Lag (2016:1091) om bud­get och eko­no­mi­ad­mi­nist­ra­tion för riks­da­gens myn­dig­he­ter

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser i anslut­ning till 9 kap. rege­rings­for­men.

2 §   Bestäm­mel­serna i lagen gäl­ler för sådan verk­sam­het som Riks­dags­för­valt­ningen, Riks­da­gens ombuds­män och Riks­re­vi­sio­nen ansva­rar för. Bestäm­mel­ser om Riks­ban­ken finns i lagen (2022:1568) om Sve­ri­ges riks­bank.

Vad som sägs om resul­tat­re­do­vis­ning i 9 kap. 3 § andra styc­ket ska dock inte gälla för Riks­dags­för­valt­ningen i fråga om resul­ta­tet för riks­da­gens nämnd­myn­dig­he­ter. Lag (2022:1586).

Effek­ti­vi­tet och resul­tat

3 §   I myn­dig­he­tens verk­sam­het ska hög effek­ti­vi­tet efter­strä­vas och god hus­håll­ning iakt­tas.

4 §   Myn­dig­he­ten ska för riks­da­gen redo­visa verk­sam­he­tens mål och de resul­tat som upp­nåtts.

2 kap. Bud­ge­te­ring och redo­vis­ning mot inkomst­tit­lar och anslag

Inkomst­tit­lar och anslag

1 §   För bud­ge­te­ring och redo­vis­ning av myn­dig­he­tens inkoms­ter på sta­tens bud­get ska inkomst­tit­lar för olika slag av inkoms­ter använ­das.

2 §   För bud­ge­te­ring och redo­vis­ning av myn­dig­he­tens utgif­ter för bestämda ända­mål på sta­tens bud­get ska ramanslag använ­das.

Bud­ge­te­ring och redo­vis­ning på sta­tens bud­get

3 §   Myn­dig­he­tens inkoms­ter och utgif­ter ska bud­ge­te­ras och redo­vi­sas brutto på inkomst­tit­lar och anslag med de undan­tag som anges i 4 §.

4 §   Inkoms­ter som myn­dig­he­ten får dis­po­nera ska inte bud­ge­te­ras och redo­vi­sas mot inkomst­tit­lar.

Ska inkoms­terna helt eller till en bestämd del täcka utgif­terna i en viss verk­sam­het ska inkoms­terna och mot­sva­rande utgif­ter inte hel­ler bud­ge­te­ras eller redo­vi­sas mot anslag. Om inkoms­terna till en obe­stämd del ska täcka utgif­ter i en verk­sam­het ska inkoms­terna redo­vi­sas mot anslag (net­to­re­do­vis­ning).

Vill­kor för ramanslag

5 §   Myn­dig­he­ten får till­fäl­ligt över­skrida ett anslag genom att en kre­dit mot­sva­rande högst tre pro­cent av det anvi­sade ansla­get (anslags­kre­dit) tas i anspråk. Föl­jande år ska till­gäng­liga medel redu­ce­ras med ett belopp mot­sva­rande den ian­språk­tagna anslags­kre­di­ten.

6 §   Myn­dig­he­ten får använda out­nytt­jade medel på ett anslag (anslags­spa­rande) under föl­jande år. Out­nytt­jade medel får dock använ­das längst två år efter det att ansla­get senast var upp­fört på sta­tens bud­get.

7 §   Myn­dig­he­ten får besluta att medel på ett anvi­sat anslag inte ska använ­das.

8 §   Bestäm­mel­serna i 5-7 §§ gäl­ler inte om riks­da­gen för ett visst anslag beslu­tar om andra vill­kor.

Redo­vis­ning mot inkomst­tit­lar och anslag

9 §   Redo­vis­ning mot inkomst­tit­lar och anslag ska göras enligt 10 och 11 §§, om inte riks­da­gen beslu­tar annat.

10 §   Inkoms­ter av avgif­ter ska redo­vi­sas mot inkomst­ti­tel det bud­getår som intäk­terna hän­för sig till. Övriga inkoms­ter ska redo­vi­sas det bud­getår som inkoms­terna hän­för sig till.

Om inkoms­ter med stöd av 4 § andra styc­ket redo­vi­sas mot anslag, ska redo­vis­ningen dock göras på samma grund som gäl­ler för de utgif­ter som redo­vi­sas mot ansla­get enligt 11 §.

11 §   Utgif­ter för trans­fe­re­ringar ska redo­vi­sas mot anslag det bud­getår då betal­ning sker. Utgif­ter för trans­fe­re­ringar av varor och tjäns­ter ska dock redo­vi­sas det bud­getår som kost­na­derna hän­för sig till.

För­valt­nings­ut­gif­ter ska redo­vi­sas mot anslag det bud­getår som kost­na­derna hän­för sig till. Utgif­ter för sär­skilda eko­no­miska avgångs­för­må­ner ska dock redo­vi­sas det bud­getår som utgif­terna hän­för sig till.

Övriga utgif­ter ska redo­vi­sas mot anslag det bud­getår som utgif­terna hän­för sig till.

12 §   Redo­vis­ning ska ske löpande.

3 kap. Eko­no­miska åta­gan­den

Beställ­nings­be­myn­di­gan­den

1 §   Myn­dig­he­ten får för det ända­mål och intill det belopp som riks­da­gen beslu­tat för bud­getå­ret beställa varor eller tjäns­ter samt besluta om bidrag, ersätt­ning, lån eller lik­nande som med­för utgif­ter under senare bud­getår än det bud­ge­ten avser.

Myn­dig­he­ten får dock utan sär­skilt bemyn­di­gande göra eko­no­miska åta­gan­den för sta­ten om dessa upp­går till högst tio pro­cent av ett anvi­sat anslag, dock högst tio mil­jo­ner kro­nor.

När myn­dig­he­ten begär ett bemyn­di­gande enligt första styc­ket ska den ange under vilka år det eko­no­miska åta­gan­det beräk­nas med­föra utgif­ter.

Åta­gan­den i den löpande verk­sam­he­ten

2 §   Myn­dig­he­ten får utan sär­skilt bemyn­di­gande från riks­da­gen göra sådana eko­no­miska åta­gan­den för sta­ten som är nöd­vän­diga för att den löpande verk­sam­he­ten ska fun­gera till­freds­stäl­lande.

Myn­dig­he­ten får dock som hyres­gäst eller arren­da­tor inte utan riks­da­gens bemyn­di­gande ingå hyres-​ eller arren­de­av­tal med längre löp­tid än sex år.

4 kap. Finan­sie­ring av inve­ste­ringar

Anlägg­nings­till­gångar som används i myn­dig­he­tens verk­sam­het

1 §   Anlägg­nings­till­gångar som används i myn­dig­he­tens verk­sam­het ska, med de undan­tag som anges i 2-5 §§, inom de låne­ra­mar som riks­da­gen beslu­tat för bud­getå­ret finan­sie­ras med lån i Riks­gälds­kon­to­ret. Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar om ränta och andra vill­kor för sådana lån.

2 §   En anlägg­nings­till­gång som används i myn­dig­he­tens verk­sam­het får helt eller del­vis finan­sie­ras med bidrag som mot­ta­gits från icke-​statliga givare.

3 §   En anlägg­nings­till­gång som används i myn­dig­he­tens verk­sam­het får anskaf­fas genom att myn­dig­he­ten ingår ett avtal om hyra eller hyr­köp (lea­sing). Ett sådant avtal får endast ingås om det, sett över till­gång­ens hela eko­no­miska livs­längd, leder till en lägre kost­nad för sta­ten än anskaff­ning genom köp.

4 §   En anlägg­nings­till­gång som används i myn­dig­he­tens verk­sam­het och som ingår i en sådan inve­ste­rings­plan som avses i 5 kap. 3 § får finan­sie­ras med sådana för­sälj­nings­in­koms­ter som avses i 5 kap. 11 §.

5 §   Konst­fö­re­mål, bostads­rät­ter och mark samt sådana inve­ste­ringar som huvud­sak­li­gen syf­tar till att bevara riks­bygg­na­derna ska oav­sett om till­gången används i myn­dig­he­tens verk­sam­het eller inte finan­sie­ras med anslag.

Andra till­gångar

6 §   Till­gångar som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna i 1-5 §§ ska finan­sie­ras med anslag.

Rörel­se­ka­pi­tal

7 §   Myn­dig­he­ten ska använda ett rän­te­konto i Riks­gälds­kon­to­ret för de lik­vida medel som myn­dig­he­ten dis­po­ne­rar för sin verk­sam­het. Myn­dig­he­ten får dis­po­nera de rän­tein­täk­ter och ska finan­si­era de rän­te­kost­na­der som upp­står på rän­te­kon­tot.

8 §   Rörel­se­ka­pi­tal i myn­dig­he­tens verk­sam­het får finan­sie­ras med kre­dit på rän­te­kon­tot. Kre­di­ten får, om inte riks­da­gen beslu­tar annat, uppgå till högst tio pro­cent av de anslags­me­del som anvi­sats under året och som myn­dig­he­ten dis­po­ne­rar för sin verk­sam­het. Riks­gälds­kon­to­ret beslu­tar om ränta och andra vill­kor för kre­di­ten.

Övriga bestäm­mel­ser

9 §   Bestäm­mel­serna i 1-6 och 8 §§ gäl­ler inte om riks­da­gen för en viss myn­dig­het eller anskaff­ning beslu­tar om någon annan finan­sie­ring.

5 kap. För­värv och över­lå­telse av egen­dom

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   I 2-12 §§ anges grun­der för myn­dig­he­tens för­fo­gande över sta­tens egen­dom. Bestäm­mel­serna gäl­ler dock inte sådana avgif­ter som myn­dig­he­ten får dis­po­nera med stöd av 6 kap. 5 § eller för­sälj­ning av varor för vilka sådana avgif­ter tas ut.

Vad som sägs om fast egen­dom i 2-4 §§ ska även gälla för tomträtt och bygg­nad som är lös egen­dom.

Med för­sälj­ning avses i 4, 5 och 7-9 §§ även byte.

Fast egen­dom och bostads­rätt

2 §   Riks­dags­för­valt­ningen får för­värva och för­valta fast egen­dom och bostads­rätt.

3 §   Riks­dags­för­valt­ningen ska årli­gen till riks­da­gen lämna för­slag till en inve­ste­rings­plan. Pla­nen ska inne­hålla upp­gif­ter om för­värv och ny- och ombygg­nad av fast egen­dom och bostads­rätt samt för­slag till finan­sie­ring av inve­ste­ring­arna.

Om kost­na­derna för ett inve­ste­rings­pro­jekt över­sti­ger 20 mil­jo­ner kro­nor ska pro­jek­tet sär­re­do­vi­sas i inve­ste­rings­pla­nen.

4 §   Riks­dags­för­valt­ningen får inte utan riks­da­gens bemyn­di­gande sälja fast egen­dom.

5 §   Riks­dags­för­valt­ningen får besluta att sälja bostads­rätt om egen­do­men inte längre behövs för myn­dig­he­tens verk­sam­het.

Aktier och ande­lar

6 §   Myn­dig­he­ten får inte utan riks­da­gens bemyn­di­gande använda sta­tens medel eller övriga till­gångar till att
   1. bilda bolag, stif­tel­ser, för­e­ningar eller lik­nande rätts­sub­jekt,
   2. för­värva aktier eller ande­lar i före­tag, eller
   3. göra kapi­tal­till­skott i sådana rätts­sub­jekt som avses i 1 och 2.

7 §   Myn­dig­he­ten får inte utan riks­da­gens bemyn­di­gande sälja aktier eller ande­lar i ett före­tag.

Annan lös egen­dom

8 §   Myn­dig­he­ten får besluta att över­låta annan lös egen­dom än sådan som anges i 5 och 7 §§ om egen­do­men inte längre behövs för myn­dig­he­tens verk­sam­het eller bli­vit obruk­bar eller om den inte anskaf­fats med sta­tens medel.

Affärs­mäs­sig­het

9 §   För­värv genom köp eller byte och för­sälj­ning ska genom­fö­ras affärs­mäs­sigt, om inte sär­skilda skäl talar mot det.

Dis­po­si­tion av för­sälj­nings­in­koms­ter

10 §   Har riks­da­gen beslu­tat om för­sälj­ning av egen­dom som myn­dig­he­ten för­val­tar ska myn­dig­he­ten redo­visa inkoms­ten mot en inkomst­ti­tel, om inte riks­da­gen beslu­tar annat.

11 §   Har Riks­dags­för­valt­ningen beslu­tat om för­sälj­ning av bostads­rätt får för­valt­ningen dis­po­nera inkoms­ten för att finan­si­era inve­ste­ringar som ingår i en sådan inve­ste­rings­plan som avses i 3 §.

12 §   Om myn­dig­he­ten i annat fall än vad som avses i 11 § har beslu­tat om för­sälj­ning av lös egen­dom får myn­dig­he­ten dis­po­nera för­sälj­nings­in­koms­terna enligt föl­jande. Har egen­do­men finan­si­e­rats
   1. med anslag får myn­dig­he­ten dis­po­nera det som åter­står av för­sälj­nings­in­koms­ten sedan medel mot­sva­rande egen­do­mens bok­förda värde redo­vi­sats mot en inkomst­ti­tel,
   2. med lån får myn­dig­he­ten dis­po­nera det som åter­står av för­sälj­nings­in­koms­ten sedan lånet har lösts,
   3. på något annat sätt får myn­dig­he­ten dis­po­nera hela för­sälj­nings­in­koms­ten.

Om inkoms­ten från en för­sälj­ning av egen­dom som avses i första styc­ket 1 upp­går till ett mindre belopp får myn­dig­he­ten dis­po­nera hela inkoms­ten.

Inkoms­ter får endast dis­po­ne­ras i den verk­sam­het där den sålda egen­do­men har använts.

6 kap. Avgif­ter

Rät­ten att ta ut och beräkna avgif­ter­nas stor­lek

1 §   Myn­dig­he­ten får ta ut avgif­ter och bestämma avgif­ter­nas stor­lek för varor och tjäns­ter som den till­han­da­hål­ler endast om det föl­jer av 2 eller 3 §, av en annan lag eller av ett sär­skilt bemyn­di­gande av riks­da­gen.

2 §   Myn­dig­he­ten får, om det är för­en­ligt med myn­dig­he­tens upp­gif­ter enligt lag, mot avgift till­han­da­hålla
   1. tid­skrif­ter och andra pub­li­ka­tio­ner,
   2. informations-​ och kurs­ma­te­rial,
   3. kon­fe­ren­ser och kur­ser,
   4. loka­ler,
   5. utrust­ning,
   6. offent­lig inköps-​ och resurs­sam­ord­ning, och
   7. infor­ma­tion i elektro­nisk form.

Varor och tjäns­ter enligt första styc­ket får till­han­da­hål­las bara om verk­sam­he­ten är av till­fäl­lig natur eller av mindre omfatt­ning.

3 §   Riks­dags­för­valt­ningen och Riks­re­vi­sio­nen får ta ut avgif­ter för kopior, avskrif­ter och utskrif­ter av all­männa hand­lingar. Riks­da­gens ombuds­män får ta ut sådana avgif­ter om det finns sär­skilda skäl. Lag (2023:504).

4 §   Avgif­ter ska, om inte riks­da­gen beslu­tar annat, beräk­nas så att de högst täc­ker myn­dig­he­tens kost­na­der för verk­sam­he­ten. Avgif­ter som avses i 3 § ska dock bestäm­mas med led­ning av de reg­ler som gäl­ler för stat­liga myn­dig­he­ter i all­män­het. Lag (2023:504).

Dis­po­si­tion av avgifts­in­koms­ter

5 §   Myn­dig­he­ten får dis­po­nera avgifts­in­koms­ter enligt 2 och 3 §§ samt avgifts­in­koms­ter från fri­vil­ligt efter­frå­gade varor och tjäns­ter som myn­dig­he­ten till­han­da­hål­ler.

7 kap. Dona­tio­ner

Mot­ta­gande av dona­tio­ner

1 §   Myn­dig­he­ten får ta emot en dona­tion, om ända­må­let med dona­tio­nen har ett nära sam­band med myn­dig­he­tens verk­sam­het. En dona­tion får inte tas emot om den kan rubba för­tro­en­det för myn­dig­he­ten eller skada myn­dig­he­tens anse­ende.

Riks­da­gens ombuds­män och Riks­re­vi­sio­nen får inte ta emot en dona­tion om den ris­ke­rar att begränsa själv­stän­dig­he­ten i den grans­kande verk­sam­he­ten.

2 §   Myn­dig­he­ten får inte ta emot en dona­tion utan riks­da­gens med­gi­vande om den över­låtna egen­do­men
   1. utgörs av fast egen­dom, tomträtt, bygg­nad som är lös egen­dom eller bostads­rätt och egen­do­men ska behål­las av sta­ten längre än två år efter det att myn­dig­he­ten får fri dis­po­si­tions­rätt till egen­do­men,
   2. utgörs av aktier eller ande­lar i ett före­tag,
   3. inte får avytt­ras, eller
   4. skulle med­föra ett ökat behov av medel från sta­tens bud­get för myn­dig­he­ten.

Om egen­do­men utgörs av ett kul­tur­fö­re­mål får myn­dig­he­ten ta emot egen­do­men trots att den inte får avytt­ras.

8 kap. Kom­pen­sa­tion för ingå­ende mer­vär­desskatt

1 §   Myn­dig­he­ten har rätt till kom­pen­sa­tion för belopp, mot­sva­rande ingå­ende skatt enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200), som hän­för sig till verk­sam­he­ten.

Myn­dig­he­ten har dock inte rätt till kom­pen­sa­tion om den ingå­ende skat­ten hän­för sig till utgif­ter för repre­sen­ta­tion eller lik­nande ända­mål. Myn­dig­he­ten har inte hel­ler rätt till kom­pen­sa­tion om den ingå­ende skat­ten omfat­tas av begräns­ningar i avdrags­rät­ten enligt 13 kap. 16, 18, 20, 21, 22, 26 eller 27 § mer­vär­desskat­te­la­gen. Lag (2023:210).

9 kap. Redo­vis­nings­skyl­dig­het och revi­sion

All­mänt om redo­vis­ningen

1 §   Myn­dig­he­ten är redo­vis­nings­skyl­dig inför riks­da­gen för den verk­sam­het den bedri­ver och för de till­gångar som myn­dig­he­ten för­val­tar och för­fo­gar över. Redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten omfat­tar även myn­dig­he­tens skul­der och övriga eko­no­miska åta­gan­den.

God redo­vis­nings­sed och rätt­vi­sande bild

2 §   Myn­dig­he­ten är bok­fö­rings­skyl­dig. Bok­fö­ring och redo­vis­ning i myn­dig­he­ten ska full­gö­ras på ett sätt som stäm­mer över­ens med god redo­vis­nings­sed.

Redo­vis­ningen ska ge en rätt­vi­sande bild av verk­sam­he­ten, det eko­no­miska resul­ta­tet och ställ­ningen samt för­valt­ningen av myn­dig­he­tens till­gångar.

Års­re­do­vis­ning

3 §   Myn­dig­he­ten ska senast den 22 feb­ru­ari varje år lämna en års­re­do­vis­ning till riks­da­gen för det senast avslu­tade räken­skaps­å­ret.

Års­re­do­vis­ningen ska bestå av resul­tat­re­do­vis­ning, resul­tat­räk­ning, balans­räk­ning, anslags­re­do­vis­ning och noter. Myn­dig­he­ten ska i års­re­do­vis­ningen även lämna infor­ma­tion om andra för­hål­lan­den av väsent­lig bety­delse för riks­da­gens upp­följ­ning och pröv­ning av verk­sam­he­ten.

4 §   Års­re­do­vis­ningen ska skri­vas under av myn­dig­he­tens led­ning.

Under­skrif­ten inne­bär att led­ningen inty­gar att års­re­do­vis­ningen ger en rätt­vi­sande bild av verk­sam­he­tens resul­tat och av kost­na­der, intäk­ter och myn­dig­he­tens eko­no­miska ställ­ning.

Led­ningen ska i anslut­ning till under­skrif­ten lämna en bedöm­ning av om den interna styr­ningen och kon­trol­len vid myn­dig­he­ten är betryg­gande.

Revi­sion

5 §   Myn­dig­he­tens verk­sam­het ska grans­kas genom revi­sion. Bestäm­mel­ser om revi­sion finns i lagen (2002:1022) om revi­sion av stat­lig verk­sam­het m.m. och lagen (2002:1023) med instruk­tion för Riks­re­vi­sio­nen.

6 §   Myn­dig­he­ten ska årli­gen redo­visa för riks­da­gen vilka åtgär­der som myn­dig­he­ten har vid­ta­git eller avser att vidta med anled­ning av revi­sio­nens iakt­ta­gel­ser.

Intern styr­ning och kon­troll

7 §   Myn­dig­he­tens led­ning ska säker­ställa att det vid myn­dig­he­ten finns en intern styr­ning och kon­troll som fun­ge­rar på ett betryg­gande sätt.

Intern­re­vi­sion

8 §   Vid myn­dig­he­ten ska det fin­nas en intern­re­vi­sion.

Myn­dig­he­ten får sam­ordna sin intern­re­vi­sion med en annan myn­dig­het.

9 §   Intern­re­vi­sio­nen ska uti­från en ana­lys av verk­sam­he­tens ris­ker själv­stän­digt granska om led­ning­ens interna styr­ning och kon­troll är utfor­mad så att myn­dig­he­ten med rim­lig säker­het full­gör sitt verk­sam­hets­an­svar.

10 §   Intern­re­vi­sio­nen ska bedri­vas enligt god sed för intern­re­vi­sion och intern­re­vi­so­rer.

11 §   Myn­dig­he­tens led­ning ska besluta om rikt­lin­jer och revi­sions­plan för intern­re­vi­sio­nen och om åtgär­der med anled­ning av intern­re­vi­sio­nens iakt­ta­gel­ser och rekom­men­da­tio­ner.

Rap­por­te­ring till sta­tens infor­ma­tions­sy­stem för bud­ge­te­ring och upp­följ­ning

12 §   Rap­por­te­ring till sta­tens infor­ma­tions­sy­stem för bud­ge­te­ring och upp­följ­ning ska ske på det sätt och i den omfatt­ning som gäl­ler för stat­liga myn­dig­he­ter i all­män­het.

10 kap. Övriga bestäm­mel­ser

Före­skrif­ter

1 §   Riks­dags­för­valt­ningen får, efter att ha gett Riks­da­gens ombuds­män och Riks­re­vi­sio­nen till­fälle att yttra sig, med­dela före­skrif­ter om tillämp­ningen av denna lag. Sådana före­skrif­ter får inte begränsa Riks­da­gens ombuds­mäns eller Riks­re­vi­sio­nens själv­stän­dig­het i den grans­kande verk­sam­he­ten.

Över­kla­gande

2 §   Beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2020:22
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2020.
   2. Den äldre bestäm­mel­sen gäl­ler fort­fa­rande för utgif­ter för repre­sen­ta­tion eller lik­nande ända­mål som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2023:210
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.