Lag (1998:531) om yrkes­verk­sam­het på hälso-​ och sjuk­vår­dens område. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:659

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1998:531
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2010:244
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1998:531
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1998-​06-11
Änd­rad: t.o.m. SFS

2010:244
Upp­hävd: 2011-​01-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2010:659
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   I denna lag ges bestäm­mel­ser om yrkes­verk­sam­het på hälso-​ och sjuk­vår­dens område i fråga om
   - skyl­dig­he­ter för hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal (2 kap.),
   - behörighets-​ och legi­ti­ma­tions­reg­ler (3 kap.),
   - begräns­ningar i rät­ten att vidta vissa hälso-​ och sjuk­vår­dande åtgär­der (4 kap.),
   - disci­plin­på­följd och åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion m.m. (5 kap.),
   - Soci­al­sty­rel­sens till­syn (6 kap.),
   - Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnds verk­sam­het (7 kap.), och
   - ansvars­be­stäm­mel­ser, över­kla­gande m.m. (8 kap.).

2 §   Med hälso-​ och sjuk­vård enligt denna lag avses verk­sam­het som omfat­tas av hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (1982:763), tand­vårds­la­gen (1985:125), lagen (2001:499) om omskä­relse av poj­kar samt verk­sam­het inom detalj­han­del med läke­me­del enligt lagen (2009:366) om han­del med läke­me­del. Lag (2009:732).

3 §   Med vård­gi­vare avses i denna lag fysisk eller juri­disk per­son som yrkes­mäs­sigt bedri­ver hälso-​ och sjuk­vård.

4 §   Med hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal enligt denna lag avses
   1. den som har legi­ti­ma­tion för yrke inom hälso-​ och sjuk­vår­den,
   2. per­so­nal som är verk­sam vid sjuk­hus och andra vård­in­rätt­ningar och som med­ver­kar i hälso-​ och sjuk­vård av pati­en­ter,
   3. den som i annat fall vid hälso-​ och sjuk­vård av pati­en­ter biträ­der en legi­ti­me­rad yrkes­ut­ö­vare,
   4. apo­teks­per­so­nal som till­ver­kar eller expe­di­e­rar läke­me­del eller läm­nar råd och upp­lys­ningar,
   5. per­so­nal vid Giftin­for­ma­tions­cen­tra­len som läm­nar råd och upp­lys­ningar,
   6. per­so­nal vid larm­cen­tral som för­med­lar hjälp eller läm­nar råd och upp­lys­ningar till vårdsö­kande,
   7. andra grup­per av yrkes­ut­ö­vare inom hälso-​ och sjuk­vår­den som ska omfat­tas av lagen enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen, eller
   8. den som i annat fall enligt före­skrif­ter som har utfär­dats med stöd av denna lag till­han­da­hål­ler tjäns­ter inom yrke inom hälso-​ och sjuk­vår­den under ett till­fäl­ligt besök i Sve­rige utan att ha svensk legi­ti­ma­tion för yrket.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket 1 och 3 jäm­ställs med legi­ti­me­rad yrkes­ut­ö­vare den som enligt sär­skild före­skrift har mot­sva­rande behö­rig­het. Lag (2009:732).


2 kap. Skyl­dig­he­ter för hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal

All­männa skyl­dig­he­ter

1 §   Den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len skall utföra sitt arbete i över­ens­stäm­melse med veten­skap och beprö­vad erfa­ren­het. En pati­ent skall ges sak­kun­nig och omsorgs­full hälso-​ och sjuk­vård som upp­fyl­ler dessa krav. Vår­den skall så långt som möj­ligt utfor­mas och genom­fö­ras i sam­råd med pati­en­ten. Pati­en­ten skall visas omtanke och respekt.

1 a §   Den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len ska i frå­gor som rör barn som far illa eller ris­ke­rar att fara illa sam­verka med sam­hälls­or­gan, orga­ni­sa­tio­ner och andra som berörs. I fråga om utläm­nande av upp­gif­ter gäl­ler de begräns­ningar som föl­jer av 2 kap. 8-11 §§ denna lag och av offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len ska sär­skilt beakta ett barns behov av infor­ma­tion, råd och stöd om bar­nets för­äl­der eller någon annan vuxen som bar­net var­ak­tigt bor till­sam­mans med
   1. har en psy­kisk stör­ning eller en psy­kisk funk­tions­ned­sätt­ning,
   2. har en all­var­lig fysisk sjuk­dom eller skada, eller
   3. är miss­bru­kare av alko­hol eller annat bero­en­de­fram­kal­lande medel.

Det­samma gäl­ler om bar­nets för­äl­der eller någon annan vuxen som bar­net var­ak­tigt bor till­sam­mans med ovän­tat avli­der.
Lag (2009:980).

2 §   Den som har ansva­ret för hälso-​ och sjuk­vår­den av en pati­ent ska se till att pati­en­ten ges indi­vi­du­ellt anpas­sad infor­ma­tion om
   1. sitt häl­so­till­stånd,
   2. de meto­der för under­sök­ning, vård och behand­ling som finns,
   3. sina möj­lig­he­ter att välja vård­gi­vare och utfö­rare inom den offent­ligt finan­si­e­rade hälso-​ och sjuk­vår­den, samt
   4. vård­ga­ran­tin.

Om infor­ma­tio­nen inte kan läm­nas till pati­en­ten ska den i stäl­let läm­nas till en när­stå­ende till pati­en­ten.
Infor­ma­tio­nen får dock inte läm­nas till pati­en­ten eller någon när­stå­ende om det finns hin­der för detta i 25 kap. 6 eller 7 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) eller i 8 § andra styc­ket eller 9 § första styc­ket i detta kapi­tel.

Bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att anmäla till soci­al­nämn­den att ett barn kan behöva nämn­dens skydd finns i 14 kap. 1 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453). Lag (2010:244).

2 a §   När det finns flera behand­lingsal­ter­na­tiv som står i över­ens­stäm­melse med veten­skap och beprö­vad erfa­ren­het ska den som har ansva­ret för hälso-​ och sjuk­vår­den av en pati­ent med­verka till att pati­en­ten ges möj­lig­het att välja det alter­na­tiv som han eller hon före­drar.

Den som har ansva­ret för hälso-​ och sjuk­vår­den av en pati­ent ska med­verka till att en pati­ent med livs­ho­tande eller sär­skilt all­var­lig sjuk­dom eller skada får en för­nyad medi­cinsk bedöm­ning, om det medi­cinska ställ­nings­ta­gan­det kan inne­bära sär­skilda ris­ker för pati­en­ten eller har stor bety­delse för den­nes fram­tida livs­kva­li­tet.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf omfat­tar inte tand­vård enligt tand­vårds­la­gen (1985:125). Lag (2010:244).

3 §   Om en pati­ent har avli­dit skall den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len full­göra sina upp­gif­ter med respekt för den avlidne. De efter­le­vande skall visas hän­syn och omtanke.

4 §   Den som i sin yrkes­verk­sam­het inom hälso-​ och sjuk­vår­den utfär­dar ett intyg om någons häl­so­till­stånd eller vård skall utforma det med nog­grann­het och omsorg.

5 §   Den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len bär själv ansva­ret för hur han eller hon full­gör sina arbets­upp­gif­ter.

6 §   Den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len får över­låta en arbets­upp­gift till någon annan endast när det är för­en­ligt med kra­vet på en god och säker vård.

Den som över­lå­ter en arbets­upp­gift till någon annan sva­rar för att denne har för­ut­sätt­ningar att full­göra upp­gif­ten.

7 §   Den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len skall rap­por­tera till vård­gi­va­ren om en pati­ent i sam­band med hälso-​ och sjuk­vård drab­bats av eller utsatts för risk att drab­bas av all­var­lig skada eller sjuk­dom.

Tyst­nads­plikt m.m.

8 §   Den som till­hör eller har till­hört hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len inom den enskilda hälso-​ och sjuk­vår­den får inte obe­hö­ri­gen röja vad han eller hon i sin verk­sam­het har fått veta om en enskilds häl­so­till­stånd eller andra per­son­liga för­hål­lan­den. Som obe­hö­rigt röjande anses inte att någon full­gör sådan upp­gifts­skyl­dig­het som föl­jer av lag eller för­ord­ning.

Tyst­nads­plikt som gäl­ler för en upp­gift om en pati­ents häl­so­till­stånd gäl­ler även i för­hål­lande till pati­en­ten själv, om det med hän­syn till ända­må­let med hälso-​ och sjuk­vår­den är av syn­ner­lig vikt att upp­gif­ten inte läm­nas till pati­en­ten.

För det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:471).

9 §   Den som till­hör eller har till­hört hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len inom den enskilda hälso-​ och sjuk­vår­den får inte obe­hö­ri­gen röja en upp­gift från en enskild om någon annan per­sons häl­so­till­stånd eller andra per­son­liga för­hål­lan­den, om det kan antas att det finns en risk för att den som läm­nat upp­gif­ten eller någon när­stå­ende till upp­gifts­läm­na­ren utsätts för våld eller annat all­var­ligt men om upp­gif­ten röjs. Som obe­hö­rigt röjande anses inte att någon full­gör sådan upp­gifts­skyl­dig­het som föl­jer av lag eller för­ord­ning.

För det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:471).

10 §   Den som till­hör eller har till­hört hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len inom den enskilda hälso-​ och sjuk­vår­den får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja sådana upp­gif­ter om en viss varas till­verk­ning eller inne­håll, som han eller hon har fått kän­ne­dom om i verk­sam­he­ten och som har läm­nats dit för att använ­das som upp­lys­ning om eller under­lag för behand­ling eller annan lik­nande åtgärd. Som obe­hö­rigt röjande anses inte att någon full­gör sådan upp­gifts­skyl­dig­het som föl­jer av lag eller för­ord­ning.

För det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:471).

11 §   Utö­ver vad som annars föl­jer av lag eller för­ord­ning är hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len skyl­dig att lämna ut sådana upp­gif­ter
   1. som gäl­ler huruvida någon vis­tas på en sjuk­vårds­in­rätt­ning om upp­gif­terna i ett sär­skilt fall begärs av en dom­stol, åklagar­myn­dig­het, polis­myn­dig­het, Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten eller Skat­te­ver­ket,
   2. som behövs i verk­sam­het för per­son­skydd för riks­da­gens leda­mö­ter, stats­che­fen och övriga med­lem­mar av kung­a­hu­set, stats­råd, stats­sek­re­te­rare och kabi­netts­sek­re­te­rare, om upp­gif­terna i ett sär­skilt fall begärs av Säker­hetspo­li­sen,
   3. som behövs för en rätts­me­di­cinsk under­sök­ning,
   4. som Soci­al­sty­rel­sens råd för vissa rätts­liga soci­ala och medi­cinska frå­gor behö­ver för sin verk­sam­het,
   5. som behövs för pröv­ning av ett ärende om att avskilja en stu­de­rande från hög­sko­le­ut­bild­ning, eller
   6. som Trans­port­sty­rel­sen behö­ver för pröv­ning av någons lämp­lig­het att ha kör­kort, trak­tor­kort eller tax­i­fö­rar­le­gi­ti­ma­tion enligt yrkestra­fi­kla­gen (1998:490).
Lag (2008:1172).


3 kap. Behörighets-​ och legi­ti­ma­tions­reg­ler

1 §   I detta kapi­tel ges bestäm­mel­ser för yrkes­verk­sam­het inom hälso-​ och sjuk­vår­den vad gäl­ler
   - legi­ti­ma­tion,
   - ensam­rätt till yrke,
   - skyd­dad yrkes­ti­tel,
   - kom­pe­tens som Euro­pa­lä­kare, och
   - spe­ci­a­list­kom­pe­tens.

Legi­ti­ma­tion

2 §   Den som i enlig­het med vad som anges i nedan­stå­ende tabell har avlagt hög­sko­le­ex­a­men eller har gått ige­nom utbild­ning och som, i före­kom­mande fall, full­gjort prak­tisk tjänst­gö­ring skall efter ansö­kan få legi­ti­ma­tion för yrket.

Legi­ti­ma­tion får inte med­de­las om för­hål­lan­dena är sådana att legi­ti­ma­tio­nen skulle ha åter­kal­lats enligt bestäm­mel­serna i 5 kap. om sökan­den hade varit legi­ti­me­rad.

Rege­ringen, eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, skall i de fall som anges i tabel­len besluta om när­mare före­skrif­ter om vil­ken utbild­ning och prak­tisk tjänst­gö­ring som skall krä­vas för att få legi­ti­ma­tion.

Yrke/Yrkestitel         Utbildning              Praktisk
tjänst­gö­ring

1. apotekare            apotekarexamen
2. arbetsterapeut       arbetsterapeutexamen
3. audionom             audionomexamen
4. barnmorska           barnmorskeexamen
5. biomedicinsk         biomedicinsk
analytiker           analytikerexamen
6. dietist              dietistexamen
7. kiropraktor          enligt föreskrifter     enligt föreskrifter
8. logoped              logopedexamen
9. läkare               läkarexamen             enligt föreskrifter
10. naprapat            enligt föreskrifter     enligt föreskrifter
11. optiker             optikerexamen
12. ortopedingenjör     ortopedingenjörsexamen
13. psykolog            psykologexamen          enligt föreskrifter
14. psykoterapeut       psykoterapeutexamen
15. receptarie          receptarieexamen
16. röntgen-            röntgensjuksköterskeexamen
sjuk­skö­terska

17. sjukgymnast         sjukgymnastexamen
18. sjukhusfysiker      sjukhusfysikerexamen
19. sjuksköterska       sjuksköterskeexamen
20. tandhygienist       tandhygienistexamen
21. tandläkare          tandläkarexamen
En legi­ti­me­rad psy­ko­te­ra­peut skall i sam­band med sin yrkes­ut­öv­ning ange sin grund­ut­bild­ning.

Bestäm­mel­ser om legi­ti­ma­tion av yrkes­ut­ö­vare med utländsk utbild­ning finns i 12 §. Lag (2006:50).

3 §   Beteck­ningen legi­ti­me­rad får använ­das endast av den som fått legi­ti­ma­tion enligt 2 §.

Ensam­rätt till yrke

4 §   Behö­rig att utöva yrke som apo­te­kare, barn­morska, läkare, recep­ta­rie och tand­lä­kare är endast den som har legi­ti­ma­tion för yrket eller som sär­skilt för­ord­nats att utöva det.

Skyd­dad yrkes­ti­tel

5 §   En i 2 § angi­ven yrkes­ti­tel (skyd­dad yrkes­ti­tel) får använ­das endast av den som enligt nämnda para­graf antingen har legi­ti­ma­tion för yrket eller genom­går före­skri­ven prak­tisk tjänst­gö­ring. Lag (2006:50).

6 §   Har upp­hävts genom lag (2006:50).

7 §   I yrkes­verk­sam­het på hälso-​ och sjuk­vår­dens område får den som sak­nar behö­rig­het att använda en skyd­dad yrkes­ti­tel inte använda en titel som kan för­väx­las med en skyd­dad yrkes­ti­tel.

Kom­pe­tens som Euro­pa­lä­kare

8 §   En legi­ti­me­rad läkare som har gått ige­nom av rege­ringen före­skri­ven prak­tisk utbild­ning skall efter ansö­kan få kom­pe­tens som all­mänprak­ti­se­rande läkare (Euro­pa­lä­kare).

En läkare får ange att han eller hon har kom­pe­tens som all­mänprak­ti­se­rande läkare (Euro­pa­lä­kare) endast om han eller hon har sådan kom­pe­tens (skyd­dad beteck­ning för Euro­pa­lä­kare).

Spe­ci­a­list­kom­pe­tens

9 §   En legi­ti­me­rad läkare eller tand­lä­kare som har gått ige­nom av rege­ringen före­skri­ven vida­re­ut­bild­ning skall efter ansö­kan få spe­ci­a­list­kom­pe­tens.

En läkare eller tand­lä­kare får ange att han eller hon har spe­ci­a­list­kom­pe­tens inom spe­ci­a­li­te­ten i sitt yrke endast om han eller hon har sådan spe­ci­a­list­kom­pe­tens (skyd­dad spe­ci­a­list­be­teck­ning).

En sjuk­skö­terska får använda en titel som mot­sva­ras av en spe­ci­a­list­sjuk­skö­ters­ke­ex­a­men i hög­sko­le­för­ord­ningen (1993:100) endast om han eller hon avlagt en sådan exa­men (skyd­dad spe­ci­a­list­be­teck­ning).

Bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det

10 §   Frå­gor om med­de­lande av legi­ti­ma­tion, av sär­skilt för­ord­nande att utöva yrke, av kom­pe­tens som Euro­pa­lä­kare och som spe­ci­a­list prö­vas av Soci­al­sty­rel­sen.

Bemyn­di­gan­den

11 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att utbild­ningar utö­ver dem som anges i 2 § skall ge rätt att få legi­ti­ma­tion.
Lag (2006:50).

12 §   Rege­ringen, eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer, får med­dela före­skrif­ter om att den som utom­lands genom­gått utbild­ning skall få legi­ti­ma­tion eller sär­skilt för­ord­nande att utöva yrke. Lag (2006:50).

12 a §   Rege­ringen får till Insti­tu­tet för pro­fes­sio­nell utveck­ling av läkare i Sve­rige (IPULS) över­lämna att besluta om till­han­da­hål­lande och för­del­ning av plat­ser till de spe­ci­a­list­kom­pe­tens­kur­ser som ingår i läka­res vida­re­ut­bild­ning och som anord­nas med stat­liga medel. Lag (2002:450).

Pröv­ningar i sär­skilda fall

13 §   Visar en yrkes­ut­ö­vare att han eller hon på annat sätt än genom utbild­ning eller prak­tisk tjänst­gö­ring som sägs i 2 § för­vär­vat mot­sva­rande kom­pe­tens, får Soci­al­sty­rel­sen med­dela honom eller henne legi­ti­ma­tion. Lag (2006:50).


4 kap. Begräns­ningar i rät­ten att vidta vissa hälso-​ och sjuk­vår­dande åtgär­der

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler den som yrkes­mäs­sigt under­sö­ker annans häl­so­till­stånd eller behand­lar annan för sjuk­dom eller där­med jäm­för­ligt till­stånd genom att vidta eller före­skriva åtgär­der i före­byg­gande, botande eller lind­rande syfte. Bestäm­mel­serna gäl­ler dock inte den som enligt 1 kap. 4 § till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len.

2 §   Den som utö­var verk­sam­het som avses i 1 § får inte
   1. behandla sådana smitt­samma sjuk­do­mar som enligt smitt­skydds­la­gen (2004:168) är anmäl­nings­plik­tiga sjuk­do­mar,
   2. behandla can­cer och andra elakar­tade svuls­ter, dia­be­tes, epi­lepsi eller sjuk­liga till­stånd i sam­band med havan­de­skap eller för­loss­ning,
   3. under­söka eller behandla annan under all­män bedöv­ning eller under lokal bedöv­ning genom injek­tion av bedöv­nings­me­del eller under hyp­nos,
   4. behandla annan med använ­dande av radi­o­lo­giska meto­der,
   5. utan per­son­lig under­sök­ning av den som sökt honom eller henne lämna skrift­liga råd eller anvis­ningar för behand­ling, eller
   6. prova ut eller till­han­da­hålla kon­takt­lin­ser.
Lag (2004:186).

3 §   Den som utö­var verk­sam­het som avses i 1 § får inte under­söka eller behandla barn under åtta år.


5 kap. Disci­plin­på­följd och åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion m.m.

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Detta kapi­tel gäl­ler per­so­ner som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len i deras yrkes­ut­öv­ning inom hälso-​ och sjuk­vår­den. I kapit­let ges bestäm­mel­ser om
   1. disci­plin­på­följd,
   2. prö­vo­tid,
   3. åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion,
   4. åter­kal­lelse av annan behö­rig­het att utöva yrke inom hälso-​ och sjuk­vår­den, och
   5. begräns­ning av behö­rig­het att för­skriva nar­ko­tiska och alko­hol­hal­tiga läke­me­del samt tek­nisk sprit.

2 §   Bestäm­mel­serna i 3-5 §§ gäl­ler sådan yrkes­ut­öv­ning inom hälso-​ och sjuk­vår­den som har bety­delse för pati­ent­sä­ker­he­ten.

Bestäm­mel­sen omfat­tar där­ut­ö­ver kli­nisk forsk­ning på män­ni­skor.

Disci­plin­på­följd

3 §   Om den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het inte full­gör en sådan skyl­dig­het enligt 2 kap. 1, 2, 2 a, 4, 6, 8 eller 9 § eller någon annan före­skrift som är av direkt bety­delse för säker­he­ten i vår­den, får disci­plin­på­följd åläg­gas. Om felet är ringa eller om det fram­står som ursäkt­ligt får disci­plin­på­följd under­lå­tas.

Disci­plin­på­följd är erin­ran eller var­ning.

Disci­plin­på­följd får, om det finns sär­skilda skäl till det, åläg­gas även den som har till­hört hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len men inte längre gör det.

Disci­plin­på­följd får inte åläg­gas en arbets­ta­gare där­för att han eller hon del­ta­git i strejk eller någon där­med jäm­för­lig strids­åt­gärd. Lag (1998:1661).

4 §   Om någon som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len har anmälts till åtal, får ett disci­pli­närt för­fa­rande enligt detta kapi­tel inte inle­das eller fort­sät­tas i fråga om den för­se­else som avses med åtgär­den. Under­rät­telse om anmä­lan enligt 7 kap. 12 § får dock ske.

Om en gär­ning har prö­vats i straff­rätts­lig ord­ning, får ett disci­pli­närt för­fa­rande inle­das eller fort­sät­tas bara om gär­ningen, av någon annan orsak än bris­tande bevis­ning, inte har ansetts vara något brott.

5 §   Disci­plin­på­följd får inte åläg­gas någon, om han eller hon inte inom två år efter för­se­el­sen har under­rät­tats om anmä­lan enligt 7 kap. 12 § eller enligt 21 § tredje styc­ket lagen (1986:765) med instruk­tion för Riks­da­gens ombuds­män eller 5 § för­ord­ningen (1975:1345) med instruk­tion för Justi­ti­e­kans­lern.

Disci­plin­på­följd får inte åläg­gas senare än tio år efter för­se­el­sen.

Prö­vo­tid

6 §   En prö­vo­tid om tre år kan före­skri­vas för den som fått legi­ti­ma­tion att utöva ett yrke inom hälso-​ och sjuk­vår­den, om denne varit oskick­lig vid utöv­ning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig olämp­lig för yrket och var­ning inte fram­står som en till­räck­ligt ingri­pande åtgärd eller inte kan komma i fråga enligt 2 eller 4 §.

Prö­vo­tid kan även före­skri­vas en legi­ti­me­rad yrkes­ut­ö­vare som på grund av sjuk­dom eller någon lik­nande omstän­dig­het befa­ras inte komma att kunna utöva sitt yrke till­freds­stäl­lande.

Åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion

7 §   Legi­ti­ma­tion att utöva ett yrke inom hälso-​ och sjuk­vår­den skall åter­kal­las om den legi­ti­me­rade
   1. varit grovt oskick­lig vid utöv­ning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig uppen­bart olämp­lig att utöva yrket,
   2. på grund av sjuk­dom eller någon lik­nande omstän­dig­het inte kan utöva yrket till­freds­stäl­lande,
   3. begär att legi­ti­ma­tio­nen skall åter­kal­las och det inte finns hin­der mot åter­kal­lelse från all­män syn­punkt, eller
   4. ålagts prö­vo­tid enligt 6 § första styc­ket och under prö­vo­ti­den på nytt varit oskick­lig vid utöv­ning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig olämp­lig att utöva yrket.

Om det finns sär­skilda skäl får åter­kal­lelse under­lå­tas i fall som avses i första styc­ket 4, var­vid före­skrift om prö­vo­tid kan med­de­las ytter­li­gare en gång.

Har någon som bli­vit auk­to­ri­se­rad i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) eller i Schweiz fått legi­ti­ma­tion inom hälso-​ och sjuk­vår­den och åter­kal­las den auk­to­ri­sa­tio­nen, skall även legi­ti­ma­tio­nen åter­kal­las.
Lag (2001:64).

8 §   I ett ärende enligt 7 § första styc­ket 1 eller 4 får legi­ti­ma­tio­nen åter­kal­las för tiden till dess frå­gan om åter­kal­lelse har prö­vats slut­ligt, om det finns san­no­lika skäl för åter­kal­lelse och det är påkal­lat från all­män syn­punkt.

Ett beslut enligt första styc­ket gäl­ler i högst sex måna­der. Om det finns sär­skilda skäl får beslu­tets gil­tig­hets­tid för­längas med ytter­li­gare högst sex måna­der.

9 §   Om det finns grun­dad anled­ning att anta att legi­ti­ma­tio­nen bör åter­kal­las enligt 7 § första styc­ket 2, får den legi­ti­me­rade yrkes­ut­ö­va­ren före­läg­gas att låta sig under­sö­kas av den läkare som anvi­sas honom eller henne.

Om ett före­läg­gande om läkar­un­der­sök­ning har beslu­tats, får legi­ti­ma­tio­nen åter­kal­las för tiden till dess frå­gan om åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tio­nen har prö­vats slut­ligt.

Har den legi­ti­me­rade yrkes­ut­ö­va­ren inte följt ett före­läg­gande om läkar­un­der­sök­ning inom ett år från det att han eller hon fick del av detta, får legi­ti­ma­tio­nen åter­kal­las.

Åter­kal­lelse av annan behö­rig­het

10 §   Annan behö­rig­het att utöva ett yrke inom hälso-​ och sjuk­vår­den än legi­ti­ma­tion som med­de­lats enligt 3 kap. får åter­kal­las om den som fått behö­rig­he­ten
   1. varit oskick­lig vid utöv­ningen av yrket eller visat sig olämp­lig att utöva yrket, eller
   2. på grund av sjuk­dom eller någon lik­nande omstän­dig­het inte kan utöva yrket till­freds­stäl­lande.

Om det finns grun­dad anled­ning att anta att behö­rig­he­ten bör åter­kal­las, får den åter­kal­las för tiden till dess frå­gan om åter­kal­lelse har prö­vats slut­ligt.

Begräns­ning av för­skriv­nings­rätt

11 §   Om en läkare eller tand­lä­kare miss­bru­kar sin behö­rig­het att för­skriva nar­ko­tiska eller alko­hol­hal­tiga läke­me­del eller tek­nisk sprit, får denna behö­rig­het dras in eller begrän­sas.
Behö­rig­he­ten får också dras in eller begrän­sas om läka­ren eller tand­lä­ka­ren själv begär det.

12 §   Om det finns san­no­lika skäl för miss­tanke om sådant miss­bruk som avses i 11 §, får behö­rig­he­ten dras in eller begrän­sas till dess frå­gan om indrag­ningen eller begräns­ningen av behö­rig­he­ten har prö­vats slut­ligt.

Ett beslut enligt första styc­ket gäl­ler i högst sex måna­der. Om det finns sär­skilda skäl får beslu­tets gil­tig­het för­längas med ytter­li­gare högst sex måna­der.

Ny legi­ti­ma­tion m.m.

13 §   Har en legi­ti­ma­tion åter­kal­lats eller har en behö­rig­het att för­skriva nar­ko­tiska eller alko­hol­hal­tiga läke­me­del eller tek­nisk sprit dra­gits in eller begrän­sats, skall en ny legi­ti­ma­tion respek­tive behö­rig­het med­de­las efter ansö­kan när för­hål­lan­dena med­ger det.


6 kap. Soci­al­sty­rel­sens till­syn

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Hälso-​ och sjuk­vår­den och dess per­so­nal står under till­syn av Soci­al­sty­rel­sen.

För till­syn över hälso-​ och sjuk­vård inom För­svars­mak­ten finns sär­skilda bestäm­mel­ser.

2 §   Den som, utan att bedriva hälso-​ och sjuk­vård, tar emot upp­drag från hälso-​ och sjuk­vår­den avse­ende prov­tag­ning, ana­lys eller annan utred­ning som utgör ett led i bedöm­ningen av en pati­ents häl­so­till­stånd eller behand­ling, står i denna verk­sam­het också under till­syn av Soci­al­sty­rel­sen.

2 a §   Till­syn enligt denna lag inne­bär gransk­ning av att den verk­sam­het och den per­so­nal som avses i 1 och 2 §§ upp­fyl­ler krav och mål enligt lagar och andra före­skrif­ter samt beslut som har med­de­lats med stöd av sådana före­skrif­ter.

Före­läg­gande enligt 9 och 13 §§ och för­bud enligt 15-17 §§ får använ­das endast när verk­sam­he­ten inte upp­fyl­ler de krav som fram­går av lagar och andra före­skrif­ter. Lag (2009:599).

2 b §   Soci­al­sty­rel­sen ska inom ramen för sin till­syn
   - lämna råd och ge väg­led­ning,
   - kon­trol­lera att bris­ter och miss­för­hål­lan­den avhjälps,
   - för­medla kun­skap och erfa­ren­he­ter som erhålls genom till­sy­nen, och
   - infor­mera och ge råd till all­män­he­ten. Lag (2009:599).

2 c §   Vid till­syn som rör barns för­hål­lan­den får bar­net höras om det kan antas att bar­net inte tar skada av sam­ta­let.
Bar­net får höras utan vård­nads­ha­va­rens sam­tycke och utan att vård­nads­ha­va­ren är när­va­rande. Lag (2009:599).

3 §   Soci­al­sty­rel­sens till­syn skall främst syfta till att före­bygga ska­dor och eli­mi­nera ris­ker i hälso-​ och sjuk­vår­den.
Soci­al­sty­rel­sen skall genom sin till­syn stödja och granska verk­sam­he­ten och hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­lens åtgär­der.

3 a §   Soci­al­sty­rel­sen utö­var till­syn över säker­he­ten vid sjuk­vårds­in­rätt­ningar där det får ges vård enligt lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård eller lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård samt vid enhe­ter för rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning. Lag (2006:249).

4 §   Om en pati­ent i sam­band med hälso-​ och sjuk­vård drab­bats av eller utsatts för risk att drab­bas av all­var­lig skada eller sjuk­dom skall vård­gi­va­ren sna­rast anmäla detta till Soci­al­sty­rel­sen. Om en pati­ent drab­bats av eller utsatts för risk att drab­bas av all­var­lig skada eller sjuk­dom genom sådan verk­sam­het som avses i 2 §, skall även den som bedri­ver sådan verk­sam­het anmäla detta till Soci­al­sty­rel­sen.

I 2 kap. 7 § finns bestäm­mel­ser om skyl­dig­het för per­so­na­len att rap­por­tera till vård­gi­va­ren om en pati­ent drab­bats av eller utsatts för risk att drab­bas av all­var­lig skada eller sjuk­dom.

4 a §   Om någon har drab­bats av eller utsatts för risk att drab­bas av all­var­lig skada till följd av bris­ter i säker­he­ten vid en sjuk­vårds­in­rätt­ning eller enhet som avses i 3 a §, skall detta sna­rast anmä­las till Soci­al­sty­rel­sen. Lag (2006:249).

5 §   Den som på grund av anställ­ning, upp­drag eller annan lik­nande grund del­tar eller har del­ta­git i verk­sam­het som omfat­tas av detta kapi­tel får inte obe­hö­ri­gen röja vad han eller hon där­vid fått veta om en enskilds häl­so­till­stånd eller andra per­son­liga för­hål­lan­den. Som obe­hö­rigt röjande anses inte att någon full­gör upp­gifts­skyl­dig­het som föl­jer av lag eller för­ord­ning.

För det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

För den som till­hör eller har till­hört hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len inom den enskilda vår­den gäl­ler bestäm­mel­serna i 2 kap. Lag (2009:471).

Anmä­lan av verk­sam­het m.m.

6 §   Den som avser att bedriva verk­sam­het som omfat­tas av Soci­al­sty­rel­sens till­syn enligt detta kapi­tel skall anmäla detta till Soci­al­sty­rel­sen senast en månad innan verk­sam­he­ten påbör­jas.

7 §   Anmä­lan enligt 6 § skall inne­hålla upp­gif­ter om
   1. verk­sam­he­tens inrikt­ning,
   2. var verk­sam­he­ten skall bedri­vas,
   3. vem som är verk­sam­hets­chef och, såvitt avser sjuk­vårds­in­rätt­ningar och enhe­ter som avses i 3 a §, chefsö­ver­läkare och säker­hets­an­sva­rig,
   4. vem som sva­rar för anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 4 och 4 a §§,
   5. verk­sam­het som avses i 2 § som anli­tas eller avses anli­tas,
   6. den pati­ent­för­säk­ring som teck­nats för verk­sam­he­ten, och
   7. säker­hets­an­pass­ning och säker­hets­klas­si­fi­ce­ring såvitt avser sjuk­vårds­in­rätt­ningar och enhe­ter som avses i 3 a §.
Lag (2006:249).

8 §   Om verk­sam­he­ten helt eller till väsent­lig del för­änd­ras eller flyt­tas, skall detta anmä­las till Soci­al­sty­rel­sen inom en månad efter genom­fö­ran­det. Om verk­sam­he­ten läggs ned, skall det utan dröjs­mål anmä­las till Soci­al­sty­rel­sen.

Soci­al­sty­rel­sens befo­gen­he­ter

9 §   Den som bedri­ver verk­sam­het som står under till­syn enligt detta kapi­tel och den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len är skyl­dig att på Soci­al­sty­rel­sens begä­ran lämna över hand­lingar, pro­ver och annat mate­rial som rör verk­sam­he­ten och lämna de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som sty­rel­sen behö­ver för sin till­syn.

Soci­al­sty­rel­sen får före­lägga den som bedri­ver verk­sam­he­ten eller den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len att lämna vad som begärs. I före­läg­gan­det får vite sät­tas ut.
Lag (2009:599).

10 §   Soci­al­sty­rel­sen eller den som sty­rel­sen för­ord­nar har rätt att inspek­tera verk­sam­het som står under till­syn enligt detta kapi­tel och hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­lens yrkes­ut­öv­ning. Den som utför inspek­tion har rätt att få till­träde till loka­ler eller andra utrym­men, dock inte bostä­der, som används för verk­sam­he­ten. Den som utför inspek­tio­nen har rätt att till­fäl­ligt omhän­derta hand­lingar, pro­ver och annat mate­rial som rör verk­sam­he­ten. Den vars verk­sam­het eller yrkes­ut­öv­ning inspek­te­ras är skyl­dig att lämna den hjälp som behövs vid inspek­tio­nen.

11 §   Vid inspek­tion som avses i 10 § har den som utför inspek­tio­nen rätt att av polis­myn­dig­he­ten få den hjälp som behövs för att inspek­tio­nen skall kunna genom­fö­ras.

Åtgär­der mot vård­gi­vare m.fl.

12 §   Om Soci­al­sty­rel­sen får kän­ne­dom om att någon har bru­tit mot en bestäm­melse som gäl­ler verk­sam­het som står under Soci­al­sty­rel­sens till­syn, skall sty­rel­sen vidta åtgär­der för att vinna rät­telse och, om det behövs, göra anmä­lan till åtal.

13 §   Om Soci­al­sty­rel­sen fin­ner att en vård­gi­vare, eller enhet som avses i 3 a §, inte upp­fyl­ler kra­ven på god vård eller god säker­het i verk­sam­he­ten och om miss­för­hål­lan­dena är av bety­delse för pati­ent­sä­ker­he­ten eller säker­he­ten för andra, får sty­rel­sen före­lägga vård­gi­va­ren att avhjälpa miss­för­hål­lan­dena.
I före­läg­gan­det får vite sät­tas ut. Detta gäl­ler även verk­sam­het som avses i 2 § om verk­sam­he­ten med­för fara för pati­ent­sä­ker­he­ten. Lag (2006:249).

14 §   Ett före­läg­gande enligt 13 § skall inne­hålla upp­gif­ter om de åtgär­der Soci­al­sty­rel­sen anser nöd­vän­diga för att de påta­lade miss­för­hål­lan­dena skall kunna avhjäl­pas.

15 §   Om ett före­läg­gande enligt 13 § inte följs och om miss­för­hål­lan­dena är all­var­liga, får Soci­al­sty­rel­sen helt eller del­vis för­bjuda verk­sam­he­ten.

16 §   Om det är fara för pati­en­ters liv, hälsa eller per­son­liga säker­het i övrigt, får Soci­al­sty­rel­sen utan före­gå­ende före­läg­gande helt eller del­vis för­bjuda verk­sam­he­ten.

17 §   Om det finns san­no­lika skäl för att verk­sam­he­ten helt eller del­vis kom­mer att för­bju­das enligt 15 eller 16 § och ett sådant beslut inte kan avvak­tas, får Soci­al­sty­rel­sen tills vidare helt eller del­vis för­bjuda verk­sam­he­ten.

Beslut enligt första styc­ket gäl­ler i högst sex måna­der. Om det finns syn­ner­liga skäl får beslu­tets gil­tig­hets­tid för­längas med ytter­li­gare sex måna­der.

Åtgär­der mot hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal

18 §   Om Soci­al­sty­rel­sen anser att det finns skäl för disci­plin­på­följd, före­skrift om prö­vo­tid, åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion, åter­kal­lelse av annan behö­rig­het att utöva yrke inom hälso-​ och sjuk­vår­den eller begräns­ning av för­skriv­nings­rätt enligt 5 kap., skall sty­rel­sen anmäla detta hos Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnd.

19 §   Soci­al­sty­rel­sen skall, om inte annat föl­jer av 7 kap. 20 §, göra anmä­lan till åtal, om den mot vil­ken disci­plin­på­följd kan över­vä­gas är skä­li­gen miss­tänkt för att i yrkes­ut­öv­ningen ha begått ett brott för vil­ket fäng­else är före­skri­vet.

Sär­skilda reg­ler gäl­ler för åtal för brott enligt 8 kap. 3 § andra styc­ket lagen (2006:351) om gene­tisk integri­tet m.m.
Lag (2006:355).

Regis­ter

20 §   Soci­al­sty­rel­sen skall föra ett auto­ma­ti­se­rat regis­ter över verk­sam­he­ter som anmälts enligt detta kapi­tel. Regist­ret får använ­das för till­syn och forsk­ning samt för fram­ställ­ning av sta­tistik.

Soci­al­sty­rel­sen skall också föra ett auto­ma­ti­se­rat regis­ter över sådana sjuk­vårds­in­rätt­ningar och enhe­ter som avses i 3 a §. Regist­ret får använ­das för till­syn, forsk­ning, fram­ställ­ning av sta­tistik och för pla­ce­ring av pati­en­ter.

Soci­al­sty­rel­sen är per­son­upp­gifts­an­sva­rig för behand­lingen av per­son­upp­gif­ter i regist­ren i första och andra styc­ket.
Lag (2006:249).

21 §   Regist­ren enligt 20 § får inne­hålla upp­gif­ter om
   1. namn eller firma och per­son­num­mer eller orga­ni­sa­tions­num­mer för den som bedri­ver verk­sam­he­ten,
   2. var verk­sam­he­ten bedrivs,
   3. verk­sam­he­tens inrikt­ning,
   4. verk­sam­he­tens omfatt­ning,
   5. anta­let yrkes­ut­ö­vare och deras yrkes­tit­lar,
   6. verk­sam­hets­che­fens och, såvitt avser regis­ter enligt 20 § andra styc­ket, chefsö­ver­läka­rens och den säker­hets­an­sva­ri­ges, namn, adress och tele­fon­num­mer,
   7. pati­ent­för­säk­ring,
   8. när inspek­tion gjorts,
   9. datum för Soci­al­sty­rel­sens beslut angå­ende verk­sam­he­ten,
   10. när anmä­lan enligt 4 eller 4 a § gjorts, och
   11. såvitt avser regis­ter enligt 20 § andra styc­ket, säker­hets­an­pass­ning och säker­hets­klas­si­fi­ce­ring.

Regist­ren får inte inne­hålla upp­gif­ter om enskilda pati­en­ter.
Lag (2006:249).

22 §   Upp­gif­ter enligt 21 § första styc­ket 8-10 som har förts in i regist­ret skall tas bort efter fem år eller då verk­sam­he­ten lagts ned. Övriga upp­gif­ter som har förts in i regist­ret skall tas bort när nya upp­gif­ter kom­mer in eller då anmä­lan görs om att verk­sam­he­ten lagts ned.


7 kap. Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnds verk­sam­het

Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnd

1 §   Frå­gor om disci­plin­på­följd enligt denna lag prö­vas av Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnd.

Ansvars­nämn­den prö­var även frå­gor som avses i 5 kap. 6-13 §§.

2 §   Ansvars­nämn­den består av en ord­fö­rande och åtta andra leda­mö­ter. De utses av rege­ringen för tre år. Ord­fö­ran­den skall ha varit ordi­na­rie domare. Övriga leda­mö­ter skall ha sär­skild insikt i hälso-​ och sjuk­vård.

För ord­fö­ran­den skall för samma tid utses en eller flera ställ­fö­re­trä­dare. En sådan ställ­fö­re­trä­dare skall vara eller ha varit ordi­na­rie domare. För varje annan leda­mot skall det fin­nas ett till­räck­ligt antal ersät­tare som skall utses för samma tid som leda­mo­ten.

3 §   Ansvars­nämn­den är beslut­för med ord­fö­ran­den och sex andra leda­mö­ter. Till sam­man­träde med nämn­den skall samt­liga leda­mö­ter kal­las. Om en leda­mot anmä­ler för­hin­der, skall en ersät­tare kal­las.

4 §   Ord­fö­ran­den får ensam fatta beslut
   1. som inte inne­fat­tar slut­ligt avgö­rande i sak, dock inte beslut om före­läg­gande att genomgå läkar­un­der­sök­ning enligt 5 kap. 9 § första styc­ket eller om till­fäl­lig åter­kal­lelse enligt 5 kap. 8 §, 9 § andra styc­ket, 10 § andra styc­ket eller 12 §, eller om utdö­mande av vite enligt 10 § i detta kapi­tel,
   2. som inne­bär att ett ärende om disci­plin­på­följd avgörs i sak, om det finns grun­dad anled­ning att anta att ären­det inte kan leda till någon disci­plin­på­följd och beslu­tet inte gäl­ler en fråga av prin­ci­piell beskaf­fen­het,
   3. om åter­kal­lelse på egen begä­ran av legi­ti­ma­tion eller behö­rig­het i fall när det inte finns hin­der mot åter­kal­lelse, eller
   4. om åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion enligt 5 kap. 9 § tredje styc­ket då den legi­ti­me­rade inte följt före­läg­gande om läkar­un­der­sök­ning.

Ären­den som har avgjorts enligt första styc­ket skall anmä­las vid nästa sam­man­träde med nämn­den.

5 §   I fråga om jäv mot den som hand­läg­ger ären­den i ansvars­nämn­den skall bestäm­mel­serna i 4 kap. rät­te­gångs­bal­ken om jäv mot domare tilläm­pas.

6 §   I fråga om omröst­ning i ansvars­nämn­den skall bestäm­mel­serna i 29 kap. rät­te­gångs­bal­ken om omröst­ning i dom­stol med endast lag­farna leda­mö­ter tilläm­pas. Ord­fö­ran­den säger sin mening först.

Hand­lägg­ning i ansvars­nämn­den

7 §   Frå­gor om disci­plin­på­följd skall tas upp på anmä­lan av Soci­al­sty­rel­sen eller av den pati­ent som saken gäl­ler eller, om pati­en­ten inte själv kan anmäla saken, en när­stå­ende till pati­en­ten.

Frå­gor som avses i 5 kap. 6-13 §§ tas upp på anmä­lan av Soci­al­sty­rel­sen eller på ansö­kan av den som saken gäl­ler.

Bestäm­mel­ser om rätt för Riks­da­gens ombuds­män och för Justi­ti­e­kans­lern att göra anmä­lan i sådana ären­den som avses i första eller andra styc­ket finns i 6 § tredje styc­ket lagen (1986:765) med instruk­tion för Riks­da­gens ombuds­män och i 6 § första styc­ket lagen (1975:1339) om Justi­ti­e­kans­lerns till­syn.

8 §   Anmä­lan eller ansö­kan till ansvars­nämn­den skall göras skrift­li­gen och vara egen­hän­digt under­teck­nad samt inne­hålla upp­gif­ter om
   1. den enskilde anmä­la­rens eller sökan­dens namn, födel­se­tid och post­a­dress,
   2. namn och adress för ställ­fö­re­trä­dare eller ombud om talan förs av sådan,
   3. vem anmä­lan eller ansö­kan avser och, om de kan läm­nas utan sär­skild utred­ning, upp­gif­ter om den­nes yrke, adress och arbets­plats,
   4. vil­ken anmärk­ning som rik­tas mot en anmäld, och
   5. de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas till stöd för anmä­lan eller ansö­kan.

Om part före­träds av ombud skall full­makt ges in.

9 §   Är anmä­lan eller ansö­kan så ofull­stän­dig att den inte kan läg­gas till grund för pröv­ning i sak, skall ansvars­nämn­den före­lägga anmä­la­ren eller sökan­den att inom en viss tid komma in med kom­plet­te­rande upp­gif­ter vid påföljd att ären­det annars inte tas upp till pröv­ning.

10 §   Ansvars­nämn­den skall se till att varje ärende blir till­räck­ligt utrett. Över­flö­dig utred­ning skall avvi­sas.

Nämn­den får före­lägga den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len att ge in pati­ent­jour­na­ler eller andra hand­lingar som behövs för utred­ningen. I före­läg­gan­det får vite sät­tas ut. Vitet döms ut av nämn­den.

11 §   För­fa­ran­det är skrift­ligt. Munt­lig för­hand­ling får dock före­komma, när det kan antas vara till för­del för utred­ningen.

12 §   Anmä­lan eller ansö­kan enligt 7 § och det som hör till hand­lingen skall sna­rast över­läm­nas till den som anmä­lan eller ansö­kan avser. Mot­ta­ga­ren skall före­läg­gas att svara inom en viss tid.

En sådan under­rät­telse behövs inte om det är uppen­bart att anmä­lan eller ansö­kan inte kan bifal­las eller att under­rät­tel­sen är onö­dig.

13 §   Den som före­lagts att svara skall göra det skrift­li­gen, om inte ansvars­nämn­den bestäm­mer att sva­ret får läm­nas vid en munt­lig för­hand­ling.

Av sva­ret skall det framgå om den sva­rande god­tar eller mot­sät­ter sig den åtgärd som sätts i fråga. I det senare fal­let bör sva­ran­den ange skä­len för sin inställ­ning och de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas.

14 §   Krä­ver en fråga sär­skild sak­kun­skap, får ansvars­nämn­den inhämta ytt­rande från myn­dig­he­ter, tjäns­te­män eller andra som är skyl­diga att lämna ytt­rande i ämnet. Nämn­den får också anlita andra sak­kun­niga i frå­gan.

I fråga om sådana sak­kun­niga som avses i första styc­ket gäl­ler 40 kap. 2-7 och 12 §§ rät­te­gångs­bal­ken i tillämp­liga delar.

Ersätt­ning för utlå­tande av myn­dig­he­ter, tjäns­te­män eller andra som är skyl­diga att lämna ytt­rande läm­nas endast om det är sär­skilt före­skri­vet.

Andra sak­kun­niga har rätt till ersätt­ning av all­männa medel för sitt upp­drag. Nämn­den får bevilja för­skott på sådan ersätt­ning.

15 §   Om ansvars­nämn­den fin­ner att ett vittne eller en sak­kun­nig behö­ver höras vid dom­stol eller att någon behö­ver före­läg­gas att till­han­da­hålla en skrift­lig hand­ling eller ett före­mål som bevis, skall nämn­den begära detta hos den tings­rätt inom vars område den per­son vis­tas som skall höras eller på annat sätt berörs av åtgär­den.

Om det inte finns laga hin­der mot det skall rät­ten hålla för­hör eller med­dela före­läg­gande. I fråga om sådana åtgär­der skall i tillämp­liga delar gälla vad som före­skrivs om bevisupp­tag­ning i rät­te­gång utom huvud­för­hand­ling.

16 §   Till munt­lig för­hand­ling skall par­terna kal­las. En enskild får före­läg­gas att inställa sig per­son­li­gen vid påföljd att det inte utgör hin­der för ären­dets vidare hand­lägg­ning och avgö­rande om han eller hon ute­blir.

En enskild part som har inställt sig till en munt­lig för­hand­ling får av ansvars­nämn­den bevil­jas skä­lig ersätt­ning av all­männa medel för kost­na­der för resa och uppe­hälle. Nämn­den får bevilja för­skott på ersätt­ningen. När­mare bestäm­mel­ser om ersätt­ning och för­skott med­de­las av rege­ringen.

17 §   Bestäm­mel­serna i 20 och 21 §§ för­valt­nings­la­gen (1986:223) skall tilläm­pas även på beslut enligt 5 kap. 9 § första och andra styc­kena, 10 § andra styc­ket och 12 § första styc­ket.

Över­läm­nande av vissa ären­den

18 §   En anmä­lan som gäl­ler arbets­ta­gare får helt eller del­vis över­läm­nas av ansvars­nämn­den till arbets­gi­va­ren för den åtgärd som kan ankomma på arbets­gi­va­ren, om det är uppen­bart att ären­dets behand­ling i nämn­den inte är påkal­lad från all­män syn­punkt eller för att till­va­rata pati­en­tens rätt.

19 §   Om en anmä­lan till ansvars­nämn­den inne­hål­ler kla­go­mål över bris­ter i kon­tak­ten mel­lan en pati­ent och hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len hos ett lands­ting eller en kom­mun eller över något annat lik­nande för­hål­lande och om det finns grun­dad anled­ning att anta att anmä­lan inte kan för­an­leda disci­plin­på­följd enligt denna lag, får nämn­den över­lämna anmä­lan i den delen till lands­tinget eller kom­mu­nen för åtgärd.

20 §   Fin­ner ansvars­nämn­den i ett ärende att de för­ut­sätt­ningar för anmä­lan till åtal som anges i 6 kap. 19 § före­lig­ger, skall nämn­den göra en sådan anmä­lan.

21 §   Bestäm­mel­ser om hand­lägg­ning av sådana ären­den om disci­plin­på­följd eller om prö­vo­tid, åter­kal­lelse eller begräns­ning av behö­rig­het som prö­vas efter anmä­lan av Riks­da­gens ombuds­män eller Justi­ti­e­kans­lern finns i 6 § femte styc­ket lagen (1986:765) med instruk­tion för Riks­da­gens ombuds­män och i 6 § tredje styc­ket lagen (1975:1339) om Justi­ti­e­kans­lerns till­syn.


8 kap. Ansvars­be­stäm­mel­ser, över­kla­gande m.m.

Ansvars­be­stäm­mel­ser

1 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het påbör­jar verk­sam­het eller i väsent­lig del änd­rar tidi­gare verk­sam­het utan att ha gjort före­skri­ven anmä­lan till Soci­al­sty­rel­sen enligt 6 kap. 6-8 §§ döms till böter.

2 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het fort­sät­ter att bedriva verk­sam­het i strid med för­bud enligt 6 kap. 15-17 §§ döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

3 §   Om en läkare, vars legi­ti­ma­tion har åter­kal­lats eller vars behö­rig­het eljest har upp­hört, eller en läkare som har begrän­sad behö­rig­het, obe­hö­ri­gen och mot ersätt­ning utö­var läka­ryr­ket, döms han eller hon till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

4 §   Den som obe­hö­ri­gen och mot ersätt­ning utö­var tand­lä­ka­ryr­ket döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Som obe­hö­rig utöv­ning av tand­lä­ka­ryr­ket anses inte den yrkes­verk­sam­het som utövas av den som har legi­ti­ma­tion som tand­hy­gi­e­nist eller som har före­skri­ven kom­pe­tens som tand­hy­gi­e­nist eller tandskö­terska.

5 §   Den som bry­ter mot bestäm­mel­serna i 3 kap. 3, 5 eller 7 § döms till böter. Lag (2006:50).

6 §   Den som bry­ter mot någon av bestäm­mel­serna i 4 kap. eller som under utöv­ning av verk­sam­het som sägs i 4 kap. upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het till­fo­gar den under­sökte eller behand­lade skada, som inte är ringa, eller fram­kal­lar fara för sådan skada, döms, om gär­ningen inte är belagd med straff enligt 3 eller 4 § i detta kapi­tel, till böter eller fäng­else i högst ett år. Detta gäl­ler oav­sett om ska­dan eller faran orsa­kats av olämp­lig behand­ling eller genom avbrott i eller dröjs­mål med läkar­vård.

Den omstän­dig­he­ten att gär­nings­man­nen på grund av brist i utbild­ning och erfa­ren­het inte kun­nat inse sjuk­do­mens natur eller för­utse ska­dan eller faran befriar honom eller henne inte från ansvar.

7 §   Till ansvar enligt 3-6 §§ skall inte dömas om gär­ningen är belagd med sträng­are straff i annan lag.

Vites­före­läg­gande m.m.

8 §   Har någon genom dom, som vun­nit laga kraft, fun­nits skyl­dig till brott som anges i 6 §, får Soci­al­sty­rel­sen med­dela för­bud för honom eller henne att under viss tid eller för all­tid utöva verk­sam­het som avses i 4 kap. Ett sådant för­bud får för­e­nas med vite.

Den som över­trätt ett vites­för­bud enligt första styc­ket får inte dömas till straff för gär­ning som omfat­tas av vites­för­bu­det.

Över­kla­gande av ansvars­nämn­dens beslut

9 §   Ansvars­nämn­dens beslut enligt denna lag får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

10 §   Ansvars­nämn­dens slut­liga beslut får över­kla­gas av
   1. Soci­al­sty­rel­sen för att till­va­rata all­männa intres­sen,
   2. enskild, som enligt 7 kap. 7 § första styc­ket har anmält en fråga om disci­plin­på­följd, om beslu­tet har gått den enskilde emot, eller
   3. någon annan som beslu­tet angår, om det har gått honom eller henne emot.

Över­kla­gande av Soci­al­sty­rel­sen skall ske inom tre vec­kor från det att beslu­tet har med­de­lats.

Bestäm­mel­ser om rätt för Riks­da­gens ombuds­män och för Justi­ti­e­kans­lern att över­klaga beslut om disci­plin­på­följd, prö­vo­tid eller i behö­rig­hets­fråga med anled­ning av fel i yrkes­ut­öv­ning finns i 7 § lagen (1986:765) med instruk­tion för Riks­da­gens ombuds­män och i 7 § lagen (1975:1339) om Justi­ti­e­kans­lerns till­syn. Sådant över­kla­gande skall ske inom tre vec­kor från det att beslu­tet har med­de­lats.

11 §   Andra beslut av ansvars­nämn­den än som avses i 10 § får över­kla­gas av den som beslu­tet angår, om det har gått honom eller henne emot.

12 §   Beslut av ansvars­nämn­den som inte inne­bär att ett ärende avgörs, får över­kla­gas endast i sam­band med över­kla­gande av det slut­liga beslu­tet i ären­det.

Ett beslut som inte är slut­ligt får dock över­kla­gas sär­skilt när nämn­den
   1. ogil­lat en invänd­ning om jäv mot en leda­mot av nämn­den eller en invänd­ning om att det finns hin­der mot pröv­ningen,
   2. avvi­sat ett ombud eller ett biträde,
   3. för­ord­nat om saken i avvak­tan på att ären­det avgörs,
   4. före­lagt någon att genomgå läkar­un­der­sök­ning enligt 5 kap. 9 § första styc­ket,
   5. före­lagt någon vid vite enligt 7 kap. 10 § andra styc­ket att inkomma med pati­ent­jour­na­ler eller andra hand­lingar,
   6. utdömt vite, eller
   7. för­ord­nat om ersätt­ning för någons med­ver­kan i ären­det.

13 §   Beslut i frå­gor som avses i 5 kap. 6-13 §§ gäl­ler ome­del­bart om inte annat anges i beslu­tet.

Har verk­stäl­lig­he­ten av ett beslut om prö­vo­tid upp­hävts till följd av beslut av dom­stol efter över­kla­gande, men före­skrivs där­ef­ter ändå prö­vo­tid, skall endast den tid under vil­ken prö­vo­tid pågått räk­nas in i prö­vo­ti­den.

14 §   Om inte något annat före­skri­vits, är Soci­al­sty­rel­sen mot­part till den yrkes­ut­ö­vare som över­kla­gat ansvars­nämn­dens eller dom­stols slut­liga beslut enligt denna lag. Om en enskild har anmält disci­pli­nä­ren­det är också han eller hon yrkes­ut­ö­va­rens mot­part.

Bestäm­mel­sen i 7 a § för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) om för­valt­nings­myn­dig­hets parts­ställ­ning gäl­ler inte i fråga om mål där ansvars­nämn­den fat­tat beslut enligt denna lag.

Över­kla­gande av Soci­al­sty­rel­sens beslut m.m.

15 §   Beslut som Soci­al­sty­rel­sen eller all­män för­valt­nings­dom­stol med­de­lar enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte annat anges i beslu­tet.

16 §   Soci­al­sty­rel­sens beslut får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol, om beslu­tet gäl­ler
   1. behö­rig­het, rätt att använda en skyd­dad yrkes­ti­tel och legi­ti­ma­tion enligt 3 kap.,
   2. för­bud att utöva verk­sam­het enligt 8 §,
   3. före­läg­gande enligt 6 kap. 9 § att lämna upp­lys­ningar, hand­lingar eller annat mate­rial,
   4. före­läg­gande enligt 6 kap. 13 § att avhjälpa miss­för­hål­lan­den i verk­sam­he­ten,
   5. för­bud att driva verk­sam­het enligt 6 kap. 15 eller 16 §, eller
   6. för­bud tills vidare att driva verk­sam­het enligt 6 kap. 17 §.

Andra beslut av Soci­al­sty­rel­sen enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Bemyn­di­gan­den

17 §   Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, Soci­al­sty­rel­sen får med­dela före­skrif­ter om
   1. behö­rig­het och legi­ti­ma­tion för hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len,
   2. skyl­dig­he­ter för hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len om detta behövs till skydd för enskilda eller hälso-​ och sjuk­vår­dens bedri­vande i övrigt,
   3. att anmä­lan enligt 6 kap. 6 § skall inne­hålla upp­gif­ter utö­ver dem som anges i 6 kap. 7 §, om det är av sär­skilt värde för till­sy­nen,
   4. hur anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt 6 kap. 4 § första styc­ket och 6 kap. 4 a § skall full­gö­ras, och
   5. säker­hets­an­pass­ning och säker­hets­klas­si­fi­ce­ring av sjuk­vårds­in­rätt­ningar och enhe­ter som avses i 6 kap. 3 a §.
Lag (2006:249).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1998:531

Före­skrif­ter om ikraft­trä­dande av denna lag med­de­las i lagen (1998:532) om infö­rande av lagen (1998:531) om yrkes­verk­sam­het på hälso-​ och sjuk­vår­dens område.

2003:724

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004. Om en skatte­myn­dig­het enligt äldre före­skrif­ter i 2 kap. 11 § har begärt upp­gif­ter från hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len, skall efter ikraft­trä­dan­det i stäl­let upp­gif­terna läm­nas till Skat­te­ver­ket.

2006:50
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2006.
   2. Den som har avlagt audi­o­nomex­a­men, bio­me­di­cinsk ana­ly­ti­kerex­a­men, die­tistex­a­men eller orto­pe­din­gen­jörsex­a­men får, utan att ha erhål­lit legi­ti­ma­tion för yrket, till den 1 april 2007 använda yrkes­ti­teln audi­o­nom, bio­me­di­cinsk ana­ly­ti­ker, die­tist respek­tive orto­pe­din­gen­jör.

2006:249
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006.
   2. Den som vid lagens ikraft­trä­dande bedri­ver verk­sam­het som omfat­tas av lagen skall senast den 30 juni 2007 till Soci­al­sty­rel­sen anmäla de nya upp­gif­ter som anges i 6 kap. 7 §.