Pati­entska­de­lag (1996:799)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1996:799
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2021:364
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1996:799
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1996-​06-19
Änd­rad: t.o.m. SFS

2021:364
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om rätt till pati­entska­de­er­sätt­ning och om skyl­dig­het för vård­gi­vare att ha en för­säk­ring som täc­ker sådan ersätt­ning (pati­ent­för­säk­ring).

2 §   Med pati­ent jäm­ställs i denna lag den som fri­vil­ligt del­tar som för­söks­per­son i medi­cinsk forsk­ning eller som done­rar organ eller annat bio­lo­giskt mate­rial för trans­plan­ta­tion eller annat medi­cinskt ända­mål.

3 §   Lagen gäl­ler endast ska­dor som har upp­kom­mit i sam­band med hälso-​ och sjuk­vård i Sve­rige.

4 §   Rät­ten till pati­entska­de­er­sätt­ning får inskrän­kas endast på grund av omstän­dig­het som har inträf­fat efter ska­de­hän­del­sen och som enligt för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) kan med­föra begräns­ning av för­säk­rings­gi­va­rens skyl­dig­het att utge för­säk­rings­be­lopp. Lag (2005:118).

5 §   I denna lag avses med

hälso-​ och sjuk­vård: sådan verk­sam­het som omfat­tas av hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30), tand­vårds­la­gen (1985:125), lagen (2001:499) om omskä­relse av poj­kar, lagen (2018:744) om för­säk­rings­me­di­cinska utred­ningar eller lagen (2019:1297) om koor­di­ne­rings­in­sat­ser för sjuk­skrivna pati­en­ter, annan lik­nande medi­cinsk verk­sam­het samt verk­sam­het inom detalj­han­deln med läke­me­del och sådan verk­sam­het som omfat­tas av lagen (2021:363) om este­tiska kirur­giska ingrepp och este­tiska injek­tions­be­hand­lingar, allt under för­ut­sätt­ning att det är fråga om verk­sam­het som utövas av per­so­nal som omfat­tas av 1 kap. pati­ent­sä­ker­hets­la­gen (2010:659),
vård­gi­vare: stat­lig myn­dig­het, region eller kom­mun i fråga om sådan hälso-​ och sjuk­vård som myn­dig­he­ten, regi­o­nen eller kom­mu­nen har ansvar för (offent­lig verk­sam­het) samt enskild som bedri­ver hälso-​ och sjuk­vård (pri­vat vård­gi­vare).
Lag (2021:364).

Rät­ten till pati­entska­de­er­sätt­ning

6 §   Pati­entska­de­er­sätt­ning läm­nas för per­son­skada på pati­ent om det före­lig­ger över­vä­gande san­no­lik­het för att ska­dan är orsa­kad av
   1. under­sök­ning, vård, behand­ling eller lik­nande åtgärd under för­ut­sätt­ning att ska­dan kun­nat und­vi­kas antingen genom ett annat utfö­rande av det valda för­fa­ran­det eller genom val av ett annat till­gäng­ligt för­fa­rande som enligt en bedöm­ning i efter­hand från medi­cinsk syn­punkt skulle ha till­go­do­sett vård­be­ho­vet på ett mindre risk­fyllt sätt,
   2. fel hos medi­cin­tek­nisk pro­dukt eller sjuk­vårds­ut­rust­ning använd vid under­sök­ning, vård, behand­ling eller lik­nande åtgärd eller fel­ak­tig han­te­ring därav,
   3. fel­ak­tig dia­gnos­ti­se­ring,
   4. över­fö­ring av smittämne som lett till infek­tion i sam­band med under­sök­ning, vård, behand­ling eller lik­nande åtgärd,
   5. olycks­fall i sam­band med under­sök­ning, vård, behand­ling eller lik­nande åtgärd eller under sjuk­trans­port eller i sam­band med brand eller annan skada på vård­lo­ka­ler eller utrust­ning, eller
   6. för­ord­nande eller utläm­nande av läke­me­del i strid med före­skrif­ter eller anvis­ningar.

Vid pröv­ning av rätt till ersätt­ning enligt första styc­ket 1 och 3 skall den hand­lings­norm tilläm­pas som gäl­ler för en erfa­ren spe­ci­a­list eller annan erfa­ren yrkes­ut­ö­vare inom områ­det.

Rätt till ersätt­ning enligt första styc­ket 4 är ute­slu­ten i de fall omstän­dig­he­terna är sådana att infek­tio­nen skä­li­gen måste tålas.
Hän­syn skall där­vid tas till arten och svår­hets­gra­den av den sjuk­dom eller skada som åtgär­den avsett, pati­en­tens häl­so­till­stånd i övrigt samt möj­lig­he­ten att för­utse infek­tio­nen.

Undan­tag från rät­ten till pati­entska­de­er­sätt­ning

7 §   Pati­entska­de­er­sätt­ning läm­nas inte om
   1. ska­dan är en följd av ett nöd­vän­digt för­fa­rande för dia­gnos­ti­se­ring eller behand­ling av en sjuk­dom eller skada som utan behand­ling är direkt livs­ho­tande eller leder till svår inva­li­di­tet, eller
   2. ska­dan orsa­kats av läke­me­del i annat fall än som avses i 6 § första styc­ket 6.

Hur pati­entska­de­er­sätt­ningen bestäms

8 §   Pati­entska­de­er­sätt­ning bestäms enligt 5 kap. 1-5 §§ och 6 kap. 1 och 3 §§ ska­de­stånds­la­gen (1972:207) med de begräns­ningar som anges i 9-11 §§ denna lag. Lag (2010:668).

9 §   När pati­entska­de­er­sätt­ning bestäms avräk­nas ett belopp om en tju­gon­de­del av det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gäl­ler när ersätt­ningen bestäms.
Lag (2010:1265).

10 §   Pati­entska­de­er­sätt­ning är för varje ska­de­hän­delse begrän­sad till högst 1 000 gånger det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gäl­ler när ersätt­ningen bestäms. För varje ska­dad pati­ent läm­nas dock för varje ska­de­hän­delse pati­entska­de­er­sätt­ning med högst 200 gånger detta pris­bas­belopp.

De belopp som anges i första styc­ket inne­fat­tar inte ränta eller ersätt­ning för rät­te­gångs­kost­na­der. Lag (2010:1265).

11 §   Om det ansva­rig­hets­be­lopp som gäl­ler enligt 10 § första styc­ket första meningen inte räc­ker till gott­gö­relse åt dem som är berät­ti­gade till ersätt­ning, ned­sätts deras ersätt­ningar med samma kvot­del för var och en.

Kan det efter inträf­fat ska­de­fall befa­ras att ned­sätt­ning enligt första styc­ket fordras, kan rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer för­ordna att ersätt­ning tills vidare skall läm­nas endast med viss kvot­del.

För­säk­rings­skyl­dig­het m.m.

12 §   Vård­gi­vare skall ha en pati­ent­för­säk­ring som täc­ker ersätt­ning för ska­dor som omfat­tas av denna lag. Bedrivs verk­sam­he­ten av pri­vat vård­gi­vare efter avtal med offent­lig vård­gi­vare, är det den offent­lige vård­gi­va­ren som skall ha för­säk­ringen.

13 §   Pati­entska­de­er­sätt­ningen utges av för­säk­rings­gi­va­ren. Om flera pati­ent­för­säk­ringar täc­ker samma skada, sva­rar för­säk­rings­gi­varna soli­da­riskt för ersätt­ningen. För­säk­rings­gi­varna skall i sådant fall sinse­mel­lan ta lika del i ersätt­nings­an­sva­ret.

14 §   Sak­nas pati­ent­för­säk­ring, sva­rar de för­säk­rings­gi­vare som ingår i pati­ent­för­säk­rings­för­e­ningen enligt 15 § soli­da­riskt för den pati­entska­de­er­sätt­ning som skulle ha läm­nats, om en pati­ent­för­säk­ring hade fun­nits. För­e­ningen före­trä­der i sådant fall för­säk­rings­gi­varna.

För­säk­rings­gi­var­nas inbör­des ersätt­nings­an­svar för­de­las efter för­hål­lan­det mel­lan belop­pen av de pre­mier för pati­ent­för­säk­ring som för var och en av dem belö­per på när­mast före­gå­ende kalen­derår.

Pati­ent­för­säk­rings­för­e­ning

15 §   De för­säk­rings­gi­vare som med­de­lar pati­ent­för­säk­ring skall ingå i en pati­ent­för­säk­rings­för­e­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer fast­stäl­ler stad­gar för för­e­ningen.

Pati­ent­för­säk­rings­av­gift

16 §   Pati­ent­för­säk­rings­för­e­ningen har rätt till gott­gö­relse (pati­ent­för­säk­rings­av­gift) av vård­gi­vare för den tid vård­gi­va­ren sak­nat för­säk­ring enligt denna lag.

Pati­ent­för­säk­rings­av­gift får högst tas ut med ett belopp som för år räk­nat mot­sva­rar fem­ton pro­cent av det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ so- cial­för­säk­rings­bal­ken som gäl­ler när avgif­ten bestäms. Om det belopp som mot­sva­rar två gånger den årliga för­säk­rings­pre­mie som gäl­ler för vård­gi­vare i mot­sva­rande kate­gori när avgif­ten bestäms är högre, får avgif­ten i stäl­let beräk­nas på grund­val av detta belopp. Lag (2010:1265).

Pati­entska­de­nämnd

17 §   De för­säk­rings­gi­vare som ingår i pati­ent­för­säk­rings­för­e­ningen skall till­sam­mans upp­rätt­hålla och bekosta en pati­entska­de­nämnd. I nämn­den skall det ingå före­trä­dare för pati­en­ter­nas intres­sen.
Ytter­li­gare före­skrif­ter om nämn­dens sam­man­sätt­ning läm­nas av rege­ringen som också skall god­känna nämn­dens arbets­ord­ning.

Nämn­den skall på begä­ran av pati­ent eller annan ska­de­li­dande, vård­gi­vare, för­säk­rings­gi­vare eller dom­stol yttra sig över ersätt­nings­fall.

17 a §   En pati­ent eller annan ska­de­li­dande som vill inhämta ett ytt­rande från Pati­entska­de­nämn­den ska begära det senast ett år från det att han eller hon fick del av för­säk­rings­gi­va­rens slut­liga ställ­nings­ta­gande till ersätt­nings­an­språ­ket. Lag (2013:1091).

Ska­de­stånd

18 §   Trots att pati­entska­de­er­sätt­ning kan läm­nas enligt denna lag får den ska­de­li­dande i stäl­let kräva ska­de­stånd enligt vad som gäl­ler därom.

19 §   Den som har utgett ska­de­stånd med anled­ning av skada som avses i denna lag inträ­der intill det utgivna belop­pet i den ska­de­li­dan­des rätt till pati­entska­de­er­sätt­ning. Detta gäl­ler dock inte om pati­entska­de­er­sätt­ningen skulle ha kun­nat krä­vas till­baka av den ska­de­stånds­skyl­dige enligt 20 § första styc­ket.

Åter­krav

20 §   Har pati­entska­de­er­sätt­ning läm­nats för en skada som vål­lats upp­såt­li­gen eller genom grov vårds­lös­het, inträ­der för­säk­rings­gi­va­ren intill det utgivna belop­pet i den ska­de­li­dan­des rätt till ska­de­stånd.

Om pati­entska­de­er­sätt­ning har beta­lats för en skada som omfat­tas av pro­duk­t­an­svars­la­gen (1992:18), inträ­der för­säk­rings­gi­va­ren intill det utgivna belop­pet i den ska­de­li­dan­des rätt till ska­de­stånd enligt den lagen.

Omfat­tas en skada av tra­fik­för­säk­ring enligt tra­fikska­de­la­gen (1975:1410) och har pati­entska­de­er­sätt­ning läm­nats för ska­dan, inträ­der för­säk­rings­gi­va­ren intill det utgivna belop­pet i den ska­de­li­dan­des rätt till tra­fikska­de­er­sätt­ning.

21 §   Har pati­entska­de­er­sätt­ning läm­nats enligt 14 § första styc­ket, får ersätt­ningen krä­vas till­baka från den vård­gi­vare som varit skyl­dig att teckna pati­ent­för­säk­ring. Pati­ent­för­säk­rings­för­e­ningen före­trä­der i sådant fall för­säk­rings­gi­varna.

22 §   En vård­gi­vare som har krävts på belopp enligt 21 § inträ­der intill det utgivna belop­pet i den rätt som enligt 20 § som till­kom­mer för­säk­rings­gi­va­ren.

Pre­skrip­tion

23 §   Den som vill ha ersätt­ning enligt denna lag måste väcka talan inom tio år från den tid­punkt då ska­dan orsa­ka­des. Om den ska­de­li­dande begär ompröv­ning enligt 5 kap. 5 § ska­de­stånds­la­gen (1972:207), får talan dock väc­kas inom tre år från tid­punk­ten när det för­hål­lande som lig­ger till grund för ompröv­nings­yr­kan­det inträdde.

Om den som vill ha ersätt­ning har anmält ska­dan till vård­gi­va­ren eller för­säk­rings­gi­va­ren inom den tid som anges i första styc­ket, är fris­ten att väcka talan all­tid minst sex måna­der från det att han eller hon fick del av för­säk­rings­gi­va­rens slut­liga ställ­nings­ta­gande till ansprå­ket.

Vid åter­krav mel­lan för­säk­rings­gi­vare och vid åter­krav mot en vård­gi­vare enligt 21 § är fris­ten att väcka talan all­tid minst ett år från den betal­ning som grun­dar åter­kra­vet.

I fråga om pre­mi­ekrav och krav på pati­ent­för­säk­rings­av­gift tilläm­pas pre­skrip­tions­la­gen (1981:130). Lag (2013:1091).

24 §   En talan får väc­kas efter den tid som anges i 23 § första styc­ket endast om det finns syn­ner­liga skäl. Vid bedöm­ningen ska det sär­skilt beak­tas om den ska­de­li­dande har varit för­hind­rad att fram­ställa ansprå­ket i tid.
Lag (2013:1091).

25 §   Om talan inte väcks enligt 23 eller 24 §, går rät­ten till ersätt­ning för­lo­rad.

I för­hål­lan­den mel­lan för­säk­rings­gi­vare får annat avta­las om pre­skrip­tion än vad som föl­jer av denna lag. Lag (2013:1091).

26 §   Det som sägs om för­säk­rings­gi­vare i 23 § andra och tredje styc­kena samt i 25 § andra styc­ket ska i ett fall som avses i 14 § första styc­ket gälla Pati­ent­för­säk­rings­för­e­ningen. Lag (2013:1091).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2013:1091
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för en ford­ran som beror på en skada, om ska­dan har orsa­kats före ikraft­trä­dan­det. För en ford­ran som inte beror på en skada tilläm­pas inte de nya bestäm­mel­serna, om avta­let om pati­ent­för­säk­ring har ingåtts före ikraft­trä­dan­det och inte för­ny­ats där­ef­ter.
   3. 17 a § tilläm­pas endast vid ersätt­nings­an­språk till följd av en skada som har orsa­kats efter ikraft­trä­dan­det.

2018:746
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Den nya bestäm­mel­sen ska tilläm­pas på för­säk­rings­me­di­cinska utred­ningar som För­säk­rings­kas­san begär från och med ikraft­trä­dan­det.