SFS 2006:493 Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763);

utfärdad den 1 juni 2006.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs

dels att 2 a, 3 d och 18 §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

2 skall ha

följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 26 d och 26 e §§, samt

närmast före 26 d § en ny rubrik av följande lydelse.

2 a §

3

Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på

en god vård. Detta innebär att den skall särskilt

1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och tillgodose pa-

tientens behov av trygghet i vården och behandlingen,

2. vara lätt tillgänglig,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdsperso-

nalen,

5. tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården.
Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och ge-

nomföras i samråd med patienten. Olika insatser för patienten skall samord-
nas på ett ändamålsenligt sätt.

Varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården skall, om det inte

är uppenbart obehövligt, snarast ges en medicinsk bedömning av sitt hälso-
tillstånd.

3 d §

4

Landstinget skall, i andra fall än som avses i 18 c §, erbjuda dem

som är bosatta inom landstinget och som på grund av allvarlig sjukdom eller
efter behandling för sådan sjukdom är i fortlöpande behov därav, förbruk-
ningsartiklar som behövs vid urininkontinens, urinretention eller tarminkon-
tinens. Förbrukningsartiklar som avses här får förskrivas av läkare samt av
annan hälso- och sjukvårdspersonal som Socialstyrelsen förklarat behörig.

18 §

5

Varje kommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som

bor i en sådan boendeform eller bostad som avses i 5 kap. 5 § andra stycket
eller 5 kap. 7 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) eller som efter be-

1 Prop. 2005/06:115, bet. 2005/06:SoU26, rskr. 2005/06:301.

2 Lagen omtryckt 1992:567.

3 Senaste lydelse 2006:192.

4 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 1998:1660.

5 Senaste lydelse 2005:372.

SFS 2006:493

Utkom från trycket
den 14 juni 2006

2

SFS 2006:493

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2006

slut av kommunen bor i sådan särskild boendeform som avses i 7 kap. 1 §
första stycket 2 samma lag. Varje kommun skall även i samband med dag-
verksamhet, som omfattas av 3 kap. 6 § socialtjänstlagen, erbjuda en god
hälso- och sjukvård åt dem som vistas där.

En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen hälso-

och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).

Landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta skyldigheten att

erbjuda sådan vård, som sägs i andra stycket, om landstinget och kommunen
kommer överens om det. Överenskommelsen får avse även ansvar för för-
brukningsartiklar som avses i 3 d §.

Kommunens ansvar enligt första och tredje styckena och kommunens be-

fogenhet enligt andra stycket omfattar, med undantag för vad som anges i
26 d § tredje stycket, inte sådan hälso- och sjukvård som meddelas av läkare.

En kommun får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter

som kommunen ansvarar för enligt denna lag och skall därvid ange de sär-
skilda villkor som gäller för överlämnandet. En uppgift som innefattar myn-
dighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas
till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild indi-
vid.

Samverkan

26 d §

Landstinget skall till kommunerna inom landstinget avsätta de

läkarresurser som behövs för att enskilda skall kunna erbjudas god hälso-
och sjukvård i särskilt boende och i verksamheter som avses i 18 § första
stycket. Detsamma gäller i ordinärt boende om en kommun ansvarar för vår-
den enligt 18 § andra stycket.

Landstinget skall med kommunerna inom landstinget sluta avtal om om-

fattningen av och formerna för läkarmedverkan.

Om landstinget inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet att tillhanda-

hålla läkare har kommunen rätt att på egen hand anlita läkare och få ersätt-
ning för sina kostnader för det från landstinget.

26 e §

Landstinget och kommunen skall samverka så att en enskild som

kommunen enligt 18 § första eller andra stycket har ansvar för, också får öv-
rig vård och behandling, hjälpmedel samt förbrukningsartiklar enligt 3 d §
som hans eller hennes tillstånd fordrar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

På regeringens vägnar

BERIT ANDNOR

Kjell Rempler
(Socialdepartementet)