Hälso-​ och sjuk­vårds­lag (2017:30)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2017:30
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:90
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2017:30
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 2017-​02-09
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:90
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



AVDEL­NING I. INLE­DANDE BESTÄM­MEL­SER


1 kap. Inne­håll och tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om hur hälso-​ och sjuk­vårds­verk­sam­het ska orga­ni­se­ras och bedri­vas. Lagen gäl­ler för samt­liga vård­gi­vare samt regi­o­ner och kom­mu­ner som huvud­män.

Lagen består av fem avdel­ningar:

Avdel­ning I inne­hål­ler inle­dande bestäm­mel­ser (1 och 2 kap.).

Avdel­ning II inne­hål­ler bestäm­mel­ser för all hälso-​ och sjuk­vård (3-6 kap.).

Avdel­ning III inne­hål­ler bestäm­mel­ser om regi­o­nens ansvar som huvud­man (7-10 kap.).

Avdel­ning IV inne­hål­ler bestäm­mel­ser om kom­mu­nens ansvar som huvud­man (11-13 kap.).

Avdel­ning V inne­hål­ler övriga bestäm­mel­ser för huvud­män­nen (13 a-18 kap.). Lag (2020:1043).

2 §   Det som sägs i denna lag om regi­o­ner gäl­ler också kom­mu­ner som inte ingår i en region.

Avdel­ning IV gäl­ler de kom­mu­ner som inte ingår i en region enbart i de fall det är sär­skilt före­skri­vet. Lag (2019:973).


2 kap. Defi­ni­tio­ner

1 §   Med hälso-​ och sjuk­vård avses i denna lag
   1. åtgär­der för att medi­cinskt före­bygga, utreda och behandla sjuk­do­mar och ska­dor,
   2. sjuk­trans­por­ter, och
   3. omhän­der­ta­gande av avlidna.

Lagen omfat­tar inte tand­vård enligt tand­vårds­la­gen (1985:125).

2 §   Med huvud­man avses i denna lag den region eller den kom­mun som enligt lagen ansva­rar för att erbjuda hälso-​ och sjuk­vård. Inom en huvud­mans geo­gra­fiska område kan en eller flera vård­gi­vare bedriva verk­sam­het. Lag (2019:973).

3 §   Med vård­gi­vare avses i denna lag stat­lig myn­dig­het, region, kom­mun, annan juri­disk per­son eller enskild näringsid­kare som bedri­ver hälso-​ och sjuk­vårds­verk­sam­het.
Lag (2019:973).

4 §   Med slu­ten vård avses i denna lag hälso-​ och sjuk­vård som ges till en pati­ent som är inta­gen vid en vård­in­rätt­ning.

5 §   Med öppen vård avses i denna lag annan hälso-​ och sjuk­vård än slu­ten vård.

6 §   Med pri­mär­vård avses i denna lag hälso-​ och sjuk­vårds­verk­sam­het där öppen vård ges utan avgräns­ning när det gäl­ler sjuk­do­mar, ålder eller pati­ent­grup­per. Pri­mär­vår­den sva­rar för beho­vet av sådana åtgär­der i form av medi­cinsk bedöm­ning och behand­ling, omvård­nad, före­byg­gande arbete och reha­bi­li­te­ring som inte krä­ver sär­skilda medi­cinska eller tek­niska resur­ser eller någon annan sär­skild kom­pe­tens.
Lag (2020:1043).

7 §   Med natio­nell högspe­ci­a­li­se­rad vård avses i denna lag offent­ligt finan­si­e­rad hälso-​ och sjuk­vård som behö­ver kon­cen­tre­ras till en eller flera enhe­ter men inte till varje sam­ver­kans­re­gion för att kva­li­te­ten, pati­ent­sä­ker­he­ten och kun­skaps­ut­veck­lingen ska kunna upp­rätt­hål­las och ett effek­tivt använ­dande av hälso-​ och sjuk­vår­dens resur­ser ska kunna upp­nås. Lag (2019:973).

8 §   Med sjuk­vårds­pro­duk­ter avses i denna lag läke­me­del, medi­cin­tek­niska pro­duk­ter, per­son­lig skydds­ut­rust­ning, livs­me­del för spe­ci­ella medi­cinska ända­mål och till­verk­nings­ma­te­rial. Lag (2023:191).


AVDEL­NING II. BESTÄM­MEL­SER FÖR ALL HÄLSO-​ OCH SJUK­VÅRD


3 kap. All­mänt

1 §   Målet med hälso-​ och sjuk­vår­den är en god hälsa och en vård på lika vill­kor för hela befolk­ningen.

Vår­den ska ges med respekt för alla män­ni­skors lika värde och för den enskilda män­ni­skans vär­dig­het. Den som har det största beho­vet av hälso-​ och sjuk­vård ska ges före­träde till vår­den.

2 §   Hälso-​ och sjuk­vår­den ska arbeta för att före­bygga ohälsa.


4 kap. Orga­ni­sa­tion

1 §   Offent­ligt finan­si­e­rad hälso-​ och sjuk­vårds­verk­sam­het ska vara orga­ni­se­rad så att den främ­jar kost­nads­ef­fek­ti­vi­tet.

2 §   Där det bedrivs hälso-​ och sjuk­vårds­verk­sam­het ska det fin­nas någon som sva­rar för verk­sam­he­ten (verk­sam­hets­chef).

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om ansvar och upp­gif­ter för verk­sam­hets­che­fen.

3 §   Ansva­ret för led­nings­upp­gif­ter i fråga om psy­ki­a­trisk tvångs­vård samt iso­le­ring enligt 5 kap. 1 och 3 §§ smitt­skydds­la­gen (2004:168) ska utövas av en chefsö­ver­läkare. Denne ska ha spe­ci­a­list­kom­pe­tens.

Om verk­sam­hets­che­fen inte är en läkare med spe­ci­a­list­kom­pe­tens, ska led­nings­upp­gif­terna full­gö­ras av en sär­skilt utsedd chefsö­ver­läkare eller, i fråga om smitt­skydd, av en befatt­nings­ha­vare som har för­ord­nats med stöd av 5 kap. 24 § smitt­skydds­la­gen.


5 kap. Verk­sam­he­ten

All­mänt

1 §   Hälso-​ och sjuk­vårds­verk­sam­het ska bedri­vas så att kra­ven på en god vård upp­fylls. Det inne­bär att vår­den sär­skilt ska
   1. vara av god kva­li­tet med en god hygi­e­nisk stan­dard,
   2. till­go­dose pati­en­tens behov av trygg­het, kon­ti­nu­i­tet och säker­het,
   3. bygga på respekt för pati­en­tens själv­be­stäm­mande och integri­tet,
   4. främja goda kon­tak­ter mel­lan pati­en­ten och hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len, och
   5. vara lätt till­gäng­lig.

2 §   Där det bedrivs hälso-​ och sjuk­vårds­verk­sam­het ska det fin­nas den per­so­nal, de loka­ler, de sjuk­vårds­pro­duk­ter och den övriga utrust­ning som behövs för att god vård ska kunna ges.
Lag (2023:191).

3 §   Innan en ny diagnos-​ eller behand­lings­me­tod som kan ha bety­delse för män­ni­sko­värde och integri­tet bör­jar tilläm­pas, ska vård­gi­va­ren se till att meto­den har bedömts från individ-​ och sam­hälls­e­tiska aspek­ter.

4 §   Kva­li­te­ten i verk­sam­he­ten ska sys­te­ma­tiskt och fort­lö­pande utveck­las och säk­ras.

5 §   Vård­gi­va­ren ska till­han­da­hålla en spe­ci­fi­ce­rad fak­tura avse­ende kost­na­derna för den hälso-​ och sjuk­vård en pati­ent tagit emot, om pati­en­ten avser att begära ersätt­ning för sina kost­na­der för vår­den i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämp­ningen av pati­enträt­tig­he­ter vid grän­sö­ver­skri­dande hälso-​ och sjuk­vård, i den ursprung­liga lydel­sen.

Sär­skilda skyl­dig­he­ter i fråga om barn

6 §   När hälso-​ och sjuk­vård ges till barn ska bar­nets bästa sär­skilt beak­tas.

7 §   Ett barns behov av infor­ma­tion, råd och stöd ska sär­skilt beak­tas om bar­nets för­äl­der eller någon annan vuxen som bar­net var­ak­tigt bor till­sam­mans med
   1. har en psy­kisk stör­ning eller en psy­kisk funk­tions­ned­sätt­ning,
   2. har en all­var­lig fysisk sjuk­dom eller skada,
   3. har ett miss­bruk av alko­hol, annat bero­en­de­fram­kal­lande medel eller spel om pengar, eller
   4. utsät­ter eller har utsatt bar­net eller en när­stå­ende till bar­net för våld eller andra över­grepp.

Det­samma gäl­ler om bar­nets för­äl­der eller någon annan vuxen som bar­net var­ak­tigt bor till­sam­mans med ovän­tat avli­der. Lag (2021:648).

8 §   Hälso-​ och sjuk­vår­den ska på soci­al­nämn­dens ini­ti­a­tiv, i frå­gor som rör barn som far illa eller ris­ke­rar att fara illa, sam­verka med sam­hälls­or­gan, orga­ni­sa­tio­ner och andra som berörs. I fråga om utläm­nande av upp­gif­ter gäl­ler de begräns­ningar som föl­jer av 6 kap. 12-14 §§ pati­ent­sä­ker­hets­la­gen (2010:659) och av offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att anmäla till soci­al­nämn­den att ett barn kan behöva nämn­dens skydd finns i 14 kap. 1 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453).

Sär­skilda skyl­dig­he­ter i fråga om per­so­ner som har stora och var­ak­tiga funk­tions­ned­sätt­ningar

9 §   När hälso-​ och sjuk­vård enligt denna lag ges till per­so­ner som har stora och var­ak­tiga funk­tions­ned­sätt­ningar ska det sär­skilt över­vä­gas om vår­den kan ges på ett sätt som bidrar till att den enskilde får möj­lig­het att delta i sam­hälls­li­vet och kan leva som andra. Lag (2022:1255).


6 kap. Övriga bemyn­di­gan­den

1 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om
   1. att lan­det ska delas in i sam­ver­kans­re­gi­o­ner för den hälso-​ och sjuk­vård som berör flera regi­o­ner,
   2. hälso-​ och sjuk­vår­den i krig, vid krigs­fara eller under sådana utomor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av att det är krig utan­för Sve­ri­ges grän­ser eller av att Sve­rige har varit i krig eller krigs­fara, och
   3. bedri­vande av hälso-​ och sjuk­vårds­verk­sam­het i övrigt.
Lag (2019:973).

2 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. behö­rig­het för anställ­ning och till­sätt­ning av tjäns­ter inom hälso-​ och sjuk­vår­den,
   2. skyl­dig­he­ter för läkare som är anställda vid sjuk­vårds­en­he­ter där det bedrivs hög­sko­le­ut­bild­ning för läkarex­a­men och forsk­ning,
   3. hälso-​ och sjuk­vår­den i freds­tid om det ur ett natio­nellt per­spek­tiv finns behov av kata­strof­me­di­cinska insat­ser, och
   4. hälso-​ och sjuk­vård som behövs till skydd för enskilda.


AVDEL­NING III. REGI­O­NENS ANSVAR SOM HUVUD­MAN


7 kap. Orga­ni­sa­tion, pla­ne­ring och sam­ver­kan

1 §   Led­ningen av hälso-​ och sjuk­vårds­verk­sam­he­ten i regi­o­nen ska utövas av en eller flera nämn­der. För en sådan nämnd gäl­ler det som är före­skri­vet om nämn­der i kom­mu­nal­la­gen (2017:725). Bestäm­mel­ser om gemen­sam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemen­sam nämnd inom vård- och omsorgs­om­rå­det.
Lag (2019:973).

2 §   Regi­o­nen ska pla­nera sin hälso-​ och sjuk­vård med utgångs­punkt i beho­vet av vård hos dem som omfat­tas av regi­o­nens ansvar för hälso-​ och sjuk­vård.

Regi­o­nen ska vid pla­ne­ringen beakta den hälso-​ och sjuk­vård som erbjuds av andra vård­gi­vare.

Regi­o­nen ska även pla­nera sin hälso-​ och sjuk­vård så att en kata­strof­me­di­cinsk bered­skap upp­rätt­hålls. Lag (2019:973).

2 a §   Regi­o­nen ska orga­ni­sera hälso-​ och sjuk­vårds­verk­sam­he­ten så att vår­den kan ges nära befolk­ningen. Om det är moti­ve­rat av kvalitets-​ eller effek­ti­vi­tets­skäl, får vår­den kon­cen­tre­ras geo­gra­fiskt. Lag (2019:973).

3 §   Regi­o­nen ska orga­ni­sera pri­mär­vår­den så att alla som omfat­tas av regi­o­nens ansvar för hälso-​ och sjuk­vård kan välja utfö­rare av hälso-​ och sjuk­vårds­tjäns­ter samt välja och få till­gång till en fast läkar­kon­takt (vård­vals­sy­stem). Regi­o­nen får inte begränsa den enskil­des val till ett visst geo­gra­fiskt område inom regi­o­nen.

Regi­o­nens geo­gra­fiska område får delas upp i två eller flera del­om­rå­den med sepa­rata vård­vals­sy­stem.

Ett vård­vals­sy­stem ska utfor­mas så att alla utfö­rare behand­las lika, om det inte finns skäl för något annat. Ersätt­ningen från regi­o­nen till utfö­rare inom ett vård­vals­sy­stem ska följa den enskil­des val av utfö­rare.

När regi­o­nen beslu­tat att införa ett vård­vals­sy­stem ska lagen (2008:962) om val­fri­hets­sy­stem tilläm­pas. Lag (2022:273).

3 a §   Val av en sådan utfö­rare inom ett vård­vals­sy­stem i pri­mär­vår­den där enskilda kan välja och få till­gång till en fast läkar­kon­takt ska ske genom att upp­gif­ter om den enskilde förs in i en för­teck­ning över utfö­ra­rens pati­en­ter (list­ning). Den enskilde får inte vara listad hos mer än en sådan utfö­rare i taget.

List­ning får göras endast hos
   1. utfö­rare i en regi­ons egen regi, eller
   2. utfö­rare som med en region har ett kon­trakt enligt 8 kap. 3 § lagen (2008:962) om val­fri­hets­sy­stem eller ett där­med jäm­för­ligt kon­trakt enligt lagen (2016:1145) om offent­lig upp­hand­ling.

Regi­o­nen ska till­han­da­hålla ett elektro­niskt system för list­ningen (list­nings­tjänst).

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. list­nings­tjäns­tens inne­håll,
   2. kösy­stem, och
   3. val av utfö­rare på annat sätt än genom list­nings­tjäns­ten.

List­ning påver­kar inte den enskil­des möj­lig­het att välja utfö­rare av offent­ligt finan­si­e­rad öppen vård enligt 9 kap. 1 § pati­ent­la­gen (2014:821). Lag (2022:273).

3 b §   Byte av sådana utfö­rare som avses i 3 a § första styc­ket får göras högst två gånger under en period om ett år. Om det finns sär­skilda skäl får regi­o­nen dock medge fler byten.
Lag (2022:273).

3 c §   På begä­ran av en sådan utfö­rare som avses i 3 a § första styc­ket får regi­o­nen besluta att begränsa det antal pati­en­ter som får vara lis­tade hos utfö­ra­ren. Regi­o­nen får avslå begä­ran helt eller del­vis endast om det finns sär­skilda skäl. Lag (2022:273).

4 §   För hälso-​ och sjuk­vård som krä­ver intag­ning vid vård­in­rätt­ning ska det fin­nas sjuk­hus.

5 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer beslu­tar vil­ken hälso-​ och sjuk­vård som ska utgöra natio­nell högspe­ci­a­li­se­rad vård och på hur många enhe­ter sådan vård ska bedri­vas. Vid bedöm­ningen av om en åtgärd ska utgöra natio­nell högspe­ci­a­li­se­rad vård ska hän­syn sär­skilt tas till om vår­den är kom­plex eller säl­lan före­kom­mande och om den krä­ver en viss volym, mul­ti­di­sci­pli­när kom­pe­tens eller stora inve­ste­ringar eller med­för höga kost­na­der.

Beslut enligt första styc­ket får inte över­kla­gas.
Lag (2018:143).

5 a §   För att få bedriva natio­nell högspe­ci­a­li­se­rad vård krävs det till­stånd. Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får efter ansö­kan från en region besluta om ett sådant till­stånd. Till­stån­det ska gälla tills vidare och vara för­e­nat med vill­kor.

Ett till­stånd får åter­kal­las om vill­ko­ren för det inte längre är upp­fyllda, om för­ut­sätt­ning­arna för till­stån­det har änd­rats eller om till­stånds­ha­va­ren begär det.

Beslut enligt första och andra styc­kena får inte över­kla­gas.
Lag (2019:973).

5 b §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om de vill­kor som ska gälla för till­stånd att bedriva natio­nell högspe­ci­a­li­se­rad vård och om åter­kal­lelse av ett sådant till­stånd. Lag (2018:143).

6 §   Regi­o­nen sva­rar för att det inom regi­o­nen finns en ända­måls­en­lig orga­ni­sa­tion för att till och från vård­in­rätt­ning eller läkare trans­por­tera per­so­ner vars till­stånd krä­ver att trans­por­ten utförs med trans­port­me­del som är sär­skilt inrät­tade för ända­må­let. Lag (2019:973).

7 §   I pla­ne­ringen och utveck­lingen av hälso-​ och sjuk­vår­den ska regi­o­nen sam­verka med sam­hälls­or­gan, orga­ni­sa­tio­ner och vård­gi­vare. Lag (2019:973).

8 §   I frå­gor om hälso-​ och sjuk­vård som berör flera regi­o­ner ska regi­o­nerna sam­verka. Lag (2019:973).

9 §   Regi­o­nen får träffa över­ens­kom­mel­ser med kom­mu­ner, För­säk­rings­kas­san och Arbets­för­med­lingen om att inom ramen för regi­o­nens upp­gif­ter enligt denna lag sam­verka i syfte att uppnå en effek­ti­vare använd­ning av till­gäng­liga resur­ser. Regi­o­nen ska bidra till finan­sie­ringen av sådan verk­sam­het som bedrivs i sam­ver­kan. Enligt lagen (2003:1210) om finan­si­ell sam­ord­ning av reha­bi­li­te­rings­in­sat­ser får regi­o­nen delta i finan­si­ell sam­ord­ning inom reha­bi­li­te­rings­om­rå­det.

Riks­re­vi­sio­nen får granska sådan verk­sam­het som bedri­vits i sam­ver­kan med och del­vis finan­si­e­rats av För­säk­rings­kas­san eller Arbets­för­med­lingen. Riks­re­vi­sio­nen har rätt att ta del av de upp­gif­ter som behövs för gransk­ningen. Lag (2019:973).


8 kap. Ansvar att erbjuda hälso-​ och sjuk­vård

1 §   Regi­o­nen ska erbjuda en god hälso-​ och sjuk­vård åt den som är bosatt inom regi­o­nen. Det­samma gäl­ler i fråga om den som har skyd­dad folk­bok­fö­ring enligt 16 § folk­bok­fö­rings­la­gen (1991:481) och som sta­dig­va­rande vis­tas inom regi­o­nen. Även i övrigt ska regi­o­nen verka för en god hälsa hos befolk­ningen.
Lag (2019:973).

2 §   Regi­o­nen ska även erbjuda en god hälso-​ och sjuk­vård åt
   1. den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vård­för­må­ner i Sve­rige vid sjuk­dom och moder­skap enligt vad som föl­jer av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om sam­ord­ning av de soci­ala trygg­hets­sy­ste­men, och
   2. den som avses i 5 kap. 7 § första styc­ket soci­al­för­säk­rings­bal­ken och som omfat­tas av för­ord­ningen.

Vår­den ska erbju­das av den region inom vars område per­so­nen är för­värvs­verk­sam eller, i fråga om en per­son som är arbets­lös, den region inom vars område denne är regi­stre­rad som arbets­sö­kande. I den utsträck­ning famil­je­med­lem­mar till dessa per­so­ner har rätt till vård­för­må­ner i Sve­rige vid sjuk­dom och moder­skap enligt vad som föl­jer av för­ord­ningen, ska famil­je­med­lem­marna erbju­das vård av samma region. Om famil­je­med­lem­marna är bosatta i Sve­rige gäl­ler dock 1 §.
Lag (2019:973).

3 §   Regi­o­nen ska erbjuda öppen vård åt den som omfat­tas av en annan regi­ons ansvar för hälso-​ och sjuk­vård. En sådan pati­ent omfat­tas inte av regi­o­nens vård­ga­ranti enligt 9 kap. 1 §. I övrigt ska vår­den ges på samma vill­kor som de vill­kor som gäl­ler för de egna invå­narna.

Om pati­en­ten omfat­tas av en annan regi­ons ansvar för hälso-​ och sjuk­vård enligt 1 §, sva­rar den regi­o­nen för kost­na­derna för vård som pati­en­ten ges med stöd av första styc­ket. Detta gäl­ler dock inte om den regi­o­nen stäl­ler krav på remiss för vår­den och dessa remiss­reg­ler inte följs. Lag (2019:973).

4 §   Om någon som vis­tas inom regi­o­nen utan att vara bosatt där behö­ver ome­del­bar hälso-​ och sjuk­vård, ska regi­o­nen erbjuda sådan vård. Lag (2019:973).

5 §   Regi­o­nen får också i andra fall erbjuda hälso-​ och sjuk­vård åt den som omfat­tas av en annan regi­ons ansvar för hälso-​ och sjuk­vård, om
   1. regi­o­nerna kom­mer över­ens om det, eller
   2. det är fråga om natio­nell högspe­ci­a­li­se­rad vård.
Lag (2019:973).

6 §   Regi­o­nens ansvar omfat­tar inte sådan hälso-​ och sjuk­vård som en kom­mun inom regi­o­nen har ansvar för enligt 12 kap. 1 § eller 14 kap. 1 §. Lag (2019:973).

7 §   Regi­o­nen ska erbjuda dem som avses i 1 §
   1. habi­li­te­ring och reha­bi­li­te­ring,
   2. hjälp­me­del för per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning, och
   3. tolk­tjänst för var­dags­tolk­ning för barn­doms­döva, döv­blinda, vux­en­döva och hör­sel­ska­dade.

Regi­o­nens ansvar omfat­tar dock inte insat­ser enligt första styc­ket 1 och 2 som en kom­mun inom regi­o­nen ansva­rar för enligt 12 kap. 5 §. Regi­o­nens ansvar inne­bär inte någon inskränk­ning i de skyl­dig­he­ter som arbets­gi­vare eller andra kan ha enligt annan lag.

Regi­o­nen ska, i sam­ver­kan med pati­en­ten, upp­rätta en indi­vi­du­ell plan när insat­ser som avses i första styc­ket 1 eller 2 erbjuds. Av pla­nen ska pla­ne­rade och beslu­tade insat­ser framgå. Lag (2019:973).

8 §   Regi­o­nen får erbjuda läke­me­del utan kost­nad till den som får hälso-​ och sjuk­vård i hem­met (hem­sjuk­vård). Lag (2019:973).

9 §   Regi­o­nen ska till­han­da­hålla den som avses i 1 § för­bruk­nings­ar­tik­lar som fort­lö­pande behövs på grund av all­var­lig sjuk­dom eller efter behand­ling för sådan sjuk­dom. Detta gäl­ler inte om kom­mu­nen har mot­sva­rande ansvar enligt 12 kap. 6 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka för­bruk­nings­ar­tik­lar som omfat­tas av första styc­ket. Lag (2019:973).

10 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om hälso-​ och sjuk­vård finns i lagen (2008:344) om hälso-​ och sjuk­vård åt asyl­sö­kande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso-​ och sjuk­vård till vissa utlän­ningar som vis­tas i Sve­rige utan nöd­vän­diga till­stånd.


9 kap. Vård­ga­ranti

1 §   Regi­o­nen ska erbjuda vård­ga­ranti åt den som omfat­tas av regi­o­nens ansvar enligt 8 kap. 1 eller 2 §. Vård­ga­ran­tin ska inne­hålla en för­säk­ran om att den enskilde inom viss tid får
   1. kon­takt med pri­mär­vår­den,
   2. en medi­cinsk bedöm­ning av läkare eller annan legi­ti­me­rad hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal inom pri­mär­vår­den,
   3. besöka den spe­ci­a­li­se­rade vår­den, och
   4. pla­ne­rad vård.

Hos en sådan utfö­rare som avses i 7 kap. 3 a § första styc­ket gäl­ler vård­ga­ran­tin enligt första styc­ket 1 och 2 endast om den enskilde är listad hos utfö­ra­ren. Lag (2022:273).

2 §   Om regi­o­nen inte upp­fyl­ler garan­tin enligt 1 § 3 eller 4, ska regi­o­nen se till att pati­en­ten får vård hos en annan vård­gi­vare utan extra kost­nad för pati­en­ten. Lag (2019:973).

3 §   Regi­o­nen ska rap­por­tera in upp­gif­ter om vän­te­ti­der till en natio­nell data­bas. Lag (2019:973).

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. de tids­pe­ri­o­der inom vilka vård­ga­ran­tin enligt 1 § ska vara upp­fylld och i övrigt om garan­tins inne­håll, och
   2. regi­o­ner­nas rap­por­te­rings­skyl­dig­het enligt 3 §.
Lag (2019:973).


10 kap. Övrigt

Val av behand­lingsal­ter­na­tiv

1 §   Regi­o­nen ska ge pati­en­ten möj­lig­het att välja behand­lingsal­ter­na­tiv enligt vad som anges i 7 kap. 1 § pati­ent­la­gen (2014:821). Lag (2019:973).

Val av hjälp­me­del

2 §   Regi­o­nen ska ge pati­en­ten möj­lig­het att välja hjälp­me­del enligt vad som anges i 7 kap. 2 § pati­ent­la­gen (2014:821).
Lag (2019:973).

Ny medi­cinsk bedöm­ning

3 §   Regi­o­nen ska ge pati­en­ten möj­lig­het att få en ny medi­cinsk bedöm­ning enligt vad som anges i 8 kap. 1 § pati­ent­la­gen (2014:821). Lag (2019:973).

Sjuk­vård i sam­band med sjö­r­ädd­nings­in­sat­ser

4 §   I sam­band med sjö­r­ädd­nings­in­sat­ser i de delar av havet utan­för Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium, där sjö­r­ädd­nings­tjäns­ten ankom­mer på svenska myn­dig­he­ter, får regi­o­nen bedriva hälso-​ och sjuk­vård i syfte att mini­mera de fysiska och psy­kiska följd­verk­ning­arna av en olycka. Lag (2019:973).

Spe­ci­a­li­se­rings­tjänst­gö­ring

5 §   I regi­o­nerna ska det fin­nas möj­lig­he­ter till anställ­ning för läka­res spe­ci­a­li­se­rings­tjänst­gö­ring inklu­sive bas­tjänst­gö­ring i en omfatt­ning som mot­sva­rar det pla­ne­rade fram­tida beho­vet av läkare med spe­ci­a­list­kom­pe­tens i kli­nisk verk­sam­het. Lag (2019:996).


AVDEL­NING IV. KOM­MU­NENS ANSVAR SOM HUVUD­MAN


11 kap. Orga­ni­sa­tion, pla­ne­ring och sam­ver­kan

1 §   Led­ningen av den kom­mu­nala hälso-​ och sjuk­vårds­verk­sam­he­ten ska utövas av den eller de nämn­der som kom­mun­full­mäk­tige enligt 2 kap. 4 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) bestäm­mer. Bestäm­mel­ser om gemen­sam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemen­sam nämnd inom vård- och omsorgs­om­rå­det.

2 §   Kom­mu­nen ska pla­nera sin hälso-​ och sjuk­vård med utgångs­punkt i befolk­ning­ens behov av sådan vård.

Kom­mu­nen ska vid pla­ne­ringen beakta den hälso-​ och sjuk­vård som erbjuds av andra vård­gi­vare.

3 §   I pla­ne­ringen och utveck­lingen av hälso-​ och sjuk­vår­den ska kom­mu­nen sam­verka med sam­hälls­or­gan, orga­ni­sa­tio­ner och vård­gi­vare.

4 §   Inom det verk­sam­hets­om­råde som kom­mu­nen bestäm­mer ska det fin­nas en medi­cinskt ansva­rig sjuk­skö­terska.

Om ett verk­sam­hets­om­råde i huvud­sak omfat­tar reha­bi­li­te­ring, får en fysi­o­te­ra­peut eller en arbets­te­ra­peut full­göra de upp­gif­ter som ålig­ger en medi­cinskt ansva­rig sjuk­skö­terska.

Första och andra styc­kena gäl­ler sådan hälso-​ och sjuk­vårds­verk­sam­het som avses i 12 kap. 1 och 2 §§ i en kom­mun som inte ingår i en region, om det i verk­sam­he­ten inte finns någon läkare.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om ansvar och upp­gif­ter för per­so­nal som avses i första och andra styc­kena. Lag (2019:973).


12 kap. Ansvar att erbjuda hälso-​ och sjuk­vård

1 §   Kom­mu­nen ska erbjuda en god hälso-​ och sjuk­vård åt den som efter beslut av kom­mu­nen bor i en sådan boen­de­form eller bostad som avses i 5 kap. 5 § andra styc­ket, 5 kap. 7 § tredje styc­ket eller mot­sva­rande till­stånds­plik­tig boen­de­form eller bostad som avses i 7 kap. 1 § första styc­ket 2 soci­al­tjänst­la­gen (2001:453). Kom­mu­nen ska även i sam­band med dag­verk­sam­het enligt 3 kap. 6 § samma lag erbjuda en god hälso-​ och sjuk­vård åt den som vis­tas i dag­verk­sam­he­ten.
Lag (2018:1727).

2 §   Kom­mu­nen får erbjuda den som vis­tas i kom­mu­nen hälso-​ och sjuk­vård i hem­met (hem­sjuk­vård) i ordi­närt boende och i sådant sär­skilt boende som avses i 5 kap. 5 § tredje styc­ket soci­al­tjänst­la­gen (2001:453). Lag (2018:1727).

3 §   Med undan­tag för vad som anges i 16 kap. 1 § tredje styc­ket gäl­ler vad som sägs i 1 och 2 §§ inte sådan hälso-​ och sjuk­vård som ges av läkare.

4 §   Regi­o­nen får på fram­ställ­ning av en kom­mun inom regi­o­nen erbjuda läke­me­del utan kost­nad ur läke­me­dels­för­råd till den som
   1. bor i en sådan sär­skild boen­de­form som avses i 5 kap. 5 § andra styc­ket soci­al­tjänst­la­gen (2001:453), eller
   2. får hem­sjuk­vård genom kom­mu­nens försorg.

Regi­o­nen sva­rar för kost­na­derna för läke­me­del som rekvi­re­ras till läke­me­dels­för­rå­den. Lag (2019:973).

5 §   Kom­mu­nen ska i sam­band med hälso-​ och sjuk­vård enligt 1 eller 2 § eller 14 kap. 1 § erbjuda habi­li­te­ring och reha­bi­li­te­ring samt hjälp­me­del för per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning.

Kom­mu­nen ska, i sam­ver­kan med den enskilde, upp­rätta en indi­vi­du­ell plan när insat­ser som avses i första styc­ket erbjuds. Av pla­nen ska pla­ne­rade och beslu­tade insat­ser framgå.

6 §   Kom­mu­nen ska i sam­band med hälso-​ och sjuk­vård enligt 1 § till­han­da­hålla sådana för­bruk­nings­ar­tik­lar som avses i 8 kap. 9 §.


13 kap. Övrigt

Val av behand­lingsal­ter­na­tiv

1 §   Kom­mu­nen ska ge den enskilde möj­lig­het att välja behand­lingsal­ter­na­tiv inom sådan hälso-​ och sjuk­vård som avses i 12 kap. 1 och 2 §§ och 14 kap. 1 § enligt vad som anges i 7 kap. 1 § pati­ent­la­gen (2014:821).

Val av hjälp­me­del

2 §   Kom­mu­nen ska ge den enskilde möj­lig­het att välja hjälp­me­del enligt vad som anges i 7 kap. 2 § pati­ent­la­gen (2014:821).


AVDEL­NING V. ÖVRIGA BESTÄM­MEL­SER FÖR HUVUD­MÄN­NEN


13 a kap. Pri­mär­vår­dens grundupp­drag

1 §   Regi­o­ner och kom­mu­ner ska inom ramen för verk­sam­het som utgör pri­mär­vård sär­skilt
   1. till­han­da­hålla de hälso-​ och sjuk­vårds­tjäns­ter som krävs för att till­go­dose van­ligt före­kom­mande vård­be­hov,
   2. se till att vår­den är lätt till­gäng­lig,
   3. till­han­da­hålla före­byg­gande insat­ser uti­från såväl befolk­ning­ens behov som pati­en­tens indi­vi­du­ella behov och för­ut­sätt­ningar,
   4. till­han­da­hålla reha­bi­li­te­rande insat­ser uti­från pati­en­tens indi­vi­du­ella behov och för­ut­sätt­ningar,
   5. sam­ordna olika insat­ser för pati­en­ten i de fall det är mest ända­måls­en­ligt att sam­ord­ningen sker inom pri­mär­vår­den, och
   6. möj­lig­göra med­ver­kan vid genom­fö­rande av forsk­nings­ar­bete.
Lag (2023:37).


14 kap. Över­lå­telse av ansvar från region till kom­mun

1 §   Regi­o­nen får till en kom­mun inom regi­o­nen över­låta skyl­dig­he­ten att erbjuda hälso-​ och sjuk­vård i hem­met (hem­sjuk­vård) i ordi­närt boende och i sådant sär­skilt boende som avses i 5 kap. 5 § tredje styc­ket soci­al­tjänst­la­gen (2001:453), om regi­o­nen och kom­mu­nen kom­mer över­ens om det. Över­ens­kom­mel­sen får inte avse ansvar för hälso-​ och sjuk­vård som ges av läkare. Över­ens­kom­mel­sen får även avse ansvar för sådana för­bruk­nings­ar­tik­lar som avses i 8 kap. 9 §.

Regi­o­nen får lämna sådant eko­no­miskt bidrag till kom­mu­nen som moti­ve­ras av över­lå­tel­sen. Lag (2019:973).

2 §   Om samt­liga kom­mu­ner inom en regi­ons område ingår i en över­lå­telse av ansvar för hem­sjuk­vård enligt 1 § och om det behövs för kost­nads­ut­jäm­ning mel­lan kom­mu­nerna, får kom­mu­nerna lämna eko­no­miskt bidrag till varandra. Lag (2019:973).

3 §   Regi­o­nen får träffa över­ens­kom­melse med en kom­mun inom regi­o­nen om att kom­mu­nen ska ha ansvar för hjälp­me­del för per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning. Bestäm­mel­serna om indi­vi­du­ell plan i 12 kap. 5 § andra styc­ket och om val av hjälp­me­del i 13 kap. 2 § gäl­ler även i dessa fall.
Lag (2019:973).


15 kap. Avtal med annan om över­läm­nande av upp­gif­ter

1 §   Regi­o­ner och kom­mu­ner får med bibe­hål­let huvud­man­na­skap sluta avtal med någon annan om att utföra de upp­gif­ter som regi­o­nen eller kom­mu­nen ansva­rar för enligt denna lag. Av avta­let ska framgå de sär­skilda vill­kor som gäl­ler för över­läm­nan­det. En upp­gift som inne­fat­tar myn­dig­hets­ut­öv­ning får dock inte med stöd av denna bestäm­melse över­läm­nas till en juri­disk per­son eller en enskild indi­vid. Lag (2019:973).


16 kap. Sam­ver­kan mel­lan huvud­män­nen

1 §   Regi­o­nen ska till kom­mu­nerna inom regi­o­nen avsätta de läkar­re­sur­ser som behövs för att enskilda ska kunna erbju­das en god hälso-​ och sjuk­vård i sär­skilt boende och i dag­verk­sam­het enligt 12 kap. 1 §. Det­samma gäl­ler hem­sjuk­vård i ordi­närt boende och i sådant sär­skilt boende som avses i 5 kap. 5 § tredje styc­ket soci­al­tjänst­la­gen (2001:453), om en kom­mun ansva­rar för vår­den enligt 14 kap. 1 §.

Regi­o­nen ska med kom­mu­nerna inom regi­o­nen sluta avtal om omfatt­ningen av och for­merna för läkar­med­ver­kan.

Om regi­o­nen inte upp­fyl­ler sina skyl­dig­he­ter enligt avta­let att till­han­da­hålla läkare, har kom­mu­nen rätt att på egen hand anlita läkare och få ersätt­ning för sina kost­na­der för det från regi­o­nen. Lag (2019:973).

2 §   Regi­o­nen och kom­mu­nen ska sam­verka så att en enskild, som kom­mu­nen enligt 12 kap. 1 eller 2 § har ansvar för, också får övrig vård och behand­ling, hjälp­me­del samt för­bruk­nings­ar­tik­lar enligt 8 kap. 9 § som hans eller hen­nes till­stånd ford­rar. Lag (2019:973).

3 §   Regi­o­nen ska ingå en över­ens­kom­melse med kom­mu­nen om ett sam­ar­bete i fråga om
   1. per­so­ner med psy­kisk funk­tions­ned­sätt­ning,
   2. per­so­ner som miss­bru­kar alko­hol, nar­ko­tika, andra bero­en­de­fram­kal­lande medel, läke­me­del, dop­nings­me­del eller spel om pengar, och
   3. barn och unga som vår­das utan­för det egna hem­met eller är pla­ce­rade i ett skyd­dat boende.

Om det är möj­ligt bör orga­ni­sa­tio­ner som före­trä­der dessa per­so­ner eller deras när­stå­ende ges möj­lig­het att lämna syn­punk­ter på inne­hål­let i över­ens­kom­mel­sen. Lag (2024:90).

4 §   När den enskilde har behov av insat­ser både från hälso-​ och sjuk­vår­den och från soci­al­tjäns­ten, ska regi­o­nen till­sam­mans med kom­mu­nen upp­rätta en indi­vi­du­ell plan.

Pla­nen ska upp­rät­tas om regi­o­nen eller kom­mu­nen bedö­mer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov till­go­do­sedda och om den enskilde sam­tyc­ker till det. Arbe­tet med pla­nen ska påbör­jas utan dröjs­mål.

Pla­nen ska, när det är möj­ligt, upp­rät­tas till­sam­mans med den enskilde. När­stå­ende ska ges möj­lig­het att delta i arbe­tet med pla­nen, om det är lämp­ligt och den enskilde inte mot­sät­ter sig det.

Av pla­nen ska det framgå
   1. vilka insat­ser som behövs,
   2. vilka insat­ser som respek­tive huvud­man ska svara för,
   3. vilka åtgär­der som vid­tas av någon annan än regi­o­nen eller kom­mu­nen, och
   4. vem av huvud­män­nen som ska ha det över­gri­pande ansva­ret för pla­nen. Lag (2019:973).


17 kap. Avgif­ter

Uttag av avgif­ter

1 §   Vår­d­av­gif­ter och avgif­ter med anled­ning av att pati­en­ter ute­blir från avta­lade besök får tas ut enligt grun­der som regi­o­nen eller kom­mu­nen bestäm­mer. Pati­en­ter som omfat­tas av en regi­ons eller en kom­muns ansvar för hälso-​ och sjuk­vård enligt 8 kap. 1-3 §§ respek­tive 12 kap. 1 och 2 §§ och 14 kap. 1 § ska behand­las lika.

Första styc­ket gäl­ler inte i den mån annat är sär­skilt före­skri­vet. Lag (2019:973).

2 §   Regi­o­nen får för slu­ten vård fast­ställa avgifts­ni­våer i olika inkomstin­ter­vall och besluta om vilka reg­ler om ned­sätt­ning av avgif­ten som ska gälla. Avgif­ten för slu­ten vård får för varje vård­dag uppgå till högst 0,0023 pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken, avrun­dat nedåt till när­maste tio­tal kro­nor. Lag (2019:973).

3 §   Av pati­en­ter som är 85 år eller äldre får vår­d­av­gif­ter och andra avgif­ter för sådan vård och sådana för­bruk­nings­ar­tik­lar som avses i 6 § inte tas ut.

4 §   Har upp­hävts genom lag (2017:616).

5 §   Avgif­ten tas ut av pati­en­tens för­myn­dare om pati­en­ten är under 18 år när vår­den ges eller pati­en­ten ute­blir från ett avta­lat besök. Om det finns flera för­myn­dare sva­rar de soli­da­riskt för avgif­ten. Avgif­ten får tas ut av den underå­rige om det finns sär­skilda skäl.

Hög­kost­nads­skydd för avgif­ter till regi­o­ner

6 §   För den enskilde får föl­jande pos­ter till­sam­mans under ett år, räk­nat från det första till­fälle då avgift beta­lats, uppgå till högst 0,025 pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken, avrun­dat nedåt till när­maste fem­ti­o­tal kro­nor, eller det lägre belopp som bestämts av regi­o­nen:
   1. vår­d­av­gif­ter som avser öppen vård enligt denna lag i andra fall än som avses i 8 § första styc­ket 1,
   2. avgif­ter för för­bruk­nings­ar­tik­lar som avses i 8 kap. 9 §, och
   3. avgif­ter för tand­vård som avses i 8 a § tand­vårds­la­gen (1985:125).

Vid beräk­ning av avgifts­be­fri­else enligt första styc­ket ska även sådana avdrag som har gjorts enligt 7 § andra styc­ket lagen (2013:513) om ersätt­ning för kost­na­der till följd av vård inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det med­räk­nas.
Lag (2019:973).

7 §   Har en för­äl­der eller för­äld­rar gemen­samt flera barn under 18 år i sin vård, får bar­nen gemen­samt avgifts­be­fri­else när kost­na­derna för avgif­ter och gjorda avdrag enligt 6 § sam­man­lagt upp­går till det belopp som avses där. Sådan avgifts­be­fri­else gäl­ler även för barn som under den tid som avses i 6 § fyl­ler 18 år.

Med för­äl­der avses även famil­je­hems­för­äl­der. Som för­äl­der räk­nas även den med vil­ken en för­äl­der sta­dig­va­rande sam­man­bor och som är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med för­äl­dern.

Hög­kost­nads­skydd för avgif­ter till kom­mu­ner

8 §   För den enskilde får avgif­ter för föl­jande pos­ter till­sam­mans per månad uppgå till högst en tolf­te­del av 0,5392 pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken:
   1. vård enligt 12 kap. 1 eller 2 § eller 14 kap. 1 §,
   2. för­bruk­nings­ar­tik­lar enligt 12 kap. 6 §, och
   3. hem­tjänst och dag­verk­sam­het enligt 8 kap. 5 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453).

Avgif­terna får dock inte uppgå till ett så stort belopp att den enskilde inte för­be­hålls till­räck­liga medel av sitt avgifts­un­der­lag för sina per­son­liga behov och andra nor­mala lev­nads­kost­na­der (för­be­hålls­be­lopp). När avgif­terna fast­ställs, ska kom­mu­nen dess­utom för­säkra sig om att den enskil­des make eller sambo inte drab­bas av en oskä­ligt för­säm­rad eko­no­misk situ­a­tion.

Vid beräk­ning av avgifts­un­der­lag och för­be­hålls­be­lopp enligt andra styc­ket ska 8 kap. 3, 4, 7 och 8 §§ soci­al­tjänst­la­gen tilläm­pas. Lag (2017:616).


18 kap. Övrigt

Under­rät­tel­se­skyl­dig­het i fråga om miss­bruk

1 §   Om en nämnd som utö­var led­ning enligt 7 kap. 1 § eller 11 kap. 1 § i sin verk­sam­het iakt­ta­git något som tyder på att nya medel används för miss­bruks­än­da­mål eller att änd­ringar sker i miss­bruks­möns­ter av kända medel, ska nämn­den utan dröjs­mål anmäla detta till Folk­hälso­myn­dig­he­ten.

Forsk­ning

2 §   Regi­o­ner och kom­mu­ner ska med­verka vid finan­sie­ring, pla­ne­ring och genom­fö­rande av dels kli­niskt forsk­nings­ar­bete på hälso-​ och sjuk­vår­dens område, dels folk­häl­so­ve­ten­skap­ligt forsk­nings­ar­bete. Regi­o­ner och kom­mu­ner ska i dessa frå­gor, i den omfatt­ning som behövs, sam­verka med varandra och med berörda uni­ver­si­tet och hög­sko­lor. Lag (2019:973).

Hälso-​ och sjuk­vård vid extra­or­di­nära hän­del­ser i freds­tid

3 §   Per­so­ner som tas emot från en annan kom­mun eller en annan region enligt 4 kap. 1 § lagen (2006:544) om kom­mu­ners och regi­o­ners åtgär­der inför och vid extra­or­di­nära hän­del­ser i freds­tid och höjd bered­skap omfat­tas av mot­ta­gande kom­muns och regi­ons skyl­dig­he­ter enligt denna lag. Lag (2019:973).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2017:30
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2017.
   2. Genom lagen upp­hävs hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (1982:763).
   3. Bestäm­mel­sen i 8 kap. 3 § första styc­ket gäl­ler inte vård som ges enligt avtal om hälso-​ och sjuk­vårds­tjäns­ter som lands­tinget träf­fat med vård­gi­vare före den 1 janu­ari 2015, så länge avta­let gäl­ler. Efter den 1 april 2017 får ett sådant avtal inte för­längas utan att 8 kap. 3 § första styc­ket beak­tas.
   4. Bestäm­mel­serna i 17 kap. 5 § gäl­ler inte avgif­ter för vilka betal­nings­skyl­dig­het upp­kom­mit före den 1 juni 2010.
   5. För den som omfat­tas av rådets för­ord­ning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämp­ningen av syste­men för social trygg­het när anställda, egen­fö­re­ta­gare eller deras famil­je­med­lem­mar flyt­tar inom gemen­ska­pen gäl­ler fort­fa­rande 3 c § den upp­hävda lagen i dess lydelse före den 1 janu­ari 2011.
   6. För sjuk­gym­nas­ter gäl­ler fort­fa­rande 24 § den upp­hävda lagen i dess lydelse före den 1 janu­ari 2014.

2018:143
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018.
   2. För till­stånd som gäl­ler vid tid­punk­ten för ikraft­trä­dan­det och som har beslu­tats enligt 9 b § den upp­hävda hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (1982:763) eller enligt 7 kap. 5 § hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30) i dess lydelse före den 1 juli 2018, gäl­ler vad som före­skrivs för natio­nell högspe­ci­a­li­se­rad vård i de nya bestäm­mel­serna och i före­skrif­ter som med­de­lats i anslut­ning till lagen. Sådana till­stånd ska fort­sätta att gälla även om tiden för till­stån­det har gått ut.

2018:1997
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021. Lag (2020:312).
   2. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om i vilka fall och på vil­ket sätt äldre före­skrif­ter om möj­lig­he­ter till anställ­ning i lands­tingen för läka­res all­män­tjänst­gö­ring ska gälla.