Lag (1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall

1 §   Denna lag gäller ersättning av staten till personer som steriliserats
   1. enligt lagen (1934:171) om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet,
   2. enligt lagen (1941:282) om sterilisering, eller
   3. före år 1976 med myndighets medverkan utan stöd av lag.

2 §   Den som steriliserats enligt 1 § har rätt till ersättning om han eller hon
   1. varken undertecknat ansökan om sterilisering eller skriftligen samtyckt till sterilisering,
   2. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering eller då sterilisering utfördes var omyndig eller underårig,
   3. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering eller då sterilisering utfördes var intagen på anstalt, vårdhem eller liknande institution,
   4. steriliserats på grund av att han eller hon var diagnostiserad som sinnessjuk, sinnesslö eller epileptiker,
   5. enligt uttryckligt myndighetskrav steriliserats för att få dispens att ingå äktenskap, för att få genomgå abort eller för att få mödrahjälp eller annat statligt eller kommunalt bidrag, eller
   6. får antas ha samtyckt till steriliseringen på grund av att en myndighet har utövat otillbörlig påverkan eller varit försumlig.

3 §   Ersättningen uppgår för var och en till etthundrasjuttiofemtusen (175 000) kr.

Från detta belopp avräknas ersättning som staten tidigare betalat ut på grund av steriliseringen.

Rätten till ersättning är personlig och kan inte överlåtas.

Rätten förfaller om sökanden avlider innan beslutet har meddelats. Avlider sökanden efter att ett beslut om ersättning har meddelats, tillfaller ersättningen dödsboet.

3 a §   För den som har fått ersättning enligt denna lag ska tillgångar uppgående till ett belopp om etthundrasjuttiofemtusen (175 000) kr anses som förmögenhet och inte beaktas vid tillämpning av
   1. bestämmelserna om bostadsbidrag i 97 kap. 6-10 §§ socialförsäkringsbalken,
   2. bestämmelserna om bostadstillägg i 102 kap. 10-13 §§ samma balk,
   3. 4 kap. 1 § och 8 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453),
   4. 17 kap. 2 och 8 §§ hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), och
   5. 19 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lag (2017:46).

4 §   En ansökan om ersättning skall göras skriftligen av den som ansökan avser.

5 §   En ansökan om ersättning skall prövas av en särskild nämnd.

Ordföranden i nämnden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Regeringen utser nämnden och förordnar om dess sammansättning och arbetsformer.

6 §   En ansökan om ersättning skall ha kommit in till nämnden före utgången av december månad 2002. Ansökningar som kommer in därefter skall avvisas. Lag (2001:1196).

7 §   Nämnden ska hålla muntlig förhandling om sökanden begär det och det inte är uppenbart obehövligt.

Muntlig förhandling ska vara offentlig.

Om det kan antas att det vid en förhandling kommer att lämnas någon uppgift för vilken det hos nämnden gäller sekretess som avses i 25 kap. 17 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får ordföranden vid förhandlingen besluta att förhandlingen ska hållas inom stängda dörrar. Lag (2009:481).

8 §   En sökande eller annan som har inställt sig till en muntlig förhandling får av nämnden beviljas ersättning av allmänna medel för kostnader för resa och uppehälle, om nämnden finner det skäligt att ersättning betalas ut. Nämnden får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

9 §   Ett beslut enligt denna lag kan inte överklagas.

Övergångsbestämmelser

1999:857

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999. Den nya bestämmelsen skall dock tillämpas för tid från och med den 1 juli 1999.

2001:1196

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Den nya bestämmelsen skall dock tillämpas för tid från och med den 1 juli 2001.