Lag (2018:1653) om före­tags­namn

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2018:1653
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L3
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:887
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2018:1653
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L3
Utfär­dad: 2018-​11-15
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:887
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

Före­tags­namn och andra närings­kän­ne­tec­ken

1 §   Före­tags­namn är den benäm­ning under vil­ken en näringsid­kare dri­ver sin verk­sam­het. Om en del av verk­sam­he­ten drivs under en sär­skild benäm­ning, utgör denna ett sär­skilt före­tags­namn. Det som sägs om före­tags­namn i denna lag gäl­ler även för ett sär­skilt före­tags­namn.

Annat kän­ne­tec­ken som en näringsid­kare använ­der för sin verk­sam­het vid sidan av ett före­tags­namn kal­las sekun­därt kän­ne­tec­ken.

Den gemen­samma benäm­ningen för före­tags­namn och sekun­dära kän­ne­tec­ken är närings­kän­ne­tec­ken.

För­värv av ensam­rätt

Ensam­rätt genom regi­stre­ring eller inar­bet­ning

2 §   En näringsid­kare för­vär­var ensam­rätt till ett före­tags­namn genom regi­stre­ring eller inar­bet­ning. Ensam­rätt till ett sekun­därt kän­ne­tec­ken för­vär­vas genom inar­bet­ning.

Ett före­tags­namn regi­stre­ras enligt bestäm­mel­serna i denna lag och vad som före­skrivs i annan för­fatt­ning om regi­stre­ring av visst slags före­tags­namn. Ensam­rät­ten till ett regi­stre­rat före­tags­namn gäl­ler inom det område som regi­stre­ringen omfat­tar.

Ett närings­kän­ne­tec­ken ska anses inar­be­tat om det här i lan­det inom en bety­dande del av den krets till vil­ken det rik­tar sig (omsätt­nings­kret­sen) är känt som beteck­ning för den verk­sam­het som bedrivs under kän­ne­teck­net. Om närings­kän­ne­teck­net är inar­be­tat endast inom en del av lan­det, gäl­ler ensam­rät­ten endast inom det områ­det.

Ensam­rätt till varu­kän­ne­tec­ken och per­son­namn som närings­kän­ne­tec­ken

3 §   Den som inne­har ett varu­märke eller ett annat varu­kän­ne­tec­ken har ensam­rätt till kän­ne­teck­net som närings­kän­ne­tec­ken. Om varu­kän­ne­teck­net är skyd­dat endast inom en del av lan­det, gäl­ler ensam­rät­ten endast inom det områ­det.

Den som använ­der sitt per­son­namn som närings­kän­ne­tec­ken har ensam­rätt till kän­ne­teck­net som närings­kän­ne­tec­ken, om nam­net har sär­skilj­nings­för­måga för den verk­sam­het som det används för. Om nam­net används endast inom en del av lan­det, gäl­ler ensam­rät­ten endast inom det områ­det.

Ensam­rät­tens inne­börd

4 §   Ensam­rät­ten till ett närings­kän­ne­tec­ken enligt 2 och 3 §§ inne­bär att ingen annan än inne­ha­va­ren, utan den­nes till­stånd, i närings­verk­sam­het får använda ett tec­ken som är
   1. iden­tiskt med närings­kän­ne­teck­net och används för verk­sam­het av samma slag,
   2. iden­tiskt med eller lik­nar närings­kän­ne­teck­net och används för verk­sam­het av samma eller lik­nande slag, om det finns en risk för för­väx­ling, inbe­gri­pet ris­ken för att använd­ningen av teck­net leder till upp­fatt­ningen att det finns ett sam­band mel­lan den som använ­der teck­net och inne­ha­va­ren av närings­kän­ne­teck­net, eller
   3. iden­tiskt med eller lik­nar ett närings­kän­ne­tec­ken som här i lan­det är känt inom en bety­dande del av omsätt­nings­kret­sen, om använd­ningen utan skä­lig anled­ning drar otill­bör­lig för­del av eller är till skada för närings­kän­ne­teck­nets sär­skilj­nings­för­måga eller anse­ende, oav­sett om använd­ningen avser verk­sam­het av samma, lik­nande eller annat slag.

Ensam­rät­ten till ett regi­stre­rat före­tags­namn hind­rar inte att någon annan i närings­verk­sam­het använ­der ett tec­ken som avses i första styc­ket inom det område där före­tags­nam­net är skyd­dat, om det visas att inne­ha­va­ren av före­tags­nam­net inte kan lida skada av detta.

Begräns­ning av ensam­rät­ten

5 §   Ensam­rät­ten till ett närings­kän­ne­tec­ken ger inte något själv­stän­digt skydd för en del av kän­ne­teck­net som sak­nar sär­skilj­nings­för­måga.

Ensam­rät­ten till ett närings­kän­ne­tec­ken hind­rar inte att någon annan, när det sker i enlig­het med god affärs­sed, i närings­verk­sam­het använ­der
   1. sitt per­son­namn eller sin adress,
   2. upp­gif­ter om verk­sam­he­tens art eller upp­gif­ter om en i verk­sam­he­ten utbju­den varas eller tjänsts art, kva­li­tet, kvan­ti­tet, avsedda använd­ning, värde, geo­gra­fiska ursprung eller andra egen­ska­per eller tid­punk­ten för när varan är fram­ställd eller tjäns­ten är utförd, eller
   3. ett all­mänt använt orts­namn.

Kol­li­de­rande rät­tig­he­ter

6 §   Gör flera anspråk på ensam­rätt till närings­kän­ne­tec­ken som är iden­tiska eller lik­nar varandra på det sätt som anges i 4 §, ska den ha före­träde som har tidi­gaste grund för sitt anspråk, om inte något annat föl­jer av 7 §.

7 §   Rät­ten till ett inar­be­tat närings­kän­ne­tec­ken ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett närings­kän­ne­tec­ken som är iden­tiskt eller likar­tat på det sätt som anges i 4 §, om inne­ha­va­ren av den äldre rät­ten inte inom rim­lig tid har vid­ta­git åtgär­der för att hindra använd­ningen av det yngre kän­ne­teck­net. I dessa fall hind­rar inte rät­ten till det yngre närings­kän­ne­teck­net använd­ningen av det äldre.

På yrkande av någon av par­terna får en dom­stol i de fall som avses i första styc­ket om det är skä­ligt besluta att ett av kän­ne­teck­nen, eller båda, endast får använ­das på ett sär­skilt sätt, såsom i ett visst utfö­rande eller med tillägg av ort­san­gi­velse eller inne­ha­va­rens namn.


2 kap. Regi­stre­ring av före­tags­namn

All­männa regi­stre­rings­vill­kor

1 §   Ett före­tags­namn får regi­stre­ras endast om det kan sär­skilja inne­ha­va­rens verk­sam­het från and­ras.

Vid bedöm­ningen av om ett före­tags­namn har sär­skilj­nings­för­måga ska hän­syn tas till den tid och omfatt­ning som före­tags­nam­net har använts. Om före­tags­nam­net består enbart av en all­män benäm­ning på verk­sam­he­tens art eller på en i verk­sam­he­ten utbju­den vara eller tjänst eller om före­tags­nam­net utgörs enbart av ett all­mänt använt orts­namn eller lik­nande, ska före­tags­nam­net i och för sig inte anses ha sär­skilj­nings­för­måga. Om en sådan beteck­ning som aktie­bo­lag, han­dels­bo­lag eller eko­no­misk för­e­ning eller för­kort­ning av en sådan beteck­ning ingår i före­tags­nam­net, ska det vid bedöm­ningen bort­ses från denna beteck­ning.

Hin­der mot regi­stre­ring på grund av hän­syn till all­männa intres­sen

2 §   Ett före­tags­namn får inte regi­stre­ras om före­tags­nam­net
   1. stri­der mot lag eller annan för­fatt­ning eller mot goda seder eller all­män ord­ning,
   2. utan till­stånd inne­hål­ler en sådan stat­lig eller inter­na­tio­nell beteck­ning som enligt lag eller annan för­fatt­ning inte får använ­das obe­hö­ri­gen som före­tags­namn, eller något som lätt kan för­väx­las med en sådan beteck­ning,
   3. utan till­stånd inne­hål­ler ett sådant kän­ne­tec­ken som enligt lagen (2014:812) om skydd för kän­ne­tec­ken i den inter­na­tio­nella huma­ni­tära rät­ten inte får använ­das obe­hö­ri­gen som före­tags­namn, eller något som kan för­väx­las med ett sådant kän­ne­tec­ken,
   4. inne­hål­ler eller i väsent­liga delar åter­ger en äldre växtsort­be­näm­ning som avser en växtsort av samma eller när­stå­ende växtart, i den utsträck­ning växt­sor­ten är skyd­dad enligt växt­för­äd­lar­rättsla­gen (1997:306) eller uni­ons­rät­ten, eller
   5. i annat fall är ägnat att vil­se­leda all­män­he­ten.

Ett före­tags­namn får inte hel­ler regi­stre­ras om ansö­kan om regi­stre­ring gjor­des i ond tro. Lag (2021:562).

Hin­der mot regi­stre­ring på grund av andra rät­tig­he­ter

3 §   Ett före­tags­namn får inte regi­stre­ras om före­tags­nam­net
   1. är iden­tiskt med ett äldre närings­kän­ne­tec­ken för verk­sam­het av samma slag,
   2. är iden­tiskt med eller lik­nar ett äldre närings­kän­ne­tec­ken för verk­sam­het av samma eller lik­nande slag, om det finns en risk för för­väx­ling, inbe­gri­pet ris­ken för att använd­ningen av före­tags­nam­net leder till upp­fatt­ningen att det finns ett sam­band mel­lan den som använ­der före­tags­nam­net och inne­ha­va­ren av närings­kän­ne­teck­net, eller
   3. är iden­tiskt med eller lik­nar ett äldre närings­kän­ne­tec­ken som är känt inom en bety­dande del av omsätt­nings­kret­sen, och använd­ningen av före­tags­nam­net utan skä­lig anled­ning skulle dra otill­bör­lig för­del av eller vara till skada för närings­kän­ne­teck­nets sär­skilj­nings­för­måga eller anse­ende, oav­sett om använd­ningen avser verk­sam­het av samma, lik­nande eller annat slag. Lag (2021:562).

4 §   De hin­der för regi­stre­ring av ett före­tags­namn som anges i 3 § 1-3 gäl­ler på mot­sva­rande sätt i fråga om
   1. ett varu­märke som är regi­stre­rat enligt 2 kap. varu­mär­ke­s­la­gen (2010:1877) eller en inter­na­tio­nell varu­mär­kes­re­gi­stre­ring som gäl­ler i Sve­rige,
   2. ett varu­märke som är regi­stre­rat enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-​varu­mär­ken eller en inter­na­tio­nell varu­mär­kes­re­gi­stre­ring som gäl­ler i Euro­pe­iska uni­o­nen, och
   3. ett inar­be­tat varu­kän­ne­tec­ken.

5 §   Om det före­tags­namn som en ansö­kan om regi­stre­ring avser ska gälla i hela lan­det och det finns en äldre rät­tig­het som utgörs av ett inar­be­tat närings­kän­ne­tec­ken eller av ett sådant per­son­namn eller inar­be­tat varu­kän­ne­tec­ken som är skyd­dat enligt 1 kap. 3 §, finns det hin­der mot regi­stre­ring enligt 3 och 4 §§ endast om skyd­det för den äldre rät­tig­he­ten gäl­ler inom en väsent­lig del av lan­det.

6 §   Ett före­tags­namn får inte regi­stre­ras om det inne­hål­ler eller består av
   1. något som är ägnat att upp­fat­tas som någon annans efter­namn som har sär­skilt skydd eller någon annans all­mänt kända konst­närs­namn eller ett likar­tat namn, om använd­ningen av före­tags­nam­net skulle med­föra en nack­del för bära­ren av nam­net och om nam­net uppen­bar­li­gen inte syf­tar på någon sedan länge avli­den,
   2. något som krän­ker någon annans upp­hovs­rätt till ett lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk, eller
   3. något som är ägnat att upp­fat­tas som benäm­ning på en stif­telse, ide­ell för­e­ning eller lik­nande sam­man­slut­ning.

7 §   Bestäm­mel­serna i 3, 4 och 6 §§ utgör inte hin­der mot regi­stre­ring, om den som inne­har den äldre rät­tig­he­ten med­ger regi­stre­ringen.

Regi­stre­ring på flera språk

8 §   Ett före­tags­namn får regi­stre­ras på två eller flera språk, under för­ut­sätt­ning att språkver­sio­nerna stäm­mer över­ens till sitt inne­håll. Det som sägs om före­tags­namn i denna lag ska gälla för var och en av språkver­sio­nerna.

Regi­stre­ring­ens gil­tig­het

9 §   Regi­stre­ringen gäl­ler från den dag då ansö­kan om regi­stre­ring kom in till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten.


3 kap. Häv­ning av regi­stre­ring

Grun­der för häv­ning

All­männa grun­der

1 §   En regi­stre­ring av ett före­tags­namn får hävas om
   1. före­tags­nam­net har regi­stre­rats i strid mot denna lag eller mot annan för­fatt­ning,
   2. regi­stre­ringen fort­fa­rande stri­der mot lagen,
   3. rät­ten till före­tags­nam­net ändå inte får bestå enligt 1 kap. 7 §, och
   4. annat inte föl­jer av 2 § i detta kapi­tel.

En regi­stre­ring får vidare hävas om
   1. inne­ha­va­ren har upp­hört att vara näringsid­kare,
   2. före­tags­nam­net har för­lo­rat sin sär­skilj­nings­för­måga,
   3. före­tags­nam­net har kom­mit att strida mot lag eller annan för­fatt­ning eller mot goda seder eller all­män ord­ning, eller
   4. före­tags­nam­net har bli­vit vil­se­le­dande.

Vid en pröv­ning av om en regi­stre­ring ska hävas på grund av bris­tande sär­skilj­nings­för­måga ska endast sådan sär­skilj­nings­för­måga beak­tas som före­tags­nam­net har för­vär­vat genom använd­ning före ansö­kan om häv­ning.

2 §   Om ett yrkande om häv­ning av en regi­stre­ring av ett före­tags­namn grun­das på att ett äldre regi­stre­rat före­tags­namn enligt 2 kap. 3 § utgör hin­der och det vid tid­punk­ten för ansö­kan om häv­ning hade gått mer än fem år sedan frå­gan om regi­stre­ring av det äldre före­tags­nam­net blev slut­ligt avgjord gäl­ler föl­jande. Regi­stre­ringen av det yngre före­tags­nam­net får hävas endast om det äldre före­tags­nam­net, inom de fem senaste åren före ansö­kan om häv­ning, har tagits i verk­ligt bruk på det sätt som avses i 3 § för den verk­sam­het som lig­ger till grund för yrkan­det.

Om det vid ansö­kan om regi­stre­ring av det yngre före­tags­nam­net hade gått mer än fem år sedan frå­gan om regi­stre­ring av det äldre före­tags­nam­net blev slut­ligt avgjord, ska det äldre före­tags­nam­net dess­utom ha tagits i verk­ligt bruk inom de fem senaste åren före ansö­kan om regi­stre­ring av det yngre före­tags­nam­net.

Om det äldre före­tags­nam­net inte har använts i den utsträck­ning som anges i första och andra styc­kena, får regi­stre­ringen av det yngre före­tags­nam­net ändå hävas om det finns gil­tiga skäl till att det äldre före­tags­nam­net inte har använts i den utsträck­ningen.

Under­lå­ten använd­ning

3 §   En regi­stre­ring av ett före­tags­namn får hävas om inne­ha­va­ren inte har gjort verk­ligt bruk av före­tags­nam­net i Sve­rige för den verk­sam­het som det har regi­stre­rats för inom fem år från den dag då frå­gan om regi­stre­ring slut­ligt har avgjorts eller inom en period av fem år i följd. Regi­stre­ringen får dock inte hävas på grund av under­lå­ten använd­ning om det finns gil­tiga skäl till att före­tags­nam­net inte har använts.

Med sådan använd­ning som avses i första styc­ket lik­ställs att före­tags­nam­net används
   1. i en annan form än den regi­stre­rade, om avvi­kel­sen avser endast detal­jer som inte för­änd­rar före­tags­nam­nets sär­skilj­nings­för­måga, och
   2. av någon annan med inne­ha­va­rens sam­tycke.

Regi­stre­ringen får inte hävas om före­tags­nam­net har använts under tiden mel­lan utgången av femårs­pe­ri­o­den och ingi­van­det av ansö­kan om häv­ning av regi­stre­ringen. Använd­ning som påbör­jas eller åter­upp­tas efter femårs­pe­ri­o­dens utgång och inom tre måna­der före ingi­van­det av ansö­kan om häv­ning ska dock läm­nas utan avse­ende, om för­be­re­del­serna för att påbörja eller åter­uppta använd­ningen vid­togs efter det att inne­ha­va­ren fått kän­ne­dom om att en ansö­kan om häv­ning kunde komma att göras.

Till­vä­ga­gångs­sätt

4 §   Den som vill inleda ett för­fa­rande för att häva en regi­stre­ring kan föra talan vid dom­stol eller ansöka om häv­ning av regi­stre­ringen hos berörd regi­stre­rings­myn­dig­het enligt 5-19 §§ (admi­nist­ra­tiv häv­ning).

Ett för­fa­rande för att häva en regi­stre­ring med stöd av 1 § andra styc­ket eller 3 § eller 2 kap. 1 eller 2 § får också inle­das av en myn­dig­het. Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om vil­ken myn­dig­het som får göra detta.

Admi­nist­ra­tiv häv­ning

Ansö­kans inne­håll

5 §   En ansö­kan om admi­nist­ra­tiv häv­ning ska inne­hålla
   1. upp­gif­ter om par­terna i den utsträck­ning som anges i 33 kap. 1 § rät­te­gångs­bal­ken,
   2. ett yrkande om häv­ning och upp­gift om den regi­stre­ring som yrkan­det avser, och
   3. en redo­gö­relse för de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas till grund för yrkan­det om häv­ning.

Sökan­den ska betala före­skri­ven ansök­nings­av­gift.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om vad ansö­kan i övrigt ska inne­hålla.

Bris­ter i ansö­kan

6 §   Om ansö­kan är så brist­fäl­lig att den inte kan läg­gas till grund för hand­lägg­ning av ären­det, ska regi­stre­rings­myn­dig­he­ten före­lägga sökan­den att avhjälpa bris­terna inom en viss tid. Det­samma gäl­ler om sökan­den inte har beta­lat ansök­nings­av­gif­ten.

Om sökan­den inte föl­jer före­läg­gan­det, ska ansö­kan avvi­sas. Sökan­den ska upp­ly­sas om detta i före­läg­gan­det.

Ansö­kan ska också avvi­sas om den avser någon annan åtgärd än häv­ning av en regi­stre­ring eller om det finns något annat hin­der mot att den tas upp till pröv­ning.

Avskriv­ning vid åter­kal­lelse

7 §   Om sökan­den åter­kal­lar ansö­kan, ska ären­det skri­vas av.

Ogrun­dad ansö­kan

8 §   Om det kan antas att ansö­kan är ogrun­dad, ska ansö­kan behand­las som om inne­ha­va­ren har bestri­dit den. I så fall ska 12 § tilläm­pas.

Före­läg­gande för inne­ha­va­ren att yttra sig

9 §   Tar regi­stre­rings­myn­dig­he­ten upp ansö­kan till pröv­ning, ska myn­dig­he­ten före­lägga inne­ha­va­ren av regi­stre­ringen att yttra sig inom en viss tid från det att ansö­kan del­gavs inne­ha­va­ren.

I före­läg­gan­det ska inne­ha­va­ren upp­ma­nas att
   1. ange om ansö­kan med­ges eller bestrids och, om ansö­kan bestrids, skä­len för bestri­dan­det, och
   2. lämna de upp­gif­ter om sig själv som avses i 33 kap. 1 § första-​​tredje styc­kena rät­te­gångs­bal­ken, i den utsträck­ning upp­gif­terna i ansö­kan är ofull­stän­diga eller fel­ak­tiga.

I före­läg­gan­det ska det upp­ly­sas om att ären­det kan komma att avgö­ras även om inne­ha­va­ren inte sva­rar.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om vad före­läg­gan­det i övrigt ska inne­hålla.

Del­giv­ning av före­läg­gan­det

10 §   Före­läg­gan­det enligt 9 § ska del­ges inne­ha­va­ren. Del­giv­ningen ska ske på det sätt som enligt rät­te­gångs­bal­ken gäl­ler för del­giv­ning av stäm­ning i tvis­te­mål.

En kopia av ansök­nings­hand­ling­arna ska fogas till före­läg­gan­det när hand­ling­arna inne­hål­ler något utö­ver vad som fram­går av före­läg­gan­det.

Om sökan­den ska se till att del­giv­ning sker, ska 32 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas.

11 §   Har regi­stre­rings­myn­dig­he­ten inte kun­nat delge före­läg­gan­det, ska myn­dig­he­ten pröva om för­sö­ken till del­giv­ning ska fort­sätta eller om sökan­den ska erbju­das att själv se till att del­giv­ning sker. Hän­syn ska tas till det arbete och den kost­nad som dit­tills har lagts ned på del­giv­ningen, för­ut­sätt­ning­arna för att fort­satta för­sök ska lyc­kas samt omstän­dig­he­terna i övrigt. Om sökan­den inte antar erbju­dan­det, ska ansö­kan avvi­sas.

Om sökan­den ska se till att del­giv­ning sker, ska 32 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas.

Över­läm­nande till dom­stol

12 §   Om inne­ha­va­ren i rätt tid bestri­der ansö­kan, ska regi­stre­rings­myn­dig­he­ten under­rätta sökan­den om detta. Vill sökan­den vid­hålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ären­det ska över­läm­nas till dom­stol.

En begä­ran om över­läm­nande ska ha kom­mit in till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten inom en månad från den dag då under­rät­tel­sen om bestri­dan­det sän­des till sökan­den. I sin begä­ran ska sökan­den ange de omstän­dig­he­ter och de bevis som åbe­ro­pas och vad som ska styr­kas med varje bevis. Sökan­den ska sam­ti­digt ge in de skrift­liga bevis och andra hand­lingar som åbe­ro­pas.

Om sökan­den har begärt över­läm­nande i rätt tid, ska regi­stre­rings­myn­dig­he­ten över­lämna ären­det till dom­sto­len. Om sökan­den inte har begärt över­läm­nande i rätt tid, ska ären­det skri­vas av.

13 §   En under­rät­telse om att inne­ha­va­ren har bestri­dit ansö­kan enligt 12 § första styc­ket ska inne­hålla en upp­lys­ning om
   1. att sökan­den kan begära över­läm­nande till dom­stol,
   2. inom vil­ken tid en sådan begä­ran ska ges in,
   3. vad en sådan begä­ran ska inne­hålla, och
   4. det som i övrigt anges i 12 §.

Häv­ning av regi­stre­ringen

14 §   Har inne­ha­va­ren inte bestri­dit ansö­kan i rätt tid, ska regi­stre­rings­myn­dig­he­ten häva regi­stre­ringen i enlig­het med ansö­kan.

Åter­vin­ning

15 §   Inne­ha­va­ren av en regi­stre­ring som hävts enligt 14 § får ansöka om åter­vin­ning. En sådan ansö­kan ska ha kom­mit in till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten inom en månad från dagen för beslu­tet.

Om inne­ha­va­ren har ansökt om åter­vin­ning i rätt tid, ska regi­stre­rings­myn­dig­he­ten över­lämna ären­det till dom­sto­len. I annat fall ska myn­dig­he­ten avvisa ansö­kan.

Under­rät­tel­ser

16 §   En under­rät­telse om häv­ning ska sän­das till sökan­den och inne­ha­va­ren.

Om en ansö­kan om häv­ning avvi­sas, ska regi­stre­rings­myn­dig­he­ten under­rätta sökan­den om detta. Om en ansö­kan om åter­vin­ning avvi­sas, ska myn­dig­he­ten under­rätta inne­ha­va­ren om detta. Med­de­lar myn­dig­he­ten något annat beslut som inne­bär att ären­det avgörs, ska både sökan­den och inne­ha­va­ren under­rät­tas om beslu­tet, om det inte är uppen­bart onö­digt.

Rätts­kraft

17 §   Sedan tiden för ansö­kan om åter­vin­ning löpt ut, har ett beslut om häv­ning enligt 14 § rätts­kraft i enlig­het med vad som gäl­ler för en dom i ett tvis­te­mål som har fått laga kraft.

Den fort­satta hand­lägg­ningen i dom­sto­len

18 §   Om ett ärende har över­läm­nats till dom­sto­len, ska talan anses väckt när ansö­kan om admi­nist­ra­tiv häv­ning kom in till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten. De hand­lingar som sökan­den har gett in ska anses som en stäm­nings­an­sö­kan. Stäm­ning ska anses utfär­dad när dom­sto­len beslu­tar om målets hand­lägg­ning.

19 §   Om ett ärende har över­läm­nats till dom­sto­len, ska käran­den betala före­skri­ven tilläggs­av­gift. I ett sådant fall ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rät­te­gångs­bal­ken om ansök­nings­av­gift gälla tilläggs­av­gif­ten.

Om ett mål där regi­stre­rings­myn­dig­he­ten har beslu­tat om häv­ning avvi­sas av dom­sto­len på grund av att tilläggs­av­gif­ten inte har beta­lats, ska dom­sto­len sam­ti­digt undan­röja myn­dig­he­tens beslut.

Över­kla­gande

20 §   Ett beslut enligt 14 § om admi­nist­ra­tiv häv­ning av en regi­stre­ring av ett före­tags­namn får inte över­kla­gas. Det­samma gäl­ler ett beslut om över­läm­nande till dom­stol eller avskriv­ning enligt 12 § tredje styc­ket. Andra beslut i ären­den om admi­nist­ra­tiv häv­ning får över­kla­gas till Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len inom tre vec­kor från dagen för beslu­tet. Beslut under hand­lägg­ningen av ett sådant ärende får inte över­kla­gas sär­skilt.

Bemyn­di­gande

21 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter i ären­den om admi­nist­ra­tiv häv­ning av en regi­stre­ring enligt denna lag.

Avre­gi­stre­ring efter häv­ning

22 §   Om regi­stre­ringen av ett före­tags­namn har hävts av regi­stre­rings­myn­dig­he­ten enligt 14 § eller av dom­sto­len, ska regi­stre­rings­myn­dig­he­ten avre­gi­strera före­tags­nam­net när avgö­ran­det har fått laga kraft. Beslu­tet om avre­gi­stre­ring ska kun­gö­ras.

I sam­band med att en regi­stre­ring av ett före­tags­namn hävs, får regi­stre­rings­myn­dig­he­ten eller dom­sto­len besluta att före­tags­nam­net ska få stå kvar i regist­ret under en viss tid, om det skä­li­gen behövs för att inne­ha­va­ren ska kunna anta ett nytt före­tags­namn och ansöka om dess regi­stre­ring.

Ver­kan av en häv­ning

23 §   Om en regi­stre­ring av ett före­tags­namn har hävts med stöd av 1 § första styc­ket, ska regi­stre­ringen anses ald­rig ha haft någon ver­kan.

Om en regi­stre­ring har hävts med stöd av 1 § andra styc­ket eller 3 §, ska regi­stre­ringen anses ha för­lo­rat sin ver­kan från dagen för ansö­kan om häv­ning. På yrkande av en part får dom­sto­len eller, vid admi­nist­ra­tiv häv­ning, regi­stre­rings­myn­dig­he­ten bestämma att regi­stre­ringen i stäl­let ska anses ha för­lo­rat sin ver­kan den dag då det för­hål­lande som utgör grund för häv­ningen upp­kom.


4 kap. Över­lå­telse och för­bud mot utmät­ning

1 §   Ett före­tags­namn får över­lå­tas endast i sam­band med en över­lå­telse av den närings­verk­sam­het där det används.

En över­lå­telse av närings­verk­sam­he­ten omfat­tar även före­tags­nam­net, om inte något annat har avta­lats. Detta gäl­ler dock inte om före­tags­nam­net inne­hål­ler över­lå­ta­rens eller, vid över­lå­telse av ett han­dels­bo­lags verk­sam­het, en bolags­mans efter­namn.

Om det i ett dödsbo ingår ett före­tags­namn som inne­hål­ler den avlid­nes efter­namn, får en bout­red­nings­man inte över­låta före­tags­nam­net utan sam­tycke av döds­bo­de­lä­garna.

2 §   Ett före­tags­namn får inte utmä­tas. För­sätts inne­ha­va­ren i kon­kurs, ingår dock rät­ten till före­tags­nam­net i kon­kurs­boet, om inte före­tags­nam­net inne­hål­ler gäl­de­nä­rens eller, vid ett han­dels­bo­lags kon­kurs, en bolags­mans efter­namn. Ett före­tags­namn som inte ingår i ett kon­kursbo får lik­väl använ­das under den tid verk­sam­he­ten fort­sät­ter för boets räk­ning.


5 kap. Straf­fan­svar, vites­för­bud, ska­de­stånd m.m.

Straf­fan­svar

1 §   Den som gör intrång i rät­ten till ett närings­kän­ne­tec­ken (före­tags­namn­sin­trång) döms, om det sker upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het, för före­tags­namns­brott till böter eller fäng­else i högst två år.

Om brot­tet begåtts upp­såt­li­gen och är att anse som grovt, döms för grovt före­tags­namns­brott till fäng­else i lägst sex måna­der och högst sex år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om gär­ningen
   1. har före­gåtts av sär­skild pla­ne­ring,
   2. har utgjort ett led i en brotts­lig­het som utö­vats i orga­ni­se­rad form,
   3. har varit av större omfatt­ning, eller
   4. annars har varit av sär­skilt far­lig art.

Den som har över­trätt ett vites­för­bud enligt 3 § får inte dömas till ansvar för intrång som omfat­tas av för­bu­det.

För för­sök eller för­be­re­delse till före­tags­namns­brott eller grovt före­tags­namns­brott döms det till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.

Åkla­ga­ren får väcka åtal för brott endast om åtal är moti­ve­rat från all­män syn­punkt. Lag (2020:546).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2024:887).

Vites­för­bud

3 §   På yrkande av den som har lidit före­tags­namn­sin­trång får dom­sto­len vid vite för­bjuda den som gör eller med­ver­kar till intrånget att fort­sätta med det.

Dom­sto­len får med­dela vites­för­bud för tiden till dess att målet slut­ligt har avgjorts eller något annat har beslu­tats, om
   1. käran­den visar san­no­lika skäl för att det före­kom­mer före­tags­namn­sin­trång eller med­ver­kan till intrång, och
   2. det skä­li­gen kan befa­ras att sva­ran­den, genom att fort­sätta intrånget eller med­ver­kan till det, för­ringar vär­det av ensam­rät­ten till närings­kän­ne­teck­net.

Innan ett för­bud enligt andra styc­ket med­de­las ska sva­ran­den ha fått till­fälle att yttra sig, om inte ett dröjs­mål skulle med­föra risk för skada.

Första-​​tredje styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.

4 §   Ett för­bud enligt 3 § andra styc­ket får med­de­las endast om käran­den stäl­ler säker­het hos dom­sto­len för den skada som kan till­fo­gas sva­ran­den. Om käran­den inte kan ställa säker­het, får dom­sto­len befria honom eller henne från detta.

Bestäm­mel­serna i 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken ska tilläm­pas i fråga om vil­ken säker­het som ska stäl­las. Säker­he­ten ska prö­vas av dom­sto­len, om den inte har god­känts av sva­ran­den.

5 §   Om ett för­bud har med­de­lats enligt 3 § andra styc­ket, ska dom­sto­len när målet avgörs pröva om för­bu­det fort­fa­rande ska bestå.

I fråga om över­kla­gande av beslut enligt 3 § andra styc­ket och 4 § och i fråga om hand­lägg­ningen i högre dom­stol tilläm­pas rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser om över­kla­gande av beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

6 §   En talan om utdö­mande av vite förs av den som har ansökt om för­bu­det.

Ska­de­stånd

7 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het gör före­tags­namn­sin­trång ska betala skä­lig ersätt­ning för utnytt­jan­det av närings­kän­ne­teck­net samt ersätt­ning för den ytter­li­gare skada som intrånget har med­fört. När stor­le­ken på ersätt­ningen för ytter­li­gare skada bestäms ska hän­syn sär­skilt tas till
   1. ute­bli­ven vinst,
   2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
   3. skada på närings­kän­ne­teck­nets anse­ende,
   4. ide­ell skada, och
   5. rät­tig­hets­ha­va­rens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan upp­såt eller oakt­sam­het gör före­tags­namn­sin­trång ska betala ersätt­ning för utnytt­jan­det av närings­kän­ne­teck­net i den utsträck­ning det är skä­ligt.

Begräns­ning av straf­fan­svar, ska­de­stånds­skyl­dig­het och möj­lig­het till för­ver­kande

8 §   Om ett före­tags­namn­sin­trång avser ett före­tags­namn som är skyd­dat enbart på grund av regi­stre­ring,
   1. ska det inte dömas till ansvar enligt 1 § för det intrång som har gjorts före regi­stre­rings­da­gen,
   2. får för­ver­kande av egen­dom enligt 36 kap. brotts­bal­ken inte avse det intrång som har gjorts före regi­stre­rings­da­gen, och
   3. ska ersätt­ning enligt 7 § beta­las för det intrång som har skett före regi­stre­rings­da­gen endast om intrånget har gjorts upp­såt­li­gen. Lag (2024:887).

Pre­skrip­tion av rät­ten till ska­de­stånd

9 §   Rät­ten till ersätt­ning för skada pre­skri­be­ras om talan inte väcks inom fem år från det att ska­dan upp­kom. Rät­ten till ersätt­ning med anled­ning av intrång i ett före­tags­namn som är skyd­dat enbart på grund av regi­stre­ring pre­skri­be­ras dock inte i något fall tidi­gare än ett år från regi­stre­rings­da­gen.

Åtgär­der med egen­dom och hjälp­me­del

10 §   På yrkande av den som har lidit före­tags­namn­sin­trång får dom­sto­len, efter vad som är skä­ligt, besluta att egen­dom som det olov­li­gen före­kom­mer närings­kän­ne­tec­ken på ska åter­kal­las från mark­na­den, änd­ras eller för­stö­ras eller att någon annan åtgärd ska vid­tas med den. Det­samma gäl­ler i fråga om hjälp­me­del som har använts eller varit avsett att använ­das vid intrånget.

Sådan egen­dom som avses i första styc­ket får tas i beslag, om det skä­li­gen kan antas att ett brott enligt 1 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tilläm­pas reg­lerna om beslag i brott­mål i all­män­het.

Första och andra styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.

11 §   Ett beslut om åtgärd enligt 10 § första styc­ket får inte inne­bära att den som har lidit före­tags­namn­sin­trång ska betala ersätt­ning till den som åtgär­den rik­tas mot.

Åtgär­derna ska bekostas av sva­ran­den om det inte finns sär­skilda skäl mot detta.

Ett beslut enligt 10 § ska inte med­de­las, om för­ver­kande av egen­dom eller någon åtgärd som kan för­hindra miss­bruk ska beslu­tas enligt 36 kap. brotts­bal­ken. Lag (2024:887).

Sprid­ning av infor­ma­tion om dom

12 §   I ett mål om före­tags­namn­sin­trång får dom­sto­len på yrkande av käran­den besluta att den som har gjort eller med­ver­kat till intrånget ska bekosta lämp­liga åtgär­der för att sprida infor­ma­tion om domen i målet.

Första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.


6 kap. Infor­ma­tions­före­läg­gande och intrång­s­un­der­sök­ning

Infor­ma­tions­före­läg­gande

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

1 §   Om en sökande visar san­no­lika skäl för att någon har gjort ett före­tags­namn­sin­trång, får dom­sto­len vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra styc­ket ska ge sökan­den infor­ma­tion om ursprung och dis­tri­bu­tions­nät för de varor eller tjäns­ter som intrånget gäl­ler (infor­ma­tions­före­läg­gande). Ett sådant beslut får med­de­las på yrkande av den som har lidit intrånget. Det får med­de­las bara om infor­ma­tio­nen kan antas under­lätta utred­ningen av ett intrång som avser varorna eller tjäns­terna.

Ett infor­ma­tions­före­läg­gande får rik­tas mot den som
   1. har gjort eller med­ver­kat till intrånget,
   2. i kom­mer­si­ell skala har för­fo­gat över en vara som intrånget gäl­ler,
   3. i kom­mer­si­ell skala har använt en tjänst som intrånget gäl­ler,
   4. i kom­mer­si­ell skala har till­han­da­hål­lit en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller
   5. har iden­ti­fi­e­rats av någon som anges i 2-4 såsom del­ak­tig i till­verk­ningen eller dis­tri­bu­tio­nen av en vara eller till­han­da­hål­lan­det av en tjänst som intrånget gäl­ler.

Infor­ma­tion om varors eller tjäns­ters ursprung och dis­tri­bu­tions­nät kan sär­skilt avse
   1. namn på och adress till pro­du­cen­ter, dis­tri­bu­tö­rer, leve­ran­tö­rer och andra som har inne­haft varorna eller till­han­da­hål­lit tjäns­terna,
   2. namn på och adress till avsedda gros­sis­ter och detal­jis­ter, och
   3. upp­gif­ter om hur myc­ket som har pro­du­ce­rats, leve­re­rats, mot­ta­gits eller beställts och om vil­ket pris som har bestämts för varorna eller tjäns­terna.

Första-​​tredje styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.

2 §   Ett infor­ma­tions­före­läg­gande får med­de­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger den olä­gen­het eller det men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av den eller för något annat mot­stå­ende intresse.

Skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion enligt 1 § omfat­tar inte upp­gif­ter vars yppande skulle röja att upp­gifts­läm­na­ren eller någon till honom eller henne när­stå­ende som avses i 36 kap. 3 § rät­te­gångs­bal­ken har begått en brotts­lig gär­ning.

I Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behand­ling av per­son­upp­gif­ter och om det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av direk­tiv 95/46/EG (all­män data­skydds­för­ord­ning) finns bestäm­mel­ser som begrän­sar hur mot­tagna per­son­upp­gif­ter får behand­las.

Hand­lägg­ningen av frå­gor om infor­ma­tions­före­läg­gande

3 §   Om ett yrkande om infor­ma­tions­före­läg­gande rik­tar sig mot den som är sökan­dens mot­part i ett mål om intrång, ska de bestäm­mel­ser om rät­te­gång som gäl­ler för det målet tilläm­pas. Ett beslut om infor­ma­tions­före­läg­gande får över­kla­gas sär­skilt.

Om yrkan­det om infor­ma­tions­före­läg­gande rik­tar sig mot någon annan än den som anges i första styc­ket, ska lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den tilläm­pas. Dom­sto­len får bestämma att var­dera par­ten ska svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der.

En talan om utdö­mande av vite förs av den som har ansökt om före­läg­gan­det.

Rätt till ersätt­ning

4 §   Den som på grund av 1 § andra styc­ket 2-5 har före­lagts att enligt första styc­ket samma para­graf lämna infor­ma­tion, har rätt till skä­lig ersätt­ning för kost­na­der och besvär. Ersätt­ningen ska beta­las av den som har fram­ställt yrkan­det om infor­ma­tions­före­läg­gande.

Under­rät­tel­se­skyl­dig­het i vissa fall

5 §   Den som till­han­da­hål­ler en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst och som till följd av ett infor­ma­tions­före­läg­gande har läm­nat ut infor­ma­tion som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, ska sända en skrift­lig under­rät­telse om detta till den som upp­gif­terna gäl­ler tidi­gast efter en månad och senast tre måna­der från det att infor­ma­tio­nen läm­na­des ut. Kost­na­den för under­rät­tel­sen ersätts enligt 4 §. Lag (2022:509).

Intrång­s­un­der­sök­ning

Grund­läg­gande bestäm­mel­ser

6 §   Om det skä­li­gen kan antas att någon har gjort eller med­ver­kat till ett före­tags­namn­sin­trång, får dom­sto­len för att bevis­ning ska kunna säk­ras om intrånget besluta att en under­sök­ning får göras hos denne för att söka efter före­mål eller hand­lingar som kan antas ha bety­delse för en utred­ning om intrånget (intrång­s­un­der­sök­ning). Ett sådant beslut får med­de­las på yrkande av den som har lidit intrånget. Om en rät­te­gång inte är inledd, ska yrkan­det fram­stäl­las skrift­li­gen.

Första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.

7 §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning får med­de­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger den olä­gen­het eller det men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av den eller för något annat mot­stå­ende intresse.

Hand­lägg­ningen av frå­gor om intrång­s­un­der­sök­ning

8 §   Innan ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning med­de­las ska mot­par­ten ha fått till­fälle att yttra sig. Dom­sto­len får dock ome­del­bart med­dela ett beslut som gäl­ler till dess att annat har beslu­tats, om ett dröjs­mål skulle med­föra risk för att före­mål eller hand­lingar som har bety­delse för utred­ningen om intrånget skaf­fas undan, för­störs eller för­vans­kas.

I övrigt ska en fråga om intrång­s­un­der­sök­ning som upp­kom­mer då en rät­te­gång inte är inledd hand­läg­gas på samma sätt som om frå­gan har upp­kom­mit under en rät­te­gång.

Stäl­lande av säker­het

9 §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning får med­de­las endast om sökan­den stäl­ler säker­het hos dom­sto­len för den skada som kan till­fo­gas mot­par­ten. Om sökan­den inte kan ställa säker­het, får dom­sto­len befria honom eller henne från detta.

Bestäm­mel­serna i 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken ska tilläm­pas i fråga om vil­ken säker­het som ska stäl­las. Säker­he­ten ska prö­vas av dom­sto­len, om den inte har god­känts av mot­par­ten.

Beslut om intrång­s­un­der­sök­ning

10 §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. vil­ket ända­mål under­sök­ningen ska ha,
   2. vilka före­mål och hand­lingar som det får sökas efter, och
   3. vilka utrym­men som får genom­sö­kas.

Om det behövs, ska dom­sto­len även besluta om andra vill­kor för verk­stäl­lan­det.

Över­kla­gande av beslut

11 §   I fråga om över­kla­gande av dom­sto­lens beslut om intrång­s­un­der­sök­ning och i fråga om hand­lägg­ningen i högre dom­stol gäl­ler vad som före­skrivs i rät­te­gångs­bal­ken om över­kla­gande av beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

Verk­stäl­lig­het av ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning

12 §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning gäl­ler ome­del­bart. Om ansö­kan om verk­stäl­lig­het inte har gjorts inom en månad från beslu­tet, upp­hör det att gälla.

13 §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning verk­ställs av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten enligt de vill­kor som dom­sto­len har beslu­tat och med tillämp­ning av 1- 3 kap., 17 kap. 1-5 §§ och 18 kap. utsök­nings­bal­ken. Sökan­dens mot­part ska under­rät­tas om verk­stäl­lig­he­ten endast om beslu­tet om intrång­s­un­der­sök­ning har till­kom­mit efter det att mot­par­ten hörts. Myn­dig­he­ten har rätt att ta foto­gra­fier och göra film- och ljudupp­tag­ningar av sådana före­mål som den får söka efter. Myn­dig­he­ten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana hand­lingar som den får söka efter.

En intrång­s­un­der­sök­ning får inte omfatta en skrift­lig hand­ling som avses i 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken.

Juri­diskt biträde och rätt att när­vara vid intrång­s­un­der­sök­ningen

14 §   När ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning ska verk­stäl­las, har mot­par­ten rätt att till­kalla ett juri­diskt biträde. Verk­stäl­lig­he­ten får inte påbör­jas innan biträ­det har inställt sig. Detta gäl­ler dock inte om
   1. under­sök­ningen där­i­ge­nom onö­digt för­dröjs, eller
   2. det finns en risk att ända­må­let med åtgär­den annars inte upp­nås.

Vid verk­stäl­lig­he­ten får Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten vid behov anlita en sak­kun­nig som biträde.

Myn­dig­he­ten får tillåta att sökan­den eller ett ombud för sökan­den är när­va­rande vid under­sök­ningen för att kunna lämna upp­lys­ningar. Om ett sådant till­stånd ges, ska myn­dig­he­ten se till att sökan­den eller ombu­det inte i större utsträck­ning än som kan moti­ve­ras av verk­stäl­lig­he­ten får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som kom­mer fram.

Åter­gång av en åtgärd vid intrång­s­un­der­sök­ning

15 §   Om sökan­den inte inom en månad från det att verk­stäl­lig­he­ten avslu­tats väc­ker talan eller på något annat sätt inle­der ett för­fa­rande om saken, ska en åtgärd som vid­ta­gits vid verk­stäl­lig­he­ten av intrång­s­un­der­sök­ningen ome­del­bart gå åter, i den utsträck­ning det är möj­ligt. Det­samma gäl­ler om ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning upp­hävs sedan verk­stäl­lig­het genom­förts.

Han­te­ring av mate­rial från intrång­s­un­der­sök­ningen

16 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ska för­teckna foto­gra­fier och film- och ljudupp­tag­ningar av före­mål samt kopior av och utdrag ur hand­lingar från intrång­s­un­der­sök­ningen. Mate­ri­a­let ska hål­las till­gäng­ligt för sökan­den och mot­par­ten.


7 kap. Övriga bestäm­mel­ser

Behö­rig dom­stol

1 §   Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len är rätt dom­stol i mål och ären­den enligt denna lag om de inte ska hand­läg­gas enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter.

Det som sägs i rät­te­gångs­bal­ken om inskränk­ning av dom­stols behö­rig­het i fråga om tvist som ska tas upp i annan ord­ning än inför dom­stol ska inte tilläm­pas i fråga om ett yrkande om infor­ma­tions­före­läg­gande eller intrång­s­un­der­sök­ning.

Under­rät­telse om dom

2 §   Dom­sto­len ska under­rätta regi­stre­rings­myn­dig­he­ten om en dom som gäl­ler
   1. häv­ning av en regi­stre­ring av ett före­tags­namn, eller
   2. intrång i ett regi­stre­rat före­tags­namn.

Dom­sto­len ska även under­rätta regi­stre­rings­myn­dig­he­ten om en dom i ett mål där det förts en fast­stäl­lel­se­ta­lan avse­ende ett regi­stre­rat före­tags­namn.

Invänd­ning om ogil­tig­het

3 §   Om det förs en talan om intrång i ett regi­stre­rat före­tags­namn och den som talan förs mot gör gäl­lande att regi­stre­ringen är ogil­tig, får frå­gan om ogil­tig­het prö­vas endast sedan en talan om häv­ning har väckts. Dom­sto­len får före­lägga den som gör gäl­lande att regi­stre­ringen är ogil­tig att inom en viss tid väcka en sådan talan. Utan att en talan om häv­ning har väckts får dock frå­gan om ogil­tig­het prö­vas i ett brott­mål och i ett fall som avses i 4 §.

Första styc­ket ska också tilläm­pas om det i ett mål som gäl­ler fast­stäl­lel­se­ta­lan avse­ende ett regi­stre­rat före­tags­namn görs gäl­lande att regi­stre­ringen är ogil­tig.

Sär­skilda för­ut­sätt­ningar för att bifalla en talan som avser intrång

4 §   Om det förs en talan om intrång i ett regi­stre­rat före­tags­namn och det vid tid­punk­ten för talans väc­kande hade gått mer än fem år sedan frå­gan om regi­stre­ring av före­tags­nam­net blev slut­ligt avgjord gäl­ler föl­jande. Talan får bifal­las endast om före­tags­nam­net, inom de fem senaste åren före talans väc­kande, har tagits i verk­ligt bruk på det sätt som avses i 3 kap. 3 § för den verk­sam­het som lig­ger till grund för talan.

Om en talan enligt första styc­ket avser intrång genom använd­ning av ett yngre regi­stre­rat före­tags­namn och det vid ansö­kan om regi­stre­ring av det yngre före­tags­nam­net hade gått mer än fem år sedan frå­gan om regi­stre­ring av det äldre före­tags­nam­net blev slut­ligt avgjord, ska det äldre före­tags­nam­net dess­utom ha tagits i verk­ligt bruk inom de fem senaste åren före ansö­kan om regi­stre­ring av det yngre före­tags­nam­net.

Om det äldre före­tags­nam­net inte har använts i den utsträck­ning som anges i första och andra styc­kena, får talan ändå bifal­las om det finns gil­tiga skäl till att det inte har använts i den utsträck­ningen.

Första-​​tredje styc­kena ska också tilläm­pas när det förs en fast­stäl­lel­se­ta­lan om att ett visst för­fa­rande utgör intrång i ett regi­stre­rat före­tags­namn.

Hin­der mot att döma till ansvar m.m.

5 §   Om en regi­stre­ring av ett före­tags­namn har hävts med stöd av 3 kap. 1 § första styc­ket, får dom­sto­len inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 § eller besluta om ersätt­ning eller annan åtgärd enligt 5 eller 6 kap. Om en regi­stre­ring har hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra styc­ket eller 3 §, får dom­sto­len inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 §.

Behand­ling av per­son­upp­gif­ter

6 §   Utö­ver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s data­skydds­för­ord­ning får per­son­upp­gif­ter om lagö­ver­trä­del­ser som inne­fat­tar brott enligt 5 kap. 1 § behand­las om detta är nöd­vän­digt för att ett rätts­ligt anspråk ska kunna fast­stäl­las, göras gäl­lande eller för­sva­ras.

Fir­ma­teck­ning

7 §   Fir­ma­teck­ning görs genom ett tyd­ligt angi­vande av det full­stän­diga före­tags­nam­net och under­skrift med namn av fir­ma­teck­nare. Vid fir­ma­teck­ning för en sådan del av verk­sam­he­ten som drivs under ett sär­skilt före­tags­namn, ska även före­tags­nam­net för hela verk­sam­he­ten anges.

Under lik­vi­da­tion eller kon­kurs ska fir­ma­teck­ning göras med ett tillägg som anger det änd­rade för­hål­lan­det.

I fråga om fir­ma­teck­ning gäl­ler i övrigt vad som är sär­skilt före­skri­vet i andra för­fatt­ningar.

Före­tags­namn som fast­ställs i sär­skild ord­ning

8 §   En myn­dig­het eller en annan inrätt­ning eller sam­man­slut­ning för vil­ken rege­ringen har fast­ställt ett före­tags­namn har ensam­rätt till detta som om före­tags­nam­net hade bli­vit regi­stre­rat enligt denna lag.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2018:1653
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Genom lagen upp­hävs fir­ma­la­gen (1974:156).
   3. Den upp­hävda lagen gäl­ler dock fort­fa­rande
      a) för åtgär­der som har vid­ta­gits eller rät­tig­he­ter som har för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det, och
      b) i fråga om bestäm­mel­serna om behö­rig dom­stol och hand­lägg­ning i dom­stol, för mål och ären­den som har inletts i all­män dom­stol före den 1 sep­tem­ber 2016.
   4. Den nya lagen tilläm­pas även på närings­kän­ne­tec­ken som har inar­be­tats, fir­mor som har regi­stre­rats och ansök­ningar om regi­stre­ringar som har gjorts före ikraft­trä­dan­det, om inte annat föl­jer av 3.
   5. Natio­nella och inter­na­tio­nella varu­mär­ken som genom regi­stre­ring har bevil­jats skydd i Sve­rige enligt äldre före­skrif­ter ska anses utgöra sådana varu­mär­ken som avses i 2 kap. 4 § 1.
   6. Sve­ri­ges riks­bank och Svenska Skepps­hy­po­teks­kas­san samt annan inrätt­ning eller sam­man­slut­ning som har fått ensam­rätt till sin firma enligt 27 § fir­ma­la­gen ska fort­fa­rande ha ensam­rätt till fir­man som om denna hade bli­vit regi­stre­rad som ett före­tags­namn enligt denna lag.

2021:562
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas även på före­tags­namn som har regi­stre­rats och ansök­ningar om regi­stre­ringar som har gjorts före ikraft­trä­dan­det.