SFS 1971:511

SFS 1971; 511 Livsmedelslag;

utkom f rån ta cket

den 12juli 1971

^

^

V i GUST AP ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes

och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riks-

dagen^, funnit gott förordna som följer.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag förstås med

1. livsmedel, matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller annan vara

som är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara på vil­

ken läkemedelsförordningen (1962: 701) äger tillämpning,

2. livsmedelstillsats, dels berikningsmedel som är avsett att tillföras

livsmedel för att förbättra dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne

som är avsedd att tillföras bvsmedel för att påverka dess hållbarhet,

konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan bestämd egen­

skap bos livsmedlet, om berikningsmedlet, varan eller ämnet ej är livs­

medelsråvara,

3. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det

ingår i livsmedel, k an utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets norma­

la sammansättning eller beskaffenhet i övrigt,

4. färdigförpackat livsmedel, livsmedel som utan omedelbart samband

med överlämnande till konsument inneslutits i förpackning, avsedd att

brytas först av konsumenten.

2 § Med hantering av livsmedel avses i denna lag dels framställning,

beredning, behandling, förvaring, förpackning, omförpackning, transport

1362

1 Prop. 1971: 61, JoU 41 , rskr 2 18,

V,

¬

eller uppläggning av livsmedel, dels saluhållande, försäljning, servering

SFS 1971: 511

eller annat överlämnande av livsmedel för förtäring.

Bestämmelse i denna lag om saluhållande gäller i tillämpliga delar även

försäljning, servering eller annat överlämnande av livsmedel för förtä­

ring.

3 § Lagen gäller ej hantering av livsmedel i enskilt hushåll.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan förordna

om undantag från lagens tillämpning i fråga om visst slag av livsmedel
eller livsmedelstillsats.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan förordna

om undantag från lagens tillämpning på krigsmakten.

4 § I fråga om vatten gäller denna lag endast i den mån den ej strider
mot vad som är särskilt föreskrivet om vatten i annan författning.

Livsmedels beskaffenhet

5 § Livsmedel som saluhålles får ej ha sådan sammansättning eUer be­
skaffenhet i övrigt att det kan antagas vara skadligt att förtära, smittfö-

rande eller eljest otjänligt till människoföda.

6 § Som livsmedelstillsats får användas endast tillsats som godkänts
för livsmedlet i fråga, om ej Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer föreskriver annat. Fråga om godkännande prövas av myn­
dighet som Konungen bestämmer. Godkännande kan förenas med vill­
kor.

7 § Är det av särskild betydelse från hälso- eller näringssynpunkt eller

eljest för att tillgodose konsumentintresset, kan Konungen eller myndig­
het som Konungen bestämmer föreskriva bestämd sammansättning eller

beskaffenhet i övrigt (livsmedelsstandard) för livsmedel av visst slag.

Hantering m. m.

8 § Vid hantering av livsmedel skall sådana försiktighetsmått iakttagas

och i övrigt förfaras så, att fara ej uppkommer för att livsmedlet förore­
nas eller blir otjänligt till människoföda.

9 § För att hindra menlig inverkan på livsmedel kan Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer meddela föreskrifter om använd­
ning av vara, ämne eller utrustning vid hantering av livsmedel och om
förvaring av vara, ämne eller utrustning tillsammans med livsmedel.

10 § Om det är påkallat från hälsosynpunkt, kan Konungen eller myn­

dighet som Konungen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för
hantering av livsmedel, som innehåller främmande ämne eller vari så­

dant ämne överstiger viss halt.

1363

¬

SFS 1971:511

11 § Om det är påkallat från hälso- eller näringssynpunkt, kan

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer förbjuda eller
föreskriva villkor för bantering eller införsel till riket av visst slag av

livsmedel.

12 § Om bantering av livsmedel utomhus eller eljest på annat ställe än

i livsmedelslokal meddelas bestämmelser av Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer.

Märkning

13 § Färdigförpackat livsmedel som salubålles skall vara tydligt och

otvetydigt märkt med följande uppgifter,

1. livsmedlets slag,

2. livsmedlets sammansättning,
3. livsmedlets nettovikt eller nettovolym vid förpackningstillfället,

4. anvisning bur livsmedlet skall förvaras, om förvaringssättet är av

betydelse för bvsmedlets hållbarhet,

5. beräknad båUbarbetstid, om denna är begränsad,

6. förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt hemort eller,

om namnet eller firman är allmänt känd, endast namnet, firman eller
förkortning därav,

7. sådana uppgifter i övrigt av betydelse för konsumenterna som fö-

reskrives av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Kommgen eller myndighet som Konungen bestämmer kan begränsa

märkningsskyldigheten enligt första stycket 1—6.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan föreskriva

märkning enligt första stycket av annat livsmedel än färdigförpackat.

14 § Ansvaret för att livsmedel märkes enligt 13 § åvilar förpackaren

i fråga om livsmedel som fårdigförpackas inom landet och den som
först saluhåUer livsmedlet inom landet i fråga om annat livsmedel.

Livsmedel får icke märkas av annan utan medgivande av den som en­

ligt första stycket är ansvarig för märkningen och den vars namn eller
firma anges genom märkningen.

15 § För att tillgodose konsumentintresset får Konungen eller myn­

dighet som Konungen bestämmer föreskriva att särskild beteckning skall
vara förbehållen livsmedel av visst slag.

Saluhållande

16 § Livsmedel får ej saluhållas, om det

1. kan antagas vara otjänligt till människoföda,

2. tillförts livsmedelstillsats i strid med 6 §,
3. uppges hålla en livsmedelsstandard som föreskrivits enligt 7 § men

icke motsvarar standarden,

1364

4. ej är märkt enligt 13 §.

¬

I fråga om förbud mot saluhållande gäller dessutom vad som följer

SFS 1971:511

av 10 och 11 §§.

17 § Vara får ej saluhållas som livsmedelstillsats, om varan ej god­

känts enligt 6 §.

18 § Färdigförpackat livsmedel, som märkts med uppgift om hållhar-

hetstid, får ej efter utgången av denna tid saluhållas i förpackningen,

ommärkas med förlängd hållharhetstid eller omförpackas.

19 § Har särskild beteckning förbehållits visst slag av livsmedel enligt

15 §, får livsmedel med annan sammansättning eller beskaffenhet i öv­

rigt ej saluhållas under beteckningen eller annan beteckning som är så
lika att förväxling lätt kan ske.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på beteckning som är

allmänt vedertagen.

20 § Livsmedel får ej utan tillstånd av myndighet som Konungen be­

stämmer saluhållas under uppgift att det är särskilt lämpat för män­

niskor med behov av särskild kost på grund av ålder, sjukdom eller an­

nat förhållande.

Tillstånd enligt första stycket kan förenas med villkor.

Personalhygien

21 § I livsmedelshantering får ej vara sysselsatt person som har eller
kan antagas ha sjukdom eller smitta, sår eller annan skada som kan göra

livsmedel som han hanterar otjänligt till raänniskoföda.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan meddela

föreskrifter om läkarundersökning eller annan hälsokontroll av perso­

nal, som är sysselsatt med livsmedelshantering, och om personalhygienen

i övrigt inom sådan hantering.

Livsmedelslokal m. m.

22 § Med livsmedelslokal förstås sådan lokal eller annat utrymme i

byggnad eller transportmedel, som är avsedd att huvudsakligen använ­

das för stadigvarande hantering av livsmedel, och därtill hörande biut­

rymme, som brukas i samband med sådan hantering eller eljest kan va­
ra av hygienisk betydelse för denna.

Konungen kan förordna att visst slag av lokal eller utrymme ej skall

anses som livsmedelslokal enligt första stycket.

Om livsmedelslokal meddelas bestämmelser av Konungen eller myn­

dighet som Konungen bestämmer.

23 § Livsmedel får ej hanteras yrkesmässigt i annan lokal än livsme­

delslokal, om ej myndighet som Konungen bestämmer ger tillstånd där­

till.

1365

¬

SFS 1971: 511

Tillsyn

24 § Statens livsmedelsverk utövar den centrala tillsynen över efter­
levnaden av denna lag och i anslutning därtill meddelade föreskrifter.

Länsstyrelsen utövar den närmare tillsynen inom länet. Den omedelbara

tUlsynen inom varje kommun utövas av hälsovårdsnämnden.

25 § Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller förbud som up­

penbart behövs för att lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd

av lagen skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndighet utsätta

vite.

Underlåter någon att vidtaga åtgärd som åligger honom enligt denna

lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag eller
enligt tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten förordna om

rättelse på hans bekostnad.

26 § För tillsyn enligt 24 § äger tillsynsmyndighet tillträde till områ­
de, livsmedelslokal eller annat utrymme och får där göra undersökning
eller taga prov. Tillsynsmyndighet har rätt att efter anfordran erhålla de
upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs

för utövande av tillsyn enligt denna lag.

Om skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet kostnader för provtagning

och undersökning av prov förordnar Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer.

27 § Tillsynsmyndighet får taga hand om vara som saluhålles eller up­

penbart är avsedd att saluhållas i strid med 16—18 §. Tillsynsmyndighet

får vidare taga hand om vara som avses med föreläggande eller förbud
enligt 25 §, om föreläggandet eller förbudet ej efterkommes.

Har vara tagits om hand enligt första stycket får varans ägare under

tillsynsmyndighetens kontroll göra den duglig till livsmedel eller använ­

da den för annat ändamål. Eljest skall varan förstöras genom tillsyns­

myndighetens försorg.

28 § Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obe-
hörigen yppa vad han under uppdraget eller i tjänsten erfarit om yrkes­
hemlighet eller affärsförhållande.

29 § Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer får före­
skriva att näringsidkare inom livsmedelshanteringen skall utöva en efter

verksamhetens art lämpad särskild tillsyn av hanteringen.

Ansvar och besvär

30 § Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 §, 21 § första stycket, 23 eller 28 §,

1366

2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller 10 §, 11 §

¬

såvitt avser hantering, 12 §, 21 § andra stycket, 22 § tredje stycket eller

SFS 1971: 511

29 §,

3, vid märkning enligt 13 § eller enligt föreskrift som meddelas med

stöd av 13 § lämnar sådana oriktiga uppgifter, som innebär skada eller

annan olägenhet för mottagaren,

4. åsidosätter villkor som meddelats med stöd av 6 § eller 20 § andra

stycket.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad

som åligger honom enligt 26 § första stycket andra punkten, domes till

böter.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan

ådömas enligt brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med

stöd av 11 § inför livsmedel till riket och försök därtill finns bestämmel­

ser i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

31 § Allmänt åtal för brott mot 28 § får väckas endast om målsägan­

de anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

32 § Vara som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet

därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det ej är

uppenbart obilligt.

33 § Talan mot beslut enligt denna lag av hälsovårdsnämnd föres ge­

nom besvär hos länsstyrelsen.

34 § Talan mot beslut enligt denna lag av länsstyrelse föres genom

besvär hos kammarrätten.

35 § Mot beslut, som statens livsmedelsverk i särskilt fall meddelat
enligt denna lag eller med stöd av Konungens förordnande enligt lagen,
föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot annat beslut, som statens livsmedelsverk meddelat enligt

lagen eller med stöd av Konungens förordnande enligt lagen, föres hos
Konungen genom besvär.

36 § Myndighet äger förordna, att dess beslut skall lända till efterrät­

telse utan hinder av förd klagan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Genom lagen upphäves

1. lagen (1925: 382) angående uppvärmning av till kreatursföda av­

sedd mjölk m. m.,

2. förordningen (1937; 737) med vissa bestämmelser rörande till m än­

niskoföda avsedd mjölk och grädde m. m.,

3. förordningen (1941: 268) om framställning och införsel av vitami-

niserade livsmedel.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya

bestämmelsen.

1367

¬

SFS 1971:511

Äldre bestämmelser om märkning av förpackat livsmedel gäller fort­

farande i fråga om livsmedel som förpackats eller införts till riket före

den 1 januari 1972.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter­

mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt
kungl. sigill bekräfta låtit.

Sofiero den 18 juni 1971.

GUSTAF ADOLF

INGEMUND B ENGTSSON

(L. S.)

(Jordbruksdepartementet)

¬