Lag (2015:642) om euro­pe­isk skydds­or­der

1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

Lagens inne­håll och tillämp­lig­het

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser för genom­fö­rande av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2011/99/EU av den 13 decem­ber 2011 om den euro­pe­iska skydds­or­dern.

2 §   Denna lag gäl­ler inte i för­hål­lande till Dan­mark och Irland. Lagen gäl­ler inte hel­ler i för­hål­lande till en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen som inte har genom­fört Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2011/99/EU av den 13 decem­ber 2011 om den euro­pe­iska skydds­or­dern.

Om Euro­pe­iska uni­o­nen genom ett sär­skilt beslut har avbru­tit tillämp­ningen av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2011/99/EU, i den ursprung­liga lydel­sen, i för­hål­lande till en med­lems­stat eller om en med­lems­stat har upp­hört att tillämpa direk­ti­vet eller den natio­nella lag­stift­ning som genom­för direk­ti­vet, gäl­ler inte denna lag i för­hål­lande till den sta­ten.

Skydds­åt­gärd och euro­pe­isk skydds­or­der

3 §   I denna lag avses med
   1. skydds­åt­gärd: ett beslut som har med­de­lats i en med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen i en straff­rätts­lig fråga och genom vil­ket en per­son har ålagts ett eller flera av föl­jande för­bud eller restrik­tio­ner i syfte att skydda en annan per­son mot en brotts­lig gär­ning som kan utgöra fara för denna per­sons liv, fysiska eller psy­kiska integri­tet, vär­dig­het, fri­het eller sex­u­ella integri­tet:
      a) för­bud att beträda vissa orter, plat­ser eller fast­ställda områ­den där den som för­bu­det avses skydda bor eller som den per­so­nen besö­ker,
      b) för­bud att kon­takta den som för­bu­det avses skydda eller restrik­tio­ner på sådana kon­tak­ter, inbe­gri­pet kon­takt per tele­fon, post, e-​post och tele­fax, eller
      c) för­bud mot eller restrik­tio­ner på att komma den som för­bu­det avses skydda när­mare än ett visst fast­ställt avstånd,
   2. euro­pe­isk skydds­or­der: ett beslut som har med­de­lats av en behö­rig myn­dig­het i en med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen på grund­val av en skydds­åt­gärd och som kan sän­das över till en behö­rig myn­dig­het i en annan med­lems­stat för att där ge fort­satt skydd åt den som skydds­åt­gär­den avses skydda.

Före­skrif­ter om verk­stäl­lig­he­ten av denna lag

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om verk­stäl­lig­he­ten av denna lag.

2 kap. Utfär­dande och över­sän­dande av en euro­pe­isk skydds­or­der till en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen

För­ut­sätt­ningar för och rätts­verk­ningar av utfär­dande av en euro­pe­isk skydds­or­der

1 §   På grund­val av ett kon­takt­för­bud som har med­de­lats enligt lagen (1988:688) om kon­takt­för­bud får en euro­pe­isk skydds­or­der utfär­das för att erkän­nas och verk­stäl­las i en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen, om den som kon­takt­för­bu­det avses skydda begär det och är bosatt eller har för avsikt att bosätta sig i den andra med­lems­sta­ten eller uppe­hål­ler sig eller har för avsikt att uppe­hålla sig där.

2 §   En euro­pe­isk skydds­or­der gäl­ler ome­del­bart, om inte annat bestäms.

För­fa­ran­det

3 §   Åkla­gare prö­var om en euro­pe­isk skydds­or­der ska utfär­das.

4 §   Vid hand­lägg­ningen av ären­den enligt detta kapi­tel tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser i lagen (1988:688) om kon­takt­för­bud: 5, 6 a, 9-11, 13 och 14-20 §§, 21 § första styc­ket och 22 §.

Vid denna tillämp­ning ska bestäm­mel­serna om kon­takt­för­bud i stäl­let avse euro­pe­isk skydds­or­der.

5 §   Åkla­ga­ren ska sända över en euro­pe­isk skydds­or­der till en behö­rig myn­dig­het i den med­lems­stat där skydds­or­dern ska erkän­nas och verk­stäl­las.

Åter­kal­lelse och änd­ring av en euro­pe­isk skydds­or­der

6 §   Åkla­ga­ren ska utan dröjs­mål åter­kalla den euro­pe­iska skydds­or­dern, om
   1. det kon­takt­för­bud som lig­ger till grund för skydds­or­dern hävs, eller
   2. det av andra skäl inte längre finns för­ut­sätt­ningar för en euro­pe­isk skydds­or­der.

Ett beslut om åter­kal­lelse enligt första styc­ket 2 ska prö­vas av tings­rät­ten, om den som skydds­or­dern avses skydda begär det. En sådan begä­ran ska göras skrift­li­gen eller munt­li­gen till åkla­ga­ren, som ska över­lämna ären­det till tings­rät­ten. Vid rät­tens pröv­ning ska i övrigt 4 § tilläm­pas.

7 §   Åkla­ga­ren ska utan dröjs­mål ändra den euro­pe­iska skydds­or­dern om det kon­takt­för­bud som lig­ger till grund för skydds­or­dern änd­ras eller för­längs.

3 kap. Erkän­nande och verk­stäl­lig­het i Sve­rige av en euro­pe­isk skydds­or­der

Skyl­dig­het att erkänna och verk­ställa en euro­pe­isk skydds­or­der

1 §   En euro­pe­isk skydds­or­der som sänds över från en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen ska erkän­nas och verk­stäl­las i Sve­rige, om inte annat föl­jer av denna lag.

Hur för­fa­ran­det inleds

2 §   En euro­pe­isk skydds­or­der ska sän­das till behö­rig åkla­gare. Skydds­or­dern ska vara upp­rät­tad i enlig­het med bilaga I till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2011/99/EU, i den ursprung­liga lydel­sen, och vara skri­ven på svenska eller vara åtföljd av en över­sätt­ning till svenska.

Den euro­pe­iska skydds­or­dern ska sän­das över genom post, bud eller tele­fax eller, efter över­ens­kom­melse i det enskilda fal­let, på annat sätt.

3 §   Om en euro­pe­isk skydds­or­der till form eller inne­håll är så brist­fäl­lig att den inte utan väsent­lig olä­gen­het kan läg­gas till grund för pröv­ning av frå­gan om erkän­nande och verk­stäl­lig­het, ska åkla­ga­ren ge den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra med­lems­sta­ten möj­lig­het att inom en viss tid komma in med kom­plet­te­ring.

Hin­der mot erkän­nande

4 §   En euro­pe­isk skydds­or­der får inte erkän­nas i Sve­rige, om 1. skydds­or­dern, trots att den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra med­lems­sta­ten enligt 3 § har fått till­fälle att komma in med kom­plet­te­ring, till form eller inne­håll är så brist­fäl­lig att den inte utan väsent­lig olä­gen­het kan läg­gas till grund för pröv­ning av frå­gan om erkän­nande och verk­stäl­lig­het, eller
   2. skydds­or­dern inte har utfär­dats på grund­val av en skydds­åt­gärd enligt 1 kap. 3 §.

Beslut i fråga om erkän­nande och verk­stäl­lig­het

5 §   Om en euro­pe­isk skydds­or­der kan erkän­nas i Sve­rige, ska åkla­ga­ren med­dela den som skydds­or­dern gäl­ler mot för­bud att 1. besöka eller på annat sätt ta kon­takt med den per­son som skydds­or­dern avses skydda eller att följa efter denna per­son,
   2. uppe­hålla sig i en bostad som bru­kas gemen­samt med den per­son som skydds­or­dern avses skydda,
   3. uppe­hålla sig i när­he­ten av en bostad eller arbets­plats eller annat ställe där den per­son som skydds­or­dern avses skydda bru­kar vis­tas, eller
   4. uppe­hålla sig inom ett större område än som föl­jer av ett för­bud enligt 3.

Ett för­bud enligt första styc­ket 4 får omfatta ett eller flera områ­den i anslut­ning till sådana plat­ser där den per­son som skydds­or­dern avses skydda har sin bostad eller arbets­plats eller annars bru­kar vis­tas.

Ett för­bud enligt denna para­graf ska i största möj­liga utsträck­ning stämma över­ens med den skydds­åt­gärd som lig­ger till grund för skydds­or­dern.

6 §   Ett för­bud enligt 5 § ska gälla för en viss tid. När tiden bestäms ska 4 § första styc­ket lagen (1988:688) om kon­takt­för­bud tilläm­pas.

7 §   Ett för­bud enligt 5 § gäl­ler ome­del­bart, om inte annat bestäms.

8 §   Ett för­bud enligt 5 § ska för­ses med de begräns­ningar och undan­tag som är påkal­lade med hän­syn till för­hål­lan­dena i det enskilda fal­let.

9 §   Ett för­bud enligt 5 § omfat­tar inte kon­tak­ter som med hän­syn till sär­skilda omstän­dig­he­ter är uppen­bart befo­gade.

För­fa­ran­det

10 §   Vid pröv­ning av frå­gan om huruvida en euro­pe­isk skydds­or­der ska erkän­nas och hur den ska verk­stäl­las tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser i lagen (1988:688) om kon­takt­för­bud: 5-6 a, 7 a och 9-12 §§, 13 §, 13 a § första styc­ket och 14-22 §§. Vid denna tillämp­ning ska bestäm­mel­serna om kon­takt­för­bud i stäl­let avse för­bud enligt 5 §.

En upp­lys­ning enligt 12 § 6 lagen om kon­takt­för­bud ska endast avse möj­lig­he­ten att få rät­tens pröv­ning.

Änd­ring av den euro­pe­iska skydds­or­dern

11 §   Om den euro­pe­iska skydds­or­dern änd­ras, ska åkla­ga­ren med­dela ett nytt beslut enligt 5 §, om det inte finns hin­der mot erkän­nande enligt 4 §.

Upp­hä­vande av ett beslut om verk­stäl­lig­het

12 §   Åkla­ga­ren ska upp­häva ett beslut enligt 5 §, om
   1. den euro­pe­iska skydds­or­dern upp­hävs eller åter­kal­las
   2. det finns hin­der mot erkän­nande av en änd­rad skydds­or­der enligt 11 §, eller
   3. en dom eller ett beslut som omfat­tar samma skydds­åt­gärd som lig­ger till grund för skydds­or­dern verk­ställs eller följs upp i Sve­rige med stöd av rådets ram­be­slut 2008/947/RIF om tillämp­ning av prin­ci­pen om ömse­si­digt erkän­nande på domar och över­vak­nings­be­slut i syfte att över­vaka alter­na­tiva påfölj­der och över­vak­nings­åt­gär­der respek­tive rådets ram­be­slut 2009/829/RIF om tillämp­ning mel­lan Euro­pe­iska uni­o­nens med­lems­sta­ter av prin­ci­pen om ömse­si­digt erkän­nande på beslut om över­vak­nings­åt­gär­der som ett alter­na­tiv till till­fäl­ligt fri­hets­be­rö­vande.

Om åkla­ga­rens beslut i fråga om erkän­nande och verk­stäl­lig­het är före­mål för rät­tens pröv­ning, är det rät­ten som prö­var frå­gor enligt första styc­ket.

13 §   Åkla­ga­ren får upp­häva ett beslut enligt 5 § om den som den euro­pe­iska skydds­or­dern är avsedd att skydda inte uppe­hål­ler sig i Sve­rige.

Om åkla­ga­rens beslut i fråga om erkän­nande och verk­stäl­lig­het är före­mål för rät­tens pröv­ning, är det rät­ten som prö­var en fråga enligt första styc­ket.

Över­trä­del­ser

14 §   Den som bry­ter mot ett för­bud som har med­de­lats enligt 5 § döms för över­trä­delse av euro­pe­isk skydds­or­der till böter eller fäng­else i högst ett år.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

Åtal för brott enligt första styc­ket får väc­kas endast om det står klart att över­trä­del­sen inte kom­mer att leda till att det i den andra med­lems­sta­ten inleds ett för­fa­rande för att skärpa skydds­åt­gär­den eller för att upp­häva skydds­åt­gär­den och i stäl­let påföra en fri­hets­be­rö­vande åtgärd.