Lag (1944:133) om kastre­ring. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2012:455

1 §   Kan någon med skäl anta­gas komma att på grund av sin köns­drift begå brott som med­för all­var­lig fara eller skada för annan, får han kastre­ras enligt denna lag, såvida han sam­tyckt där­till.

Det­samma gäl­ler om någon på grund av köns­drif­tens abnorma rikt­ning eller styrka åsam­kas svårt själs­ligt lidande eller annan all­var­lig olä­gen­het.

Denna lag äger inte tillämp­ning i fråga om ingrepp i köns­or­ga­nen som är påkal­lat av kropps­lig sjuk­dom eller som görs efter till­stånd enligt lagen (1972:119) om fast­stäl­lande av könstill­hö­rig­het i vissa fall. Lag (1993:1286).

2 §   Sak­nar någon på grund av rub­bad själs­verk­sam­het för­måga att lämna gil­tigt sam­tycke till kastre­ring, må han kastre­ras, oak­tat sådant sam­tycke ej före­lig­ger.

3 §   Ej må någon kastre­ras innan han fyllt tjugutre år, med mindre syn­ner­liga skäl där­till äro.

4 §   Kastre­ring får, om ej nedan annorlunda stad­gas, före­tas endast efter till­stånd av soci­al­sty­rel­sen. Sådant till­stånd får inte läm­nas för någon, såvida inte till­fälle att yttra sig, där så kan ske, har beretts, om han är underå­rig den som har vård­na­den om honom, om han är gift hans make samt om han är inta­gen på all­män anstalt den­nas läkare och före­stån­dare.

På den som har fyllt tju­gotre år och är i stånd att lämna gil­tigt sam­tycke får kastre­ring enligt 1 § andra styc­ket före­ta­gas utan soci­al­sty­rel­sens till­stånd, om den läkare som utför ingrep­pet samt någon annan läkare i den tjäns­te­ställ­ning rege­ringen före­skri­ver, i skrift­ligt utlå­tande, med angi­vande av grun­den för åtgär­den på heder och sam­vete har för­kla­rat för­ut­sätt­ning­arna för den­samma före­ligga. Vad nu sagts skall dock ej gälla den som är inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt, häkte eller hem som avses i lagen (1988:870) om vård av miss­bru­kare i vissa fall eller som är inta­gen på vård­in­rätt­ning med stöd av lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård eller lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård.

Vid pröv­ning som avses i andra styc­ket skall i tillämp­liga delar iakt­ta­gas vad i första styc­ket andra punk­ten stad­gas. Lag (1991:1956).

5 §   Endast den som är behö­rig att utöva läka­ryr­ket får utföra kastre­ring. Åtgär­den skall ske på sjuk­hus eller på annan vård­in­rätt­ning som soci­al­sty­rel­sen god­kän­ner. Lag (1982:766).

6 §   Den som har tagit befatt­ning med kastre­ring eller med ärende angå­ende sådan åtgärd får inte obe­hö­ri­gen röja vad som där­vid har före­kom­mit.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Lag (2009:402).

7 §   Soci­al­sty­rel­sens beslut i ärende om kastre­ring får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (1995:9).

8 §   Den som verk­stäl­ler kastre­ring i strid med denna lag eller som mot bättre vetande till myn­dig­het eller läkare avger osann utsaga i ärende angå­ende kastre­ring, döms, om gär­ningen inte är belagd med straff i brotts­bal­ken, till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. Lag (1991:262).

9 §   I mål och ären­den angå­ende kastre­ring när gil­tigt sam­tycke till åtgär­den sak­nas skall offent­ligt biträde för­ord­nas för den som åtgär­den avser, om det inte måste antas att behov av biträde sak­nas.
Lag (1996:1625).

10 §   har upp­hävts genom lag (1975:692).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1971:588

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1972.

Äldre betstäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om talan mot beslut som med­de­lats före den 1 janu­ari 1972.

1995:9

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1995. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.