SFS 1984:151

SFS 1984:151

punktskatter och prisregleringsavgifter;

utkom från trycket

den 25 april 1984

Utfärdad den 29 mars 1984.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt

1. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om sär­

skild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372)
om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om
särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på

motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om

skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspe­
lare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053)
om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om sär­

skild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk,

2. lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen

(1974:226) om prisreglering på fiskets område.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som

utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker

från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

2 § Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, väg­
trafikskatt och växtförädlingsavgift enligt vad som föreskrivs i lagen
(1972:435) om överlastavgift, vägtrafikskattelagen (1973:601) och utsädes­
lagen (1976:298).

3 § Lagen gäller inte för skatter och avgifter som enligt bestämmelser i
de i 1 § angivna lagarna skall erläggas till tullmyndighet.

4 § Vad som sägs i denna lag om skatt, skattskyldig eller beskattning
gäller även avgift, avgiftsskyldig och uttag av avgift i motsvarande fall.

Vad som sägs om vara gäller även annan nyttighet eller tjänst.

Bestämmelserna om skatt i denna lag, med undantag av bestämmelserna

i 9 kap. 4 § första stycket, gäller också för ränta, restavgift, skattetillägg

och förseningsavgift.

Beskattningsmyndigheter

5 § Den myndighet som i första instans skall besluta om beskattning
enligt denna lag {beskattningsmyndighet) är

' Prop. 1983/84:71, SkU 22, rskr 145.

389

I >

y

¬

SFS 1984:151

1. när det gäller författningarna i 1 § första stycket 1, riksskatteve
2. när det gäller författningarna i 1 § först a stycket 2, statens jord

nämnd, med undantag förde fall då riksskatteverket förordnats till beska
ningsmyndighet enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbru

område.

6 § Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunnig för beskattningsfrågor
som kräver särskild sakkunskap. Den sakkunnige har rätt till ersättning av
statsmedel med belopp som bestäms av beskattningsmyndigheten.

Allmänt ombud

7 § Hos beskattningsmyndigheten skall det finnas ett allmänt ombud

som för det allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mål o ch ärenden
enligt denna lag. Ombudet skall också yttra sig i sådana ärenden hos

beskattningsmyndigheten som avser förhandsbesked enligt 6 kap.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar

det allmänna ombudet och ersättare för denne.

Skattskyldighet

8 §

Vem som är skattskyldig samt tidpunkten för skattskyldighetens

inträde anges i författningarna enligt 1 §, eller i författningar som har

utfärdats med stöd av dem.

Beskattningsår

9 § Beskattningsår enligt denna lag utgörs av beskattningsåret enligt

kommunalskattelagen (1928:370). Om den verksamhet som redovisningen

avser inte medför skattskyldighet enligt den lagen utgörs beskattningsåret

av kalenderåret. Förs i verksamheten räkenskaper som avslutas med års­
bokslut, far dock räkenskapsåret utgöra beskattningsår om det samman­

faller med räkenskapsår som är tillåtet enligt bokföringslagen (1976:125).

2 kap. Redovisning av skatt

Deklarationsskyldiga

1 § Den som är skattskyldig skall redovisa skatten till beskattningsmyn­

digheten genom att lämna deklaration.

Om deklarationsskyldighet i visst fall för den som är registrerad som

skattskyldig föreskrivs i 6 § första stycket.

Redovisningsperioder
2 § Skatteredovisningen i deklarationen skall avse bestämda tidsperi­

oder (redovisningsperioder).

Första stycket gäller dock inte i fråga om skatt på lotterivinster och inte

heller för avgifter som las ut enligt författningarna i 1 kap. 1 § första

stycket 2 i den mån statens jordbruksnämnd meddelar avvikande bestäm­
melser.

t '(

3 § För skatt enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 1 är kålen-;
dermånad redovisningsperiod. Särskilda bestämmelser gäller i fråga o

390

skatt enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

1

•.t"

¬

: 820) om skatt på spel, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband

SFS 1984:151

^ lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper.

/^ör avgifter enligt författningarna i 1 ka p. 1 § första stycket 2 är kalen­

dermånad redovisningsperiod om statens jordbruksnämnd inte föreskriver

något annat.

'Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far för så­

dana skattskyldiga som kan beräknas redovisa skatt med låga belopp

medge att redovisningsperioden tills vidare skall vara ett halvt eller ett helt
beskattningsår. Beskattningsmyndigheten far meddela föreskrifter om re­

dovisningsperiod för fall då den skattskyldige har försatts i konkurs.

4 § För en skattskyldig som regelmässigt upprättar kortperiodiska bok­
slut far beskattningsmyndigheten medge att redovisningsperiod om en eller

två månader förkortas eller förlängs med ett mindre antal dagar.

Redovisningsskyldighetens inträde

5 § Till vaije redovisningsperiod skall hänföras den skatt för vilken redo­

visningsskyldighet har inträtt under perioden.

Redovisningsskyldigheten inträder när affärshändelser, som grundar

skattskyldighet, enligt god redovisningssed bokförs eller borde ha bok­

förts. Är den skattskyldige varken bokföringsskyldig enligt bokföringsla­
gen (1976:125) el ler skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokfö­

ringslagen (1979:141) inträder redovisningsskyldigheten samtidigt med

skattskyldigheten. Detsamma gäller om skattskyldigheten inträder vid

händelser som inte föranleder någon bokföringsåtgärd.

Vid försäljning mot kredit kan beskattningsmyndigheten, om princi­

perna för den skattskyldiges bokföring föranleder det, medge att redovis­
ningsskyldigheten inträder vid beskattningsårets utgång, dock inte senare
än när betalning inflyter eller fordran diskonteras eller överlåts.

Om en skattskyldig försätts i konkurs inträder redovisningsskyldighet

genast för de affärshändelser för vilka skattskyldighet har inträtt före

konkursbeslutet.

Deklarationen

6 § Deklarationen skall för vaije redovisningsperiod eller, om skattere­
dovisningen in te avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig hän­
delse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos beskattningsmyn­
digheten är registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration även för

redovisningsperioder för vilka han inte har någon skatt att redovisa.

Statens jordbruksnämnd får föreskriva att deklarationen i s tället skall

lämnas till en sådan ekonomisk förening som avses i 1 a § lagen (1967; 340)
om prisreglering på jordbrukets område.

Deklarationen skall avges på heder och samvete samt upprättas på

blankett enligt formulär som fastställs av beskattningsmyndigheten.

7 § Deklarationen skall ta upp beskattningsvärde, beskattningsvikt eller
annan grund som gäller för beräkning av skatten, skattens bruttobelopp
och yrka de avdrag samt skattens nettobelopp. Beskattningsmyndigheten

far föreskriva att grunderna för skatteberäkningen, bruttobeloppen och de

"yrkade avdragen skall delas upp på särskilda poster. Beskattningsmyn-

391

(f

¬

SFS 1984:151

digheten far vidare föreskriva att deklarationen skall innehålla uppgift'

varulager.

•

I fråga om avgifter enligt författningarna i 1 k ap. 1 § första stycket 2

statens jordbruksnämnd föreskriva att uppgift enligt första styckef iti
skall tas upp i deklarationen.

Skattens nettobelopp skall i deklarationen avrundas till närmast lägre V

hela krontal.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far föreskri­

va att till deklaration skall fogas en förteckning med uppgifter om de varor

som omfattas av deklarationen.

De deklarationsskyldiga bör utöver vad deklarationsformuläret föranle­

der meddela de upplysningar som kan vara av betydelse för att skatten
skall kunna bestämmas till ett riktigt belopp.

Deklarationstider

8 § Deklarationer som avser skatt enligt författningarna i 1 kap. 1 §

första stycket 1 skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den

tjugofemte i m ånaden efter redovisningsperiodens slut eller, när skattere­
dovisningen inte avser redovisningsperioder, senast tjugofem dagar efter
den skattepliktiga händelsen.

I fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2

bestämmer statens jordbruksnämnd deklarationstiden.

9 § Visar den deklarationsskyldige att hinder på grund av särskilda om­
ständigheter möter att lämna deklaration inom föreskriven tid, får beskatt­

ningsmyndigheten medge honom anstånd med att lämna deklarationen.

Ansökan om anstånd skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten

senast den dag då deklarationen skulle ha lämnats.

Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden har gått ut

skall anståndet omprövas.

Övriga bestämmelser

10 § Bestämmelserna i 47 § taxeringslagen (1956:623) om vem som skall
fullgöra deklarationsskyldigheten för omyndiga, dödsbon och andra gälleri

tillämpliga delar.

11 § De deklarationsskyldiga skall i skälig omfattning genom räkenska­

per, anteckningar eUer på annat lämpligt sätt söija för att underlag finns för

fullgörande av deklarationsskyldigheten och för kontroll av deklarationen.

Handlingar som nu avses skall bevaras under sju år efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända.

I skatteförfattning eller bestämmelse som utfärdats med stöd därav

föreskrivs i särskilda fall hur de deklarationsskyldiga skall föra sina räken­
skaper och bevara sina handlingar.

3 kap. Skattekontroll

Deklarationsgranskning

\ § När en deklaration har kommit in till beskattningsm yndighetcn skall

392

den granskas så snart som möjligt.

¬

Underlåter den som skä ligen kan antas vara dekla rationsskyldig att

SFS 1984; 151

a sin deklaration i rätt ti d eller är den avlämnade deklarationen ofull-

faridig, kan beskattningsmyndigheten förelägga honom att lämna deklara­

tionen eller göra erforderliga kompletteringar. Ett sådant föreläggande får

förenas med vite.

3 § Beskattningsmyndigheten får om det behövs för skattekontrollen

förelägga den deklarationsskyldige att lämna upplysningar utöver deklara­

tionen samt prov och beskrivning på varor som används, säljs eller tillhan­

dahålls på annat sätt i verksamheten. Ett sådant förelä ggande får förenas

med vite.

Beskattningsmyndigheten får vidare förelägga den deklarationsskyldige

att förete de handlingar som behövs fö r kontroll av deklarationen, såsom

kontrakt, kontoutdrag, räkningar och kvitton.

4 § Om den som granskar en deklaration finner att uppgifter i den bör
kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra

handlingar far han efter överenskommelse med den dekla rationsskyldige

göra en sådan avstämning vid b esök hos denne eller annars vid personligt

sammanträffande. Överenskommelse får även träffas om besiktning av
lokaler, inventarier, lager, tillverkningsprocesser eller annat som är av
betydelse för skattekontrollen.

5 § Bestämmelserna i 3 och 4 §§ gäller även den som utan att vara
deklarationsskyldig tillverkar, bearbetar, säljer eller distribuera r skatte­

pliktiga varor eller idkar handel med varor, som används vid framställning

av ska ttepliktiga varor. Bestämmelserna gäller också den som bedriver

förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att

uppgifter som behövs för skattekontrollen kan hämtas ur anteckningar

eller andra handlingar som hör till verksamheten.

6 § Bestämmelserna i 50 § 1 och 3 mom . taxeringslagen (1956:623) om

utlämnande av uppgifter gäller i fråga om uppgifter i deklarationer och
andra handlingar som har avlämnats till ledning för beslut om s katt enligt

denna lag elle r har upprättats eller för gransk ning omhändertagits av en

myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos beskattn ings­

myndigheten under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått till ända, om inte regeringen föreskriver annat.

Skatterevision

7 § Beskattningsmyndigheten får besluta om skat terevision för att kon­

trollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och

fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning till ledning för beslut om

skatt. Skatterevision får företas hos den som är eller skälig en kan antas

vara skattskyldig och hos den som avses i 5 §.

8 § I ett beslut om skatterevision skall en eller flera tjänstemän förordnas

att verkställa revisionen.

393

¬

SFS 1984:151

9 § Skatterevisionen får verkställas hos den vars verksamhet skall '

kas eller på annan plats. Om räkenskaper och andra handlingar s

granskas på annan plats än där de förvaras, skall de mot kvitto överläm

till den som skall verkställa revisionen.

r*

Beskattningsmyndigheten får, när det behövs, bestämma tid och pla

för revisionen.

10 § Skatterevisionen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan'

tid att den inte medför hinder i verksamheten för den hos vilken revisionen

sker.

^

11 § Vid skatterevision får granskning ske av räkenskaper, anteckningar

och andra handlingar som rör verksamheten. Även handlingar som hör till
den löpande redovisningsperioden får granskas. Den som verkställer revi­

sionen får ta prov på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat

sätt i verksamheten. Vidare får han granska varulager, inventarier, fordon,

särskild räknarapparatur, mätapparatur och tillverkningsprocesser. Han
får också prova särskild räknarapparatur och mätapparatur.

Beskattningsmyndigheten får besluta att kassainventering får göras vid

revisionen.

12 § Den hos vilken revisionen sker är skyldig att utan dröjsmål tillhan­

dahålla de handlingar som skall granskas och lämna tillträde till de lokaler,

upplagsplatser och andra utrymmen som används i hans verksamhet. Han

skall också lämna upplysningar och på annat sätt lämna det biträde som
krävs för att kontrollåtgärder enligt 11 § skall kunna vidtas.

13 § Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt 12 § får

beskattningsmyndigheten förelägga honom att vid vite fullgöra sina ålig­

ganden.

14 § Den som verkställer skatterevisionen får ta del av handlingar som är
av betydelse för revisionen även om den hos vilken revisionen sker har att

iaktta tystnad om deras innehåll. På framställning av denne får dock
länsrätten, när det finns synnerliga skäl, besluta att sådana handlingar skall

undantas från revisionen. Detsamma gäller om den, hos vilken revisionen

sker, i annat fall begär att en handling skall undantas från revisionen med

hänsyn till att dess innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör
komma till någon ann ans kännedom.

Framställning som avses i för sta stycket prövas av länsrätten i det län

där den, hos vilken revisionen sker, är bosatt.

15 § Beskattningsmyndigheten skall snarast lämna meddelande om re­

sultatet av revisionen till den hos vilken revisionen skett och lämna denne

tillfälle att yttra sig om det behövs.

394

¬

p, Fastställande av skatt, eflterbeskattning, m.m.

SFS 1984:151

t,

„

stställande av skatt

'i § Skatten skall fastställas för vaije redo visningsperiod eller, om ska t-

^ téredovisningen inte avser redovisningsperioder, för vaije skattepliktig

" händelse.

2 § Har den skattskyldiges deklaration kommit in ti ll besk attningsmyn­
digheten inom den tid som anges i 2 kap. 8 § eller inom den tid som anges i
ett beslut om anstånd med att lämna deklarationen, anses skatten fastställd
till det deklarerade beloppet.

Om deklarationen inte har kommit in till beskattningsmyndigheten inom

den tid som anges i första stycket, anses skatten fastställd till noll kronor.
Kommer deklarationen in ti ll beska ttningsmyndigheten vid en senare tid­

punkt anses skatten i stället fastställd till det deklarerade beloppet, om ett
beslut inte dessförinnan har meddelats enligt 3 eller 5 §.

3 § Beskattningsmyndigheten skall meddela beslu t om fastställande av
skatten, om dek larationsgranskning, skatterevision eller någ ot annat för­

hållande ger anledning till det. Sådant beslut skall också meddelas om den

skattskyldige begär det.

Beslut som avses i första stycket får inte meddelas senare än tredje året

efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till
ända eller, om skatteredo visningen inte avser redovisningsperioder, den

skattepliktiga händelsen har inträffat. Inkommer från den skattskyldige en
begäran om sådant beslut senare än två månader före utgången av den
angivna tiden, skall framställningen anses som en begäran om slutligt
beslut enligt 5 §.

Av bes lut som a vses i första stycket skall fr amgå att den skattsky ldige

kan få ett slutligt beslut enligt 5 §.

4 § Efter utgån gen av den tid inom vilken deklarat ionen för den sista
redovisningsperioden under beskattning såret skall läm nas får sådan änd­
ring av skatten som berör mer än en redovisningsperiod under beskatt­
ningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden under beska ttnings­

året.

Första stycket gäller inte om slutligt beslut har meddelats för någon

redovisningsperiod under besk attningsåret.

5 § Slutligt beslut om skatt skall meddelas om den skattskyldige eller
allmänna ombudet begär det inom den tid som anges i 3 § andra stycket

första meningen. Har denna tid gått ut skal l slutligt beslut ändå meddelas,

om beg äran härom inkommer från den skattskyldige inom två månader

från den dag då han fått del av beslut enligt 3 § eller från allmänna ombudet

inom två månader från den dag då sådant beslut meddela des. Förelig ger
särskilda skäl får slutlig t beslut meddelas inom den tid som anges i 3 §
andra stycket första menin gen även om den skattsky ldige eller allmänna
ombudet inte har begärt det.

Sedan slutligt beslut har medd elats för en viss red ovisningsperiod eller,

när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, en viss skatte­
pliktig händelse, får beslut enligt 3 § eller 5 § första stycket inte meddelas

. för samma period eller händelse.

f . *

¬

.

SFS 1984:151

6 § Kan skatten inte bestämmas tillförlitligt med ledning av de
eller annan föreliggande utredning skall den beräknas efter skälig griinä

, ,

Efterbe skattning

7 § Har den skattskyldige

f

1. i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning fö r:

beskattningen,

2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt,

3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift, eller,

4. underlåtit att tillhandahålla begärt varuprov, skall beskattningsmyn- "

digheten besluta om efterbeskattning om den oriktiga uppgiften eller un- '

derlåtenheten medfört att skatt inte utgått eller utgått med för lågt belopp
eller medfört att skatt återbetalats med för högt belopp.

8 § Efterbeskattning får inte ske om det skattebelopp som avses är att

anse som ringa eller om det med hänsyn till om ständigheterna framstår
som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker. Avser prövningen flera

redovisningsperioder under samma beskattningsår, skall frågan om skatte­
beloppet är att anse som ringa bedömas med hänsyn till det sammanlagda

beloppet för perioderna.

9 § Bestämmelserna i 4 § tillämpa s även vid efterbeskattning.

10 § Beskattningsmyndigheten får besluta om efterbeskattning sedan
slutligt beslut om skatt har meddelats eller, om så inte har skett, när slutligt

beslut inte längre kan meddelas. Efterbeskattning får ej ske om inte be- ''
skattningsmyndigheten meddelar beslut om detta senast under sjätte året
efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till i
ända eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den
skattepliktiga händelsen har inträffat. Efterbeskattning på grund av en
oriktig uppgift i m ål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den '

månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft.

11 § Har den skattskyldige avlidit, skall efterbeskattningen påföras hans

dödsbo. Beslut om sådan efterbeskattning får inte meddelas av beskatt­

ningsmyndigheten efter utgången av det andra året efter det kalenderår

under vilket bouppteckningen efter den skattskyldige har lämnats in för
registrering.

12 § Har den skattskyldige åtalats för skattebrott som avser skatt enligt
de författningar som anges i 1 kap . 1 § först a stycket 1, far beskattnings­

myndigheten meddela beslut om efterbeskattning även efter utgången av ,

de tider som anges i 10 och 11 §§. Detsamma gäller om efterbeskattning ,

medför att den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen (1971'. 69) är fri >

från ansvar för sådant brott. Beslutet om efterbeskattning får i sådana fall
inte meddelas senare än under kalenderåret efter det då åtalet väcktes eller -
åtgärd som avses i 12 § skatt ebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige
avlidit, får beskattningsmyndigheten inte meddela beslut om efterbeskatt';'^

ning av död sboet senare än sex månader från dödsfallet. Efterbeskattni

396

som har påförts efter åtal mot den skattskyldige skall undanröjas av ^

¬

ningsmyndigheten, öm åtalet inte bifalls till någon del. Detta gäller

SFS 1984; 151

k inte om åtalet ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.

- Första stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt en

! jtiridisk per son åtalats för skattebrott som avser den juridiska personens

skatt eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 § skattebrotts­
lagen.

13 § Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillför­

litlig beräkning eller saknas uppgifter från den skattskyldige, far efterbe-
skattningen ske efter skälig grund.

Övriga bestämmelser

14 § Finner beskattningsmyndigheten att beslut enligt 3, 5 eller 7 § blivit

uppenbart oriktiga på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbi­
seende skall myndigheten meddela beslut om rättelse, om inte beslut kan

meddelas enligt 3 §.

15 § Det allmänna ombudet skall underrättas om innehållet i beslut enligt

5,7 eller 14 §.

16 § I beslut om skatt enligt detta kapitel skall skattebelopp avrundas till

närmast lägre hela k rontal.

5 kap. Betalning av skatt
Betalning

1 § Skatten för vaije redovisningsperiod eller, när skatteredovisningen
inte avser redovisningsperioder, vaije skattepliktig händelse skall vara
inbetald senast den dag då deklarationen skall ha kommit in enligt 2 kap.
8 § eller, om anstånd har medgetts enligt 2 kap. 9 §, senast den dag då
deklarationen skall lämnas enligt anståndsbeslutet.

För avgift enligt författningarna i 1 k ap. I § första stycket 2 får s tatens

jordbruksnämnd föreskriva att inbetalning skall ske vid annan tid än som
anges i första stycket.

Skatt som ha r fastställts på ann at sätt än enligt 4 kap. 2 § ska ll betalas

inom den tid som beskattni ngsmyndigheten bestämmer. I såda na fall kan

beskattningsmyndigheten, om synnerliga skäl föreligger, besluta att betal­

ningen av skatten får delas upp på flera betalningstillfällen under högst ett

år.

2 § Skatten betalas genom insättning på ett särskilt postgirokonto utan

kostnad för den skattskyldige. Betalningen anses ha skett den dag då den
har bokförts på det särskilda postgirokontot.

Skattebelopp som för en redovisningsperiod eller en skattepliktig hän­

delse understiger femtio kronor skall inte betalas in.

Anstånd

3' § Är den skattskyldiges skattebetalningsförmåga nedsatt på grund av

ukdom eller någon annan omständighet som han inte kunnat råda över

397

¬

SFS 1984:151

och föreligger det synnerligen ömmande omständigheter, kan bes

ningsmyndigheten efter ansökan från den skattskyldige medge anS
med betalningen av den skatt som förfaller till betalning närmast efter

att ansökan öm anstånd har gjorts. Anståndet får avse hela skatten eller
del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år efter utgången
den månad då skatten förfaller till betalning.

Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt^

sedan anståndet beviljades skall anståndet omprövas.

"

4 § Har skyldighet att redovisa skatt för lager av skattepliktiga varor

inträtt på grund av att den skattskyldige har upphört att vara registrerad

hos beskattningsmyndigheten, får myndigheten medge anstånd med betal­
ning av skatten om särskilda skäl föreligger. Anståndet far avse hela
skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år
efter utgången av den månad då skatten förfaller till betalning.

5 § Har besvär anförts över beslut om skatt kan den skattskyldige av

beskattningsmyndigheten fa anstånd med betalning av skatten. Bestäm­

melserna i 49 § 1, 2 och 3 mom. u ppbördslagen (1953:272) om anstånd vid
besvär över beslut rörande taxering skall då tillämpas. Det som sägs om
taxeringsintendent i uppbördslagen gäller då det allmänna ombudet.

Återbetalning

6 § Om den skattskyldige har betalat in skatt för en redovisningsperiod

eller en skattepliktig händelse och den inbetalade skatten överstiger vad
han enligt beslut av beskattningsmyndigheten, domstol eller annan be­
svärsmyndighet skall betala, skall det överskjutande beloppet återbetalas

till den skattskyldige.

Överstiger avdragen för en redovisningsperiod skattens bruttobelopp för

perioden, skall det överskjutande beloppet utbetalas till den skattskyldige.

Utbetalning enligt första eller andra stycket skall ske endast om beloppet

uppgår till minst femtio kronor. Beloppet skall avrundas till närmast lägre
hela krontal.

7 § Från överskjutande belopp enligt 6 § skall före utbetalning avräknas
skatt för vilken den skattskyldige står i skuld hos beskattningsmyndighe­

ten. Skattebelopp som den skattskyldige har fått anstånd med att betala

enligt 5 § skall dock inte avräknas.

Restavgift

8 § Restavgift skall tas ut om

1. det skattebelopp som har tagits upp i en deklaration inte betalas inom

den tid som anges i 1 § förs ta eller andra stycket, eller

2. skatten inte betalas inom den tid som har bestämts enligt 1 § tred je

stycket.

9 § Har anstånd med betalning av skatten medgetts enligt 3, 4 eller 5 §,

tas restavgiften ut endast på det skattebelopp som inte har betalats senast'

398

vid anslåndstidens utgång.

, - ;

¬

3 -Jlestavgiften är sex öre för vaije hel krona av den skatt som inte har

SFS 1984; 151

atS, dock mi nst femtio kronor. Vid beräk ningen av restavgiften skall

dning ske till närmast högre hela krontal.

ii § Om särskilda omständigheter föreligger får beskattningsmyndighe-

téh meddela befrielse från skyldighet att betala restavgift. Bestämmelserna
om fastställande av skatt i denna lag gäller även om beslut i fråga om sådan

befrielse.

Beskattningsmyndigheten får meddela föreskrifter i fråg a om befrielse

från skyldighet att betala restavgift.

'

Ränta

12 § Ränta skall utgå på

1. skatt som avses i 1 § tredje stycket,
2. skatt som den skattskyldige fått anstånd me d att betala enligt 5 § till

den del skattebeloppet fastställts av besvärsmyndigheten.

I fall som avses i första stycket I utgår räntan från den dag då ska tten

skulle ha betalats enligt 1 § första stycket till och med den dag då skatten
skall betalas enligt beskattningsmyndighetens beslut. I fall som avses i
första stycket 2 skall bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördsla­

gen (19 53:272) tillämpas. Räntan skall dock beräknas från den dag, då
skattebeloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, ti ll och med
den dag då anståndstiden går ut.

13 § Räntan skall utgå på skatt som skall återbetalas enligt 6 § första

stycket. Räntan utgår från den dag då skattebeloppet har betalats ti ll och

med den dag då det återbetalas.

14 § Räntan beräknas för visst kalenderår eft er den räntesats so m mot­

svarar det åv riksbank en fastställda diskonto som gä ller vid utgå ngen av
december månad det föregående året, i fall som avses i 12 § med ett tillägg
av tre procentenh eter. För tid som infaller efter utgången av det år då
skatten beslutas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast lägre hela kron­

tal. Räntebelopp under femtio kronor tas inte ut och återbetalas inte.

15 § Har beslut som föranlett ränta ändrats, skall ny beräkning av ränta
göras. I fall som avses i 12 § första stycket 1 skall därvid för mycket erlagd

ränta återbetalas till den skattskyldige och i f all som avses i 13 § skall den

skattskyldige betala tillbaka vad han uppburit för mycket.

Indrivning

16 § Betalas inte skatten i rätt t id och ordning skall den drivas in.

. Bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om indrivning, avkortning,

avskrivning och efterkr av gäller i tillämpliga delar för skatt enligt denna

lag. Beskattningsmyndigheten beslutar dock om avkortning och kronofog­

demyndigheten om avskrivning av skatt. Införsel enligt 15 kap. utsök-

„, ningsbalken får äga rum vid indrivning av skatten.

399

¬

SFS 1984:151

17 § Har någon, i egenskap av företrädare för skattskyldig soni-är

disk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala
skatt i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den skattskyld'

betalningsskyldig för skatten. Betalningsskyldigheten får jämkas eller ef-,j
terges om det föreligger särskilda skäl.

^

Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras

vid allmän d omstol. Talan får inte väckas sedan den skattskyldiges betal­
ningsskyldighet för skattebeloppet har bortfallit enligt lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd betal­
ningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt.

Den som fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp enligt första

stycket får söka beloppet åter av den skattskyldige.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om re­

gressfordran enligt tredje stycket.

18 § Besvär över beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att

betala den skatt som besvären avser.

Åtgärder enligt denna lag skall verkställas även om det beslut som

föranleder åtgärden inte har vunnit laga kraft. Motsvarande gäller vid

verkställighet enligt utsökningsbalken. Att skatten efter överklagande har

fastställts till lägre belopp än det allmänna ombudet yrkat eller medgett får

dock inte föranleda återbetalning, om det allmänna ombudet anmält hinder

mot d et. I si stnämnda fall får beskattningsmyndigheten efter ansökan av

den skattskyldige medge återbetalning, varvid bestämmelserna i 49 §
2 mom. sista stycket uppbördslagen (1953:272) om ställande av säkerhet
skall tillämpas.

6 kap. Förhandsbesked

1 § Beskattningsmyndigheten får, efter ansökan av den som är skattskyl­

dig eller avser att bedriva verksamhet eller vidta åtgärd som kan medföra
skyldighet att betala skatt, meddela förhandsbesked i frågor som rör be­
skattningen, om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning
eller rättstillämpning.

I fråga om skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972:266) om skatt på

annonser och reklam kan förhandsbesked också meddelas efter ansökan
av den som avser att beställa en trycksak av en skattskyldig.

I frågor som rör beskattning enligt lagen (1957:262) om allmän energi­

skatt kan förhandsbesked meddelas även efter ansökan av den som i större

omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft eller bränslen.

Ärenden hos riksskatteverket om förhandsbesked enligt denna lag skall

avgöras av den särskilda nämnd som anges i 19 § taxeringslagen
(1956:623).

2 § Förhandsbesked skall sökas skriftligt hos beskattningsmyndigheten.

Sökanden skall lämna de uppgifter som behövs för att förhandsbesked

skall kunna meddelas. Myndigheten får begära varuprov av sökanden.

Görs undersökning eller anlitas sakkunnig för att utreda en varas beskaf­
fenhet, skall sökanden betala kostnaden för detta om myndigheten inte

400

medger undantag.

¬

Finner beskattningsmyndigheten med hänsymtill ansökningens inne-

SFS 1984:151

hålI,Vutrednihgens beskaffenhet eller andra omständigheter att förhands­
besked inte bör meddelas, skall ansökningen avvisas. Beslut om avvisning

far fattas utan att det allmänna ombudet har yttrat sig över ansökningen.

4 § Ärenden om förhandsbesked skall handläggas skyndsamt.

5 § Ett förhandsbesked som har vunnit laga kraft är bindande för stats­

verket i förhållande till sökanden, om denne yrkar det. Förhandsbeskedet

gäller skatt som redovisas efter det att beskedet har meddelats. Det får inte
avse längre tid än tre år. Förhandsbeskedet upphör att gälla vid fö rfatt­

ningsändringar som påverkar den fråga som beskedet avser.

7 kap. Särskilda avgifter

1 § Har den som är skattskyjdig i en d eklaration eller ett annat skriftligt

meddelande som avgetts till ledning för fastställande av hans skatt, lämnat

en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift
(skattetillägg). Skattetillägget är tjugo procent av det skattebelopp som

inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma

gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om sk att.

Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 6 eller 13 §,

påförs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av

den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver

vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen
innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock
skattetillägg enligt första stycket.

Har den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skatt beslutats

genom uppskattning enligt 4 kap. 6 eller 13 §, påförs den skattskyldige

skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av
uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha
påförts enligt de skriftliga uppgifter han lämnat till ledning för beskattning­

en. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från
den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt första stycket.

2 § Skattetillägg enligt 1 § tredje stycket skall undanröjas av beskatt­

ningsmyndigheten, om deklaration kommer in inom en månad från den dag

då den skattskyldige har fått del av beslutet om skattetillägg.

3 § Meddelande som har lämnats för en skattskyldig som är juridisk

person skall vid tillämpningen av detta kapitel anses ha lämnats av den

skattskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade

behörighet att företräda den skattskyldige.

4 § Skattetillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller
en misskrivning, som uppenbart framgår av deklarationen eller ett annat
skriftligt meddelande från den skattskyldige.

Skattetillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av

ett skriftligt yrkande och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig uppgift, påförs inte

401

skattetillägg.

¬

SFS 1984:151

5 § Har den som är deklarationsskyldig inte kommit in med d eklära

vid den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats, påfors han'

särskild avgift {förseningsavgift).

•

Förseningsavgiften är 100 kronor. Avgiften är dock 200 kronor om d

skattskyldige

'l

1. anmanats att lämna deklaration men inte fullgjort denna skyldighet

inom den tid so m föreskrivits, eller

' -

2. underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid för minst en av de ;

tre närmast föregående redovisningsperioderna.

6 § Skattetillägg och förseningsavgift får helt efterges om felaktigheten

eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyl­
diges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhål- ,

lande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller ,'

underlåtenheten framstår som ursäktlig med hä nsyn till den oriktiga upp­

giftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet som rör annat än '

vad som sägs i första meningen.

Skattetillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undan-

dragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

,

Särskild avgift far inte påföras sedan den skattskyldige har avlidit.

7 § Beskattningsmyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Kammar­

rätten prövar dock, på talan av allmänna ombudet, fråga om skattetillägg
på grund av oriktig uppgift i mål om skatt. Sådan talan får föras om den

oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har :

prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad

då domen eller det slutliga beslutet i målet h ar vunnit laga kra ft.

Den skattskyldiges yrkande i fråga om särskild avgift skall utan hinder '

av vad som an nars gäller om besvär prövas, om beslutet om den skatt som
avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om det allmänna
ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för den skattskyldige.
Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen förordna att målet
om särskild avgift skall tas upp och vidare handläggas av beskattningsmyn­
digheten.

8 § Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande om
detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekom­

mit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslutas ändring av tidigare beslut om skatt, skall även därav föranledd

nedsättning i beslut om skattetillägg vidtas.

9 § Skattetillägg skall avrundas till närmast lägre hela krontal. Skatte­

tillägg eller för en och samma redovisningsperiod utgående skattetillägg,
som inte uppgår till femtio kronor, påförs inte.

10 § Bestämmelserna om särskild avgift i dett a kapitel gäller inte i fråga r

om avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första st ycket 2.

402

¬

kap. Besvär

.

SFS 1984:151

*•

j--' .'

^ 'Éésvär i vanlig ordning

1 § Beskattningsmyndighetens slutliga beslut om skatt samt myndighe­

tens beslut om efterbeskattning, om anstånd med att lämna deklaration

' eller betala skatt, om uppdelning av skattebetalning, om återbetalning av

skatt och om rättelse får överklagas av den skattskyldige och av det
allmänna ombudet genom besvär hos kammarrätten.

Den skattskyldiges besvär skall ha kommit in inom två månader från den

dag då han fick del av beslutet. Allmänna ombudets besvär skall ha

kommit in inom t vå månader från den dag då beslutet meddelades.

2 § Ett beslut av länsrätten om utdömande av vite far överklagas av den
som har förpliktats utge vitet och av det allmänna ombudet genom besvär
hos kammarrätten.

Besvären skall ha kommit in inom tre veckor från den dag då den som

klagar har fatt del av beslutet.

3 § Ett beslut varigenom förhandsbesked har meddelats far överklagas

av den skattskyldige, annan sökande och det allmänna ombudet genom
besvär hos regeringsrätten.

Besvär av sökanden eller det allmänna ombudet skall ha kommit in inom

en månad från den dag då den som klagar har fått del av förhandsbeskedet.
Besvär av skattskyldig som inte är sökande skall ha kommit in inom en

månad från den dag då förhandsbeskedet meddelades.

4 § Beslut enligt 3 kap. 14 § oc h 4 kap. 3 § samt beslut om skatterevi­
sion, föreläggande av vite och avvisande av ansökan om förhandsbesked
far inte överklagas.

5 § Besvär över kammarrättens beslut i frågor som avses i 1 § första

stycket skall ha kommit in till regeringsrätten inom två månader från den
dag då den som klagar har fatt del av beslutet.

Besvär över kammarrättens beslut om utdömande av vite skall ha kom­

mit in till rege ringsrätten inom tre veckor från den dag då den som klagar
har fått del av beslutet.

6 § Har en part överklagat ett beslut om fastställande av skatt eller om
efterbeskattning får också motparten överklaga beslutet, även om den för

honom stadgade besvärstiden har gått ut. Motpartens besvär skall ha

kommit in inom en månad från utgången av den tid inom vilken de först

anförda besvären senast skulle ha anförts.

Återkallas eller förfaller på annat sätt den första besvärstalan, är även

den senare besvärstalan förfallen.

Besvär i särskild ordning

1 § Den skattskyldige får anföra besvär i särskild ordning om

1. skatten har fastställts i strid med bestämmelserna om vem som är

skattskyldig eller vad som är skattepliktigt,

2. skatten har fastställts mer än en gång för samma skattepliktiga förhål-

lande,

¬

SFS 1984:151

3. skatten har fastställts till ett belopp som väsentligt överstiger vad'

rätteligen bort utgå och detta beror på att den skattskyldige underlåti

lämna deklaration eller infordrad uppgift, eller om det har föranletts
felaktighet i deklaration eller annan uppgift som han har lämnat eller i'

uppgift eller handling som har legat till grund för en sådan deklaration eil
uppgift, eller

4. skatten borde ha fastställts till ett väsentligt lägre belopp på grund

någon an nan omständighet eller något annat bevis som den skattskyldige t

åberopar.

Besvärstalan enligt 3 eller 4 far tas upp till prövning e ndast om den kan

grundas på en omständighet eller ett bevis som det saknades kännedom om

när skatten fastställdes och det framstår som ursäktligt att den som söker
rättelse inte i ann an ordning har åberopat omständigheten eller beviset för

att fa rättelse.

8 § Besvär i särskild ordning får anföras senast under sjätte året efter •

utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända •

eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skatte- "

pliktiga händelsen har inträffat.

9 § Besvär som anförts i särskild ordning tas upp av kammarrätten. Har '

kammarrätten eller regeringsrätten beslutat om skatten skall besvären tas
upp av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrätten far, om besvär som anförts i särskild

ordning skall tas upp till prövning, förordna att målet skall vidare handläg­
gas av beskattningsmyndigheten.

10 § Vid fullföljd av tal an mot beslut i anledn ing av besvär som anförts i

särskild ordning gäller vad som i de tta kapitel i övrigt stadgas om besvär

över beslut om fastställande av skatt.

Gemensamma bestämmelser om besvär
11 § Det allmänna ombudet får föra talan till den skattskyldiges förmån.
Han har då samma behörighet som den skattskyldige.

12 § Ändras efter besvär ett beslut om skatt därför att skatten eller ett
avdrag bör hänföras till en annan redovisningsperiod än den som det
överklagade beslutet avser, får härav föranledd ändring vidtas i beskatt- .

ningen fö r den andra redovisningsperioden. I fråga om överklagande av
beslut om en sådan ändring gäller i tillämpliga d elar vad som stadgas om

överklagande av beslut om fastställande av skatt.

13 § Beskattningsfrågor som behandlas av en förvaltningsdomstol får

visas åter till beskattningsmyndigheten för ny behandling.

9 kap. Övriga bestämmelser
1 § Beskattningsmyndigheten skall föra register över vad som förekom -

404

mer i ett skatteärende.

¬

"§; Vite som föreläggs enligt denna lag skall bestämmas till e tt belopp

SFS 1984:151

• ,n led hänsyn till den skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska

rhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att

iaktta föreläggandet, dock lägst till femhundra kronor.

3 § Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten i det län där

beskattningsmyndigheten är belägen. Har vite samtidigt förelagts med stöd

av en bestämmelse i taxerin gslagen (1956:623) prövas frågan av den läns­

rätt som är behörig enligt den lagen. Har vite i annat fall samtidigt förelagts
med stöd av denna lag och lagen (1968:430) om mervärdeskatt görs pröv­

ningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag. Frågor om
utdömande av vite prövas efter anmälan från beskattningsmyndigheten.

Om ändamålet med vitet har förfallit, då fråga om att döma ut vitet

uppkommer, får vitet inte dömas ut. Ändamålet med vitet skall inte anses
ha förfallit om vitesföreläggandet iakttagits först efter det att anmälan
enligt första stycket kommit in till länsrätten.

Vid prövning av fråga om utdömande av vite får också fråga huruvida

och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas komma under bedöman­
de.

Befrielse från skatt
4 § Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer i särskilda fall medge nedsättning av eller befrielse

från skatt, liksom återbetalning helt eller delvis av skatt.

Medges ned sättning, befrielse eller återbetalning får medgivandet avse

även på skatten belöpande ränta och särskild avgift.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 då lagen (1959:92) om förfaran­

det vid viss kons umtionsbeskattning skall upphöra att gälla.

2. Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om skatt för vilken deklara­

tion skulle ha lämnats före ikraftträdandet. Vid tillämpningen av denna
bestämmelse och av bestämmelsen i punkt 1 skall dock iakttas vad som

sägs i punkterna 3—12. Vidare skall reglerna i 3 kap. i den nya lagen
tillämpas även på äldre förhållanden.

3. Inträder deklarationsskyldigheten tidigare enligt den nya lagen än

enligt den gamla lagen, skall den nya redovisningsordningen tillämpas först
för redovisningsperiod som böljar eller för skattepliktig händelse som
inträffar vid ikraftträdandet eller senare.

4. Skattskyldiga som efter ikraftträdandet skall lämna redovisning enligt

2 kap. 3 § tredje stycket för halvt eller helt beskattningsår får lämna en

deklaration för tiden från ikraftträdandet till ingången av närmast följande

beskattningsår.

5. De nya bestämmelserna i 2 k ap. 11 §, 3 kap. 6 § andra stycket samt

4 kap. 4 och 9 §§ tillämpas i fråga om beskattningsår som börjar vid
ikraftträdandet eller senare.

6. Bestämmelserna om beslut i 4 kap. med undantag för 4 och 9 §§

tillämpas även på äldre förhållanden. Beslut om fastställande av skatt

enligt 3 eller 5 § eller om efterbeskattning får dock inte meddelas om tiden

för meddelande av motsvarande beslut enligt den gamla lagen gått ut vid

den nya lagens ikraftträdande.

405

¬

vi'

v

SFS 1984:151

7. Vid berä kning av de tidsfrister för beslut som avses i 4 k ap. 3, 5

10 §§ tillämpas bestämmelserna i 1 ka p. 9 § om beskattningsår även f

före ikraftträdandet.

8. I fall som avses i 5 kap. 4 § gäller den nya bestämmelsen om s

skyldigheten inträtt efter ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen i 5

5 § tillämpas om besvär anförts efter ikraftträdandet. Bestämmelserna o

restavgift och ränta i den nya lagen tillämpas även på äldre förhållanden^
om skyldigheten att betala skatten till följd av deklaration eller beskatt­

ningsmyndighetens beslut inträtt efter den nya lagens ikraftträdande. Rän­
ta som avser tid före ikraftträdandet beräknas dock efter de procentsatser

som anges i 27 och 29 §§ gamla lagen.

Bestämmelserna om indrivning i 5 kap. 16 § tillämp as även i fråga om

ärende som har lämnats för indrivning före ikraftträdandet och i fråga om
ärende som efter ikraftträdandet har lämnats för indrivning men som avser
skatt som hänför sig till tid dessförinnan.

9. De nya bestämmelserna om förhandsbesked i 6 kap. gäller inte för

beslut i ärenden i vilka yttrande från reklamskattenämnden har avgetts

före ikraftträdandet.

10. Yttrande från det allmänna ombudet i ärenden som avser förhands­

besked enligt 6 kap. skall inhämtas endast i sådana ärenden där ansökan

från den skattskyldige kommit in efter ikraftträdandet och, såvitt gäller
förhandsbesked i fråga om reklamskatt, också i ärenden som har kommit in
före ikraftträdandet om yttrande från reklamskattenämnden inte dessförin­

nan har avgetts.

11. De nya bestämmelserna om besvär i 8 kap. tillämpas i fråga om

beslut som meddelas efter ikraftträdandet.

12. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift

som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den

nya bestämmelsen. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om

skatt enligt stämpelskattelagen (1964:308) och lagen (1983:219) om tillfällig

vinstskatt.

13. Deklaration som avser skatt på bensin och andra bränslen enligt

lagen (1957:262) om allmän energiskatt, skatt enligt lagen (1961:3 72) om
bensinskatt eller avgift enligt lagen (1973:1216) om särskild avgift för
oljeprodukter och kol och som avser redovisningsperiod som infaller under

tiden den 1 juli 1984-den 30 juni 1985 skall ha kommit in till beskattn ings­
myndigheten senast den femte i an dra månaden efter redovisningsperio­
dens slut.

Har i fråga om skatt på elektrisk kraft enligt lagen om allmän energiskatt,

redovisningsperiod förkortats genom den nya lagen skall de nya bestäm­
melserna om redovisningsperioder gälla först för redovisningsperiod som

enligt de äldre bestämmelserna böljar vid ikraftträdandet eller närmast
därefter.

14. I den mån lagarna under 1 kap. 1 § inneh åller särskilda övergångs­

regler som strider mot innehållet i p unkterna 2-13, gäller i stället dessa
regler.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

406

KJELL-OLOF FELDT

(Finansdepartementet)

¬