SFS 2000:343 Lag om internationellt polisiärt samarbete

1

Svensk författningssamling

Lag
om internationellt polisiärt samarbete;

utfärdad den 25 maj 2000.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 §

Denna lag tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra

medlemsstater i Europeiska unionen samt Norge och Island, i den mån
Sverige i en internationell överenskommelse har gjort sådana åtaganden som
avses i denna lag.

Föreskrifterna i 3 § gäller även i förhållande till andra stater än dem som

anges i första stycket.

Definitioner

2 §

I denna lag avses med

–

utländska tjänstemän:

utländska polismän och andra utländska tjänste-

män som har anmälts vara behöriga att utföra sådant gränsöverskridande ar-
bete som avses i artikel 40 och 41 i konventionen om tillämpning av
Schengenavtalet av den 14 juni 1985

(Schengenkonventionen),

–

förföljande tjänstemän:

utländska tjänstemän som förföljer en person på

svenskt territorium enligt denna lag,

–

svenska tjänstemän:

svenska polismän, tulltjänstemän eller kustbevak-

ningstjänstemän när de enligt lag eller annan författning har polisiära befo-
genheter, samt

–

Öresundsförbindelsen:

den fasta förbindelsen över Öresund som den

definieras i artikel 2 i avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket
Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samar-
bete i Öresundsregionen.

Användning av uppgifter från andra stater

3 §

Har en svensk myndighet fått upplysningar eller bevismaterial från en

annan stat för att användas i underrättelseverksamhet om brott eller vid ut-
redning av brott och gäller på grund av en överenskommelse med den andra
staten villkor som begränsar möjligheten att utnyttja materialet, skall

1

Prop. 1999/2000:64, bet. 1999/2000:JuU17, rskr. 1999/2000:215.

SFS 2000:343

Utkom från trycket
den 7 juni 2000

2

SFS 2000:343

svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som annars är föreskrivet i
lag eller annan författning.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i fråga om överenskommel-

ser med mellanfolkliga organisationer.

Schengensamarbetet

Gränsöverskridande övervakning

4 §

Om det i en stat som avses med bestämmelsen i 1 § första stycket på-

går en utredning om ett brott som kan föranleda utlämning, får utländska
tjänstemän fortsätta en i sin stat påbörjad övervakning av en misstänkt gär-
ningsman in på svenskt territorium, om en behörig svensk myndighet sam-
tycker till det.

Övervakningen får ske utan föregående samtycke, om saken är så bråd-

skande att samtycke inte kan inhämtas i förväg och den utländska utred-
ningen avser misstanke om sådana brott som sägs i artikel 40.7 i Schengen-
konventionen, nämligen mord, dråp, våldtäkt, mordbrand, penningförfalsk-
ning, grov stöld och grovt häleri, utpressning, människorov och tagande av
gisslan, olaglig människohandel, olaglig handel med narkotika och psyko-
tropa ämnen, brott mot lagbestämmelser angående vapen och sprängämnen,
ödeläggelse genom användande av sprängämnen samt olaglig transport av
giftigt och skadligt avfall. För att övervakningen skall få ske utan föregå-
ende samtycke krävs också att överskridandet av gränsen i samband med
övervakningen anmäls till en behörig svensk myndighet så snart det kan ske,
och att den utländska myndigheten utan dröjsmål begär bistånd i utred-
ningen.

Övervakningen skall genast upphöra om en behörig svensk myndighet be-

gär det. Övervakning som sägs i andra stycket skall även upphöra om sam-
tycke inte har lämnats inom fem timmar från gränsöverskridandet.

Gränsöverskridande förföljande

5 §

Om en person har upptäckts på bar gärning i färd med att begå ett brott

som kan föranleda utlämning, eller om någon som är häktad eller som avtjä-
nar frihetsstraff har rymt, får utländska tjänstemän fortsätta ett i sin stat på-
börjat förföljande av personen över en landgräns in på svenskt territorium,
om en behörig svensk myndighet samtycker till det.

Förföljandet får ske utan föregående samtycke om det på grund av sakens

brådskande natur inte har varit möjligt att underrätta en behörig svensk myn-
dighet i förväg, eller om svenska tjänstemän inte har kunnat ta över förföl-
jandet i tid. De förföljande tjänstemännen skall anhålla om bistånd av en be-
hörig svensk myndighet senast vid tidpunkten för gränsöverskridandet.

Förföljandet skall genast upphöra om en behörig svensk myndighet begär

det.

6 §

Om förföljande tjänstemän begär det, skall svenska polismän omhän-

derta den flyende.

Förföljande tjänstemän får stoppa och omhänderta den flyende tills

svenska polismän kan överta omhändertagandet eller identifiera den flyende.

3

SFS 2000:343

7 §

När en person omhändertas enligt 6 § andra stycket får utländska tjäns-

temän

1. kroppsvisitera den som har omhändertagits, om det sker av säkerhets-

skäl eller för att söka efter föremål som anges i 2,

2. omhänderta föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § 2 brottsbal-

ken eller kan antas ha betydelse för utredning om brott eller ha avhänts nå-
gon genom brott, samt

3. belägga den som har omhändertagits med handfängsel.
Föremål som har omhändertagits enligt första stycket 2 skall så snart det

kan ske överlämnas till en svensk polisman för prövning av fråga om beslag
enligt 8 § andra stycket.

8 §

En person som har omhändertagits enligt 6 § får tas i förvar av en

svensk polismyndighet under högst sex timmar, tid mellan midnatt och
klockan nio på morgonen oräknad. Därefter skall personen omedelbart fri-
ges, om det inte har kommit in en begäran om en åtgärd som avses i

1. 23 § lagen (1957:668) om utlämning för brott,
2. 17 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Is-

land och Norge,

3. 25 c eller 25 d § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande

verkställighet av brottmålsdom,

4. 5 a eller 5 b § lagen (1963:196) om samarbete med Danmark, Finland,

Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., eller

5. 8 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller

Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, om framställ-
ningen kommer från en dansk myndighet.

En svensk polisman får, i avvaktan på en framställning om en åtgärd en-

ligt 2 § lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran
av främmande stat, ta i beslag föremål som har omhändertagits enligt 7 § en-
ligt de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd enligt rätte-
gångsbalken eller annan lag eller författning.

Polisiärt samarbete i Öresundsregionen

9 §

Danska polismän har på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen

samma befogenheter att ingripa mot hot mot den allmänna ordningen och sä-
kerheten som svenska polismän har enligt lag eller annan författning.

Om en dansk polisman vidtar en åtgärd enligt första stycket, skall svensk

polismyndighet på orten omedelbart underrättas. Åtgärden får pågå tills en
behörig svensk myndighet övertar genomförandet eller begär att den skall
avbrytas.

10 §

Danska polismän får på svenskt territorium, i enlighet med de villkor

som i övrigt framgår av 5 § och med de befogenheter som framgår av 6 och
7 §§, fortsätta ett i Danmark påbörjat förföljande av en person för varje gär-
ning som hör under allmänt åtal enligt svensk och dansk rätt. Utöver vad
som anges i 5 § får förföljande ske av en person som har avvikit från varje
form av frihetsberövande på grund av brott. Sådant förföljande får också ske
av en person som har avvikit från annat frihetsberövande i den mån utläm-
ning till Danmark kan komma i fråga enligt lagen (1970:375) om utlämning

2*

SFS 2000:343–372

4

SFS 2000:343

till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om
vård eller behandling.

På svenskt territorium på Öresundsförbindelsen får danska polismän även

inleda ett förföljande som avses i första stycket. De skall i ett sådant fall
omedelbart anhålla om bistånd av en behörig svensk myndighet.

Gemensamma bestämmelser

Skyldigheter

11 §

Utländska tjänstemän skall, när de utövar befogenheter enligt denna

lag, följa svensk lag och annan författning samt instruktioner som meddelas
av behöriga svenska polismyndigheter. Under gränsöverskridande för-
följande eller övervakning får de inte beträda bostäder eller andra platser
som inte är öppna för allmänheten. Tjänstevapen får bara användas i nöd-
värnssituationer. Utländska tjänstemän skall alltid kunna styrka sin behörig-
het och identitet.

Att undantag kan göras från vapenlagens (1996:67) bestämmelser, i fråga

om rätt för företrädare för främmande stats myndighet att medföra skjutva-
pen och ammunition vid tillfällig tjänstgöring i Sverige, följer av 11 kap. 1 §
f sagda lag.

Straffrättsligt ansvar och skydd

12 §

Utländska tjänstemän som utövar myndighet enligt denna lag i

Sverige skall vara skyddade enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§ brottsbalken på
motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

Utländska tjänstemän som utövar myndighet enligt denna lag i Sverige

skall vara ansvariga för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken på motsva-
rande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

Skadestånd

13 §

Om utländska tjänstemän utför uppgifter enligt denna lag i Sverige,

skall svenska staten i stället för den utländska myndigheten eller tjänsteman-
nen ersätta skada som uppkommer i samband med förföljandet, övervak-
ningen eller ingripandet i övrigt och för vilken den utländska myndigheten
eller tjänstemannen skulle ha varit skadeståndsskyldig om svensk lag varit
tillämplig på dem. Svenska staten skall dock inte ersätta skada som uppkom-
mer hos den utländska myndigheten eller tjänstemannen.

14 §

Bestämmelser om svenska statens skyldighet att ersätta skador som

svenska tjänstemän vållar skall inte vara tillämpliga när skadorna vållas i en
annan stat i samband med gränsöverskridande förföljande eller övervakning.

Behöriga svenska myndigheter

15 §

Rikspolisstyrelsen, eller den polismyndighet som Rikspolisstyrelsen i

det enskilda fallet bestämmer, beslutar om gränsöverskridande övervakning
in på svenskt territorium. Rikspolisstyrelsen får i ett enskilt fall överlämna

5

SFS 2000:343

ett sådant ärende till Kustbevakningen. Närmast berörd polismyndighet be-
slutar om gränsöverskridande förföljande in på svenskt territorium.

Framställning eller anmälan från en utländsk myndighet om gränsöver-

skridande övervakning in på svenskt territorium skall göras hos Rikspolis-
styrelsen. Andra kontakter med anledning av gränsöverskridande övervak-
ning eller förföljande in på svenskt territorium skall ske direkt mellan de ut-
ländska tjänstemännen och berörda svenska polismyndigheter. När Rikspo-
lisstyrelsen har överlämnat ett ärende om gränsöverskridande övervakning
till Kustbevakningen, ansvarar Kustbevakningen även för andra kontakter
med anledning av ärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

På regeringens vägnar

GÖRAN PERSSON

LAILA FREIVALDS
(Justitiedepartementet)

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2000