SFS 1993:581 Tobakslag

SFS 1993:581
Utkom från trycket
den 16juni 1993

Tobakslag;

utfärdad den 3 juni 1993.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § På grund av de hälsorisker och olägenheter som är förbundna med

bruk av tobak meddelas i denna lag bestämmelser om

— begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen,
— begränsning av rökning i arbetslokaler,
— varningstexter och innehållsdeklaration på förpackningar till tobaksva-

ror,

— marknadsföring av tobaksvaror samt
— produktkontroll m.m. av tobaksvaror.

Begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen

2 § Rökning är förbjuden

1. i lokaler som är avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller annan

verksamhet för barn eller ungdom,

2. i lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård,
3. i lokaler som är avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrätt-

ningar med särskild service eller vård, och

4. på färdmedel i inrikes kollektivtrafik eller i lokaler och andra utrym-

men som är avsedda att användas av den som reser med sådana färdme-
del.

3 § I lokaler där en offentlig tillställning enligt 9 § allmänna ordnings-
stadgan (1956:617) eller en allmän sammankomst enligt 1 § lagen
(1956:618) om allmänna sammankomster anordnas eller i lokaler som är
avsedda att användas av den som deltar i en sådan tillställning eller
sammankomst skall, om miljön inte är rökfri, finnas områden där rökning
är förbjuden.

Vad som anges i första stycket gäller också andra lokaler dit allmänheten

har tillträde.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte lokaler som avses

i 2 § eller 4 §.

4 § I hotell och andra inrättningar där tillfällig bostad yrkesmässigt
upplåts, skall i ett visst antal av de rum eller liknande som upplåts rökning
vara förbjuden. I fråga om sovkupéer och andra utrymmen som upplåts för
tillfällig bostad på färdmedel i inrikes kollektivtrafik gäller i stället 2 §.

Restauranger eller andra serveringsställen som har mer än femtio sitt-

platser skall, om rökförbud ej föreligger enligt 2 §, ha sittplatser inom ett
eller flera områden i serveringslokalen där rökning är förbjuden.

1

Prop. 1992/93: 185, bet. 1992/93:SoU26, rskr. 1992/93:356.

1255

SFS 1993:581

5 § Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller inte i fråga om bostäder och andra
lokaler för boende som inte är tillfälligt.

6 § Rökning är trots bestämmelserna i 2 § 2 - 4 tillåten i delar av de
lokaler eller andra utrymmen som avses där, om dessa delar särskilt
avsatts för rökning. Detsamma gäller lokaler som avses i 2 § 1 och som är
upplåtna enbart för personal.

Avvikelse från 2 - 4 §§ får göras om det finns särskilda skäl därtill på

grund av utrymmets beskaffenhet eller användningssätt eller av omstän-
digheterna i övrigt.

7 § Den som i egenskap av ägare eller på annan grund disponerar över en
lokal eller ett annat utrymme som omfattas av någon av bestämmelserna i
2 - 4 §§ svarar för att bestämmelserna följs.

Om någon trots tillsägelse röker där rökning inte är tillåten, får denne

avvisas.

Begränsning av rökning i arbetslokaler

8 § Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att arbetslokaler
och liknande utrymmen i allt väsentligt blir rökfria. De skall särskilt verka
för att de som vistas på en arbetsplats inte ofrivilligt utsätts för tobaksrök.
Som arbetstagare räknas här personer som avses i 1 kap. 2 § första stycket
och 3 § arbetsmiljölagen (1977:1160).

Varningstexter m. m.

9 § Förpackning till tobaksvara som är avsedd att i näringsverksamhet
tillhandahållas konsumenter inom landet skall i den utsträckning och på
det sätt som regeringen föreskriver förses med

1. texter som upplyser om de hälsorisker som är förbundna med bruk av

tobak (varningstexter),

2. deklaration som upplyser om skadliga ämnen som tobaksvaran inne-

håller eller ger upphov till (innehållsdeklaration).

Regeringen får överlämna åt en myndighet att meddela föreskrifter

enligt första stycket.

10 § Tillverkaren eller importören svarar för att förpackning till to-

baksvara förses med varningstexter och innehållsdeklaration.

11 § En tobaksvara får inte i näringsverksamhet tillhandahållas konsu-
menter inom landet, om den saknar varningstexter eller innehållsdeklara-

tion eller om text eller deklaration är uppenbart oriktig.

Marknadsföring

12 § Näringsidkare som marknadsför tobaksvara till konsumenter skall

iaktta särskild måttfullhet. I synnerhet gäller att reklam eller annan mark-
nadsföring inte får vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk
av tobak.

1256

SFS 1993:581

Vid marknadsföring som avses i första stycket får inte användas kom-

mersiella annonser i ljudradio- eller televisionsprogram. Detta gäller även
sådana televisionssändningar som omfattas av lagen (1992:1356) om satel-
litsändningar av televisionsprogram till allmänheten och som kan tas emot
endast i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES-avtalet).

13 § Om det vid marknadsföring enligt 12 § första stycket används en

kommersiell annons i periodisk skrift eller i annan därmed jämförbar
skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig, skall annonsen
återge sådana varningstexter och sådan innehållsdeklaration som enligt
föreskrifter som avses i 9 § skall finnas på varans förpackning. Har flera
varningstexter fastställts för varan, skall minst en av dem återges. Vid
upprepad annonsering skall de olika varningstexterna användas omväx-
lande och om möjligt i lika stor omfattning.

Varningstexter och innehållsdeklaration skall i annonsen framträda tyd-

ligt och återges i ändamålsenlig form.

14 § Marknadsföringsåtgärd som strider mot 12 eller 13 § skall vid till-

lämpningen av marknadsföringslagen (1975: 1418) anses vara otillbörlig
mot konsumenter.

Produktkontroll m.m.

15 § Tillverkare eller importör av tobaksvara skall, i den utsträckning

som föreskrivs av regeringen, genom egna undersökningar eller på annat
sätt utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos varan har
hälsovådliga effekter. I den utsträckning som föreskrivs av regeringen skall
tillverkaren eller importören också redovisa undersökningsresultat och
andra uppgifter som kan behövas för att bedöma varornas hälsorisker.

16 § Regeringen får, om det finns särskilda hälsoskäl, föreskriva att

vissa slag av tobaksvaror inte får tillverkas i eller föras in till Sverige för
försäljning till konsumenter.

17 § Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, får med-

dela föreskrift om gränsvärden för skadliga ämnen som tobaksvara får
innehålla eller ge upphov till. En vara som inte uppfyller föreskrifterna får
inte tillverkas i eller föras in till Sverige för försäljning till konsumenter.

Tillsyn

18 § Den centrala tillsynen över att denna lag och föreskrifter som

meddelas med stöd av lagen följs utövas av

1. Arbetarskyddsstyrelsen när det gäller lokaler och andra utrymmen

som avses i 2 § och som är upplåtna enbart för personal, och

2. Socialstyrelsen när det gäller
a) miljöer som avses i 2 § och som inte är upplåtna enbart för personal,
b) lokaler som avses i 3 och 4 §§,
c) varningstexter m. m. enligt 9—11 §§, och

1257

SFS 1993:581

d) produktkontroil m. m. enligt 15 - 17 §§.
Den omedelbara tillsynen utövas av

1. Yrkesinspektionen när det gäller lokaler och andra utrymmen för

vilka Arbetarskyddsstyrelsen har den centrala tillsynen, och

2. den nämnd som fullgör kommunens uppgifter inom miljö- och hälso-

skyddsområdet när det gäller de miljöer och lokaler för vilka Socialstyrel-
sen har den centrala tillsynen

Länsstyrelsen utövar inom länet tillsyn enligt andra stycket 2.

19 § Socialstyrelsen får meddela de förelägganden och förbud som be-

hövs för att bestämmelserna i 9—11 §§ och 15 — 17 §§ eller med stöd av
dem meddelade föreskrifter skall följas.

En tillsynsmyndighet som anges i 18 § andra och tredje styckena får i sin

tillsynsverksamhet meddela de förelägganden eller förbud som behövs för
att lagen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall
följas.

I beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut

vite. Vitet får inte förvandlas.

20 § En tillsynsmyndighet får besluta att en tobaksvara skall tas om
hand, om den bjuds ut till försäljning eller uppenbart är avsedd att bjudas
ut till försäljning i strid med lagen eller en föreskrift som har meddelats
med stöd av lagen. Kronofogdemyndigheten skall vid behov lämna hand-
räckning när en vara skall tas om hand.

Om en vara har tagits om hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens

kontroll vidta de rättelser som behövs för att varan skall få säljas. Varan
skall återlämnas om det görs sannolikt att den inte kommer att säljas i strid
med lagen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna. I
annat fall får varan förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg.

Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart, om inte något annat

anges i beslutet.

21 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar,
handlingar, varuprover och liknande som behövs för myndighetens tillsyn

enligt denna lag.

22 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har en tillsynsmyn-
dighet rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som
berörs av lagen eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
och får där göra undersökningar och ta prover. För uttagna prov betalas
inte ersättning. Kronofogdemyndigheten skall lämna den handräckning
som behövs för tillsynen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för
provtagning och undersökning av prov.

23 § Den som har tagit befattning med någo ärende enligt denna lag får
inte obehörigen röja eller på annat sätt använda sig av vad han därvid fått
veta om yrkeshemligheter eller affärsförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen

(1980:100).

1258

SFS 1993:581

Överklagande

24 § Beslut som en i 18 § angiven nämnd har fattat enligt denna lag eller
enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos
länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos länsrätten.

Yrkesinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos Arbetar-

skyddsstyrelsen. Arbetarskyddsstyrelsens beslut får inte överklagas.

Beslut som Socialstyrelsen har meddelat med stöd av 19 § första stycket

eller 20 § får överklagas hos länsrätten.

25 § Beslut om en föreskrift enligt 17 § eller 22 § andra stycket som en
myndighet har meddelat med stöd av ett bemyndigande får inte överkla-

gas.

Beslut om föreskrifter enligt 9 § som en myndighet har meddelat med

stöd av ett bemyndigande får överklagas hos regeringen av tillverkare av
tobaksvaror och importörer av tobaksvaror som är avsedda att säljas till
konsumenter inom landet.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 12 § andra stycket andra meningen,

den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 juli 1993, då lagen
(1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror
samt lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av
tobaksvaror upphör att gälla.

Beslut om varningstext eller innehållsdeklaration som gäller den 1 juli

1993 skall fortsätta att gälla till dess annat har föreskrivits med stöd av

denna lag.

På regeringens vägnar

CARL BILDT

BO KÖNBERG
(Socialdepartementet)

1259