SFS 1994:98 Lag om ändring i tobakslagen (1993:581)

SFS 1994:98
Utkom från trycket
den 29 mars 1994

Lag
om ändring i tobakslagen (1993:581);

utfärdad den 17 mars 1994.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om tobakslagen (1993:581)
dels att 3 och 13 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 2, 4 - 8 , 12, 14, 15 och 18 §§ samt rubrikerna närmast före 2

och 8 §§ skall ha följande lydelse,

1 § På grund av de hälsorisker och olägenheter som är förbundna med

bruk av tobak meddelas i denna lag bestämmelser om

- begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen samt på vissa

områden utomhus,

- rökfri arbetsmiljö,
- varningstexter och innehållsdeklaration på förpackningar till tobaks va-

ror,

- marknadsföring av tobaksvaror samt
- produktkontroll m. m. av tobaksvaror.

Begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen samt på vissa
områden utomhus

2 § Rökning är förbjuden

1. i lokaler som är avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller annan

verksamhet för barn eller ungdom samt på skolgårdar och på motsvarande
områden utomhus vid förskolor och fritidshem,

2. i lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård,
3. i lokaler som är avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrätt-

ningar med särskild service eller vård,

4. på färdmedel i inrikes kollektivtrafik eller i lokaler och andra utrym-

men som är avsedda att användas av den som reser med sådana färdme-
del,

5. i andra lokaler än så.dana som avses i 1 —4 när en allmän samman-

komst eller en offentlig tillställning som avses i 2 kap. 1 — 3 §§ ordnings-
lagen (1993:1617) anordnas och i lokaler som är avsedda att användas av
den som deltar i sammankomsten eller tillställningen, samt

6. i andra lokaler än sådana som avses i 1 — 5 om allmänheten har

tillträde till lokalerna.

Bestämmelserna i första stycket 5 och 6 gäller inte serveringslokaler i

restauranger och andra serveringsställen.

4 § I hotell och andra inrättningar där tillfällig bostad yrkesmässigt
upplåts, skall i ett visst antal av de rum eller liknande som upplåts rökning
vara förbjuden. I fråga om sovkupéer och andra utrymmen som upplåts för
tillfällig bostad på färdmedel i inrikes kollektivtrafik gäller i stället 2 § 4.

1

Prop. 1993/94:98, bet. 1993/94:SoUl7, rskr. 1993/94:149.

180

Restauranger eller andra serveringsställen som har mer än femtio sitt-

platser skall, om rökförbud ej föreligger enligt 2 § 1 —4, ha sittplatser inom
ett eller flera områden där rökning är förbjuden.

5 § Bestämmelserna i 2 § gäller inte i fråga om bostäder och andra
lokaler för boende som inte är tillfälligt.

6 § Rökning är trots bestämmelserna i 2 § 2 — 6 tillåten i delar av de
lokaler eller andra utrymmen som avses där, om dessa delar särskilt
avsatts för rökning. Detsamma gäller lokaler som avses i 2 § 1 och som är
upplåtna enbart för personal.

Avvikelse från 2 och 4 §§ får göras om det finns särskilda skäl därtill på

grund av utrymmets beskaffenhet eller användningssätt eller av omstän-
digheterna i övrigt. Detta gäller i tillämpliga delar även sådana områden
utomhus som avses i 2 § 1.

7 § Den som i egenskap av ägare eller på annan grund disponerar över en
lokal, ett annat utrymme eller ett område utomhus som omfattas av någon

av bestämmelserna i 2 och 4 §§ svarar för att bestämmelserna följs.

Om någon trots tillsägelse röker där rökning inte är tillåten, får denne

avvisas.

Rökfri arbetsmiljö

8 § I andra fall än som avses i 2 och 4 §§ svarar arbetsgivaren för att en
arbetstagare inte mot sin vilja utsätts för tobaksrök i den arbetslokal eller
det liknande utrymme där arbetstagaren är verksam. Som arbetstagare
räknas här personer som avses i 1 kap. 2 § första stycket och 3 § arbets-
miljölagen (1977:1160).

12 § En näringsidkare som marknadsför tobaksvara till konsumenter får
inte använda kommersiella annonser i periodisk skrift eller i annan där-
med jämförbar skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Inte
heller får vid sådan marknadsföring användas kommersiella annonser i
ljudradio- eller televisionsprogram. Detta gäller även sådana televisions-
sändningar som omfattas av lagen (1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten och som kan tas emot endast i något
annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet (EES-avtalet).

Vid marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter på något annat sätt

än som avses i första stycket skall en näringsidkare iaktta särskild måttfull-
het. I synnerhet gäller att reklam eller annan marknadsföring inte får vara
påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobak.

14 § Marknadsföringsåtgärd som strider mot 12 § skall vid tillämpning-

en av marknadsföringslagen (1975:1418) anses vara otillbörlig mot konsu-
menter.

15 § Tillverkare eller importör av tobaksvara skall, i den utsträckning

som föreskrivs av regeringen, till Socialstyrelsen lämna de uppgifter som
behövs för att varornas hälsorisker skall kunna bedömas.

181

SFS 1994:98

SFS 1994:98

18 § Den centrala tillsynen över att denna lag och föreskrifter som

meddelas med stöd av lagen följs utövas av

1. Arbetarskyddsstyrelsen när det gäller

a) lokaler och andra utrymmen som avses i 2 § och som är upplåtna

enbart för personal, och

b) lokaler och andra utrymmen på vilka 8 § skall tillämpas, samt
2. Socialstyrelsen när det gäller
a) miljöer som avses i 2 § och som inte är upplåtna enbart för personal,
b) lokaler som avses i 4 §,
c) varningstexter m. m. enligt 9—11 §§, och
d) produktkontroll m. m. enligt 15 —17 §§.
Den omedelbara tillsynen utövas av

1. Yrkesinspektionen när det gäller lokaler och andra utrymmen för

vilka Arbetarskyddsstyrelsen har den centrala tillsynen, och

2. den nämnd som fullgör kommunens uppgifter inom miljö- och hälso-

skyddsområdet när det gäller de miljöer och de lokaler för vilka Socialsty-
relsen har den centrala tillsynen.

Länsstyrelsen utövar inom länet tillsyn enligt andra stycket 2.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

På regeringen vägnar

BO KÖNBERG

Susanne Billum
(Socialdepartementet)

182