Mark­nads­fö­rings­lag (2008:486)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2008:486
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet KO
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:656
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2008:486
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet KO
Utfär­dad: 2008-​06-05
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:656
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­melse

1 §   Denna lag har till syfte att främja kon­su­men­ter­nas och närings­li­vets intres­sen i sam­band med mark­nads­fö­ring av pro­duk­ter och att mot­verka mark­nads­fö­ring som är otill­bör­lig mot kon­su­men­ter och näringsid­kare. Lag (2020:338).

Lagens tillämp­nings­om­råde

2 §   Lagen tilläm­pas
   1. när näringsid­kare mark­nads­för eller själva efter­frå­gar pro­duk­ter i sin närings­verk­sam­het,
   2. på tv-​sänd­ningar, beställ-​​tv och vide­o­del­nings­platt­for­mar som omfat­tas av radio-​​ och tv-​lagen (2010:696),
   3. när Kon­su­ment­om­buds­man­nen full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2017/2394 av den 12 decem­ber 2017 om sam­ar­bete mel­lan de natio­nella myn­dig­he­ter som har till­syns­an­svar för kon­su­ment­skydds­lag­stift­ningen och om upp­hä­vande av för­ord­ning (EG) nr 2006/2004, och
   4. när behö­rig myn­dig­het full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2006/123/EG av den 12 decem­ber 2006 om tjäns­ter på den inre mark­na­den.

Bestäm­mel­serna om garan­tier i 22 § tilläm­pas inte i fråga om en tjänst som till­han­da­hålls av en näringsid­kare som är eta­ble­rad i en annan stat än Sve­rige inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES). Det­samma gäl­ler 4 § tredje styc­ket och 7 § när en näringsid­kare, som är eta­ble­rad i en annan stat än Sve­rige inom EES, rik­tar mark­nads­fö­ring mot en annan näringsid­kare. Lag (2020:874).

Defi­ni­tio­ner

3 §   I denna lag avses med

affärs­be­slut: ett beslut som fat­tas av en kon­su­ment eller en näringsid­kare om huruvida, hur och under vilka för­ut­sätt­ningar en pro­dukt ska köpas, om hela eller delar av köpe­sum­man ska beta­las, om pro­duk­ten ska behål­las eller över­lå­tas, eller om en avtal­sen­lig rät­tig­het i sam­band med pro­duk­ten ska utnytt­jas, oav­sett om kon­su­men­ten eller näringsid­ka­ren beslu­tar att handla eller att avstå från att handla,
digi­talt inne­håll: data som fram­ställs och till­han­da­hålls i digi­tal form,
digi­tal tjänst: en tjänst som gör det möj­ligt för kon­su­men­ten att skapa, bear­beta, lagra eller få till­gång till upp­gif­ter i digi­tal form, eller att utbyta upp­gif­ter eller inte­ra­gera på annat sätt med upp­gif­ter i digi­tal form som lad­das upp eller ska­pas av kon­su­men­ten eller av andra använ­dare av tjäns­ten,
drifts­kom­pa­ti­bi­li­tet: för­måga att fun­gera med annan hård­vara eller pro­gram­vara än sådan som nor­malt används med samma typ av varor med digi­tala delar, digi­talt inne­håll eller digi­tala tjäns­ter,
elektro­nisk post: ett adres­se­rat eller på något annat sätt indi­vi­du­a­li­se­rat elektro­niskt med­de­lande i form av text, röst, ljud eller bild som sänds via ett all­mänt elektro­niskt kom­mu­ni­ka­tions­nät och som kan lag­ras i nätet eller i mot­ta­ga­rens ter­mi­nal­ut­rust­ning tills mot­ta­ga­ren häm­tar det,
god mark­nads­fö­rings­sed: god affärs­sed eller andra veder­tagna nor­mer som syf­tar till att skydda kon­su­men­ter och näringsid­kare vid mark­nads­fö­ring av pro­duk­ter,
kom­pa­ti­bi­li­tet: för­måga att utan kon­ver­te­ring fun­gera med sådan hård­vara eller pro­gram­vara som nor­malt används med samma typ av varor med digi­tala delar, digi­talt inne­håll eller digi­tala tjäns­ter,
kon­su­ment: en fysisk per­son som hand­lar huvud­sak­li­gen för ända­mål som fal­ler utan­för närings­verk­sam­het,
mark­nads­fö­ring: reklam och andra åtgär­der i närings­verk­sam­het som är ägnade att främja avsätt­ningen av och till­gången till pro­duk­ter inbe­gri­pet en näringsid­ka­res hand­lande, under­lå­ten­het eller någon annan åtgärd eller bete­ende i övrigt före, under eller efter för­sälj­ning eller leve­rans av pro­duk­ter till kon­su­men­ter eller näringsid­kare,
mark­nads­plats online: en tjänst som använ­der pro­gram­vara, inbe­gri­pet en webb­plats, en del av en webb­plats eller en appli­ka­tion, som admi­ni­stre­ras av en näringsid­kare eller för den­nes räk­ning och som gör det möj­ligt för kon­su­men­ten att ingå distans­av­tal med andra näringsid­kare eller kon­su­men­ter,
näringsid­kare: en fysisk eller juri­disk per­son som hand­lar för ända­mål som har sam­band med den egna närings­verk­sam­he­ten,
pro­duk­ter: alla typer av varor och tjäns­ter, även digi­tala tjäns­ter, digi­talt inne­håll, fast egen­dom och rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter,

rank­ning: den rela­tiva posi­tion som en näringsid­kare till­de­lar pro­duk­ter så som de pre­sen­te­ras, orga­ni­se­ras eller vida­re­be­fordras, obe­ro­ende av vilka tek­niska medel som används för sådan pre­sen­ta­tion, orga­ni­sa­tion eller vida­re­be­ford­ran,
vara: lös sak, med eller utan digi­tala delar,
vara med digi­tala delar: lös sak som är inte­gre­rad eller sam­man­kopp­lad med ett digi­talt inne­håll eller en digi­tal tjänst på ett sådant sätt att avsak­na­den av det digi­tala inne­hål­let eller den digi­tala tjäns­ten gör att varan inte kan använ­das på det sätt som är avsett. Lag (2022:656).

Otill­bör­lig mark­nads­fö­ring

Direk­tiv­bi­la­gan

4 §   Bilaga I till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otill­bör­liga affärs­me­to­der som tilläm­pas av näringsid­kare gente­mot kon­su­men­ter på den inre mark­na­den och om änd­ring av rådets direk­tiv 84/450/EEG och Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 2006/2004 ska gälla som lag i Sve­rige. Rege­ringen till­kän­na­ger den aktu­ella bila­gan i Svensk för­fatt­nings­sam­ling.

Vid en pröv­ning enligt någon av bestäm­mel­serna i bilaga I till direk­ti­vet ska denna lag tilläm­pas.

Bestäm­mel­serna i punk­terna 1-31 i bilaga I till direk­ti­vet ska tilläm­pas även om mark­nads­fö­ringen rik­tas till näringsid­kare.

Bestäm­mel­sen i punkt 14 i bilaga I till direk­ti­vet ska tilläm­pas på åtgär­der som skett i strid med denna punkt om inte åtgär­den omfat­tas av spel­la­gen (2018:1138).
Lag (2020:338).

God mark­nads­fö­rings­sed

5 §   Mark­nads­fö­ring ska stämma över­ens med god mark­nads­fö­rings­sed.

6 §   Mark­nads­fö­ring som stri­der mot god mark­nads­fö­rings­sed enligt 5 § är att anse som otill­bör­lig om den i märk­bar mån påver­kar eller san­no­likt påver­kar mot­ta­ga­rens för­måga att fatta ett väl­grun­dat affärs­be­slut.

Aggres­siv mark­nads­fö­ring

7 §   En näringsid­kare får inte använda sig av aggres­siv mark­nads­fö­ring.

Mark­nads­fö­ringen är att anse som aggres­siv om den inne­fat­tar tra­kas­se­rier, tvång, fysiskt våld, hot eller annat aggres­sivt påtryck­nings­me­del.

Aggres­siv mark­nads­fö­ring är att anse som otill­bör­lig om den i märk­bar mån påver­kar eller san­no­likt påver­kar mot­ta­ga­rens för­måga att fatta ett väl­grun­dat affärs­be­slut.

Sådan aggres­siv mark­nads­fö­ring som anges i punk­terna 24-31 i bilaga I till direk­tiv 2005/29/EG är all­tid att anse som otill­bör­lig.

7 a §   Vid bedöm­ningen av om mark­nads­fö­ringen är aggres­siv ska dess art samt tid­punk­ten, var­ak­tig­he­ten och plat­sen för mark­nads­fö­ringen sär­skilt beak­tas. Det ska också sär­skilt beak­tas om näringsid­ka­ren
   1. använ­der ett hot­fullt eller krän­kande språk eller bete­ende,
   2. utnytt­jar ett spe­ci­ellt missöde eller omstän­dig­he­ter, som näringsid­ka­ren kän­ner till och som är av sådan vikt att de för­säm­rar kon­su­men­tens omdöme, för att påverka kon­su­men­tens
beslut i fråga om produkten,    
3. använ­der betung­ande eller opro­por­tio­ner­liga hin­der som inte föl­jer av avta­let när en kon­su­ment vill utöva sina rät­tig­he­ter enligt avta­let, inbe­gri­pet rät­ten att häva ett avtal eller att byta till en annan pro­dukt eller en annan näringsid­kare, eller
   4. upp­ger sig komma att vidta åtgär­der som inte lag­li­gen kan genom­fö­ras. Lag (2016:22).

Vil­se­le­dande mark­nads­fö­ring

8 §   Mark­nads­fö­ring som är vil­se­le­dande enligt någon av bestäm­mel­serna i 9, 10 eller 12-17 §§ är att anse som otill­bör­lig om den påver­kar eller san­no­likt påver­kar mot­ta­ga­rens för­måga att fatta ett väl­grun­dat affärs­be­slut.

Sådan vil­se­le­dande mark­nads­fö­ring som anges i punk­terna 1-23 i bilaga I till direk­tiv 2005/29/EG är all­tid att anse som otill­bör­lig.

Reklami­den­ti­fi­e­ring

9 §   All mark­nads­fö­ring ska utfor­mas och pre­sen­te­ras så att det tyd­ligt fram­går att det är fråga om mark­nads­fö­ring.

Det ska också tyd­ligt framgå vem som sva­rar för mark­nads­fö­ringen. Detta gäl­ler dock inte fram­ställ­ningar vars enda syfte är att skapa upp­märk­sam­het inför upp­föl­jande fram­ställ­ningar.

För­bud mot vil­se­le­dande mark­nads­fö­ring

10 §   En näringsid­kare får vid mark­nads­fö­ringen inte använda sig av fel­ak­tiga påstå­en­den eller andra fram­ställ­ningar som är vil­se­le­dande i fråga om näringsid­ka­rens egen eller någon annans närings­verk­sam­het.

Första styc­ket gäl­ler sär­skilt fram­ställ­ningar som rör
   1. pro­duk­tens före­komst, art, mängd, kva­li­tet och andra utmär­kande egen­ska­per,
   2. pro­duk­tens ursprung, använd­ning och ris­ker såsom inver­kan på hälsa och miljö,
   3. kundser­vice, rekla­ma­tions­han­te­ring samt metod och datum för till­verk­ning eller till­han­da­hål­lande,
   4. pro­duk­tens pris, grun­derna för pris­be­räk­ningen, sär­skilda pris­för­de­lar och betal­nings­vill­ko­ren,
   5. näringsid­ka­rens egna eller andra näringsid­ka­res kva­li­fi­ka­tio­ner, ställ­ning på mark­na­den, åta­gan­den, varu­mär­ken, varu­namn, kän­ne­tec­ken och andra rät­tig­he­ter,
   6. belö­ningar och utmär­kel­ser som har till­de­lats näringsid­ka­ren,
   7. leve­rans­vill­kor för pro­duk­ten,
   8. beho­vet av ser­vice, reserv­de­lar, byte eller repa­ra­tion,
   9. näringsid­ka­rens åta­gande att följa upp­fö­ran­de­ko­der, och
   10. kon­su­men­tens rät­tig­he­ter enligt lag eller annan för­fatt­ning.

En näringsid­kare får inte hel­ler ute­lämna väsent­lig infor­ma­tion i mark­nads­fö­ringen av sin egen eller någon annans närings­verk­sam­het. Med vil­se­le­dande ute­läm­nande avses även sådana fall när den väsent­liga infor­ma­tio­nen ges på ett oklart, obe­grip­ligt, tve­ty­digt eller annat olämp­ligt sätt.

Begräns­ningar i kom­mu­ni­ka­tions­me­diet m.m.

11 §   Vid bedöm­ningen av om en fram­ställ­ning är vil­se­le­dande enligt 10 § tredje styc­ket, får beak­tas det använda kom­mu­ni­ka­tions­me­di­ets begräns­ningar i tid och utrymme samt de åtgär­der som näringsid­ka­ren har vid­ta­git för att på något annat sätt lämna infor­ma­tio­nen.

Köper­bju­dan­den

12 §   Mark­nads­fö­ringen är vil­se­le­dande om näringsid­ka­ren i en fram­ställ­ning erbju­der kon­su­men­ter en bestämd pro­dukt med en pri­san­gi­velse utan att föl­jande väsent­liga infor­ma­tion fram­går:
   1. pro­duk­tens utmär­kande egen­ska­per i den omfatt­ning som är lämp­lig för mediet och pro­duk­ten,
   2. pris och jäm­för­pris angi­vet på det sätt som fram­går av 7-10 §§ pris­in­for­ma­tions­la­gen (2004:347),
   3. näringsid­ka­rens iden­ti­tet och geo­gra­fiska adress,
   4. vill­kor för betal­ning, leve­rans och full­gö­rande om de avvi­ker från vad som är nor­malt för bran­schen eller pro­duk­ten i fråga,
   5. infor­ma­tion om ång­er­rätt eller rätt att häva ett köp som ska läm­nas till kon­su­men­ten enligt lag.

Mark­nads­fö­ringen är också vil­se­le­dande om näringsid­ka­ren i en fram­ställ­ning erbju­der kon­su­men­ter flera bestämda pro­duk­ter med en upp­gift om ett gemen­samt pris, utan att erbju­dan­det inne­hål­ler väsent­lig infor­ma­tion enligt punk­terna 1-5 i första styc­ket. Lag (2022:656).

12 a §   Om en kon­su­ment i en fram­ställ­ning på en mark­nads­plats online erbjuds en bestämd pro­dukt med en pri­san­gi­velse eller flera bestämda pro­duk­ter med en upp­gift om ett gemen­samt pris, ska den näringsid­kare som till­han­da­hål­ler mark­nads­plat­sen infor­mera kon­su­men­ten om huruvida den som erbju­der pro­duk­ten är näringsid­kare eller inte, base­rat på den upp­gift om det som denne läm­nat. Infor­ma­tio­nen ska anses vara väsent­lig enligt 10 § tredje styc­ket. Lag (2022:656).

Rank­ning av pro­duk­ter

12 b §   En näringsid­kare som ger kon­su­men­ter möj­lig­het att söka digi­talt efter pro­duk­ter ska infor­mera om de kri­te­rier som främst bestäm­mer rank­ningen av pro­duk­ter som pre­sen­te­ras och deras bety­delse jäm­fört med

andra kri­te­rier. Infor­ma­tio­nen ska ges i ett sär­skilt avsnitt i onli­ne­gräns­snit­tet och vara direkt och lätt till­gäng­ligt från den plats där sökre­sul­ta­ten pre­sen­te­ras.

Infor­ma­tio­nen ska anses vara väsent­lig enligt 10 § tredje styc­ket.

Infor­ma­tion om hur rank­ningen går till behö­ver inte läm­nas av leve­ran­tö­rer av sök­mo­to­rer enligt arti­kel 2.6 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främ­jande av rätt­visa vill­kor och trans­pa­rens för före­tags­an­vän­dare av onli­ne­ba­se­rade för­med­lings­tjäns­ter.
Lag (2022:656).

Kon­su­mentre­cen­sio­ner

12 c §   En näringsid­kare som ger till­gång till kon­su­mentre­cen­sio­ner av pro­duk­ter ska infor­mera om huruvida näringsid­ka­ren säker­stäl­ler att recen­sio­nerna kom­mer från kon­su­men­ter som har använt eller köpt pro­duk­terna och i så fall på vil­ket sätt det görs. Infor­ma­tio­nen ska anses vara väsent­lig enligt 10 § tredje styc­ket. Lag (2022:656).

Vil­se­le­dande för­pack­nings­stor­le­kar

13 §   En näringsid­kare får vid mark­nads­fö­ringen inte använda för­pack­ningar som genom sin stor­lek eller yttre utform­ning i övrigt är vil­se­le­dande i fråga om pro­duk­tens mängd, stor­lek eller form.

Vil­se­le­dande efter­bild­ningar

14 §   En näringsid­kare får vid mark­nads­fö­ringen inte använda efter­bild­ningar som är vil­se­le­dande genom att de lätt kan för­väx­las med någon annan näringsid­ka­res kända och sär­präg­lade pro­duk­ter. Detta gäl­ler dock inte efter­bild­ningar vil­kas utform­ning huvud­sak­li­gen tjä­nar till att göra pro­duk­ten funk­tio­nell.

Mark­nads­fö­ring av varor som iden­tiska

14 a §   En näringsid­kare får vid mark­nads­fö­ring av en vara inte fram­ställa den som iden­tisk med en vara som mark­nads­förs i andra med­lems­sta­ter i Euro­pe­iska uni­o­nen, om varor­nas sam­man­sätt­ning eller egen­ska­per väsent­ligt skil­jer sig åt och det inte är moti­ve­rat av legi­tima och objek­tiva skäl.
Lag (2022:656).

Kon­kurs­ut­för­sälj­ningar

15 §   En näringsid­kare får vid mark­nads­fö­ringen använda uttryc­ket "kon­kurs", ensamt eller i för­e­ning med något annat uttryck, bara om pro­duk­terna bjuds ut av kon­kurs­boet eller för dess räk­ning.

Utför­sälj­ningar

16 §   En näringsid­kare får vid mark­nads­fö­ring av pro­duk­ter använda uttryc­ken "slut­för­sälj­ning", "utför­sälj­ning" eller något annat uttryck med mot­sva­rande inne­börd bara om
   1. det är fråga om en slut­för­sälj­ning av näringsid­ka­rens hela varu­la­ger eller en klart avgrän­sad del av det,
   2. för­sälj­ningen sker under en begrän­sad tid, och
   3. pri­serna är väsent­ligt lägre än näringsid­ka­rens nor­mala pri­ser för mot­sva­rande pro­duk­ter.

Rea­li­sa­tio­ner

17 §   En näringsid­kare får vid mark­nads­fö­ring av pro­duk­ter använda uttryc­ket "rea­li­sa­tion" eller något annat uttryck med mot­sva­rande inne­börd bara om
   1. för­sälj­ningen avser pro­duk­ter som ingår i näringsid­ka­rens ordi­na­rie sor­ti­ment,
   2. för­sälj­ningen sker under en begrän­sad tid, och
   3. pri­serna är väsent­ligt lägre än näringsid­ka­rens nor­mala pri­ser för mot­sva­rande pro­duk­ter.

Jäm­fö­rande reklam

18 §   En näringsid­kare får i sin reklam direkt eller indi­rekt peka ut en annan näringsid­kare eller den­nes pro­duk­ter bara om jäm­fö­rel­sen
   1. inte är vil­se­le­dande,
   2. avser pro­duk­ter som sva­rar mot samma behov eller är avsedda för samma ända­mål,
   3. på ett objek­tivt sätt avser väsent­liga, rele­vanta, kon­trol­ler­bara och utmär­kande egen­ska­per hos pro­duk­terna,
   4. inte med­för för­väx­ling mel­lan näringsid­ka­ren och en annan näringsid­kare eller mel­lan deras pro­duk­ter, varu­mär­ken, före­tags­namn eller andra kän­ne­tec­ken,
   5. inte misskre­di­te­rar eller är ned­sät­tande för en annan näringsid­ka­res verk­sam­het, för­hål­lan­den, pro­duk­ter, varu­mär­ken, före­tags­namn eller andra kän­ne­tec­ken,
   6. i fråga om varor med ursprungs­be­teck­ning all­tid avser varor med samma beteck­ning,
   7. inte drar otill­bör­lig för­del av en annan näringsid­ka­res renommé som är för­knip­pat med näringsid­ka­rens varu­märke, före­tags­namn eller andra kän­ne­tec­ken eller varans ursprungs­be­teck­ning, och
   8. inte fram­stäl­ler en pro­dukt som en imi­ta­tion eller kopia av en pro­dukt som har ett skyd­dat varu­märke eller före­tags­namn. Lag (2018:1684).

Obe­ställd reklam

19 §   En näringsid­kare får vid mark­nads­fö­ring till en fysisk per­son använda elektro­nisk post, tele­fax eller sådana upp­ring­nings­au­to­ma­ter eller andra lik­nande auto­ma­tiska system för indi­vi­du­ell kom­mu­ni­ka­tion som inte betjä­nas av någon enskild, bara om den fysiska per­so­nen har sam­tyckt till det på för­hand.

Har näringsid­ka­ren fått den fysiska per­so­nens upp­gif­ter om elektro­nisk adress för elektro­nisk post i sam­band med för­sälj­ning av en pro­dukt till per­so­nen, gäl­ler inte kra­vet på sam­tycke enligt första styc­ket om,
   1. den fysiska per­so­nen inte mot­satt sig att upp­gif­ten om elektro­nisk adress används i mark­nads­fö­rings­syfte med använ­dande av elektro­nisk post,
   2. mark­nads­fö­ringen avser näringsid­ka­rens egna, likar­tade pro­duk­ter och
   3. den fysiska per­so­nen klart och tyd­ligt ges möj­lig­het att kost­nads­fritt och enkelt mot­sätta sig att upp­gif­ten används i mark­nads­fö­rings­syfte när den sam­las in och vid varje föl­jande mark­nads­fö­rings­med­de­lande.

20 §   Vid mark­nads­fö­ring med elektro­nisk post ska med­de­lan­det all­tid inne­hålla en gil­tig adress till vil­ken mot­ta­ga­ren kan sända en begä­ran om att mark­nads­fö­ringen ska upp­höra. Detta gäl­ler även vid mark­nads­fö­ring till en juri­disk per­son.

20 a §   Vid mark­nads­fö­ring av infor­ma­tions­sam­häl­lets tjäns­ter med elektro­nisk post får mot­ta­ga­ren inte upp­ma­nas att besöka webb­plat­ser vars mark­nads­fö­ring stri­der mot 9 § eller 10 § tredje styc­ket. Lag (2011:591).

21 §   En näringsid­kare får använda andra meto­der för indi­vi­du­ell kom­mu­ni­ka­tion på distans än sådana som avses i 19 §, om inte den fysiska per­so­nen tyd­ligt mot­satt sig att meto­den används.

Infor­ma­tion om garan­tier

22 §   En näringsid­kare, som vid mark­nads­fö­ringen erbju­der sig att genom en garanti eller lik­nande utfäs­telse under en viss tid svara för en pro­dukt eller del därav eller för en egen­skap hos pro­duk­ten, ska lämna köpa­ren klar och begrip­lig infor­ma­tion om näringsid­ka­rens namn och adress, pro­duk­tens beteck­ning, utfäs­tel­sens vill­kor och hur köpa­ren kan göra utfäs­tel­sen gäl­lande. Infor­ma­tion ska även läm­nas om att köpa­rens rät­tig­he­ter enligt lag inte påver­kas av utfäs­tel­sen.

Utfäs­tel­sen och infor­ma­tio­nen ska läm­nas vid för­sälj­ningen och senast vid avläm­nan­det av pro­duk­ten. Dessa ska läm­nas i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för köpa­ren. Lag (2022:264).

Infor­ma­tion innan ett kon­su­mentav­tal ingås

22 a §   Vid andra avtal än distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler enligt 1 kap. 2 § lagen (2005:59) om distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler ska näringsid­ka­ren innan avta­let ingås ge kon­su­men­ten klar och begrip­lig infor­ma­tion om
   1. sitt namn och tele­fon­num­mer samt sin gatu­a­dress och e- post­a­dress,
   2. pro­duk­tens huvud­sak­liga egen­ska­per i den omfatt­ning som är lämp­lig med hän­syn till pro­duk­ten och till hur infor­ma­tio­nen ges,
   3. pro­duk­tens pris, inbe­gri­pet skat­ter och avgif­ter, eller, om pri­set inte kan anges i för­väg, hur pri­set beräk­nas,
   4. kost­na­der för leve­rans eller porto och andra till­kom­mande kost­na­der,
   5. vill­ko­ren för betal­ning samt för leve­rans eller full­gö­rande på något annat sätt och tid­punkt för leve­rans eller full­gö­rande,
   6. den rätt som kon­su­men­ten har att rekla­mera enligt lag och hur rekla­ma­tion kan göras,
   7. åta­gan­den från näringsid­ka­ren eller till­ver­ka­ren om att, utö­ver vad som föl­jer av lag, betala till­baka det som beta­lats för pro­duk­ten, byta ut eller repa­rera den eller utföra någon form av ser­vice på den, ifall pro­duk­ten inte över­ens­stäm­mer med upp­gif­ter som läm­nats i utfäs­tel­ser eller mark­nads­fö­ring eller om det finns andra avvi­kel­ser från upp­gif­ter som läm­nats på ett sådant sätt,
   8. den assi­stans och ser­vice som gäl­ler efter för­sälj­ningen,
   9. avta­lets löp­tid,
   10. vill­ko­ren för att säga upp avta­let, om det gäl­ler tills vidare eller för­nyas auto­ma­tiskt,
   11. funk­tio­nen hos en vara med digi­tala delar, digi­talt inne­håll eller en digi­tal tjänst, inbe­gri­pet tek­niska skydds­åt­gär­der, och
   12. kom­pa­ti­bi­li­tet och drifts­kom­pa­ti­bi­li­tet mel­lan varor med digi­tala delar, digi­talt inne­håll och digi­tala tjäns­ter, i den utsträck­ning näringsid­ka­ren kän­ner till eller borde känna till det.

Infor­ma­tions­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket gäl­ler inte, om infor­ma­tio­nen fram­går av sam­man­hanget. Infor­ma­tions­skyl­dig­he­ten gäl­ler inte hel­ler i fråga om
   1. avtal som inte inne­bär en betal­nings­för­plik­telse för kon­su­men­ten eller, i fråga om avtal om digi­talt inne­håll som leve­re­ras på något annat sätt än på ett fysiskt medium eller digi­tala tjäns­ter, att kon­su­men­ten ska till­han­da­hålla per­son­upp­gif­ter på det sätt som anges i 2 kap. 1 § andra styc­ket lagen om distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler,
   2. var­dag­liga avtal som full­görs ome­del­bart,
   3. andra avtal om fast egen­dom än sådana som avser uthyr­ning av fast egen­dom, eller
   4. avtal som anges i 2 kap. 1 a § första styc­ket 1, 2 och 6-8 samt andra styc­ket och i 3 kap. lagen om distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler. Lag (2022:656).

För­bud och åläg­gan­den

För­bud mot viss mark­nads­fö­ring

23 §   En näringsid­kare vars mark­nads­fö­ring är otill­bör­lig får för­bju­das att fort­sätta med denna eller med någon annan lik­nande åtgärd.

Ett för­bud enligt första styc­ket får med­de­las också
   1. en anställd hos näringsid­ka­ren,
   2. någon annan som hand­lar på näringsid­ka­rens väg­nar, och
   3. var och en som i övrigt väsent­ligt har bidra­git till mark­nads­fö­ringen.

Åläg­gande att lämna infor­ma­tion

24 §   En näringsid­kare som vid sin mark­nads­fö­ring låter bli att lämna väsent­lig infor­ma­tion får åläg­gas att lämna sådan infor­ma­tion.

Ett sådant åläg­gande får med­de­las också
   1. en anställd hos näringsid­ka­ren, och
   2. någon annan som hand­lar på näringsid­ka­rens väg­nar.

Ett åläg­gande enligt första styc­ket får inne­hålla en skyl­dig­het att lämna infor­ma­tio­nen
   1. i annon­ser eller andra fram­ställ­ningar som näringsid­ka­ren använ­der vid mark­nads­fö­ringen,
   2. genom märk­ning på varan eller i någon annan form på sälj­stäl­let, eller
   3. i viss form till kon­su­men­ter som begär det.

Åläg­gande att till­han­da­hålla tek­niska hjälp­me­del

25 §   En tjäns­te­le­ve­ran­tör enligt lagen (2002:562) om elektro­nisk han­del och andra infor­ma­tions­sam­häl­lets tjäns­ter som i strid med 10 § i den lagen låter bli att till­han­da­hålla sådana tek­niska hjälp­me­del som avses där får åläg­gas att till­han­da­hålla hjälp­med­len.

Vite

26 §   Ett för­bud enligt 23 § och ett åläg­gande enligt 24 eller 25 § ska för­e­nas med vite, om det inte av sär­skilda skäl är obe­höv­ligt.

Inte­ri­mis­tiska beslut

27 §   Rät­ten får med­dela för­bud enligt 23 § eller åläg­gande enligt 24 eller 25 § att gälla tills vidare om
   1. käran­den visar san­no­lika skäl för sin talan, och
   2. det skä­li­gen kan befa­ras att sva­ran­den genom att vidta eller låta bli att vidta en viss hand­ling mins­kar bety­del­sen av ett för­bud eller åläg­gande.

I fråga om beslut enligt första styc­ket tilläm­pas 15 kap. 5 § andra-​​fjärde styc­kena samt 6 och 8 §§ rät­te­gångs­bal­ken.
Beslu­tet får verk­stäl­las genast. För­ord­ning (2011:1216).

Före­läg­gan­den

28 §   I fall som inte är av större vikt får Kon­su­ment­om­buds­man­nen med­dela före­läg­gande om
   1. för­bud som avses i 23 § (för­buds­före­läg­gande),
   2. åläg­gande som avses i 24 § (infor­ma­tions­före­läg­gande), eller
   3. åläg­gande som avses i 25 §.

Ett före­läg­gande ska för­e­nas med vite, om det inte av sär­skilda skäl är obe­höv­ligt.

Kon­su­ment­om­buds­man­nen får bestämma att ett före­läg­gande ska gälla ome­del­bart. Lag (2016:793).

Mark­nads­stör­nings­av­gift

För­ut­sätt­ningar för avgift

29 §   En näringsid­kare får åläg­gas att betala en sär­skild avgift (mark­nads­stör­nings­av­gift) om näringsid­ka­ren, eller någon som hand­lar på näringsid­ka­rens väg­nar, upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har bru­tit mot någon bestäm­melse i denna lag eller i bilaga I till direk­tiv 2005/29/EG.

Vid över­trä­del­ser av 5 § får mark­nads­stör­nings­av­gift åläg­gas endast om över­trä­del­sen omfat­tas av ett beslut om för­bud eller åläg­gande enligt denna lag som har fått laga kraft.

Det som anges i första och andra styc­kena gäl­ler också en näringsid­kare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het väsent­ligt har bidra­git till över­trä­del­sen.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2022:656).

29 a §   Vid pröv­ningen av om mark­nads­stör­nings­av­gift ska åläg­gas ska det beak­tas hur all­var­lig över­trä­del­sen är. Sär­skild hän­syn ska tas till över­trä­del­sens art, var­ak­tig­het, omfatt­ning och sprid­ning. Lag (2016:793).

30 §   Talan om att påföra en mark­nads­stör­nings­av­gift för en över­trä­delse får inte tas upp till pröv­ning, om över­trä­del­sen omfat­tas av ett för­bud eller ett åläg­gande som har för­e­nats med vite enligt denna lag och talan om utdö­mande av vitet har väckts. Lag (2022:656).

Avgif­tens stor­lek

31 §   Mark­nads­stör­nings­av­gif­ten ska fast­stäl­las till lägst tio tusen kro­nor och högst fyra pro­cent av näringsid­ka­rens omsätt­ning räken­skaps­å­ret innan över­trä­del­sen upp­hörde eller när näringsid­ka­ren del­gavs stäm­nings­an­sö­kan, om den inte har upp­hört dess­förin­nan.

Om över­trä­del­sen har inträf­fat under näringsid­ka­rens första verk­sam­hetsår eller om upp­gif­ter om års­om­sätt­ningen annars sak­nas eller är brist­fäl­liga, får års­om­sätt­ningen upp­skat­tas. Avgif­ten får i ett sådant fall fast­stäl­las till ett belopp i kro­nor mot­sva­rande högst två mil­jo­ner euro.

Rik­tas talan mot flera näringsid­kare ska avgif­ten fast­stäl­las sär­skilt för var och en av dem. Lag (2022:656).

32 §   När mark­nads­stör­nings­av­gif­ten fast­ställs ska dom­sto­len ta hän­syn till
   1. över­trä­del­sens all­var med beak­tande sär­skilt av dess art, var­ak­tig­het och omfatt­ning,
   2. åtgär­der som näringsid­ka­ren har vid­ta­git för att lindra eller avhjälpa den skada som en kon­su­ment eller en annan näringsid­kare har lidit,
   3. tidi­gare över­trä­del­ser som näringsid­ka­ren har gjort sig skyl­dig till,
   4. i den utsträck­ning det fram­går, den vinst som näringsid­ka­ren har gjort eller för­lust som und­vi­kits genom över­trä­del­sen,
   5. i grän­sö­ver­skri­dande fall, sank­tio­ner som har påförts näringsid­ka­ren för samma över­trä­delse i andra med­lems­sta­ter i Euro­pe­iska uni­o­nen, ifall infor­ma­tion om sådana sank­tio­ner finns till­gäng­lig via den meka­nism som inrät­tats genom Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2017/2394 av den 12 decem­ber 2017 om sam­ar­bete mel­lan de natio­nella myn­dig­he­ter som har till­syns­an­svar för kon­su­ment­skydds­lag­stift­ningen och om upp­hä­vande av för­ord­ning (EG) nr 2006/2004, och
   6. för­svå­rande eller förmild­rande omstän­dig­he­ter utö­ver dem i 1-5.

Näringsid­ka­ren får befrias från att betala avgif­ten om det finns syn­ner­liga skäl för det. Lag (2022:656).

Betal­ning av avgif­ten

33 §   Mark­nads­stör­nings­av­gift ska beta­las till Kam­mar­kol­le­giet inom tret­tio dagar efter det att domen har vun­nit laga kraft eller den längre tid som anges i domen.

Om avgif­ten inte beta­las inom den tid som anges i första styc­ket ska Kam­mar­kol­le­giet lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

Pre­skrip­tion

34 §   En mark­nads­stör­nings­av­gift får dömas ut bara om stäm­nings­an­sö­kan har del­getts den som ansprå­ket rik­tar sig mot inom fem år från det att över­trä­del­sen upp­hörde.

35 §   En mark­nads­stör­nings­av­gift fal­ler bort om domen inte har kun­nat verk­stäl­las inom fem år från det att den vann laga kraft.

Kvar­stad

36 §   För att säker­ställa ett anspråk på mark­nads­stör­nings­av­gift får dom­sto­len besluta om kvar­stad. I ett sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2020:338).

Ska­de­stånd

37 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot ett för­bud eller ett åläg­gande som har med­de­lats med stöd av 23, 24 eller 25 §, eller mot 7 §, eller mot 8 § och någon av bestäm­mel­serna i 9, 10, 12-17 §§, eller mot någon av bestäm­mel­serna i 18-22 a §§, eller mot någon av punk­terna i bilaga I till direk­tiv 2005/29/EG, ska ersätta den skada som där­i­ge­nom upp­kom­mer för en kon­su­ment eller någon annan näringsid­kare.

När ersätt­ningen till näringsid­kare bestäms får hän­syn tas även till omstän­dig­he­ter av annan än eko­no­misk art.
Lag (2014:16).

38 §   Rät­ten till ska­de­stånd fal­ler bort om talan inte väcks inom fem år från det att ska­dan upp­kom.

Utplå­nande

Utplå­nande m.m. av vil­se­le­dande fram­ställ­ningar

39 §   Vid över­trä­delse av ett vites­för­bud enligt 23 §, eller av 8 § och någon av bestäm­mel­serna i 9, 10, 12-17 §§, eller av 18 §, eller av någon av punk­terna 1-23 i bilaga I till direk­tiv 2005/29/EG, får rät­ten efter vad som är skä­ligt besluta att en vil­se­le­dande fram­ställ­ning som finns på en vara, för­pack­ning, tryck­sak, affärs­hand­ling eller lik­nande ska utplå­nas eller änd­ras så att den inte längre är vil­se­le­dande. Om detta syfte inte kan upp­nås på något annat sätt får rät­ten besluta att egen­do­men ska för­stö­ras.

Säker­hets­åt­gär­der

40 §   Om käran­den visar san­no­lika skäl för bifall till ett yrkande enligt 39 § och det skä­li­gen kan befa­ras att sva­ran­den genom att vidta eller att låta bli att vidta en viss hand­ling mins­kar bety­del­sen av ett beslut om utplå­nande, får rät­ten besluta om lämp­lig åtgärd att gälla tills vidare. I fråga om en sådan åtgärd gäl­ler 15 kap. 3 § andra styc­ket, 5 § andra-​​fjärde styc­kena samt 6 och 8 §§ rät­te­gångs­bal­ken. Beslu­tet får verk­stäl­las genast.

Fram­ställs ett yrkande enligt 39 § i ett mål om utdö­mande av vite som har före­lagts med stöd av denna lag gäl­ler i stäl­let för bestäm­mel­serna i första styc­ket att egen­do­men får tas i beslag. I sådant fall tilläm­pas före­skrif­terna i 27 kap.
rät­te­gångs­bal­ken om beslag i brott­mål. Beslu­tet får verk­stäl­las genast.

41 §   Beslut att utplåna vil­se­le­dande fram­ställ­ningar enligt 39 § och beslut om säker­hets­åt­gärd enligt 40 § med­de­las på yrkande av part av den dom­stol där en rät­te­gång om för­bud enligt 23 §, mark­nads­stör­nings­av­gift enligt 29 § eller ska­de­stånd enligt 37 § pågår.

Beslut att utplåna fram­ställ­ningar på grund av över­trä­delse av ett vites­för­bud enligt 23 och 26 §§ får med­de­las på yrkande av part av den dom­stol där en rät­te­gång om utdö­mande av vitet pågår.

Var­nings­med­de­lande

41 a §   Om en näringsid­ka­res mark­nads­fö­ring på inter­net är otill­bör­lig och inga andra effek­tiva medel är till­gäng­liga, får Kon­su­ment­om­buds­man­nen före­lägga näringsid­ka­ren, en värd­tjänst­le­ve­ran­tör eller en inter­net­le­ve­ran­tör att upp­rätta ett var­nings­med­de­lande som tyd­ligt visas i sam­band med besök på webb­plat­sen.

Ett före­läg­gande som avses i första styc­ket får bara med­de­las om
   1. över­trä­del­sens all­var moti­ve­rar det, och
   2. webb­plat­sen inte omfat­tas av tryck­fri­hets­för­ord­ning­ens eller ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gens skydd.

Var­nings­med­de­lan­det ska ange i vil­ket avse­ende mark­nads­fö­ringen är otill­bör­lig och i övrigt vara utfor­mat på ända­måls­en­ligt sätt.

Ett före­läg­gande ska för­e­nas med vite, om det inte av sär­skilda skäl är obe­höv­ligt. Lag (2020:338).

41 b §   När änd­rade för­hål­lan­den för­an­le­der det, ska Kon­su­ment­om­buds­man­nen besluta att en skyl­dig­het att upp­rätta ett var­nings­med­de­lande inte längre ska gälla. Lag (2020:338).

Till­syns­be­fo­gen­he­ter

42 §   Kon­su­ment­om­buds­man­nen får före­lägga
   1. var och en att yttra sig, lämna upp­lys­ningar och till­han­da­hålla de hand­lingar som behövs i ett ärende om tillämp­ningen av denna lag,
   2. en näringsid­kare att till­han­da­hålla de varu­pro­ver och lik­nande som kan ha bety­delse för utred­ningen i ett ärende där beslut om för­bud eller åläg­gande enligt 23, 24 eller 25 § kan antas komma i fråga. Lag (2020:338).

43 §   Kon­su­ment­om­buds­man­nen får före­lägga den som har med­de­lats ett för­bud eller åläg­gande enligt 23, 24 eller 25 § att till­han­da­hålla de upp­lys­ningar, hand­lingar, varu­pro­ver och lik­nande som behövs för till­sy­nen över att för­bu­det eller åläg­gan­det följs. Lag (2020:338).

44 §   Om det behövs för till­sy­nen i ett ärende som avses i 42 eller 43 §, får Kon­su­ment­om­buds­man­nen före­lägga näringsid­ka­ren att hålla de loka­ler eller mot­sva­rande utrym­men där närings­verk­sam­he­ten utövas till­gäng­liga för inspek­tion.

I sam­band med inspek­tio­nen får Kon­su­ment­om­buds­man­nen ta del av de hand­lingar som behövs för till­sy­nen och begära nöd­vän­diga upp­lys­ningar på plat­sen. Lag (2020:338).

44 a §   Om det är nöd­vän­digt för till­sy­nen enligt denna lag, får Kon­su­ment­om­buds­man­nen köpa pro­duk­ter under dold iden­ti­tet (test­köp).

Näringsid­ka­ren ska under­rät­tas om test­kö­pet så snart det kan ske utan att åtgär­den för­lo­rar sin bety­delse.

Om det inte är oskä­ligt, får Kon­su­ment­om­buds­man­nen besluta att näringsid­ka­ren ska ersätta ombuds­man­nen för vad som har beta­lats för pro­duk­ten vid test­kö­pet. Kon­su­ment­om­buds­man­nen ska i så fall erbjuda näringsid­ka­ren att ta till­baka pro­duk­ten. Lag (2020:338).

45 §   Ett före­läg­gande enligt 42, 43 eller 44 § får för­e­nas med vite. Lag (2020:338).

45 a §   Kon­su­ment­om­buds­man­nen får bestämma att ett beslut om före­läg­gande enligt 41 a, 42, 43 eller 44 § ska gälla ome­del­bart. Lag (2020:338).

46 §   Kon­su­ment­om­buds­man­nen får lämna ersätt­ning för sådana varu­pro­ver och lik­nande som avses i 42 och 43 §§ om det finns sär­skilda skäl för det.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för en näringsid­kare att ersätta Kon­su­ment­om­buds­man­nens kost­na­der för prov­tag­ning och under­sök­ning av prov i fall som avses i 43 §.

Var och av vem talan får väc­kas

Behö­rig dom­stol

46 a §   Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len är rätt dom­stol i mål om
   1. för­bud som avses i 23 §,
   2. åläg­gande som avses i 24 eller 25 §,
   3. mark­nads­stör­nings­av­gift enligt 29 §,
   4. kvar­stad enligt 36 §,
   5. ska­de­stånd enligt 37 §,
   6. utdö­mande av vite enligt 49 §,
   7. kvar­stad enligt 50 §, och
   8. orik­tig eller vil­se­le­dande ursprungs­be­teck­ning enligt 66 §.
Lag (2020:338).

För­bud och åläg­gan­den

47 §   En talan om för­bud eller åläg­gande enligt 23, 24 eller 25 § får väc­kas av
   1. Kon­su­ment­om­buds­man­nen,
   2. en näringsid­kare som berörs av mark­nads­fö­ringen, eller
   3. en sam­man­slut­ning av kon­su­men­ter, näringsid­kare eller lön­ta­gare. Lag (2016:223).

Mark­nads­stör­nings­av­gift

48 §   En talan om mark­nads­stör­nings­av­gift enligt 29 § väcks av Kon­su­ment­om­buds­man­nen.

Om Kon­su­ment­om­buds­man­nen i ett visst fall beslu­tar att inte föra talan om mark­nads­stör­nings­av­gift, får en enskild näringsid­kare som berörs av mark­nads­fö­ringen eller en sam­man­slut­ning av näringsid­kare väcka en sådan talan.
Lag (2016:223).

Utdö­mande av vite

49 §   En talan om utdö­mande av vite får väc­kas av den som har begärt vites­före­läg­gan­det och av Kon­su­ment­om­buds­man­nen.
Lag (2016:223).

Kvar­stad vid utdö­mande av vite

50 §   För att säker­ställa ett anspråk på vite som beslu­tats med stöd av 26, 28 eller 45 § får dom­sto­len besluta om kvar­stad i mål om utdö­mande av vitet. I ett sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2020:338).

Över­kla­gande av vissa beslut

51 §   Kon­su­ment­om­buds­man­nens beslut enligt 28, 41 a och 41 b §§ får över­kla­gas till Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len.

Kon­su­ment­om­buds­man­nens beslut om före­läg­gande enligt 42, 43 och 44 §§ får över­kla­gas till Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len. Det­samma gäl­ler beslut om ersätt­ning enligt 44 a § tredje styc­ket och beslut om ersätt­ning enligt 46 § eller enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av 46 §. Lag (2020:338).

52 §   Beslut under rät­te­gången i frå­gor som avses i 27 § och 40 § första styc­ket får över­kla­gas sär­skilt. Beslu­ten ska vid hand­lägg­ningen i Patent-​​ och mark­nads­ö­ver­dom­sto­len anses röra en åtgärd enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2016:223).

Rätts­kraft

53 §   En dom eller ett beslut om före­läg­gande där frå­gan om för­bud enligt 23 § eller åläg­gande enligt 24 eller 25 § har prö­vats, hind­rar att sådana frå­gor prö­vas på nytt med anled­ning av mark­nads­fö­ringen. En dom eller ett beslut hind­rar dock inte att samma fråga prö­vas på nytt när änd­rade för­hål­lan­den för­an­le­der det. Lag (2016:793).

54 §   Har upp­hävts genom lag (2016:223).

55 §   Har upp­hävts genom lag (2016:223).

56 §   Har upp­hävts genom lag (2016:223).

57 §   Har upp­hävts genom lag (2016:223).

58 §   Har upp­hävts genom lag (2016:223).

Rät­te­gångs­be­stäm­mel­ser

Hand­lägg­ningen i dom­sto­len

59 §   Bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om tvis­te­mål där för­lik­ning om saken inte är tillå­ten tilläm­pas på mål om för­bud eller åläg­gande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om mark­nads­stör­nings­av­gift enligt 29 §.

I mål om ska­de­stånd enligt 37 § tilläm­pas bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om tvis­te­mål där för­lik­ning om saken är tillå­ten. Lag (2016:223).

60 §   Har upp­hävts genom lag (2016:223).

61 §   Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Kon­su­ment­om­buds­man­nen ska rät­ten under­rätta ombuds­man­nen om rät­te­gången. Lag (2016:223).

62 §   Har upp­hävts genom lag (2016:223).

Inter­ven­tion

63 §   I mål om för­bud eller åläg­gande enligt 23, 24 eller 25 § har den som har tale­rätt enligt 47 § rätt att delta i rät­te­gången som inter­ve­ni­ent enligt 14 kap. rät­te­gångs­bal­ken.
Lag (2020:338).

Rät­te­gångs­kost­na­der

64 §   I mål enligt denna lag gäl­ler i fråga om rät­te­gångs­kost­na­der 18 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Bestäm­mel­sen i 18 kap. 16 § rät­te­gångs­bal­ken ska dock inte tilläm­pas i mål om för­bud enligt 23 § eller åläg­gande enligt 24 eller 25 §. I sådana mål får rät­ten bestämma att var och en av par­terna ska svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der.

I ären­den enligt 51 § första styc­ket tilläm­pas i fråga om rät­te­gångs­kost­na­der 31 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2016:793).

Ute­varo

65 §   För Kon­su­ment­om­buds­man­nen som part i mål och ären­den enligt denna lag gäl­ler, i fråga om före­läg­gande för part och parts ute­varo, vad som i rät­te­gångs­bal­ken är före­skri­vet för åkla­gare.

Övriga bestäm­mel­ser

66 §   Rege­ringen får med avse­ende på en främ­mande stat bestämma att föl­jande ska gälla.

I fråga om en vara som är för­sedd med en orik­tig eller vil­se­le­dande ursprungs­be­teck­ning, genom vil­ken varan direkt eller indi­rekt anges vara fram­bragd eller till­ver­kad i den främ­mande sta­ten eller i en region eller ort i den främ­mande sta­ten, får åtgärd enligt 39 § beslu­tas även i andra fall än som avses där. Detta gäl­ler dock inte om beteck­ningen enligt han­dels­bruk endast tjä­nar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en upp­gift som tyd­ligt anger att varan inte har fram­bragts eller till­ver­kats i den angivna sta­ten eller på den angivna orten.

En talan om en åtgärd enligt andra styc­ket väcks av Kon­su­ment­om­buds­man­nen eller, om denne har beslu­tat att inte väcka talan, av någon som dri­ver rörelse med varor av samma slag som den vara som talan avser. Lag (2016:223).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2008:486
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2008, då mark­nads­fö­rings­la­gen (1995:450) ska upp­höra att gälla samt lagen (2005:706) om änd­ring i mark­nads­fö­rings­la­gen (1995:450) ska utgå.
   2. Bestäm­mel­serna i 4-22 och 29-36 §§ tilläm­pas också på mark­nads­fö­ring som har vid­ta­gits före ikraft­trä­dan­det, om inte åtgär­den var tillå­ten enligt äldre före­skrif­ter.
   3. För­bud och åläg­gan­den samt förbuds-​​ och infor­ma­tions­före­läg­gan­den som har med­de­lats enligt äldre före­skrif­ter ska fort­fa­rande gälla.
   4. Bestäm­mel­serna om ska­de­stånd i 29 § mark­nads­fö­rings­la­gen (1995:450) tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om över­trä­del­ser som skett före den nya lagens ikraft­trä­dande.
   5. Bestäm­mel­serna i 49 § tilläm­pas också i fråga om utdö­mande av vite som före­lagts med stöd av mark­nads­fö­rings­la­gen (1995:450).

2016:223
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2016.
   2. Mål och ären­den som har inletts i tings­rätt eller hov­rätt före ikraft­trä­dan­det ska över­läm­nas till Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len respek­tive Patent-​​ och mark­nads­ö­ver­dom­sto­len.
   3. Om huvud­för­hand­ling har inletts före ikraft­trä­dan­det ska hand­lägg­ningen i tings­rät­ten eller hov­rät­ten dock slut­fö­ras enligt äldre bestäm­mel­ser.

2016:793
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2016.
   2. För mark­nads­fö­ring som har vid­ta­gits före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre före­skrif­ter.

2020:1035
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande för aktie­bo­lag och eko­no­miska för­e­ningar som omfat­tas av punkt 2 och 3 i ikraftträdande-​​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2020:1026) om upp­hä­vande av lagen (2004:299) om inlå­nings­verk­sam­het.

2022:656
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för mark­nads­fö­ring som har vid­ta­gits före ikraft­trä­dan­det.