagens medgivande.

Regeringen får bemyndiga forsvarsmakten att använda våld i enlighet

med internationell rätt och sedvänja för att hindra kränkning av rikets
territorium i fred eller under krig mellan främmande stater.

11 kap. Rättskipning och förvaltning

1 § Högsta d omstolen är högsta allmänna domstol och regeringsrätten

högsta förvaltningsdomstol. Rätten att få mål prövat av högsta domstolen

eller regeringsrätten kan begränsas genom lag. I högsta domstolen och

regeringsrätten får endast den tjänstgöra såsom ledamot som har utnämnts
till ordinarie domare i domstolen.

Annan domstol än högsta domstolen eller regeringsrätten inrättas med

stöd av lag. Om förbud mot inrättande av domstol i vissa fall föreskrives i

2 kap. 11 § första stycket.

Vid domstol som avses i andra stycket skall finnas ordinarie domare. I

fråga om domstol som har inrättats fÖr handläg gning av en viss bestämd

grupp eller vissa bestämda grupper av mål får dock i lag gör as undantag

härifrån. Lag (1976:871).

2 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur domstol

skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa

rättsregel i särskilt fall.

3 § Rättstvist mellan enskilda får icke utan stöd av lag avgöras av annan
myndighet än domstol. Om domstols prövning av frihetsberövande fö­
reskrives i 2 kap. 9 §. Lag (197 6:871).

4 § Om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av deras
organisation och om rättegången föreskrives i lag.

5 § Den som h ar utnämnts till ordinarie domare får skiljas från tjänsten

endast

1. om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av

tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten,

2. om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är

skyldig att avgå med pension.

Har ordinarie domare skilts från tjänsten genom beslut av annan myn­

dighet än domstol, skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet.

Detsamma gäller beslut varigenom ordinarie domare har avstängts från
utövning av sin tjänst eller ålagts att undergå läkarundersökning.

Om det påkallas av organisatoriska skäl, får den som har utnämnts till

ordinarie domare förflyttas till annan jämställd domartjänst.

6 § Under regeringen lyder justitiekanslern, riksåklagaren, de centrala
ämbetsverken och länsstyrelserna. Annan statlig förvaltningsmyndighet

98-SFS 1988

3105

¬

SFS 1988:1444

lyder under regeringen, om myndigheten ej enligt denna regeringsform

eller annan lag är myndighet under riksdagen.

,, ,

Förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun.

Förvaltningsuppgift kan överlämnas till bolag, förening, samfallighet,

stiftelse elle r enskild individ. Innefattar uppgiften myndighetsutövning,
skall det ske me d stöd av la g. Lag (1976:871).

I § Ingen myndigh et, ej heller riks dagen eller komm uns beslutande or­
gan, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i
ärende som rör myndighetsutövning mot ens kild eller mot kom mun eller
som rör tillämpning av lag.

8 § Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift får ej fullgöras av riksdagen i

vidare mån än som följer av grundlag eller riksdagsordningen.

9 § Tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet som lyder under

regeringen tillsätte s av regeringen elle r av myndighet som regeringen be­

stämmer.

Vid tillsättnin g av statlig tjänst skall avseende fästas endast vid s akliga

grunder, såsom förtjänst och skicklighet.

Endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva dom ar­

tjänst, ämbete som lyder omedelbart under regeringen, tjänst eller uppdrag

såsom chef för myndighet som lyder omedelbart under riksdagen ell er

regeringen eller såsom ledamot av sådan myndighet eller dess styrelse,
tjänst i r egeringskansliet närmast under statsråd eller tjänst såsom svenskt

sändebud. Även i annat fall får endast den som är svensk medborgare

inneha tjänst eller uppd rag, om tjänsten eller uppdra get tillsätt es genom
val av riksd agen. I övri gt får krav på sv enskt medborgarskap för behörig­
het att inneha eller utöva tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun
uppställas endast i la g eller enligt förutsättningar som angives i lag.

10 § Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställ­

ning i andra hänseenden än som beröres i denna regeringsform meddelas i

lag.

II § Resning i avgjort ärende samt återställande av försutten tid beviljas

av regeringsrätten när fråga är om ärende för vilket reger ingen, förvalt­

ningsdomstol eller för valtningsmyndighet är högsta instans. I annat fa ll
beviljas resni ng och återställande av försutten tid av högsta dom stolen,

eller, i den mån det föreskrives i lag, av annan domstol som icke ä r

förvaltningsdomstol.

Närmare bestämmelser om resning och återst ällande av försutten t id

kan meddelas i la g. Lag (1988:1440).

12 § Regeringen får med giva undantag från föreskrift i förordning eller

från bestämmelse som har meddelats med stöd av beslut av regeringen, om
ej annat följer av lag eller beslut om utgiftsanslag.

3106

¬

\

13 § Regeringen får genom nåd eftergiva eller mildra brottspåföljd eller

SFS 1988:1444

annan sådan rättsverkan av brott samt eftergiva eller mildra annat liknan­

de av myndighet beslutat ingrepp avseende enskilds person eller egendom.

När synnerliga skäl föreligger, får regeringen forordna att vidare åtgärd

for att utreda eller lagfora bro ttslig gärning ej skall äga rum.

14 § Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i

strid med be stämmelse i grundla g eller annan överordnad författning eller

att stadg ad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess
tillkomst, får foreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen
beslutat föreskriften, skall tilläm pning dock underlåtas endast om felet är

uppenbart. Lag (1979:933).

12 kap. Kontrollmakten

1 § Konstitutionsutskottet skall granska statsrådens tjänsteutövning och

regeringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att for detta ändamål
utfå protokollen över beslut i regering särenden och de handlingar som hör

till dessa ärenden. Varje annat utskott och varje riksdagsledamot får hos
konstitutionsutskottet skriftligen väcka fråga om statsråds tjänsteutövning

eller handläggningen av regeri ngsärende.

2 § Det åligger konstitutionsutskottet att när skäl foreligger till det, dock

minst en gång om året, meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning
har funnit förtjäna uppmärksamhet. Riksdagen kan med anledning därav

göra framställning till regeringen.

3 § Den som är eller har varit statsråd får fällas till ansvar fÖr brott i

utövningen av statsrådstjänsten endast om han därigenom grovt har åsido­

satt sin tjänsteplikt. Åtal beslutas av konstitutionsutskottet och p rövas av

högsta domstolen.

4 § Riksdagen kan avgiva förklaring, att statsråd icke åtnjuter riksda­
gens förtroende. För sådan förklaring, misstroendeförklaring, fordras att

mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig därom.

Yrkande om misstroendeförklaring upptages till prövning endast om det

väckes av minst en tiondel av riksdagens ledamöter. Det upptages icke till
prövning under tiden från det att ordinarie val har ägt rum eller beslut om

extra val har meddelats till dess den genom valet utsedda riksdagen sam­
las. Yrkande avseende statsråd som efter att ha entledigats uppehåller sin

befattning enligt 6 kap. 8 § får ej i något fall upptagas till prövning.

Yrkande om misstroendeförklaring skall icke beredas i utskott.

5 § Riksdagsledamot får, enligt bestämmelser i riksdagsordningen,
framställa interpellation eller fråga till statsråd i angelägenhet som angår
dennes tjänsteutövning.

6 § Riksdagen väljer en eller flera ombudsmän att i enlighet med in­
struktion som riksdagen beslutar utöva tillsyn över tillämpningen i offent-

3107

¬

SFS 1988:1444

lig verksamhet av lagar och andra författningar. Ombudsman får föra talan
i de fall som angives i instruktionen.

Ombudsman får närvara vid domstols eller förvaltningsmyndighets

överläggningar och har tillgång till myndighetens protokoll och handling­
ar. Domstol och förvaltningsmyndighet samt tjänsteman hos staten eller

kommun skall tillhandagå ombudsman med de upplysningar och yttran­

den han begär. Sådan skyldighet åligger även annan, om han står under
ombudsmans tillsyn. Allmän åklagare skall på begäran biträda ombuds­

man.

Närmare bestämmelser om ombudsman finns i riksdagsordningen.

7 § Riksdagen väljer inom sig revisorer att granska den statliga verksam­

heten. Riksdagen kan besluta att revisorernas granskning skall omfatta

också annan verksamhet. Riksdagen fastställer instruktion för revisorerna.

Revisorerna får enligt bestämmelser i lag infordra handlingar, uppgifter

och yttranden som behövs för granskningen.

Närmare bestämmelser om revisorerna finns i riksdagsordningen.

8 § Åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot av högsta domsto­

len eller regeringsrätten väckes i högsta domstolen av riksdagens ombuds­

man eller justitiekanslern.

Högsta domstolen prövar också om ledamot av högsta domstolen eller

regeringsrätten enligt vad därom är föreskrivet skall skiljas eller avstängas

från sin tjänst eller vara skyldig att undergå läkarundersökning. Talan

väckes av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.

13 kap. Krig och krigsfara

1 § Kommer riket i krig eller krigsfara och pågår icke riksmöte, skall

regeringen eller talmannen kalla till riksmöte. Den som utfärdar kallelsen
kan besluta att riksdagen skall sammanträda på annan ort än Stockholm.
Pågår riksmöte, kan riksdagen eller talmannen besluta om sammanträdes­

ort.

2 § Är riket i krig eller krigsfara, skall en inom riksdagen utsedd krigsde­

legation träda i riksdagens ställe, om förhållandena kräver det.

Om riket är i krig, meddelas förordnande att krigsdelegationen skall

träda i riksdagens ställe av utrikesnämndens ledamöter enligt närmare
bestämmelser i riksdagsordningen. Innan förordnande meddelas skall

samråd ske med statsministern, om det är möjligt. Hindras nämndens

ledamöter av krigsförhållandena att sammanträda, meddelas förordnan­
det av regeringen. Om riket är i krigs fara, meddelas förordnande som nu

sagts av utrikesnämndens ledamöter i förening med statsministern. För

förordnande fordras därvid att statsministern och sex av nämndens leda­
möter är ense.

Krigsdelegationen och regeringen kan i sam råd eller var för sig besluta

att riksdagen skall återtaga sina befogenheter.

Krigsdelegationens sammansättning bestämmes i riksdagsordningen.

Lag (1988:]438).

3108

¬

3 § Medan krigsdelegationen är i riksdagens ställe utövar den de befo-

SFS 1988:1444

genheter som annars tillkommer riksdagen. Den får dock ej fatta beslut
som avses i 12 § första stycket' första punkten eller andra eller fjärde
stycket.

Krigsdelegationen beslutar själv o m formerna för sin verksamhet. Lag

(1988:1438).

4 § Är riket i krig och kan till följd därav regeringen icke fullgöra sina
uppgifter, kan riksdagen bestämma om bildande av regering och om rege­
ringens arbetsformer.

5 § Är riket i krig och kan till följd därav varken riksdagen eller krigsde­

legationen fullgöra sina uppgifter, skall regeringen handha dessa i den mån
den finner det behövligt för att skydda riket och slutföra kriget.

Regeringen får ej på grund av första stycket stifta, ändra eller upphäva

grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen.

6 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga för­

hållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har

befunnit sig, kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag genom

förordning meddela sådana föreskrifter i visst ä mne som enligt grundlag

annars skall meddelas genom lag. Erfordras det även i annat fall med

hänsyn till försvarsberedskapen, kan regeringen med stöd av bemyndigan­

de i lag genom förordning bestämma att i lag meddelad föreskrift om

rekvisition eller annat sådant förfogande skall böija eller upphöra att
tillämpas.

I lag med bemyndigande som avses i första stycket skall noga an givas

under vilka förutsättningar bemyndigandet får utnyttjas. Bemyndigande
medför ej rätt att stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen

eller lag om val till riksdagen.

7 § Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, skall 2 kap. 12 § tredj e

stycket icke tillämpas. Detsamma gäller om krigsdelegationen i annat fall

har trätt i riksdagens ställe. Lag (1988:1438).

8 § Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, kan regeringen med stöd av

riksdagens bemyndigande besluta att uppgift, som enligt grundlag ankom­

mer på regeringen, ska ll fullgöras av annan myndighet. Sådant bemyndi­
gande får icke omfatta befogenhet enligt 5 eller 6 §, om ej fråga är endast

om beslut att lag i visst ämne skall böi ja tillämpas. Lag (1988:1438).

9 § Regeringen får ingå överenskommelse om vapenstillestånd utan att

inhämta riksdagens godkännande och utan att rådgöra med utrikesnämn-
den, om uppskov med överenskommelsen skulle innebära fara för riket.

Lag (1979:933).

10 § Riksdagen eller regeringen får icke fatta beslut på ockuperat områ­

de. På sådant område får ej heller utövas befogenhet som tillkommer

någon i egenskap a v riksdagsledamot eller statsråd.

3109

li j

¬

SFS 1988:1444

Det åligger varje offentligt organ att på ockuperat område handla på det

sätt som bäst gagnar försvarsansträngningarna och motståndsverksamhe­

ten samt civilbefolkningens skydd och svens ka intressen i övrigt. Icke i

något fall får ett offentligt organ meddela beslu t eller vidta åtgärd som i

strid mot folkrättens regler ålägg er någon rikets medborgare att lämna
ockupationsmakten bistånd.

Val till riksd agen eller beslutande kommunala forsamlingar får ej h ållas

på ockuperat område. Lag (1988:1438).

11 § Är riket i krig, bör statschefen följa regeringen. Befinner han sig p å

ockuperat område eller på annan ort än rege ringen, skall han ans es hind­

rad att fullgöra sina uppgifter som statschef. Lag (1988:1438).

12 § Är riket i krig, får val till riksdag en hållas endast efter besl ut av

riksdagen. Är riket i krigsfara, när ordinarie val skall hållas, kan riksdagen
besluta att uppskjuta valet. S ådant beslu t skall om prövas inom ett år och
därefter med hög st ett års mellanrum . Beslut som avses i detta s tycke blir
gällande endast om minst tre fjärd edelar av rik sdagens ledamöter forenar
sig om det.

Är riket till nå gon del ockuperat, när val skall hållas, beslutar riksdagen

de jämkningar av reglerna i 3 kap. som är påkallade. Undantag får dock ej

göras från 3 kap. 1 § första stycket, 2 §, 6 § första stycket och 7-11 §§. Vad

som sägs i 3 kap. 6 § första stycket, 7 § andra stycket och 8 § andra stycket
om riket skall i stället gälla den del av riket för vilken val skall hållas. Minst
en tiondel av alla mandaten skall vara utjämningsmandat.

Ordinarie val, so m till föl jd av första sty cket icke hål les på f öreskriven

tid, skall hållas så snart det kan ske sedan kriget eller krigsfaran har

upphört. Det åligger regeringen och talmannen att i samråd eller var för sig

se till att de åtgärder som behövs härför blir vidtagna.

Har ordinarie val till fÖljd a v denna paragraf hålli ts på annan tid än när

det ann ars skulle ha ägt ru m, skall riksd agen bestämma tiden fÖr därnäst

följande ordinarie val till den månad under tredje eller fjärde året efter det
först nämnda valet, då ordinarie val sk all hållas enligt riksdagsordningen.

Lag (1979:933).

13 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga

förhållanden som är föranledda av krig elle r av krigsfara vari riket har

befunnit sig, utövas beslu tanderätten i kommunerna på sät t som anges i
lag. Lag (1985:863).

övergångsbestämmelser'

1. Genom denna regeringsform upphäves den äldre regeringsformen.

Den äldre regeringsformen skall dock med nedan angivna undantag tilläm­

pas i stället för den nya regeringsformen till utgången av det år under vilket
riksdagen slutli gt antager denna samt, i de fall som angi ves nedan, även

därefter,

2 .

3)10

' Avser inforandct av regeringsfo rmen 1974: I 52.

¬

För domstol i vilken e ndast en ordinarie tjänst som domare finns inrät-

SFS 1988:1444

tad, då denna regeringsform träder i t illämpning, skall bestämmelsen i 11
kap. 1 § tredje stycket första punkten tillämpas först sedan pågående

ändringar i domkretsindelningen har genomförts i vad de berör domsto­

len.

3.
6. Äldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder av

att den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid

tillämpning av denna regeringsform. Bemyndigande, som har beslutats av
Konungen och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam, får utnytt­
jas även efter den under 1 angivna tidpunkten, tills riksdagen bestämmer

annorlunda.

Bestämmelserna i 8 kap. 17 § i denna regeringsform skall gälla i fråga om

äldre författning, som har tillkommit genom beslut av Konungen och

riksdagen gemensamt eller genom beslut av riksdagen ensam.

7. Bestämmelser i äld re lag eller annan författning om Konungen eller

Kungl. Maj:t skall efter utgången av den i 2 första stycket angivna tiden
gälla regeringen, såvida det icke följer av författning eller i övrigt framgår
av omständigheterna att konungen personligen, högsta domstolen, rege­
ringsrätten eller kammarrätt åsyftas.

Föreskrift som enligt äldre lag eller annan författning skall beslutas av

Konungen och riksdagen gemensamt skall i stället beslutas genom lag.

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till eller avses

där eljest föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna regerings­
form, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

9. Grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som trossamfund och

om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska kyrkan

meddelas i lagen om svenska kyrkan. Denna lag stiftas på samma sätt som
huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Innan lagen stiftas skall ytt­
rande av kyrkomötet inhämtas.

Föreskrifter om medlemskap i svenska kyrkan meddelas genom lag, som

stiftas av riksdagen med samtycke av kyrkomötet.

Grundläggande föreskrifter om prästtjänster i svenska kyrkan och om

biskopar och domkapitel samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som

avses i första stycket m eddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag
som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller
grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under kyr­

komötet och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans

verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket

den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag, som stiftas

på samma sätt som lagen om svenska kyrkan.

I fråga om ändring eller up phävande av lag som avses i första-tredje

styckena gäller vad som är föreskrivet om stiftande av sådan lag. Lag

(1988:1441).

10. Kyrkomötet får med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan

genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande äm nen:

svenska kyrkans lära,
det kyrkliga ämbetet,
svenska kyrkans böcker,

3111

¬

SFS 1988:1444

svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

kollekter,

central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete

samt diakoni,

kyrkomötets arbetssätt samt verksamh eten hos my ndigheter under kyr­

komötet.

Bemyndigar riksdagen kyrkomötet att meddela föreskrifter i ett visst

ämne, kan riksda gen därvid med ge att kyrkomötet genom kyrklig kungö­

relse överlåter åt myndigheter under kyrkomötet att i sådan kungörelse

meddela bestämmelser i ämnet. I fråga om svenska kyrkans böcker, svens­
ka kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter kan

riksdagen också medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter

åt domkapitel, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltnings­

myndigheter att meddela bestämmelser.

Riksdagen kan i lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifter i de

ämnen som anges i första stycket. Detta gäl ler även om kyrkomötet har

bemyndigats att besluta föres krifter i ämn et. Regeringen får inte bes luta

föreskrifter i dessa ämnen. Lag (1988:1441).

11. Bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket gäl ler inte myndigheter

som enligt lag är myndigheter under kyrkomötet. Lag (1985:864).

12. När regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans

religionsvård eller religio nsundervisning, utövande av prästämbetet eller

prästtjänster, befordran, ämbetsansvar eller tjänste ansvar inom kyrkan,

skall föredraganden tillhöra svenska kyrkan. Lag (1988:1441).

13. Vad i denna regeringsform föreskrivs om primärkommuner ska ll,

med undantag av 1 kap. 7 § första stycket andra meningen, tillämpas även

i fråga om kyrkliga kommuner. Lag (1985:864).

14. Genom denna regeringsform g örs ej ändr ing i vad som hittills har

gällt enligt 2 § i den äldre regeringsformen. Lag (1985:864).

1. Ändringarna i reg eringsformen' träder i kraft de n 1 januari 1 977.

2. Utan hinder av 2 kap. 16 § behåller äldre föreskrift, som innebär

särbehandling på gru nd av kön, sin giltighet tills vidare. S ådan föreskrift

får ändras, även om ändringen innebär fortsatt särbehandling.

3. Bestämmelserna om medlemskap i svenska kyrkan gäller utan hinder

av 2 kap. 2 § i dess nya lydelse.

4. Utan hinder av 2 kap. 1 § 3 och 14 § första stycket får i lag föreskrivas

att filmer och videog ram icke får förevisas offentligt, om de ej dess förin­

nan har godkänts för sådan visning. Lag (1985:862).

5. Äldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder a v

att den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid
tillämpning av regeringsformen i dess nya lydelse.

1. Ändringarna i reg eringsformen' träder i kra ft den 1 jan uari 1980.

2. Äldre föreskrift om skatt eller avgi ft skall tillämpas utan hinder av

2 kap. 10 § andra stycket.

'Till 1976:871.

3112

'Till 1979:933.

¬

1. Denna lag' träder i k raft den 1 jan uari 1983.

SFS 1988; 1444

2. Äldre författningar och föreskrifter, som har tillkommit genom beslut

av Konungen elle r rege ringen gemensamt med riksdagen och med sam­

tycke av allmänt kyrkomöte, skall fortsätta att gälla utan hinder av att de

inte har tillkommit i den o rdning som skulle ha iakttagits vid tilläm pning
av de nya bestämmelserna. Bestämmelserna i 8 kap. 17 § första meningen i
denna regeringsform skall gälla i fråga om såd ana författningar och före­

skrifter. Punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till regeringsfor­

men i deras nya lydelse tillämpas också i fråga om äldre lag. Tredje

meningen gäller dock ej i fråga om lag som har trätt i kraft före den

1 januari 198 3 och som reglerar ämnen som anges i punkt 10 övergångsbe­

stämmelserna till regeringsformen. Lag (1985:864).

3. Utan hinder av punkterna 9 och 10 överg ångsbestämmelserna till

regeringsformen i deras nya lyde lse får regeringen upphäva föreskrifter
som Konungen eller regeringen har meddelat före den 1 januari 1983.
Sådana föreskrifter skall inte tillämpas i den mån de gäller fråga som
regleras i kyrklig kungörelse. Lag (1985:864).

1. Denna lag' träder i kraft, i fråga om 9 kap. 10 § den 1 juli 1989, och i

övrigt den 1 januari 1989.

2. De äldre föreskrifterna i 9 k ap. 12 § gäller till dess val av fullmäktige

skett enligt de nya bestämmelserna.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

LAILA FREIVALDS

(Justitiedepartementet)

'1982:937.

'1988:1444.

i i

¬