Lag (1993:1651) om läkarvårdsersättning

Inledande bestämmelser

1 §   Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till läkare i privat verksamhet i primärvården och den öppna hälso- och sjukvården i övrigt och om patientavgifter i samband därmed (läkarvårdsersättning).

Det som i lagen sägs om regioner gäller också kommuner som inte ingår i en region. Lag (2019:884).

2 §   Bestämmelserna i denna lag gäller vid vård av den som är bosatt i Sverige, om inte något annat är särskilt föreskrivet.

Bestämmelserna i denna lag gäller även vid vård av den som, utan att vara bosatt i Sverige, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Detsamma ska gälla för den som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken och som omfattas av nämnda förordning. Lag (2010:1318).

3 §   Med vård avses i denna lag medicinskt motiverad vård, behandling eller undersökning som ges av en läkare eller under läkarens överinseende samt rådgivning som lämnas av läkare i födelsekontrollerande syfte eller i fråga om abort eller sterilisering.

En region får, som villkor för att lämna läkarvårdsersättning enligt denna lag, kräva remiss för vård hos en privat verksam läkare med specialistkompetens under förutsättning att remisskrav gäller för motsvarande vård hos en specialist inom regionen. Remiss får dock inte krävas för läkarvård inom verksamheter som avser barnmedicin, gynekologi eller psykiatri. Lag (2019:884).

4 §   Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med regionen den region inom vars område läkaren bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet. Lag (2019:884).

Samverkans- och vårdavtal

5 §   Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till läkare som har samverkansavtal med regionen rörande sin verksamhet.

Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.

En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med regionen, får ta emot ersättning från regionen på de villkor och enligt de grunder som regionen och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.

Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska regionen tillämpa lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a-5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
Lag (2019:884).

Ersättningsetablering

5 a §   En läkare som är verksam med rätt till ersättning enligt denna lag och som avser att överlåta sin verksamhet ska anmäla till regionen om han eller hon i samband med överlåtelsen vill
   - säga upp sin rätt till ersättning, och
   - möjliggöra för annan läkare att få ingå samverkansavtal med regionen med motsvarande villkor (ersättningsetablering).
Lag (2019:884).

5 b §   Efter anmälan enligt 5 a § ska regionen utan dröjsmål publicera en ansökningsinbjudan om att få ingå samverkansavtal. Publiceringen ska ske genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i någon annan form som möjliggör effektiv konkurrens.

Av inbjudan, eller annat för sökande tillgängligt underlag, ska framgå
   1. vilken verksamhet som ska överlåtas,
   2. vilka villkor som ska gälla för samverkansavtalet,
   3. de i 5 e § första stycket angivna kraven för ingående av samverkansavtal,
   4. hur en ansökan får lämnas, och
   5. vilken dag ansökan senast ska ha kommit in.

Sökande ska ges skälig tid att komma in med ansökningar.
Lag (2019:884).

5 c §   Regionen ska behandla sökande på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt iaktta principerna om öppenhet, ömsesidigt erkännande och proportionalitet. Lag (2019:884).

5 d §   Regionen får utesluta en sökande från att delta i ansökningsförfarandet i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 1 och 2 §§ lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Det som sägs där om upphandlande myndighet ska i stället avse region. Lag (2019:884).

5 e §   Regionen ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal med den sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten och som
   1. vid övertagandet av verksamheten kan uppfylla de krav som anges i 7-9 §§,
   2. inte har uteslutits enligt 5 d §, och
   3. inte redan har, eller kan få, rätt till offentlig ersättning för sina hälso- och sjukvårdstjänster inom ramen för ett sådant valfrihetssystem som avses i lagen (2008:962) om valfrihetssystem.

Efter det att verksamheten överlåtits till den sökande som avses i första stycket, ska regionen ingå samverkansavtal med denne. Samverkansavtalet ska innehålla motsvarande villkor som gällt för den överlåtande läkarens rätt till ersättning. Regionen får dock ändra villkoren om den överlåtande läkaren godkänt de nya villkoren och dessa angetts i ansökningsinbjudan eller annat för sökandena tillgängligt underlag.

Om den överlåtande läkaren återkallar sin anmälan enligt 5 a § eller om det annars saknas förutsättningar att fullfölja ärendet har detta förfallit. Lag (2019:884).

5 f §   Regionen ska utan dröjsmål skriftligen underrätta sökandena och den överlåtande läkaren om ett beslut att ingå samverkansavtal enligt 5 e § första stycket. Detsamma gäller om ärendet förfallit enligt 5 e § sista stycket.
Lag (2019:884).

5 g §   Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4-12, 14, 16 och 18-21 §§ lagen (2016:1145) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Det som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse region, samverkansavtal, förfarande för ersättningsetablering respektive sökande.

Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.

Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b-5 f §§ denna lag.

Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig upphandling till 13-15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 h § denna lag. Lag (2019:884).

5 h §   Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen (2016:1145) om offentlig upphandling ska rätten besluta att ett samverkansavtal som har ingåtts i samband med en ersättningsetablering är ogiltigt om det har ingåtts utan föregående annonsering enligt 5 b §.

Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om det har ingåtts i strid med tillämpliga bestämmelser om överprövning eller avtalsspärr enligt 5 g § eller före en underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 5 c § har överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit eller kan komma att lida skada.

En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet ingicks. Om regionen skriftligen har underrättat sökandena om att samverkansavtal har ingåtts, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen. Lag (2019:884).

Regionens ansvar m.m.

6 §   Regionen ska svara för den läkarvårdsersättning som inte täcks av patientavgiften. Om vården har avsett en patient som inte är bosatt inom regionens område, ska den region inom vars område patienten är bosatt svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen, om inte regionerna kommer överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom någon regions område, ska den region inom vars område patienten eller familjemedlemmen är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, den region inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen.

Försäkringskassan får efter överenskommelse med regionen ha hand om utbetalning av läkarvårdsersättning. Lag (2019:884).

Särskilda krav på läkarverksamheten

7 §   För att läkarvårdsersättning ska lämnas krävs att läkaren har specialistkompetens och bedriver mottagningsverksamhet inom sin specialitet i öppen vård för enskilda patienter.

Läkarvårdsersättning lämnas inte till läkare med specialistkompetens enbart i laboratoriemedicinska specialiteter, socialmedicin, klinisk neurofysiologi, rehabiliteringsmedicin, klinisk genetik eller bild- och funktionsmedicinska specialiteter utom klinisk fysiologi.

Läkarvårdsersättning för mottagningsverksamhet i öppen vård för enskilda patienter ska lämnas även till läkare som inte är specialister i allmänmedicin men som uppfyller kraven enligt artikel 28 och punkt 5.1.4 i bilaga V i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer. Bestämmelserna i denna lag om läkare med specialistkompetens gäller i övrigt på motsvarande sätt för dessa läkare. Lag (2012:312).

8 §   Läkarvårdsersättning lämnas endast till en läkare som senast ett år efter det att verksamheten påbörjades bedriver verksamhet enligt 7 § på heltid, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §. En läkare anses som heltidsverksam om läkaren arbetar minst 35 timmar per vecka i genomsnitt eller har arbetat minst denna tid någon tolvmånadersperiod under de senaste två åren.

Läkarvårdsersättning lämnas även till en läkare som till följd av sjukdom, ledighet för vård av barn, förestående ålderspensionering, vidareutbildning eller forskning inom yrkesområdet, politiskt eller fackligt uppdrag eller av annat liknande skäl inte bedriver verksamhet på heltid.
Lag (2009:79).

9 §   Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i någon regions hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som regionen har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig och vika- rierar för en annan läkare.

Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare för verksamhet inom företagshälsovård eller elevhälsa som avser medicinska insatser enligt 2 kap. 25 § skollagen (2010:800).
Lag (2019:884).

Vikariat

10 §   Om en läkare på grund av sjukdom, semester, ledighet för vård av barn, förestående ålderspensionering, vidareutbildning eller forskning inom yrkesområdet, politiskt eller fackligt uppdrag eller annat liknande skäl är helt eller delvis förhindrad att bedriva sin verksamhet, får en annan läkare som har samma specialitet eller en annan specialitet inom samma grupp av specialiteter vikariera under frånvaron.
Lag (2009:79).

11 §   Har upphävts genom lag (1994:1961).

12 §   Har upphävts genom lag (1994:1961).

13 §   Har upphävts genom lag (1994:1961).

Samverkan med andra

14 §   En läkare som får läkarvårdsersättning skall samverka med andra inom vård- och rehabiliteringsområdet.

Läkarvårdsersättningen

Gemensamma bestämmelser

15 §   Läkarvårdsersättning för viss åtgärd skall lämnas med ett belopp som utgör skälig ersättning för läkarens arbete och kostnader. Ersättningen med undantag för del därav som avser läkarens kostnader för resor i samband med sjukbesök betalas som normalarvode, enkelt arvode eller särskilt arvode. Genom patientavgiften betalar patienten hela eller en del av arvodet, om inte något annat följer av 22 eller 24 §.

16 §   Normalarvodet är ett enhetligt arvode för den huvudsakliga delen av den medicinska verksamhet som förekommer inom läkarens specialitet. Normalarvodet baseras på beräknade mottagningskostnader och årlig besöksvolym inom specialiteten. Enkelt arvode är ett lägre arvode för enklare undersökningar och behandlingar som utförs av läkaren eller under dennes överinseende eller som ligger utanför den vanliga verksamheten inom läkarens specialitet. Åtgärder som är särskilt tids- eller kostnadskrävande ersätts med ett högre, särskilt arvode. Lag (1995:837).

17 §   Om det till en läkare och vikarie i dennes verksamhet under ett kalenderår har lämnats läkarvårdsersättning med ett belopp som motsvarar ersättningen för en full årsarbetstid inom specialiteten, lämnas därefter ersättning med reducerade belopp. Reducerad ersättning lämnas högst till ett belopp som motsvarar en halv årsarbetstid (ersättningstak). Om läkaren inte bedriver verksamheten på heltid reduceras årsersättningen och ersättningstaket i skälig omfattning.

Bestämmelserna i första stycket hindrar inte läkaren att ge vård mot patientavgift som anges i 23 §.

Ersättning för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående abort eller sterilisering ingår inte i underlaget för de i första stycket angivna gränserna för ersättning. Lag (1995:837).

18 §   En läkare som bedriver verksamhet mot ersättning enligt denna lag får inte ge vård mot högre arvode än som följer av lagen eller en verkställighetsföreskrift.

19 §   En region är inte skyldig att betala läkarvårdsersättning innan samverkansavtal har ingåtts.

Om en läkare har fått läkarvårdsersättning med för högt belopp, får regionen återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Regionen får i sådant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från läkaren på läkar- vårdsersättning.

Om en läkare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i väsentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med för höga belopp eller på annat felaktigt sätt, får regionen sätta ned den samlade läkarvårdsersättning som begärs för viss tid till skäligt belopp. Lag (2019:884).

Särskilda bestämmelser för vissa områden

20 §   Till en läkare som etablerar sig på en ort inom ett särskilt stödområde ska arvoden enligt 15 § lämnas med tjugo procents förhöjning.

Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av regionen. Efter två år från etableringen ska höjningen minskas med fem procentenheter årligen ner till fem procent.

Till en läkare som har sin verksamhet inom ett särskilt stödområde ska regionen lämna särskild ersättning för telefonkonsultationer och medicinskt motiverade hembesök.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka områden som ska anses som särskilda stödområden enligt denna paragraf.
Lag (2019:884).

21 §   Har upphävts genom lag (1995:837).

Patientavgift

22 §   För vård som ges av en läkare som får ersättning enligt denna lag får patienten avkrävas en patientavgift. Patientavgift får inte tas ut för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående abort eller sterilisering. Patientavgift får inte heller tas ut om detta framgår av särskilda föreskrifter.

Om patientavgift inte får tas ut tillämpas 6 § första stycket på motsvarande sätt.

23 §   Patientavgift enligt denna lag får tas ut med högst samma belopp som gäller för motsvarande vård inom regionen.

Om läkaren tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet enligt första stycket, ska detta inte påverka den del av läkarvårdsersättningen som betalas av regionen.

Om patientavgiften skulle överstiga det arvode som lämnas för vården, ska mellanskillnaden betalas till regionen.
Lag (2019:884).

24 §   En patient som för en viss tid har uppnått avgiftsbefrielse enligt 17 kap. 6 eller 7 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) är under samma tid befriad även från att betala patientavgifter enligt denna lag. Lag (2017:40).

25 §   Uppkommer kostnad med anledning av att en patient uteblivit från avtalat läkarbesök, får patientavgift som anges i 23 § första stycket första meningen ändå tas ut av patienten. Bestämmelserna i 24 § befriar inte patienten från avgift enligt denna bestämmelse.

25 a §   Avgiften tas ut av patientens förmyndare om patienten är under 18 år när
   1. vården ges, eller
   2. han eller hon uteblir från ett avtalat besök.

Om det finns flera förmyndare svarar de solidariskt för avgiften.

Om det finns särskilda skäl får avgiften tas ut av den underårige. Lag (2010:248).

Verksamhetsuppföljning m.m.

26 §   En läkare som begär läkarvårdsersättning ska medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Läkaren ska årligen till regionen lämna en redovisning med uppgifter om mottagningens personal och medicintekniska utrustning samt om utförda vårdåtgärder och antalet patientbesök.

Läkaren ska på begäran av regionen lämna upplysningar och visa upp patientjournal samt övrigt material som rör undersökning, vård eller

behandling av en patient och som behövs för kontroll av begärd läkarvårdsersättning.

Av 6 § lagen (1998:543) om hälsodataregister följer att läkaren också ska lämna uppgifter till hälsodataregister.
Lag (2019:884).

Verkställighetsföreskrifter

27 §   Regeringen meddelar verkställighetsföreskrifter till denna lag.

Övergångsbestämmelser

1993:1651
   1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 7 § tredje stycket den dag regeringen bestämmer, och i övrigt den 1 januari 1994.
   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning till privatpraktiserande läkare som avser tid före ikraftträdandet.
   3. För tiden fram till den 1 juli 1994 gäller utan hinder av 15--17, 20 och 21 §§ att en taxa som i huvudsak motsvarar bestämmelserna om arvoden i läkarvårdstaxan (1974:699) skall tillämpas vid bestämmandet av läkarvårdsersättning.
   4. Har upphävts genom lag (1995:837).
   5. Har upphävts genom lag (1995:837).
   6. Har upphävts genom lag (1995:837).
   7. Har anmälan enligt 11 § gjorts före den 1 april 1994 får verksamhet med läkarvårdsersättning utan hinder av den paragrafen och 19 § första stycket påbörjas tre månader efter anmälan.

1994:1257

Regeringen föreskriver att lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning skall träda i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser 7 § tredje stycket.

1994:1754
   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
   2. De nya bestämmelserna i 6 § tillämpas även för vård under år 1994 av personer som omfattas av lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

1994:1961
   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
   2. En läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot läkarvårdsersättning enligt denna lag har rätt till fortsatt sådan ersättning även utan samverkansavtal enligt de nya föreskrifterna.
   3. En läkare som inte omfattas av punkt 2 men som före den 14 november 1994 gjort anmälan enligt 11 § i dess tidigare lydelse och som uppfyller kraven för att få läkarvårdsersättning får påbörja verksamheten sex månader efter anmälan även utan samverkansavtal. Om verksamheten inte startat den 14 maj 1995 krävs samverkansavtal. Om läkaren inte har specialistkompetens krävs dock att landstinget har godtagit läkarens etablering inom landstingets område.

1995:837
   1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 17 § första stycket första och andra meningen den 1 januari 1997, och i övrigt den 1 januari 1996.
   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning till privatpraktiserande läkare som avser tid före ikraftträdandet.
   3. En läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot läkarvårdsersättning enligt denna lag utan att ha samverkansavtal med landstinget och utan att uppfylla kravet på specialistkompetens enligt 7 § eller kravet på heltidsverksamhet enligt 8 § kan även utan samverkansavtal få ersättning enligt denna lag om inte annat följer av punkt 4. Detsamma gäller den som vid ikraftträdandet är verksam som privatpraktiserande läkare enligt lagen (1993:588) om husläkare.
Om verksamheten hos en läkare som omfattas av denna punkt ändras i väsentligt hänseende skall dock frågan om rätt till läkarvårdsersättning prövas enligt denna lag.
   4. Om en läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot läkarvårdsersättning enligt denna lag, inte uppfyller ålderskravet i 9 § lämnas läkarvårdsersättning längst till utgången av år 1996, om inte läkaren och landstinget kommer överens om annat.

1996:1159
   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
   2. Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla för sådan kostnadsbefrielse som uppkommit före utgången av år 1996.

1997:435
   1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 9 § den 1 juli 1997, och i övrigt den 1 januari 1998.
   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vård som avser tid före ikraftträdandet.

1999:842
   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
   2. Äldre bestämmelser gäller dock till utgången av år 2003 för vård som lämnas av läkare som vid ikraftträdandet är verksam inom företagshälsovård och då har rätt till läkarvårdsersättning enligt denna lag.

2009:79
   1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.
   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning för vård som givits före ikraftträdandet.
   3. Äldre lydelse av 7 § gäller fortfarande för läkare med sådan specialistkompetens som anges i den äldre lydelsen.
   4. Äldre lydelse av 20 § gäller fortfarande för läkare som vid ikraftträdandet bedriver verksamhet i ett sådant område som anges i den äldre lydelsen.

2010:248
   1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2010.
   2. De nya bestämmelserna gäller inte avgifter för vilka betalningsskyldighet uppkommit före ikraftträdandet.

2010:1318
   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

2011:1034

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011 men tillämpas för tid från och med den 15 juli 2010.

2016:1151
   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förfaranden för ersättningsetablering som har påbörjats före den 1 januari 2017.