Lag (1996:95) om vissa inter­na­tio­nella sank­tio­ner

Lagens inne­håll

1 §   Denna lag inne­hål­ler före­skrif­ter om genom­fö­ran­det av inter­na­tio­nella sank­tio­ner som
   1. har beslu­tats eller rekom­men­de­rats av För­enta natio­ner­nas säker­hets­råd i över­ens­stäm­melse med För­enta natio­ner­nas stadga, eller
   2. har beslu­tats i över­ens­stäm­melse med de sär­skilda bestäm­mel­serna om den gemen­samma utrikes-​ och säker­hets­po­li­ti­ken i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nen och som syf­tar till att upp­rätt­hålla eller åter­ställa inter­na­tio­nell fred och säker­het.

I lagen finns också före­skrif­ter som gäl­ler för­ord­ningar om eko­no­miska sank­tio­ner som har beslu­tats av Euro­pe­iska uni­o­nen.
Lag (2010:435).

Defi­ni­tion

2 §   Vid genom­fö­rande av inter­na­tio­nella sank­tio­ner enligt denna lag avses med frys­ning: för­bud mot för­fo­gande över och till­han­da­hål­lande av till­gångar och eko­no­miska resur­ser i syfte att för­hindra varje möj­lig­het att utnyttja till­gång­arna eller de eko­no­miska resur­serna utan sär­skilt till­stånd. Lag (2010:435).

Rege­ring­ens beslut om sank­tio­ner

3 §   Rege­ringen får för­ordna att sank­tio­ner enligt denna lag ska genom­fö­ras med anled­ning av ett beslut eller en rekom­men­da­tion som avses i 1 § första styc­ket 1 eller ett beslut som avses i 1 § första styc­ket 2 och som syf­tar till att upp­rätt­hålla eller åter­ställa inter­na­tio­nell fred och säker­het. För­ord­nan­det ska över­läm­nas till riks­da­gen för god­kän­nande.

Ett för­ord­nande upp­hör att gälla,
   1. om det inte har över­läm­nats till riks­da­gen för god­kän­nande inom en månad från det att rege­ringen med­de­lade för­ord­nan­det, eller
   2. om riks­da­gen inte har god­känt det inom två måna­der från det att för­ord­nan­det över­läm­na­des till riks­da­gen.

Vid beräk­ning av tid för riks­da­gens god­kän­nande enligt andra styc­ket 2, ska man bortse från tid då riks­da­gen gör ett längre uppe­håll i kam­ma­rens arbete än en månad. Lag (2010:435).

4 §   I enlig­het med ett för­ord­nande enligt 3 § första styc­ket får rege­ringen med­dela före­skrif­ter om för­bud som syf­tar till att genom­föra sank­tio­ner mot en stat, ett område, en fysisk eller juri­disk per­son, en grupp eller en enhet i fråga om
   1. utlän­ning­ars vis­telse här i lan­det,
   2. in- eller utför­sel av varor, pengar eller andra till­gångar,
   3. till­verk­ning,
   4. kom­mu­ni­ka­tio­ner,
   5. kre­dit­giv­ning,
   6. närings­verk­sam­het,
   7. tra­fik, eller
   8. under­vis­ning och utbild­ning.

Ett för­bud får inte gälla egen­dom som är avsedd endast för inne­ha­va­rens per­son­liga bruk. Lag (2010:435).

5 §   För­bud som har med­de­lats enligt 4 § gäl­ler även för­fa­ran­den eller åtgär­der som omfat­tas av avtal som har träf­fats innan för­bu­det trädde i kraft, om rege­ringen inte före­skri­ver något annat.

Inte­ri­mis­tiska beslut

5 a §   Om För­enta natio­ner­nas säker­hets­råd eller någon sank­tions­kom­mitté under säker­hets­rå­det beslu­tar om frys­ning och beslu­tet ska genom­fö­ras av Euro­pe­iska uni­o­nen genom änd­ring i en redan anta­gen för­ord­ning om eko­no­miska sank­tio­ner, ska Finansin­spek­tio­nen sna­rast möj­ligt besluta om mot­sva­rande åtgär­der.

Beslu­tet ska sna­rast möj­ligt kun­gö­ras i Post- och Inri­kes Tid­ningar.

Beslu­tet ska gälla till dess sank­tio­nerna genom­förs av Euro­pe­iska uni­o­nen. Lag (2023:679).

5 b §   Finansin­spek­tio­nens beslut enligt 5 a § får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2023:679).

Upp­hä­vande av rege­ring­ens beslut

6 §   Rege­ringen skall så snart som möj­ligt upp­häva ett för­ord­nande enligt 3 § första styc­ket eller före­skrif­ter som har med­de­lats i enlig­het med ett sådant för­ord­nande,
   1. när och i samma utsträck­ning som ett sådant beslut eller en sådan rekom­men­da­tion som avses i 1 § första styc­ket har upp­hävts eller upp­hört att gälla, eller
   2. om för­hål­lan­dena har änd­rats så att syf­tet med ett sådant beslut som avses i 1 § första styc­ket 2 inte längre finns kvar.

Rege­ringen skall också så snart som möj­ligt upp­häva före­skrif­ter som har med­de­lats i enlig­het med ett för­ord­nande enligt 3 § första styc­ket, om för­ord­nan­det har upp­hört att gälla enligt 3 § andra styc­ket. Lag (1998:1451).

Undan­tag från för­bud

7 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får för sär­skilda fall medge undan­tag från för­bud som har med­de­lats enligt 4 § eller beslut som har med­de­lats enligt 5 a §. Lag (2023:679).

Straff

8 §   Den som upp­såt­li­gen bry­ter mot för­bud som har med­de­lats enligt 4 § eller beslut som har med­de­lats enligt 5 a § döms till böter eller till fäng­else i högst två år eller, om brot­tet är grovt, till fäng­else i högst fyra år. Den som har begått gär­ningen av grov oakt­sam­het döms till böter eller till fäng­else i högst sex måna­der.

Första styc­ket gäl­ler också den som bry­ter mot för­bud i för­hål­lande till en stat eller ett område utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen eller mot för­bud i för­hål­lande till fysiska eller juri­diska per­so­ner, grup­per eller enhe­ter i en för­ord­ning om eko­no­miska sank­tio­ner som
   1. har beslu­tats av Euro­pe­iska uni­o­nen med stöd av arti­kel 215 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt, eller
   2. har beslu­tats av Euro­pe­iska gemen­ska­pen antingen före den 1 novem­ber 1993 med anled­ning av ett sådant beslut eller en sådan rekom­men­da­tion som avses i 1 § första styc­ket 1, eller före den 1 decem­ber 2009 med stöd av arti­kel 60 eller arti­kel 301, eller någon av dessa artik­lar i kom­bi­na­tion med arti­kel 308, i för­dra­get om upp­rät­tan­det av Euro­pe­iska gemen­ska­pen.

Till ansvar enligt denna para­graf ska inte dömas om brot­tet är ringa. Till ansvar ska inte hel­ler dömas för anstif­tan av eller med­hjälp till en gär­ning som avses i denna para­graf.
Lag (2023:679).

9 §   Har upp­hävts genom lag (2021:1031).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2021:1031).

11 §   Har upp­hävts genom lag (2024:829).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2024:829).

Avvis­ning

13 §   För att genom­föra sank­tio­ner i enlig­het med ett för­ord­nande enligt 3 § första styc­ket får rege­ringen med­dela före­skrif­ter om att en utlän­ning kan avvi­sas enligt utlän­nings­la­gen (2005:716), om
   1. utlän­ningen skä­li­gen kan antas ha hem­vist i eller till­höra en stat, ett område, en juri­disk per­son, en grupp eller en enhet som är före­mål för sank­tio­ner enligt 1 § första styc­ket, och
   2. utlän­ningen har begått eller avser att begå en hand­ling som står i strid med antingen för­bud enligt 4 § eller för­bud i en sådan för­ord­ning om eko­no­miska sank­tio­ner som avses i 8 § andra styc­ket. Lag (2010:435).

Tvångs­me­del m.m.

14 §   Bestäm­mel­serna i tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710) om utred­ning och lag­fö­ring av brott gäl­ler vid brott mot ett för­bud mot in- eller utför­sel av varor eller åtgär­der som främ­jar sådan in- eller utför­sel som har före­skri­vits
   1. enligt 4 §, eller
   2. i en sådan för­ord­ning om eko­no­miska sank­tio­ner som avses i 8 § andra styc­ket. Lag (2024:732).

Till­kän­na­gi­vande i Svensk för­fatt­nings­sam­ling

15 §   Rege­ringen ska i Svensk för­fatt­nings­sam­ling ge till känna vilka för­ord­ningar om eko­no­miska sank­tio­ner som har beslu­tats av Euro­pe­iska uni­o­nen och för vilka straffan­svar gäl­ler här i lan­det direkt enligt 8 § andra styc­ket. Lag (2010:435).

16 §   har upp­hävts genom lag (1998:309).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1996:95
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1996, då lagen (1971:176) om vissa inter­na­tio­nella sank­tio­ner skall upp­höra att gälla.
   2. Den äldre lagen, med undan­tag av dess 9 §, gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om sådana för­ord­nan­den och före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av den lagen.
   3. I fråga om undan­tag från för­bud som har med­de­lats med stöd av 3-8 §§ i den äldre lagen gäl­ler 7 § i den nya lagen.