SFS 1990:324

• axe ringslag;

SFS 1990:324

Utkom från trycke t

Utfärdad den 10 maj 1990.

den 11 juni 1990

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller

avgift (taxering) enligt

1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
5. lagen (1927:321) om utsk iftningsskatt,
6. lagen (1933:395) om ersättningsskatt,

7. lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,
8. lagen (1983:1086) om vin stdelningsskatt,

9. lagen (1989:346) om särskild vinstskatt.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särski lda avgift er

(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål

om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

2 § Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även avgift
och avgiftsskyldig enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift.

3 § Begrepp som används i denna la g har samma innebörd som i kom ­

munalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomst ­

skatt.

4 § I lag en (1990: 325) om själv deklaration och kontrolluppgifter finns

bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för taxering.

I fråga om debiteri ng och uppbörd av skatt gä ller bestämmelserna i upp­
bördslagen (1953:272).

2 kap. Taxeringsorganisationen

Skatteförvaltningen

1 § Riksskatteverket leder och ansvarar för taxeringsarbetet i la ndet.

I va rje län finns en skattemyndighet som ansvarar för taxeringsarbetet i

länet. Varje skattem yndighet har ett eller flera skattekontor. Vid vaije

skattekontor finns en skattenämnd.

Riksskatteverket har samma befogenheter som ska ttemyndigheten har

enligt 3 kap. I förek ommande fall tar verket därmed öve r den be fogenhet
som annars tillkommer skattemyndigheten,

'Prop. 1989/90:74. SkU32. rskr. 217.

539

¬

SFS 1990:324

Beslutande myndigheter

2 § Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i det län dä'
den skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen.

Om den skattskyldige saknar hemortskommun i l andet, fattas beslutet \

av skattemyndigheten i Stockholms län.

En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta

beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant '
uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och ont det >
kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige.

Skattenämnden

-•

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen b estämmer får be­
sluta att en skattenämnd skall bestå av flera avdelningar. Bestämmelserna
om skattenämnd gäller även avdelning.

4 § Taxeringsärende avgörs i skattenämnd, om ärendet

1. avser omprövning av en tvistig fråga och nämnden inte tidigare J

prövat de omständigheter och bevis den skattskyldige åberopar,

,

2. avser en skälighets- eller bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk

betydelse för den skattskyldige,

3. av någon annan särskild anledning bör prövas i n ämnden.

5 § I skattenämnd finns ordförande, vice ordförande och övriga ledamö­

ter. Om nämnden består av flera avdelningar, skall det finnas en ordföran- i
de för vaije avdelning. Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer fastställer antalet vice ordförande vid vaije skattekontor.

6 § Ordföranden och vice ordföranden i skattenämnden skall vara tjäns­

temän vid skattemyndighet. De förordnas av riksskatteverket för högst tre ^

år i taget.

Chefen för skattemyndigheten får träda in som ordförande i skatte­

nämnden vid behandling av ärende som med hänsyn till dess särskilda
beskaffenhet kräver hans medverkan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer ,

det antal övriga ledamöter i skattenämnden som skall finnas vid vaije •
skattekontor. Sådana ledamöter väljs för högst tre år. För val av dessa
ledamöter gäller bestämmelserna i 7 kap. 5 —7 §§ .

7 § Skattenämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden

och fyra övriga ledamöter är närvarande. Fler än ordföranden eller vic e
ordföranden och fem övriga le damöter får inte delta i behandlingen av et t

ärende.

'

3 kap. Utredning i taxeringsärenden

Skattemyndighetens utredningsskyldighet

1 § Skattemyndigheten skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda.

540

¬

2 § Den skat tskyldige skall ges tillfä lle att yttra sig innan hans ärende

SFS 1990:324

avgörs, om det inte är onödigt.

I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts

ärendet genom någon annan än honom själv och att få tillfälle att yttra sig
över dem gäller bestämmelserna i 1 7 § förvaltningslagen (1986; 223).

3 § Beslut om tax ering får fattas på grundval av en förenklad självdekla­

ration utan att den som avgett deklarationen underrättats om och fått

tillfälle att yttra sig över

1. vad som från folkbokföringsmyndighet har inhämtats i fråga om

förutsättningarna för sådan skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbö rds­

lagen (1953:272) som får ges en ogift skattskyldig eller

2. kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen

(1990:325) om självdeklaration och kontro lluppgifter och som avse r in­
komst av tjänst eller kapital eller avser räntetillägg.

4 § Vill den skattskyldige lämna upplysningar muntligt inför skatte­
nämnden i ett taxeringsärende som angår honom och skall avgöras i

nämnden, skall han få tillfälle till det om inte särskilda skäl talar emot det.

Föreläggande att lämna upplysningar eller visa upp handling

5 § Skattemyndigheten får förelägga den skattskyldige att i den omfatt­

ning som anges i föreläggandet lämna de upplysningar som behövs för

kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration är riktiga eller annars för
hans taxering.

Skattemyndigheten får vidare förelägga den skattskyldige att visa upp

kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande hand lingar som
behövs för kontroll av deklarationen.

Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att

den skattskyldige annars inte följer föreläggandet.

6 § Länsrätten får, om det finns synnerliga skäl, på frams tällning av en
skattskyldig som enligt 5 § förelagts att lämna uppl ysningar eller visa upp

handling befria honom från denna skyld ighet, när upplysningarna eller
handlingen avser förhållande om vilket den skattskyldige skall iaktta tyst­
nad eller särskilda omständigheter i annat f all gör att upplysningarna eller
handlingens innehåll inte bör komma till någon annans kännedom.

Taxeringsbesök

1 § Om några uppgifter i en självdeklaration behöver kontrolleras ge­

nom avstämnin g mot räkenskaper, anteckn ingar eller andra handlingar,

får skattemyndigheten komma överens med den skattskyldige om att
sådan avstämning skall göras vid besök hos honom eller vid annat person­

ligt sammanträffande. Överenskommelse får även träffas om besiktning av
fastighet, inventarier eller annat som är av betydelse för taxeringskontrol­
len.

Taxeringsrevision

8 § Skattemyndigheten får beslu ta om tax eringsrevision för att kontrol­

lera att skyldighet enli gt lage n (1990:325) om självdeklaration och kon-

541

¬

SFS 1990i 324

trolluppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt. Taxeringsrevision får

hos den som är bokforingsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) ölT

skyldig a tt föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141)
och hos juridisk person som inte är dödsbo. Hos andra deklarations- elléf.

uppgiftsskyldiga får taxeringsrevision göras när särskilda skäl föranledef-

det. Taxeringsrevision får inte göras hos myndigheter.

Taxeringsrevision får även göras för att inhämta uppgifter av betydelse

för kontroll av att andra till namnet kända personer eller någon person,

som ingått viss bestämd rättshandling med den som skall revideras, full­
gjort sin deklarations- och uppgiftsskyldighet.

Hos den som avses i första stycket an dra meningen får taxeringsrevision

dessutom göras för att samla in uppgifter som en förberedande åtgärd for

kontroll av andra än den som revideras. Sådan revision beslutas, om den

som revideras inte är skyldig att efter föreläggande lämna uppgifter röran­

de personerna i fråga, av riksskatteverket eller efter verkets bestämmande

av en skattemyndighet.

9 § I ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän för- '

ordnas att verkställa revisionen (revisor).

10 § En taxeringsrevision skall om möjligt göras på sådant sätt och på
sådan tid att den inte hindrar verksamheten för den som revideras. Den

får inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan kl. 19.00 och k l.

8.00.

'

Skattemyndigheten får, när det behövs, bestämma tid och plats för •

revisionen. Revisionen får verkställas hos den som skall revideras eller på '

annan plats. Om denne medger det får revisionen göras också i annat

utrymme hos honom än sådant som huvudsakligen används för verksam- '
heten. Om revisionen skall göras på någon annan plats än hos den som

skall revideras, skall räkenskaper och andra handlingar på begäran av ' •

revisorn överlämnas mot kvitto till denne.

11 § Vid taxeringsrevision får granskning ske av räkenskaper, anteck- ;

ningar och verifikationer samt av korrespondens, protokoll och andra '
handlingar som rör verksamheten.

Med handling förstås framställning i sk rift eller bild samt upptagning ^

som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt '

hjälpmedel.

Taxeringsrevision får verkställas för kontroll även av det löpande be­

skattningsårets räkenskaper och handlingar.

Vid taxeringsrevision hos den som är bokföringsskyldig enligt bokfö­

ringslagen (1976; 125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruks- '
bokföringslagen (1979:141) får revisorn även inventera kassan samt grans- ,
ka varulager, maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigva­

rande bruk.

12 § Vid taxeringsrevision är den som revideras skyldig att genast till ­

handahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs •
för revisionen. Han skall också lämna tillträde till sådana utrymmen sorh^

542

huvudsakligen används i hans verksamhet, samt ge den h jälp som behöv?.

¬

r

.•

';;;;för granskning av handlingar och varul ager samt mask iner och andra för

SFS 1990; 324

stadigvarande bruk avsedda inventarier och för kassainventering.

. Revisorn skall på begäran ges tillfä lle att själv använda terminal eller

annat tekniskt hjä lpmedel för att ta del av uppta gning som kan uppfa ttas

endast med sådant hjälpmedel.

Om den som ska ll revidera s inte fullgör sina skyl digheter enligt första

eller andra stycket, får skattemyndigheten för elägga honom vid vite att

fullgöra dem.

13 § Revisorn har rätt att ta del av handli ngar som är av bety delse för

revisionen även om den som revideras skall iaktta tystnad om deras
innehåll. När det finns synnerliga skäl får länsrätten dock på framställning

av den som revi deras besluta att sådana handlingar eller handlingar, som

med häns yn till der as innehåll på gr und av särskilda omständigheter inte

bör komma till någon annans kännedom, skall undantas från revisionen.

Om handlingen utgörs av sådan upptagning som avses i 11 § andra

stycket, får domstolen besluta om sådana begränsningar i revisorns rätt att
själv använda tekniska hjälpmedel som behövs för att handlingar, som
enligt första stycket bör undantas från granskning, inte skall bli tillgängliga

för revisorn.

14 § Skattemyndigheten skall sna rast lämna meddel ande om resultatet

av revisionen till den som reviderats i de delar som rör honom.

Uppgifter om utdelning på aktier m. m.

15 § Skattemyndigheten får hos den som tagi t emot uppgifter enligt 3

kap. 28 eller 29 § lagen (1990:325) om sjä lvdelclaration och kontrol lupp­

gifter för taxeringskontroll ta del av dessa uppgifter. Den hos vilken

uppgifterna förvaras är skyldig att lämna den hjälp som behöv s för att

genomföra kontrollen.

Utlämnande av uppgifter

16 § Uppgifter som mynd ighet förfogar över och so m behöv s för taxe­

ring skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i frå ga om

uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap.
1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i
någon av de nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sekre­

tesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något

enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om re ge-

' ringen på an sökan av skatte myndigheten beslutar att uppgiften skall läm­

nas ut.

1

' 17 § Uppgifter i självdeklarationer skall på begäran lämnas ut till de

myndigheter som utövar ta xerings- eller skattekontroll om d et behövs för

kontrollverksamheten. Detsamma gäller beträffande uppgifter i andra

' handlingar som har upprättats eller för granskning omhändertagits av e n
' myndighet vid taxeringskontroll eller lämnats till ledning för taxering

' enligt bestämmelserna i lage n (1990:325) om självd eklaration och kon-

543

''' trolluppgifter.

¬

SFS 1990:324

Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndi

främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse
handräckning i skatteärenden.

18 § Uppgifter som avses i 3 kap. 28 och 29 §§ lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter får utan hinder av bestämmelserna
om sekretess lämnas till dem som betalat ut ränta eller utdelning och till
deras medhjälpare.

4 kap. Taxeringsbeslut

1 § Taxeringsbeslut är grundläggande beslut om årlig taxering, ompröv­

ningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder efter domstols beslut.

Den skattskyldige skall utan dröjsmål underrättas om innehållet i ett

taxeringsbeslut, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet är till

den skattskyldiges nackdel skall han underrättas om hur han kan begära
omprövning av eller överklaga beslutet.

Årlig taxering
2 § Skattemyndigheten skall va rje taxeringsår fatta taxeringsbeslut före
utgången av november på grundval av de uppgifter som lämnats enligt

lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt vad som
i övrigt framkommit vid utredning enligt 3 kap.

Under november taxeringsåret får skattemyndigheten dock inte till den

skattskyldiges nackdel fatta grundläggande beslut om årlig taxering, om­

prövningsbeslut eller besluta om skattetillägg.

3 § Har den skattskyldige inte lämnat självdeklaration eller kan, på

grund av brister i eller bristfälligt underlag for deklarationen, inkomsten
av en viss förvärvskälla eller den skattepliktiga förmögenheten inte beräk­

nas tillförlitligt, skall inkomsten eller förmögenheten uppskattas till det
belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i

ärendet (skönstaxering).

4 § Har den skattskyldige lämnat en förenklad självdeklaration, får tax­
eringsbeslut fattas på grundval av den, även om förutsättningarna enligt 2

kap. 10 och 11 §§ lagen ( 1990:325) om självdeklaration och kontrollupp­

gifter för en sådan självdeklaration inte föreligger i alla del ar. Detta gäller
dock inte om uppgift skall lämnas om rörelse eller jordbruksfastighet eller
om annan fastighet, for vilken intä kten skall be räknas enligt 24 § 1 mom,

kommunalskattelagen (1928: 370).

5 § Skattemyndigheten skall inte ta upp en inkomst till beskattning ho s
en skattskyldig, om han gör sannolikt att det efter utgången av november
taxeringsåret kommer att finnas förutsättningar för att han skall frikal las
från skattskyldighet för inkomsten på grund av bestämmelserna i 54 §
första stycket f kommuna lskattelagen (1928:370).

544

¬

c ,

6 § Skattemyndigheten får avstå från att vid taxeringen avvika från en

SFS 1990:324

självdeklaration, om avvikelsen skulle avse endast ett mindre belopp.

Omprövning
7 § Skattemyndigheten skall ompröva ett taxeringsbeslut i en fråga som
kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande

med det allmänna, om den skattskyldige begär det eller om det finns andra

skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige överklagat ett tax­
eringsbeslut framgår av 6 kap. 6 §.

Om något grundläggande beslut om årlig taxering inte har fattats får

taxering ske genom omprövning.

Skattemyndigheten får avstå från att på eget in itiativ ompröva ett be­

slut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

8 § Om en fråga som avses i 7 § har avgjorts av allmän förvaltningsdom­

stol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan.

Omprövning på begäran av den skattskyldige

9 § Vill den skattskyldige begära omprövning av ett beslut, skall han
göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten

före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före

utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett
taxeringsbeslut som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan hand­

ling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning.

Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan

kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket

gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyn­
dighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol,
får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den
skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handling­

en kom in till myndigheten eller domstolen.

10 § Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad

av den skattskyldige eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda

föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning

annars inte görs.

11 § Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett
beslut om skattetillägg på begäran av den skatts kyldige omprövas, så länge

beslutet i d en taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit

laga kraft.

12 § Trots bestämmelsen i 8 § får en fråga som har avgjorts av länsrätt

eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft om prövas, om beslu­

tet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har
meddelats därefter.

545

18-SFS 1990

¬

i-J- -

SFS 1990:324

Omprövning på initiativ av skattemyndigheten

13 § Omprövar skattemyndigheten självmant ett taxeringsbeslut,
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fordel meddelas före'

utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det

femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av

1. skattemyndighets taxeringsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols

beslut i mål om taxering avseende annat taxeringsår eller annan skattskyl­

dig,

2. allmän förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i

fastighetstaxering,

3. skattemyndighets beslut om åtgärd enligt 28 kap. 12 § fastighetstaxe­

ringslagen (19 79:1152) eller om rättelse enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap.
10 § samma lag,

4. beslut av ri ksskatteverket, kammarrätt eller regeringsrätten angående

sjömansskatt,

5. beslut om utländsk skatt eller om obligatoriska avgifter som avses i

46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen (1928:370).

Även om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får

skattemyndigheten till den skattskyldiges fördel självmant ompröva ett

beslut om skattetillägg så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett

skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

14 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får,

utom i fall som avses i andra stycket samt i 16 och 17 §§, inte meddelas

efter utgången av året efter taxeringsåret.

Har den skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid, får ett

omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av

den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får

meddelas inom ett år från den dag självdeklarationen kom in till skatte­
myndigheten, dock senast före utgången av det femte året efter taxerings­

året.

Eftertaxering
15 § Skattemyndigheten får meddel a ett omprövningsbeslut som är till
nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 14 §

första stycket under de förutsättningar och på det sätt som anges i 16-

22 §§ (e flertaxering).

16 § Eftertaxering får ske om den skattskyldige

1. i självdeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning

för taxeringen,

2. lämnat oriktig uppgift i mål om taxering eller

3. underlåtit att lämna självdeklaration, uppgift eller infordrad upplys­

ning trots att han är uppgiftspliktig enligt lagen (1990:325) om självdekla­
ration och kontro lluppgifter

och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett tax­

eringsbeslut avseende den skattskyldige eller hans make, eller, i fråga om
förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med honom bli-

546

vit felaktig t eller i nte fattats.

¬

17 § Eftertaxering får också ske

SFS 1990:324

1. vid rä ttelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbise­

ende,

2. när kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen

(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter saknats eller varit
felaktig,

3. när en ändring i et t taxeringsbeslut föranleds av beslut som anges i

13 § andra stycket 1—5.

Eftertaxering enligt första stycket 3 med anledning av beslut som anges i

13 § andra stycket 1 avseen de annan skattskyldig får inte ske om beslutet

skulle framstå som uppenbart oskäligt.

18 § Eftertaxering enligt 16 § samt 17 § första stycket stycket 1 och 2 får
ske endast om den avser belopp av någon betydelse.

Eftertaxering får inte ske om skattemyndigheten tidigare fattat beslut

om eftertaxering avseende samma fråga.

19 § Skattemyndighetens beslut om eftertaxering skall meddelas före

utgången av femte året efter taxeringsåret om inte annat anges i 20-22 §§.

20 § Beslut om eftertaxering enligt 17 § först a stycket 3 får meddelas

även efter den tid som anges i 19 § men senast sex månader efter det beslut

som föranleder ändringen.

Beslut om ef tertaxering på grund av oriktig uppgift i omprövningsären­

de eller mål om taxering får meddelas efter den tid som anges i 19 § men

senast inom ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens

eller domstolens beslut i äre ndet eller målet vunnit laga kraft.

Om den skattskyldige har avlidit, får beslut om eftertaxering inte med­

delas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteck­

ningen efter honom gavs in för registrering.

21 § Har den skattskyldige på sätt som anges i 14 § andra stycket skatte­

brottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott som

avser hans beskattning eller har åtal väckts mot honom för sådant brott,
får beslut om eftertaxering för det år som brottet avser meddelas av
skattemyndigheten även efter utgången av den tid som anges i 19 §. Det­
samma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant
brott har förlängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.

Beslut om eftertaxering får i fall som avses i 12 § skattebrottslagen också

meddelas efter utgången av den tid som anges i 19 §.

Beslut enligt första stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret

efter det år då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslut
enligt andra stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det
år då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyl­
dige avlidit skall dock beslut om eftertaxering meddelas inom sex månader
från dödsfallet.

Beslut enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrotts­

lagen, undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval
av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke

547

¬

' c '

SFS 1990:324

eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs
eller inte bifalls till någon del.

; -

22 § Vad som sägs i 21 § tillämpas också beträffande en juridisk person
beskattning, om åtgärd som avses i 21 § första stycket har vidtagits mot

den som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 §
skattebrottslagen (1971; 69) föreligger beträffande honom.

Beslut om taxeringsåtgärder

23 § Skattemyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat
beslut i e tt mål om taxering fastställa den skattskyldiges beskattningsbara
inkomst och vidta de taxeringsåtgärder i öv rigt som föranleds av domsto­
lens beslut.

Förteckning av beslut

24 § Taxeringsbeslut skall förtecknas på sätt som regeringen bestämmer.

5 kap. Särskilda avgifter

Skattetillägg

1 § Har en skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelan­

de, som han avgett till ledning för taxeringen, lämnat uppgift som befinns

oriktig, skall en särskild avgift {skattetillägg) påföras honom. Detsamma
gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om taxering
och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats.

Skattetillägg enligt första stycket tas ut med fyrtio procent av den skatt

som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts den
skattskyldige eller hans make eller, i fråga om förmögenhetsskatt, någon
annan person som samtaxeras med honom.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent i fall då

den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av
kontrollmaterial som normalt är tillgängligt vid taxering. Sådant kontroll­

material kan vara taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det
nästföregående beskattningsåret eller uppgifter som det enligt lagen

(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter åligger arbetsgivare
eller andra, att utan föreläggande lämna till ledning för taxering avseende

någon annan. För annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklara­

tion för det nästföregående beskattningsåret gäller vad som sagts nu endast

om materialet varit tillgängligt för skattemyndigheten före utgången av

november taxeringsåret. Som normalt tillgängligt kontrollmaterial anses

inte meddelande från en annan skattemyndighet.

2 § Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxe­

ring, påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt
som till följd av skönstaxeringen p åförs den skattskyldige utöver den skatt

som annars skulle ha påförts honom. Vid beräkningen skall dessutom

bestämmelserna i 1 § andra stycket tillämpas. Till den del skönstaxeringen
innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skatte-

548

tillägg tas ut enli gt b estämmelserna i I §.

¬

Första stycket tillämpas också om skönstaxering har skett på grund av

SFS 1990:324

utebliven självdeklaration och självdeklaration inte kommit in trots att

föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt

som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt
som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter som den skattskyldige
kan ha lämnat till ledning för taxeringen.

3 § Beslut om skattetillägg enligt 2 § andra stycket skall undanröjas om

en självdeklaration har kommit in till skattemyndighet eller allmän

förvaltningsdomstol före utgången av året efter det då beslutet fattades.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före

utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut

om skattetillägg eller skattsedeln eller någon annan handling med uppgift
om skattetilläggets storlek, skall skattetillägget undanröjas om en självde­

klaration har kommit in inom två månader från den dag han fick sådan
kännedom.

4 § Skattetillägg tas inte ut i samb and med rättelse av en felräkning eller

misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen eller av ett

annat skriftligt meddelande från den skattskyldige. Detsamma gäller vid

rättelse av en oriktig uppgift i fråga om i nkomst av tjänst eller kapital, om
rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift

som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:325) om självdekla­

ration och kontrolluppgifter och som var tillgänglig för skattemyndigheten
före november månads utgång taxeringsåret.

Skattetillägg tas inte heller ut i den mån avvikelsen avser bedömning av

ett skriftligt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av natura­

förmån eller tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Om den

skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, skall skattetillägg inte

tas ut.

Förseningsavgift

5 § Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration

inom föreskriven tid, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras

honom. Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra skatt­

skyldiga med 500 kronor.

Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration,

inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti und er taxeringsåret,
bestäms förseningsavgiften till fyra gånger det belopp som anges i första

stycket.

Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har

avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte

följt ett föreläggande att avge en allmän självdeklaration inom den tid som
föreskrivs i föreläggandet.

• Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshand­

ling, som inte är behörigen undertecknad, tas förseningsavgift ut endast
om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläg­
gande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket.

549

¬

'p'

SFS 1990:324

Eftergift av särskild avgift

6 § Särskild avgift skall efterges helt, om felaktigheten eller underlå

heten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldigcs åld

sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den frams
som ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten-

framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet eller annari

särskild omständighet.

Skattetillägg får efterges helt när det belopp som kunde ha undandragits ^

genom felaktigheten eller underlåtenheten är ringa.

7 § Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande

om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekom- '

mit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslut om särskild avgift

8 § Beslut om eftertaxering får inte avse enbart särskild avgift, utom i

fall som avses i 4 kap. 17 § 1.

9 § Utöver vad som följer av bestämmelserna i 4 kap. får beslut om '
skattetillägg fattas på sätt som anges i 10 och 11 §§ .

10 § Beslut eft er utgången av året efter taxeringsåret om påförande av
skattetillägg på grund av oriktig uppgift i omprövningsärende skall medde­

las samtidigt med beslutet i omprövningsärendet.

!'

Beslut om påförande av skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål

om taxering får meddelas inom ett år från utgången av den månad då ,
domstolens beslut vann laga kraft.

11 § Ändras ett taxeringsbeslut skall skattemyndigheten vidta den änd­

ring av beslut om skattetillägg som föranleds av taxeringsbeslutet.

Övriga bestämmelser om särskild avgift

12 § Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige har avlidit.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 20 §

2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller 20 § 2 mom. lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt får regeringen meddela befrielse
från särskild avgift.

13 § Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt

uppbördslagen (1953:272). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor,
påförs inte. Särskild avgift tillfaller staten.

Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt påföras skattetillägg,

som skall beräknas efter såväl fyrtio som tjugo procent uträknas först
skatten på sum man av de undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan

vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart

och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna

beloppen.

Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon i annat fa ll än

som avses där skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser.

550

¬

é kap. Överklagande

SFS 1990:324

Överklagande av skattemyndighetens beslut

1 § En skattemyndighets taxeringsbeslut i e n fråga som kan ha b etydelse

för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmän­
na får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, riksskatteverket och,

1 fråga om beslut om taxering till kommunal inkomstskatt, kommunen.

Den skattskyldige får ock så öve rklaga beslut att avvisa en begä ran om

omprövning av taxeringsbeslut.

2 § Föreläggande vid vite o ch beslut om tax eringsrevision får inte ö ver­

klagas.

Den skattskyldiges överklagande

3 § Överklagandet skall vara skri ftligt och ha komm it in före ut gången
av det femte år et efter taxe ringsåret. Om tax eringsbeslutet har medd elats
efter den 30 juni femte året efter det taxeringsår som beslutet avser och den
skattskyldige har fått del av bes lutet efter utg ången av ok tober samma år,
får överklagandet dock komma in ino m två måna der från den dag då den

skattskyldige fick del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett taxeringsbeslut även om det inte gått

honom emot.

4 § Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om skatte­

tillägg överk lagas så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett

skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

5 § Skattemyndigheten skall pröva om överkl agandet har kommit in i

rätt tid. Har över klagandet kommit in för sent, sk all myndigheten avvisa

det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överldagandet skal l inte avvisas, om förseningen ber or på att skatte­

myndigheten har lämnat den skatt skyldige en felaktig underrä ttelse om
hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden

kommit in till en annan sk attemyndighet än den so m fattat besl utet eller

till en allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart

översändas till den skatte myndighet som fattat beslutet med uppgift om
den dag då handlingen kom in ti ll myndigheten eller domstolen.

6 § Skattemyndigheten skall snarast ompröva det över klagade beslutet.

Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas enligt 5 § eller hinder
mot omprövning föreligger enligt 4 kap . 8 §.

Ett överklagande förfaller, om skattemyndigheten ändrar beslutet så

som den skattskyldige begär.

Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige

begär, skall över klagandet anses omfa tta det nya beslutet. Finns skä l för

det, får myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla överkla­

gandet.

7 § Om överklagandet inte avvisas enli gt 5 § eller förfaller enligt 6 §,
skall skattemyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut

551

¬

SFS 1990:324

och övriga handlingar i ärendet till länsrätten. Om det finns särskilda
fär överklagandet Överlämnas till länsrätten utan föregående omprövning.'

Riksskatteverkets eller kommuns överklagande

< \

8 § Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist ,

som enligt 4 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av skatte- >

myndighet eller ef^er sådan tid men inom två månader från den dag då det

överklagade beslutet meddelades.

Överklagas ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering och yrkas

ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in •

inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

9 § Om riksskatteverket har överklagat ett taxeringsbeslut, skall därav •
föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt.

Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut

10 § Överklagande får inte ske av länsrättens beslut avseende

1. befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp hand- ^

ling som behövs för utredning,

2. undantagande av handling från taxeringsrevision,
3. en skattemyndighets beslut att avvisa en begäran om omprövning

såsom for sent inkommen.

11 § Har den skattskyldige hos länsrätten överklagat skattemyndighe­

tens taxeringsbeslut, får myndigheten överklaga länsrättens beslut, om det „
innebär att den skattskyldige har fått helt eller delvis bifall till sin talan.

12 § Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kam­

marrätten även om verket inte tidigare har fort det allmännas talan i
målet.

i

13 § Om den skattskyldige överklagar länsrättens eller kammarrättens

beslut, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag

då han fick del av beslutet.

Om länsrättens beslut överklagas av skattemyndigheten, riksskattever­

ket eller kommunen, skall överklagandet ha kommit in inom två månader
från den dag beslutet meddelades. Detsamma gäller om riksskatteverket
överklagar kammarrättens beslut.

14 § Om någon har överklagat ett beslut av länsrätt eller kammarrätt, får

även någon annan som haft r ätt att överklaga beslutet ge in ett överkl agan­

de, trots att den för honom gällande tiden för överklagande gått ut. Ett
sådant överklagande skall ges in inom en månad från utgången av den tid

inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet av någon annan anled­

ning, forfaller också det senare.

552

¬

öreträdare för det allmänna m. m.

SFS 1990:324

15 § Om en skattskyldig överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i

länsrätten och kammarrät ten av skattemyndigheten. Överklagar riksskat-

teverket, skall det allmännas talan föras av verket.

Riksskatteverket för det allmännas talan i regeringsrätten.

16 § En skattemyndighet får uppdra åt en annan skatte myndighet att i

allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller
en viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra

myndigheten medger det.

Riksskatteverket får ta över upp giften att i allmä n förvaltningsdomstol

föra det allmännas talan i ett vis st ärende eller en viss grupp av ärenden.

Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att

företräda verket i a llmän förvaltningsdomstol.

17 § Riksskatteverket får inom den för verket gällande tiden för överkla­

gande föra talan till den skattskyldiges förmån. Verket har då samma

behörighet som den s kattskyldige.

Handläggning vid domstol

18 § En talan får inte ändras i andra fall än som anges i 1 9 och 20 §§.

Som ändring av talan anses inte när klaganden inskränker sin talan eller,

utan att frågan som är föremål för prövning ändras, åberopar en ny

omständighet till stöd för sin talan.

19 § Klaganden får framställa ett nytt yrkande om inte en ny fråga

därigenom förs in i målet.

I må l i länsrätten får kla ganden dessutom, inom den tid som g äller för

överklagande, föra in en ny frå ga som har samba nd med den frå ga som

skall prövas , om länsrätten finne r att frågan uta n olägenhet kan pröv as i

målet.

20 § I ett mål om taxering får klaganden föra in en fråga om skattetillägg
som har föranletts av den taxeringsfråga som är föremål för prövning, om
domstolen finner att skattetilläggsfrågan uta n olägenhet kan prö vas i m å­

let.

21 § Om domstolen i f all som avses i 19 § andra stycket och 20 § inte tar
upp den ny a frågan till prövn ing får rätten ö verlämna den till sk attemyn­

digheten för omprövning.

22 § Om det finns fler frågor i samma mål, får särskilt beslut meddelas i
någon av dem trots att handläggningen i ö vrigt inte ha r avslutats.

23 § Om det är lämp ligt med hänsyn till utredningen, får särskilt beslut
ges över en av flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydel­
se för utgången i målet eller över hur en viss uppkommen fråga, som

främst angår rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörandet av saken.

När särskilt beslut medd elas bestämmer rätten med hä nsyn till omstän­

digheterna om talan mot beslutet skall föras särskilt eller endast i samband

553

¬

SFS 1990:324

med talan mot rättens slutliga avgörande i målet. Om rätten bestämm
talan skall föras särskilt, får den förordna att målet i övrigt skall vila

dess det särskilda beslutet har vunnit laga kr aft.

24 § Vid handläggningen i läns rätt och kammarrätt av mål om särskifd,
avgift skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär de t.;

Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning att anta

att avgift kommer att tas ut.

7 kap. Övriga bestämmelser

Vite

1 § Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

2 § Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitet^ .
lämplighet bedömas.

Ställföreträdare
3 § Vid bedömn ingen av vem som är behörig ställföreträdare för skatt- >
skyldig enligt denna lag skall 4 kap. 2 § lagen (1990; 325) om självdeklara- •

tion och kontrolluppgifter tillämpas.

Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är juridisk person, anses

ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att uppgifts-

lämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.

Ändring i taxeringsbeslut till följd av dubbelbeskattningsavtal
4 § Om en bestämmelse i avtal för att undvika eller lindra dubbelbe­
skattning som Sverige har träSat med någon annan stat leder till att ,
ändring skall vidtas i fråga om taxering som rör statlig eller kommunal

skatt eller i fråga om någon annan åtgärd varigenom sådan skatt har

påförts, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
vidta sådan ändring.

Val till skattenämnd

5 § Val av ledamot i skattenämnd förrättas av landstinget. Om det i
länet finns en kommun som inte ingår i landstingskommunen förrättas

valet av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem .

emellan som sk attemyndigheten bestämmer efter befolkningstalen. 1 Got­
lands län förrättas valet av kommunfullmäktige i G otlands kommun.

Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många leda­

möter som motsvarar den kvot som erhålls om antalet närvarande ledamö­
ter delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om kvoten är ett

brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. I lag en (1955:138)

om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige

m. m. finns särskilda föreskrifter om förfarandet.

Vid val av ledamöt er skall eftersträvas att lekmannakåren får en allsidig

sammansättning med hänsyn till ledamötemas ålder, kön och yrke.

554

¬

6 § Valbar till ledamot i skattenämnd är den som har rösträtt vid val av

SFS 1990; 324

kommunfullmäktige och är kyrkobokförd i en kommun som ingår i skatte­

myndighetens verksamhetsområde och inte har förvaltare e nligt 11 kap .

7 § föräldrabalken.

Tjänsteman inom skatteförvaltningen eller vid allmän förvaltnings­

domstol eller nämndeman i allmän förvaltningsdomstol får inte väljas till

ledamot i skattenämnd.

Den som har fyllt sextio år eller uppger giltigt hinder är inte skyldig att ta

emot uppdrag som ledamot.

Skattemyndigheten prövar självmant den v aldes behörighet.

7 § Den som fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara

ledamot. Skattemyndigheten får entlediga en ledamot som visar giltigt

hinder. Om en ledamot inte längre är valbar, upphör uppdraget.

När ett uppdrag blir ledigt, utses en ny ledamot för den tid som återstår.

Om antalet valda ledamöter ändras, får en nytillträdande ledamot utses för

kortare tid än tre år.

8 § Landstinget får besluta att av lan dstingskommunens medel skall till

de landstingsvalda ledamöterna i skattenämnd betalas arvoden, reseersätt­

ningar, traktamenten och andra ekonomiska förmåner enligt de grunde r

som enligt kommunallagen (1977:179) gäller för ersättning till ledamöter i
landstingskommunala nämnder. Kommunfullmäktige har motsvarande

rätt i fråga om de kommunvalda ledamöterna.

1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 då taxeringslagen

(1956:623) skall upphöra att gälla. Den nya lagen tillämpas första gången

på ärenden och mål som avser 1991 års taxering.

2. Den gamla lagen skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål

avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i den gamla lagen sägs
om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den

1 januari 1991 gälla skattemyndighet.

3. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 3 kap. 8 § i den ny a lag en om ve m

som får besluta om taxeringsrevision tillämpas i fråga om beslut om
taxeringsrevision sojn fattas från och me d den 1 januari 1991.

4. I mål som anhängiggörs hos regeringsrätten från och med den 1

januari 1991 skall riksska tteverket föra det allmänna s talan. Bestä mmel­

serna i 6 kap. 1 6 § tredje stycket och 17 § i den nya lagen gäller därvid.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

ERIK ÅSBRINK

(Finansdepartementet)

555

¬