SFS 2002:903 Lag om ändring i regeringsformen

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i regeringsformen;

utfärdad den 28 november 2002.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs i fråga om regeringsformen

2

dels

att 1 kap. 2 §, 8 kap. 7 och 18 §§ samt 10 kap. 2, 5 och 6 §§ skall ha

följande lydelse,

dels

att rubriken till 10 kap. skall lyda ”Förhållandet till andra stater och

mellanfolkliga organisationer”.

1 kap.

2 §

Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors

lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara

grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga
det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt
att verka för social omsorg och trygghet.

Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god

miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom

samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.
Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktig-
het och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering
av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,
språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder
eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och

utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.

8 kap.

7 §

Utan hinder av 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i lag ge-

nom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna
avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,
2. utlännings vistelse i riket,

1

Prop. 2001/02:72, bet. 2001/02:KU18, prot. 2001/02:124, bet. 2002/03:KU6, rskr.

2002/03:15.

2

Regeringsformen omtryckt 1998:1437.

SFS 2002:903

Utkom från trycket
den 9 december 2002

2

SFS 2002:903

3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverk-

ning, kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamhet, ransonering,
återanvändning och återvinning av material, utformning av byggnader, an-
läggningar och bebyggelsemiljö eller tillståndsplikt i fråga om åtgärder med
byggnader och anläggningar,

4. kulturmiljö, jakt, fiske, djurskydd eller natur- och miljövård,
5. trafik eller ordningen på allmän plats,
6. undervisning och utbildning,
7. förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under

utövande av tjänsteplikt,

8. skydd för personlig integritet vid behandling av personuppgifter.
Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt att meddela före-

skrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan i lag, som
innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva även annan
rättsverkan än böter för överträdelse av föreskrift som regeringen meddelar
med stöd av bemyndigandet.

18 §

För att avge yttrande över lagförslag skall det finnas ett lagråd, där

det ingår domare eller, vid behov, förutvarande domare i Högsta domstolen
och Regeringsrätten. Yttrande från Lagrådet inhämtas av regeringen eller,
enligt vad som närmare anges i riksdagsordningen, av riksdagsutskott.

Yttrande av Lagrådet bör inhämtas innan riksdagen beslutar grundlag om

tryckfriheten eller om motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television
och vissa liknande överföringar samt tekniska upptagningar, lag om be-
gränsning av rätten att taga del av allmänna handlingar, lag som avses i
2 kap. 3 § andra stycket, 12 § första stycket, 17–19 §§ eller 22 § andra
stycket eller lag som ändrar eller upphäver sådan lag, lag om kommunal be-
skattning, lag som avses i 2 eller 3 § eller lag som avses i 11 kap., om lagen
är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt. Vad nu har sagts gäller
dock icke, om Lagrådets hörande skulle sakna betydelse på grund av frågans
beskaffenhet eller skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att av-
sevärt men skulle uppkomma. Föreslår regeringen riksdagen att stifta lag i
något av de ämnen som avses i första meningen och har Lagrådets yttrande
dessförinnan inte inhämtats, skall regeringen samtidigt för riksdagen redo-
visa skälen härtill. Att Lagrådet icke har hörts över ett lagförslag utgör aldrig
hinder mot lagens tillämpning.

Lagrådets granskning skall avse
1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt,
2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,
3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,
4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas tillgodose angivna

syften,

5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.
Närmare bestämmelser om Lagrådets sammansättning och tjänstgöring

meddelas i lag.

10 kap.

2 §

Regeringen får ej ingå för riket bindande internationell överenskom-

melse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsät-

3

SFS 2002:903

ter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt
gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta.

Är i fall som avses i första stycket särskild ordning föreskriven för det

riksdagsbeslut som förutsättes, skall samma ordning iakttagas vid godkän-
nandet av överenskommelsen.

Regeringen får ej heller i annat fall än som avses i första stycket ingå för

riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har god-
känt denna, om överenskommelsen är av större vikt. Regeringen kan dock
underlåta att inhämta riksdagens godkännande av överenskommelsen, om ri-
kets intresse kräver det. I sådant fall skall regeringen i stället överlägga med
Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

Riksdagen kan godkänna sådan överenskommelse som avses i första och

tredje styckena och som ingås inom ramen för samarbetet i Europeiska unio-
nen, även om överenskommelsen inte föreligger i slutligt skick.

5 §

Inom ramen för samarbete i Europeiska unionen kan riksdagen över-

låta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. Sådan överlå-
telse förutsätter att fri- och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde till
vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i denna regeringsform och i
den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna. Riksdagen beslutar om sådan överlåtelse
genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riks-
dagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av
grundlag. Överlåtelse kan beslutas först efter riksdagens godkännande av
överenskommelse enligt 2 §.

I annat fall kan beslutanderätt, som direkt grundar sig på denna regerings-

form och som avser meddelande av föreskrifter, användningen av statens
tillgångar eller ingående eller uppsägning av internationella överenskom-
melser eller förpliktelser, i begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig
organisation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller skall bliva anslu-
tet, eller till mellanfolklig domstol. Därvid får ej överlåtas beslutandrätt som
avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag, riksdags-
ordningen eller lag om val till riksdagen eller fråga om begränsning av nå-
gon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. Angående beslut i fråga om
överlåtelse gäller vad som är föreskrivet om stiftande av grundlag. Kan be-
slut i sådan ordning ej avvaktas, beslutar riksdagen i fråga om överlåtelse
genom ett beslut, varom minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre
fjärdedelar av ledamöterna förenar sig.

Föreskrivs i lag att en internationell överenskommelse skall gälla som

svensk rätt, får riksdagen genom beslut i den ordning som anges i andra
stycket föreskriva att också en framtida, för riket bindande ändring i över-
enskommelsen skall gälla här i riket. Sådant beslut får endast avse framtida
ändring av begränsad omfattning.

Rättsskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej direkt grundar sig på

denna regeringsform kan, i annat fall än som avses i första stycket, genom
beslut av riksdagen överlåtas till annan stat, till mellanfolklig organisation
eller till utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet. Riksdagen
får också i lag bemyndiga regeringen eller annan myndighet att i särskilda
fall besluta om sådan överlåtelse. Innefattar uppgiften myndighetsutövning,
skall riksdagens förordnande ske genom ett beslut, varom minst tre fjärdede-

4

SFS 2002:903

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2002

lar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut i fråga om sådan överlå-
telse kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

6 §

Regeringen skall fortlöpande informera riksdagen och samråda med

organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i
Europeiska unionen. Närmare bestämmelser om informations- och samråds-
skyldigheten meddelas i riksdagsordningen.

Regeringen skall fortlöpande hålla Utrikesnämnden underrättad om de ut-

rikespolitiska förhållanden, som kan få betydelse för riket, och överlägga
med nämnden om dessa så ofta det erfordras. I alla utrikesärenden av större
vikt skall regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan
ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

På regeringens vägnar

GÖRAN PERSSON

PÄR NUDER
(Justitiedepartementet)