SFS 2010:659 Patientsäkerhetslag

1

Svensk författningssamling

Patientsäkerhetslag;

utfärdad den 17 juni 2010.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens syfte och innehåll

1 §

Denna lag syftar till att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och

sjukvård och därmed jämförlig verksamhet. I lagen finns bestämmelser om

– anmälan av verksamhet m.m. (2 kap.),
– vårdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhets-

arbete (3 kap.),

– behörighetsfrågor (4 kap.),
– begränsningar i rätten för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att

vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder (5 kap.),

– skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. (6 kap.),
– Socialstyrelsens tillsyn (7 kap.),
– prövotid och återkallelse av legitimation m.m. (8 kap.),
– Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (9 kap.), och
– straffbestämmelser och överklagande m.m. (10 kap.).
Allmänna bestämmelser om mål och krav på hälso- och sjukvården och

tandvården finns i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och tandvårdslagen
(1985:125).

Definitioner

2 §

Med hälso- och sjukvård avses i denna lag verksamhet som omfattas

av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), tandvårdslagen (1985:125), lagen
(2001:499) om omskärelse av pojkar samt verksamhet inom detaljhandel
med läkemedel enligt lagen (2009:366) om handel med läkemedel.

3 §

Med vårdgivare avses i denna lag statlig myndighet, landsting och

kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget
eller kommunen har ansvar för samt annan juridisk person eller enskild nä-
ringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård.

1 Prop. 2009/10:210, bet. 2009/10:SoU22, rskr. 2009/10:342.

SFS 2010:659

Utkom från trycket
den 28 juni 2010

2

SFS 2010:659

4 §

Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag

1. den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården,
2. personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och

som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,

3. den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en le-

gitimerad yrkesutövare,

4. apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar

råd och upplysningar,

5. personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplys-

ningar,

6. personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp

eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande, och

7. den som i annat fall enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning

till denna lag tillhandahåller tjänster inom ett yrke inom hälso- och sjukvår-
den under ett tillfälligt besök i Sverige utan att ha svensk legitimation för yr-
ket.

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad yr-

kesutövare den som enligt särskilt förordnande har motsvarande behörighet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutövare

inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.

5 §

Med vårdskada avses i denna lag lidande, kroppslig eller psykisk

skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata
åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården.

Med allvarlig vårdskada avses vårdskada som
1. är bestående och inte ringa, eller
2. har lett till att patienten fått ett väsentligt ökat vårdbehov eller avlidit.

6 §

Med patientsäkerhet avses i denna lag skydd mot vårdskada.

2 kap. Anmälan av verksamhet m.m.

Anmälan av verksamhet

1 §

Den som avser att bedriva verksamhet som omfattas av Socialstyrel-

sens tillsyn enligt denna lag ska anmäla detta till Socialstyrelsen senast en
månad innan verksamheten påbörjas.

2 §

Om verksamheten helt eller till väsentlig del förändras eller flyttas, ska

detta anmälas till Socialstyrelsen inom en månad efter genomförandet. Om
verksamheten läggs ned, ska det snarast anmälas till Socialstyrelsen.

3 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

föreskrifter om hur anmälningsskyldigheten enligt 1 och 2 §§ ska fullgöras.

Register

4 § Socialstyrelsen ska föra ett automatiserat register över verksamheter
som anmälts enligt detta kapitel. Registret får användas för tillsyn och forsk-
ning samt för framställning av statistik.

3

SFS 2010:659

Socialstyrelsen ska också föra ett automatiserat register över sådana sjuk-

vårdsinrättningar och enheter som avses i 7 kap. 7 §. Registret får användas
för tillsyn, forskning, framställning av statistik och för placering av patien-
ter.

Socialstyrelsen är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personupp-

gifter i registren.

5 §

Regeringen meddelar föreskrifter om

1. begränsningar av de uppgifter som registren enligt 4 § får innehålla,

och

2. gallring av uppgifter i registren enligt 4 §.

3 kap. Vårdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt
patientsäkerhetsarbete

Allmänna bestämmelser

1 §

Vårdgivaren ska planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt

som leder till att kravet på god vård i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
respektive tandvårdslagen (1985:125) upprätthålls.

2 §

Vårdgivaren ska vidta de åtgärder som behövs för att förebygga att pa-

tienter drabbas av vårdskador. För åtgärder som inte kan vidtas omedelbart
ska en tidsplan upprättas.

3 §

Vårdgivaren ska utreda händelser i verksamheten som har medfört el-

ler hade kunnat medföra en vårdskada. Syftet med utredningen ska vara att

1. så långt som möjligt klarlägga händelseförloppet och vilka faktorer som

har påverkat det, samt

2. ge underlag för beslut om åtgärder som ska ha till ändamål att hindra att

liknande händelser inträffar på nytt, eller att begränsa effekterna av sådana
händelser om de inte helt går att förhindra.

Motsvarande utredningsskyldighet har den som bedriver verksamhet som

avses i 7 kap. 7 § för händelser i verksamheten som har medfört eller hade
kunnat medföra en sådan allvarlig skada som avses i 6 §.

4 §

Vårdgivaren ska ge patienterna och deras närstående möjlighet att delta

i patientsäkerhetsarbetet.

Anmälningsskyldighet till Socialstyrelsen

5 §

Vårdgivaren ska till Socialstyrelsen anmäla händelser som har medfört

eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada. Motsvarande anmälnings-
skyldighet har den som bedriver verksamhet som avses i 7 kap. 2 §. An-
mälan ska göras snarast efter det att händelsen har inträffat.

Vårdgivaren ska samtidigt med anmälan eller snarast därefter till Social-

styrelsen ge in den utredning av händelsen som föreskrivs i 3 § första
stycket.

4

SFS 2010:659

6 §

Om någon har drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av annan all-

varlig skada än vårdskada till följd av säkerhetsbrister i verksamheten vid en
sjukvårdsinrättning eller enhet som avses i 7 kap. 7 §, ska vårdgivaren eller
enheten snarast efter det att händelsen har inträffat anmäla detta till Social-
styrelsen.

Vårdgivaren eller enheten ska samtidigt med anmälan eller snarast där-

efter till Socialstyrelsen ge in den utredning av händelsen som föreskrivs i
3 § andra stycket.

7 §

En vårdgivare ska snarast anmäla till Socialstyrelsen om det finns skä-

lig anledning att befara att en person, som har legitimation för ett yrke inom
hälso- och sjukvården och som är verksam eller har varit verksam hos vård-
givaren, kan utgöra en fara för patientsäkerheten.

Skyldighet att informera patienter om inträffade vårdskador

8 §

Vårdgivaren ska snarast informera en patient som har drabbats av en

vårdskada om

1. att det inträffat en händelse som har medfört en vårdskada,
2. vilka åtgärder som vårdgivaren avser att vidta för att en liknande hän-

delse inte ska inträffa igen,

3. möjligheten att anmäla klagomål till Socialstyrelsen enligt 7 kap. 10 §,
4. möjligheten att begära ersättning enligt patientskadelagen (1996:799)

eller från läkemedelsförsäkringen, samt

5. patientnämndernas verksamhet.
Informationen ska lämnas till en närstående till patienten, om patienten

begär det eller inte själv kan ta del av informationen.

Uppgift om den information som har lämnats ska antecknas i patient-

journalen.

Dokumentationsskyldighet

9 §

Vårdgivaren ska dokumentera hur det organisatoriska ansvaret för pa-

tientsäkerhetsarbetet är fördelat inom verksamheten.

10 §

Vårdgivaren ska senast den 1 mars varje år upprätta en patient-

säkerhetsberättelse av vilken det ska framgå

1. hur patientsäkerhetsarbetet har bedrivits under föregående kalenderår,
2. vilka åtgärder som har vidtagits för att öka patientsäkerheten, och
3. vilka resultat som har uppnåtts.
Patientsäkerhetsberättelsen ska hållas tillgänglig för den som önskar ta del

av den.

Bemyndigande m.m.

11 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om vilka moment som ska ingå i vårdgivarens systematiska
patientsäkerhetsarbete.

5

SFS 2010:659

12 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

föreskrifter om

1. hur anmälningsskyldigheten enligt 5–7 §§ ska fullgöras, och
2. vilka uppgifter som ska ingå i en patientsäkerhetsberättelse enligt 10 §.

4 kap. Behörighetsfrågor

Legitimation

1 §

Den som i enlighet med vad som anges i nedanstående tabell har avlagt

högskoleexamen eller har gått igenom utbildning och som, i förekommande
fall, fullgjort praktisk tjänstgöring ska efter ansökan få legitimation för yr-
ket.

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legiti-

mationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 8 kap. om sökanden
hade varit legitimerad.

En legitimerad psykoterapeut ska i samband med sin yrkesutövning ange

sin grundutbildning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i de fall

som anges i tabellen meddela föreskrifter om vilken utbildning och praktisk
tjänstgöring som krävs för att få legitimation.

Yrke/Yrkestitel

Utbildning

Praktisk tjänstgöring

1. apotekare

apotekarexamen

2. arbetsterapeut

arbetsterapeutexamen

3. audionom

audionomexamen

4. barnmorska

barnmorskeexamen

5. biomedicinsk
analytiker

biomedicinsk analytiker-
examen

6. dietist

dietistexamen

7. kiropraktor

enligt föreskrifter

enligt föreskrifter

8. logoped

logopedexamen

9. läkare

läkarexamen

enligt föreskrifter

10. naprapat

enligt föreskrifter

enligt föreskrifter

11. optiker

optikerexamen

12. ortopedingenjör

ortopedingenjörsexamen

13. psykolog

psykologexamen

enligt föreskrifter

14. psykoterapeut

psykoterapeutexamen

15. receptarie

receptarieexamen

16. röntgensjuk-
sköterska

röntgensjuksköterske-
examen

17. sjukgymnast

sjukgymnastexamen

18. sjukhusfysiker

sjukhusfysikerexamen

19. sjuksköterska

sjuksköterskeexamen

20. tandhygienist

tandhygienistexamen

21. tandläkare

tandläkarexamen

6

SFS 2010:659

Regeringen får meddela föreskrifter om att även andra utbildningar än

dem som anges i tabellen ska ge rätt till legitimation.

2 §

Den som på annat sätt än genom sådan utbildning eller praktisk tjänst-

göring som avses i 1 § har förvärvat motsvarande kompetens, får efter ansö-
kan ges legitimation för yrket.

3 §

Beteckningen legitimerad får användas endast av den som fått legiti-

mation enligt 1 eller 2 §.

Ensamrätt till yrke

4 §

Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, receptarie

och tandläkare är endast den som har legitimation för yrket eller som särskilt
förordnats att utöva det.

Skyddad yrkestitel

5 §

En i 1 § angiven yrkestitel får användas endast av den som har legiti-

mation för yrket eller genomgår föreskriven praktisk tjänstgöring.

6 §

I yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område får den som en-

ligt 5 § saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel inte använda en
titel som kan förväxlas med en sådan titel.

Kompetens som Europaläkare

7 §

En legitimerad läkare som har gått igenom viss praktisk utbildning ska

efter ansökan få bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Euro-
paläkare).

En läkare får ange att han eller hon har kompetens som Europaläkare en-

dast om han eller hon har sådan kompetens.

Specialistkompetens

8 §

En legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom viss vidare-

utbildning ska efter ansökan få bevis om specialistkompetens.

En läkare eller tandläkare får ange att han eller hon har specialist-

kompetens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har sådan
kompetens.

9 §

En sjuksköterska får använda en titel som motsvaras av en specialist-

sjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen.

Behörig myndighet

10 §

Ansökningar om legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke,

bevis om kompetens som Europaläkare och bevis om specialistkompetens
prövas av Socialstyrelsen.

7

SFS 2010:659

Övriga bemyndiganden

11 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om legitimation och annan behörighet för hälso- och sjuk-
vårdspersonal.

12 §

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för prövning av an-

sökan om legitimation och annan behörighet.

5 kap. Begränsningar i rätten för andra än hälso- och
sjukvårdspersonal att vidta vissa hälso- och sjukvårdande
åtgärder

1 §

Andra än hälso- och sjukvårdspersonal får inte yrkesmässigt undersöka

någon annans hälsotillstånd eller behandla någon annan för sjukdom eller
därmed jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva någon av följan-
de åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte:

1. behandla sådana smittsamma sjukdomar som enligt smittskyddslagen

(2004:168) är anmälningspliktiga sjukdomar,

2. behandla cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi eller

sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning,

3. undersöka eller behandla någon annan under allmän bedövning eller

under lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel eller under
hypnos,

4. behandla någon annan med radiologiska metoder,
5. utan personlig undersökning av den som sökt honom eller henne, lämna

skriftliga råd eller anvisningar för behandling,

6. undersöka eller behandla barn under åtta år, eller
7. prova ut kontaktlinser.

6 kap. Skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal m.fl.

Allmänna skyldigheter

1 §

Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstäm-

melse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig
och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården ska
så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.
Patienten ska visas omtanke och respekt.

2 §

Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen bär själv ansvaret för

hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter.

Första stycket innebär ingen inskränkning i vårdgivarens ansvar enligt

denna lag eller annan författning.

3 §

Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen får delegera en arbets-

uppgift till någon annan endast när det är förenligt med kravet på en god och
säker vård.

Den som delegerar en arbetsuppgift till någon annan, ansvarar för att

denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften.

8

SFS 2010:659

4 §

Hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att bidra till att hög patient-

säkerhet upprätthålls. Personalen ska i detta syfte till vårdgivaren rapportera
risker för vårdskador samt händelser som har medfört eller hade kunnat
medföra en vårdskada.

Hälso- och sjukvårdspersonalen har motsvarande rapporteringsskyldighet

även när det gäller andra skador än vårdskador till följd av säkerhetsbrister i
verksamheten vid en sådan sjukvårdsinrättning eller enhet som avses i 7 kap.
7 §.

5 §

Hälso- och sjukvårdspersonalen ska i frågor som rör barn som far illa

eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och
andra som berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de begränsning-
ar som följer av 12–14 §§ och av offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400).

Hälso- och sjukvårdspersonalen ska särskilt beakta ett barns behov av

information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som
barnet varaktigt bor tillsammans med

1. har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning,
2. har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller
3. är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel.
Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet

varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider.

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan

behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

6 §

Den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en patient ska se till

att patienten ges individuellt anpassad information om

1. sitt hälsotillstånd,
2. de metoder för undersökning, vård och behandling som finns,
3. sina möjligheter att välja vårdgivare och utförare inom den offentligt

finansierade hälso- och sjukvården, samt

4. vårdgarantin.
Om informationen inte kan lämnas till patienten ska den i stället lämnas

till en närstående till patienten. Informationen får dock inte lämnas till pa-
tienten eller någon närstående om det finns hinder för detta i 12 § andra
stycket eller 13 § första stycket eller i 25 kap. 6 eller 7 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400).

7 §

När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse

med vetenskap och beprövad erfarenhet ska den som har ansvaret för hälso-
och sjukvården av en patient medverka till att patienten ges möjlighet att väl-
ja det alternativ som han eller hon föredrar.

Den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en patient ska med-

verka till att en patient med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller
skada får en förnyad medicinsk bedömning, om det medicinska ställningsta-
gandet kan innebära särskilda risker för patienten eller har stor betydelse för
dennes framtida livskvalitet.

Denna paragraf omfattar inte tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125).

9

SFS 2010:659

8 §

Om en patient har avlidit ska den som tillhör hälso- och sjukvårdsper-

sonalen fullgöra sina uppgifter med respekt för den avlidne. Närstående ska
visas hänsyn och omtanke.

9 §

En läkare eller tandläkare som är verksam inom den offentligt bedrivna

hälso- och sjukvården är skyldig att, i den omfattning övriga skyldigheter i
yrkesutövningen inte hindrar det eller det annars inte finns särskilda skäl mot
det, utföra undersökningar och ge utlåtanden över dessa på begäran av läns-
styrelse, domstol, åklagarmyndighet eller polismyndighet.

En läkare som är verksam inom den offentligt bedrivna hälso- och sjuk-

vården är på begäran av polisman skyldig att, i den omfattning övriga skyl-
digheter i yrkesutövningen inte hindrar det eller det annars inte finns särskil-
da skäl mot det, utföra en undersökning som innebär kroppsbesiktning av
någon som är misstänkt för brott som kan ge frihetsstraff.

Begränsningen i skyldigheten att utföra undersökningar och ge utlåtanden

gäller inte för en läkare som är verksam huvudsakligen inom öppen vård
och, när det gäller undersökning och utlåtande om alkoholpåverkan, inte hel-
ler för någon annan läkare.

I lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott finns det särskilda

bestämmelser om utlåtanden i vissa fall.

10 §

Den som i sin yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården utfärdar

ett intyg om någons hälsotillstånd eller vård, ska utforma det med nog-
grannhet och omsorg.

Anmälningsskyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal som expedierar
läkemedel

11 §

Om en legitimerad yrkesutövares förskrivning av narkotiska läke-

medel, andra särskilda läkemedel, alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk
sprit skäligen kan befaras stå i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet,
ska den hälso- och sjukvårdspersonal som expedierar läkemedel anmäla
detta till Socialstyrelsen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om vad som avses med särskilda läkemedel.

Tystnadsplikt m.m.

12 §

Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom

den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja vad han eller hon
i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör
sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

Tystnadsplikt som gäller för en uppgift om en patients hälsotillstånd gäller

även i förhållande till patienten själv, om det med hänsyn till ändamålet med
hälso- och sjukvården är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till
patienten.

För det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagen

(2009:400).

10

SFS 2010:659

13 §

Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom

den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja en uppgift från
en enskild om någon annan persons hälsotillstånd eller andra personliga för-
hållanden, om det kan antas att det finns en risk för att den som har lämnat
uppgiften eller någon närstående till uppgiftslämnaren utsätts för våld eller
annat allvarligt men om uppgiften röjs. Som obehörigt röjande anses inte att
någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

För det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagen

(2009:400).

14 §

Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom

den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja eller utnyttja
sådana uppgifter om en viss varas tillverkning eller innehåll, som han eller
hon har fått kännedom om i verksamheten och som har lämnats dit för att
användas som upplysning om eller underlag för behandling eller annan lik-
nande åtgärd. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan upp-
giftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

För det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagen

(2009:400).

15 §

Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och

sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut sådana uppgifter som

1. gäller huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om uppgifterna i

ett särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet,
Kronofogdemyndigheten eller Skatteverket,

2. behövs i verksamhet för personskydd för riksdagens ledamöter, stats-

chefen och övriga medlemmar av kungahuset, statsråd, statssekreterare och
kabinettssekreterare, om uppgifterna i ett enskilt fall begärs av Säkerhetspo-
lisen,

3. behövs för en rättsmedicinsk undersökning,
4. Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor

behöver för sin verksamhet,

5. behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en studerande från

högskoleutbildning, eller

6. Transportstyrelsen behöver för prövning av någons lämplighet att ha

körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation enligt yrkestrafiklagen
(1998:490).

16 §

Den som, utan att höra till hälso- och sjukvårdspersonalen, till följd

av anställning eller uppdrag eller på annan liknande grund deltar eller har
deltagit i enskilt bedriven hälso- och sjukvård får inte obehörigen röja vad
han eller hon därvid fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör
uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

För det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagen

(2009:400).

11

SFS 2010:659

Bemyndigande

17 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonalen som
behövs till skydd för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa.

7 kap. Socialstyrelsens tillsyn

Allmänna bestämmelser

1 §

Hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av Social-

styrelsen.

För tillsyn över hälso- och sjukvård inom Försvarsmakten finns det sär-

skilda bestämmelser.

2 §

Den som, utan att bedriva hälso- och sjukvård, tar emot uppdrag från

hälso- och sjukvården avseende provtagning, analys eller annan utredning
som utgör ett led i bedömningen av en patients hälsotillstånd eller behand-
ling, står i denna verksamhet också under tillsyn av Socialstyrelsen.

3 §

Tillsyn enligt denna lag innebär granskning av att den verksamhet och

den personal som avses i 1 och 2 §§ uppfyller krav och mål enligt lagar och
andra föreskrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana före-
skrifter.

Tillsynen ska främst inriktas på granskning av att vårdgivaren fullgör sina

skyldigheter enligt 3 kap.

Föreläggande enligt 20 och 24 §§ och förbud enligt 26–28 §§ får använ-

das endast när verksamheten inte uppfyller de krav som framgår av lagar och
andra föreskrifter.

4 §

Socialstyrelsen ska inom ramen för sin tillsyn

1. lämna råd och ge vägledning,
2. kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps,
3. förmedla kunskap och erfarenheter som erhålls genom tillsynen, och
4. informera och ge råd till allmänheten.

5 §

Vid tillsyn som rör barns förhållanden får barnet höras om det kan

antas att barnet inte tar skada av samtalet. Barnet får höras utan vård-
nadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande.

6 §

Socialstyrelsen ska systematiskt tillvarata information som patient-

nämnder lämnar enligt 4 § lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet
m.m.

7 §

Socialstyrelsen ska utöva tillsyn över säkerheten vid sjukvårds-

inrättningar där det får ges vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård samt vid enheter
för rättspsykiatrisk undersökning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om säkerhetsanpassning och säkerhetsklassificering av sjuk-
vårdsinrättningar och enheter som avses i första stycket.

12

SFS 2010:659

Anmälningar från vårdgivare

8 §

Socialstyrelsen ska säkerställa att händelser som har anmälts till myn-

digheten enligt 3 kap. 5 § har utretts i nödvändig omfattning samt att vårdgi-
varen har vidtagit de åtgärder som krävs för att uppnå hög patientsäkerhet.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även anmälningar enligt 3 kap. 6 §.

9 §

Socialstyrelsen ska sprida information till vårdgivare om inträffade

händelser som har anmälts till myndigheten enligt 3 kap. 5 § samt i övrigt
vidta de åtgärder som anmälan motiverar för att uppnå hög patientsäkerhet.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även anmälningar enligt 3 kap. 6 §.

Klagomål

10 §

Socialstyrelsen ska efter anmälan pröva klagomål mot hälso- och

sjukvården och dess personal.

11 §

Socialstyrelsen ska göra den utredning som behövs för att kunna

pröva klagomålet. Myndigheten får utreda och pröva omständigheter som
inte har åberopats i anmälan.

12 §

Socialstyrelsen får avstå från att utreda ett klagomål om

1. det är uppenbart att klagomålet är obefogat, eller
2. klagomålet saknar direkt betydelse för patientsäkerheten och det saknas

skäl att överväga åtalsanmälan enligt 23 eller 29 §.

Socialstyrelsen ska inte utreda händelser som ligger mer än två år tillbaka

i tiden, om det inte finns särskilda skäl.

13 §

Om ett klagomål avser brister i kontakten mellan en patient och häl-

so- och sjukvårdspersonalen eller något annat liknande förhållande inom så-
dan verksamhet som avses i 1 § lagen (1998:1656) om patientnämndsverk-
samhet m.m., får Socialstyrelsen överlämna klagomålet till berörd patient-
nämnd för åtgärd. Det gäller dock endast om förutsättningarna i 12 § för att
inte utreda klagomålet är uppfyllda.

14 §

Klagomål bör anmälas skriftligen. I anmälan bör anges

1. den vårdgivare eller hälso- och sjukvårdspersonal som klagomålet rik-

tar sig mot,

2. den händelse som klagomålet avser,
3. tidpunkten för händelsen, samt
4. anmälarens namn och adress.

15 §

Socialstyrelsen ska snarast överlämna anmälan och, i förekommande

fall, de handlingar som bifogats anmälan till den vårdgivare eller hälso- och
sjukvårdspersonal som klagomålet riktas mot eller kan anses vara riktat mot.

Första stycket gäller inte om Socialstyrelsen avgör ärendet med stöd av

12 §.

16 §

Den som klagomålet avser, patienten och, om patienten inte själv har

kunnat anmäla saken, en närstående till honom eller henne, har rätt att ta del

13

SFS 2010:659

av det som har tillförts ärendet och ska, innan ärendet avgörs, ges möjlighet
att ta del av och lämna synpunkter på det som har tillförts ärendet.

Om klagomålet avser hälso- och sjukvårdspersonal ska berörd vårdgivare

höras i ärendet, om det inte är uppenbart obehövligt.

Underrättelseskyldigheten gäller inte om Socialstyrelsen avgör ärendet

med stöd av 12 §.

Rätten att ta del av uppgifter och underrättelseskyldigheten gäller med de

begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400).

17 §

Socialstyrelsen ska, när den översänder handlingar för yttrande, ange

inom vilken tid yttrandet ska komma in till myndigheten.

Den som ges tillfälle att yttra sig ska upplysas om att ärendet kan komma

att avgöras även om inget yttrande kommer in inom föreskriven tid.

Socialstyrelsens handläggning är skriftlig. Om det framstår som lämpligt

ur utredningssynpunkt, får myndigheten inhämta uppgifter muntligt i ett
ärende. Uppgifter som inhämtas muntligen och som är av betydelse för
utredningen ska dokumenteras.

18 §

Socialstyrelsen ska avgöra klagomål enligt denna lag genom beslut.

Socialstyrelsen får i beslut uttala sig om huruvida en åtgärd eller under-

låtenhet av vårdgivare eller hälso- och sjukvårdspersonal strider mot lag
eller annan föreskrift eller är olämplig med hänsyn till patientsäkerheten. Ett
sådant beslut får inte fattas utan att anmälaren och den som klagomålet avser
har beretts tillfälle att yttra sig över ett förslag till beslut i ärendet.

Socialstyrelsens beslut ska vara skriftligt samt innehålla de skäl som

ligger till grund för beslutet. Beslutet ska sändas till anmälaren, den som
klagomålet avser samt berörd vårdgivare.

Initiativärenden

19 §

Om Socialstyrelsen på eget initiativ inleder en utredning mot en vård-

givare eller mot hälso- och sjukvårdspersonal ska den som berörs av utred-
ningen ges möjlighet att inkomma med yttrande. Socialstyrelsen behöver
dock inte höra en patient som berörs av utredningen om det inte finns skäl
för det.

Innan ett ärende avgörs ska den vårdgivare eller hälso- och sjukvårds-

personal som är föremål för utredning ges tillfälle att yttra sig, om det inte är
uppenbart obehövligt. I övrigt ska 12 § andra stycket, 17 § och, i tillämpliga
delar, 18 § gälla.

Gemensamma bestämmelser om Socialstyrelsens befogenheter

20 §

Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt detta kapi-

tel och hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att på Socialstyrelsens
begäran lämna över handlingar, prover och annat material som rör verksam-
heten och lämna de upplysningar om verksamheten som styrelsen behöver
för sin tillsyn.

14

SFS 2010:659

Socialstyrelsen får förelägga den som bedriver verksamheten eller hälso-

och sjukvårdspersonalen att lämna vad som begärs. I föreläggandet får vite
sättas ut.

21 §

Socialstyrelsen, eller den som styrelsen förordnar, har rätt att inspek-

tera verksamhet som står under tillsyn enligt detta kapitel och hälso- och
sjukvårdspersonalens yrkesutövning. Den som utför inspektionen har rätt att
få tillträde till lokaler eller andra utrymmen som används för verksamheten,
dock inte bostäder. Den som utför inspektionen har rätt att tillfälligt omhän-
derta handlingar, prover och annat material som rör verksamheten. Den vars
verksamhet eller yrkesutövning inspekteras är skyldig att lämna den hjälp
som behövs vid inspektionen.

22 §

Vid sådan inspektion som avses i 21 § har den som utför inspektionen

rätt att av polismyndigheten få den hjälp som behövs för att inspektionen ska
kunna genomföras.

Sådan hjälp får endast begäras om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte

kan utföras utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen
(1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

Åtgärder mot vårdgivare m.fl.

23 §

Om Socialstyrelsen får kännedom om att någon har brutit mot en

bestämmelse som gäller verksamhet som står under Socialstyrelsens tillsyn,
ska myndigheten vidta åtgärder så att bestämmelsen följs och, om det
behövs, göra anmälan till åtal. Detsamma gäller om någon som inte tillhör
hälso- och sjukvårdspersonalen har brutit mot någon av bestämmelserna i
5 kap. 1 § 1–7.

24 §

Om Socialstyrelsen finner att en vårdgivare, eller enhet som avses i

7 §, inte fullgör sina skyldigheter enligt 3 kap. och om det finns skäl att
befara att underlåtenheten medför fara för patientsäkerheten eller säkerheten
för andra, ska styrelsen förelägga vårdgivaren eller enheten att fullgöra sina
skyldigheter om det inte är uppenbart obehövligt. I föreläggandet får vite
sättas ut. Detta gäller även verksamhet som avses i 2 § om verksamheten
medför fara för patientsäkerheten.

25 §

Ett föreläggande enligt 24 § ska innehålla uppgifter om

1. de åtgärder som Socialstyrelsen anser nödvändiga för att de påtalade

missförhållandena ska kunna avhjälpas, samt

2. när åtgärderna senast ska vara utförda.

26 §

Om ett föreläggande enligt 24 § inte följs och om missförhållandena

utgör en fara för patientsäkerheten eller annars är av allvarligt slag, får
Socialstyrelsen helt eller delvis förbjuda verksamheten.

15

SFS 2010:659

27 §

Om det är påtaglig fara för patienters liv, hälsa eller personliga säker-

het i övrigt, får Socialstyrelsen utan föregående föreläggande helt eller delvis
förbjuda verksamheten.

28 §

Om det finns sannolika skäl för att verksamheten helt eller delvis

kommer att förbjudas enligt 26 eller 27 § och ett sådant beslut inte kan av-
vaktas, får Socialstyrelsen tills vidare helt eller delvis förbjuda verk-
samheten.

Ett sådant beslut gäller i högst sex månader. Om det finns synnerliga skäl

får beslutets giltighetstid förlängas en gång med ytterligare sex månader.

Åtgärder mot hälso- och sjukvårdspersonal

29 §

Om Socialstyrelsen får kännedom om att hälso- och sjukvårdsper-

sonal inte fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i denna lag eller
någon annan föreskrift som gäller för hälso- och sjukvårdsverksamhet, ska
Socialstyrelsen vidta åtgärder för att skyldigheterna ska fullgöras.

Om hälso- och sjukvårdspersonal är skäligen misstänkt för att i yrkes-

utövningen ha begått ett brott för vilket fängelse är föreskrivet, ska Social-
styrelsen, om inte annat följer av 9 kap. 17 §, göra anmälan till åtal.

Särskilda regler gäller för åtal för brott enligt 8 kap. 3 § andra stycket

lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.

Åtgärder mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal

30 §

Om Socialstyrelsen anser att det finns skäl för beslut om prövotid,

återkallelse av legitimation, återkallelse av annan behörighet att utöva yrke
inom hälso- och sjukvården eller begränsning av förskrivningsrätt enligt
8 kap., ska styrelsen anmäla detta till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

8 kap. Prövotid och återkallelse av legitimation m.m.

Prövotid

1 §

En prövotid på tre år ska beslutas för den som har legitimation att utö-

va yrke inom hälso- och sjukvården, om den legitimerade

1. har varit oskicklig vid utövningen av sitt yrke och oskickligheten kan

befaras få betydelse för patientsäkerheten,

2. i eller i samband med yrkesutövningen har gjort sig skyldig till brott

som är ägnat att påverka förtroendet för honom eller henne,

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon föreskrift som är

av väsentlig betydelse för patientsäkerheten, eller

4. på grund av andra omständigheter kan befaras vara olämplig att utöva

yrket.

Prövotid ska även beslutas om det kan befaras att en legitimerad yrkes-

utövare på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kom-
mer att kunna utöva sitt yrke tillfredsställande.

Om det finns särskilda skäl får beslut om prövotid underlåtas.

16

SFS 2010:659

2 §

I beslut om prövotid ska det fastställas en plan som den legitimerade

ska följa, om en sådan prövotidsplan bedöms kunna ha betydelse för att
komma till rätta med de missförhållanden som lagts till grund för beslutet
om prövotid. Förslag till prövotidsplan upprättas av Socialstyrelsen, om
möjligt i samråd med den legitimerade.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om vilka åtgärder eller villkor som får ingå i en sådan plan.

Återkallelse av legitimation

3 §

Legitimation att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården ska åter-

kallas om den legitimerade

1. har varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke,
2. i eller utanför yrkesutövningen har gjort sig skyldig till ett allvarligt

brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom eller henne, eller

3. på annat sätt har visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket.
Om det finns särskilda skäl i fall som avses i första stycket 2 får åter-

kallelse underlåtas.

4 §

Legitimationen ska även återkallas om den legitimerade

1. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan utöva

yrket tillfredsställande,

2. har meddelats prövotid enligt 1 § första stycket och under prövotiden på

nytt visat sig olämplig att utöva sitt yrke,

3. har meddelats prövotid med en prövotidsplan och underlåtit att följa

planen, eller

4. begär att legitimationen ska återkallas och det inte finns hinder mot

återkallelse från allmän synpunkt.

Om det finns särskilda skäl i fall som avses i första stycket 2 eller 3 får

återkallelse underlåtas. Om återkallelse underlåts får prövotid beslutas ytter-
ligare en gång.

5 §

Legitimationen ska återkallas om en person, som fått sin legitimation i

Sverige på grund av auktorisation i en annan stat inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz, har förlorat sin auktorisa-
tion.

6 §

Om det finns sannolika skäl för återkallelse i ett ärende enligt 3 § första

stycket eller 4 § första stycket 2 eller 3, ska legitimationen återkallas fram
till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt. Detta gäller dock endast
om det behövs för att trygga patientsäkerheten eller det annars är nödvändigt
från allmän synpunkt.

Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns

särskilda skäl får beslutets giltighetstid förlängas en gång med ytterligare
högst sex månader.

7 §

Om det finns grundad anledning att anta att legitimationen ska åter-

kallas enligt 4 § första stycket 1, får den legitimerade yrkesutövaren före-
läggas att låta sig undersökas av den läkare som Hälso- och sjukvårdens an-
svarsnämnd anvisar.

17

SFS 2010:659

Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats ska legitima-

tionen återkallas fram till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt.
Detta gäller dock endast om det behövs för att trygga patientsäkerheten eller
det annars är nödvändigt från allmän synpunkt.

Har den legitimerade yrkesutövaren inte följt ett föreläggande om läkar-

undersökning inom ett år från det att han eller hon fick del av föreläggandet,
får legitimationen återkallas.

Återkallelse av annan behörighet

8 §

Annan behörighet att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården än le-

gitimation som meddelats enligt 4 kap., ska återkallas om den som fått behö-
righeten

1. har varit oskicklig vid utövningen av sitt yrke,
2. i eller utanför yrkesutövningen har gjort sig skyldig till ett allvarligt

brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom eller henne, eller

3. på annat sätt har visat sig olämplig att utöva yrket.
Återkallelse ska även ske om den som fått behörigheten inte kan utöva

yrket tillfredsställande på grund av sjukdom eller någon liknande om-
ständighet.

9 §

Om det finns grundad anledning att anta att behörigheten ska återkallas

enligt 8 §, ska behörigheten återkallas fram till dess frågan om återkallelse
har prövats slutligt. Detta gäller dock endast om det behövs för att trygga
patientsäkerheten eller det annars är nödvändigt från allmän synpunkt.

Begränsning av förskrivningsrätt

10 §

Om en läkare eller tandläkare missbrukar sin behörighet att förskriva

narkotiska läkemedel, andra särskilda läkemedel, alkoholhaltiga läkemedel
eller teknisk sprit, ska denna behörighet dras in eller begränsas. Behörighe-
ten ska också dras in eller begränsas om läkaren eller tandläkaren själv begär
det.

11 §

Om det finns sannolika skäl för misstanke om sådant missbruk av för-

skrivningsrätt som avses i 10 § ska behörigheten dras in eller begränsas fram
till dess frågan om indragningen eller begränsningen av behörigheten har
prövats slutligt. Detta gäller dock endast om det behövs för att trygga
patientsäkerheten eller det annars är nödvändigt från allmän synpunkt.

Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns

särskilda skäl får beslutets giltighet förlängas en gång med ytterligare högst
sex månader.

Ny legitimation m.m.

12 §

Har enligt denna lag en legitimation återkallats eller en behörighet att

förskriva narkotiska läkemedel, andra särskilda läkemedel, alkoholhaltiga
läkemedel eller teknisk sprit dragits in eller begränsats, ska en ny legitima-
tion respektive behörighet meddelas efter ansökan, om kraven i 4 kap. är
uppfyllda.

18

SFS 2010:659

Behörig myndighet

13 § Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd prövar frågor enligt detta
kapitel.

9 kap. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Sammansättning och beslutförhet m.m.

1 §

På anmälan av Socialstyrelsen prövar Hälso- och sjukvårdens ansvars-

nämnd frågor som avses i 8 kap. 1–11 §§.

På ansökan av den yrkesutövare saken gäller prövar ansvarsnämnden frå-

gor som avses i 8 kap. 1 §, 4 § första stycket 4 samt 10 och 12 §§.

Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern

att göra anmälan i sådana ärenden som avses i första stycket finns i 6 § tredje
stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i
6 § första stycket lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn.

2 §

Ansvarsnämnden består av en ordförande och åtta andra ledamöter. De

utses av regeringen för tre år. Ordföranden ska ha varit ordinarie domare.
Övriga ledamöter ska ha särskild insikt i hälso- och sjukvård.

För ordföranden ska för samma tid utses en eller flera ställföreträdare. En

sådan ställföreträdare ska vara eller ha varit ordinarie domare. För varje
annan ledamot ska det finnas ett tillräckligt antal ersättare som ska utses för
samma tid som ledamoten.

3 §

Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst sex andra

ledamöter. Till sammanträde med nämnden ska samtliga ledamöter kallas.
Om en ledamot anmäler förhinder, ska en ersättare kallas.

4 §

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om före-

läggande att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första stycket eller
om tillfällig återkallelse av legitimation eller behörighet enligt 8 kap. 6 §,
7 § andra stycket, 9 § eller 11 §,

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i fall

när det inte finns hinder mot återkallelse, eller

3. om återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 7 § tredje stycket när den

legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sam-

manträde med nämnden.

5 §

I fråga om jäv mot den som handlägger ärenden i ansvarsnämnden ska

bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare tillämpas.

6 §

I fråga om omröstning i ansvarsnämnden ska bestämmelserna i 29 kap.

rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter
tillämpas. Ordföranden säger sin mening först.

19

SFS 2010:659

Handläggningen i ansvarsnämnden

7 §

En anmälan till ansvarsnämnden ska göras skriftligen och innehålla

uppgifter om

1. vem anmälan avser och uppgifter om dennes yrke, adress och arbets-

plats,

2. vad som yrkas i ärendet, och
3. de omständigheter som åberopas till stöd för anmälan.
Anmälaren ska även ge in den utredning som företagits i ärendet.
Om en part företräds av ombud ska fullmakt ges in.

8 §

En ansökan till ansvarsnämnden ska göras skriftligen och vara egen-

händigt undertecknad samt innehålla uppgifter om

1. sökandens namn, personnummer och postadress,
2. vad som yrkas i ärendet, och
3. de omständigheter som åberopas till stöd för ansökan.
Om en part företräds av ombud ska fullmakt ges in.

9 §

Är en anmälan eller ansökan så ofullständig att den inte kan läggas till

grund för en prövning i sak, ska ansvarsnämnden förelägga anmälaren eller
sökanden att inom en viss tid komma in med kompletterande uppgifter. I fö-
reläggandet ska det framgå att ärendet annars inte tas upp till prövning.

10 §

Förfarandet är skriftligt. Muntlig förhandling får dock förekomma,

när det kan antas vara till fördel för utredningen.

11 §

Anmälan och, i förekommande fall, bifogade handlingar ska snarast

överlämnas till den som anmälan avser. Mottagaren ska föreläggas att svara
inom en viss tid.

Överlämnande och föreläggande enligt första stycket behövs inte om det

är uppenbart att anmälan inte kan bifallas eller att underrättelsen är onödig.

12 §

Den som har förelagts att svara ska göra det skriftligen, om inte

ansvarsnämnden bestämmer att svaret får lämnas vid en muntlig förhand-
ling.

Av svaret ska det framgå om den svarande godtar eller motsätter sig vad

anmälaren yrkar i ärendet. Om svaranden motsätter sig yrkandet ska han
eller hon ange skälen för sin inställning och de omständigheter som åberopas
samt, i förekommande fall, ge in de handlingar som åberopas i ärendet.

13 §

Om en fråga kräver särskild sakkunskap, får ansvarsnämnden in-

hämta yttrande från myndigheter och andra med sådan särskild sakkunskap.

I fråga om sakkunniga gäller 40 kap. 2–7 och 12 §§ rättegångsbalken i

tillämpliga delar.

De som är skyldiga att lämna yttrande har rätt till ersättning för sitt ut-

låtande endast om det är särskilt föreskrivet.

Andra sakkunniga har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt upp-

drag. Nämnden får bevilja förskott på sådan ersättning.

20

SFS 2010:659

14 §

Om ansvarsnämnden finner att ett vittne eller en sakkunnig behöver

höras under ed eller en part höras under sanningsförsäkran eller att någon
behöver föreläggas att tillhandahålla en skriftlig handling eller ett föremål
som bevis, ska nämnden begära detta hos den tingsrätt inom vars område
den person vistas som ska höras eller på annat sätt berörs av åtgärden.

Om det inte finns laga hinder mot det ska rätten hålla förhör eller meddela

föreläggande. I fråga om sådana åtgärder ska i tillämpliga delar gälla vad
som föreskrivs om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

15 §

Till en muntlig förhandling ska parterna kallas. En enskild part får

föreläggas att inställa sig personligen. I föreläggandet ska det framgå att det
inte hindrar ärendets vidare handläggning om han eller hon uteblir.

En enskild part, som har inställt sig till en muntlig förhandling, får av

ansvarsnämnden beviljas skälig ersättning av allmänna medel för kostnader
för resa och uppehälle. Nämnden får bevilja förskott på ersättningen.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om ersättning och förskott.

16 §

Bestämmelserna i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) ska till-

lämpas även på beslut enligt 8 kap. 6 § första stycket, 7 § första och andra
styckena, 9 § och 11 § första stycket.

Anmälan till åtal

17 § Finner ansvarsnämnden i ett ärende att det finns förutsättningar för
anmälan till åtal enligt 7 kap. 29 § andra stycket, ska nämnden göra en sådan
anmälan, om inte Socialstyrelsen redan har anmält saken till åtal.

10 kap. Straffbestämmelser och överklagande m.m.

Straffbestämmelser

1 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar en verksamhet som

omfattas av Socialstyrelsens tillsyn eller flyttar eller väsentligt ändrar en
sådan verksamhet utan att ha gjort föreskriven anmälan till Socialstyrelsen
enligt 2 kap. 1 eller 2 § döms till böter.

2 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet fortsätter att bedriva en verk-

samhet i strid med förbud enligt 7 kap. 26, 27 eller 28 § döms till böter eller
fängelse i högst sex månader.

3 §

En läkare vars legitimation har återkallats eller vars behörighet annars

har upphört eller begränsats och som obehörigen och mot ersättning utövar
läkaryrket, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

4 §

Den som obehörigen och mot ersättning utövar tandläkaryrket döms

till böter eller fängelse i högst sex månader.

Som obehörig utövning av tandläkaryrket anses inte den yrkesverksamhet

som utövas av den som har legitimation som tandhygienist eller som har
föreskriven kompetens som tandhygienist eller tandsköterska.

21

SFS 2010:659

5 §

Den som bryter mot någon av bestämmelserna i 4 kap. 3, 5 eller 6 §

döms till böter.

6 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1. bryter mot någon av bestämmelserna i 5 kap. 1 § 1–7, eller
2. under utövning av verksamhet som sägs i 5 kap. 1 § uppsåtligen eller av

oaktsamhet

a) tillfogar den undersökte eller behandlade en skada som inte är ringa,

eller

b) framkallar fara för en sådan skada.
Första stycket 2 gäller oavsett om skadan eller faran orsakats av olämplig

behandling eller genom avbrott i eller dröjsmål med läkarvård.

Den omständigheten att gärningsmannen på grund av brist i utbildning

och erfarenhet inte kunnat inse sjukdomens natur eller förutse skadan eller
faran befriar honom eller henne inte från ansvar.

Om gärningen är belagd med straff enligt 3 eller 4 § ska i stället dömas till

ansvar enligt dessa bestämmelser.

7 §

Till ansvar enligt någon av bestämmelserna i 3–6 §§ ska inte dömas,

om gärningen är belagd med strängare straff i annan lag.

Vitesföreläggande m.m.

8 §

Har någon gjort sig skyldig till brott som anges i 6 §, får Social-

styrelsen meddela förbud för honom eller henne att under viss tid eller för
alltid utöva verksamhet som avses i 5 kap. 1 §. Förbudet får förenas med
vite.

Den som överträtt ett sådant vitesförbud får inte dömas till straff för gär-

ning som omfattas av vitesförbudet.

Överklagande av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds beslut

9 §

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds beslut enligt denna lag får

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

10 §

Beslut av ansvarsnämnden som inte innebär att ett ärende avgörs, får

överklagas endast i samband med överklagande av det slutliga beslutet i
ärendet.

Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas särskilt när nämnden
1. ogillat en invändning om jäv mot en ledamot av nämnden eller en in-

vändning om att det finns hinder mot prövningen,

2. avvisat ett ombud eller ett biträde,
3. förordnat om saken i avvaktan på att ärendet avgörs,
4. förelagt någon att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första

stycket, eller

5. förordnat om ersättning för att någon medverkat i ärendet.

11 §

Ansvarsnämndens slutliga beslut får endast överklagas av

1. Socialstyrelsen för att tillvarata allmänna intressen, och

22

SFS 2010:659

2. den yrkesutövare som beslutet riktar sig mot.
Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern

att överklaga beslut om prövotid eller i behörighetsfråga finns i 7 § lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen
(1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn.

12 §

Beslut i frågor som avses i 8 kap. gäller omedelbart, om inte annat

anges i beslutet.

Överklagande av Socialstyrelsens beslut m.m.

13 §

Socialstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdom-

stol, om beslutet gäller

1. behörighet, rätt att använda en skyddad yrkestitel eller legitimation

enligt 4 kap.,

2. föreläggande enligt 7 kap. 20 § andra stycket att lämna upplysningar,

handlingar eller annat material,

3. föreläggande enligt 7 kap. 24 § att vidta rättelse,
4. förbud enligt 7 kap. 26, 27 eller 28 § att driva verksamhet, eller
5. förbud att utöva verksamhet enligt 8 § första stycket.
Andra beslut av Socialstyrelsen enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

14 §

Beslut som Socialstyrelsen meddelar enligt denna lag gäller omedel-

bart, om inte annat anges i beslutet.

Handläggning i allmän förvaltningsdomstol m.m.

15 §

Om inte något annat föreskrivits, är Socialstyrelsen motpart till den

yrkesutövare som överklagat ansvarsnämndens eller en domstols slutliga
beslut enligt denna lag. Bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) om förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om
mål där ansvarsnämnden fattat beslut enligt denna lag.

16 §

Har verkställigheten av ett beslut om prövotid upphävts eller inhibe-

rats till följd av beslut av domstol efter överklagande, men beslutas därefter
ändå prövotid, ska endast den tid under vilken prövotid pågått räknas in i
prövotiden.

17 §

Beslut som allmän förvaltningsdomstol meddelar enligt denna lag

gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011, då lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ska upphöra att gälla.

2. Den som fått tandläkarexamen enligt de bestämmelser som gällde före

den 1 juli 1994 ska fullgöra praktisk tjänstgöring enligt bestämmelser som
gällde vid denna tidpunkt för att få legitimation som tandläkare.

3. För ärenden om prövotid, återkallelse av legitimation och annan behö-

righet eller begränsning av förskrivningsrätt som anhängiggjorts hos Hälso-

23

SFS 2010:659

och sjukvårdens ansvarsnämnd före den 1 januari 2011 gäller fortfarande
bestämmelserna i den upphävda lagen.

4. Om prövotid har beslutats med stöd av den upphävda lagen gäller fort-

farande 5 kap. 7 § första stycket 4 den lagen.

5. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ska till Socialstyrelsen överläm-

na handlingarna i ärenden om disciplinpåföljd som har inletts hos nämnden
före den 1 januari 2011 och som ännu inte har avgjorts. Vid Socialstyrelsens
handläggning av dessa ärenden gäller 7 kap. 10–18 §§ den nya lagen.

6. Den upphävda lagen ska fortfarande tillämpas vid prövning av fråga om

disciplinpåföljd i domstol efter överklagande eller hos Hälso- och sjukvår-
dens ansvarsnämnd efter återförvisning från domstol.

På regeringens vägnar

FREDRIK REINFELDT

GÖRAN HÄGGLUND
(Socialdepartementet)

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2010