SFS 1959:92

SVENSK FÖRFATTNINGSSAMLING

.'

1959 • Nr 92—98

Utfcom frän trycket den 28 april 1959

Nr 92

KUNGL. MAJ:TS FÖRORDNING

i, •''

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning;

given Stockholms slott den 3 april 1959.

„ Kungl. Maj:t har, med riksdagen^, funnit gott förordna som följer.

t <

I ' .

Kap. 1. Inledande bestämmelser

1 §•

Bestämmelserna i denna förordning skola, i den mån särskild föreskrift

lärom lämnas, äga tillämpning å skatt eller annan avgift som utgår vid till­

verkning eller försäljning av varor inom riket eller i samband med annan

[armed jämförlig verksamhet (skatt).

2 §.

•d, denna förordning förstås med

> i>pkattningsmyndighet den myndighet som, enligt vad i vederbörande skat-

äförfattning eller annorledes stadgas, har att besluta om skattens faststäl-

mde,

.skattskyldig den som, enligt vad i vederbörande skatteförfattning stad-

ss/är gentemot statsverket ansvarig för skattens utgörande samt

'^dUmänt ombud den tjänsteman hos beskattningsmyndigheten åt vilken

iuiigl. Maj :t uppdragit att hos besvärsmyndighet föra det allmännas talan

nM och ärenden, å vilka denna förordning äger tillämpning.

f

Kap. 2. Om fastställande av skatt

I'v'V'

Skattskyldig skall, i den mån föreslo-ift därom meddelas i vederbörande

^atteförfattning, göra skriftlig anmälan om upptagande och nedläggande

fjiVerksamliet, i vilken skatt skall utgöras, ävensom om annat förhållande,

)rä,rör verksamheten.

^

4 §.

:|)et Migger skattskyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper,

jiteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes

»r fullgörande av deklarationsskyldighet och för fastställande av skatt.

K '^^..äyen skyldig att vidtaga de åtgärder i övrigt som för sådant ända-

al skäligen kunna påfordras. Hur därvid i särskilda fall skattskyldigs

VPrpp. 1959: 3; B evU 3; R slcr 12 7.

77—59702//^. S vensk författningssamling 1959, Nr 92—98

¬

312

1959 . Nr 92

räkenskaper och anteckningar skola föras och hans handlingar'

samt övriga här avsedda åtgärder skola vidtagas, därom stadgas i

hörande skatteförfattning eller i bestämmelser som utfärdats med

därav.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är föreskrivet i

föringslagen.

Finnes den skattskyldiges räkenskaper och övriga handlingar eller de

skilda åtgärder som avses i första stycket icke stå i överensstämmelse"

vad sålunda är föreskrivet, äger heskattningsmyndigheten förelägga s

skattskyldige att fullgöra vad honom åligger.

5 §.

I enlighet med vad i vederbörande skatteförfattning stadgas skall s

skyldig för varje heskattningsperiod (redovisningsperiod) inkomma

deklaration till ledning vid skattens fastställande. Deklarationen skall

givas på heder och samvete samt avfattas å blankett enligt formulär

fastställes av beskattningsmyndigheten. I deklarationen slcall angivas

skattebelopp som enligt densamma belöper på beskattningsperioden.

Underlåter skattskyldig att inkomma med deklaration eller är aV

deklaration ofullständig, må beskattningsmyndigheten förelägga den s

.•skyldige att fullgöra vad som brister.

Den skattskyldige bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder,

dela de upplysningar som kunna vara av betydelse för att skatten s

kunna fastställas till riktigt belopp.

® 5-.

.

När deklaration inkommit till beskattningsmyndigheten, skall den

kas så snart ske kan.

7 §.

Efter föreläggande åligger det den skattskyldige att lämna de upp'

utöver deklarationen som kunna erfordras för kontroll av dennas rik

och för skattens fastställande till riktigt belopp.

8 §.

När beskattningsmyndigheten finner det erforderligt, skall skatts

på anfordran utan ersättning tillhandahålla prov och beskrivning å,

som är eller kan antagas vara skattepliktig, ävensom prov å i verks

brukad vara. Varuprov skall, om så lämpligen kan ske, återställas s

möjligt.

9 §•

Skattskyldig skall, när beskattningsmyndigheten finner det erford

på anfordran tillhandaliålla handelsböcker, affärskorrespondens och

handlingar hörande till den verksamhet, i vilken skatten skall utgöras,

som lämna tillträde till lokaler, som användas i verksamheten. För

ning av handlingar och varulager skall den skattskyldige lämna nöd

trade.

^

^

- o.

Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på såd

att den icke förorsakar hinder i den skattskyldiges verksamhet. Hava

delsböcker eller andra handlingar överlämnats för granskning, skola

fort ske kan återställas. Meddelande om resultatet av granskningen

snarast lämnas den skattskyldige.

Den som verkställer granskningen må taga del av handlingar av bC

för granskningen utan hinder därav att den skattskyldige har att i

tystnad om deras innehåll. Är handlings innehåll av beskaffenhet S

sagts eller anser den .skattskyldige att särskilda omständigheter eljc ^

¬

1959 . Nr 92

313

( : t _ J

åberopas för att handlingens innehåll ej kommer till annans kännedom,

%niä jd,öck lä nsstyrelsen i det län där den skattskyldige är bosatt, på fram-

av honom, när synnerliga skäl föranleda det, förordna att hand-

iingöii skall undantagas från granskningen. Mot länsstyrelsens beslut må

ej föras.

10 §.

^'5 j c^Den som skäligen kan antagas vara skattskyldig skall, i den mån före-

l^läggande meddelas av beskattningsmyndigheten, avgiva deklaration som i

^"^'55 ,§;Sägs, så ock vidtaga åtgärd som avses i 7 och 8 §§. Han är även skyldig

atl'imderkasta sig granskning enligt 9 §.

^

11 §.

^''5^iDgn, som utan att vara skattskyldig yrkesmässigt tillverkar, bearbetar,

• ^fö^-säljer eller distribuerar skattepliktig vara, så ock den, som idkar handel

®^^^ine'd V ara, vilken användes vid framställning eller distribution av skatte-

^?'^p!Mig v ara, har att, i den mån så finnes erforderligt för skattekontrollen,

i^^på anfordran av beskattningsmyndigheten lämna upplysning angående så-

^W-'dan av honom bedriven verksamhet samt att, där fråga är om sicatts fast-

^"Ställande eller kontroll av uppgiftsskyldighetens riktiga och fullständiga

frciafnllgörande, med motsvarande tillämpning av 8 och 9 §§ tillhandahålla prov

och beskrivning av vara samt handelsböcker, affärskorrespondens och övriga

Kv^fTLtili (Verksamheten hörande handlingar.

12 §.

Förelägger beskattningsmyndigheten någon att vidtaga åtgärd, varom

jörmäles i 4, 5 samt 7—11 §§, må därvid, när det finnes påk^lat, vite ut-

'^^?ättas. Vitet skall bestämmas till sådant belopp, att det med hänsyn till ve-

ierbörandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan

äätagas förmå honom att iakttaga föreläggandet, dock ej lägre än etthundra

llsjiiil'ef högre än femtusen kronor.

lät53'Försuttet vite ntdömes av beskattningsmyndigheten.

•

13 §.

Kräves för bedömande av viss fråga särskild fackkunskap och kan ytt-

rliK^iide i frågan ej erhållas från myndighet, tjänsteman eller annan, som är

[ölii?ätt,.att tillhandagå därmed, må beskattningsmyndigheten uppdraga åt

fidi^bfsbn, känd för redbarhet och för skicklighet i ämnet, att såsom sakkun-

avgiva yttrande. Ej må till sakkunnig utses den, beträffande vilken så-

[an; omständighet föreligger, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses

^rrlngad.

Saldtunnig äger av allmänna medel erhålla ersättning för kostnad, som

«5!£p^)'baft för uppdragets fullgörande, samt för arbete och tidsspillan efter

beskattningsmyndigheten prövar skäligt.

14 §•

'?'^i|fad som framkommit vid utredning, företagen enligt 9 eller 11 §, skall

,^|)ptecknas. Uppgift, som eljest annorledes än skriftligen tillföres beskatt-

"'^jngsärende, skall ock upptecknas.

15 §.

anledning att fastställa skatten annorledes än i överensstämmelse

ied deklaration, skall inom beskattningsmyndigheten upprättas skriftlig

iliiji-t'^Pgorelse för vad vid utredningen framkommit med angivande av stor-

av den skatt, som ifrågasättes skola utgå, och av grunden för dess

|i;äfif?ll5knande.

i,

¬

\

314

1959 . Nr 92

16 §.

Den skattskyldige skall, där hinder ej möter, erhålla tillfälle att yttra

över redogörelse, som i 15 § sägs, och annan handling, vars innehåll är

betydelse fÖr beslut om skatten. Vad nu sagts skall dock icke gälla, om hanäf» ,

lingen innefattar förslag till allenast rättelse av uppenbar oriktighet, fori,

anledd av misskrivning, felräkning eller annat dylikt förbiseende i deklara­

tion eller till skattens fastställande till lägre belopp än enligt deklaration.

17 §.

^ ^

Finnes skatt böra utgå, oaktat deklaration ej avgivits, eller finnes avvikel-

se böra ske från deklaration, skall beskattningsmyndigheten meddela beslut

härom. Beslutet skall vara slutligt, om icke beskattningsmyndigheten finner ^

erforderligt att skatten preliminärt fastställes, innan utredningen i ärendej,

slutförts.

;

Begär den skattskyldige att slutligt beslut skall meddelas rörande-viss"

beskattningsperiod, skall beskattningsmyndigheten så snart ske kan faststäli^

la skatten genom sådant beslut.

3'

18 §.

Har deklaration ej avgivits eller kan, på grund av brister i deklaration -

eller bristfälligt underlag för sådan, skatten icke tillförlitligen berä

f

skall skatten bestämmas efter vad som finnes skäligt med hänsyn till före- ^

liggande omständigheter, såsom beloppet av tidigare erlagd skatt samt verk- ^

samhetens art och omfattning.

19 §•

Beslut om fastställande av skatt må ej meddelas senare än ett år efter -£

utgången av det kalenderår, varunder den ifrågavarande beskattningsperio­

den gått till ända.

,

Har slutligt beslut ej meddelats inom tid som i första stycket sägs m en •

har deklaration avgivits, skall så anses som om skatten den dag nämnda,

tid utgick fastställts genom slutligt beslut i överensstämmelse med deklara-

tionen. Har preliminärt beslut meddelats, skall skatten i stället anses li

nämnda dag slutligt fastställts i överensstämmelse med det prelimi

^

beslutet.

•

20 §.

Har skattskyldig i deklaration eller annorledes lämnat oriktig upp ^

till ledning vid fastställande av skatt och har uppgiften följts eller har ii

giften eljest föranlett, att skatt ej fastställts eller fastställts till för lågt

i opp, skall beskatt ningsmyndigheten genom beslut om efterbeskattning f

,

ställa skatt som tillkommer. Efterbeskattning må dock ej ske, om det

kommande skattebeloppet är att anse som ringa eller det med hänsyn-

omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning s

r

Föreligga sådana omständigheter att efterbeskattning skall äga rum

kan på grund av vad sålunda och i Övrigt förekommit antagas att av_

skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna l

,

till grund för en tillförlit ig beräkning av skatten, skall efterbeskattni

ske med tillämpning av 18 §.

^

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig

derlåtit

*va deklaration eller icke rätteligen fullgjort vad som ^

ger,

7,8 eller 9 §.

•'i ' '

21 §.

' K

»

»^ke, med mindre beskattningsmyndigheten

\

'är efter utgången av den i 19 § första st.Y

e av skatt. Har den skattskyldige avlidit, ås

'ni

¬

1959 . Nr 92

315

tes efterbeskattningen hans dödsbo, dock att sådan efterbeskattning icke må

^ ské nied mindre beskattningsmyndigheten meddelat beslut därom inom två

vår élter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter ho-

Inöni blivit ingiven för registrering.

^

22 §.

J^inner beskattningsmyndigheten att slutligt beslut om skatt eller beslut

efterbeskattning blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning el-

lér annat uppenbart förbiseende, skall myndigheten, sedan den skattskyldi-

^,ge,b,eretts tillfälle att yttra sig, meddela beslut om rättelse.

23 §.

^ ,<|OÖen mån det icke finnes obehövligt, skall beslut, som beskattnings-

i^myndigheten m eddelar enligt bestämmelse i detta kapitel, innehålla de skäl,

på-jyilka avgörandet grundas.

Biilr'^er part fullfölja talan mot beslut som avses i första stycket, skall be-

il'tslntet innehålla upplysning om vad han därvid skall iakttaga.

'j^iBeslut som avses i 17, 20 och 22 §§ skola delgivas den skattskyldige.

24 §.

äii Beslut, som beskattningsmyndigheten meddelat med stöd av bestämmel-

i3?e. j detta kapitel, skall, såvitt det icke avser utdömande av vite, lända till

lh)inedelbar e fterrättelse.

Idt/ Ör n erläggande och återbetalning av skatt är närmare stadgat i 3 kap.

25 §.

(jBeskattningsmyndigheten skall föra register, med vars hjälp för envar

^.|j,ikattskyldig k an inhämtas vad som i skatteärende förekommit.
[an

Kap. 3. Om erläggande och återbetalning av skatt

Ii®
ifeiv

26 §.

Skattskyldig åligger att inom den för deklarations avgivande bestämda

^den genom insättning å beskattningsmyndighetens postgirokonto inbetala i

^'iiéldarationen angivet skattebelopp.

•^pär synnerliga skäl därtill äro, må beskattningsmyndigheten bevilja an-

tandflmed skattens erläggande.

§1'"

_ ,

27 §.

feii

beskattningsperiod av beskattningsmyndigheten eller be-

fastställda skatten överstiger vad som skolat utgöras enligt

eller, då beslut förut meddelats i saken, enligt det beslut, som

föregått, åligger det den skattskyldige att inom tid, som beskatt-

^^Ssmyndigheten bestämmer, till denna erlägga det felande beloppet. Vad

;Ssgts s kall ock gälla, om genom beslut enligt 17 eller 20 § skatt fast-

ehuru deklaration ej avgivits.

^iSItattskyldig har att erlägga ränta å oguldet skattebelopp efter sju pro-

om året, dock minst tio kronor. Räntan skall, om deklaration ej avgivits

6-^iom föreskriven tid eller den skattskyldige, utan att anstånd beviljats, un-

^rlåtit att inom sådan tid erlägga i deklaration angivet belopp, beräknas

je^ahden dag deklaration senast bort avgivas. I annat fall skall räntan be-

jid'knas från den dag då skattebeloppet enligt beslut av beskattningsmyndig-

Jten senast bort inbetalas. Uppkommer öretal vid berälcning av ränta, skall

ntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.

äger avstå från ränta, om dröjsmålet med betal-

år obetydligt eller särskilda skäl eljest föranleda därtill.

Ii'

\

\

¬

316

1959 . r

^

28 §.

'V.

På framställning av beskattningsmyndiglieten skall förfallet skat

jämte ränta omedelbart uttagas genom utmätning.

V

29 § .

,

''S

Om den för viss beskattningsperiod av den skattskyldige inbetalade s

ten överstiger vad han enligt beskattningsmyndighetens eller besvärsm'

hets heslut skall erlägga, äger han omedelbart återbekomma vad han ef

för mycket. Återbetalning skall ock ske, när skatt icke skall utgå.

Är den skattskyldige berättigad till avdrag, som överstiger den på b

ningsperioden belöpande bruttoskatten, skall det överskjutande belopp

snart ske kan tillgodoföras den skattskyldige.

,. '

Å återbetalat belopp som avses i första stj^cket skall gäldas ränta i

fem procent om året från inbetalningsdagen. Uppkommer öretal vid

ning av ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela k

Ränta skall dock ej utgå, om räntebeloppet skulle understiga fem kr

Vid återbetalning skall avdrag göras för vad den skattskyldige icke

av förfallet skattebelopp jämte ränta, som beskattningsmyndigheten har

uppbära.

30 §.

;

Under vilka förutsättningar skatt skall, utöver vad i 29 § stadgas, i s

skilt fall av beskattningsmyndighet återbetalas, därom stadgas i vederbö'

de skatteförfattning.

31 §.

Beslut, som meddelats med stöd av bestämmelse i detta kapitel, skall

till omedelbar efterrättelse.

Kap. 4. Om förhandsbesked

1

32 §.

På ansökan av den som driver eller ämnar driva verksamhet, i

;

skattskyldighet ifrågakommer, skall beskattningsmyndigheten, däres

gänglig utredning det medgiver, meddela förhandsbesked huruvida v

t

skattepliktig ävensom efter vilken skattesats skatten, då sådan skall

ras, är att bestämma. Beskedet skall utfärdas för sökanden och gäl

beskattningsperiod som ännu icke utgått, eller senare period, dock

skedet icke må avse längre tid än ett år.

33 §.

'

Förhandsbesked sökes skriftligen. Ansökan skall i mån av behov v

A

följd av prov på varan, där sådant kan företes, och beskrivning av d

^

ma. Vid ansö can skall jämväl fogas den ytterligare utredning i "

^

som står sökanden till buds.

Är den i ärendet förebragta utredningen otillräcklig, må beskat

m3mdigheten anmana sökanden att i angivet hänseende fullständiga,

vid äventyr att förhandsbesked eljest icke meddelas.

,t

34 § .

r

Vad i 13 och 14 §§ stadgas om sakkunnig och om upptecknande av

ter skall äga motsvarande tillämpning i ärende om förhandsbesked

utredning, som förebragts annorledes än genom sökanden, skall de

hålla tillfälle att yttra sig.

'

35 §.

Sökanden är skyldig att enligt beskattningsmyndighetens hest

gottgöra statsverket dess kostnad för särskild av myndigheten ni

¬

- Nr 92

317

.0,

töedgi"^^

föranstaltad undersökning beträffande varas beskaffenhet, så

(liö&k ersä ttning, som må hava utgått till sakkunnig, vars hörande sökanden

medgivit.

Sökanden skall, i den mån beskattningsmyndigheten sä påfordrar, ställa

såkérhet för kostnad och ersättning som i första stycket sägs vid äventyr att

'^ förliåndsbesked icke meddelas.

ttii

36 §.

'i Ärende om förhandsbesked bör handläggas skyndsamt.

Ayyisas ansökningen, skall beslutet innehålla erinran om att talan icke

:.i,,mäBfÖras m ot detsamma.

JÖm^beslut skola i övrigt bestämmelserna i 23 § äga motsvarande tillämp-

37 §.

,i,t4;'Föfhandsbesked, som vunnit laga kraft, är bindande för statsverket i för-

^'hMlände till sölcanden, i den mån denne det yrkar. Beskedet skall dock icke

^iSalläi när efter dess meddelande trätt i kraft författningsändring av be-

•^'^kåffenhet att påverka beskattningen i det avseende beskedet angår.

^

Kap. 5. Om besvär

,

38 §.

'Talan mot beslut som beskattningsmyndigheten meddelar enligt denna

öjrördning må i de fall som angivas i 39 § föras genom besvär hos kammar-

bj?iiätten.

39 §.

Mot slutligt beslut om fastställande av skatt samt mot meddelat förhands-

lesked må talan föras av den skattskyldige och allmänt ombud, så ock av

nnan, om beslutet länder honom till väsentlig skada eller förlust. Skattskyl-

lig iOch a llmänt ombud må ock föra talan mot beslut i frågor som avses i

26, 27 och 29 §§.

j^^i^iBeslut om utdömande av vite må överklagas av den som förpliktats utgiva

jlj^itet samt av allmänt ombud.

40 §.

som vill anföra besvär över beskattningsmyndighets beslut skall inom

pi^fi^anader eller, såvitt avser förhandsbesked eller beslut om utdömande

^^té, inom tre veckor till beskattningsmyndigheten inkomma med besvärs-

jfåga; För skattskyldig, så ock för den som förpliktats utgiva vite skall be-

iHrstiden räknas från det han erhållit del av överklagade beslutet, för annan

från beslutets dag. I fall som avses i 19 § andra stycket skall dock

^dén även för skattsk3ddig räknas från där angiven dag.

""I .. .

41 § .

skall ställas till kammarrätten samt innehålla uppgift om

(ipägandens namn, yrke och postadress.

I inlagan skall klaganden uppgiva:

|1. det beslut mot vilket talan föres;

grunderna för besvärstalan, därest de ej framgå av vad han tidigare

S^git i saken; samt

i .vilken del beslutet överklagas och den ändring däri, som klaganden

% -^'kar.

Klaganden skall i besvärsinlagan i erforderlig omfattning utveckla sin ta-

vid inlagan foga de tidigare ej förebragta bevis han vill åberopa.

\

¬

\

318

1959 •

Besvärsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av klaganden él

hans ombud.

''

42 §.

Beskattningsmyndigheten skall, där det ej är uppenbart att talan

avvisas, ofördröjligen delgiva klagandens motpart besvärsinlagan med

vid fogade handlingar. Motparten skall därvid föreläggas att till beskäW

ningsmyndigheten inkomma med skriftlig förklaring, ställd till kammar­

rätten.

43 §.

Det åligger beskattningsmyndigheten att, där det icke finnes obehövligt/i

skriftligt utlåtande till kammarrätten yttra sig om vad klagande och förkla­

rande andragit ävensom, i den mån det icke skett i överklagade beslutet,^

giva de skäl på vilka detta grundats. Till kammarrätten insändas jämte ii -

tandet alla i besvärsmålet inkomna och upprättade handlingar ävensom , ,

överklagade beslutet och den därtill hörande akten.

>!/ £

Utlåtandet skall genom beskattningsmyndighetens försorg i avskrift t%'

ställas klagande och förklarande. Klaganden skall tillika i avskrift erliållav

•ifl

ac

inkommen förklaring.

44 §.

; ^

Mot kammarrättens utslag må talan av part föras genom besvär hos Kungt

Maj :t.

Utslag, som innebär ändring i överklagat beslut om fastställande av skatti jH

eller om förhandsbesked och som därigenom länder någon till väsentlig

da eller förlust, äger denne Överklaga, ändå att han icke är part.

Besvären skola vara inkomna till vederbörande statsdepartement inom

;

månader från det klaganden erhöll del av kammarrättens utslag eller,,

^

klaganden icke varit part i kammarrätten, inom samma tid från utsl

dag. I mål om förhandsbesked och om utdömande av vite skall dock be

liden vara tre veckor.

Om innehållet i besvärsinlaga till Kungl. Maj :t skall i tillämpliga d

^

gälla vad som stadgas i 41 §.

,j

"

45 §.

.ii.

Har i mål om fastställande av skatt eller om efterbeskattning talan

följts till kammarrätten eller Kungl. Maj :t, må skattskyldig eller all "

ombud anföra besvär, oaktat den för honom stadgade tiden utgått. Såd

besvär skola vara inkomna inom en månad från det besvärstiden för tidi

re klagande utgick. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i

om förhandsbesked, dock att den tid som sålunda står till buds skall v

en vecka.

Återkallas eller förfaller eljest den tidigare klagandes talan, är ock

senare klagandes talan förfallen,

,

Kap. 6. Särskilda bestämmelser

46 §.

i-h

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar äger, när

1:^

f-'i

nerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbetalning av

Vad i denna förordning stadgas om besvär skall icke gälla beslut som

delas av beskattningsmyndighet med stöd av förordnande som nu sagfe

ilu

47 §.

Den som utan att hava gjort anmälan, varom i 3 § sägs, bedriver V

^!f

.v

samhet, i vilken skatt skall utgöras, straffes med dagsböter, ej under tjll

•t,

5 It

¬

1959 • Nr 92 ocii 93

319

. I'l

48 §.

KötJnderlåter någon att avgiva deldai'ation enligt vad i 5 § stadgas eller av-

• låiiinar han deklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen

iGkH är ägnad att ligga till grund för fastställande av skatt^ straffes med

: böter, högst trehundra kronor.

IfMnnes f örsummelsen ursäktlig eller eljest ringa må från straff frias.

i Brott som avses i denna paragraf må av åklagare åtalas allenast efter an­

mälan av beskattningsmyndigheten.

49 §.

som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yp-

plså^idare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen av-

03aä ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fäng-

i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i straff-

iS!:;?;iägem

^ -Bfött som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åta-

tjir." las Mlenast efter angivelse av målsägande.

50 §.

^ 'Vid granskning av statsverkets räkenskaper inom riksrälcenskapsverket

må med avseende å fastställande och uppbörd av skatt anmärkning icke

Iwii framställas.

Ife r Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959.

som föreskrives i 1 och 2 §§ kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 531)

i p: med vissa bestämmelser rörande uppbörd av accis eller skatt, som skall in-

Betålas till kontrollstyrelsen, m. m. skall icke gälla skatt, å vilken denna

jiasjlörelrdning sk all tillämpas.

alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera

^'^'viissB hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill

, ^Ji^äfta låtit.

'^Stöckholms slott den 3 april 1959.

GUSTAF ADOLF

^

(L. S.)

(finansdepartementet)

G. E. STRÄNG

¬