SFS 1996:701 Lag om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1036
SFS 1996:701
Utkom från trycket
den 25 juni 1996
Lag
om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen;
utfärdad den 13 juni 1996.
Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om Tullverkets befogenheter vid
införsel eller utförsel över Sveriges gräns mot ett annat land inom
Europeiska unionen (EU-land).
2 § Kontroller enligt denna lag får inte utformas på sådant sätt att urvalet
av vad och vem som kontrolleras sker slumpmässigt.
3 § Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och
produkter som avses i lagen (1991:341) om strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i
Europeiska unionen,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,
7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithands-
kar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om kultur-
minnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738),
1
Prop. 1995/96:166, bet. 1995/96:SkU23, rskr. 1995/96:288.
SFS 1996:701
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det
finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer,
att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för
människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felak-
tiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller
för införseln inte är uppfyllda.
4 § Anmälningsskyldighet föreligger
1. för den som utan erforderligt tillstånd, eller med stöd av tillstånd som
föranletts av vilseledande uppgift, från ett annat EU-land till Sverige inför
eller från Sverige till ett sådant land utför en vara som avses i 3 § 3, 5-8
och 10,
2. för den som från ett annat EU-land till Sverige inför eller från Sverige
till ett sådant land utför en vara som avses i 3 § 1,4, 9, 11 och 12.
Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Generaltullstyrelsen får
meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten.
Tullverkets kontrollverksamhet
5 § Var och en är skyldig att stanna på en tulltjänstemans anmaning.
Sådan anmaning får ges
1. den som i omedelbart samband med inresa till Sverige från ett annat
EU-land eller vid utresa från Sverige till ett sådant land befinner sig i ome-
delbar närhet av gränspassage, om det behövs för att möjliggöra sådan
kontroll som avses i 7 §,
2. den som anträffas i trakterna invid Sveriges landgräns mot ett annat
EU-land, eller kuster, eller i närheten av eller inom flygplats eller annat
område som har direkt trafikförbindelse med ett annat EU-land, om det
finns anledning anta att han medför en vara som avses i 3 §, och att han inte
fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 4 §.
En anmaning enligt första stycket 2 får ges endast om det behövs för att
möjliggöra kontroll enligt 7 § och får inte gå utöver vad som är nödvändigt
för detta ändamål.
6 § Den som enligt 5 § är skyldig att stanna, skall på en tulltjänstemans
begäran lämna de uppgifter och visa upp de handlingar som behövs för
kontroll enligt 7 §.
7 § För kontroll av att anmälningsskyldigheten enligt denna lag, eller
enligt lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkohol-
drycker och tobaksvaror från ett land som är medlem i Europeiska unionen,
fullgjorts riktigt och fullständigt, samt för kontroll av att gällande villkor för
in- eller utförsel av sådana varor som anges i 3 § 1 och 3-12 uppfyllts, får
en tulltjänsteman undersöka
1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan
förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land,
2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett annat
EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 § första stycket
2.
Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kroppsvisita-
1037
SFS 1996:701
tion och kroppsbesiktning finns i lagen (1960:418) om straff för va-
rusmuggling.
8 § För kontroll av att anmälningsskyldigheten enligt denna lag fullgjorts
riktigt och fullständigt får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser,
såsom paket, brev och liknande försändelser. En sådan försändelse får
öppnas, om det finns anledning anta att den innehåller en vara som avses i
3 §, och att denna vara kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling samt försändelsen finns hos tullmyndigheten eller på
utväxlingspostkontoret.
9 § Beslut om öppnande med stöd av 8 § av brev och andra sådana
försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas
endast av tullmyndighetens chef eller efter dennes förordnande av någon
annan tjänsteman vid myndigheten.
10 § En försändelse som öppnas med stöd av 8 och 9 §§ får inte
undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med
undersökningen.
Protokoll skall föras över undersökningen. Av protokollet skall framgå
ändamålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna.
Har en försändelse öppnats skall adressaten och, om det är möjligt, av-
sändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot
det.
11 § Under de förutsättningar som anges i andra stycket får chefen för en
tullmyndighet besluta att postförsändelse som väntas till viss postanstalt,
och som kommer från ett annat EU-land, skall hållas kvar av
postbefordringsföretaget när försändelsen kommer in till postanstalten. Ett
beslut skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tidsrymd.
Förutsättningarna för ett beslut om kvarhållande är
1. att det finns anledning anta att sådan postförsändelse innehåller narko-
tika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för varusmugg-
ling, samt
2. att ett sådant beslut är nödvändigt för att det avsedda resultatet skall
uppnås.
Ett beslut om kvarhållande får verkställas omedelbart men skall snarast
prövas av Generaltullstyrelsen.
12 § Polisen och Kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontroll-
verksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 5-7 och 13 §§ om en
tullmyndighet och en tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också
polismyndigheten och Kustbevakningen samt en polisman och en
tjänsteman vid Kustbevakningen.
Ett postbefordringsföretag som regeringen bestämmer är skyldigt att, på
begäran av tullmyndigheten, till denna myndighet överlämna en försändel-
se som kvarhållits enligt 11 §.
Ett befordringsföretag är skyldigt att göra anmälan till Tullverket om det i
företagets verksamhet uppkommer misstanke om att en försändelse inne-
håller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.
1038
SFS 1996:701
13 § Vid kontroll enligt denna lag skall den vars uppgiftet skall
kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som
verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och
utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs. Den som utför
kontrollen skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen
som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen
avser.
Den vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan införs
eller utförs skall svara för den transport av varan som behövs samt för
uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla någon som
hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyl-
digheter skall enligt beslut av en tullmyndighet ersätta staten för dess kost-
nader för åtgärderna i fråga. Vad som sägs i 37 § tullagen (1994:1550) om
indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tullmyndigheten får
besluta om befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.
14 § Transportföretag, som befordrar resande från ett annat EU-land,
skall utan kostnad för staten ställa de lokaler och anordningar till
Tullverkets förfogande som enligt vad Generaltullstyrelsen bedömer
behövs för undersökning av resgods och fordon som resande för med sig,
för förhör och kroppsvisitation av resande samt för tullpersonal under
uppehåll i tjänstgöringen.
15 § Transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till
eller från Sverige skall på begäran av en tullmyndighet skyndsamt lämna de
aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter, som
företaget har tillgång till. Transportföretag har endast skyldighet att lämna
de uppgifter om passagerare som avser namn, resrutt, bagage och
medpassagerare samt sättet för betalning och bokning.
Tullmyndigheten får begära uppgifter enligt första stycket endast om
uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verk-
samhet.
16 § Transportföretag får lämna uppgifter enligt 15 § på så sätt att de
görs läsbara för tullmyndigheten genom terminalåtkomst.
Tullmyndigheten får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i
den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera aktuella
transporter. Tullmyndigheten får inte ändra eller på annat sätt bearbeta eller
lagra uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt.
Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom
terminalåtkomst, skall omedelbart förstöras, om de visar sig sakna betydel-
se för utredning och lagföring av brott.
17 § Om det behövs för att genomföra en kontroll enligt denna lag, får en
tullmyndighet ta hand om en vara. Varan får därvid läggas upp på lager för
tillfällig förvaring. De kostnader som Tullverket haft för varans
uppläggning och förvaring skall ersättas av den som för in eller för ut
varan.
Tullmyndigheten kan besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän
kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.
1039
1040
SFS 1996:701
Tullmyndigheten får besluta om befrielse helt eller delvis från ersätt-
ningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl.
18 § En tullmyndighet har rätt att göra kontrollbesök och revisioner hos
den som för ut sådana varor som nämns i 3 § 1 och 8. Vad som sägs i 68-
80 §§ tullagen (1994:1550) om revision m.m. gäller därvid, liksom
bestämmelsen i 99 § samma lag om vite vid revision.
Straff och vite
19 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet låter bli att
1. stanna på en tulltjänstemans anmaning enligt 5 §,
2. lämna uppgifter och visa upp handlingar för en tulltjänsteman enligt
6 § .
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
20 § Ansvar enligt 19 § inträder inte om gärningen är belagd med straff i
brottsbalken eller i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
21 § Vite får av en tullmyndighet föreläggas
1. ett transportföretag som inte fullgör sina skyldigheter enligt 15 §,
2. den vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning en vara in-
förs eller utförs enligt 13 § och som inte fullgör sina skyldigheter enligt
samma paragraf.
Överklagande
22 § Beslut enligt 13-15 och 17 §§ får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätten.
Övriga beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
På regeringens vägnar
GÖRAN PERSSON
THOMAS ÖSTROS
(Finansdepartementet)