SFS 1996:1151 Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

SFS 1996:1151
Utkom från trycket
den 10 december 1996

Lag
om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763);

utfärdad den 28 november 1996.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763)2

dels att 18 och 26 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3 c, 18 b och 26 a §§,

av följande lydelse.

3 c § Landstinget skall, i andra fall än som avses i 18 b §, erbjuda dem
som är bosatta inom landstinget och som på grund av allvarlig sjukdom
eller efter behandling för sådan sjukdom är i fortlöpande behov därav,
förbrukningsartiklar som behövs vid urininkontinens, urinretention eller
tarminkontinens. Förbrukningsartiklar som avses här får förskrivas av
läkare samt av annan hälso- och sjukvårdspersonal som Socialstyrelsen
förklarat behörig.

18 §3 Varje kommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem
som bor i en sådan boendeform eller bostad som avses i 20 § andra stycket
och 21 § tredje stycket socialtjänstlagen (1980:620). Varje kommun skall
även i samband med dagverksamhet, som omfattas av 10 § socialtjänst-
lagen, erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som vistas där.

En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen hälso-

och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).

Landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta skyldigheten att

erbjuda sådan vård, som sägs i andra stycket, om landstinget och kommu-
nen kommer överens om det samt regeringen medger det. Överenskommel-
sen får avse även ansvar för förbrukningsartiklar som avses i 3 c §.

Kommunens ansvar enligt första och tredje styckena och kommunens be-

fogenhet enligt andra stycket omfattar inte sådan hälso- och sjukvård som

meddelas av läkare.

En kommun får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter

som kommunen ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse över-
lämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en en-
skild individ.

18 b § Kommunen skall i samband med hälso- och sjukvård enligt 18 §
första stycket tillhandahålla förbrukningsartiklar på sätt anges i 3 c §. Be-

träffande behörigheten att förskriva förbrukningsartiklar som avses här
gäller vad som föreskrivs i 3 c §.

26 §4 Av patienter får vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget
eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Pa-

1

Prop. 1996/97:27, bet. 1996/97:SoU5, rskr. 1996/97:58.

2

Lagen omtryckt 1992:567.

3

Senaste lydelse 1992:1382.

4

Senaste lydelse 1994:1750.

2202

SFS 1996:1151

tienter som är bosatta inom landstinget respektive kommunen, liksom
patienter som avses i 3 b §, skall därvid behandlas lika.

Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård som den har be-

talningsansvar för enligt 2§ lagen (1990:1404) om kommunernas betal-
ningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i fråga om sådan
psykiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig omvårdnadsinriktning för
vilken kommunen enligt 9 § samma lag har åtagit sig betalningsansvar.

Avgifter för vård enligt 18 §, för förbrukningsartiklar enligt 18 b § eller

för sådan långtidssjukvård som en kommun har betalningsansvar för enligt
2 eller 9 § lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss
hälso- och sjukvård får inte, tillsammans med avgifter som avses i 35 §
tredje stycket socialtjänstlagen (1980:620), uppgå till så stort belopp att den
enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.

26 a § Den som har erlagt vårdavgifter som avser öppen hälso- och sjuk-
vård enligt denna lag i andra fall än som avses i 18 § första stycket eller
avgifter för förbrukningsartiklar som avses i 3 c § med sammanlagt högst
900 kronor, eller det lägre belopp som bestämts av landstinget, är befriad
från att därefter erlägga ytterligare avgifter för sådan vård eller sådana
förbrukningsartiklar under den tid som återstår av ett år, räknat från det
första tillfälle då avgift erlagts.

Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin

vård, får barnen gemensamt avgiftsbefrielse när kostnaderna för avgifter
enligt första stycket sammanlagt uppgår till där avsett belopp.

Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för

barn som under denna tid fyller 18 år.

Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den

med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit
gift eller har eller har haft barn med föräldern.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2. Kostnader som uppkommer under år 1997 för förbrukningsartiklar i

anledning av bestämmelserna i 3 c §, förutom de kostnader som upp-
kommer inom sluten vård, och 18 b § ersätts av den allmänna försäkringen.

3. Att kostnadsbefrielse enligt 7 § lagen (1981:49) om begränsning av

läkemedelskostnader, m.m. skall bestå efter utgången av år 1996 föreskrivs
i punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1150) om högkost-
nadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

På regeringens vägnar

MARGOT WALLSTRÖM

Björn Reuterstrand
(Socialdepartementet)

2203