SFS 2000:122 Lag om ändring i lagen (1993:599) om radiokommunikation

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation;

utfärdad den 30 mars 2000.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs

2

i fråga om lagen (1993:599) om ra-

diokommunikation

dels

att 7 och 10 §§ skall upphöra att gälla,

dels

att 1, 3, 4, 6, 8–9 a, 11, 16, 18 och 19 §§ skall ha följande lydelse.

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om användning av radioanlägg-

ningar samt om användning av radiovågor för kommunikation, m.m.

Bestämmelserna i lagen syftar till att, med beaktande av vad som i annan

lag kan vara särskilt föreskrivet om viss radioanvändning, främja ett effek-
tivt nyttjande av möjligheterna till radiokommunikationer och andra använd-
ningar av radiovågor.

Vid tillämpningen av lagen skall radiokommunikationens betydelse för

yttrandefriheten och informationsfriheten beaktas särskilt.

Om radioutrustning finns det särskilda bestämmelser i lagen (2000:121)

om radio- och teleterminalutrustning.

3 §

3

För att här i landet eller på ett svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands

få använda en radiosändare krävs tillstånd enligt denna lag.

4 §

Den som enligt 6 eller 8 § är undantagen från tillståndsplikt skall vid

tillämpning av bestämmelserna i denna lag anses ha tillstånd enligt 3 §.

6 §

4

Det krav på tillstånd som föreskrivs i 3 § gäller inte för Försvarsmak-

ten eller Försvarets radioanstalt eller för Försvarets materielverk vid verk-
samhet som Materielverket bedriver på uppdrag av Försvarsmakten eller
Försvarets radioanstalt. Kravet på tillstånd enligt 3 § gäller inte heller för
Polisen.

Efter hörande av Försvarsmakten beslutar tillståndsmyndigheten om frek-

venstilldelning för Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och Försvarets
materielverk och om de ytterligare villkor som behövs. När det gäller Poli-

1

Prop. 1999/2000:51, bet. 1999/2000:TU7, rskr. 1999/2000:167.

2

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radio-

utrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens
överensstämmelse (EGT L 91, 7. 4. 1999, s. 10, Celex 399L0005).

3

Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena upphävs.

4

Senaste lydelse 1995:463.

SFS 2000:122

Utkom från trycket
den 3 april 2000

2

SFS 2000:122

sen beslutar tillståndsmyndigheten i sådana frågor efter hörande av Rikspo-
lisstyrelsen.

8 §

5

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om undantag från tillståndsplikten enligt 3 § i fråga om

1. radiosändare som utnyttjar särskilt bestämda, gemensamma frekvenser,
2. radiosändare på utländska fartyg, luftfartyg eller motorfordon, och
3. radiosändare som används av en person som inte har hemvist i Sverige.
Undantag enligt första stycket 1 får förenas med villkor att den radioan-

läggning i vilken sändaren ingår uppfyller bestämda tekniska krav.

9 §

6

Tillstånd att använda radiosändare skall på ansökan meddelas, om

1. det kan antas att radiosändaren kommer att användas på ett sådant sätt

att annan tillåten radioanvändning i Sverige och i utlandet inte riskerar att bli
skadligt påverkad,

2. radiosändaren, tillsammans med avsedd radiomottagare, är så beskaffad

i tekniskt hänseende att den uppfyller rimliga krav på en effektiv frekvens-
användning och på möjligheten att verka i en miljö som den är avsedd för,

3. det kan antas att användningen inte kommer att hindra sådan radiokom-

munikation som är särskilt viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen,

4. radioanvändningen inte kommer att ta i anspråk frekvensutrymme som

behövs för att upprätthålla en rimlig beredskap för utveckling av befintliga
och nya radioanvändningar, och

5. det kan antas att användningen inte kommer att inkräkta på det frek-

vensutrymme som behövs för Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt, i den
utsträckning som anges i 6 § Försvarets materielverk och Polisen.

Särskilda bestämmelser om tillstånd att använda radiosändare i vissa fall

finns i 9 a §.

Tillstånd att använda radiosändare för sådana utsändningar som förutsät-

ter att sökanden eller någon annan som sökanden utför sändningsuppdrag åt
fått medgivande enligt annan lag eller enligt bestämmelser meddelade med
stöd av annan lag, får meddelas endast om sådant medgivande föreligger.

9 a §

7

När det uppkommer fråga att meddela tillstånd att använda radio-

sändare för nya eller väsentligt ändrade radioanvändningar och det kan antas
att det frekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten inte är tillräck-
ligt för att ge tillstånd åt alla som vill driva sådan verksamhet, skall prövning
ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan.

Detsamma gäller när det frekvensutrymme som avsatts för en viss radio-

användning utökas eller på annat sätt medger att ytterligare tillstånd medde-
las.

Första stycket gäller inte sådan radioanvändning som
1. avser utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat

som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första meningen yttrandefrihetsgrundla-
gen,

2. omfattas av 12 § telelagen, eller

5

Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

6

Senaste lydelse 1998:1570.

7

Senaste lydelse 1999:576.

3

SFS 2000:122

3. är avsedd för privat bruk.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndigheten

får meddela föreskrift om de sakliga grunder som skall tillämpas vid pröv-
ningen enligt första stycket.

11 §

Tillstånd att använda radiosändare skall avse en viss radioanvänd-

ning.

När ett tillstånd beviljas skall i den mån det behövs tillståndet förenas med

villkor angående

1. den frekvens som sökanden tilldelats,
2. antennens och i övrigt radiosändarens beskaffenhet,
3. det geografiska område inom vilket en mobil radiosändare får använ-

das,

4. var antennen till en fast radiosändare skall vara belägen,
5. kompetenskrav för den som skall handha radioanläggningen,
6. skyldighet för sökanden att dela frekvensutrymme med någon annan,

samt

7. annat som är av betydelse för ett effektivt frekvensutnyttjande.

16 §

Om en radiosändare stör användningen av en annan radioanläggning

skall den som har tillstånd till att använda radiosändaren ombesörja att stör-
ningen upphör eller i görligaste mån minskas. Motsvarande skyldighet gäller
för den som använder en radiomottagare som stör användningen av en annan
radiomottagare.

Den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga den som enligt

första stycket är skyldig att vidtaga åtgärder mot en störning att fullgöra
denna skyldighet. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

18 §

8

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med upp-

såt eller av oaktsamhet

1. använder radiosändare utan tillstånd där sådant tillstånd krävs enligt

denna lag eller använder radiosändare i strid med ett villkor som har be-
stämts vid meddelandet av tillstånd, eller

2. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 17 § tredje

stycket.

Sådana radiosändare eller elektriska anläggningar som har varit föremål

för brott enligt första stycket kan förklaras förverkade. Bestämmelserna i
36 kap. brottsbalken skall därvid tillämpas.

19 §

Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos all-

män förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut som avses i 6 § får dock inte överklagas.
Beslut enligt denna lag, som inte gäller påförande av avgifter, skall gälla

omedelbart om inte annat har bestämts.

1. Denna lag träder i kraft den 8 april 2000.

8

Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

4

SFS 2000:122

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2000

2. Föreskriften i 19 § om krav på prövningstillstånd tillämpas inte i de fall

där tillståndsmyndighetens beslut har meddelats före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

MONA SAHLIN

Per Erik Lindeberg
(Näringsdepartementet)