Lag (1994:1065) om eko­no­miska vill­kor för riks­da­gens leda­mö­ter. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2016:1108

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   En riks­dags­le­da­mot är berät­ti­gad till eko­no­miska för­må­ner enligt denna lag. Om leda­mo­ten har bevil­jats ledig­het under minst en månad i följd, läm­nas för­må­nerna för ledig­hets­ti­den endast om skä­let är offent­ligt upp­drag, mili­tär­tjänst­gö­ring, sjuk­dom eller annat för­hål­lande som omfat­tas av bestäm­mel­serna om rätt till ledig­het för arbets­ta­gare hos riks­da­gen.

För­må­nerna läm­nas inte för tid då en leda­mot är stats­råd eller stats­sek­re­te­rare.

För ersät­tare gäl­ler, om inte annat sägs i denna lag, samma bestäm­mel­ser som för leda­mot. Lag (2009:679).

2 §   Bestäm­mel­serna i 3-6 kap. och 15 kap. tilläm­pas från och med den dag då leda­mo­ten tar plats i riks­da­gen till och med 30 dagar efter det att upp­dra­get att vara leda­mot upp­hör.

För den som ersät­ter annan leda­mot än tal­man­nen eller ett stats­råd eller en stats­sek­re­te­rare tilläm­pas 3-6 kap. och 15 kap. endast för den tid som ersät­ta­ren enligt bevis från riks­da­gen skall full­göra upp­dra­get. Om upp­dra­get upp­hör tidi­gare tilläm­pas 3-6 kap. och 15 kap. till och med 30 dagar efter den dag upp­dra­get upp­hör, dock längst till och med den dag som anges i bevi­set. Lag (1998:1717).

2 a §   Riks­dags­för­valt­ningen får kom­pen­sera en ersät­tare för för­lo­rad semes­ter för den del av tjänst­gö­ringen i riks­da­gen som under­sti­ger tolv måna­der. Lag (2006:998).

3 §   Med hela år avses i denna lag 365 dagar. Kan vid beräk­ning av anta­let hela år viss tid inte till­go­do­räk­nas som helt år skall, om denna tid upp­går till minst 270 dagar, tiden anses som ett helt år.
Lag (1996:305).

4 §   Med offent­ligt upp­drag avses i denna lag annat offent­ligt upp­drag än tjänst.

5 §   Riks­dags­för­valt­ningen får med­dela tillämp­nings­fö­re­skrif­ter till denna lag. Lag (2000:432).

6 §   I denna lag avses med
   1. pris­bas­belopp: pris­bas­belop­pet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   2. för­höjt pris­bas­belopp: det för­höjda pris­bas­belop­pet enligt 2 kap. 6 och 8 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   3. inkomst­bas­belopp: inkomst­bas­belop­pet enligt 58 kap. 26 och 27 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   4. inkomstin­dex: inkomstin­dex enligt 58 kap. 10-12 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken, och
   5. balan­sin­dex: balan­sin­dex enligt 58 kap. 22-24 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Lag (2010:1259).

2 kap. Eko­no­miska vill­kor för tal­man­nen

1 §   Tal­man­nen erhål­ler ett arvode som mot­sva­rar arvo­det till stats­mi­nis­tern.

2 §   Har upp­hävts genom lag (2006:998).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1582).

4 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1582).

5 §   Arvo­det till tal­man­nen vid avgångs­till­fäl­let utgör under­lag för inkomst­ga­ran­tin.

6 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1582).

7 §   Övriga bestäm­mel­ser i denna lag gäl­ler, där annat inte föl­jer av 1 och 5 §§ eller fram­går av sam­man­hanget, även tal­man­nen. Lag (2009:1582).

8 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1582).

9 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1582).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1582).

11 §   En tal­man har inte rätt att upp­bära stat­lig egen­pen­sions­för­mån för tid då tal­man­sar­vode eller avgångs­er­sätt­ning på grund av upp­drag som stats­råd beta­las ut.
Lag (1997:1067).

3 kap. Arvode

1 §   Leda­mot­sar­vode beta­las med ett belopp för månad som Riks­da­gens arvo­des­nämnd fast­stäl­ler.

2 §   Tilläggs­ar­vode beta­las för månad till vice tal­man med 30 pro­cent, till ord­fö­rande i utskott med 20 pro­cent och till vice ord­fö­rande i utskott med 15 pro­cent av leda­mot­sar­vo­det.
Lag (1995:1513).

3 §   Leda­mot­sar­vode och tilläggs­ar­vode anses som inkomst av anställ­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken och lagen (1991:1047) om sjuk­lön. Leda­mot anses där­vid som arbets­ta­gare. Lag (2010:1259).

4 §   Om en leda­mot är ledig från sitt upp­drag på grund av sjuk­dom, ska avdrag göras för samma tid från arvo­det och tilläggs­ar­vo­det och andra fasta arvo­den enligt 1 § 2, 4 och 6 lagen (1989:185) om arvo­den m.m. för upp­drag inom riks­da­gen, dess myn­dig­he­ter och organ i enlig­het med de bestäm­mel­ser om sju­kav­drag som gäl­ler för arbets­ta­gare hos riks­da­gen. Avdra­get ska dock beräk­nas på grund­val av arvo­det eller arvo­dena delat med anta­let kalen­der­da­gar i måna­den.

Om en leda­mot är för­äld­ra­le­dig och för samma tid får arvode och tilläggs­ar­vode och andra fasta arvo­den enligt 1 § 2, 4, och 6 lagen (1989:185) om arvo­den m.m. för upp­drag inom riks­da­gen, dess myn­dig­he­ter och organ, ska arvo­det eller arvo­dena mins­kas i enlig­het med de bestäm­mel­ser som gäl­ler för arbets­ta­gare hos riks­da­gen. Lag (2012:887).

5 §   Om en leda­mot av sär­skilda skäl bevil­jats ledigt kor­tare tid än en månad under tid då arbets­ple­num pågår, ska när leda­mo­ten begär det avdrag göras för samma tid från arvo­det och tilläggs­ar­vo­det och andra fasta arvo­den enligt 1 § 2, 4 och 6 lagen (1989:185) om arvo­den m.m. för upp­drag inom riks­da­gen, dess myn­dig­he­ter och organ. Avdra­get ska beräk­nas på arvo­det eller arvo­dena delat med anta­let kalen­der­da­gar i måna­den. Lag (2012:887).

4 kap. Rese­kost­nads­er­sätt­ning

1 §   Med tjäns­te­resa avses en resa som en leda­mot före­tar som ett led i utö­van­det av sitt upp­drag som riks­dags­le­da­mot. Leda­mo­tens bostad på hem­or­ten betrak­tas där­vid som tjäns­te­ställe. Lag (1996:296).

2 §   En leda­mot har rätt till ersätt­ning för kost­na­der för tjäns­te­re­sor med belopp mot­sva­rande den fak­tiska kost­na­den.
Kost­na­der för tjäns­te­resa med egen bil, för­måns­bil eller motor­cy­kel ersätts med de belopp som Riks­dags­för­valt­ningen bestäm­mer. Lag (2011:749).

2 a §   Leda­mo­ten skall efter avslu­tad tjäns­te­resa lämna en rese­räk­ning till Riks­dags­för­valt­ningen sna­rast, dock senast sex måna­der efter det att resan eller för­rätt­ningen avslu­ta­des.
Lag (2011:749).

3 §   Leda­mo­ten beslu­tar själv om inri­kes tjäns­te­re­sor och om lämp­ligt färd­me­del med hän­syn tagen till kostnads-​​, tids- eller mil­jö­a­spek­ter.

Riks­dags­för­valt­ningen med­de­lar när­mare före­skrif­ter om använd­ning av färd­me­del och rese­tjäns­ter för vilka sär­skilt avtal träf­fats mel­lan Riks­dags­för­valt­ningen och en leve­ran­tör.
Lag (2011:749).

3 a §   Riks­dags­sty­rel­sen eller den som riks­dags­sty­rel­sen bestäm­mer fat­tar beslut om en riks­dags­le­da­mots utri­kes tjäns­te­resa.

Riks­dags­sty­rel­sen fast­stäl­ler ett belopp per val­pe­riod för en riks­dags­le­da­mots enskilda utri­kes tjäns­te­resa. Medel som inte använts till sådan tjäns­te­resa ska över­fö­ras till Riks­dags­för­valt­ningen.

Reg­ler om utri­kes tjäns­te­resa på upp­drag av par­tigrupp i riks­da­gen finns i lagen (1999:1209) om stöd till riks­dags­le­da­mö­ter­nas och par­tig­rup­per­nas arbete i riks­da­gen.
Lag (2014:804).

5 kap. Trak­ta­mente m.m.

Rätt till trak­ta­mente

1 §   En leda­mot har rätt till trak­ta­mente enligt 2-6 §§ om för­ut­sätt­ning­arna för avdrag för ökade lev­nads­kost­na­der är upp­fyllda enligt 12 kap. 6 och 6 a §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Lag (2006:998).

Dag­trak­ta­mente vid fler­dygns­för­rätt­ning

2 §   Dag­trak­ta­mente vid fler­dygns­för­rätt­ning på annan ort i Sve­rige än Stock­holm beta­las för varje hel dag som tagits i anspråk för för­rätt­ningen med ett belopp som mot­sva­rar en ett­hund­ratju­gon­del av pris­bas­belop­pet avrun­dat till när­maste tio­tal kro­nor. Har för­rätt­ningen påbör­jats kl. 12.00 eller senare avre­se­da­gen eller avslu­tats kl. 19.00 eller tidi­gare hem­re­se­da­gen beta­las halvt dag­trak­ta­mente.

Har leda­mo­ten fått en fri mål­tid under en tjäns­te­resa ska dag­trak­ta­men­tet mins­kas med ett av Riks­dags­för­valt­ningen fast­ställt belopp, om inte mål­ti­den obli­ga­to­riskt ingår i pri­set för trans­por­ten på all­männa trans­port­me­del.
Lag (2011:749).

Stock­holmstrak­ta­mente vid fler­dygns­för­rätt­ning

3 §   Ersätt­ning vid fler­dygns­för­rätt­ning i Stock­holm (stock­holmstrak­ta­mente) beta­las för varje hel och halv dag som tagits i anspråk för för­rätt­ningen med ett belopp som mot­sva­rar hälf­ten av max­i­mi­be­lop­pet enligt 12 kap. 11 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) avrun­dat till när­maste tio­tal kro­nor. Stock­holmstrak­ta­mente utbe­ta­las inte för dag som berät­ti­gar till dag­trak­ta­mente enligt 2 §, utlands­trak­ta­mente enligt 6 § eller för­rätt­nings­tillägg enligt 7 §.

Stock­holmstrak­ta­men­tet skall inte redu­ce­ras om leda­mo­ten fått fria mål­ti­der under för­rätt­ningen. Lag (2006:998).

Nattrak­ta­mente

4 §   Ersätt­ning för logi­kost­nad i Sve­rige (nattrak­ta­mente) beta­las med belopp mot­sva­rande visad kost­nad upp till ett högsta belopp som Riks­dags­för­valt­ningen bestäm­mer. Vid sär­skild tjäns­te­för­rätt­ning i Sve­rige mer än 50 km från bosta­den beta­las dock ersätt­ning för fak­tisk logi­kost­nad som för­an­leds av för­rätt­ningen.

Någon ersätt­ning för logi beta­las dock inte
   1. om Riks­dags­för­valt­ningen till­han­da­hål­ler logi utan kost­nad för leda­mo­ten, eller
   2. vid sär­skild tjäns­te­för­rätt­ning som äger rum inom 50 km från Riks­dags­hu­set om Riks­dags­för­valt­ningen till­han­da­hål­ler logi utan kost­nad för leda­mo­ten eller om ersätt­ning för logi beta­las för annan bostad belä­gen inom denna 50-​kilo­me­ters­gräns.

Oav­sett vad som sägs i första och andra styc­kena beta­las ersätt­ning för fak­tisk logi­kost­nad vid kon­fe­rens med utskott, dele­ga­tion, kom­mitté eller lik­nande inom riks­da­gen samt vid kon­fe­rens med par­tigrupp i riks­da­gen. Lag (2006:998).

5 §   Kan leda­mo­ten inte visa vilka utgif­ter han eller hon har haft för logi beta­las ersätt­ning för hel natt med hälf­ten av max­i­mi­be­lop­pet enligt 12 kap. 11 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Sådan ersätt­ning beta­las inte när rese­nä­ren till­bringat nat­ten på tåg, far­tyg eller flyg­plan och inte hel­ler då fritt logi till­han­da­hål­lits av en myn­dig­het, ett tra­fik­fö­re­tag eller mot­sva­rande. Lag (2006:998).

Fler­dygns­för­rätt­ning utom­lands

6 §   Vid fler­dygns­för­rätt­ning utom­lands beta­las ersätt­ning för ökade lev­nads­kost­na­der enligt de vill­kor och med de belopp som gäl­ler för tjäns­te­män inom Riks­dags­för­valt­ningen.
Lag (2011:749).

För­rätt­nings­tillägg

7 §   Vid endags­för­rätt­ning utom­lands som varar mer än fyra tim­mar beta­las ersätt­ning för ökade lev­nads­kost­na­der enligt de vill­kor och med de belopp som gäl­ler för arbets­ta­gare hos riks­da­gen. Lag (2006:998).

Ersätt­ning för logi­kost­nad i vissa fall

8 §   Om en leda­mot eller en ersät­tare, som inte har kun­nat få bostad i riks­da­gens hus, har högre logi­kost­na­der än det högsta belopp som beta­las enligt 4 § första styc­ket får Riks­dags­för­valt­ningen, om det finns sär­skilda skäl, betala högre ersätt­ning. Lag (2011:749).

Ersätt­ning för logi­kost­nad vid ledig­het

9 §   Efter ledig­het i mer än nit­tio dagar i följd beta­las inte någon ersätt­ning för logi­kost­nad om det inte finns sär­skilda skäl. Lag (2006:998).

Ersätt­ning för bostad på folk­bok­fö­rings­or­ten i vissa fall

10 §   Om det finns syn­ner­liga skäl får Riks­dags­för­valt­ningen, efter ansö­kan av leda­mot, betala ersätt­ning för kost­nad som är för­e­nad med den bostad där leda­mo­ten är folk­bok­förd men där nattrak­ta­mente inte beta­las för denna eller någon annan egen bostad. Ersätt­ningen får inte över­stiga det högsta belopp som beta­las enligt 4 § första styc­ket. Lag (2011:749).

6 kap. Viss tek­nisk utrust­ning

1 §   Riks­da­gen till­han­da­hål­ler leda­mö­ter sådan tek­nisk utrust­ning som är av väsent­lig bety­delse för utfö­rande av upp­dra­get som leda­mot i riks­da­gen. Lag (2006:998).

2 §   En leda­mot som är ledig får behålla den tek­niska utrust­ningen. Om det finns sär­skilda skäl kan sådan utrust­ning krä­vas till­baka under ledig­he­ten. Lag (2006:998).

3 §   Riks­dags­för­valt­ningen får besluta om ersätt­ning för de kost­na­der en leda­mot har för att han eller hon använ­der pri­vat tek­nisk utrust­ning i riks­dags­upp­dra­get. Lag (2006:998).

7 kap. Har upp­hävts genom lag (2009:1582).

8 kap. Ålderspen­sion

Rätt till ålderspen­sion

1 §   En leda­mot som till­go­do­räk­nas pen­sions­rätt enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel har rätt till ålderspen­sion.
Lag (2009:1582).

Pen­sions­rätt

2 §   Pen­sions­rätt till­go­do­räk­nas en leda­mot för varje månad som han eller hon har fått arvode som avses i 4 § eller sjuk­pen­sion enligt denna lag. Pen­sions­rätt för tid före 2010 till­go­do­räk­nas dock enligt vad som anges i 5 §.
Lag (2009:1582).

3 §   Pen­sions­rät­ten för en månad utgör 0,72 pro­cent av den del av under­la­get enligt andra och tredje styc­kena som inte över­sti­ger 0,625 inkomst­bas­belopp och 2,40 pro­cent av den del av under­la­get som över­sti­ger 0,625 men inte 2,5 inkomst­bas­belopp.

Under­la­get för pen­sions­rät­ten utgörs av sådant arvode som avses i 4 § som har beta­lats under måna­den med tillägg för avdrag som gjorts enligt 3 kap. 4 §.

Om leda­mo­ten under måna­den har fått sjuk­pen­sion, och inte haft rätt till arvode som avses i 4 §, utgörs under­la­get för pen­sions­rät­ten i stäl­let av arvode som lig­ger till grund för sjuk­pen­sio­nen, omräk­nat med för­änd­ringen av inkomstin­dex mel­lan det år arvo­det avser och det år pen­sions­rät­ten avser.
Lag (2009:1582).

4 §   Arvode som lig­ger till grund för pen­sions­rätt är
   1. tal­man­sar­vode enligt 2 kap. 1 §,
   2. leda­mot­sar­vode enligt 3 kap. 1 §,
   3. tilläggs­ar­vode enligt 3 kap. 2 §, och
   4. arvode enligt 1 § 2, 4 och 6 lagen (1989:185) om arvo­den m.m. för upp­drag inom riks­da­gen, dess myn­dig­he­ter och organ.
Lag (2012:887).

5 §   Pen­sions­rätt för tid före 2010 utgör
   1. för tid som tal­man 2 520 kro­nor, mul­ti­pli­ce­rat med det antal dagar före 2010 som tal­mansupp­dra­get har full­gjorts, delat med 30,4
   2. för tid som leda­mot 773 kro­nor, mul­ti­pli­ce­rat med det antal dagar före 2010 som leda­motsupp­dra­get har full­gjorts, delat med 30,4, och
   3. 2,40 pro­cent av tilläggs­ar­vode enligt 3 kap. 2 §, arvode enligt 1 § 1-4 och 6 lagen (1989:185) om arvo­den m.m. för upp­drag inom riks­da­gen, dess myn­dig­he­ter och organ som utbe­ta­lats under åren 2001-​2009 och arvode enligt 1 § 3 nämnda lag i dess lydelse före den 1 juli 2003 för upp­drag i Riks­da­gens revi­so­rer under tiden 2001-​juni 2003.

Med tid som leda­mot jäm­ställs tid med sjuk­pen­sion, dock att tid med sjuk­pen­sion som grun­dar sig på tal­man­sar­vode jäm­ställs med tid som tal­man.

Med tid som leda­mot jäm­ställs tid som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet före den 14 juli 2009.

Pen­sions­rätt enligt denna para­graf till­go­do­räk­nas inte om leda­mo­ten har rätt till egen­pen­sion enligt lagen (1988:589) om ersätt­ning m.m. till riks­da­gens leda­mö­ter eller mot­sva­rande äldre lag­stift­ning.

Pen­sions­rätt till­go­do­räk­nas inte för tid som till­go­do­räk­nas leda­mo­ten som pen­sions­grun­dande enligt arti­kel 28 Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 684/2005/EG, Eura­tom av den 28 sep­tem­ber 2005 om anta­gande av Euro­pa­par­la­men­tets leda­mots­stadga. Lag (2012:887).

Ålderspen­sio­nens stor­lek

6 §   Ålderspen­sion utgör för år sum­man av de pen­sions­rät­ter som till­go­do­räk­nas mul­ti­pli­ce­rat med 1,19. Varje pen­sions­rätt räk­nas där­vid om med för­änd­ringen av inkomstin­dex mel­lan det år pen­sions­rät­ten avser och det år ålderspen­sio­nen bör­jar beta­las ut. Pen­sions­rätt enligt 5 § anses vid omräk­ningen avse 2009. Om balan­sin­dex har fast­ställts för det år ålderspen­sio­nen bör­jar beta­las ut ska beräk­ningen i stäl­let göras med hän­syn till detta index.

Om pen­sions­rätt till­go­do­räk­nas för fler än 360 måna­der grun­das ålderspen­sio­nen endast på pen­sions­rät­terna för de senaste 360 måna­derna. Pen­sions­rätt som till­go­do­räk­nas enligt 5 § anses där­vid avse det antal måna­der som mot­sva­rar anta­let tjänst­gö­rings­da­gar enligt 5 § första styc­ket 1 och 2 delat med 30,4. Lag (2009:1582).

7 §   Om ålderspen­sio­nen bör­jar tas ut före den månad leda­mo­ten fyl­ler 65 år mins­kas pen­sio­nen med 0,5 pro­cent för varje månad som åter­står till den månad då han eller hon fyl­ler 65 år.

Om uppe­håll görs i utbe­tal­ningen före den månad leda­mo­ten fyl­ler 65 år ska ålderspen­sio­nen, när den åter utges, mins­kas med 0,5 pro­cent för varje månad som den tidi­gare har tagits ut och som vid den fort­satta utbe­tal­ningen åter­står till den månad då leda­mo­ten fyl­ler 65 år. Till den del ålderspen­sio­nen grun­das på pen­sions­rätt för tid efter det tidi­gare utta­get ska minsk­ningen inte avse det antal måna­der som ålderspen­sio­nen tidi­gare tagits ut. Lag (2009:1582).

8 §   Ålderspen­sio­nen räk­nas varje år om med hän­syn till för­änd­ringen av inkomstin­dex för före­gå­ende år och det år pen­sions­ut­be­tal­ningen avser divi­de­rat med talet 1,016. För år då balan­sin­dex fast­ställts ska beräk­ningen i stäl­let göras med hän­syn till detta index. Lag (2009:1582).

Tilläggs­be­lopp

9 §   En leda­mot som vid sin avgång, dock senast vid utgången av riksmö­tet 2013/14, har fyllt 50 år och full­gjort minst sex hela år i riks­da­gen har rätt till ett tilläggs­be­lopp till ålderspen­sio­nen enligt vad som anges i denna para­graf.

Tilläggs­be­lop­pet utgör skill­na­den mel­lan jäm­fö­rel­se­be­lop­pet enligt 10 § eller 11 § och ålderspen­sio­nen för samma år. Om ålderspen­sio­nen har tagits ut före den månad leda­mo­ten fyl­ler 65 år bort­ses från den minsk­ning som detta för­an­le­der.

I anta­let full­gjorda hela år i riks­da­gen inräk­nas tid som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet före den 14 juli 2009. I anta­let full­gjorda hela år i riks­da­gen inräk­nas också tid då en leda­mot varit stats­råd om stats­råds­ti­den påbör­jats före 2003 och inte gett rätt till stats­rådspen­sion.

Tilläggs­be­lopp beta­las inte för tid före den månad leda­mo­ten fyl­ler 65 år.

Tilläggs­be­lopp beta­las inte till en leda­mot som har rätt till egen­pen­sion enligt lagen (1988:589) om ersätt­ning m.m. till riks­da­gens leda­mö­ter eller mot­sva­rande äldre lag­stift­ning.
Lag (2009:1582).

10 §   Jäm­fö­rel­se­be­lop­pet beräk­nas som anta­let full­gjorda hela år, högst tolv, i riks­da­gen, senast vid utgången av riksmö­tet 2013/14, delat med talet tolv och mul­ti­pli­ce­rat med
   1. 11,5 pro­cent av den del av under­la­get enligt andra styc­ket som inte över­sti­ger 7,5 för­höjda pris­bas­belopp,
   2. 65 pro­cent av den del av under­la­get som över­sti­ger 7,5 men inte 20 för­höjda pris­bas­belopp, samt
   3. 32,5 pro­cent av den del av under­la­get som över­sti­ger 20 men inte 30 för­höjda pris­bas­belopp.

Under­la­get för beräk­ningen av jäm­fö­rel­se­be­lop­pet utgörs av medel­ta­let av de arvo­den enligt tredje styc­ket som en leda­mot haft under fem kalen­derår när­mast före avgångså­ret. Arvo­dena för de fyra första kalen­derå­ren räk­nas där­vid om till nivån för det sista kalen­derå­ret före avgångså­ret med hjälp av pris­bas­belop­pet. Kan en leda­mot inte till­go­do­räk­nas arvo­den för fem kalen­derår, utgörs under­la­get av medel­ta­let av belop­pen för de hela kalen­derår som kan till­go­do­räk­nas. Kan endast ett helt kalen­derår till­go­do­räk­nas, utgörs under­la­get av arvo­det för det året. Kan inte helt kalen­derår till­go­do­räk­nas, utgörs under­la­get av det genom­snitt­liga arvo­det för de hela kalen­der­må­na­der som kan till­go­do­räk­nas mul­ti­pli­ce­rat med tolv.

Arvode som avses i andra styc­ket är
   1. tal­man­sar­vode enligt 2 kap. 1 §,
   2. leda­mot­sar­vode enligt 3 kap. 1 §,
   3. tilläggs­ar­vode enligt 3 kap. 2 §,
   4. arvode enligt 1 § 1-4 och 6 lagen (1989:185) om arvo­den m.m. för upp­drag inom riks­da­gen, dess myn­dig­he­ter och organ,
   5. arvode enligt 2 kap. 2 § den upp­hävda lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sve­ri­ges leda­mö­ter av Euro­pa­par­la­men­tet, och
   6. arvode till stats­råd om stats­råds­tid inräk­nas enligt fjärde styc­ket.

I anta­let full­gjorda hela år i riks­da­gen inräk­nas tid som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet före den 14 juli 2009. I anta­let full­gjorda hela år i riks­da­gen inräk­nas också tid då en leda­mot varit stats­råd om stats­råds­ti­den påbör­jats före 2003 och inte gett rätt till stats­rådspen­sion.

Jäm­fö­rel­se­be­lop­pet anknyts till pris­bas­belop­pet för året före avgångså­ret och räk­nas om vid för­änd­ring av pris­bas­belop­pet.
Lag (2012:887).

11 §   Vid beräk­ning av tilläggs­be­lopp för den som varit tal­man före 2010 ska jäm­fö­rel­se­be­lop­pet, om det blir högre än belop­pet enligt 10 §, utgö­ras av det belopp som han eller hon skulle ha fått i tal­manspen­sion från och med den månad då han eller hon fyl­ler 65 år enligt de bestäm­mel­ser om tal­manspen­sion som gällde vid utgången av 2009.
Lag (2009:1582).

Uttag av ålderspen­sion

12 §   Ålderspen­sion beta­las tidi­gast från och med den månad leda­mo­ten fyl­ler 61 år och längst till och med den månad leda­mo­ten avli­der.

Ålderspen­sion beta­las inte sam­ti­digt med tal­man­sar­vode eller leda­mot­sar­vode. Ålderspen­sion beta­las inte hel­ler sam­ti­digt med arvode eller över­gångs­er­sätt­ning enligt Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 684/2005/EG, Eura­tom av den 28 sep­tem­ber 2005 om anta­gande av Euro­pa­par­la­men­tets leda­mots­stadga.

Ålderspen­sion under­sti­gande 0,025 inkomst­bas­belopp för år beta­las inte ut. Lag (2009:1582).

Ansö­kan

13 §   Den som vill ha ålderspen­sion ska ansöka om det hos Riks­dags­för­valt­ningen.

Ålderspen­sion beta­las tidi­gast från och med den månad ansö­kan kom­mer in till Riks­dags­för­valt­ningen. Lag (2011:749).

9 kap. Sjuk­pen­sion

Rätt till sjuk­pen­sion

1 §   En leda­mot har rätt till sjuk­pen­sion för tid då han eller hon får hel sju­ker­sätt­ning eller hel akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken. För rätt till sjuk­pen­sion krävs att arbets­för­må­gan på grund av sjuk­dom eller annan ned­sätt­ning av den fysiska eller psy­kiska pre­sta­tions­för­må­gan har bli­vit helt eller i det när­maste helt ned­satt under upp­drags­ti­den och att arbets­för­må­gan oav­bru­tet är ned­satt i sådan omfatt­ning till dess att han eller hon får hel sju­ker­sätt­ning eller hel akti­vi­tet­s­er­sätt­ning. Lag (2010:1259).

2 §   Sjuk­pen­sion beta­las längst till och med måna­den före den månad leda­mo­ten fyl­ler 65 år eller, om leda­mo­ten avli­der dess­förin­nan, till och med den månad döds­fal­let inträf­far.
Lag (2009:1582).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1582).

4 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1582).

Sjuk­pen­sio­nens stor­lek

5 §   Sjuk­pen­sion utgör
   1. 15 pro­cent av den del av under­la­get enligt andra styc­ket som inte över­sti­ger 7,5 pris­bas­belopp,
   2. 75 pro­cent av den del av under­la­get som över­sti­ger 7,5 men inte 20 pris­bas­belopp, samt
   3. 37,5 pro­cent av den del av under­la­get som över­sti­ger 20 men inte 30 pris­bas­belopp.

Under­la­get för sjuk­pen­sio­nen utgörs av de arvo­den som avses i 8 kap. 4 § för den månad arbets­för­må­gan blev helt eller i det när­maste helt ned­satt, mul­ti­pli­ce­rat med tolv, dock att under­la­get efter de fem första åren endast utgörs av arvode som avses i 8 kap. 4 § 1 och 2. Lag (2009:1582).

6 §   Sjuk­pen­sion ska på ett under­lag upp till 7,5 pris­bas­belopp mins­kas med sådan ersätt­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken på grund av arbets­skada som avser samma inkomst­bort­fall som sjuk­pen­sio­nen. Lag (2010:1259).

7 §   Sjuk­pen­sio­nen anknyts till pris­bas­belop­pet för det år arbets­för­må­gan blev helt eller i det när­maste helt ned­satt och räk­nas om vid för­änd­ring av pris­bas­belop­pet.
Lag (2009:1582).

Ansö­kan

8 §   Den som vill ha sjuk­pen­sion ska ansöka om det hos Riks­dags­för­valt­ningen.

Sjuk­pen­sion beta­las inte för längre tid till­baka än sex måna­der före ansök­nings­må­na­den. Lag (2011:749).

Anmäl­nings­skyl­dig­het och åter­krav

9 §   Den som får sjuk­pen­sion är skyl­dig att senast inom en månad från För­säk­rings­kas­sans beslut anmäla till Riks­dags­för­valt­ningen att sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen upp­hör eller att hel sådan för­mån mins­kas till par­ti­ell för­mån.

Har sjuk­pen­sion fel­ak­tigt beta­lats ut på grund av att anmäl­nings­skyl­dig­he­ten inte full­gjorts ska pen­sions­ta­ga­ren betala till­baka det fel­ak­tigt utbe­talda belop­pet. Om det finns sär­skilda skäl får åter­kra­vet efter­ges helt eller del­vis.

På det åter­krävda belop­pet tas ränta ut efter den rän­te­sats som anges i rän­te­la­gen (1975:635) från den dag då upp­gif­terna senast skulle ha läm­nats. Om det finns sär­skilda skäl får kra­vet på ränta efter­ges helt eller del­vis. Lag (2011:749).

10 kap. Har upp­hävts genom lag (2009:1582).

11 kap. Efter­le­van­de­pen­sion

Rätt till efter­le­van­de­pen­sion

1 §   Efter­le­van­de­pen­sion beta­las efter den som vid sin död
   1. var leda­mot av riks­da­gen,
   2. fick sjuk­pen­sion enligt denna lag, eller
   3. fick ålderspen­sion enligt denna lag som för år över­sti­ger 1,5 inkomst­bas­belopp.

Med den som avses i första styc­ket 3 jäm­ställs den som fyllt 65 år och hade haft rätt till ålderspen­sion över­sti­gande 1,5 inkomst­bas­belopp för år om pen­sio­nen hade bör­jat tas ut.
Lag (2009:1582).

2 §   Efter­le­van­de­pen­sion beta­las till efter­le­vande make som sta­dig­va­rande sam­man­bodde med leda­mo­ten vid den­nes död. Med efter­le­vande make jäm­ställs den som, utan att vara gift, sta­dig­va­rande sam­man­bodde med en ogift leda­mot vid den­nes död och som tidi­gare har varit gift med eller har eller har haft barn med den avlidne eller, när döds­fal­let inträf­fade, vän­tade barn med denne. Lag (2009:1582).

Utbe­tal­nings­tid

3 §   Efter­le­van­de­pen­sion till make beta­las under sex år från och med måna­den efter döds­fal­let och där­ef­ter enligt vad som anges i andra styc­ket. Efter­le­van­de­pen­sion till barn beta­las till och med den månad bar­net fyl­ler 20 år.

Utö­ver efter­le­van­de­pen­sion enligt första styc­ket beta­las sådan pen­sion till make från och med det sjunde året efter den månad döds­fal­let ägde rum om den avlidne var född 1959 eller tidi­gare och före 2010 hade full­gjort minst sex hela år i riks­da­gen. Äkten­ska­pet eller sam­bo­för­hål­lan­det ska ha ingåtts senast den 31 decem­ber 2009 och senast den dag leda­mo­ten fyllde 60 år. Efter­le­van­de­pen­sion enligt detta stycke beta­las längst till dess den efter­le­vande maken ingår äkten­skap.

Efter­le­van­de­pen­sion beta­las längst till och med den månad då den berät­ti­gade avli­der.

I anta­let full­gjorda hela år i riks­da­gen inräk­nas tid som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet före den 14 juli 2009.
Lag (2009:1582).

Efter­le­van­de­pen­sio­nens stor­lek

4 §   Efter­le­van­de­pen­sion efter den som avses i 1 § första styc­ket 1 beta­las under tid som avses i 3 § första styc­ket enligt vad som anges i denna para­graf.

Efter­le­van­de­pen­sion till make beta­las för år med
   1. ett belopp som mot­sva­rar 1,2 pris­bas­belopp, och
   2. 45 pro­cent av under­la­get enligt femte styc­ket till den del det över­sti­ger 7,5 men inte 20 inkomst­bas­belopp under det första året och 30 pro­cent av denna del av under­la­get under de föl­jande fem åren, samt
   3. 22,5 pro­cent av under­la­get enligt femte styc­ket till den del det över­sti­ger 20 men inte 30 inkomst­bas­belopp under det första året och 15 pro­cent av denna del av under­la­get under de föl­jande fem åren.

Efter­le­van­de­pen­sion till barn beta­las för år med
   1. 10 pro­cent av under­la­get enligt femte styc­ket till den del det inte över­sti­ger 7,5 inkomst­bas­belopp,
   2. 25 pro­cent av under­la­get enligt femte styc­ket till den del det över­sti­ger 7,5 men inte 20 inkomst­bas­belopp, samt
   3. 12,5 pro­cent av under­la­get enligt femte styc­ket till den del det över­sti­ger 20 men inte 30 inkomst­bas­belopp.

Om det inte finns någon efter­le­vande make till­fal­ler belopp enligt andra styc­ket de barn som har rätt till efter­le­van­de­pen­sion enligt tredje styc­ket. Belopp som är gemen­samt för flera barn delas lika mel­lan dem.

Under­la­get för efter­le­van­de­pen­sio­nen utgörs av arvode som avses i 8 kap. 4 § som utbe­ta­la­des vid döds­fal­let.
Lag (2011:749).

5 §   Efter­le­van­de­pen­sion efter den som avses i 1 § första styc­ket 2 och 3 beta­las under tid som anges i 3 § första styc­ket enligt vad som anges i denna para­graf.

Efter­le­van­de­pen­sion till make beta­las med 35 pro­cent av den sjuk­pen­sion eller ålderspen­sion som utbe­ta­la­des vid döds­fal­let.

Efter­le­van­de­pen­sion till barn beta­las med 20 pro­cent av den sjuk­pen­sion eller ålderspen­sion som utbe­ta­la­des vid döds­fal­let.

Om det inte finns någon efter­le­vande make till­fal­ler belopp enligt andra styc­ket de barn som har rätt till efter­le­van­de­pen­sion enligt tredje styc­ket. Belopp som är gemen­samt för flera barn delas lika mel­lan dem.
Lag (2009:1582).

6 §   Efter­le­van­de­pen­sion till make beta­las under tid som anges i 3 § andra styc­ket med belopp som föl­jer av 4 eller 5 §, dock att belopp enligt 4 § mul­ti­pli­ce­ras med anta­let hela år i riks­da­gen, högst tolv, som den avlidne hade full­gjort före 2010, divi­de­rat med talet tolv.

I anta­let hela år i riks­da­gen inräk­nas tid som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet före den 14 juli 2009.

I anta­let hela år inräk­nas inte tid som till­go­do­räk­nats den avlidne som pen­sions­grun­dande enligt arti­kel 28 Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 684/2005/EG, Eura­tom av den 28 sep­tem­ber 2005 om anta­gande av Euro­pa­par­la­men­tets leda­mots­stadga. Lag (2009:1582).

7 §   Efter­le­van­de­pen­sio­nen anknyts till pris­bas­belop­pet för det år döds­fal­let inträf­fat och räk­nas om vid för­änd­ring av pris­bas­belop­pet. Lag (2009:1582).

Ansö­kan

8 §   Den som vill ha efter­le­van­de­pen­sion ska ansöka om det hos Riks­dags­för­valt­ningen.

Efter­le­van­de­pen­sion beta­las inte för längre tid till­baka än sex måna­der före ansök­nings­må­na­den. Lag (2011:749).

12 kap. Har upp­hävts genom lag (2009:1582).

13 kap. Inkomst­ga­ranti och efter­le­van­de­skydd

Tillämp­nings­om­råde och syfte

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om stöd för över­gång till för­värvs­ar­bete, inkomst­ga­ranti och efter­le­van­de­skydd.

Bestäm­mel­serna gäl­ler för de leda­mö­ter som har valts in i riks­da­gen eller trätt in som ersät­tare före valet till riks­da­gen år 2014.

Bestäm­mel­serna gäl­ler också för en leda­mot som har valts in i riks­da­gen genom valet år 2014 eller inträ­der senare, om han eller hon tidi­gare har varit leda­mot av riks­da­gen och har ett beslut om inkomst­ga­ranti samt garan­ti­ti­den vid åter­in­trä­det inte har löpt ut.

Bestäm­mel­sen i 16 § andra styc­ket gäl­ler inte för en tidi­gare leda­mot som den 1 maj 2014 har ett beslut om inkomst­ga­ranti och garan­ti­ti­den då inte har löpt ut. Lag (2013:761).

1 a §   Syf­tet med inkomst­ga­ran­tin är att skapa en eko­no­misk trygg­het för en avgången leda­mot i den omställ­nings­si­tu­a­tion som upp­står när han eller hon läm­nar riks­da­gen. Garan­tin är inte avsedd som en var­ak­tig för­sörj­ning. Lag (2013:761).

Stödåt­gär­der för omställ­ning

1 b §   När en leda­mot som inte har fyllt 65 år läm­nar riks­da­gen ska han eller hon erbju­das ett stöd för att kunna övergå till för­värvs­ar­bete. Lag (2013:761).

1 c §   Den som har nytt­jat ett erbju­dande enligt 1 b § ska på begä­ran av Riks­dags­för­valt­ningen redo­visa vilka åtgär­der han eller hon har vid­ta­git för att övergå till för­värvs­ar­bete.
Lag (2013:761).

Rätt till inkomst­ga­ranti

2 §   Rätt till inkomst­ga­ranti från och med den tid­punkt arvo­det upp­hör har den som har varit leda­mot och som före 65 års ålder läm­nar riks­da­gen efter minst tre hela års sam­man­häng­ande tid i riks­da­gen.

I sam­man­häng­ande tid i riks­da­gen inräk­nas tid som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet före den 14 juli 2009.

Rätt till inkomst­ga­ranti före­lig­ger inte för tid då leda­mo­ten får ålderspen­sion eller sjuk­pen­sion enligt denna lag.
Lag (2013:761).

3 §   Ledig­het som bevil­jats av riks­da­gen eller av tal­man­nen eller sjuk­från­varo begrän­sar inte rät­ten till inkomst­ga­ranti.
Lag (2006:998).

Hur länge inkomst­ga­ran­tin beta­las

4 §   Inkomst­ga­ranti beta­las ut från och med den dag arvo­det upp­hör och gäl­ler, med de begräns­ningar som fram­går av 5 § första styc­ket, 5 § andra styc­ket 1 och 2 och 16 §, till och med måna­den innan den då leda­mo­ten fyl­ler 65 år eller, om leda­mo­ten avli­der dess­förin­nan, till och med den månad då döds­fal­let inträf­far.

Om leda­mo­ten åter tar plats i riks­da­gen upp­hör garan­tin så länge upp­dra­get varar. Lag (2009:679).

5 §   För den som varit leda­mot i riks­da­gen kor­tare sam­man­lagd tid än sex hela år gäl­ler inkomst­ga­ran­tin ett år.

För den leda­mot som läm­nar riks­da­gen efter en sam­man­lagd tid av minst sex hela år i riks­da­gen gäl­ler inkomst­ga­ran­tin
   1. i längst två år om leda­mo­ten inte upp­nått 40 års ålder,
   2. i längst fem år om leda­mo­ten upp­nått 40 men inte 50 års ålder,
   3. längst till ingången av den månad då leda­mo­ten fyl­ler 65 år om han eller hon upp­nått 50 års ålder.

I sam­man­lagd tid i riks­da­gen inräk­nas tid som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet före den 14 juli 2009. Lag (2009:1582).

6 §   För de första fem åren ska inkomst­ga­ran­tin jäm­stäl­las med inkomst av anställ­ning, och för tid där­ef­ter ska inkomst­ga­ran­tin jäm­stäl­las med inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Av 67 kap. 6 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) föl­jer att inkomst­ga­ranti inte utgör arbetsin­komst. Lag (2013:761).

7 §   Om det finns sär­skilda skäl får den tid under vil­ken garan­tin gäl­ler enligt 5 § första styc­ket och 5 § andra styc­ket 1 och 2 för­längas med högst ett år. I ett sådant beslut kan garan­tin bestäm­mas till ett lägre belopp.
Lag (2013:761).

8 §   Inkomst­ga­ranti får bevil­jas en leda­mot som har läm­nat sitt upp­drag och får par­ti­ell sju­ker­sätt­ning eller par­ti­ell akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken.
Lag (2013:761).

Under­la­get

9 §   Under­la­get för beräk­ning av inkomst­ga­ranti de första fem garan­tiå­ren utgörs av föl­jande arvo­den som beta­las vid avgångs­till­fäl­let:
   1. leda­mot­sar­vo­det enligt 3 kap. 1 §,
   2. tilläggs­ar­vode enligt 3 kap. 2 §, och
   3. arvo­den för månad till riks­dags­le­da­mot enligt 1 § 2, 4 och

6 lagen (1989:185) om arvo­den m.m. för upp­drag inom riks­da­gen, dess myn­dig­he­ter och organ.

Från och med det sjätte garan­tiå­ret beräk­nas inkomst­ga­ranti enbart på det leda­mot­sar­vode som beta­las vid avgångs­till­fäl­let. Lag (2012:887).

Inkomst­ga­ran­tins stor­lek

10 §   Inkomst­ga­ran­tin beta­las per månad under det första garan­tiå­ret med 80 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 inkomst­bas­belopp och med 40 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 inkomst­bas­belopp. För tid där­ef­ter beta­las inkomst­ga­ranti med föl­jande ande­lar av garan­ti­un­der­la­get i för­hål­lande till leda­mo­tens sam­man­lagda tid i riks­da­gen:

66,0 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 inkomst­bas­belopp och 33 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 inkomst­bas­belopp efter minst 12 år,
60,5 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 inkomst­bas­belopp och 30,25 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 inkomst­bas­belopp efter minst 11 år,
55,0 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 inkomst­bas­belopp och med 27,5 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 inkomst­bas­belopp efter minst 10 år,
49,5 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 inkomst­bas­belopp och med 24,75 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 inkomst­bas­belopp efter minst 9 år,
44,0 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 inkomst­bas­belopp och med 22 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 inkomst­bas­belopp efter minst 8 år,
38,5 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 inkomst­bas­belopp och med 19,25 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 inkomst­bas­belopp efter minst 7 år,
33,0 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 inkomst­bas­belopp och med 16,5 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 inkomst­bas­belopp efter minst 6 år.

I sam­man­lagd tid i riks­da­gen inräk­nas tid som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet före den 14 juli 2009. Lag (2010:1259).

11 §   För den som varit leda­mot i sam­man­lagt minst sex hela år anknyts den fast­ställda inkomst­ga­ran­tin till det pris­bas­belopp som gäl­ler för avgångså­ret och omräk­nas vid för­änd­ring av detta. Lag (2010:1259).

12 §   Inkomst­ga­ran­tin mins­kas med vad leda­mo­ten får i form av sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken under den tid inkomst­ga­ran­tin beta­las. Lag (2010:1259).

12 a §   Inkomst­ga­ran­tin mins­kas med det belopp i svensk valuta som mot­sva­rar vad leda­mo­ten får i form av arvode enligt arti­kel 10 i Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 2005/684/EG, Eura­tom av den 28 sep­tem­ber 2005 om anta­gande av Euro­pa­par­la­men­tets leda­mots­stadga.

Om en leda­mot som har inkomst­ga­ranti sam­ti­digt tar emot över­gångs­er­sätt­ning enligt arti­kel 13 i Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 2005/684/EG, Eura­tom mins­kas inkomst­ga­ran­tin med det belopp i svensk valuta som mot­sva­rar vad leda­mo­ten får i över­gångs­er­sätt­ning. Lag (2009:679).

13 §   Inkomst­ga­ran­tin mins­kas också, på det sätt som fram­går av 14 §, med föl­jande inkoms­ter:
   1. inkomst av sådant slag som är pen­sions­grun­dande enligt 59 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   2. sådan inkomst av anställ­ning eller upp­drag utom­lands som inte bes­kat­tas i Sve­rige,
   3. del­pen­sion enligt kol­lek­tivav­tal,
   4. pen­sion och liv­ränta i andra fall än som avses i 12 §,
   5. andra kon­tanta för­må­ner på grund av anställ­ning eller upp­drag än dem som avses i 1-4. Lag (2010:1904).

14 §   Minsk­ningen ska utgöra den pro­cen­tan­del som anges för varje sär­skilt fall i 10 § av den sam­man­lagda inkomst enligt 13 § som per år över­sti­ger ett pris­bas­belopp.
Lag (2010:1259).

15 §   Före­lig­ger inte rätt till inkomst­ga­ranti under ett helt kalen­derår, ska endast inkoms­ter som hän­för sig till den tid då rätt till inkomst­ga­ranti före­lig­ger med­räk­nas vid minsk­ningen.

Minsk­ningen för­de­las på det antal kalen­der­da­gar garan­tin beta­las.

Om den som har inkomst­ga­ranti sam­ti­digt även tar emot avgångs­för­må­ner på grund av upp­drag som stats­råd, arbets­ta­gare med stat­lig chefsan­ställ­ning eller kom­mu­nal för­tro­en­de­man, och avgångs­för­må­nerna ska mins­kas med hän­syn till andra inkoms­ter, får minsk­ningen enligt första styc­ket juste­ras om det behövs med hän­syn till de sam­man­lagda effek­terna av de olika regel­sy­ste­men. Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk beslu­tar efter sam­råd med berörda pen­sions­gi­vare om sådan juste­ring. Lag (2013:761).

Jämk­ning av inkomst­ga­ran­tin

16 §   Om det är skä­ligt får en inkomst­ga­ranti dras in helt eller del­vis (jämk­ning) om garan­ti­ta­ga­ren
   1. för­värvs­ar­be­tar i väsent­lig omfatt­ning åt någon annan och inte tar ut skä­lig ersätt­ning för detta arbete,
   2. redo­vi­sar inkomst av aktiv närings­verk­sam­het och denna har redu­ce­rats på grund av avdrag för
   - avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond,
   - avsätt­ning till upp­hovs­man­na­konto,
   - avsätt­ning till expan­sions­fond,
   - eget pen­sions­spa­rande,
   - under­skott av annan verk­sam­hets­gren,
   3. redo­vi­sar inkomst av pas­siv närings­verk­sam­het där det ingår arbetsin­koms­ter, eller
   4. dömts för brott som med­fört att garan­ti­ta­ga­ren skiljts från upp­dra­get som riks­dags­le­da­mot eller dömts för brott av sådan all­var­lig art att det fram­står som san­no­likt att garan­ti­ta­ga­ren skulle ha skiljts från upp­dra­get som riks­dags­le­da­mot om han eller hon hade varit kvar i riks­da­gen.

Utö­ver vad som föl­jer av första styc­ket får inkomst­ga­ranti som gäl­ler i mer än ett år jäm­kas om garan­ti­ta­ga­ren inte har vid­ta­git till­räck­liga åtgär­der för att övergå till för­värvs­ar­bete. Vid bedöm­ningen av jämk­nings­frå­gan ska sär­skilt beak­tas om och hur den som tar emot för­må­nen har tagit del av det omställ­nings­stöd som avses i 1 b §.
Lag (2013:761).

Rätt till efter­le­van­de­skydd

17 §   Ett efter­le­van­de­skydd beta­las till arvs­be­rät­ti­gat barn som inte fyllt 20 år efter den som vid sin död var berät­ti­gad till inkomst­ga­ranti enligt 5 § andra styc­ket. Med arvs­be­rät­ti­gat barn jäm­ställs barn som har mot­ta­gits i adop­tions­syfte. Lag (2009:1582).

18 §   Om det finns sär­skilda skäl får efter­le­van­de­skydd bevil­jas en efter­le­vande make eller den som enligt 11 kap. 2 § jäm­ställs med efter­le­vande make. Ett sådant beslut kan omprö­vas. Lag (2013:761).

Hur länge efter­le­van­de­skydd beta­las

19 §   Efter­le­van­de­skydd till barn beta­las till utgången av den månad då bar­net fyl­ler 20 år. Efter­le­van­de­skydd till make eller där­med jäm­ställd beta­las under högst fem år.
Efter­le­van­de­skyd­det upp­hör vid utgången av den månad då den berät­ti­gade avli­der. Lag (2009:1582).

Efter­le­van­de­skyd­dets stor­lek

20 §   Efter­le­van­de­skyd­det beta­las per år med ett belopp som för varje berät­ti­gad mot­sva­rar ett pris­bas­belopp.
Lag (2013:761).

Hand­lägg­ning av ären­den

21 §   Riks­da­gens arvo­des­nämnd beslu­tar om rätt till inkomst­ga­ranti när en leda­mot har läm­nat riks­da­gen. Nämn­den beslu­tar också om jämk­ning enligt 16 § och om pröv­ning enligt 27 §.

Riks­da­gens arvo­des­nämnd beslu­tar efter ansö­kan om rätt till inkomst­ga­ranti enligt 7 eller 8 § och efter­le­van­de­skydd.

För­må­ner enligt andra styc­ket kan inte bevil­jas för längre tid till­baka än sex måna­der före ansök­nings­må­na­den.

Ett beslut om jämk­ning gäl­ler ome­del­bart även om det inte har vun­nit laga kraft, om inte annat för­ord­nas. Lag (2013:761).

22 §   Den som vill att inkomst­ga­ranti eller efter­le­van­de­skydd ska beta­las ut ska skrift­li­gen ansöka om det hos Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk.

Inkomst­ga­ranti kan inte beta­las ut för längre tid till­baka än sex måna­der före ansök­nings­må­na­den. Lag (2013:761).

23 §   Den som ansökt om utbe­tal­ning ska skrift­li­gen lämna sådana upp­gif­ter som Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk behö­ver för att bedöma sökan­dens rätt till utbe­tal­ning. Upp­gif­terna ska läm­nas på heder och sam­vete.

Om den som ansökt om utbe­tal­ning inte läm­nar de upp­gif­ter som begärts får Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk hålla inne vidare utbe­tal­ningar.

Om den som har bevil­jats utbe­tal­ning av inkomst­ga­ranti får väsent­ligt änd­rade inkomst­för­hål­lan­den och dessa kan antas påverka rät­ten till utbe­tal­ning ska han eller hon utan sär­skild begä­ran lämna upp­gift om detta till Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk. Lag (2010:522).

24 §   Arbets­gi­vare och andra som har beta­lat ut ersätt­ning eller för­mån ska på begä­ran av Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk lämna de upp­gif­ter för en namn­gi­ven per­son om sådana för­hål­lan­den som är av bety­delse för tillämp­ningen av denna lag.

Den som inte full­gör sin skyl­dig­het enligt första styc­ket får före­läg­gas att full­göra skyl­dig­he­ten. Före­läg­gan­det får för­e­nas med vite. Lag (2010:522).

24 a §   Skat­te­ver­ket ska till Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk lämna upp­gif­ter om inkomst som är pen­sions­grun­dande enligt 59 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken, om upp­gif­terna har bety­delse i ärende om inkomst­ga­ranti enligt denna lag.
Lag (2010:1259).

24 b §   Den som ansö­ker om eller tar emot inkomst­ga­ranti ska på begä­ran lämna Riks­da­gens arvo­des­nämnd sådana upp­gif­ter som nämn­den behö­ver för sin pröv­ning av ett ärende enligt denna lag. Lag (2013:761).

24 c §   Skat­te­ver­ket ska på begä­ran lämna Riks­da­gens arvo­des­nämnd sådana upp­gif­ter om namn­gi­ven per­son som har bety­delse i ett ärende om jämk­ning av inkomst­ga­ranti enligt 16 § 1-3. Det­samma gäl­ler upp­gif­ter som har bety­delse för frå­gan om inkomst­ga­ranti enligt 27 §. Lag (2010:1902).

24 d §   När en leda­mot har läm­nat riks­da­gen ska Riks­dags­för­valt­ningen till Riks­da­gens arvo­des­nämnd lämna de upp­gif­ter som nämn­den behö­ver för att kunna fast­ställa leda­mo­tens rätt till för­mån enligt denna lag.

Riks­dags­för­valt­ningen ska på begä­ran till Riks­da­gens arvo­des­nämnd över­lämna de upp­gif­ter som en tidi­gare leda­mot har läm­nat till för­valt­ningen enligt 1 c §. Lag (2013:761).

25 §   Om inkomst­ga­ran­tin har beta­lats ut med ett för högt belopp ska garan­ti­ta­ga­ren betala till­baka mel­lan­skill­na­den.
Det­samma gäl­ler om garan­tin har jäm­kats. Ett belopp som ska beta­las till­baka ska, när det är lämp­ligt, minska kom­mande utbe­tal­ningar av inkomst­ga­ran­tin.

Avräk­ning enligt första styc­ket får inte ske för­rän beslu­tet har vun­nit laga kraft.

Om det finns sär­skilda skäl får åter­kra­vet efter­ges helt eller del­vis. Lag (2013:761).

26 §   Om inkomst­ga­ran­tin har beta­lats ut med ett för högt belopp och mel­lan­skill­na­den inte har beta­lats till­baka inom en månad efter det att krav på åter­be­tal­ning fram­ställts, ska garan­ti­ta­ga­ren betala ränta enligt 6 § rän­te­la­gen (1975:635) för tid där­ef­ter till dess betal­ning sker. Det­samma gäl­ler om garan­tin har jäm­kats. Om det finns sär­skilda skäl får kra­vet på ränta efter­ges helt eller del­vis.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket ska också gälla om garan­ti­ta­ga­ren för­sum­mat att lämna upp­gif­ter som behövs för bestäm­mande av det belopp som ska beta­las till­baka. I ett sådant fall ska ränta tas ut från den dag då upp­gif­terna senast skulle ha läm­nats in. Lag (2013:761).

Ansö­kan om inkomst­ga­ranti m.m. efter jämk­nings­be­slut

27 §   Om inkomst­ga­ranti har jäm­kats enligt 16 §, får garan­ti­ta­ga­ren när nya för­hål­lan­den har inträtt på nytt ansöka om inkomst­ga­ranti.

Om ett beslut som fat­tats med tillämp­ning av 16 § har grun­dat sig på att garan­ti­ta­ga­ren gjort avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond, upp­hovs­man­na­konto eller expan­sions­fond och belop­pet där­ef­ter helt eller del­vis åter­förts till beskatt­ning, ska frå­gan om inkomst­ga­ranti för det år då åter­fö­ran­det skedde prö­vas på yrkande av garan­ti­ta­ga­ren.
Lag (2013:761).

13 a kap. Omställ­nings­stöd och efter­le­van­de­skydd

Tillämp­nings­om­råde och syfte

1 §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om omställ­nings­stöd och efter­le­van­de­skydd.

Omställ­nings­stö­det består av
      1. stödåt­gär­der som erbjuds vid avgången från riks­da­gen och
   2. eko­no­miska för­må­ner under en omställ­nings­tid (eko­no­miskt omställ­nings­stöd).

Syf­tet med omställ­nings­stö­det är att under­lätta för den som har varit riks­dags­le­da­mot att övergå till för­värvs­ar­bete.

Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler för de leda­mö­ter som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna i 13 kap. (Lag (2013:761).

Stödåt­gär­der för omställ­ning

2 §   När en leda­mot som inte har fyllt 65 år läm­nar riks­da­gen ska han eller hon erbju­das ett stöd för att kunna övergå till för­värvs­ar­bete. (Lag (2013:761).

3 §   Den som har nytt­jat ett erbju­dande enligt 2 § ska på begä­ran av Riks­dags­för­valt­ningen redo­visa vilka åtgär­der han eller hon har vid­ta­git för att övergå till för­värvs­ar­bete. (Lag (2013:761).

Eko­no­miskt omställ­nings­stöd

4 §   Den som har varit leda­mot av riks­da­gen har rätt till eko­no­miskt omställ­nings­stöd
   1. i tre måna­der, om leda­mo­ten har till­hört riks­da­gen under en sam­man­häng­ande tid om minst ett år,
   2. i sex måna­der, om leda­mo­ten har till­hört riks­da­gen under en sam­man­lagd tid om minst två år,
   3. i ett år, om leda­mo­ten har till­hört riks­da­gen under en sam­man­lagd tid om minst fyra år eller
   4. i två år, om leda­mo­ten har till­hört riks­da­gen under en sam­man­lagd tid om minst åtta år.

Eko­no­miskt omställ­nings­stöd utgörs av 85 pro­cent av det arvode som avses i 3 kap. 1 §. Stö­det ska beta­las från och med den dag som arvo­det upp­hör.

Eko­no­miskt omställ­nings­stöd enligt första styc­ket ska jäm­stäl­las med inkomst av anställ­ning enligt 59 kap. 8 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken. (Lag (2013:761).

5 §   När ett stöd enligt 4 § har upp­hört får ytter­li­gare eko­no­miskt omställ­nings­stöd bevil­jas för högst ett år i taget om
      1. leda­mo­ten under avgångså­ret hade fyllt minst 55 år,
   2. leda­mo­ten vid avgången hade till­hört riks­da­gen under en sam­man­lagd tid om minst åtta år och
      3. sär­skilda skäl före­lig­ger.

Vid bedöm­ningen av om sär­skilda skäl före­lig­ger ska avse­ende fäs­tas vid
   1. om och hur leda­mo­ten har nytt­jat de stödåt­gär­der som avses i 2 § eller vilka åtgär­der han eller hon annars har vid­ta­git för att söka övergå till för­värvs­ar­bete samt
      2. leda­mo­tens per­son­liga och eko­no­miska för­hål­lan­den.

Stöd enligt första styc­ket får även bevil­jas då endast sär­skilda skäl före­lig­ger. I sådana fall får stö­det bevil­jas i högst ett år.

Stöd som avses i första och tredje styc­kena får uppgå till högst 45 pro­cent av det arvode som avses i 3 kap. 1 §. Stö­det ska jäm­stäl­las med inkomst­grun­dad ålderspen­sion enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken. (Lag (2013:761).

6 §   Vid beräk­ning av tider enligt 4 och 5 §§ ska hän­syn inte tas till tid då leda­mo­ten har fått ålderspen­sion eller sjuk­pen­sion enligt denna lag.

Ledig­het som har bevil­jats av riks­da­gen eller av tal­man­nen begrän­sar inte rät­ten till för­må­ner. Det­samma gäl­ler sjuk­från­varo. (Lag (2013:761).

7 §   Rät­ten till eko­no­miskt omställ­nings­stöd gäl­ler längst till och med måna­den innan den då leda­mo­ten fyl­ler 65 år eller, om leda­mo­ten avli­der dess­förin­nan, till och med den månad då döds­fal­let inträf­far. (Lag (2013:761).

Utbe­tal­ning av stö­det sker månads­vis.

8 §   Utbe­tal­ning av eko­no­miskt omställ­nings­stöd ska upp­höra om leda­mo­ten åter tar plats i riks­da­gen.

När en leda­mot åter läm­nar riks­da­gen gäl­ler 4 och 5 §§ i tillämp­liga delar. (Lag (2013:761).

9 §   Eko­no­miskt omställ­nings­stöd enligt 5 § ska kny­tas till det pris­bas­belopp som gällde för avgångså­ret och omräk­nas vid för­änd­ring av detta. (Lag (2013:761).

10 §   Av 67 kap. 6 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) föl­jer att eko­no­miskt omställ­nings­stöd enligt 4 och 5 §§ inte utgör arbetsin­komst. (Lag (2013:761).

Avräk­ning av andra inkoms­ter

11 §   Eko­no­miskt omställ­nings­stöd mins­kas med vad leda­mo­ten får i form av sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken under den tid stö­det beta­las.

Eko­no­miskt omställ­nings­stöd mins­kas även med det belopp i svensk valuta som mot­sva­rar vad leda­mo­ten får i form av arvode enligt arti­kel 10 i Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 2005/684/EG, Eura­tom av den 28 sep­tem­ber 2005 om anta­gande av Euro­pa­par­la­men­tets leda­mots­stadga.

Om en leda­mot som har eko­no­miskt omställ­nings­stöd sam­ti­digt tar emot över­gångs­er­sätt­ning enligt arti­kel 13 i Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 2005/684/EG, Eura­tom mins­kas stö­det med det belopp i svensk valuta som mot­sva­rar vad leda­mo­ten får i över­gångs­er­sätt­ning. (Lag (2013:761).

12 §   Eko­no­miskt omställ­nings­stöd mins­kas också, på sätt som fram­går av 13 §, med föl­jande inkoms­ter:
   1. inkomst av sådant slag som är pen­sions­grun­dande enligt 59 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   2. sådan inkomst av anställ­ning eller upp­drag utom­lands som inte bes­kat­tas i Sve­rige,
      3. del­pen­sion enligt kol­lek­tivav­tal,
      4. pen­sion och liv­ränta i andra fall än som avses i 11 §,
   5. andra kon­tanta för­må­ner på grund av anställ­ning eller upp­drag än dem som avses i 1-4. (Lag (2013:761).

13 §   Minsk­ningen av eko­no­miskt omställ­nings­stöd ska ske med den sam­man­lagda inkomst enligt 12 § som per år över­sti­ger ett pris­bas­belopp. (Lag (2013:761).

14 §   Före­lig­ger inte rätt till eko­no­miskt omställ­nings­stöd under ett helt kalen­derår, ska endast inkoms­ter som hän­för sig till den tid då rätt till stö­det före­lig­ger med­räk­nas vid minsk­ningen.

Minsk­ningen för­de­las på det antal kalen­der­da­gar som det eko­no­miska omställ­nings­stö­det beta­las.

Om den som har eko­no­miskt omställ­nings­stöd sam­ti­digt även tar emot avgångs­för­må­ner på grund av upp­drag som stats­råd, arbets­ta­gare med stat­lig chefsan­ställ­ning eller kom­mu­nal för­tro­en­de­man, och avgångs­för­må­nerna ska mins­kas med hän­syn till andra inkoms­ter, får minsk­ningen enligt första styc­ket juste­ras om det behövs med hän­syn till de sam­man­lagda effek­terna av de olika regel­sy­ste­men. Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk beslu­tar efter sam­råd med berörda utbe­ta­lare om sådan juste­ring. (Lag (2013:761).

Jämk­ning av eko­no­miskt omställ­nings­stöd

15 § Om det är skä­ligt får ett eko­no­miskt omställ­nings­stöd dras in helt eller del­vis (jämk­ning) om stöd­mot­ta­ga­ren
   1. för­värvs­ar­be­tar i väsent­lig omfatt­ning åt någon annan och inte tar ut skä­lig ersätt­ning för detta arbete,
   2. redo­vi­sar inkomst av aktiv närings­verk­sam­het och denna har redu­ce­rats på grund av avdrag för
   - avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond,
   - avsätt­ning till upp­hovs­man­na­konto,
   - avsätt­ning till expan­sions­fond,
   - eget pen­sions­spa­rande,
   - under­skott av annan verk­sam­hets­gren,
   3. redo­vi­sar inkomst av pas­siv närings­verk­sam­het där det ingår arbetsin­koms­ter, eller
   4. dömts för brott som med­fört att stöd­mot­ta­ga­ren skiljts från upp­dra­get som riks­dags­le­da­mot eller dömts för brott av sådan all­var­lig art att det fram­står som san­no­likt att stöd­mot­ta­ga­ren skulle ha skiljts från upp­dra­get som riks­dags­le­da­mot om han eller hon hade varit kvar i riks­da­gen.

Utö­ver vad som föl­jer av första styc­ket får eko­no­miskt omställ­nings­stöd enligt 4 § och som gäl­ler i mer än ett år jäm­kas om stöd­mot­ta­ga­ren inte har vid­ta­git till­räck­liga åtgär­der för att övergå till för­värvs­ar­bete. Vid bedöm­ningen av jämk­nings­frå­gan ska sär­skilt beak­tas om och hur den som tar emot stö­det har tagit del av det omställ­nings­stöd som avses i 2 §. (Lag (2013:761).

Rätt till efter­le­van­de­skydd

16 §   Ett efter­le­van­de­skydd beta­las till ett arvs­be­rät­ti­gat barn som inte har fyllt 20 år efter den som vid sin död var berät­ti­gad till eko­no­miskt omställ­nings­stöd enligt 4 § första styc­ket 4. Med arvs­be­rät­ti­gat barn jäm­ställs barn som har mot­ta­gits i adop­tions­syfte. (Lag (2013:761).

17 §   Om det finns sär­skilda skäl får efter­le­van­de­skydd bevil­jas en efter­le­vande make eller den som enligt 11 kap. 2 § jäm­ställs med efter­le­vande make. Ett sådant beslut kan omprö­vas. (Lag (2013:761).

Hur länge efter­le­van­de­skydd beta­las

18 §   Efter­le­van­de­skydd beta­las under högst två år.

Efter­le­van­de­skyd­det upp­hör vid utgången av den månad då den berät­ti­gade avli­der. (Lag (2013:761).

Efter­le­van­de­skyd­dets stor­lek

19 §   Efter­le­van­de­skyd­det beta­las per år med ett belopp som för varje berät­ti­gad mot­sva­rar ett pris­bas­belopp. (Lag (2013:761).

Hand­lägg­ning av ären­den

20 §   Riks­da­gens arvo­des­nämnd beslu­tar om rätt till eko­no­miskt omställ­nings­stöd enligt 4 § när en leda­mot har läm­nat riks­da­gen. Nämn­den beslu­tar också om jämk­ning enligt 15 § samt om pröv­ning enligt 30 §.

Riks­da­gens arvo­des­nämnd beslu­tar efter ansö­kan om rätt till eko­no­miskt omställ­nings­stöd enligt 5 § och efter­le­van­de­skydd.

Stöd enligt andra styc­ket kan inte bevil­jas för längre tid till­baka än sex måna­der före ansök­nings­må­na­den.

Ett beslut om jämk­ning gäl­ler ome­del­bart även om det inte har vun­nit laga kraft, om inte annat för­ord­nas. (Lag (2013:761).

21 §   Den som vill att eko­no­miskt omställ­nings­stöd eller efter­le­van­de­skydd ska beta­las ut ska skrift­li­gen ansöka om det hos Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk. Utbe­tal­ning får inte ske för längre tid till­baka än sex måna­der före ansö­kan om utbe­tal­ning. (Lag (2013:761).

22 §   Den som har ansökt om utbe­tal­ning ska skrift­li­gen lämna sådana upp­gif­ter som Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk behö­ver för att bedöma sökan­dens rätt till utbe­tal­ning. Upp­gif­terna ska läm­nas på heder och sam­vete.

Om den som har ansökt om utbe­tal­ning inte läm­nar de upp­gif­ter som begärts, får Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk hålla inne vidare utbe­tal­ningar.

Om den som har bevil­jats utbe­tal­ning av eko­no­miskt omställ­nings­stöd får väsent­ligt änd­rade inkomst­för­hål­lan­den och dessa kan antas påverka rät­ten till utbe­tal­ning, ska han eller hon utan sär­skild begä­ran lämna upp­gift om detta till Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk. (Lag (2013:761).

23 §   Arbets­gi­vare och andra som har beta­lat ut ersätt­ning eller stöd ska på begä­ran av Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk lämna de upp­gif­ter för en namn­gi­ven per­son om sådana för­hål­lan­den som är av bety­delse för tillämp­ningen av denna lag.

Den som inte full­gör sin skyl­dig­het enligt första styc­ket får före­läg­gas att full­göra skyl­dig­he­ten. Före­läg­gan­det får för­e­nas med vite. (Lag (2013:761).

24 §   Skat­te­ver­ket ska till Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk lämna upp­gif­ter om inkomst som är pen­sions­grun­dande enligt 59 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken, om upp­gif­terna har bety­delse i ett ärende om eko­no­miskt omställ­nings­stöd enligt denna lag. (Lag (2013:761).

25 §   Den som ansö­ker om eller tar emot eko­no­miskt omställ­nings­stöd ska på begä­ran lämna Riks­da­gens arvo­des­nämnd sådana upp­gif­ter som nämn­den behö­ver för sin pröv­ning av ett ärende enligt denna lag. (Lag (2013:761).

26 §   Skat­te­ver­ket ska på begä­ran lämna Riks­da­gens arvo­des­nämnd sådana upp­gif­ter om en namn­gi­ven per­son som har bety­delse i ett ärende om jämk­ning av eko­no­miskt omställ­nings­stöd enligt 15 § första styc­ket 1-3. Det­samma gäl­ler upp­gif­ter som har bety­delse för frå­gan om eko­no­miskt omställ­nings­stöd enligt 30 §. (Lag (2013:761).

27 §   När en leda­mot har läm­nat riks­da­gen ska Riks­dags­för­valt­ningen till Riks­da­gens arvo­des­nämnd lämna de upp­gif­ter som nämn­den behö­ver för att kunna fast­ställa leda­mo­tens rätt till stöd enligt denna lag.

Riks­dags­för­valt­ningen ska på begä­ran till Riks­da­gens arvo­des­nämnd över­lämna de upp­gif­ter som en tidi­gare leda­mot läm­nat till för­valt­ningen enligt 3 §. (Lag (2013:761).

28 §   Om eko­no­miskt omställ­nings­stöd har beta­lats ut med ett för högt belopp ska stöd­mot­ta­ga­ren betala till­baka mel­lan­skill­na­den. Det­samma gäl­ler om stö­det har jäm­kats. Ett belopp som ska beta­las till­baka ska, när det är lämp­ligt, minska kom­mande utbe­tal­ningar av det eko­no­miska omställ­nings­stö­det.

Avräk­ning enligt första styc­ket får inte ske för­rän beslu­tet har vun­nit laga kraft.

Om det finns sär­skilda skäl får åter­kra­vet efter­ges helt eller del­vis. (Lag (2013:761).

29 §   Om eko­no­miskt omställ­nings­stöd har beta­lats ut med ett för högt belopp och mel­lan­skill­na­den inte har beta­lats till­baka inom en månad efter det att krav på åter­be­tal­ning har fram­ställts, ska stöd­mot­ta­ga­ren betala ränta enligt 6 § rän­te­la­gen (1975:635) för tid där­ef­ter till dess betal­ning sker. Det­samma gäl­ler om stö­det har jäm­kats. Om det finns sär­skilda skäl får kra­vet på ränta efter­ges helt eller del­vis.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket ska också gälla om stöd­mot­ta­ga­ren har för­sum­mat att lämna upp­gif­ter som behövs för bestäm­mande av det belopp som ska beta­las till­baka. I ett sådant fall ska ränta tas ut från den dag då upp­gif­terna senast skulle ha läm­nats in. (Lag (2013:761).

Ansö­kan om eko­no­miskt omställ­nings­stöd m.m. efter jämk­nings­be­slut

30 §   Om eko­no­miskt omställ­nings­stöd har jäm­kats enligt 15 §, får stöd­mot­ta­ga­ren när nya för­hål­lan­den har inträtt på nytt ansöka om eko­no­miskt omställ­nings­stöd.

Om ett beslut som har fat­tats med tillämp­ning av 15 § har grun­dats på att stöd­mot­ta­ga­ren gjort avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond, upp­hovs­man­na­konto eller expan­sions­fond och belop­pet där­ef­ter helt eller del­vis åter­förts till beskatt­ning, ska frå­gan om stöd för det år då åter­fö­ran­det skedde prö­vas på yrkande av stöd­mot­ta­ga­ren. (Lag (2013:761).

14 kap. Har upp­hävts genom lag (2009:1582).

15 kap. Försäkrings-​​ och sjuk­vårds­för­må­ner

1 §   En riks­dags­le­da­mot är gruppliv­för­säk­rad, tjäns­te­re­se­för­säk­rad och arbets­ska­de­för­säk­rad på riks­da­gens bekost­nad. Lag (1996:305).

2 §   Om det finns sär­skilda skäl kan en riks­dags­le­da­mot efter pröv­ning av Riks­dags­för­valt­ningen få ersätt­ning för kost­na­der för insat­ser i reha­bi­li­te­rings­syfte. Lag (2011:749).

16 kap. Över­kla­gande

1 §   Riks­dags­för­valt­ning­ens beslut i ären­den om stödåt­gär­der för omställ­ning får inte över­kla­gas.

Övriga beslut av Riks­dags­för­valt­ningen enligt denna lag över­kla­gas hos Riks­da­gens över­kla­gan­de­nämnd. Lag (2013:761).

2 §   Ett beslut av Riks­da­gens arvo­des­nämnd enligt 13 kap.
eller 13 a kap. denna lag får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten krävs pröv­nings­till­stånd.

Nämn­dens beslut enligt 3 kap. 1 § får inte över­kla­gas.
Lag (2013:761).

3 §   Ett beslut av Sta­tens tjäns­te­pen­sions­verk enligt denna lag får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten krävs pröv­nings­till­stånd.
Lag (2010:522).

4 §   Ett beslut över­kla­gas skrift­ligt. I över­kla­gan­det skall kla­gan­den ange vil­ket beslut som över­kla­gas och den änd­ring i beslu­tet som han eller hon begär.

Över­kla­gan­det ges in till den myn­dig­het som har med­de­lat beslu­tet. Det skall ha kom­mit in dit inom tre vec­kor från den dag kla­gan­den fick del av beslu­tet. Lag (2006:998).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1994:1065
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994 då lagen (1988:589) om ersätt­ning m. m. till riks­da­gens leda­mö­ter skall upp­höra att gälla; dock skall vad som sägs i 2. och 3. i över­gångs­be­stäm­mel­serna fort­fa­rande gälla.
   2. I fall då rätt till egen­pen­sion, famil­je­pen­sion samt inkomst­ga­ranti grun­das på bestäm­mel­ser i stad­gan (1941:98) om ersätt­ning för riks­dags­man­naupp­dra­gets full­gö­rande, ersätt­nings­stad­gan (1971:1197) och lagen (1988:589) om ersätt­ning m. m. till riks­da­gens leda­mö­ter, gäl­ler dessa bestäm­mel­ser i den mån annat inte sägs nedan.

Efter­le­vande till riks­dags­le­da­mot, som avgått före den 1 juli 1994, är berät­ti­gad till famil­je­pen­sion enligt ersätt­nings­stad­gan (1971:1197) respek­tive lagen (1988:589) om ersätt­ning m. m. till riks­da­gens leda­mö­ter med den änd­ringen att hel famil­je­pen­sion utgör 6 pro­cent av pen­sions­un­der­la­get för en för­måns­be­rät­ti­gad (make eller barn) och 12 pro­cent för två eller flera för­måns­be­rät­ti­gade.

För riks­dags­le­da­mot, som bevil­jats inkomst­ga­ranti före den 1 juli 1994, skall gräns­be­lop­pen för redu­ce­ring och upp­hö­rande av inkomst­ga­ranti ligga fast i nivån för juni 1994. När respek­tive gräns­be­lopp enligt de nya reg­lerna, för leda­mot utan tilläggs­ar­vo­den och fasta månads­ar­vo­den, ger lägst samma nivå som enligt de äldre bestäm­mel­serna, skall gräns­be­lop­pet vär­desäk­ras. Det lägre gräns­be­lop­pet utgörs av ett fri­be­lopp.

För riks­dags­le­da­mot, som bevil­jats inkomst­ga­ranti före den 1 juli 1994 och som efter åter­in­träde slu­tar i riks­da­gen, fast­ställs och utges inkomst­ga­ran­tin enligt de nya bestäm­mel­serna.
   3. För en riks­dags­le­da­mot, som vid utgången av val­pe­ri­o­den 1991-​1994 fyllt 40 år och har minst sex års sam­man­häng­ande tid som riks-

dags­le­da­mot, gäl­ler att garanti kan utbe­ta­las längst till ingången av den månad då leda­mo­ten fyl­ler 65 år. Där­ef­ter före­lig­ger rätt till ålderspen­sion. Lag (1996:296).
   4. En riks­dags­le­da­mot, som läm­nar sitt upp­drag under riksmö­tet 1993/94 och för vil­ken ålderspen­sion skall fast­stäl­las enligt de nya bestäm­mel­serna, är berät­ti­gad till en ålderspen­sion som minst mot­sva­rar tids­fak­torn mul­ti­pli­ce­rad med 22 pro­cent av leda­mot­sar­vo­det vid avgångs­till­fäl­let.

En riks­dags­le­da­mot, som läm­nar sitt upp­drag efter riksmö­tet 1993/94 är berät­ti­gad till minst denna ålder­pen­sion, omräk­nad enligt 14 kap. 1 §. Lag (1998:592).

1995:798

Denna lag trä­der i kraft den 15 juni 1995. De nya bestäm­mel­serna i 3 kap. 2 § skall dock tilläm­pas för tid från och med den 1 janu­ari 1995.

1995:1513

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996. Den skall dock tilläm­pas fr.o.m. den 1 okto­ber 1995.

1996:305
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 1996. I fråga om ersätt­ning och för­må­ner som utgår för tid före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.
   2. Med före­trä­dare avses även de av riks­da­gen valda före­trä­darna till Euro­pa­par­la­men­tet.
   3. För tid som hän­för sig till tid före denna lags ikraft­trä­dande får dock tid som riks­dags­le­da­mot beräk­nas efter riks­dagsår om detta gällt enligt äldre bestäm­mel­ser. Riks­dagsår skall här­vid anses som hela år. De dagar som inte kan till­go­do­räk­nas som riks­dagsår får läg­gas sam­man med den tid som avser tid efter ikraft­trä­dan­det.

1997:1067
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 3 § 3 i sin nya lydelse tilläm­pas dock för tid från och med den 1 okto­ber 1995.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 2 kap. skall dock fort­fa­rande gälla i fråga om den som från­trä­der sitt upp­drag som tal­man före denna lags ikraft­trä­dande.

1998:592 Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998 och tilläm­pas från och med den 1 juli 1994.

1998:1717

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999 och tilläm­pas vad gäl­ler ersät­tare från och med den 3 okto­ber 1994 och i övrigt från och med den 5 okto­ber 1998. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 4 §, 6 kap. 1 § och 13 kap. 3 § i sin nya lydelse tilläm­pas dock från och med den 1 janu­ari 1999.

1999:1286

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande för tid före ikraft­trä­dan­det.

2001:1000
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002.
   2. Bestäm­mel­serna i 13 kap. 7 § i sin nya lydelse tilläm­pas dock för tid från och med den 1 okto­ber 1995.
   3. Bestäm­mel­sen i 15 kap. 2 § skall tilläm­pas på fram­ställ­ningar om ersätt­ningar som görs efter ikraft­trä­dan­det.

2002:202

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för tid före ikraft­trä­dan­det.

2006:998
   1. Bestäm­mel­serna i 13 kap. 1-8 och 10-27 §§ samt 16 kap. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006. Övriga bestäm­mel­ser trä­der i kraft den 2 okto­ber 2006 och tilläm­pas första gången för val­pe­ri­o­den 2006-​2010.
   2. Bestäm­mel­serna om jämk­ning av inkomst­ga­ranti i 13 kap. 16 § skall endast tilläm­pas med avse­ende på garan­ti­be­lopp som utfal­ler efter den 1 juli 2006.

2009:178
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2009.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för en EU- tjäns­te­resa som beslu­tats före den 1 april 2009.

2009:1027

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas på ersätt­ningar som har beta­lats ut före ikraft­trä­dan­det.

2009:1582
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas på den som full­gör tid i riks­da­gen efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Pen­sions­rätt enligt de nya bestäm­mel­serna i 8 kap. 5 § ersät­ter tal­manspen­sion för tid från och med den månad den som varit tal­man fyl­ler 65 år samt ålderspen­sion och egen­liv­ränta enligt äldre bestäm­mel­ser i lagen.
   4. De upp­hävda bestäm­mel­serna i 2 kap. 3 § ska fort­fa­rande tilläm­pas på den som varit tal­man före ikraft­trä­dan­det såvitt avser tal­manspen­sion före den månad han eller hon fyl­ler 65 år.
   5. Den som enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1994:1065) om eko­no­miska vill­kor för riks­da­gens leda­mö­ter har rätt till viss­tidspen­sion enligt den upp­hävda lagen (1988:589) om ersätt­ning m.m. till riks­da­gens leda­mö­ter eller mot­sva­rande äldre lag­stift­ning omfat­tas inte av de nya bestäm­mel­serna om sjuk­pen­sion, efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­skydd vid inkomst­ga­ranti.
   6. För den som inte full­gör tid i riks­da­gen efter ikraft­trä­dan­det gäl­ler fort­fa­rande äldre bestäm­mel­ser. 2009:1583

Denna lag trä­der i kraft den 31 decem­ber 2009. Egen­liv­ränta som fast­ställts före 2010 ska ankny­tas till pris­bas­belop­pet för 2010. Om året före det år då egen­liv­rän­tan bör­jar beta­las ut är tidi­gare än 2010 ska egen­liv­rän­tan ankny­tas till pris­bas­belop­pet före detta tidi­gare år.

2010:1902
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.
   2. 13 kap. 16 § i dess nya lydelse tilläm­pas första gången för det räken­skapsår som inleds när­mast efter den 31 decem­ber 2010.

2013:761
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2014.
   2. För den som läm­nat upp­dra­get som leda­mot före den 1 juli 1994 ska äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande gälla.