Lag (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1991:1129
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:704
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1991:1129
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1991-​06-20
Omtryck: SFS 2008:416
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:704
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Före­skrif­ter om psy­ki­a­trisk vård som är för­e­nad med fri­hets­be­rö­vande och annat tvång i andra fall än som avses i lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård (rätts­psy­ki­a­trisk vård) ges i denna lag.

Lagen gäl­ler den som
   1. efter beslut av dom­stol skall ges rätts­psy­ki­a­trisk vård,
   2. är anhål­len, häk­tad eller inta­gen på en enhet för rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning,
   3. är inta­gen i eller skall för­pas­sas till kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller
   4. är inta­gen i eller skall för­pas­sas till ett sär­skilt ung­doms­hem till följd av en dom på slu­ten ung­doms­vård enligt 32 kap. 5 § brotts­bal­ken. Lag (2006:897).

2 §   Före­skrif­terna i hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30) om skyl­dig­het för en region att erbjuda hälso-​ och sjuk­vård gäl­ler även rätts­psy­ki­a­trisk vård.

Det som sägs i denna lag om en region gäl­ler också en kom­mun som inte ingår i en region.

Med chefsö­ver­läkare avses i denna lag chefsö­ver­läka­ren vid den sjuk­vårds­in­rätt­ning där pati­en­ten är inskri­ven. Lag (2019:877).

2 a §   Tvångs­åt­gär­der vid vård enligt denna lag får använ­das endast om de står i rim­lig pro­por­tion till syf­tet med åtgär­den.
Är mindre ingri­pande åtgär­der till­räck­liga, skall de använ­das.

Tvång skall utövas så skon­samt som möj­ligt och med största möj­liga hän­syn till pati­en­ten. Lag (2000:354).

2 b §   Tvångs­åt­gär­der i syfte att genom­föra vår­den får använ­das endast om pati­en­ten inte genom en indi­vi­du­ellt anpas­sad infor­ma­tion kan för­mås att fri­vil­ligt med­verka till vård. De får inte använ­das i större omfatt­ning än vad som är nöd­vän­digt för att förmå pati­en­ten till detta. Lag (2000:354).

Beslut om rätts­psy­ki­a­trisk vård

3 §   Före­skrif­ter om beslut av dom­stol om över­läm­nande till rätts­psy­ki­a­trisk vård finns i 31 kap. 3 § brotts­bal­ken.

Rätts­psy­ki­a­trisk vård som avses i första styc­ket ges som slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård eller, efter sådan vård, som öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård. Vård som ges när pati­en­ten är inta­gen på en sjuk­vårds­in­rätt­ning benämns slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård.
Annan vård enligt denna lag benämns öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård. Lag (2008:416).

3 a §   Den som ges rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken utan beslut om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning får ges öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård om han eller hon
   1. lider av en all­var­lig psy­kisk stör­ning, och
   2. på grund av sitt psy­kiska till­stånd och sina per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt behö­ver iaktta sär­skilda vill­kor för att kunna ges nöd­vän­dig psy­ki­a­trisk vård.

En pati­ent som ges öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård med stöd av första styc­ket får åter ges slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård, om hans eller hen­nes psy­kiska till­stånd eller per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt har för­änd­rats på ett sådant sätt att beho­vet av rätts­psy­ki­a­trisk vård inte längre kan till­go­do­ses utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ningen. Lag (2008:416).

3 b §   Den som ges rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken med beslut om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning får ges öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård om
   1. han eller hon fort­fa­rande lider av en psy­kisk stör­ning,
   2. det inte längre är påkal­lat att han eller hon är inta­gen på en sjuk­vårds­in­rätt­ning för kva­li­fi­ce­rad psy­ki­a­trisk dyg­netrun­t­vård som är för­e­nad med fri­hets­be­rö­vande och annat tvång, och
   3. han eller hon på grund av sitt psy­kiska till­stånd, sina per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt eller ris­ken för åter­fall i brotts­lig­het som är av all­var­ligt slag behö­ver iaktta sär­skilda vill­kor för att kunna ges nöd­vän­dig psy­ki­a­trisk vård.

En pati­ent som ges öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård med stöd av första styc­ket får åter ges slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård om
   1. det på grund av ris­ken för åter­fall i brotts­lig­het som är av all­var­ligt slag är påkal­lat att han eller hon är inta­gen på en sjuk­vårds­in­rätt­ning, eller
   2. hans eller hen­nes psy­kiska till­stånd eller per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt har för­änd­rats på ett sådant sätt att beho­vet av rätts­psy­ki­a­trisk vård inte längre kan till­go­do­ses utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ningen. Lag (2008:416).

3 c §   Chefsö­ver­läka­ren får besluta att en pati­ent som ges öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård med stöd av 3 a § första styc­ket åter ska ges slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård om
   1. de för­ut­sätt­ningar som anges i 3 a § andra styc­ket är upp­fyllda, och
   2. rät­tens beslut om fort­satt vård inte kan avvak­tas med hän­syn till ris­ken för pati­en­tens eller annans hälsa eller per­son­liga säker­het.

Anser chefsö­ver­läka­ren att den slutna rätts­psy­ki­a­triska vår­den bör fort­sätta ska han eller hon senast inom fyra dagar från beslu­tet ansöka hos för­valt­nings­rät­ten om med­gi­vande till sådan vård.

Har en ansö­kan enligt andra styc­ket kom­mit in till för­valt­nings­rät­ten får den slutna rätts­psy­ki­a­triska vår­den fort­sätta i avvak­tan på för­valt­nings­rät­tens beslut.

Om rät­ten med­ger att den slutna rätts­psy­ki­a­triska vår­den ska fort­sätta, får den pågå under högst sex måna­der, räk­nat från den dag för­valt­nings­rät­ten med­de­lar beslut i frå­gan. I fråga om rätts­psy­ki­a­trisk vård utö­ver denna tid tilläm­pas samma bestäm­mel­ser som vid fort­satt vård enligt 12 a §.

Om chefsö­ver­läka­ren inte ansö­ker om fort­satt slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt andra styc­ket eller om rät­ten avslår chefsö­ver­läka­rens ansö­kan, ska det tidi­gare beslu­tet om öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård kvar­stå. Lag (2009:810).

3 d §   Chefsö­ver­läka­ren får besluta att en pati­ent som ges öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård med stöd av 3 b § första styc­ket åter ska ges slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård om
   1. de för­ut­sätt­ningar som anges i 3 b § andra styc­ket är upp­fyllda, och
   2. rät­tens beslut om fort­satt vård inte kan avvak­tas med hän­syn till ris­ken för pati­en­tens eller annans hälsa eller per­son­liga säker­het.

Chefsö­ver­läka­ren ska inom fyra dagar från beslu­tet lämna in en anmä­lan till för­valt­nings­rät­ten enligt 16 a §. Lag (2009:810).

4 §   Den som avses i 1 § andra styc­ket 2, 3 eller 4 får ges rätts­psy­ki­a­trisk vård om
   1. han lider av en all­var­lig psy­kisk stör­ning,
   2. han med hän­syn till sitt psy­kiska till­stånd och sina per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt har behov av psy­ki­a­trisk vård, som kan till­go­do­ses genom att han är inta­gen på en sjuk­vårds­in­rätt­ning, och
   3. han mot­sät­ter sig sådan vård eller det till följd av hans psy­kiska till­stånd finns grun­dad anled­ning att anta att vår­den inte kan ges med hans sam­tycke.

Om någon som vår­das enligt lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård anhålls, häk­tas, tas in på en enhet för rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning eller tas in i eller för­pas­sas till kri­mi­nal­vårds­an­stalt, skall beslu­tet om sådan vård anses som ett beslut om rätts­psy­ki­a­trisk vård. Lag (2000:354).

5 §   Beslut om intag­ning för rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 4 § första styc­ket fat­tas av en chefsö­ver­läkare vid en sjuk­vårds­in­rätt­ning eller enhet som avses i 6 §. För ett sådant beslut krävs att ett vårdin­tyg har utfär­dats av någon annan läkare. Beträf­fande vårdin­tyg, under­sök­ning för vårdin­tyg samt fast­spän­ning, avskil­jande och behand­ling gäl­ler där­vid bestäm­mel­serna i 4 §, 5 §, 6 a § och 6 b § första styc­ket andra meningen lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård i tillämp­liga delar.

En fråga om intag­ning för rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 4 § första styc­ket skall avgö­ras skynd­samt efter under­sök­ning av pati­en­ten.

Om rät­ten har fat­tat beslut om rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning och den miss­tänkte har tagits in på under­sök­nings­en­he­ten, krävs inte något vårdin­tyg för beslut om rätts­psy­ki­a­trisk vård.
Det­samma gäl­ler den som är anhål­len, häk­tad, inta­gen i eller skall för­pas­sas till kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller som är inta­gen i eller skall för­pas­sas till ett sär­skilt ung­doms­hem till följd av en dom på slu­ten ung­doms­vård enligt 32 kap. 5 § brotts­bal­ken och som förts till en sådan sjuk­vårds­in­rätt­ning som avses i 6 § första styc­ket för fri­vil­lig psy­ki­a­trisk vård. Lag (2006:897).

Gemen­samma bestäm­mel­ser om vår­den

6 §   Rätts­psy­ki­a­trisk vård ges på en sjuk­vårds­in­rätt­ning som drivs av en region. Den som ges öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård får vis­tas utan­för en sådan sjuk­vårds­in­rätt­ning.

Vid rätts­psy­ki­a­trisk vård gäl­ler 15 a-17 och 31 b §§ lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård.

På en enhet för rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning får rätts­psy­ki­a­trisk vård ges åt den som genom­går under­sök­ning.
Lag (2020:355).

7 §   Rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 1 § andra styc­ket 1 skall påbör­jas utan dröjs­mål när dom­sto­lens beslut om sådan vård har vun­nit laga kraft.

Är den dömde häk­tad, skall vår­den påbör­jas även om beslu­tet inte har vun­nit laga kraft, under för­ut­sätt­ning att den dömde och åkla­ga­ren med­ger att så sker. Så länge beslu­tet om häkt­ning gäl­ler skall där­vid bestäm­mel­serna om rätts­psy­ki­a­trisk vård för den som är häk­tad tilläm­pas utom såvitt avser för­ut­sätt­ning­arna för sådan vård.

Slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård

8 §   Vid slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt denna lag gäl­ler, om inte annat anges i 8 a §, i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i 18-24 §§ lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård.

I fråga om den som är anhål­len, häk­tad eller inta­gen i eller ska för­pas­sas till kri­mi­nal­vårds­an­stalt får Kri­mi­nal­vår­den i sär­skilda fall, om det behövs från ordnings-​ eller säker­hets­syn­punkt, besluta om sär­skilda inskränk­ningar i rät­ten att ta emot eller skicka för­sän­del­ser, att ta emot besök eller att stå i för­bin­delse med utom­stå­ende genom elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion. I fråga om den som är inta­gen i eller ska för­pas­sas till ett sär­skilt ung­doms­hem till följd av en dom på slu­ten ung­doms­vård enligt 32 kap. 5 § brotts­bal­ken får Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse fatta mot­sva­rande beslut. För­sän­del­ser som avses i 3 kap. 6 § häk­te­sla­gen (2010:611) från den som är häk­tad eller anhål­len, för­sän­del­ser som avses i 7 kap. 6 § fäng­el­se­la­gen (2010:610) från den som är inta­gen lik­som brev som avses i 19 § andra styc­ket lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga ska dock all­tid vida­re­be­fordras utan före­gå­ende gransk­ning.

I fråga om den som ges rätts­psy­ki­a­trisk vård efter beslut av dom­stol eller som är inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt får rege­ringen i sär­skilda fall, om det behövs med hän­syn till rikets säker­het eller till ris­ken för att denne under vis­tel­sen på sjuk­vårds­in­rätt­ningen med­ver­kar till ter­ro­rist­brott enligt 4 § ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666), besluta om sär­skilda inskränk­ningar i rät­ten att ta emot eller skicka för­sän­del­ser, ta emot besök eller stå i för­bin­delse med utom­stå­ende genom elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion. Lag (2022:669).

8 a §   Den som ges rätts­psy­ki­a­trisk vård med beslut om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning och som vår­das på en sjuk­vårds­in­rätt­ning eller avdel­ning för vil­ken en för­höjd säker­hets­klas­si­fi­ce­ring gäl­ler, får endast använda sådan tek­nisk utrust­ning för elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter som till­han­da­hålls av vård­gi­va­ren. Det­samma gäl­ler den som är anhål­len, häk­tad eller inta­gen i eller ska för­pas­sas till kri­mi­nal­vårds­an­stalt.

Vård­gi­va­ren ska, i syfte att säker­ställa pati­en­tens rätt att stå i för­bin­delse med annan per­son, till­han­da­hålla sådan utrust­ning som avses i första styc­ket.

Om pati­en­ten inne­har annan utrust­ning för elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter än sådan som till­han­da­hålls av vård­gi­va­ren, ska den omhän­der­tas under den tid pati­en­ten vår­das på en inrätt­ning eller avdel­ning som avses i första styc­ket.

Chefsö­ver­läka­ren får besluta om kropps­vi­si­ta­tion eller ytlig kropps­be­sikt­ning för kon­troll av att pati­en­ten inte bär på sig sådan utrust­ning som avses i tredje styc­ket.
Lag (2014:523).

8 b §   Om det är nöd­vän­digt för att säker­he­ten ska kunna upp­rätt­hål­las vid en sjuk­vårds­in­rätt­ning eller avdel­ning för slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård för vil­ken en för­höjd säker­hets­klas­si­fi­ce­ring gäl­ler, får vård­gi­va­ren besluta att alla per­so­ner som pas­se­rar in i inrätt­ningen eller på avdel­ningen ska kropps­vi­si­te­ras (all­män inpas­se­rings­kon­troll). Syf­tet med kon­trol­len ska vara att söka efter före­mål som en inta­gen inte får inneha enligt denna lag eller beslut som har med­de­lats med stöd av lagen.
Skrift­liga med­de­lan­den får inte grans­kas.

Kropps­vi­si­ta­tion och under­sök­ning av väs­kor och andra före­mål ska ske genom använ­dande av metall­de­tek­tor eller annan lik­nande anord­ning eller, om det finns sär­skilda skäl, på annat sätt.

Säker­hets­kon­troll vid dom­stols­för­hand­ling på sjuk­vårds­in­rätt­ningen beslu­tas i enlig­het med lagen (1981:1064) om säker­hets­kon­troll i dom­stol. Lag (2014:523).

9 §   Chefsö­ver­läka­ren får ge en pati­ent, som ges rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken utan beslut om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning, till­stånd att under en viss del av vård­ti­den vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område. Till­stån­det får ges för ett visst till­fälle eller för vissa åter­kom­mande till­fäl­len. Till­stånd får ges endast under för­ut­sätt­ning att det står i över­ens­stäm­melse med vård­pla­nen.

Ett till­stånd att vis­tas utan­för vård­in­rätt­ning­ens område får för­e­nas med sådana vill­kor som anges i 26 § tredje styc­ket lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård.

Chefsö­ver­läka­ren får åter­kalla ett till­stånd som avses i första styc­ket om för­hål­lan­dena krä­ver det. Lag (2008:416).

10 §   I fråga om den som ges rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken med beslut om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning prö­vas frå­gan om till­stånd att under en viss del av vård­ti­den vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område av för­valt­nings­rät­ten efter ansö­kan av chefsö­ver­läka­ren eller pati­en­ten.

Vid sin pröv­ning ska rät­ten sär­skilt beakta arten av den brotts­lig­het som för­an­lett beslu­tet om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning, ris­ken för åter­fall i brotts­lig­het och ver­kan av den vård och behand­ling som pati­en­ten genom­gått.
Till­stån­det får ges för ett visst till­fälle eller för vissa åter­kom­mande till­fäl­len. Till­stånd får ges endast under för­ut­sätt­ning att det står i över­ens­stäm­melse med vård­pla­nen.

Ett till­stånd att vis­tas utan­för vård­in­rätt­ning­ens område får för­e­nas med sådana vill­kor som anges i 26 § tredje styc­ket lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård.

För­valt­nings­rät­ten får efter ansö­kan av chefsö­ver­läka­ren över­lämna åt denne att för en viss pati­ent besluta om till­stånd enligt första styc­ket. När det finns skäl för det, får för­valt­nings­rät­ten återta denna beslu­tan­de­rätt.
Chefsö­ver­läka­ren får åter­kalla ett till­stånd att vis­tas utan­för vård­in­rätt­ning­ens område, om för­hål­lan­dena krä­ver det.
Lag (2009:810).

10 a §   Beträf­fande den som genom­går rätts­psy­ki­a­trisk vård efter beslut enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning får chefsö­ver­läka­ren ge till­stånd till vis­telse på egen hand utan­för vår­dav­del­ningen men inom sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område endast om för­valt­nings­rät­ten har med­gi­vit det.

Vid sin pröv­ning av ansö­kan av chefsö­ver­läka­ren om sådant med­gi­vande som avses i första styc­ket skall rät­ten sär­skilt beakta arten av den brotts­lig­het som för­an­lett beslu­tet om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning, ris­ken för åter­fall i brotts­lig­het, ver­kan av den vård och behand­ling som pati­en­ten genom­gått och säker­hets­för­hål­lan­dena vid sjuk­vårds­in­rätt­ningen.
Med­gi­van­det får ges tills vidare eller för viss tid och får åter­kal­las om för­hål­lan­dena för­an­le­der det.

Chefsö­ver­läka­ren skall under­rätta för­valt­nings­rät­ten om för­hål­lan­den som är av bety­delse för frå­gan om ett läm­nat med­gi­vande skall bestå. Lag (2009:810).

10 b §   Chefsö­ver­läka­ren får ge till­stånd till den som genom­går rätts­psy­ki­a­trisk vård med stöd av 1 § 3 eller 4 att vis­tas på egen hand utan­för vår­dav­del­ningen men inom sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område endast om Kri­mi­nal­vår­den respek­tive Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse har med­gi­vit det.
Chefsö­ver­läka­ren skall under­rätta Kri­mi­nal­vår­den respek­tive Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse om för­hål­lan­den som är av bety­delse för frå­gan om ett läm­nat med­gi­vande skall bestå. Lag (2005:978).

11 §   Den som är inta­gen i en kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller i ett sär­skilt ung­doms­hem till följd av en dom på slu­ten ung­doms­vård enligt 32 kap. 5 § brotts­bal­ken och som ges rätts­psy­ki­a­trisk vård får ges till­stånd att under en viss del av vård­ti­den vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område. Till­stån­det får ges för ett visst till­fälle eller för vissa åter­kom­mande till­fäl­len. Till­stånd får ges endast under för­ut­sätt­ning att det står i över­ens­stäm­melse med vård­pla­nen.

Ett till­stånd enligt första styc­ket får för­e­nas med sådana vill­kor som anges i 26 § tredje styc­ket lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård. Lag (2008:416).

11 a §   En fråga om till­stånd enligt 11 § första styc­ket prö­vas, efter ansö­kan av chefsö­ver­läka­ren eller pati­en­ten, av Kri­mi­nal­vår­den i fråga om den som är inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt och av Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse i fråga om den som är inta­gen i ett sär­skilt ung­doms­hem. Om ansö­kan har gjorts av pati­en­ten, skall ytt­rande inhäm­tas från chefsö­ver­läka­ren. Till­stånd skall inhäm­tas även då pati­en­ten vid vis­tel­sen utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område skall vara åtföljd av sjuk­vårds­per­so­nal. Lag (2005:978).

11 b §   Om miss­bruk inte kan befa­ras kan den som är häk­tad eller är inta­gen på en enhet för rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning och som genom­går rätts­psy­ki­a­trisk vård ges till­stånd att under viss kort tid vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens respek­tive under­sök­nings­en­he­tens område för att besöka en när­stå­ende som är svårt sjuk, när­vara vid en när­stå­en­des begrav­ning eller om det annars finns syn­ner­liga skäl. Under vis­tel­sen utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens respek­tive under­sök­nings­en­he­tens område ska den som är häk­tad beva­kas, om inte en sådan till­syn av sär­skilda skäl kan antas vara onö­dig.

En fråga om till­stånd enligt första styc­ket prö­vas av Kri­mi­nal­vår­den, dock inte i den utsträck­ning som Rätts­me­di­ci­nal­ver­ket prö­var till­stånd till per­mis­sion enligt 5 a § lagen (1991:1137) om rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning. I beslu­tet ska det anges om pati­en­ten ska stå under bevak­ning eller inte. Lag (2014:817).

11 c §   Har upp­hävts genom lag (2005:978).

Fort­satt vård och vår­dens upp­hö­rande för den som vår­das utan sär­skild utskriv­nings­pröv­ning

12 §   Rätts­psy­ki­a­trisk vård för den som vår­das enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken utan beslut om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning får pågå under högst fyra måna­der, räk­nat från den dag då dom­sto­lens beslut bli­vit verk­ställ­bart. Har pati­en­ten kom­mit till sjuk­vårds­in­rätt­ningen en senare dag, räk­nas tiden från den dagen. Lag (2008:416).

12 a §   På ansö­kan av chefsö­ver­läka­ren får för­valt­nings­rät­ten medge att den rätts­psy­ki­a­triska vår­den ska övergå i öppen eller slu­ten form eller fort­sätta utö­ver den i 12 § angivna längsta tiden. I ansö­kan ska det anges om vår­den avser slu­ten eller öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård. Vid ansö­kan om öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård tilläm­pas 7 § fjärde styc­ket och 7 a § lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård. Det som sägs där om öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård gäl­ler i stäl­let öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård.

Med­gi­vande till för­läng­ning av vård­ti­den får läm­nas för högst sex måna­der åt gången, räk­nat från den dag då för­valt­nings­rät­ten med­de­lar beslut i frå­gan.

Vid beslut om öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård ska rät­ten före­skriva de sär­skilda vill­kor enligt 3 a § första styc­ket 2 som ska gälla för vår­den. De sär­skilda vill­ko­ren får vara sådana som anges i 26 § tredje styc­ket lagen om psy­ki­a­trisk tvångs­vård.
Rät­ten får över­lämna åt chefsö­ver­läka­ren att besluta om dessa vill­kor. När det finns skäl för det, får rät­ten återta denna beslu­tan­de­rätt.

Till ansö­kan om fort­satt öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård ska det fogas en upp­följ­ning av den sam­ord­nade vård­pla­nen.
Lag (2009:810).

13 §   Chefsö­ver­läka­ren ska genast besluta att vår­den av en pati­ent som ges rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken utan beslut om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning ska upp­höra om
   1. pati­en­ten inte längre lider av en all­var­lig psy­kisk stör­ning, eller
   2. det inte längre med hän­syn till pati­en­tens psy­kiska till­stånd och per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt är påkal­lat att han eller hon
      a) är inta­gen på en sjuk­vårds­in­rätt­ning för psy­ki­a­trisk vård som är för­e­nad med fri­hets­be­rö­vande och annat tvång, eller
      b) ges öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård.

Chefsö­ver­läka­ren ska fort­lö­pande över­väga frå­gan om den rätts­psy­ki­a­triska vår­dens upp­hö­rande. Lag (2008:416).

14 §   Har en ansö­kan enligt 12 a § kom­mit in till för­valt­nings­rät­ten, får den rätts­psy­ki­a­triska vår­den fort­sätta i avvak­tan på för­valt­nings­rät­tens beslut. Om vår­den fort­sät­ter ska den ges i den form som före­skrivs i det senaste beslu­tet om rätts­psy­ki­a­trisk vård. Avslår rät­ten ansö­kan, ska vår­den upp­höra ome­del­bart. Chefsö­ver­läka­rens ansö­kan eller rät­tens med­gi­vande med anled­ning av en sådan ansö­kan fort­sät­ter att gälla, om pati­en­ten över­förs till en annan sjuk­vårds­in­rätt­ning utan att beslut har fat­tats om att den rätts­psy­ki­a­triska vår­den ska upp­höra.

Den rätts­psy­ki­a­triska vår­den upp­hör, om inte en ansö­kan om med­gi­vande till fort­satt vård har kom­mit in till för­valt­nings­rät­ten innan tiden för gäl­lande beslut om rätts­psy­ki­a­trisk vård har löpt ut. Lag (2009:810).

Upp­hö­rande av vår­den för anhållna m.fl.

15 §   I fråga om den som ges rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 4 § ska chefsö­ver­läka­ren genast besluta att vår­den ska upp­höra när det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för sådan vård.
Chefsö­ver­läka­ren ska fort­lö­pande över­väga frå­gan om den rätts­psy­ki­a­triska vår­dens upp­hö­rande.

Rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt första styc­ket ska upp­höra senast
   1. för den som är anhål­len eller häk­tad, när beslu­tet om fri­hets­be­rö­vande upp­hört att gälla,
   2. för den som är inta­gen med stöd av 10 § lagen (1991:1137) om rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning, när han eller hon inte längre får hål­las kvar på under­sök­nings­en­he­ten,
   3. för den som är inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt, när fri­giv­ning sker,
   4. för den som är inta­gen i ett sär­skilt ung­doms­hem till följd av en dom på slu­ten ung­doms­vård enligt 32 kap. 5 § brotts­bal­ken, vid verk­stäl­lig­he­tens slut. Lag (2008:416).

Sär­skild utskriv­nings­pröv­ning

16 §   I fråga om den som ges rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken med sär­skild utskriv­nings­pröv­ning ska vår­den upp­höra när
   1. det inte längre till följd av den psy­kiska stör­ning som för­an­lett beslu­tet om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning finns risk för att pati­en­ten åter­fal­ler i brotts­lig­het som är av all­var­ligt slag, och
   2. det inte hel­ler annars med hän­syn till pati­en­tens psy­kiska till­stånd och per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt är påkal­lat att han eller hon
      a) är inta­gen på en sjuk­vårds­in­rätt­ning för psy­ki­a­trisk vård som är för­e­nad med fri­hets­be­rö­vande och annat tvång, eller
      b) ges öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård. Lag (2008:416).

16 a §   En fråga om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning prö­vas av för­valt­nings­rät­ten efter anmä­lan av chefsö­ver­läka­ren eller efter ansö­kan av pati­en­ten.

Chefsö­ver­läka­ren ska anmäla frå­gan om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning senast fyra måna­der efter det att rät­tens beslut enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken bli­vit verk­ställ­bart, eller om pati­en­ten kom­mit till sjuk­vårds­in­rätt­ningen en senare dag, från den dagen. Där­ef­ter ska anmä­lan göras inom var sjätte månad från den dag då för­valt­nings­rät­ten senast med­de­lade beslut i frå­gan.

Chefsö­ver­läka­ren ska genast anmäla en fråga om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning när han eller hon anser att den rätts­psy­ki­a­triska vår­den kan upp­höra eller att vår­den bör övergå till öppen eller slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård.

Vid beslut om öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård ska rät­ten före­skriva de sär­skilda vill­kor enligt 3 b § första styc­ket 3 som ska gälla för vår­den. De sär­skilda vill­ko­ren får vara sådana som anges i 26 § tredje styc­ket lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård. Rät­ten får över­lämna åt chefsö­ver­läka­ren att besluta om de sär­skilda vill­ko­ren. När det finns skäl för det, får rät­ten återta denna beslu­tan­de­rätt. Lag (2009:810).

16 b §   Om chefsö­ver­läka­ren vid anmä­lan enligt 16 a § anser att den rätts­psy­ki­a­triska vår­den ska fort­sätta, ska han eller hon ange om vår­den bör ges som slu­ten eller öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård.

I anmä­lan om öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård ska det anges vilka omstän­dig­he­ter som utgör grund för tvångs­vår­den, vilka sär­skilda vill­kor som rät­ten bör före­skriva och, så långt möj­ligt, pati­en­tens inställ­ning till dessa vill­kor. Till anmä­lan ska det fogas en sådan sam­ord­nad vård­plan som anges i 7 a § lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård. Där­ut­ö­ver ska det läm­nas en sär­skild redo­gö­relse för ris­ken för att pati­en­ten till följd av sin psy­kiska stör­ning åter­fal­ler i brotts­lig­het som är av all­var­ligt slag och för de insat­ser som har pla­ne­rats för att mot­verka att han eller hon åter­fal­ler i sådan brotts­lig­het. Det som i 7 a § lagen om psy­ki­a­trisk tvångs­vård sägs om öppen psy­ki­a­trisk tvångs­vård gäl­ler i stäl­let öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård.

Till anmä­lan om fort­satt öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård ska det fogas en upp­följ­ning av den sam­ord­nade vård­pla­nen.
Lag (2017:370).

Avvis­ning, utvis­ning m.m.

17 §   Bestäm­mel­serna i 29 § första styc­ket lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård gäl­ler i fråga om upp­hö­rande av rätts­psy­ki­a­trisk vård i sam­band med
   1. avvis­ning eller utvis­ning enligt utlän­nings­la­gen (2005:716) av en pati­ent som genom­går rätts­psy­ki­a­trisk vård utan sär­skild utskriv­nings­pröv­ning,
   2. utvis­ning enligt lagen (2022:700) om sär­skild kon­troll av vissa utlän­ningar,
   3. över­läm­nande, och
   4. utläm­ning.

I fråga om den som genom­går rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken med sär­skild utskriv­nings­pröv­ning och som ska avvi­sas eller utvi­sas efter beslut enligt utlän­nings­la­gen (2005:716) får trots tvångs­vår­den verk­stäl­lig­het av beslu­tet ske om
   1. det begärs av den myn­dig­het som ska verk­ställa beslu­tet, och
   2. chefsö­ver­läka­ren fin­ner att för­ut­sätt­ning­arna för vår­dens upp­hö­rande i 16 § första styc­ket 1 är upp­fyllda och att pati­en­tens till­stånd tillå­ter att beslu­tet verk­ställs.

Tvångs­vår­den upp­hör i sådant fall när beslu­tet har verk­ställts.

Om beslut har med­de­lats att verk­stäl­lig­he­ten av en påföljd som inne­bär över­läm­nande enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken till rätts­psy­ki­a­trisk vård ska föras över till en annan stat, upp­hör den rätts­psy­ki­a­triska vår­den vid verk­stäl­lig­het av beslu­tet. Lag (2022:704).

Över­kla­gande m.m.

18 §   Pati­en­ten får till all­män för­valt­nings­dom­stol över­klaga ett beslut av chefsö­ver­läka­ren enligt denna lag som inne­bär
   1. intag­ning enligt 3 c eller 3 d § för slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård,
   2. intag­ning enligt 5 § för rätts­psy­ki­a­trisk vård, var­vid över­kla­gan­det ska anses inne­fatta en begä­ran om att vår­den ska upp­höra,
   3. avslag på en begä­ran om att den rätts­psy­ki­a­triska vår­den ska upp­höra i fall som avses i 13 eller 15 §,
   4. avslag på en begä­ran om till­stånd att vis­tas utan­för vård­in­rätt­ning­ens område, i fall som avses i 9 § eller 10 § fjärde styc­ket första meningen eller med­de­lande av vill­kor i sam­band med en sådan vis­telse,
   5. åter­kal­lelse enligt 9 § eller 10 § fjärde styc­ket tredje meningen av till­stånd att vis­tas utan­för vård­in­rätt­ning­ens område,
   6. för­ord­nande om för­stö­ring eller för­sälj­ning av egen­dom enligt 8 § denna lag jäm­förd med 24 § lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård,
   7. inskränk­ning i rät­ten att använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter enligt 8 § denna lag jäm­förd med 20 b § lagen om psy­ki­a­trisk tvångs­vård,
   8. över­vak­ning av för­sän­del­ser enligt 8 § denna lag jäm­förd med 22 a § lagen om psy­ki­a­trisk tvångs­vård, eller
   9. med­de­lande av vill­kor i sam­band med öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 12 a § tredje styc­ket eller 16 a § fjärde styc­ket.

I övrigt får beslut av chefsö­ver­läka­ren enligt denna lag inte över­kla­gas. Chefsö­ver­läka­ren får inte över­klaga rät­tens beslut enligt denna lag.

När ett beslut av chefsö­ver­läka­ren över­kla­gas, ska över­kla­gan­det ges in till för­valt­nings­rät­ten. För­valt­nings­rät­ten prö­var om över­kla­gan­det har kom­mit in i rätt tid. Har över­kla­gan­det kom­mit in för sent, ska för­valt­nings­rät­ten avvisa det, om för­se­ningen inte beror på att chefsö­ver­läka­ren har läm­nat pati­en­ten en fel­ak­tig under­rät­telse om hur man över­kla­gar. Över­kla­gan­det ska inte avvi­sas, om det har kom­mit in till chefsö­ver­läka­ren innan tiden för över­kla­gande har gått ut. I ett sådant fall ska chefsö­ver­läka­ren ome­del­bart vida­re­be­fordra över­kla­gan­det till för­valt­nings­rät­ten. Lag (2020:355).

18 a §   För­valt­nings­rät­tens beslut enligt 10 a § får inte över­kla­gas. Lag (2009:810).

19 §   Kri­mi­nal­vår­dens respek­tive Sta­tens insti­tu­tions­sty­rel­ses beslut enligt 8 § andra styc­ket, 10 b §, 11 a § och 11 b §, får över­kla­gas av pati­en­ten hos all­män för­valt­nings­dom­stol.
Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2005:978).

19 a §   Kri­mi­nal­vår­dens beslut får inte över­kla­gas enligt 19 § innan beslu­tet har omprö­vats av Kri­mi­nal­vår­den. En sådan ompröv­ning får begä­ras av den som beslu­tet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett över­kla­gande av ett beslut som inte har omprö­vats skall anses som en begä­ran om ompröv­ning.

Vid ompröv­ning enligt denna para­graf får beslu­tet inte änd­ras till pati­en­tens nack­del. Lag (2005:978).

19 b §   En begä­ran om ompröv­ning skall vara skrift­lig och ha kom­mit in till Kri­mi­nal­vår­den inom tre vec­kor från den dag då pati­en­ten fick del av beslu­tet. I begä­ran om ompröv­ning skall pati­en­ten ange vil­ket beslut som avses och vil­ken änd­ring i beslu­tet som han eller hon begär. Lag (2005:978).

19 c §   Kri­mi­nal­vår­den prö­var om skri­vel­sen med begä­ran om ompröv­ning har kom­mit in i rätt tid. Om skri­vel­sen har kom­mit in för sent skall den avvi­sas, om inte för­se­ningen beror på att myn­dig­he­ten läm­nat pati­en­ten fel­ak­tig under­rät­telse om hur man begär ompröv­ning. Lag (2005:978).

19 d §   Kri­mi­nal­vår­dens beslut enligt 19 § över­kla­gas till den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets den kri­mi­nal­vårds­an­stalt, det häkte eller den poli­sar­rest är belä­gen där pati­en­ten var inskri­ven när det första beslu­tet i ären­det fat­ta­des.
Lag (2009:810).

20 §   All­män åkla­gare får över­klaga
   1. beslut enligt 10 § första styc­ket av för­valt­nings­rät­ten att pati­en­ten får vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område,
   2. beslut enligt 10 § fjärde styc­ket första meningen av för­valt­nings­rät­ten att över­lämna åt chefsö­ver­läka­ren att för en viss pati­ent besluta om till­stånd att vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område,
   3. beslut enligt 16 a § att vår­den ska upp­höra eller ges i form av öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård,
om åkla­gare före beslu­tet har anmält till rät­ten att beslu­tet kan komma att över­kla­gas. Lag (2009:810).

Hand­lägg­ningen i dom­stol

21 §   Frå­gor enligt denna lag vilka skall prö­vas i en för­valt­nings­rätt hand­läggs av den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets sjuk­vårds­in­rätt­ningen är belä­gen. Lag (2009§:810).

21 a §   Mål enligt denna lag skall hand­läg­gas skynd­samt. Så snart en ansö­kan eller anmä­lan har kom­mit in till för­valt­nings­rät­ten, skall rät­ten pröva om den har kom­mit in i tid. Har den kom­mit in för sent, skall rät­ten skynd­samt under­rätta chefsö­ver­läka­ren om detta.

Ett mål hos en för­valt­nings­rätt skall tas upp till avgö­rande inom åtta dagar från den dag då ansö­kan, anmä­lan eller över­kla­gan­det kom in till för­valt­nings­rät­ten. Om målet gäl­ler en pati­ent som genom­går rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken med beslut om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning, skall målet tas upp till avgö­rande inom fem­ton dagar från den dag då målet anhäng­ig­gjor­des vid för­valt­nings­rät­ten.
För­valt­nings­rät­ten får för­länga tids­fris­terna om det behövs ytter­li­gare utred­ning eller om någon annan sär­skild omstän­dig­het gör det nöd­vän­digt.

Före­skrif­terna i andra styc­ket gäl­ler inte mål om för­stö­ring eller för­sälj­ning av sådan egen­dom som avses i 24 § lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård.

För­valt­nings­rät­ten får för­ordna rörande saken i avvak­tan på att målet avgörs. Lag (2009:810).

21 b §   I fråga om munt­lig för­hand­ling gäl­ler bestäm­mel­serna i 36-37 a §§ lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård. I fråga om mål enligt 10 a eller 10 b § ska dock 36 § och 37 § andra styc­ket nämnda lag inte tilläm­pas. Lag (2019:303).

21 c §   Vid hand­lägg­ningen i kam­mar­rätt av mål enligt denna lag ska nämn­de­män ingå i rät­ten. Detta gäl­ler dock inte mål som enbart gäl­ler en fråga som avses i 18 § första styc­ket 3, 4, 5, 6 eller 9.

I ett mål enligt 18 § första styc­ket 4, 5 eller 9, i fall då vår­den är för­e­nad med sär­skild utskriv­nings­pröv­ning, ska dock nämn­de­män ingå i kam­mar­rät­ten. Lag (2008:416).

22 §   I ett mål enligt 10 § första styc­ket eller 16 a §, som har väckts genom ansö­kan av pati­en­ten, eller enligt 18 § första styc­ket 1 eller 2 ska för­valt­nings­rät­ten inhämta ytt­rande av chefsö­ver­läka­ren. Om en chefsö­ver­läkare ger in en ansö­kan eller anmä­lan enligt 3 c §, 10 § första styc­ket, 12 a eller 16 a §, ska han eller hon ange sin upp­fatt­ning i den fråga som ska prö­vas och lämna en redo­gö­relse för de omstän­dig­he­ter på vilka upp­fatt­ningen grun­das.

Om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt, ska rät­ten i ett mål enligt 10, 10 a eller 16 a § ge åkla­ga­ren i det mål där beslu­tet om rätts­psy­ki­a­trisk vård har med­de­lats eller, när det finns sär­skilda skäl, någon annan åkla­gare till­fälle att yttra sig innan beslut med­de­las i fråga om
   - öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård,
   - till­stånd att vis­tas utan­för vård­in­rätt­ning­ens område,
   - över­läm­nande åt chefsö­ver­läka­ren att besluta om sådant till­stånd,
   - med­gi­vande för chefsö­ver­läka­ren att ge till­stånd till vis­telse utan­för vår­dav­del­ningen men inom sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område, eller
   - upp­hö­rande av vår­den. Lag (2009:810).

22 a §   Offent­ligt biträde för den som åtgär­den avser ska för­ord­nas i mål hos all­män för­valt­nings­dom­stol om målet gäl­ler
   1. med­gi­vande till fort­satt vård enligt 3 c eller 12 a §,
   2. upp­hö­rande av vård enligt 16 a §,
   3. över­kla­gande av beslut enligt 18 § första styc­ket 1, 2, 3, 7 eller 8, eller
   4. till­stånd eller åter­kal­lelse av till­stånd att vis­tas utan­för vård­in­rätt­ning­ens område för den som ges rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken med beslut om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning.

Offent­ligt biträde ska dock inte för­ord­nas, om det måste antas att det inte finns något behov av ett biträde. Lag (2008:416).

22 b §   I fråga om den som ges rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken med beslut om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning får all­män åkla­gare ansöka om att för­valt­nings­rät­ten upp­hä­ver beslut om
   - till­stånd till vis­telse utan­för vård­in­rätt­ning­ens område, eller
   - över­läm­nande åt chefsö­ver­läka­ren att besluta om till­stånd till vis­telse utan­för vård­in­rätt­ning­ens område.

Åkla­ga­ren får även ansöka hos för­valt­nings­rät­ten om att en pati­ent som ges öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 3 b § första styc­ket åter ska ges slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård.

I ett mål enligt första eller andra styc­ket ska för­valt­nings­rät­ten inhämta ytt­rande av chefsö­ver­läka­ren.
Lag (2009:810).

Övriga bestäm­mel­ser

23 §   Chefsö­ver­läka­ren får upp­dra åt en erfa­ren läkare, med spe­ci­a­list­kom­pe­tens inom någon av de psy­ki­a­triska spe­ci­a­li­te­terna, vid sjuk­vårds­in­rätt­ningen eller den enhet för rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning där pati­en­ten vår­das att utföra upp­gif­ter som chefsö­ver­läka­ren har enligt denna lag. Om det finns sär­skilda skäl, får chefsö­ver­läka­ren lämna ett sådant upp­drag åt en annan läkare vid inrätt­ningen eller enhe­ten, dock inte när det gäl­ler
   1. intag­ning enligt 3 c eller 3 d § för slu­ten rätts­psy­ki­a­trisk vård,
   2. beslut enligt 5 § om intag­ning för rätts­psy­ki­a­trisk vård,
   3. ansö­kan enligt 3 c eller 12 a § om med­gi­vande till fort­satt vård,
   4. anmä­lan enligt 16 a § om sär­skild utskriv­nings­pröv­ning,
   5. beslut om behand­lingen enligt 8 § denna lag jäm­förd med 17 § tredje styc­ket lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård,
   6. beslut om för­läng­ning av fast­spän­ning enligt 8 § denna lag jäm­förd med 19 § andra styc­ket och 19 a § andra styc­ket lagen om psy­ki­a­trisk tvångs­vård,
   7. beslut om för­läng­ning av avskil­jande enligt 8 § denna lag jäm­förd med 20 § andra styc­ket och 20 a § andra styc­ket lagen om psy­ki­a­trisk tvångs­vård,
   8. beslut om inskränk­ning i rät­ten att använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter enligt 8 § denna lag jäm­förd med 20 b § lagen om psy­ki­a­trisk tvångs­vård,
   9. beslut om över­vak­ning av för­sän­del­ser enligt 8 § denna lag jäm­förd med 22 a § lagen om psy­ki­a­trisk tvångs­vård, eller
   10. beslut om upp­hö­rande av sådan inskränk­ning eller över­vak­ning som anges i 8 och 9. Lag (2020:355).

24 §   Bestäm­mel­serna i 40 § första styc­ket, 42 och 43 §§, 44 § första styc­ket samt 46 och 49 §§ lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård till­läm­pas även beträf­fande rätts­psy­ki­a­trisk vård.

25 §   Beslut som med­de­las enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte annat för­ord­nas.

Om åkla­ga­ren före en för­valt­nings­rätts beslut har anmält att beslu­tet kan komma att över­kla­gas, får för­valt­nings­rät­tens eller kam­mar­rät­tens beslut inte verk­stäl­las för­rän det har vun­nit laga kraft eller rät­ten dess­förin­nan har under­rät­tats om att beslu­tet inte kom­mer att över­kla­gas.

Har åkla­ga­ren enligt andra styc­ket under­rät­tat för­valt­nings­rät­ten eller kam­mar­rät­ten om att beslu­tet inte kom­mer att över­kla­gas, skall rät­ten genast med­dela vård­in­rätt­ningen att beslu­tet kan verk­stäl­las. Lag (2009:810).

26 §   Chefsö­ver­läka­ren ska se till att en pati­ent som vår­das enligt denna lag, så snart pati­en­tens till­stånd tillå­ter, genom en indi­vi­du­ellt anpas­sad infor­ma­tion upp­ly­ses om sin rätt att få en stöd­per­son.

När rätts­psy­ki­a­trisk vård i fall som avses i 1 § andra styc­ket 1 har påbör­jats eller upp­hört, ska chefsö­ver­läka­ren sna­rast under­rätta veder­bö­rande pati­ent­nämnd enligt lagen (2017:372) om stöd vid kla­go­mål mot hälso-​ och sjuk­vår­den om att så har skett. Pati­ent­nämn­den ska i fall som avses i 4 § under­rät­tas när pati­en­ten enligt 18 § första styc­ket 3 har över­kla­gat ett beslut av chefsö­ver­läka­ren om att den rätts­psy­ki­a­triska vår­den inte ska upp­höra, lik­som när vår­den efter över­kla­gan­det har upp­hört.

Före­skrif­terna om stöd­per­son i 30-31 a §§ lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård gäl­ler i tillämp­liga delar vid rätts­psy­ki­a­trisk vård. Före­skrif­ten i 30 § tredje styc­ket andra meningen nämnda lag om rätt för stöd­per­so­nen att besöka pati­en­ten på vård­in­rätt­ningen gäl­ler dock bara i den mån det inte möter hin­der på grund av inskränk­ningar i pati­en­tens rätt att ta emot besök som har beslu­tats med stöd av 8 § tredje styc­ket denna lag eller 6 kap. 1-3 §§ häk­te­sla­gen (2010:611). Lag (2017:374).

26 a §   Om det finns sär­skilda skäl med hän­syn till en stöd­per­sons säker­het, skall chefsö­ver­läka­ren lämna ut nöd­vän­diga upp­lys­ningar om pati­en­ten till stöd­per­so­nen eller till den nämnd som avses i 26 § andra styc­ket. Lag (2000:354).

27 §   I fråga om Polis­myn­dig­he­tens och Kri­mi­nal­vår­dens skyl­dig­het att lämna hjälp gäl­ler i tillämp­liga delar 47 § andra och tredje styc­kena samt 47 a och b §§ lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård. Sådan hjälp ska läm­nas även när en pati­ent i fall som avses i 7 § första styc­ket inte instäl­ler sig när vår­den ska påbör­jas.
Lag (2017:133).

28 §   Ges en pati­ent rätts­psy­ki­a­trisk vård som är för­e­nad med sär­skild utskriv­nings­pröv­ning ska chefsö­ver­läka­ren, om det behövs med hän­syn till brot­tet och övriga omstän­dig­he­ter, ge mål­sä­gan­den möj­lig­het att begära att bli under­rät­tad när
   1. pati­en­ten har läm­nat sjuk­vårds­in­rätt­ningen utan till­stånd eller inte har åter­vänt dit sedan tiden för ett till­stånd att vis­tas utan­för inrätt­ning­ens område har gått ut eller till­stån­det har åter­kal­lats,
   2. beslut har fat­tats om att pati­en­ten får vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område,
   3. beslut har fat­tats om att pati­en­ten ska genomgå öppen rätts­psy­ki­a­trisk vård, eller
   4. beslut har fat­tats om att vår­den ska upp­höra.

Öns­kar mål­sä­gan­den under­rät­telse, ska en sådan ges vid beslut som anges i denna para­graf innan pati­en­ten läm­nar vård­in­rätt­ningen och annars så snart som möj­ligt.

Om det finns sär­skilda skäl får en sådan under­rät­telse läm­nas utan att mål­sä­gan­den begärt att bli under­rät­tad.

Under­rät­tel­sen ska utfor­mas på ett sätt som är lämp­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna i det enskilda fal­let.
Under­rät­tel­sen ska inne­hålla infor­ma­tion om de reg­ler som gäl­ler för med­de­lande av kon­takt­för­bud enligt lagen (1988:688) om kon­takt­för­bud. Lag (2011:490).

29 §   Utö­ver vad som annars föl­jer av lag eller för­ord­ning är chefsö­ver­läka­ren skyl­dig att till kri­mi­nal­vår­den lämna ut upp­gift om en pati­ent som efter den rätts­psy­ki­a­triska vår­dens upp­hö­rande skall för­pas­sas till häkte eller kri­mi­nal­vårds­an­stalt, om upp­gif­ten behövs inom kri­mi­nal­vår­den.

Mot­sva­rande skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter gäl­ler för chefsö­ver­läka­ren i för­hål­lande till Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse beträf­fande den som efter den rätts­psy­ki­a­triska vår­dens upp­hö­rande skall för­pas­sas till ett sär­skilt ung­doms­hem till följd av en dom på slu­ten ung­doms­vård enligt 32 kap. 5 § brotts­bal­ken. Lag (2006:897).

30 §   En pati­ent som vår­das med stöd av denna lag skall så snart hans till­stånd med­ger det genom chefsö­ver­läka­rens försorg upp­ly­sas om sin rätt
   1. att enligt 18 § över­klaga vissa beslut,
   2. att ansöka enligt 16 § andra styc­ket om att den rätts­psy­ki­a­triska vår­den skall upp­höra,
   3. att ansöka enligt 10 eller 11 § om till­stånd att vis­tas utan­för vård­in­rätt­ning­ens område,
   4. att anlita ombud eller biträde, och
   5. att enligt 22 a § få offent­ligt biträde.

Denna lag skall fin­nas ansla­gen inom sjuk­vårds­in­rätt­ningen eller under­sök­nings­en­he­ten, väl syn­lig för pati­en­terna. Lag (2000:354).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1991:1129
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1992.
   2. Beträf­fande per­so­ner, som vid ikraft­trä­dan­det är intagna på en sjuk­vårds­in­rätt­ning med stöd av lagen (1966:293) om bere­dande av slu­ten psy­ki­a­trisk vård i vissa fall, ges över­gångs­be­stäm­mel­ser i anslut­ning till lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård.

2000:354
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2000.
   2. Har ett vårdin­tyg utfär­dats före den 1 juli 2000, får intag­ning beslu­tas på grund­val av det och enligt äldre före­skrif­ter senast den 4 juli 2000.
   3. Ett till­stånd att vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område under åter­sto­den av vård­ti­den och som har med­de­lats enligt äldre före­skrif­ter gäl­ler längst till dess att läns­rät­ten beslu­tat om fort­satt vård.

2005:978
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande dels i fråga om Kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sens pröv­ning av annan kri­mi­nal­vårds­myn­dig­hets beslut som har fat­tats före ikraft­trä­dan­det, dels i fråga om över­kla­gande av Kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sens beslut som har fat­tats före ikraft­trä­dan­det. Vad som i de äldre före­skrif­terna sägs om Kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sen skall efter ikraft­trä­dan­det i stäl­let gälla Kri­mi­nal­vår­den.

2008:416
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2008.
   2. En ansö­kan om till­stånd att vis­tas utan­för sjuk­vårds­in­rätt­ning­ens område ska prö­vas enligt äldre före­skrif­ter om den kom­mit in till chefsö­ver­läka­ren, läns­rät­ten, Kri­mi­nal­vår­den eller Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse före ikraft­trä­dan­det.