Skuldsa­ne­rings­lag (2016:675)

Lagens inne­håll

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om skuldsa­ne­ring. Skuldsa­ne­ring inne­bär att en gäl­de­när helt eller del­vis befrias från ansvar för betal­ningen av de skul­der som omfat­tas av skuldsa­ne­ringen.

I lagen (2016:676) om skuldsa­ne­ring för före­ta­gare finns bestäm­mel­ser om en sär­skild form av skuldsa­ne­ring för före­ta­gare och när­stå­ende till före­ta­gare.

Infor­ma­tion och råd­giv­ning till skuld­satta

2 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ska lämna upp­lys­ningar om skuldsa­ne­ring till svårt skuld­satta fysiska per­so­ner som är eller har varit före­mål för verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken.

3 §   I 5 kap. 12 § första styc­ket soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) finns bestäm­mel­ser om att kom­mu­nen ska lämna budget-​ och skuldråd­giv­ning till skuld­satta fysiska per­so­ner.

Pröv­nings­myn­dig­het

4 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten prö­var ären­den om skuldsa­ne­ring och ären­den om ompröv­ning av ett beslut om skuldsa­ne­ring.

Vill­kor för skuldsa­ne­ring

5 §   Skuldsa­ne­ring får bevil­jas en gäl­de­när som är en fysisk per­son om vill­ko­ren i 6-10 §§ är upp­fyllda.

6 §   Skuldsa­ne­ring får bevil­jas om gäl­de­nä­ren har sina huvud­sak­liga intres­sen i Sve­rige.

7 §   Skuldsa­ne­ring får bevil­jas om gäl­de­nä­ren är insol­vent och så skuld­satt att han eller hon med hän­syn till samt­liga omstän­dig­he­ter inte kan antas ha för­måga att betala sina skul­der inom över­skåd­lig tid. Lag (2022:998).

8 §   Om gäl­de­nä­ren är en näringsid­kare, får skuldsa­ne­ring bevil­jas endast om de eko­no­miska för­hål­lan­dena i närings­verk­sam­he­ten är enkla att utreda.

En gäl­de­när som har närings­för­bud enligt lagen (2014:836) om närings­för­bud får inte bevil­jas skuldsa­ne­ring.

9 §   Skuldsa­ne­ring får bevil­jas om det är skä­ligt med hän­syn till gäl­de­nä­rens per­son­liga och eko­no­miska för­hål­lan­den.

Vid skä­lig­hets­be­döm­ningen ska sär­skilt beak­tas omstän­dig­he­terna vid skul­der­nas till­komst, de ansträng­ningar gäl­de­nä­ren har gjort för att full­göra sina för­plik­tel­ser och det sätt på vil­ket gäl­de­nä­ren har med­ver­kat under hand­lägg­ningen av ären­det om skuldsa­ne­ring.

10 §   Om gäl­de­nä­ren tidi­gare har bevil­jats skuldsa­ne­ring, får skuldsa­ne­ring bevil­jas endast om det finns sär­skilda skäl.

Ansö­kan om skuldsa­ne­ring

11 §   En ansö­kan om skuldsa­ne­ring ska vara skrift­lig.

Ansö­kan ska vara egen­hän­digt under­teck­nad av gäl­de­nä­ren. Om ansö­kan ges in på elektro­nisk väg, ska den vara under­teck­nad med en sådan avan­ce­rad elektro­nisk under­skrift som avses i arti­kel 3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektro­nisk iden­ti­fi­e­ring och betrodda tjäns­ter för elektro­niska trans­ak­tio­ner på den inre mark­na­den och om upp­hä­vande av direk­tiv 1999/93/EG, i den ursprung­liga lydel­sen.

12 §   Ansö­kan ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. gäl­de­nä­ren enligt 5 § första styc­ket lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den och upp­gif­ter som visar att gäl­de­nä­ren har sina huvud­sak­liga intres­sen i Sve­rige,
   2. gäl­de­nä­rens inkoms­ter, till­gångar och utgif­ter,
   3. de bor­ge­nä­rer som gäl­de­nä­ren kän­ner till med angi­vande av varje bor­ge­närs namn, adress och tele­fon­num­mer,
   4. en upp­skatt­ning av skul­den till varje bor­ge­när,
   5. omstän­dig­he­terna vid skul­der­nas till­komst och de ansträng­ningar gäl­de­nä­ren har gjort för att full­göra sina för­plik­tel­ser, och
   6. gäl­de­nä­rens och den­nes familjs per­son­liga och eko­no­miska för­hål­lan­den som i övrigt är av bety­delse för pröv­ningen av ären­det.

Upp­gif­terna ska läm­nas av gäl­de­nä­ren på heder och sam­vete.

Kom­plet­te­ring och avvis­ning av ansö­kan

13 §   Om en ansö­kan är brist­fäl­lig, ska gäl­de­nä­ren före­läg­gas att avhjälpa bris­ten. Av före­läg­gan­det ska det framgå att ansö­kan kan avvi­sas om före­läg­gan­det inte följs. Före­läg­gan­det behö­ver inte del­ges.

En ansö­kan om skuldsa­ne­ring ska avvi­sas om den är så brist­fäl­lig att den inte kan läg­gas till grund för pröv­ning i sak och gäl­de­nä­ren inte har följt ett före­läg­gande att avhjälpa bris­ten.

14 §   En ansö­kan om skuldsa­ne­ring ska avvi­sas om gäl­de­nä­ren är före­mål för ett annat för­fa­rande om skuldsa­ne­ring.

Inle­dande av skuldsa­ne­ring

15 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ska i den utsträck­ning det behövs 1. kon­trol­lera i sina regis­ter att upp­gif­terna i ansö­kan är kor­rekta, och
   2. inhämta upp­lys­ningar från andra myn­dig­he­ter om gäl­de­nä­rens per­son­liga och eko­no­miska för­hål­lan­den.

Ett sam­man­träde enligt 22 § får hål­las för att avgöra om skuldsa­ne­ring ska inle­das.

16 §   Om det fram­går av ansö­kan eller annan till­gäng­lig utred­ning att vill­ko­ren för skuldsa­ne­ring inte är upp­fyllda, ska ansö­kan avslås.

Ansö­kan får också avslås om gäl­de­nä­ren inte infin­ner sig per­son­li­gen vid ett sam­man­träde eller i övrigt inte med­ver­kar under ären­dets hand­lägg­ning.

17 §   Om ansö­kan inte avvi­sas eller avslås, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten sna­rast besluta att skuldsa­ne­ring ska inle­das (inle­dan­de­be­slut).

18 §   I inle­dan­de­be­slu­tet ska det bestäm­mas vil­ket belopp som gäl­de­nä­ren ska betala för tiden till dess att frå­gan om skuldsa­ne­ring slut­ligt har avgjorts eller något annat har bestämts. Det ska också bestäm­mas när och hur betal­ning ska ske.

Det belopp som gäl­de­nä­ren ska betala ska bestäm­mas enligt 33 §.

Gäl­de­nä­ren ska betala till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Betal­ning­arna ska genom­fö­ras trots att inle­dan­de­be­slu­tet inte har fått laga kraft. För gäl­de­nä­rens betal­ningar gäl­ler i övrigt 38 § första styc­ket och 39 §.

19 §   När ett inle­dan­de­be­slut har med­de­lats ska detta genast kun­gö­ras i Post- och Inri­kes Tid­ningar. Om det finns sär­skilda skäl, får kun­gö­rel­sen infö­ras även i en eller flera orts­tid­ningar.

I kun­gö­rel­sen ska varje bor­ge­när som har en ford­ran mot gäl­de­nä­ren upp­ma­nas att inom en månad från dagen för kun­gö­rel­sen skrift­li­gen
   1. uppge sitt namn och person-​ eller orga­ni­sa­tions­num­mer eller mot­sva­rande iden­ti­fi­e­rings­num­mer,
   2. anmäla sina ford­ringar mot gäl­de­nä­ren,
   3. lämna när­mare upp­gif­ter om ford­ring­arna och andra upp­gif­ter av bety­delse för pröv­ningen av ären­det, och
   4. ange till vil­ket konto som betal­ning ska ske.

Fris­ten i andra styc­ket får för­längas till två måna­der, om det finns sär­skilda skäl. Lag (2022:998).

Hand­lägg­ningen efter inle­dan­de­be­slut

20 §   Efter inle­dan­de­be­slu­tet ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten se till att ären­det blir så utrett som dess beskaf­fen­het krä­ver.

21 §   En under­rät­telse ska skic­kas till de bor­ge­nä­rer som är kända i ären­det senast en vecka efter att det enligt 19 § har kun­gjorts att ett inle­dan­de­be­slut har med­de­lats.

I under­rät­tel­sen ska bor­ge­nä­ren upp­ly­sas om att ett inle­dan­de­be­slut har med­de­lats och om bor­ge­nä­rens ford­ran i ären­det. Bor­ge­nä­ren ska även upp­ma­nas att inom den tids­frist som anges i kun­gö­rel­sen komma in med upp­gif­ter enligt 19 § andra styc­ket.

22 §   Ett sam­man­träde ska hål­las om det kan antas vara till för­del för utred­ningen. Vid sam­man­trä­det ska gäl­de­nä­ren lämna de ytter­li­gare upp­lys­ningar som behövs för pröv­ningen av ären­det.

Gäl­de­nä­ren ska kal­las att infinna sig per­son­li­gen vid sam­man­trä­det. Kal­lel­sen ska sän­das till gäl­de­nä­ren under den adress som han eller hon senast har upp­gett i ären­det. Kal­lel­sen behö­ver inte del­ges.

I kal­lel­sen ska gäl­de­nä­ren upp­ly­sas om syf­tet med sam­man­trä­det och om att ansö­kan kan avslås om han eller hon inte infin­ner sig per­son­li­gen.

23 §   Till ett sam­man­träde enligt 22 § får även en bor­ge­när eller någon annan som kan bidra till utred­ningen av ären­det kal­las. Kal­lel­sen behö­ver inte del­ges.

24 §   Om det efter inle­dan­de­be­slu­tet fram­kom­mer att vill­ko­ren för skuldsa­ne­ring inte är upp­fyllda, ska ansö­kan avslås.

Ansö­kan får också avslås om gäl­de­nä­ren inte infin­ner sig per­son­li­gen vid ett sam­man­träde eller i övrigt inte med­ver­kar under ären­dets hand­lägg­ning.

Beslut om skuldsa­ne­ring

25 §   När det finns till­räck­lig utred­ning i ären­det, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten till­sam­mans med gäl­de­nä­ren upp­rätta ett för­slag om skuldsa­ne­ring som inne­hål­ler de upp­gif­ter som anges i 29 §.

26 §   För­sla­get om skuldsa­ne­ring ska sän­das till samt­liga kända bor­ge­nä­rer vars ford­ringar omfat­tas av för­sla­get med före­läg­gande för dem att yttra sig inom viss tid. Av före­läg­gan­det ska det framgå att ett ute­bli­vet ytt­rande inte hind­rar ett beslut om skuldsa­ne­ring. Före­läg­gan­det ska del­ges bor­ge­nä­rerna.

Om en ford­ran i ären­det inte omfat­tas av för­sla­get, ska bor­ge­nä­ren under­rät­tas om detta.

27 §   Efter utgången av den tid som avses i 26 § ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten besluta att skuldsa­ne­ring ska bevil­jas, om vill­ko­ren för skuldsa­ne­ring är upp­fyllda.

28 §   När ett beslut om skuldsa­ne­ring har med­de­lats ska detta genast kun­gö­ras i Post- och Inri­kes Tid­ningar.

Inne­hål­let i en skuldsa­ne­ring

29 §   I beslu­tet om skuldsa­ne­ring ska det bestäm­mas
   1. vilka ford­ringar som ska omfat­tas av skuldsa­ne­ringen (30-32 §§),
   2. en betal­nings­plan som anger
      a) det belopp som gäl­de­nä­ren ska betala (33 §),
      b) pla­nens längd och när den löper ut (34 §), och
      c) när och hur gäl­de­nä­ren ska betala (38 §),
   3. vil­ken avgift som Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ska ta ut (35 §),
   4. vil­ket belopp som ska för­de­las mel­lan bor­ge­nä­rerna (36 §) och hur stor pro­cen­tan­del av varje ford­ran som ska bli betald,
   5. vad som ska gälla för ford­ring­arna (37 §), och
   6. när och hur bor­ge­nä­rerna ska få betalt (41 §).

30 §   En skuldsa­ne­ring omfat­tar, om inte annat före­skrivs i 31 § eller bestäms enligt 32 §, alla ford­ringar på pengar mot gäl­de­nä­ren som har upp­kom­mit före den dag då inle­dan­de­be­slu­tet med­de­la­des.

31 §   En skuldsa­ne­ring omfat­tar inte
   1. en ford­ran på famil­je­rätts­ligt under­håll,
   2. en ford­ran för vil­ken bor­ge­nä­ren har panträtt eller annan för­måns­rätt enligt 6 eller 7 § för­måns­rättsla­gen (1970:979) eller reten­tions­rätt, till den del säker­he­ten räc­ker till för betal­ning av ford­ran,
   3. en ford­ran för vil­ken bor­ge­nä­ren, innan ett inle­dan­de­be­slut har med­de­lats, har fått för­måns­rätt enligt 8 § för­måns­rättsla­gen, när det gäl­ler egen­dom som har tagits i anspråk vid verk­stäl­lig­he­ten,
   4. en ford­ran som inte är för­fal­len till betal­ning och som är bero­ende av att bor­ge­nä­ren till­han­da­hål­ler en mot­pre­sta­tion, eller
   5. en ford­ran som är tvis­tig.

En ford­ran enligt första styc­ket 1 omfat­tas dock av skuldsa­ne­ringen om För­säk­rings­kas­san eller ett utländskt offent­ligt organ har inträtt i den under­hålls­be­rät­ti­ga­des rätt till under­hålls­bi­drag.

32 §   Om en ford­ran är bero­ende av vill­kor, inte är till belop­pet fast­ställd eller inte är för­fal­len till betal­ning, får det bestäm­mas att den inte ska omfat­tas av skuldsa­ne­ringen.

Om en ford­ran kan antas vara ogrun­dad, ska det bestäm­mas att den inte ska omfat­tas av skuldsa­ne­ringen.

33 §   Det belopp som gäl­de­nä­ren ska betala enligt betal­nings­pla­nen ska bestäm­mas så att skuldsa­ne­ringen tar i anspråk gäl­de­nä­rens samt­liga till­gångar och inkoms­ter efter avdrag för vad som ska för­be­hål­las gäl­de­nä­ren för den­nes och den­nes familjs för­sörj­ning. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 4 och 5 §§ utsök­nings­bal­ken om för­be­hålls­be­lopp ska då vara väg­le­dande.

Det får bestäm­mas att för­be­håll även ska göras för betal­ning av en ford­ran som inte omfat­tas av skuldsa­ne­ringen.

34 §   Betal­nings­pla­nens längd ska vara fem år, om det inte finns beak­tans­värda skäl att bestämma en kor­tare tid.

Betal­nings­pla­nen bör­jar löpa från beslu­tet om skuldsa­ne­ring.

Vid bestäm­man­det av tid­punk­ten för när betal­nings­pla­nen löper ut ska den tid som inle­dan­de­be­slu­tet gällt räk­nas av från betal­nings­pla­nens längd, om det inte med hän­syn till gäl­de­nä­rens age­rande efter beslu­tet är moti­ve­rat att räkna av en kor­tare tid.

35 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ska ta ut en årlig avgift av gäl­de­nä­ren för myn­dig­he­tens han­te­ring av hans eller hen­nes betal­ningar.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om avgif­tens stor­lek.

36 §   Det belopp som ska för­de­las mel­lan bor­ge­nä­rerna utgörs av de medel som gäl­de­nä­ren ska betala enligt inle­dan­de­be­slu­tet och betal­nings­pla­nen med avdrag för den avgift som avses i 35 §.

37 §   Alla ford­ringar som omfat­tas av skuldsa­ne­ringen har lika rätt.

Trots första styc­ket får en ford­ran
   1. ges sämre rätt, om bor­ge­nä­ren sam­tyc­ker till det, eller
   2. beta­las före andra ford­ringar, om den efter för­del­ning enligt 36 § avser ett mindre belopp och det är skä­ligt med hän­syn till omfatt­ningen av skul­derna och övriga omstän­dig­he­ter.

Gäl­de­nä­rens betal­ningar

38 §   Gäl­de­nä­ren ska betala en gång i måna­den, med undan­tag för juni och decem­ber som är betal­nings­fria måna­der.

Gäl­de­nä­ren ska betala till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Om det finns sär­skilda skäl, får det bestäm­mas att gäl­de­nä­ren i stäl­let ska betala direkt till bor­ge­nä­rerna.

Betal­ning­arna ska genom­fö­ras trots att beslu­tet om skuldsa­ne­ring inte har fått laga kraft.

39 §   Gäl­de­nä­ren för­lo­rar rådig­he­ten över medel som han eller hon har beta­lat in till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Myn­dig­he­ten ska genast pla­cera de inbe­talda med­len på ett rän­te­bä­rande konto.

40 §   Inbe­talda medel till­fal­ler de bor­ge­nä­rer vars ford­ringar omfat­tas av skuldsa­ne­ringen, när beslu­tet om skuldsa­ne­ring har fått laga kraft och den avgift som avses i 35 § har räk­nats av.

41 §   Inbe­talda medel som till­hör bor­ge­nä­rerna jämte ränta ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten betala ut till bor­ge­nä­rerna en gång om året.

Utbe­tal­ning till en bor­ge­när ska göras till det konto som angetts av bor­ge­nä­ren. Om det finns sär­skilda skäl, får utbe­tal­ning göras på annat sätt.

Om utbe­tal­ning till en bor­ge­när inte görs, ska en under­rät­telse skic­kas till bor­ge­nä­ren. Lag (2022:998).

41 a §   En bor­ge­när för­lo­rar sin rätt till inbe­talda medel enligt 40 § om bor­ge­nä­ren inte inom tre måna­der från dagen för den sista utbe­tal­ningen till bor­ge­nä­rerna enligt beslu­tet om skuldsa­ne­ring läm­nar sådana upp­gif­ter till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten att med­len kan beta­las ut till bor­ge­nä­ren enligt 41 § andra styc­ket.

De medel som en bor­ge­när har för­lo­rat sin rätt till ska för­de­las mel­lan övriga bor­ge­nä­rer och i andra hand beta­las till­baka till gäl­de­nä­ren. Om utbe­tal­ning eller åter­be­tal­ning inte är möj­lig, till­fal­ler med­len sta­ten. Lag (2022:998).

Exe­ku­tiva åtgär­der

42 §   Efter inle­dan­de­be­slu­tet får utmät­ning för ford­ringar som upp­kom­mit dess­förin­nan inte ske innan frå­gan om skuldsa­ne­ring är avgjord genom ett beslut som har fått laga kraft. Om utmät­ning ändå sker, är åtgär­den utan ver­kan.

Första styc­ket gäl­ler inte ford­ringar som enligt 31 § inte omfat­tas av skuldsa­ne­ringen. Det gäl­ler inte hel­ler om, efter över­kla­gande, rät­ten på begä­ran av en bor­ge­när bestäm­mer att utmät­ning får ske.

Denna para­graf tilläm­pas även i fråga om ett beslut om betal­nings­säk­ring och verk­stäl­lig­het av ett sådant beslut.

43 §   Inbe­talda medel som fort­fa­rande till­hör gäl­de­nä­ren får inte utmä­tas eller tas i anspråk för verk­stäl­lig­het av ett beslut om betal­nings­säk­ring.

44 §   Ett beslut om skuldsa­ne­ring får verk­stäl­las när det har fått laga kraft. Verk­stäl­lig­het får inte avse annat än vad som redan skulle ha beta­lats ut till bor­ge­nä­ren enligt beslu­tet om skuldsa­ne­ring.

Över­kla­gande

45 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut får över­kla­gas. Ett beslut som inte inne­bär att ären­det avgörs får över­kla­gas endast i sam­band med över­kla­gande av ett beslut som inne­bär att ären­det avgörs. Inle­dan­de­be­slu­tet och beslut om änd­ring av inle­dan­de­be­slu­tet får dock över­kla­gas sär­skilt.

Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut över­kla­gas till tings­rät­ten i den ort där gäl­de­nä­ren är bosatt. Om gäl­de­nä­ren inte är bosatt i Sve­rige, över­kla­gas beslu­tet till Stock­holms tings­rätt. Ett över­kla­gande ska ges in till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inom tre vec­kor från dagen för beslu­tet.

Vid ett över­kla­gande gäl­ler lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den, om inte annat föl­jer av denna lag. Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ska inte vara part i dom­sto­len.

46 §   Om en dom­stol bifal­ler ett över­kla­gande av gäl­de­nä­ren, ska den åter­för­visa ären­det till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten har avsla­git gäl­de­nä­rens ansö­kan med tillämp­ning av 24 § och till­räck­lig utred­ning finns, får dom­sto­len dock besluta om skuldsa­ne­ring.

Ett beslut att åter­för­visa ett ärende till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får inte över­kla­gas.

Ver­kan av en skuldsa­ne­ring

47 §   Genom en skuldsa­ne­ring befrias gäl­de­nä­ren från ansvar för betal­ningen av de skul­der som omfat­tas av skuldsa­ne­ringen i den utsträck­ning som dessa sätts ned. Genom skuldsa­ne­ringen befrias gäl­de­nä­ren även från ansvar för betal­ningen av skul­der som inte är kända i ären­det, om det inte är en sådan skuld som avses i 31 §.

Skuldsa­ne­ringen med­för att rät­ten till ränta eller dröjsmåls­av­gift på en ford­ran som omfat­tas av skuldsa­ne­ringen fal­ler bort för tiden efter den dag då inle­dan­de­be­slu­tet med­de­la­des.

Skuldsa­ne­ringen inver­kar inte på den rätt en bor­ge­när har mot en bor­gensman eller någon annan som för­u­tom gäl­de­nä­ren sva­rar för skul­den.

Ompröv­ning av ett beslut om skuldsa­ne­ring

48 §   På ansö­kan av en bor­ge­när vars ford­ran omfat­tas av skuldsa­ne­ringen får beslu­tet om skuldsa­ne­ring upp­hä­vas eller, i fall som avses i 6 och 7, änd­ras beträf­fande det som har bestämts i en fråga som avses i 29 § 2-6, om
   1. gäl­de­nä­ren har gjort sig skyl­dig till ored­lig­het mot bor­ge­nä­rer,
   2. gäl­de­nä­ren har gjort sig skyl­dig till upp­såt­ligt för­svå­rande av kon­kurs eller exe­ku­tiv för­rätt­ning,
   3. gäl­de­nä­ren i hem­lig­het har gyn­nat någon bor­ge­när för att inverka på skuldsa­ne­rings­frå­gans avgö­rande,
   4. gäl­de­nä­ren i sin ansö­kan om skuldsa­ne­ring eller annars under ären­dets hand­lägg­ning med­ve­tet har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter till men för bor­ge­nä­ren,
   5. gäl­de­nä­ren har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter till led­ning för en myn­dig­hets beslut i fråga om skatt eller avgift som omfat­tas av skuldsa­ne­ringen eller inte har läm­nat upp­gif­ter trots att han eller hon är upp­gifts­skyl­dig och detta har med­fört att ett beslut bli­vit fel­ak­tigt eller inte fat­tats,
   6. gäl­de­nä­ren inte föl­jer betal­nings­pla­nen och avvi­kel­sen inte är ringa, eller
   7. gäl­de­nä­rens eko­no­miska för­hål­lan­den väsent­li­gen har för­bätt­rats efter beslu­tet om skuldsa­ne­ring och detta beror på omstän­dig­he­ter som inte kun­nat för­ut­ses vid beslu­tet.

I fall som avses i första styc­ket 7 ska ansö­kan göras inom fem år från dagen för inle­dan­de­be­slu­tet eller, om en betal­nings­plan löper ut senare, senast den dag då pla­nen löper ut.

49 §   På ansö­kan av gäl­de­nä­ren får beslu­tet om skuldsa­ne­ring änd­ras beträf­fande det som har bestämts i en fråga som avses i 29 § 2-6, om
   1. gäl­de­nä­rens eko­no­miska för­hål­lan­den väsent­li­gen har för­änd­rats efter beslu­tet om skuldsa­ne­ring och detta beror på omstän­dig­he­ter som inte kun­nat för­ut­ses vid beslu­tet, eller
   2. det finns syn­ner­liga skäl.

50 §   Om ett beslut om skuldsa­ne­ring upp­hävs, blir en bor­gen eller annan säker­het som tredje man har ställt för betal­ning av ett belopp som avses i 29 § 4 ogil­tig. Detta gäl­ler dock inte om tredje man­nen kände till eller borde ha känt till de omstän­dig­he­ter som anges i 48 § första styc­ket 1-3 eller med­ver­kade till att gäl­de­nä­ren har åsi­do­satt sina för­plik­tel­ser enligt 48 § första styc­ket 4.

51 §   Vid en änd­ring av ett beslut om skuldsa­ne­ring får betal­nings­pla­nens längd bestäm­mas till som längst sju år.

52 §   En ansö­kan om ompröv­ning av ett beslut om skuldsa­ne­ring ska vara skrift­lig. Ansö­kan ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. det beslut som avses,
   2. det som yrkas, och
   3. de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas till stöd för ansö­kan.

Om en ansö­kan är brist­fäl­lig tilläm­pas 13 §.

53 §   Bestäm­mel­serna i 20, 22 och 23 §§ gäl­ler vid hand­lägg­ningen av ett ärende om ompröv­ning av ett beslut om skuldsa­ne­ring.

Övriga bestäm­mel­ser

54 §   Om gäl­de­nä­ren för­sätts i kon­kurs, för­fal­ler ansö­kan om skuldsa­ne­ring.

Om en ansö­kan om plan­för­hand­ling under före­tags­re­kon­struk­tion tas upp sedan gäl­de­nä­ren har ansökt om skuldsa­ne­ring, ska skuldsa­ne­rings­ä­ren­det för­kla­ras vilande. Om en rekon­struk­tions­plan fast­ställs, för­fal­ler ansö­kan om skuldsa­ne­ring.

Om gäl­de­nä­ren avli­der, för­fal­ler ansö­kan om skuldsa­ne­ring.
Lag (2022:998).

55 §   Om gäl­de­nä­ren åter­kal­lar en ansö­kan om skuldsa­ne­ring, ska ären­det avskri­vas från vidare hand­lägg­ning. Det­samma gäl­ler om ansö­kan för­fal­ler enligt 54 §.

56 §   Om en ansö­kan om skuldsa­ne­ring avslås eller avvi­sas eller ären­det avskrivs från vidare hand­lägg­ning sedan ett inle­dan­de­be­slut har med­de­lats, ska samt­liga kända bor­ge­nä­rer under­rät­tas.

Vid beslut om avslag, avvis­ning eller avskriv­ning ska medel som gäl­de­nä­ren har beta­lat in till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten åter­be­ta­las till honom eller henne när beslu­tet har fått laga kraft. Om en pågående utmät­ning har avbru­tits genom inle­dan­de­be­slu­tet, ska i stäl­let inbe­talda medel för­de­las mel­lan de ford­ringar för vilka utmät­ningen pågick.

57 §   Om det har bestämts att en ford­ran enligt 32 § första styc­ket inte ska omfat­tas av skuldsa­ne­ringen, får bor­ge­nä­ren trots före­skrif­ter i annan för­fatt­ning bevilja anstånd med betal­ningen under den tid betal­nings­pla­nen löper.

58 §   En över­ens­kom­melse som inne­bär att gäl­de­nä­ren eller tredje man till­för­säk­rar någon bor­ge­när, vars ford­ran omfat­tas av skuldsa­ne­ringen, bättre vill­kor än enligt skuldsa­ne­ringen är ogil­tig.

59 §   Soci­al­nämn­der och andra myn­dig­he­ter ska till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten eller en dom­stol som hand­läg­ger ett ärende om skuldsa­ne­ring på begä­ran lämna upp­gif­ter om gäl­de­nä­rens per­son­liga och eko­no­miska för­hål­lan­den som är av bety­delse för pröv­ningen av ären­det. Sådana upp­gif­ter ska också läm­nas av myn­dig­he­ter som anmä­ler ford­ringar enligt 19 eller 21 §.

60 §   I lagen (2017:473) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till 2015 års insol­vens­för­ord­ning finns bestäm­mel­ser om regi­stre­ring av skuldsa­ne­ringar i ett insol­vens­re­gis­ter.
Lag (2019:253).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2016:675
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2016.
   2. Genom lagen upp­hävs skuldsa­ne­rings­la­gen (2006:548).
   3. Bestäm­mel­serna i 18 § och 34 § tredje styc­ket tilläm­pas inte för ett ärende där ett beslut att inleda skuldsa­ne­ring enligt skuldsa­ne­rings­la­gen (2006:548) har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.
   4. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för beslut om skuldsa­ne­ring som har fått laga kraft före ikraft­trä­dan­det, om inte annat fram­går av punk­ten 5.
   5. Om ett beslut om skuldsa­ne­ring som avses i punk­ten 4 änd­ras efter ompröv­ning, får det på gäl­de­nä­rens begä­ran bestäm­mas att hans eller hen­nes betal­ningar fort­sätt­nings­vis ska ske till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten i enlig­het med 38 § andra styc­ket. I sådant fall gäl­ler för beslu­tet även 29, 33 och 35-37 §§, 38 § tredje styc­ket och 39-53 §§. Vilka ford­ringar som omfat­tas av skuldsa­ne­ringen får inte änd­ras.

2022:998
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2022.
   2. Bestäm­mel­sen i 19 § i den nya lydel­sen gäl­ler inte för ären­den där ett beslut att inleda skuldsa­ne­ring har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.
   3. Den nya 41 a § gäl­ler även i fråga om ären­den där betal­nings­pla­nen löpt ut före ikraft­trä­dan­det. För sådana ären­den tilläm­pas para­gra­fen dock från och med den 1 novem­ber 2022.
   4. Bestäm­mel­sen i 54 § i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande för det fall beslut om för­hand­ling om offent­ligt ackord med­de­las eller ett ackord fast­ställs enligt den upp­hävda lagen (1996:764) om före­tags­re­kon­struk­tion efter att gäl­de­nä­ren ansökt om skuldsa­ne­ring.