Lag (2014:1009) om handel med timmer och trävaror

Inledande bestämmelser

1 §   Denna lag kompletterar
   1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden, och
   2. förordningar som meddelats med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010.

De ord och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010.

Behörig myndighet

2 §   Den myndighet som regeringen bestämmer är behörig myndighet enligt de EU-förordningar som anges i 1 § och enligt denna lag.

Kontroll

3 §   Den behöriga myndigheten ska utöva kontroll av
   1. att de EU-förordningar som anges i 1 § och de beslut som har meddelats med stöd av EU-förordningarna följs, och
   2. att denna lag, de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen och de beslut som meddelats med stöd av lagen följs.

Den behöriga myndigheten ska också verka för att nämnda beslut och bestämmelser följs.

4 §   Den behöriga myndigheten har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att
   1. på begäran få upplysningar, ta del av handlingar och register, och
   2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den verksamhet kontrollen avser och där göra undersökningar och ta prover av timmer och trävaror som kan härröra från olagligt avverkat timmer.

Rätten till tillträde gäller inte bostäder.

5 §   Den behöriga myndigheten får i samband med kontroll av en verksamhetsutövare besluta om att hos denne ta om hand timmer eller trävaror som släppts ut på marknaden av verksamhetsutövaren om det är uppenbart att timret eller trävarorna härrör från olaglig avverkning. Ett sådant omhändertagande får vara i högst sex månader.

Förelägganden och förbud

6 §   Utöver vad som följer av de EU-förordningar som anges i 1 § får den behöriga myndigheten meddela de förelägganden och förbud som behövs för att
   1. de EU-förordningar som anges i 1 § och de beslut som meddelats med stöd av EU-förordningarna ska följas, och
   2. denna lag, de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen och de beslut som meddelats med stöd av lagen ska följas.

Vite

7 §   Förelägganden eller förbud enligt de EU-förordningar som anges i 1 § eller enligt 6 § får förenas med vite.

Den behöriga myndigheten får dock inte förelägga någon vid vite att medverka i en utredning av en gärning som kan leda till straff för honom eller henne.

Hjälp av Polismyndigheten

8 §   Polismyndigheten ska på begäran av den behöriga myndigheten lämna den hjälp som behövs för att
   1. utöva kontrollen enligt 3 §, eller
   2. verkställa ett beslut som meddelats med stöd av de EU-förordningar som anges i 1 § eller med stöd av denna lag.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
   1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller
   2. det annars finns synnerliga skäl.

Straff

9 §   Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot förbudet i artikel 4.1, jämförd med artikel 2, i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010, i den ursprungliga lydelsen, att släppa ut timmer från olaglig avverkning eller trävaror som härrör från sådant timmer på marknaden, om avverkningen skett i strid med bestämmelser i avverkningslandet i fråga om
   1. tillstånd eller godkännande,
   2. anmälan eller underrättelse till en myndighet eller föreskriven tidsfrist efter sådan anmälan eller underrättelse,
   3. villkor i ett tillstånd eller i ett beslut om godkännande,
   4. områdesskydd till skydd för särskilda miljöer eller arter, eller
   5. tillstånd eller förbud när det gäller export. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

Om gärningen är belagd med samma eller strängare straff enligt brottsbalken eller enligt 29 kap. 2 b § miljöbalken, får inte dömas till ansvar enligt denna paragraf.

10 §   Den som överträtt ett vitesföreläggande får inte dömas till ansvar enligt denna lag för den gärning som omfattas av föreläggandet.

11 §   Har upphävts genom lag (2024:877).

Överklagande m.m.

12 §   Den behöriga myndigheten får bestämma att ett beslut av myndigheten enligt de EU-förordningar som anges i 1 § eller denna lag ska gälla omedelbart även om det överklagas.

13 §   Beslut av den behöriga myndigheten enligt de EU-förordningar som anges i 1 § och denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.