Lag (1988:688) om kon­takt­för­bud

För­ut­sätt­ningar för kon­takt­för­bud

1 §   Enligt denna lag får för­bud med­de­las för en per­son att besöka eller på annat sätt ta kon­takt med en annan per­son eller att följa efter denna per­son (kon­takt­för­bud).

Kon­takt­för­bud får med­de­las om det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter finns risk för att den mot vil­ken för­bu­det avses gälla kom­mer att begå brott mot, för­följa eller på annat sätt all­var­ligt tra­kas­sera den som för­bu­det avses skydda. Vid bedöm­ningen av om det finns en sådan risk ska det sär­skilt beak­tas om den mot vil­ken för­bu­det avses gälla har begått brott mot någon per­sons liv, hälsa, fri­het eller frid.

Ett kon­takt­för­bud får med­de­las endast om skä­len för ett sådant för­bud upp­vä­ger det intrång eller men i övrigt som för­bu­det inne­bär för den mot vil­ken för­bu­det avses gälla.

Ett kon­takt­för­bud omfat­tar inte kon­tak­ter som med hän­syn till sär­skilda omstän­dig­he­ter är uppen­bart befo­gade. Lag (2011:487).

1 a §   Kon­takt­för­bud enligt 1 § får avse också för­bud att uppe­hålla sig i en bostad som bru­kas gemen­samt med annan, om det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter finns risk för att den mot vil­ken för­bu­det avses gälla kom­mer att begå brott mot en sam­man­bo­en­des liv, hälsa, fri­het eller frid (kon­takt­för­bud avse­ende gemen­sam bostad).

Kon­takt­för­bud avse­ende gemen­sam bostad får med­de­las endast om
   1. skä­len för ett sådant för­bud väger tyngre än det intrång eller men i övrigt som för­bu­det inne­bär för den mot vil­ken för­bu­det avses gälla, och
   2. den som för­bu­det avses skydda för­bin­der sig att med­verka till att den mot vil­ken för­bu­det avses gälla i rim­lig utsträck­ning får till­gång till sina per­son­liga till­hö­rig­he­ter.
Lag (2021:1109).

2 §   Om det kan antas att ett kon­takt­för­bud enligt 1 § inte är till­räck­ligt, får för­bu­det utvid­gas till att avse för­bud att uppe­hålla sig i när­he­ten av en annan per­sons bostad eller arbets­plats eller annat ställe där den per­so­nen bru­kar vis­tas (utvid­gat kon­takt­för­bud). Ett beslut om utvid­gat kon­takt­för­bud får för­e­nas med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning. Om den mot vil­ken för­bu­det avses gälla har över­trätt ett kon­takt­för­bud, ska beslu­tet för­e­nas med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning, om det inte finns sär­skilda skäl mot det.

Den som har över­trätt ett utvid­gat kon­takt­för­bud får med­de­las för­bud att uppe­hålla sig inom ett större område än som föl­jer av första styc­ket (sär­skilt utvid­gat kon­takt­för­bud). För­bu­det får omfatta ett eller flera områ­den i anslut­ning till sådana plat­ser där den andra per­so­nen har sin bostad eller arbets­plats eller annars bru­kar vis­tas. Det får inte avse ett större område än vad som är nöd­vän­digt. Ett beslut om sär­skilt utvid­gat kon­takt­för­bud ska för­e­nas med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning, om det inte finns sär­skilda skäl mot det.

Sär­skilt utvid­gat kon­takt­för­bud får med­de­las endast om skä­len för ett sådant för­bud väger tyngre än den inskränk­ning i rörel­se­fri­he­ten som för­bu­det inne­bär för den mot vil­ken för­bu­det avses gälla. Lag (2021:1109).

2 a §   När ett beslut om kon­takt­för­bud med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning har med­de­lats, är den mot vil­ken för­bu­det gäl­ler skyl­dig att med­verka till att den elektro­niska över­vak­ningen kom­mer till stånd och kan fortgå. Lag (2018:408).

3 §   Ett kon­takt­för­bud ska för­ses med de begräns­ningar och undan­tag som är påkal­lade med hän­syn till för­hål­lan­dena i det enskilda fal­let. Lag (2011:487).

4 §   Kon­takt­för­bud ska med­de­las för en viss tid, högst ett år. Kon­takt­för­bud avse­ende gemen­sam bostad får dock med­de­las för högst två måna­der.

Kon­takt­för­bu­det gäl­ler ome­del­bart, om inte annat bestäms.

Ett kon­takt­för­bud avse­ende gemen­sam bostad får endast för­längas om det finns sär­skilda skäl och med högst två vec­kor i taget. Ett kon­takt­för­bud med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning får för­längas med högst tre måna­der i taget. I övrigt får ett kon­takt­för­bud för­längas med högst ett år i taget. Lag (2018:408).

5 §   Ett beslut om kon­takt­för­bud ska del­ges den mot vil­ken för­bu­det avses gälla. Del­giv­ning får inte ske enligt 34-38 och 47-51 §§ del­giv­nings­la­gen (2010:1932). Lag (2011:487).

6 §   Kan det antas att kon­takt­för­bud avse­ende gemen­sam bostad kom­mer att med­de­las, är den mot vil­ken för­bu­det avses gälla skyl­dig att på till­sä­gelse av en polis­man följa med till ett för­hör som hålls ome­del­bart där­ef­ter, om för­hör på plat­sen inte kan äga rum eller det av annan anled­ning är av vikt för utred­ningen att den mot vil­ken för­bu­det avses gälla föl­jer med till för­hör. Väg­rar han eller hon utan gil­tig orsak, får polis­man­nen ta med honom eller henne till för­hö­ret.

Ett för­hör enligt första styc­ket får inte avslu­tas senare än sex tim­mar efter det att den för­hörde togs med till för­hö­ret.
Lag (2011:487).

6 a §   Frå­gor om kon­takt­för­bud ska hand­läg­gas skynd­samt.

I fråga om kon­takt­för­bud avse­ende gemen­sam bostad ska åkla­ga­rens beslut i ären­det med­de­las med sär­skild skynd­sam­het.
Har den mot vil­ken för­bu­det avses gälla tagits med till för­hör ska beslut i ären­det, om det inte finns något syn­ner­ligt hin­der, med­de­las i sam­band med att för­hö­ret avslu­tas.
Lag (2011:487).

För­fa­ran­det hos åkla­ga­ren

7 §   Frå­gor om kon­takt­för­bud prö­vas av all­män åkla­gare och tas upp på begä­ran av den som för­bu­det avses skydda eller när det annars finns anled­ning till det. Lag (2011:487).

7 a §   I fråga om kon­takt­för­bud avse­ende gemen­sam bostad, utvid­gat kon­takt­för­bud med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning eller sär­skilt utvid­gat kon­takt­för­bud ska ett offent­ligt biträde för­ord­nas för den mot vil­ken för­bu­det gäl­ler eller avses gälla, om det inte måste antas att behov av biträde sak­nas. Frå­gan om för­ord­nande ska prö­vas så snart som möj­ligt.

Ett sådant biträde har samma rät­tig­he­ter som en offent­lig för­sva­rare. Lag (2018:408).

8 §   Pröv­ningen av frå­gor om kon­takt­för­bud ankom­mer på åkla­ga­ren på den ort där för­bu­det helt eller huvud­sak­li­gen ska gälla eller där den mot vil­ken för­bu­det avses gälla har sin hem­vist eller mera var­ak­tigt uppe­hål­ler sig. Är den sist­nämnde miss­tänkt för brott som har bety­delse för frå­gan om kon­takt­för­bud, får frå­gan prö­vas även av åkla­gare som är behö­rig att väcka åtal för brot­tet.

I fråga om åkla­gare tilläm­pas vidare 7 kap. rät­te­gångs­bal­ken.
Lag (2011:487).

9 §   För utred­ning av frå­gor om kon­takt­för­bud får åkla­ga­ren anlita biträde av Polis­myn­dig­he­ten.

I fråga om utred­ningen gäl­ler i tillämp­liga delar 23 kap. 4, 6, 7 och 9-12 §§ rät­te­gångs­bal­ken. Vid tillämp­ningen av 4 och 11 §§ ska bestäm­mel­serna om den som är miss­tänkt i stäl­let avse den mot vil­ken för­bu­det avses gälla. Lag (2014:620).

10 §   Den mot vil­ken för­bu­det avses gälla och den som för­bu­det avses skydda har rätt att ta del av det som har till­förts ären­det. Rät­ten att ta del av upp­gif­ter gäl­ler med de begräns­ningar som föl­jer av 10 kap. 3 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:437).

11 §   Innan frå­gan om kon­takt­för­bud prö­vas ska den mot vil­ken för­bu­det avses gälla och den som för­bu­det avses skydda under­rät­tas om upp­gif­ter som har till­förts ären­det genom någon annan än honom eller henne själv och ges till­fälle att yttra sig över dem. Frå­gan får dock avgö­ras utan att så har skett om åtgär­derna är uppen­bart obe­höv­liga, om det kan befa­ras att det annars skulle bli avse­värt svå­rare att genom­föra beslu­tet i ären­det eller om avgö­ran­det inte kan skju­tas upp.

Åkla­ga­ren bestäm­mer hur under­rät­telse enligt första styc­ket ska ske. Under­rät­tel­se­skyl­dig­he­ten gäl­ler med de begräns­ningar som föl­jer av 10 kap. 3 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2011:487).

12 §   Ett beslut vari­ge­nom åkla­ga­ren åläg­ger någon kon­takt­för­bud ska vara skrift­ligt och ange
   1. den som för­bu­det avses skydda och den som för­bu­det avses gälla mot,
   2. för­bu­dets inne­börd och omfatt­ning,
   3. de skäl som har bestämt utgången,
   4. åbe­ro­pade lag­rum,
   5. vil­ken påföljd som över­trä­delse av för­bu­det kan med­föra, och
   6. upp­lys­ning om möj­lig­he­ten att få rät­tens pröv­ning enligt 14 § och att begära ompröv­ning enligt 23 §. Lag (2011:487).

12 a §   Ett beslut om kon­takt­för­bud med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning ska, utö­ver vad som anges i 12 §, ange
   1. när den elektro­niska över­vak­ningen ska inle­das och hur det ska ske,
   2. vad den mot vil­ken för­bu­det gäl­ler är skyl­dig att göra för att med­verka till att över­vak­ningen kom­mer till stånd och kan fortgå, och
   3. vil­ken påföljd som hind­rande av elektro­nisk över­vak­ning enligt 25 § kan med­föra. Lag (2018:408).

13 §   Vid åkla­ga­rens hand­lägg­ning av ären­den om kon­takt­för­bud till­läm­pas i övrigt 5-9, 13-15 §§, 23 § första och tredje styc­kena, 24, 27, 31 §§, 32 § första styc­ket, andra styc­ket 2 och 3 och tredje styc­ket och 36 § för­valt­nings­la­gen (2017:900). Lag (2018:793).

13 a §   När ett beslut om kon­takt­för­bud avse­ende gemen­sam bostad har med­de­lats får en polis­man avlägsna den mot vil­ken för­bu­det gäl­ler från bosta­den.

När ett beslut om kon­takt­för­bud med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning har med­de­lats, är Polis­myn­dig­he­ten ansva­rig för verk­stäl­lig­he­ten av den elektro­niska över­vak­ningen. Lag (2018:408).

Rät­tens pröv­ning

14 §   Åkla­ga­rens beslut i fråga om kon­takt­för­bud ska prö­vas av tings­rät­ten, om den som har ålagts kon­takt­för­bud eller den som för­bu­det avses skydda begär det. Begä­ran om sådan pröv­ning ska göras skrift­li­gen eller munt­li­gen hos åkla­ga­ren, som ska över­lämna ären­det till rät­ten. Omfat­tar ären­det beslut om kon­takt­för­bud avse­ende gemen­sam bostad ska åkla­ga­ren utan dröjs­mål över­lämna ären­det till rät­ten. Lag (2011:487).

15 §   Behö­rig dom­stol är den tings­rätt där åkla­gare som har prö­vat frå­gan om kon­takt­för­bud ska föra talan i brott­mål i all­män­het. Omfat­tar ären­det en pröv­ning av ett beslut om kon­takt­för­bud avse­ende gemen­sam bostad, ska vad som sägs i 19 kap. 12 § andra meningen rät­te­gångs­bal­ken om dom­stols befatt­ning med för­un­der­sök­ning och använ­dande av tvångs­me­del tilläm­pas. Lag (2011:487).

16 §   Har åkla­ga­ren beslu­tat om kon­takt­för­bud, är han eller hon skyl­dig att på begä­ran av den som för­bu­det avses skydda föra den­nes talan vid rät­ten, om inte sär­skilda skäl talar mot det.

Rät­ten ska begära ytt­rande av åkla­ga­ren, om det inte är obe­höv­ligt. Lag (2011:487).

17 §   Rät­ten får för­ordna att ett kon­takt­för­bud tills vidare inte ska gälla. Om kon­takt­för­bud inte tidi­gare med­de­lats, får rät­ten med­dela sådant för­bud fram till dess att ären­det avgjorts slut­ligt. Lag (2011:487).

18 §   Vid avgö­rande av saken skall tings­rät­ten bestå av en lag­fa­ren domare och tre nämn­de­män. Vid annan hand­lägg­ning är tings­rät­ten dom­för med en lag­fa­ren domare.

Vid omröst­ning gäl­ler reg­lerna i 29 kap. rät­te­gångs­bal­ken i tillämp­liga delar.

19 §   Sam­man­träde inför rät­ten ska all­tid hål­las om någon part begär det.

Omfat­tar ären­det en pröv­ning av ett beslut om kon­takt­för­bud avse­ende gemen­sam bostad ska tings­rät­ten även utan sär­skild begä­ran hålla sam­man­träde i ären­det så snart det kan ske och, om det inte finns något syn­ner­ligt hin­der, senast på fjärde dagen efter det att rät­tens pröv­ning begär­des hos åkla­ga­ren.
Ären­det ska, om det inte finns något syn­ner­ligt hin­der, avgö­ras i anslut­ning till sam­man­trä­det. Lag (2011:487).

20 §   Var­dera par­ten skall svara för sin kost­nad, om inte sådant för­hål­lande före­lig­ger som avses i 18 kap. 6 § rät­te­gångs­bal­ken.

21 §   Vid rät­tens hand­lägg­ning av ären­den om kon­takt­för­bud gäl­ler i övrigt lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den. I fråga om en begä­ran om pröv­ning gäl­ler vad som sägs i den lagen om ansö­kan.

Ett beslut vari­ge­nom rät­ten åläg­ger någon kon­takt­för­bud ska inne­hålla de upp­gif­ter som anges i 12 § första styc­ket 1-5 och 12 a §. Lag (2011:487).

22 §   Har någon begärt rät­tens pröv­ning av ett beslut i fråga om kon­takt­för­bud och är den mot vil­ken för­bu­det avses gälla miss­tänkt för brott som har bety­delse för pröv­ning av frå­gan om för­bu­det, får beslu­tet i fråga om kon­takt­för­bud prö­vas i mål om all­mänt åtal rörande brot­tet. Bestäm­mel­serna om rät­te­gång i ett sådant mål ska tilläm­pas. Lag (2011:487).

Hävande eller änd­ring av kon­takt­för­bud

23 §   Om det på grund av änd­rade för­hål­lan­den finns skäl till det, får åkla­ga­ren häva eller ändra ett beslut om kon­takt­för­bud som har med­de­lats av åkla­ga­ren eller rät­ten.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om beslu­tet är före­mål för rät­tens pröv­ning. Lag (2011:487).

Över­trä­delse av kon­takt­för­bud

24 §   Den som bry­ter mot ett kon­takt­för­bud med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning döms för över­trä­delse av kon­takt­för­bud med elektro­nisk över­vak­ning till fäng­else i högst två år. Den som i övrigt bry­ter mot ett kon­takt­för­bud döms för över­trä­delse av kon­takt­för­bud till fäng­else i högst ett år.

Om ett brott som avses i första styc­ket är ringa, döms till böter. Lag (2021:1109).

25 §   Den som har med­de­lats ett kon­takt­för­bud med vill­kor om elektro­nisk över­vak­ning och som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het hind­rar att den elektro­niska över­vak­ningen kom­mer till stånd eller kan fortgå döms för hind­rande av elektro­nisk över­vak­ning till böter eller fäng­else i högst ett år.
Lag (2018:408).

Upp­gif­ter om den över­va­ka­des posi­tion

26 §   Upp­gif­ter om den över­va­ka­des posi­tion vid elektro­nisk över­vak­ning får regi­stre­ras och tas fram endast när
   1. den över­va­kade trä­der in i eller vis­tas inom det område som avses i 2 § första eller andra styc­ket, eller
   2. en beslu­tad elektro­nisk över­vak­ning hind­ras. Lag (2018:408).

27 §   Upp­gif­ter om den över­va­ka­des posi­tion, som får tas fram enligt 26 §, får beva­ras i högst två måna­der.

När upp­gif­ter om den över­va­ka­des posi­tion inte längre får beva­ras ska de ome­del­bart för­stö­ras. Lag (2011:487).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2010:1953
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om en hand­ling har skic­kats eller läm­nats före den 1 april 2011.

2011:487

Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2011. Ett besöks­för­bud som har med­de­lats enligt äldre före­skrif­ter ska efter ikraft­trä­dan­det anses som ett kon­takt­för­bud enligt denna lag.