SFS 2009:79 Lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning;

1

Svensk författningssamling

Lag

om ändring i lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning;

utfärdad den 19 februari 2009.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning

dels att 3, 5, 7–10, 19, 20 och 26 §§ samt rubriken närmast före 26 § ska

ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas sju nya paragrafer, 5 a–5 g §§, samt närmast

före 5 a § en ny rubrik av följande lydelse.

3 §2 Med vård avses i denna lag medicinskt motiverad vård, behandling el-
ler undersökning som ges av en läkare eller under läkarens överinseende
samt rådgivning som lämnas av läkare i födelsekontrollerande syfte eller i
fråga om abort eller sterilisering.

Ett landsting får, som villkor för att lämna läkarvårdsersättning enligt

denna lag, kräva remiss för vård hos en privat verksam läkare med specia-
listkompetens under förutsättning att remisskrav gäller för motsvarande vård
hos en specialist inom landstinget. Remiss får dock inte krävas för läkarvård
inom verksamheter som avser barnmedicin, gynekologi eller psykiatri.

5 §3 Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till läkare som
har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.

Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i

10 §.

En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med landstinget,

får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder
som landstinget och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället
för bestämmelserna i denna lag.

Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa

lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om val-
frihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen
om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med
offentlig upphandling avseende tjänster enligt bilaga 3 till den lagen (B-
tjänster).

1 Prop. 2008/09:64, bet. 2008/09:SoU6, rskr. 2008/09:168.

2 Senaste lydelse 1998:1655.

3 Senaste lydelse 1994:1961.

SFS 2009:79
Utkom från trycket
den 3 mars 2009

2

SFS 2009:79

Ersättningsetablering
5 a § En läkare som är verksam med rätt till ersättning enligt denna lag och
som avser att överlåta sin verksamhet ska anmäla till landstinget om han el-
ler hon i samband härmed vill

– säga upp sin rätt till ersättning, och
– möjliggöra för annan läkare att få ingå samverkansavtal med landstinget

med motsvarande villkor (ersättningsetablering).

5 b § Efter anmälan enligt 5 a § ska landstinget utan dröjsmål publicera en
ansökningsinbjudan om att få ingå samverkansavtal. Publiceringen ska ske
genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller ge-
nom annons i någon annan form som möjliggör effektiv konkurrens.

Av inbjudan, eller annat för sökande tillgängligt underlag, ska framgå
1. vilken verksamhet som ska överlåtas,
2. vilka villkor som ska gälla för samverkansavtalet,
3. de i 5 e § första stycket angivna kraven för ingående av samverkans-

avtal,

4. hur en ansökan får lämnas, och
5. vilken dag ansökan senast ska ha kommit in.
Sökande ska ges skälig tid att komma in med ansökningar.

5 c § Landstinget ska behandla sökande på ett likvärdigt och icke-diskri-
minerande sätt samt iaktta principerna om öppenhet, ömsesidigt erkännande
och proportionalitet.

5 d § Landstinget får utesluta en sökande från att delta i ansöknings-
förfarandet i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 1 och 2 §§ lagen
(2008:962) om valfrihetssystem. Vad som sägs där om upphandlande myn-
dighet ska i stället avse landsting.

5 e § Landstinget ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal med den
sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten och som

1. vid övertagandet av verksamheten kan uppfylla de krav som anges i 7–

9 §§,

2. inte har uteslutits enligt 5 d §, och
3. inte redan har, eller kan få, rätt till offentlig ersättning för sina hälso-

och sjukvårdstjänster inom ramen för ett sådant valfrihetssystem som avses i
lagen (2008:962) om valfrihetssystem.

Efter det att verksamheten överlåtits till den sökande som avses i första

stycket, ska landstinget ingå samverkansavtal med denne. Samverkans-
avtalet ska innehålla motsvarande villkor som gällt för den överlåtande läka-
rens rätt till ersättning. Landstinget får dock ändra villkoren om den över-
låtande läkaren godkänt de nya villkoren och dessa angivits i ansöknings-
inbjudan eller annat för sökandena tillgängligt underlag.

Om den överlåtande läkaren återkallar sin anmälan enligt 5 a § eller om

det annars saknas förutsättningar att fullfölja ärendet har detta förfallit.

3

SFS 2009:79

5 f § Landstinget ska utan dröjsmål skriftligen underrätta sökandena och
den överlåtande läkaren om ett beslut att ingå samverkansavtal enligt 5 e §
första stycket. Detsamma gäller om ärendet förfallit enligt 5 e § sista stycket.

5 g § Bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap. 1–6 §§
lagen (2007:1091) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningseta-
blering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande
myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting,
samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.

Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig upphandling

till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället avse underrättelse enligt 5 f §
denna lag.

Hänvisningarna i 16 kap. 2 § första stycket och 5 § lagen om offentlig

upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b–5 f §§
denna lag.

7 §4 För att läkarvårdsersättning ska lämnas krävs att läkaren har specia-
listkompetens och bedriver mottagningsverksamhet inom sin specialitet i öp-
pen vård för enskilda patienter.

Läkarvårdsersättning lämnas inte till läkare med specialistkompetens en-

bart i laboratoriemedicinska specialiteter, socialmedicin, klinisk neuro-
fysiologi, rehabiliteringsmedicin, klinisk genetik eller bild- och funktions-
medicinska specialiteter utom klinisk fysiologi.

Läkarvårdsersättning för mottagningsverksamhet i öppen vård för en-

skilda patienter ska lämnas även till läkare med kompetens som allmänprak-
tiserande läkare (Europaläkare). Bestämmelserna i denna lag om läkare med
specialistkompetens gäller i övrigt på motsvarande sätt för Europaläkare.

8 §5 Läkarvårdsersättning lämnas endast till en läkare som senast ett år ef-
ter det att verksamheten påbörjades bedriver verksamhet enligt 7 § på heltid,
om inte annat följer av andra stycket eller 10 §. En läkare anses som hel-
tidsverksam om läkaren arbetar minst 35 timmar per vecka i genomsnitt eller
har arbetat minst denna tid någon tolvmånadersperiod under de senaste två
åren.

Läkarvårdsersättning lämnas även till en läkare som till följd av sjukdom,

ledighet för vård av barn, förestående ålderspensionering, vidareutbildning
eller forskning inom yrkesområdet, politiskt eller fackligt uppdrag eller av
annat liknande skäl inte bedriver verksamhet på heltid.

9 §6 Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i något
landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person
inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt bestämmande in-
flytande i. Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig och vikarie-
rar för en annan läkare.

Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare för verksamhet inom före-

tagshälsovård eller skolhälsovård.

4 Senaste lydelse 1997:435.

5 Senaste lydelse 1997:435.

6 Senaste lydelse 2007:295.

4

SFS 2009:79

10 § Om en läkare på grund av sjukdom, semester, ledighet för vård av
barn, förestående ålderspensionering, vidareutbildning eller forskning inom
yrkesområdet, politiskt eller fackligt uppdrag eller annat liknande skäl är helt
eller delvis förhindrad att bedriva sin verksamhet, får en annan läkare som
har samma specialitet eller en annan specialitet inom samma grupp av speci-
aliteter vikariera under frånvaron.

19 §7 Ett landsting är inte skyldigt att betala läkarvårdsersättning innan
samverkansavtal har ingåtts.

Om en läkare har fått läkarvårdsersättning med för högt belopp, får lands-

tinget återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Landstinget får i så-
dant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från läkaren på läkar-
vårdsersättning.

Om en läkare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i vä-

sentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med för höga belopp eller på
annat felaktigt sätt, får landstinget sätta ned den samlade läkarvårdsersätt-
ning som begärs för viss tid till skäligt belopp.

20 §8 Till en läkare som etablerar sig på en ort inom ett särskilt stödområde
ska arvoden enligt 15 § lämnas med tjugo procents förhöjning.

Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av landstinget. Efter två

år från etableringen ska höjningen minskas med fem procentenheter årligen
ner till fem procent.

Till en läkare som har sin verksamhet inom ett särskilt stödområde ska

landstinget lämna särskild ersättning för telefonkonsultationer och medi-
cinskt motiverade hembesök.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka områden som ska anses som

särskilda stödområden enligt denna paragraf.

Verksamhetsuppföljning m.m.

26 §9 En läkare som begär läkarvårdsersättning ska medverka till att den
egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Läkaren ska årligen till
landstinget lämna en redovisning med uppgifter om mottagningens personal
och medicintekniska utrustning samt om utförda vårdåtgärder och antalet pa-
tientbesök.

Läkaren ska på begäran av landstinget lämna upplysningar och visa upp

patientjournal samt övrigt material som rör undersökning, vård eller behand-
ling av en patient och som behövs för kontroll av begärd läkarvårds-
ersättning.

Av 6 § lagen (1998:543) om hälsodataregister följer att läkaren också ska

lämna uppgifter till hälsodataregister.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning för vård

som givits före ikraftträdandet.

7 Senaste lydelse 1994:1961.

8 Senaste lydelse 1994:750.

9 Senaste lydelse 1995:837.

5

SFS 2009:79

3. Äldre lydelse av 7 § gäller fortfarande för läkare med sådan specialist-

kompetens som anges i den äldre lydelsen.

4. Äldre lydelse av 20 § gäller fortfarande för läkare som vid ikraft-

trädandet bedriver verksamhet i ett sådant område som anges i den äldre
lydelsen.

På regeringens vägnar

GÖRAN HÄGGLUND

Lars Hedengran
(Socialdepartementet)

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2009