Lag (2022:700) om sär­skild kon­troll av vissa utlän­ningar

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2022:700
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2025:140
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2022:700
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Utfär­dad: 2022-​06-02
Änd­rad: t.o.m. SFS

2025:140
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens inne­håll

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om sär­skild kon­troll av vissa utlän­ningar.

Lagens tillämp­nings­om­råde

2 §   Om Säker­hetspo­li­sen har ansökt om att en utlän­ning ska utvi­sas enligt 2 kap. 1 § och utlän­ningen har ansökt om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige, ska ansök­ning­arna hand­läg­gas till­sam­mans enligt denna lag. Det­samma gäl­ler om utlän­ningen ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige under hand­lägg­ningen av ären­det om utvis­ning.

3 §   En ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige som görs av en utlän­ning som har utvi­sats enligt 2 kap. 1 § ska hand­läg­gas enligt denna lag.

Tillämp­liga bestäm­mel­ser i annan för­fatt­ning

4 §   Föl­jande bestäm­mel­ser i utlän­nings­la­gen (2005:716) ska tilläm­pas vid hand­lägg­ning enligt denna lag:
   1. 4 kap. 3-4 §§ om sta­tus­för­kla­ring och rese­do­ku­ment,
   2. 5 kap. 1-1 b, 2 a, 3-10 a, 12-16 och 17-19 §§ om uppe­hålls­till­stånd, och
   3. 6 kap. 3 § om arbets­till­stånd.

5 §   I Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kri­te­rier och meka­nis­mer för att avgöra vil­ken med­lems­stat som är ansva­rig för att pröva en ansö­kan om inter­na­tio­nellt skydd som en tred­je­lands­med­bor­gare eller en stats­lös per­son har läm­nat in i någon med­lems­stat (Dublin­för­ord­ningen) finns bestäm­mel­ser om över­fö­ring av asyl­sö­kande som tilläm­pas gente­mot andra EU-​stater, Island, Norge, Schweiz och Liech­tenstein.

Uttryck i lagen

6 §   Med EES-​medborgare och famil­je­med­lem till EES-​medborgare avses i denna lag det­samma som i 1 kap. 3 b § andra styc­ket och 3 a kap. 2 § utlän­nings­la­gen (2005:716).

Med flyk­ting och alter­na­tivt skydds­be­hö­vande avses det­samma som i 4 kap. 1-2 c §§ utlän­nings­la­gen.

Skynd­sam hand­lägg­ning

7 §   Mål och ären­den enligt denna lag ska hand­läg­gas skynd­samt.

Pro­por­tio­na­li­tets­be­döm­ning

8 §   En åtgärd enligt denna lag får vid­tas endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger det intrång eller men i övrigt som åtgär­den inne­bär för utlän­ningen eller för något annat mot­stå­ende intresse.


2 kap. Utvis­ning och verk­stäl­lig­het av ett beslut om utvis­ning

För­ut­sätt­ningar för att besluta om utvis­ning

1 §   En utlän­ning får utvi­sas ur Sve­rige enligt denna lag om utlän­ningen
   1. med hän­syn till vad som är känt om hans eller hen­nes tidi­gare verk­sam­het och övriga omstän­dig­he­ter kan antas komma att begå eller på annat sätt med­verka till ett brott enligt ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666), eller
   2. kan utgöra ett all­var­ligt hot mot Sve­ri­ges säker­het.

Vem som får ansöka och besluta om utvis­ning

2 §   En ansö­kan om utvis­ning med stöd av 1 § görs av Säker­hetspo­li­sen. Ansö­kan ska ges in till Migra­tions­ver­ket, som beslu­tar i frå­gan.

Migra­tions­ver­kets beslut kan enligt 7 kap. 1 § över­kla­gas till rege­ringen.

3 §   Om Polis­myn­dig­he­ten eller Migra­tions­ver­ket har anled­ning att anta att för­ut­sätt­ning­arna för ett beslut om utvis­ning enligt 1 § är upp­fyllda, ska myn­dig­he­terna skynd­samt anmäla det till Säker­hetspo­li­sen.

Inne­hål­let i ett beslut om utvis­ning

4 §   I ett beslut om utvis­ning ska det anges till vil­ket land utlän­ningen ska utvi­sas. Om det finns sär­skilda skäl, får mer än ett land anges i beslu­tet.

Beslu­tet ska i övrigt inne­hålla de anvis­ningar som behövs för att det ska kunna verk­stäl­las.

5 §   Ett beslut om utvis­ning ska inne­hålla ett för­bud för utlän­ningen att åter­vända till Sve­rige.

Åter­re­se­för­bu­det ska gälla utan tids­be­gräns­ning eller under viss tid. Om ett för­bud gäl­ler under viss tid ska utlän­ningen upp­ly­sas om att det bör­jar löpa den dag han eller hon läm­nar Sve­rige.

Utlän­ningen ska all­tid upp­ly­sas om den påföljd som en över­trä­delse av åter­re­se­för­bu­det kan med­föra enligt 8 kap. 1 §.

Annan ver­kan av ett beslut om utvis­ning

6 §   När en utlän­ning utvi­sas enligt 1 § får den beslu­tande myn­dig­he­ten sam­ti­digt åter­kalla en sta­tus­för­kla­ring. Det som sägs om åter­kal­lelse i 4 kap. 5 b och 5 c §§ utlän­nings­la­gen (2005:716) ska också tilläm­pas vid beslu­tet.

När en utlän­ning utvi­sas enligt 1 § ska den beslu­tande myn­dig­he­ten även åter­kalla ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige.

7 §   Ett uppe­hålls­till­stånd som en utlän­ning har bevil­jats genom ett tidi­gare beslut upp­hör att gälla när han eller hon utvi­sas enligt denna lag.

8 §   En ansö­kan från en utlän­ning om ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige ska avslås om utlän­ningen utvi­sas eller genom ett tidi­gare beslut har utvi­sats enligt denna lag.

9 §   Om en utlän­ning under hand­lägg­ningen av en ansö­kan om utvis­ning enligt denna lag ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd, ska hand­lägg­ningen av denna ansö­kan avvakta pröv­ningen av utvis­nings­frå­gan om det rör sig om ett uppe­hålls­till­stånd som får bevil­jas efter inresa i Sve­rige enligt
   1. 5 b kap. utlän­nings­la­gen (2005:716) om uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning, stu­dier inom högre utbild­ning, viss prak­tik, visst volon­tär­ar­bete och au pair-​arbete,
   2. 6 a kap. utlän­nings­la­gen om EU-​blåkort,
   3. 6 b kap. utlän­nings­la­gen om till­stånd för före­tagsin­tern för­flytt­ning, ICT, eller
   4. 6 c kap. utlän­nings­la­gen om till­stånd för säsongs­ar­bete.

Det­samma gäl­ler om utlän­ningen redan har ansökt om ett sådant uppe­hålls­till­stånd när Säker­hetspo­li­sen ansö­ker om att utlän­ningen ska utvi­sas enligt 1 §.

Om utlän­ningen utvi­sas ska ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd enligt första och andra styc­kena anses för­fal­len när utvis­nings­be­slu­tet får laga kraft eller det får verk­stäl­las ändå. Avslås yrkan­det om utvis­ning ska ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd hand­läg­gas enligt utlän­nings­la­gen. Om det är rege­ringen som avslår yrkan­det, ska ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd över­läm­nas till Migra­tions­ver­ket för pröv­ning.

Munt­lig hand­lägg­ning hos Migra­tions­ver­ket vid utvis­ning

10 §   Migra­tions­ver­ket ska avgöra ett ärende om utvis­ning efter munt­lig hand­lägg­ning, om sådan hand­lägg­ning inte är uppen­bart obe­höv­lig. Munt­lig hand­lägg­ning kan ske genom munt­lig för­hand­ling eller i annan form.

Verk­stäl­lande myn­dig­het

11 §   Ett beslut om utvis­ning ska verk­stäl­las av Säker­hetspo­li­sen.

Säker­hetspo­li­sen får upp­dra åt Polis­myn­dig­he­ten att genom­föra verk­stäl­lig­he­ten. Det inne­bär dock inte att Säker­hetspo­li­sens ansvar som verk­stäl­lande myn­dig­het över­går till Polis­myn­dig­he­ten.

Till vil­ket land utvis­ningen får verk­stäl­las

12 §   Ett beslut om utvis­ning ska verk­stäl­las genom att utlän­ningen sänds till det land eller, om flera län­der har angetts, något av de län­der som anges i beslu­tet.

En utlän­ning får all­tid sän­das till ett land som utlän­ningen visar kan ta emot honom eller henne.

Hin­der mot att verk­ställa utvis­ning

13 §   Ett beslut om utvis­ning får inte verk­stäl­las om det finns ett sådant hin­der mot verk­stäl­lig­he­ten som anges i 12 kap. 1-3 a §§ utlän­nings­la­gen (2005:716).

Inhi­bi­tion och tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd

14 §   Om det har beslu­tats att en utlän­ning ska utvi­sas enligt denna lag men det finns ett sådant hin­der mot att verk­ställa utvis­ningen som anges i 13 §, ska den beslu­tande myn­dig­he­ten för­ordna att beslu­tet tills vidare inte får verk­stäl­las (inhi­bi­tion). Om det finns sär­skilda skäl får den beslu­tande myn­dig­he­ten i stäl­let bevilja utlän­ningen ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd. Ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd ska gälla i högst ett år.

Detta gäl­ler även om utvis­nings­be­slu­tet av någon annan sär­skild anled­ning inte bör verk­stäl­las.

15 §   Har ett beslut om inhi­bi­tion enligt 14 § med­de­lats, ska utvis­nings­be­slu­tet och inhi­bi­tions­be­slu­tet prö­vas på nytt när det finns skäl för det.

Så länge utvis­nings­be­slu­tet fort­fa­rande gäl­ler, men inte har kun­nat verk­stäl­las, ska Säker­hetspo­li­sen till den beslu­tande myn­dig­he­ten anmäla om det finns ett behov eller inte av att på nytt pröva utvis­nings­be­slu­tet. Anmä­lan ska göras före utgången av okto­ber månad varje år, med bör­jan året efter det år då beslu­tet med­de­la­des.

16 §   Om rege­ringen vid pröv­ning enligt 15 § första styc­ket över­vä­ger att häva ett beslut om inhi­bi­tion, ska det ansva­riga stats­rå­det, eller den tjäns­te­man som stats­rå­det bestäm­mer, inhämta ett ytt­rande från Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

I ytt­ran­det ska Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len sär­skilt ange om det finns hin­der enligt 13 § mot att verk­ställa en utvis­ning. Om dom­sto­len anser att det finns ett sådant hin­der, får rege­ringen inte avvika från den bedöm­ningen.

17 §   Har utlän­ningen bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 14 § ska Migra­tions­ver­ket, när till­stån­det löper ut, pröva om det fort­fa­rande finns ett sådant hin­der mot att verk­ställa utvis­ningen som anges i 13 § eller om utvis­nings­be­slu­tet av någon annan sär­skild anled­ning fort­satt inte bör verk­stäl­las. Om så är fal­let ska Migra­tions­ver­ket besluta om inhi­bi­tion eller, om det finns sär­skilda skäl, bevilja utlän­ningen ett nytt tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 14 §.

För­fa­ran­det när ett beslut om utvis­ning inte kan verk­stäl­las

18 §   Om ett beslut om utvis­ning har läm­nats till Säker­hetspo­li­sen för verk­stäl­lig­het och Säker­hetspo­li­sen anser att beslu­tet inte går att verk­ställa eller att ytter­li­gare besked behövs, ska Säker­hetspo­li­sen anmäla det till den myn­dig­het som har fat­tat beslu­tet. Den beslu­tande myn­dig­he­ten ska då på nytt pröva om det finns ett sådant hin­der mot att verk­ställa utvis­ningen som anges i 13 § eller om utvis­nings­be­slu­tet av någon annan sär­skild anled­ning inte bör verk­stäl­las. Om så är fal­let ska den beslu­tande myn­dig­he­ten för­ordna om inhi­bi­tion eller, om det finns sär­skilda skäl, bevilja utlän­ningen ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 14 §.

19 §   Innan rege­ringen prö­var en fråga enligt 18 § ska det ansva­riga stats­rå­det, eller den tjäns­te­man som stats­rå­det bestäm­mer, inhämta ett ytt­rande från Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

I ytt­ran­det ska Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len sär­skilt ange om det finns hin­der enligt 13 § mot att verk­ställa en utvis­ning. Om dom­sto­len anser att det finns ett sådant hin­der, får rege­ringen inte avvika från den bedöm­ningen.

20 §   I avvak­tan på rege­ring­ens beslut enligt 18 § får det ansva­riga stats­rå­det besluta om inhi­bi­tion.

När ett beslut om utvis­ning ska verk­stäl­las

21 §   Om inte annat anges ska ett beslut om utvis­ning verk­stäl­las så snart det är möj­ligt efter det att beslu­tet har fått laga kraft eller utlän­ningen har läm­nat en nöjd­för­kla­ring enligt 7 kap. 20 §.

Detta gäl­ler dock inte om ett beslut om inhi­bi­tion eller tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd har med­de­lats enligt 14, 17 eller 18 §.

När ett beslut om utvis­ning ska anses vara verk­ställt

22 §   Ett beslut om utvis­ning ska anses vara verk­ställt när utlän­ningen läm­nar Sve­rige.

Detta gäl­ler dock inte om utlän­ningen utläm­nas, över­läm­nas eller över­förs till en annan stat eller inter­na­tio­nell dom­stol eller tri­bu­nal inom ramen för ett straff­rätts­ligt för­fa­rande med vill­kor om att utlän­ningen ska åter­fö­ras till Sve­rige.

När ett beslut om utvis­ning upp­hör att gälla

23 §   Ett beslut om utvis­ning upp­hör att gälla när tiden för ett åter­re­se­för­bud enligt 5 § andra styc­ket löper ut.

Ny verk­stäl­lig­het av ett beslut om utvis­ning som inte har upp­hört att gälla

24 §   Har ett beslut om utvis­ning verk­ställts, och påträf­fas utlän­ningen där­ef­ter i Sve­rige, ska beslu­tet verk­stäl­las på nytt om det inte enligt 23 § har upp­hört att gälla.

Utvis­nings­be­slu­tet får dock inte verk­stäl­las på nytt om utlän­ningen
   1. har åter­vänt efter att ha fått ett sär­skilt till­stånd enligt 25 § till ett kort besök i Sve­rige, eller
   2. efter åter­koms­ten har bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt denna lag.

Sär­skilt till­stånd till ett kort besök

25 §   En utlän­ning som har med­de­lats ett åter­re­se­för­bud enligt 5 § första styc­ket får av rege­ringen ges ett sär­skilt till­stånd att göra ett kort besök i Sve­rige, om besö­ket gäl­ler syn­ner­li­gen vik­tiga ange­lä­gen­he­ter.

Om det finns sär­skilda skäl, får ett sådant till­stånd ges efter ansö­kan av någon annan än utlän­ningen.

Upp­hä­vande av ett åter­re­se­för­bud

26 §   Om en EES-​medborgare eller en famil­je­med­lem till en sådan med­bor­gare har med­de­lats ett åter­re­se­för­bud enligt 5 § första styc­ket och det finns sär­skilda skäl för att för­bu­det inte längre ska gälla, får rege­ringen helt eller del­vis upp­häva för­bu­det.

Upp­hä­vande av ett verk­ställt beslut om utvis­ning

27 §   Rege­ringen får upp­häva ett verk­ställt beslut om utvis­ning enligt denna lag efter ansö­kan av utlän­ningen.

En ansö­kan om upp­hä­vande kan göras tidi­gast tio år efter det att utvis­nings­be­slu­tet verk­ställ­des.

En ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd som ges in av en utlän­ning vars beslut om utvis­ning har verk­ställts ska anses vara en ansö­kan om att få beslu­tet upp­hävt enligt första styc­ket.


3 kap. För­var

För­ut­sätt­ningar för att ta en utlän­ning i för­var

1 §   En utlän­ning som har fyllt 18 år får tas i för­var, om det
   1. är san­no­likt att ett beslut om utvis­ning enligt 2 kap. 1 § kom­mer att med­de­las, eller
   2. finns ett beslut om utvis­ning enligt 2 kap. 1 § och för­var behövs för att för­be­reda eller genom­föra verk­stäl­lig­het av beslu­tet.

Utlän­ningen får dock tas i för­var endast om
   1. det finns anled­ning att anta att utlän­ningen annars avvi­ker, hål­ler sig undan eller på annat sätt hind­rar verk­stäl­lig­he­ten eller utö­var brotts­lig verk­sam­het i Sve­rige, eller
   2. utlän­ning­ens iden­ti­tet är oklar.

2 §   En utlän­ning som inte har fyllt 18 år får tas i för­var, om det
   1. är san­no­likt att ett beslut om utvis­ning enligt 2 kap. 1 § kom­mer att med­de­las, eller
   2. finns ett beslut om utvis­ning enligt 2 kap. 1 § och för­var behövs för att för­be­reda eller genom­föra verk­stäl­lig­het av beslu­tet.

Utlän­ningen får dock tas i för­var endast om det finns en bety­dande risk för att utlän­ningen annars avvi­ker, hål­ler sig undan eller på annat sätt hind­rar verk­stäl­lig­he­ten eller utö­var brotts­lig verk­sam­het i Sve­rige.

Vem som får besluta om för­var

3 §   Ett beslut om för­var med­de­las av den behö­riga myn­dig­he­ten, om inte annat föl­jer av 4 §.

Behö­rig myn­dig­het är Migra­tions­ver­ket, om inte något annat anges i tredje eller fjärde styc­ket.

Rege­ringen är behö­rig myn­dig­het från det att ett över­kla­gande av ett beslut om utvis­ning har tagits emot av Rege­rings­kans­liet och till dess rege­ringen har avslu­tat hand­lägg­ningen av över­kla­gan­det.

Säker­hetspo­li­sen är behö­rig myn­dig­het från det att myn­dig­he­ten har tagit emot ett beslut om utvis­ning för verk­stäl­lig­het till dess det har verk­ställts.

4 §   När rege­ringen är behö­rig myn­dig­het beslu­tar det ansva­riga stats­rå­det om för­var.

Rege­ringen får dock besluta att en utlän­ning fort­satt ska vara tagen i för­var när rege­ringen omprö­var ett beslut om för­var enligt 11 §. Rege­ringen får även upp­häva ett beslut om för­var.

Inte­ri­mis­tiska beslut om för­var

5 §   Trots att Säker­hetspo­li­sen ännu inte har ansökt om utvis­ning enligt denna lag, får myn­dig­he­ten besluta att en utlän­ning ska tas i för­var, om det finns för­ut­sätt­ningar för det enligt 1 eller 2 §.

Beslu­tet ska genast anmä­las till Migra­tions­ver­ket, som sna­rast ska pröva om det ska fort­sätta att gälla.

6 §   Om det inte finns tid att invänta den behö­riga myn­dig­he­tens beslut om för­var och för­ut­sätt­ningar enligt 1 eller 2 § finns för att ta en utlän­ning i för­var, får Säker­hetspo­li­sen eller Polis­myn­dig­he­ten besluta att ta en utlän­ning i för­var till dess den behö­riga myn­dig­he­ten har med­de­lat ett beslut i frå­gan. Beslu­tet ska genast anmä­las till den behö­riga myn­dig­he­ten, som sna­rast ska pröva om beslu­tet ska fort­sätta att gälla.

I vissa fall får en polis­man omhän­derta en utlän­ning enligt 11 § polisla­gen (1984:387) i vän­tan på Säker­hetspo­li­sens eller Polis­myn­dig­he­tens beslut om för­var.

Om kon­troll av en utlän­ning görs med hjälp av en tull­tjäns­te­man, en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man eller en sär­skilt för­ord­nad pass­kon­trol­lant, har de samma rätt att omhän­derta utlän­ningen som en polis­man. Omhän­der­ta­gan­det ska genast anmä­las till en polis­man för pröv­ning av om åtgär­den ska bestå.

För­vars­ti­dens längd

7 §   För­var ska pågå under så kort tid som möj­ligt.

8 §   En utlän­ning som har fyllt 18 år får inte hål­las i för­var enligt 1 § första styc­ket 2 under längre tid än ett år. Om det är san­no­likt att verk­stäl­lig­he­ten av utvis­nings­be­slu­tet kom­mer att ta längre tid än så på grund av bris­tande sam­ar­bete från utlän­ningen, för att det tar tid att skaffa nöd­vän­diga hand­lingar eller av något annat väsent­ligt skäl som hän­för sig till verk­stäl­lig­he­ten, får dock utlän­ningen hål­las i för­var i som längst ytter­li­gare två år.

Om en utlän­ning åter­förs till Sve­rige på grund av att verk­stäl­lig­he­ten har miss­lyc­kats, ska tiden om ett år räk­nas från det att utlän­ningen på nytt anlän­der till Sve­rige. Utlän­ningen får dock ald­rig hål­las i för­var längre tid än tre år.

9 §   En utlän­ning som inte har fyllt 18 år får inte hål­las i för­var längre tid än 72 tim­mar. Om det finns syn­ner­liga skäl får utlän­ningen dock hål­las i för­var under ytter­li­gare 72 tim­mar.

Ny pröv­ning av ett beslut om för­var

10 §   Den behö­riga myn­dig­he­ten ska pröva ett beslut om för­var enligt 1 § första styc­ket 1 på nytt inom fyra vec­kor från den dagen då beslu­tet verk­ställ­des. Har för­vars­be­slu­tet före­gåtts av ett inte­ri­mis­tiskt beslut om för­var, ska tids­fris­ten räk­nas från när det beslu­tet verk­ställ­des.

Den behö­riga myn­dig­he­ten ska pröva ett beslut om för­var enligt 1 § första styc­ket 2 på nytt inom tre måna­der från den dagen då utvis­nings­be­slu­tet fick laga kraft eller utlän­ningen läm­nade en nöjd­för­kla­ring enligt 7 kap. 20 § eller den senare tid­punkt då för­vars­be­slu­tet verk­ställ­des.

Om utlän­ningen är kvar i för­var ska en ny pröv­ning fort­lö­pande ske inom de tider som anges i första respek­tive andra styc­ket.

Om ett beslut om för­var inte prö­vas på nytt inom före­skri­ven tid, upp­hör beslu­tet att gälla.

Skyl­dig­het att ompröva ett beslut om för­var

11 §   Om Migra­tions­ver­ket eller rege­ringen beslu­tar om utvis­ning av en utlän­ning som hålls i för­var, ska myn­dig­he­ten också pröva om utlän­ningen fort­satt ska vara tagen i för­var. Myn­dig­he­ten får vid en sådan ompröv­ning i stäl­let besluta att ställa en utlän­ning under upp­sikt enligt 4 kap. 1 §.

Detta gäl­ler också om rege­ringen upp­hä­ver ett beslut om utvis­ning och åter­för­vi­sar eller över­läm­nar ären­det till Migra­tions­ver­ket för hand­lägg­ning. En ny pröv­ning ska där­ef­ter göras av Migra­tions­ver­ket. Pröv­ningen ska göras inom fyra vec­kor från rege­ring­ens beslut.

Skyl­dig­het att upp­häva ett beslut om för­var

12 §   Om det inte längre finns skäl för ett beslut om för­var, ska den behö­riga myn­dig­he­ten ome­del­bart upp­häva beslu­tet.

Munt­lig hand­lägg­ning vid för­var

13 §   Munt­lig hand­lägg­ning vid för­var genom­förs av den myn­dig­het som beslu­tar om för­var.

14 §   Om ett beslut om för­var inte har före­gåtts av munt­lig hand­lägg­ning, ska sådan hand­lägg­ning genom­fö­ras så snart som möj­ligt efter det att beslu­tet har verk­ställts.

Detta gäl­ler inte inte­ri­mis­tiska beslut enligt 5 eller 6 § eller om rege­ringen är behö­rig myn­dig­het.

15 §   När ett beslut om för­var ska prö­vas på nytt ska det hål­las en munt­lig för­hand­ling.

16 §   I ett ärende om för­var som hand­läggs av rege­ringen får det ansva­riga stats­rå­det, eller den tjäns­te­man som stats­rå­det bestäm­mer, besluta om en munt­lig för­hand­ling och upp­dra åt Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len att hålla för­hand­lingen.

Vid den munt­liga för­hand­lingen ska utlän­ningen höras. Rege­rings­kans­liet får bestämma att även andra per­so­ner ska höras. En repre­sen­tant för Rege­rings­kans­liet ska när­vara vid för­hand­lingen.

Utlän­ningen ska vid för­hand­lingen få till­fälle att redo­göra för sin stånd­punkt och uttala sig om de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas i ären­det.

Verk­stäl­lig­het av ett beslut om för­var

17 §   Ett beslut om för­var ska verk­stäl­las av Säker­hetspo­li­sen.

Säker­hetspo­li­sen får upp­dra åt Polis­myn­dig­he­ten att verk­ställa beslu­tet. Det inne­bär dock inte att Säker­hetspo­li­sens ansvar som verk­stäl­lande myn­dig­het över­går till Polis­myn­dig­he­ten.

18 §   En utlän­ning som har fyllt 18 år och som är tagen i för­var ska pla­ce­ras i en kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller ett häkte. Utlän­ningen får dock till­fäl­ligt för­va­ras i en poli­sar­rest.

För behand­lingen av en utlän­ning som har pla­ce­rats i en kri­mi­nal­vårds­an­stalt, ett häkte eller en poli­sar­rest gäl­ler häk­te­sla­gen (2010:611). Utlän­ningen ska bevil­jas de lätt­na­der och för­må­ner som kan med­ges med hän­syn till ord­ningen och säker­he­ten inom anstal­ten, häk­tet eller arres­ten.

19 §   En utlän­ning som inte har fyllt 18 år och som är tagen i för­var ska pla­ce­ras i sådana för­varslo­ka­ler som Migra­tions­ver­ket ansva­rar för enligt 11 kap. 2 § första styc­ket utlän­nings­la­gen (2005:716).

Utlän­ningen får hål­las avskild från andra som har tagits i för­var om det är nöd­vän­digt för ord­ningen och säker­he­ten i för­varslo­ka­len. Ett beslut om avskil­jande med­de­las av Migra­tions­ver­ket. Beslu­tet ska omprö­vas så ofta det finns anled­ning till det.

För behand­lingen av en utlän­ning som har pla­ce­rats i Migra­tions­ver­kets för­varslo­ka­ler gäl­ler i övrigt 11 kap. utlän­nings­la­gen om myn­dig­he­tens behand­ling av utlän­ningar som hålls i för­var.

Ett beslut om för­var upp­hör efter utresa

20 §   Ett beslut om för­var upp­hör att gälla när utlän­ningen läm­nar Sve­rige.


4 kap. Upp­sikt

För­ut­sätt­ningar för att ställa en utlän­ning under upp­sikt

1 §   En utlän­ning som har fyllt 18 år får, under de för­ut­sätt­ningar som anges i 3 kap. 1 §, stäl­las under upp­sikt i stäl­let för att tas i för­var.

En utlän­ning som inte har fyllt 18 år får, under de för­ut­sätt­ningar som anges i 3 kap. 2 §, stäl­las under upp­sikt i stäl­let för att tas i för­var.

Vad ett beslut om upp­sikt inne­bär

2 §   Ett beslut om upp­sikt kan inne­bära att en utlän­ning är
   1. för­bju­den att lämna ett visst område (vis­tel­se­om­rå­det),
   2. skyl­dig att på vissa tider anmäla sig hos Polis­myn­dig­he­ten (anmäl­nings­skyl­dig­het), eller
   3. skyl­dig att lämna ifrån sig sitt pass eller annan iden­ti­tets­hand­ling.

Vem som får besluta om upp­sikt

3 §   Ett beslut om upp­sikt med­de­las av den myn­dig­het som är behö­rig enligt 3 kap. 3 §, om inte annat anges i 4 §. Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len får besluta om upp­sikt när den prö­var ett över­kla­gat beslut om för­var.

4 §   När rege­ringen är behö­rig myn­dig­het beslu­tar det ansva­riga stats­rå­det om upp­sikt.

Rege­ringen får dock besluta att en utlän­ning fort­satt ska stå under upp­sikt när den omprö­var ett beslut om upp­sikt enligt 10 §. Rege­ringen får även upp­häva ett beslut om upp­sikt.

Inte­ri­mis­tiska beslut om upp­sikt

5 §   Trots att Säker­hetspo­li­sen inte har ansökt om utvis­ning, får myn­dig­he­ten besluta att en utlän­ning ska stäl­las under upp­sikt, om det finns för­ut­sätt­ningar för det enligt 1 §.

Beslu­tet ska genast anmä­las till Migra­tions­ver­ket, som sna­rast ska pröva om beslu­tet ska fort­sätta att gälla.

Inne­hål­let i ett beslut om upp­sikt

6 §   I ett beslut om upp­sikt ska det anges vilka för­bud och skyl­dig­he­ter som upp­sik­ten inne­bär och, i den utsträck­ning som det är rele­vant,
   1. vil­ket vis­tel­se­om­råde som utlän­ningen för­bjuds att lämna,
   2. hur ofta utlän­ningen ska anmäla sig hos Polis­myn­dig­he­ten och på vil­ken ort skyl­dig­he­ten ska full­gö­ras, och
   3. vilka pass eller andra iden­ti­tets­hand­lingar som utlän­ningen ska lämna till Polis­myn­dig­he­ten.

Migra­tions­ver­ket, Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len, rege­ringen eller det ansva­riga stats­rå­det får upp­dra åt Säker­hetspo­li­sen att ange de när­mare vill­ko­ren för upp­sik­ten.

Beslut enligt första och andra styc­kena ska del­ges utlän­ningen.

7 §   Ett pass eller en annan iden­ti­tets­hand­ling som en utlän­ning har över­läm­nat enligt ett beslut om upp­sikt ska utan dröjs­mål läm­nas vidare till Säker­hetspo­li­sen.

Säker­hetspo­li­sen ska lämna till­baka hand­lingen till utlän­ningen om upp­sikts­be­slu­tet upp­hör eller om det annars inte längre finns skäl för att behålla hand­lingen.

Ny pröv­ning av ett beslut om upp­sikt

8 §   Den behö­riga myn­dig­he­ten ska pröva ett beslut om upp­sikt på nytt var sjätte månad, så länge utlän­ningen står under upp­sikt.

Om ett beslut om upp­sikt inte prö­vas på nytt inom före­skri­ven tid, upp­hör beslu­tet att gälla.

Änd­ring av ett beslut om upp­sikt

9 §   Säker­hetspo­li­sen får, om det på grund av änd­rade för­hål­lan­den finns skäl för det, besluta om undan­tag från och om till­fäl­liga lätt­na­der i ett beslut om upp­sikt.

Skyl­dig­het att ompröva ett beslut om upp­sikt

10 §   Om Migra­tions­ver­ket eller rege­ringen beslu­tar om utvis­ning av en utlän­ning som står under upp­sikt, ska myn­dig­he­ten också pröva om utlän­ningen fort­satt ska stå under upp­sikt.

Skyl­dig­het att upp­häva ett beslut om upp­sikt

11 §   Om det inte längre finns skäl för ett beslut om upp­sikt, ska den behö­riga myn­dig­he­ten ome­del­bart upp­häva beslu­tet.

Munt­lig hand­lägg­ning vid upp­sikt

12 §   Munt­lig hand­lägg­ning vid upp­sikt genom­förs av den myn­dig­het som beslu­tar om upp­sikt.

När ett beslut om upp­sikt ska prö­vas på nytt ska det hål­las en munt­lig för­hand­ling, om det inte med hän­syn till utred­ning­ens art eller andra omstän­dig­he­ter fram­står som uppen­bart att en sådan för­hand­ling sak­nar bety­delse.

13 §   I ett ärende om upp­sikt som hand­läggs av rege­ringen får det ansva­riga stats­rå­det, eller den tjäns­te­man som stats­rå­det bestäm­mer, besluta om en munt­lig för­hand­ling och upp­dra åt Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len att hålla för­hand­lingen.

Vid den munt­liga för­hand­lingen ska utlän­ningen höras. Rege­rings­kans­liet får bestämma att även andra per­so­ner ska höras. En repre­sen­tant för Rege­rings­kans­liet ska när­vara vid för­hand­lingen.

Utlän­ningen ska vid för­hand­lingen få till­fälle att redo­göra för sin stånd­punkt och uttala sig om de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas i ären­det.

Ett beslut om upp­sikt upp­hör efter utresa

14 §   Ett beslut om upp­sikt upp­hör att gälla när utlän­ningen läm­nar Sve­rige.


5 kap. Tvångs­me­del

Använd­ning av tvångs­me­del

1 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ De tvångs­me­del som anges i 2, 3 och 5-7 §§ får använ­das om ett beslut om utvis­ning enligt denna lag tills vidare inte kan verk­stäl­las på grund av ett beslut om inhi­bi­tion eller ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd.

Detta gäl­ler också om ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning enligt 8 eller 8 a kap. utlän­nings­la­gen (2005:716) inte kan verk­stäl­las och utlän­ningen skulle kunna utvi­sas enligt 2 kap. 1 §.

1 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ De tvångs­me­del som anges i 2-3 a och 5-7 §§ får använ­das om ett beslut om utvis­ning enligt denna lag tills vidare inte kan verk­stäl­las på grund av ett beslut om inhi­bi­tion eller ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd.

Detta gäl­ler också om ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning enligt 8 eller 8 a kap. utlän­nings­la­gen (2005:716) inte kan verk­stäl­las och utlän­ningen skulle kunna utvi­sas enligt 2 kap. 1 §. Lag (2025:140).

Anmäl­nings­skyl­dig­het och för­bud att lämna ett vis­tel­se­om­råde

2 §   Utlän­ningen får åläg­gas anmäl­nings­skyl­dig­het. Utlän­ningen får sam­ti­digt för­bju­das att lämna ett vis­tel­se­om­råde.

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​07-01/

Hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning, foto­gra­fe­ring och fin­gerav­tryck

3 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Utlän­ningen får utsät­tas för hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning, om det är av bety­delse för att klar­lägga om
   1. utlän­ningen till­hör eller ver­kar för en orga­ni­sa­tion eller grupp som plan­läg­ger eller för­be­re­der brott enligt ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666) eller om det finns en risk för att utlän­ningen kan komma att enga­gera sig i en sådan orga­ni­sa­tion eller grupp,
   2. det finns risk för att utlän­ningen själv plan­läg­ger eller för­be­re­der brott som avses i 1, eller
   3. det finns risk för att utlän­ningen själv eller till­sam­mans med andra med­ver­kar i eller på annat sätt främ­jar ett all­var­ligt brott som rör Sve­ri­ges säker­het.

I sådana fall är det också tillå­tet att ta fin­gerav­tryck av och att foto­gra­fera utlän­ningen.

I fråga om sådana åtgär­der gäl­ler i övrigt 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Det som sägs om den som är skä­li­gen miss­tänkt ska då i stäl­let avse utlän­ningen. Lag (2024:567).

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​07-01/

Hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning och upp­tag­ning av fin­gerav­tryck och andra under­lag

3 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Utlän­ningen får utsät­tas för hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning, om det är av bety­delse för att klar­lägga om
   1. utlän­ningen till­hör eller ver­kar för en orga­ni­sa­tion eller grupp som plan­läg­ger eller för­be­re­der brott enligt ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666) eller om det finns en risk för att utlän­ningen kan komma att enga­gera sig i en sådan orga­ni­sa­tion eller grupp,
   2. det finns risk för att utlän­ningen själv plan­läg­ger eller för­be­re­der brott som avses i 1, eller
   3. det finns risk för att utlän­ningen själv eller till­sam­mans med andra med­ver­kar i eller på annat sätt främ­jar ett all­var­ligt brott som rör Sve­ri­ges säker­het.

I sådana fall är det också tillå­tet att ta fin­gerav­tryck, foto­grafi och video av utlän­ningen.

I fråga om sådana åtgär­der gäl­ler i övrigt 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Det som sägs om den som är skä­li­gen miss­tänkt ska då i stäl­let avse utlän­ningen. Lag (2025:140).

3 a §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Om fin­gerav­tryck, foto­grafi eller video har tagits enligt 3 § andra styc­ket får Säker­hetspo­li­sen besluta om ny upp­tag­ning, om det finns sär­skilda skäl och om för­ut­sätt­ning­arna enligt 3 § är upp­fyllda. Lag (2025:140).

Till­fäl­ligt omhän­der­ta­gande av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning

4 §   Om en polis­man vid Säker­hetspo­li­sen vid en hus­rann­sa­kan, kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning enligt 3 § första styc­ket påträf­far elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning, får polis­man­nen till­fäl­ligt omhän­derta utrust­ningen och under­söka den.

Egen­do­men ska läm­nas till­baka så snart det inte längre finns skäl för åtgär­den, dock senast 24 tim­mar efter omhän­der­ta­gan­det. Lag (2024:567).

Kopi­e­ring

4 a §   Inne­hål­let i en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning som omhän­der­ta­gits med stöd av 4 § får kopie­ras, om det krävs för ett sådant ända­mål som avses i 3 § första styc­ket. Det­samma gäl­ler hand­lingar som påträf­fas vid en hus­rann­sa­kan eller en genom­sök­ning på distans. Lag (2024:567).

Hem­lig avlyss­ning eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

5 §   Om det finns sär­skilda skäl får ett till­stånd till hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller, om det är till­räck­ligt, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion med­de­las enligt 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken för ett sådant ända­mål som avses i 3 § första styc­ket.

Ett till­stånd till hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion enligt 27 kap. 19 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken får också med­de­las i syfte att kunna loka­li­sera en utlän­ning som inte har full­gjort sin anmäl­nings­skyl­dig­het.

I fråga om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion gäl­ler i övrigt 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Det som sägs om den som är skä­li­gen miss­tänkt ska då i stäl­let avse utlän­ningen.
Lag (2024:331).

Hem­lig kame­raö­ver­vak­ning

6 §   Om det finns sär­skilda skäl får ett till­stånd till hem­lig kame­raö­ver­vak­ning med­de­las enligt 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken för ett sådant ända­mål som avses i 3 § första styc­ket. Ett till­stånd får avse endast en plats där en utlän­ning regel­bun­det kan antas komma att uppe­hålla sig eller en plats där brott som anges i 3 § första styc­ket kan antas komma att plan­läg­gas eller för­be­re­das.

I fråga om hem­lig kame­raö­ver­vak­ning gäl­ler i övrigt 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Det som sägs om den som är skä­li­gen miss­tänkt ska då i stäl­let avse utlän­ningen.

Post­kon­troll

7 §   Om det finns sär­skilda skäl får ett till­stånd att hålla kvar och när­mare under­söka, öppna och granska för­sän­del­ser som finns hos ett beford­rings­fö­re­tag och som har ställts till utlän­ningen eller som har avsänts av honom eller henne (post­kon­troll) med­de­las för ett sådant ända­mål som avses i 3 § första styc­ket.

Vem som får ansöka och besluta om använd­ning av tvångs­me­del

8 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Säker­hetspo­li­sen får hos Migra­tions­ver­ket ansöka om att en utlän­ning ska åläg­gas anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 2 § eller en sådan skyl­dig­het till­sam­mans med ett för­bud att lämna vis­tel­se­om­rå­det. Ett beslut om sådant tvångs­me­del får med­de­las om för­ut­sätt­ning­arna i 1 § är upp­fyllda.

Säker­hetspo­li­sen får hos Migra­tions­ver­ket även ansöka om god­kän­nande att
   1. enligt 10 § besluta om hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning eller foto­gra­fe­ring eller besluta att ta fin­gerav­tryck, eller
   2. enligt 11 § ansöka om till­stånd till hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig kame­raö­ver­vak­ning eller post­kon­troll.

Ett god­kän­nande enligt andra styc­ket 1 och 2 får ges om för­ut­sätt­ning­arna i 1, 3 och 5-7 §§ är upp­fyllda.

Beslut om hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning, foto­gra­fe­ring och fin­gerav­tryck Lag (2024:567).

8 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Säker­hetspo­li­sen får hos Migra­tions­ver­ket ansöka om att en utlän­ning ska åläg­gas anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 2 § eller en sådan skyl­dig­het till­sam­mans med ett för­bud att lämna vis­tel­se­om­rå­det. Ett beslut om sådant tvångs­me­del får med­de­las om för­ut­sätt­ning­arna i 1 § är upp­fyllda.

Säker­hetspo­li­sen får hos Migra­tions­ver­ket även ansöka om god­kän­nande att
   1. enligt 10 § besluta om hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning eller upp­tag­ning av fin­gerav­tryck, foto­grafi eller video, eller
   2. enligt 11 § ansöka om till­stånd till hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig kame­raö­ver­vak­ning eller post­kon­troll.

Ett god­kän­nande enligt andra styc­ket 1 och 2 får ges om för­ut­sätt­ning­arna i 1, 3 och 5-7 §§ är upp­fyllda.
Lag (2025:140).

9 §   I sam­band med att rege­ringen beslu­tar om inhi­bi­tion eller tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd i ett ärende om verk­stäl­lig­het enligt 2 kap. 18 § får rege­ringen
   1. ålägga en utlän­ning anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 2 § eller en sådan skyl­dig­het till­sam­mans med ett för­bud att lämna vis­tel­se­om­rå­det om för­ut­sätt­ning­arna i 1 § är upp­fyllda, eller
   2. god­känna att Säker­hetspo­li­sen får vidta de åtgär­der som anges i 8 § andra styc­ket 1 och 2 om för­ut­sätt­ning­arna i 1, 3 och 5-7 §§ är upp­fyllda.

Innan rege­ringen som första instans beslu­tar om anmäl­nings­skyl­dig­het ska det ansva­riga stats­rå­det, eller den tjäns­te­man som stats­rå­det bestäm­mer, inhämta ett ytt­rande från Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​07-01/

Beslut om hus­rann­sa­kan, kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning, foto­gra­fe­ring och fin­gerav­tryck

10 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Säker­hetspo­li­sen får efter ett god­kän­nande enligt 8 § andra styc­ket 1, 9 § första styc­ket 1 eller 16 § tredje styc­ket besluta om hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning eller foto­gra­fe­ring eller besluta att ta fin­gerav­tryck. Ett beslut om sådant tvångs­me­del får med­de­las om för­ut­sätt­ning­arna i 3 § är upp­fyllda.
Lag (2024:567).

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​07-01/

Beslut om hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning och upp­tag­ning av fin­gerav­tryck och andra under­lag

10 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Säker­hetspo­li­sen får efter ett god­kän­nande enligt 8 § andra styc­ket 1, 9 § första styc­ket 1 eller 16 § tredje styc­ket besluta om hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion, kropps­be­sikt­ning eller upp­tag­ning av fin­gerav­tryck, foto­grafi eller video. Ett beslut om sådant tvångs­me­del får med­de­las om för­ut­sätt­ning­arna i 3 § är upp­fyllda. Lag (2025:140).

Beslut om ett till­stånd till hem­liga tvångs­me­del

11 §   Säker­hetspo­li­sen får efter ett god­kän­nande enligt 8 § andra styc­ket 2, 9 § första styc­ket 2 eller 16 § tredje styc­ket hos Stock­holms tings­rätt ansöka om ett till­stånd till hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig kame­raö­ver­vak­ning eller post­kon­troll.

Ett till­stånd får med­de­las om för­ut­sätt­ning­arna i 5-7 §§ är upp­fyllda. Rät­tens beslut gäl­ler ome­del­bart.

Vid pröv­ning av en fråga om till­stånd till hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig kame­raö­ver­vak­ning tilläm­pas 27 kap. 26-30 §§ rät­te­gångs­bal­ken om offent­liga ombud. På för­fa­ran­det tilläm­pas även i övrigt bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken.

Beslu­tens gil­tig­hets­tid

12 §   Ett beslut enligt 8 eller 9 § gäl­ler i längst tre år från dagen för utvisnings-​ eller avvis­nings­be­slu­tet.

Inne­hål­let i ett beslut om anmäl­nings­skyl­dig­het

13 §   I ett beslut om anmäl­nings­skyl­dig­het eller en sådan skyl­dig­het till­sam­mans med ett för­bud att lämna vis­tel­se­om­rå­det ska det anges
   1. hur ofta utlän­ningen ska anmäla sig hos Polis­myn­dig­he­ten och på vil­ken ort skyl­dig­he­ten ska full­gö­ras, och
   2. vil­ket vis­tel­se­om­råde som utlän­ningen för­bjuds att lämna.

Beslu­tande myn­dig­het får upp­dra åt Säker­hetspo­li­sen att utforma de när­mare vill­ko­ren för hur anmäl­nings­skyl­dig­he­ten ska full­gö­ras.

Beslut enligt första och andra styc­kena ska del­ges utlän­ningen.

Inte­ri­mis­tiska beslut om anmäl­nings­skyl­dig­het

14 §   Om Säker­hetspo­li­sen upp­hä­ver ett beslut om för­var enligt 3 kap. 12 § får myn­dig­he­ten besluta om anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 2 §, om det inte finns tid att avvakta den beslu­tande myn­dig­he­tens ställ­nings­ta­gande enligt 2 kap. 18 § när det gäl­ler frå­gan om det finns hin­der mot att verk­ställa ett beslut om utvis­ning.

Beslu­tet gäl­ler ome­del­bart och ska del­ges utlän­ningen.

Säker­hetspo­li­sen ska genast anmäla ett beslut enligt första styc­ket till den beslu­tande myn­dig­he­ten, som sna­rast ska pröva om åtgär­den ska bestå. Om den beslu­tande myn­dig­he­ten kon­sta­te­rar att det inte finns skäl för åtgär­den, ska den upp­häva beslu­tet.

Inne­hål­let i ett till­stånd till post­kon­troll

15 §   I ett till­stånd till post­kon­troll får rät­ten besluta att en för­sän­delse som kom­mer in till ett beford­rings­fö­re­tag ska hål­las kvar till dess att den när­mare har under­sökts eller öpp­nats eller grans­kats. Av till­stån­det ska det framgå vilka för­sän­del­ser som till­stån­det omfat­tar.

Ett till­stånd ska med­de­las att gälla för en viss tid, längst en månad från dagen då för­ord­nan­det del­gavs beford­rings­fö­re­ta­get.

Beslu­tet ska inne­hålla en under­rät­telse om att infor­ma­tion om åtgär­den inte får läm­nas till någon utan med­gi­vande av Säker­hetspo­li­sen.

Fort­satt använd­ning av tvångs­me­del

16 §   Säker­hetspo­li­sen får även efter utgången av den i 12 § angivna treårs­fris­ten hos Stock­holms tings­rätt ansöka enligt 8 § första och andra styc­kena om använd­ning av de tvångs­me­del som anges i 2, 3 och 5-7 §§ (fort­satt använd­ning av tvångs­me­del).

Ett beslut om fort­satt använd­ning av tvångs­med­len i 2 § får med­de­las om för­ut­sätt­ning­arna i 1 § är upp­fyllda och det finns risk för att utlän­ningen begår eller på annat sätt med­ver­kar till brott som anges i 2 kap. 1 § 1 eller annat brott mot Sve­ri­ges säker­het.

Ett god­kän­nande av fort­satt använd­ning av tvångs­med­len i 3 och 5-7 §§ får med­de­las om för­ut­sätt­ning­arna i 1, 3 och 5-7 §§ är upp­fyllda och det finns risk för att utlän­ningen begår eller på annat sätt med­ver­kar till brott som anges i 2 kap. 1 § 1 eller annat brott mot Sve­ri­ges säker­het.

Beslu­tet ska del­ges utlän­ningen.

17 §   Rät­tens beslut enligt 16 § gäl­ler för en viss tid, längst tre år.

Om det finns skäl för det får rät­ten besluta om fort­satt använd­ning av tvångs­med­len för tiden fram till dess att ären­det har avgjorts slut­ligt.

Om ett tidi­gare med­de­lat beslut om använd­ning av tvångs­me­del gäl­ler då ären­det avgörs, får rät­ten bestämma att det nya beslu­tet ska börja tilläm­pas först när gil­tig­hets­ti­den för det tidi­gare beslu­tet har löpt ut.

18 §   I fråga om för­fa­ran­det vid rät­ten vid ett beslut om fort­satt använd­ning av tvångs­me­del gäl­ler det som är före­skri­vet om åtal för brott för vil­ket inte är före­skri­vet lind­ri­gare straff än fäng­else i sex måna­der.

En skrift­lig berät­telse eller en upp­teck­ning eller upp­tag­ning av en sådan berät­telse som avses i 35 kap. 14 § rät­te­gångs­bal­ken får dock åbe­ro­pas som bevis. Bestäm­mel­sen i 10 kap. 3 § andra styc­ket andra meningen offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) gäl­ler vidare inte och beslu­tet får grun­das även på hand­lingar eller annat mate­rial som enligt första styc­ket samma para­graf inte får läm­nas ut till par­ter.

Änd­ring eller upp­hä­vande av ett beslut om tvångs­me­del

19 §   Säker­hetspo­li­sen får, om det på grund av änd­rade för­hål­lan­den finns skäl för det, i fråga om ett beslut om anmäl­nings­skyl­dig­het eller en sådan skyl­dig­het till­sam­mans med ett för­bud att lämna vis­tel­se­om­rå­det
   1. medge undan­tag eller till­fäl­liga lätt­na­der, eller
   2. besluta att anmäl­nings­skyl­dig­he­ten ska full­gö­ras på annan ort eller vec­ko­dag.

Säker­hetspo­li­sen får också, om det på grund av änd­rade för­hål­lan­den finns skäl för det, upp­häva ett beslut enligt 16 §.

Efter ansö­kan av Säker­hetspo­li­sen får den myn­dig­het som har beslu­tat enligt 8 eller 9 § upp­häva beslu­tet eller göra andra änd­ringar i det än som anges i första styc­ket.

Efter ansö­kan av Säker­hetspo­li­sen får rät­ten göra andra änd­ringar i ett beslut enligt 16 § än som anges i första styc­ket.

Gransk­ning och för­stö­ring

20 §   En upp­tag­ning eller upp­teck­ning som har gjorts vid hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig kame­raö­ver­vak­ning ska grans­kas sna­rast möj­ligt. Gransk­ningen får utfö­ras endast av rät­ten, Säker­hetspo­li­sen, Polis­myn­dig­he­ten eller en åkla­gare.

Upp­tag­ningar och upp­teck­ningar ska beva­ras så länge som de behövs i de delar de är av bety­delse för kon­trol­len av utlän­ningen. I övrigt ska de för­stö­ras så snart som möj­ligt.

Upp­gif­ter från upp­tag­ningar och upp­teck­ningar som med stöd av 23 § får använ­das vid en för­un­der­sök­ning ska dock beva­ras så länge för­un­der­sök­ningen inte har lagts ner eller, om åtal har väckts, till dess målet har avgjorts slut­ligt. De ska där­ef­ter för­stö­ras. Upp­gif­ter från upp­tag­ningar eller upp­teck­ningar som med stöd av 23 § får använ­das för något annat ända­mål ska dock beva­ras så länge som de behövs för det nya ända­må­let. De ska där­ef­ter för­stö­ras.

21 §   En för­sän­delse som omfat­tas av ett till­stånd till post­kon­troll ska under­sö­kas sna­rast möj­ligt. För­sän­del­sen får inte när­mare under­sö­kas, och inte hel­ler öpp­nas eller grans­kas av någon annan än rät­ten, Säker­hetspo­li­sen, Polis­myn­dig­he­ten eller en åkla­gare.

När under­sök­ningen har slut­förts ska en för­sän­delse som finns hos ett beford­rings­fö­re­tag sän­das till den som för­sän­del­sen är ställd till.

22 §   Om en hand­ling påträf­fas vid hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans, kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning får den inte när­mare under­sö­kas och inte hel­ler öpp­nas eller grans­kas av någon annan än rät­ten, Säker­hetspo­li­sen, Polis­myn­dig­he­ten eller en åkla­gare. Efter anvis­ning av Säker­hetspo­li­sen får dock en sak­kun­nig eller någon annan som anli­tas vidta åtgär­den.

Om kopi­e­ring har gjorts enligt 4 a § ska kopian för­stö­ras när den inte längre behövs för Säker­hetspo­li­sens under­rät­tel­se­verk­sam­het eller brotts­ut­re­dande verk­sam­het.
Lag (2024:567).

Använd­ning av över­skotts­in­for­ma­tion

23 §   Om det inte finns hin­der enligt andra bestäm­mel­ser får Säker­hetspo­li­sen besluta att upp­gif­ter som har kom­mit fram vid hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig kame­raö­ver­vak­ning eller post­kon­troll får använ­das för annat ända­mål än det som har legat till grund för åtgär­den.

När ett beslut om tvångs­me­del upp­hör

24 §   Ett beslut enligt 8, 9 eller 16 § upp­hör att gälla om utvisnings-​ eller avvis­nings­be­slu­tet har verk­ställts eller upp­hävts.

Skyl­dig­het att upp­häva ett beslut om hem­liga tvångs­me­del

25 §   Om det inte längre finns skäl för ett beslut om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig kame­raö­ver­vak­ning eller post­kon­troll ska Säker­hetspo­li­sen eller rät­ten upp­häva beslu­tet.

Pass eller andra iden­ti­tets­hand­lingar

26 §   När en utvis­ning enligt denna lag kan komma i fråga får Säker­hetspo­li­sen, Polis­myn­dig­he­ten eller Migra­tions­ver­ket besluta att omhän­derta utlän­ning­ens pass eller andra iden­ti­tets­hand­lingar. Om utlän­ningen inte sam­ar­be­tar får Migra­tions­ver­ket begära hjälp av Polis­myn­dig­he­ten med att verk­ställa beslu­tet.

Omhän­der­ta­gan­det ska hävas om det beslu­tas att utvis­ning inte ska ske. I annat fall ska omhän­der­ta­gan­det gälla till dess att utvis­nings­be­slu­tet har verk­ställts.

Omhän­der­tagna hand­lingar ska utan dröjs­mål över­läm­nas till Säker­hetspo­li­sen, som ska häva omhän­der­ta­gan­det om det inte längre finns skäl för det.

27 §   För att söka efter en utlän­nings pass eller andra iden­ti­tets­hand­lingar får hus­rann­sa­kan göras hos utlän­ningen. Utlän­ningen får också kropps­vi­si­te­ras i detta syfte.

Säker­hetspo­li­sen får fatta ett beslut om en sådan åtgärd. Om Polis­myn­dig­he­ten har fått i upp­drag att verk­ställa ett beslut om utvis­ning får även den fatta ett sådant beslut.

I fråga om sådana åtgär­der gäl­ler i övrigt 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Det som sägs om den som är skä­li­gen miss­tänkt ska då i stäl­let avse utlän­ningen.

/Rubri­ken upp­hör att gälla U:2025-​07-01/

Migra­tions­ver­ket får foto­gra­fera och ta fin­gerav­tryck

28 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ När en utlän­nings rätt att vis­tas i Sve­rige hand­läggs enligt denna lag får Migra­tions­ver­ket ta fin­gerav­tryck av och foto­gra­fera utlän­ningen. Om utlän­ningen inte sam­ar­be­tar får Migra­tions­ver­ket begära hjälp av Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen med att verk­ställa beslu­tet.

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​07-01/

Migra­tions­ver­kets upp­tag­ning av fin­gerav­tryck, foto­grafi och video

28 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ När en utlän­nings rätt att vis­tas i Sve­rige hand­läggs enligt denna lag får Migra­tions­ver­ket ta fin­gerav­tryck, foto­grafi och video av utlän­ningen. Om utlän­ningen inte sam­ar­be­tar får Migra­tions­ver­ket begära hjälp av Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen med att verk­ställa beslu­tet. Lag (2025:140).

28 a §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Om fin­gerav­tryck, foto­grafi eller video har tagits enligt 28 § får upp­tag­ning göras på nytt om det finns sär­skilda skäl och endast om för­ut­sätt­ning­arna i 28 § är upp­fyllda. Om utlän­ningen inte sam­ar­be­tar får Migra­tions­ver­ket begära hjälp av Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen med att verk­ställa beslu­tet. Lag (2025:140).

Omhän­der­ta­gande av en utlän­ning

29 §   När ett beslut om utvis­ning enligt denna lag ska verk­stäl­las får utlän­ningen omhän­der­tas av Säker­hetspo­li­sen eller i före­kom­mande fall Polis­myn­dig­he­ten, om det är nöd­vän­digt för att verk­stäl­lig­he­ten av beslu­tet ska kunna för­be­re­das eller genom­fö­ras.

Utlän­ningen får omhän­der­tas under högst 24 tim­mar. Om det finns sär­skilda skäl får utlän­ningen dock vara omhän­der­ta­gen under ytter­li­gare 24 tim­mar. Under denna tid får utlän­ningen för­va­ras i ett häkte eller en poli­sar­rest endast om han eller hon har fyllt 18 år.

Andra åtgär­der för att under­lätta verk­stäl­lig­het

30 §   När en utlän­ning har omhän­der­ta­gits enligt 29 § eller har tagits i för­var enligt 3 kap. 1 eller 2 § för att verk­stäl­lig­he­ten av ett beslut om utvis­ning ska kunna för­be­re­das eller genom­fö­ras, får Säker­hetspo­li­sen eller Polis­myn­dig­he­ten vidta sådana åtgär­der som behövs för att utlän­ningen ska få nöd­vän­diga hand­lingar för verk­stäl­lig­he­ten eller för att utlän­ning­ens iden­ti­tet eller med­bor­gar­skap ska kunna klar­läg­gas. Säker­hetspo­li­sen eller Polis­myn­dig­he­ten får också ta fin­gerav­tryck av och foto­gra­fera utlän­ningen i ett sådant syfte.


6 kap. Gemen­samma bestäm­mel­ser om hand­lägg­ning

Munt­lig hand­lägg­ning hos en för­valt­nings­myn­dig­het

1 §   Vid munt­lig hand­lägg­ning ska de omstän­dig­he­ter som behö­ver klar­läg­gas utre­das nog­grant.

Utlän­ningen ska få till­fälle att redo­göra för sin stånd­punkt och uttala sig om de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas i ären­det.

2 §   Vid en munt­lig för­hand­ling ska utlän­ningen höras. Den myn­dig­het som ska hålla den munt­liga för­hand­lingen får bestämma att även andra per­so­ner ska höras.

Munt­lig för­hand­ling i Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len

3 §   Innan Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len ytt­rar sig till rege­ringen ska dom­sto­len hålla en munt­lig för­hand­ling.

Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len behö­ver dock inte hålla någon munt­lig för­hand­ling om en sådan är uppen­bart obe­höv­lig, när frå­gan gäl­ler
   1. att häva ett beslut om inhi­bi­tion enligt 2 kap. 16 § första styc­ket,
   2. att ompröva möj­lig­he­ten att verk­ställa ett beslut om utvis­ning enligt 2 kap. 19 § första styc­ket,
   3. att rege­ringen ska besluta om anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 5 kap. 9 §, eller
   4. ett över­kla­gande som avser endast ett beslut om inhi­bi­tion, tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd eller använd­ning av tvångs­me­del enligt 7 kap. 2 §.

4 §   Vid en munt­lig för­hand­ling ska utlän­ningen höras. Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len får bestämma att även andra per­so­ner ska höras vid för­hand­lingen. Utlän­ningen ska få till­fälle att ange sin stånd­punkt och uttala sig om de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas i ären­det.

När en munt­lig för­hand­ling hålls innan Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len ytt­rar sig enligt 7 kap. 14 § andra styc­ket över ett beslut om utvis­ning, inhi­bi­tion, tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd eller använd­ning av tvångs­me­del, ska Säker­hetspo­li­sen och Migra­tions­ver­ket
   1. redo­göra för omstän­dig­he­terna i ären­det,
   2. lämna andra upp­lys­ningar som behövs för att för­hand­lingen ska kunna genom­fö­ras, och
   3. ges till­fälle att ställa frå­gor till utlän­ningen och andra som hörs i ären­det.

5 §   När Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len hål­ler en munt­lig för­hand­ling enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 13 § får rät­ten bestå av en lag­fa­ren leda­mot. I övrigt tilläm­pas de reg­ler som all­mänt gäl­ler för hand­lägg­ning av mål i kam­mar­rätt.

Offent­ligt biträde

6 §   Om det inte måste antas att utlän­ningen sak­nar behov av biträde, ska ett offent­ligt biträde för­ord­nas i mål och ären­den om
   1. utvis­ning,
   2. använd­ning av tvångs­me­del enligt 5 kap. 8 eller 9 §,
   3. verk­stäl­lig­het av utvis­ning,
      a) när ett beslut om inhi­bi­tion eller tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd har med­de­lats, eller
      b) om frå­gan gäl­ler för­var och utlän­ningen har hål­lits i för­var i mer än tre dagar.

Utö­ver detta ska ett offent­ligt biträde för­ord­nas för en utlän­ning som inte har fyllt 18 år och som sak­nar vård­nads­ha­vare i Sve­rige, om utlän­ningen är tagen i för­var eller har ansökt om uppe­hålls­till­stånd som flyk­ting eller alter­na­tivt skydds­be­hö­vande.

7 §   I ären­den hos rege­ringen fat­tas beslut om offent­ligt biträde av Rege­rings­kans­liet.

8 §   Till offent­ligt biträde ska det för­ord­nas en advo­kat som är lämp­lig för upp­dra­get. Om det finns sär­skilda skäl, får i stäl­let någon annan lämp­lig per­son som har avlagt de kun­skaps­prov som krävs för behö­rig­het till doma­ran­ställ­ning utses.

Har utlän­ningen själv före­sla­git någon som är behö­rig för upp­dra­get som offent­ligt biträde, ska han eller hon för­ord­nas om det inte finns sär­skilda skäl mot det.

Ett offent­ligt biträde får inte sätta någon annan i sitt ställe.

Upp­gifts­skyl­dig­het

9 §   Det som sägs i 17 kap. 1 och 2 §§ utlän­nings­la­gen (2005:716) om skyl­dig­het för soci­al­nämn­den och hälso-​ och sjuk­vårds­myn­dig­het att i vissa fall lämna ut upp­gif­ter gäl­ler även i mål och ären­den enligt denna lag. Skyl­dig­he­ten att lämna upp­gif­ter enligt 17 kap. 1 § utlän­nings­la­gen gäl­ler också i för­hål­lande till rege­ringen.

Doku­men­ta­tion och moti­ve­ring av beslut

10 §   Ett beslut enligt denna lag ska vara skrift­ligt. I 32 § för­valt­nings­la­gen (2017:900) finns bestäm­mel­ser om moti­ve­ring av beslut. Bestäm­mel­serna ska tilläm­pas även i Säker­hetspo­li­sens och Polis­myn­dig­he­tens verk­sam­het enligt denna lag.

Kost­nads­an­svar

11 §   En utlän­ning som har utvi­sats får åläg­gas skyl­dig­het att betala kost­na­den för sin egen resa till den ort dit han eller hon sänds genom en myn­dig­hets försorg.

Bestäm­mel­ser i utlän­nings­la­gen

12 §   Föl­jande bestäm­mel­ser i utlän­nings­la­gen (2005:716) ska tilläm­pas vid hand­lägg­ning av mål och ären­den enligt denna lag:
   1. 13 kap. 5-7 §§ om instäl­lelse till munt­lig för­hand­ling hos för­valt­nings­myn­dig­het,
   2. 13 kap. 11 § om tol­ker­sätt­ning,
   3. 13 kap. 12 § om rät­telse av beslut på grund av orik­tig upp­gift, och
   4. 13 kap. 15 och 16 §§ om dna-​analys.


7 kap. Över­kla­gande och nöjd­för­kla­ring

Beslut om utvis­ning, uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring och när­lig­gande frå­gor

1 §   Migra­tions­ver­kets beslut i fråga om utvis­ning, uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment och ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige får över­kla­gas till rege­ringen.

Beslut om inhi­bi­tion, tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd och använd­ning av tvångs­me­del

2 §   Migra­tions­ver­kets beslut i fråga om inhi­bi­tion, tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd och använd­ning av tvångs­me­del enligt 5 kap. 8 § får över­kla­gas till rege­ringen.

Beslut om för­var eller upp­sikt

3 §   Säker­hetspo­li­sens beslut om för­var eller upp­sikt får över­kla­gas till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len. Detta gäl­ler dock inte myn­dig­he­tens inte­ri­mis­tiska beslut enligt 3 kap. 5 § första styc­ket, 6 § första styc­ket eller 4 kap. 5 § första styc­ket.

Migra­tions­ver­kets beslut i fråga om för­var eller upp­sikt får över­kla­gas till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

4 §   Ett stats­råds beslut om för­var eller upp­sikt får över­kla­gas till Högsta för­valt­nings­dom­sto­len.

5 §   Beslut i fråga om för­var eller upp­sikt får över­kla­gas sär­skilt och utan begräns­ning till viss tid.

6 §   Migra­tions­ver­kets beslut i sär­skilda fall om behand­lingen eller pla­ce­ringen av en utlän­ning som hålls i för­var får över­kla­gas till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

Beslut om biträde, ersätt­ning och jäv

7 §   Ett beslut av Säker­hetspo­li­sen, Migra­tions­ver­ket eller Rege­rings­kans­liet får över­kla­gas sär­skilt till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len när beslu­tet avser
   1. offent­ligt biträde,
   2. ersätt­ning i ett ärende som hand­läggs enligt denna lag,
   3. avvi­sande av ombud eller biträde, eller
   4. jäv.

8 §   Migra­tions­ver­kets beslut om ersätt­ning för kost­nad för dna-​analys får över­kla­gas till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

Migra­tions­ö­ver­dom­sto­lens beslut

9 §   Migra­tions­ö­ver­dom­sto­lens beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Övriga beslut får inte över­kla­gas

10 §   Ett beslut som med­de­las enligt denna lag av en för­valt­nings­myn­dig­het får inte över­kla­gas i andra fall än de som anges i detta kapi­tel.

Säker­hetspo­li­sens rätt att över­klaga beslut

11 §   Säker­hetspo­li­sen får över­klaga Migra­tions­ver­kets beslut om beslu­tet kan över­kla­gas enligt denna lag och går Säker­hetspo­li­sen emot.

12 §   Säker­hetspo­li­sen får över­klaga en dom­stols beslut om till­stånd till hem­liga tvångs­me­del enligt 5 kap. 11 § och om fort­satt använd­ning av tvångs­me­del enligt 5 kap. 16 §. Sådana beslut över­kla­gas i den ord­ning som anges i rät­te­gångs­bal­ken.

Par­ter vid ett över­kla­gande

13 §   Vid ett över­kla­gande är Migra­tions­ver­ket och Säker­hetspo­li­sen utlän­ning­ens mot­par­ter vid hand­lägg­ningen i Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len och hos rege­ringen.

För­fa­ran­det vid Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len efter över­kla­gande till rege­ringen

14 §   Om Migra­tions­ver­kets beslut när det gäl­ler utvis­ning, inhi­bi­tion, tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd eller använd­ning av tvångs­me­del enligt 5 kap. 8 § över­kla­gas, ska Migra­tions­ver­ket lämna över hand­ling­arna i ären­det till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len ska sedan med ett eget ytt­rande lämna hand­ling­arna vidare till rege­ringen. I ytt­ran­det ska det i före­kom­mande fall anges sär­skilt om det enligt 2 kap. 13 § finns hin­der mot att verk­ställa en utvis­ning.

15 §   Om Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len anser att det enligt 2 kap. 13 § finns ett hin­der mot att verk­ställa en utvis­ning, får rege­ringen inte avvika från den bedöm­ningen.

Hand­lägg­ning enligt utlän­nings­la­gen av vissa över­kla­gan­den

16 §   Om Migra­tions­ver­ket har avsla­git både en ansö­kan om utvis­ning enligt denna lag och en ansö­kan från utlän­ningen om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige, ska ett över­kla­gande från utlän­ningen hand­läg­gas enligt utlän­nings­la­gen (2005:716). Detta gäl­ler dock inte om också Säker­hetspo­li­sen över­kla­gar Migra­tions­ver­kets beslut.

Över­läm­nande av vissa ären­den

17 §   Om rege­ringen hand­läg­ger ett ärende om utvis­ning och utlän­ningen ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige, får rege­ringen upp­häva det över­kla­gade beslu­tet och över­lämna ären­det till Migra­tions­ver­ket för hand­lägg­ning. Detta gäl­ler dock inte när det gäl­ler sådana ansök­ningar om uppe­hålls­till­stånd som avses i 2 kap. 9 § första styc­ket.

18 §   Om rege­ringen beslu­tar att en utlän­ning inte ska utvi­sas och utlän­ningen har ansökt om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige, får rege­ringen över­lämna ären­det i dessa delar till Migra­tions­ver­ket för pröv­ning enligt utlän­nings­la­gen (2005:716).

Det fram­går av 2 kap. 9 § tredje styc­ket att rege­ringen i vissa fall ska över­lämna en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd till Migra­tions­ver­ket när rege­ringen beslu­tar att en utlän­ning inte ska utvi­sas.

Rätts­pröv­ning

19 §   Enligt 2 a § lagen (2006:304) om rätts­pröv­ning av vissa rege­rings­be­slut har en EES-​medborgare eller en famil­je­med­lem till en sådan med­bor­gare rätt att hos Högsta för­valt­nings­dom­sto­len ansöka om rätts­pröv­ning av ett beslut om utvis­ning enligt denna lag.

Nöjd­för­kla­ring

20 §   En utlän­ning som har rätt att över­klaga ett beslut om utvis­ning kan för­klara att han eller hon avstår från att över­klaga beslu­tet med till­hö­rande åter­re­se­för­bud (nöjd­för­kla­ring).

21 §   En nöjd­för­kla­ring läm­nas inför Migra­tions­ver­ket.

En nöjd­för­kla­ring får också läm­nas inför
   1. Polis­myn­dig­he­ten, eller
   2. che­fen för en kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller che­fen för ett häkte eller någon annan tjäns­te­man där som har för­ord­nats att ta emot en sådan för­kla­ring.

Vid en nöjd­för­kla­ring som läm­nas enligt andra styc­ket, ska ett vittne när­vara. Det krävs också att den som tar emot för­kla­ringen har till­gång till en utskrift av utvis­nings­be­slu­tet eller ett bevis om vad beslu­tet inne­hål­ler.

22 §   En nöjd­för­kla­ring kan inte tas till­baka. Om utlän­ningen har över­kla­gat beslu­tet när nöjd­för­kla­ringen läm­nas, ska han eller hon genom nöjd­för­kla­ringen anses ha tagit till­baka sitt över­kla­gande. Om utlän­ningen har ansökt om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige, ska han eller hon genom nöjd­för­kla­ringen anses ha tagit till­baka sin ansö­kan.


8 kap. Straff och åtal

Straff och åtals­pröv­ning

1 §   Till fäng­else i högst två år eller, om brot­tet är ringa, till böter döms en utlän­ning som uppe­hål­ler sig i Sve­rige trots att han eller hon enligt ett verk­ställt beslut om utvis­ning enligt denna lag inte har haft rätt att åter­vända hit. Detta gäl­ler dock inte om utlän­ningen har flytt hit för att undgå sådan för­föl­jelse som avses i 4 kap. 1 § utlän­nings­la­gen (2005:716).

Är brot­tet ringa ska åtal för ett sådant brott inte väc­kas annat än om det är moti­ve­rat från all­män syn­punkt.

2 §   Till fäng­else i högst två år döms den som hjäl­per en utlän­ning, för vil­ken ett åter­re­se­för­bud enligt 2 kap. 5 § gäl­ler, att komma in i Sve­rige.

För för­sök eller för­be­re­delse till ett sådant brott döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.

3 §   Till fäng­else i högst två år eller, om brot­tet är ringa, till böter döms en utlän­ning som bry­ter mot en anmäl­nings­skyl­dig­het eller ett för­bud att lämna vis­tel­se­om­rå­det som har beslu­tats enligt 5 kap. 8, 9 eller 16 §.

4 §   Till fäng­else i högst ett år döms den som hind­rar eller för­sö­ker hindra verk­stäl­lig­het av ett beslut om utvis­ning enligt denna lag.

Åtals­med­gi­vande

5 §   Medan rege­ringen hand­läg­ger frå­gan om utvis­ning enligt denna lag, får åtal inte väc­kas mot utlän­ningen utan rege­ring­ens med­gi­vande.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2022:700
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1991:572) om sär­skild utlän­nings­kon­troll.
   3. Om ett beslut om för­var har med­de­lats och verk­ställts före ikraft­trä­dan­det, ska den första nya pröv­ningen enligt 3 kap. 10 § som görs där­ef­ter göras senast vid den tid­punkt då en ny pröv­ning skulle ha gjorts enligt äldre bestäm­mel­ser.
   4. Bestäm­mel­sen i 1 kap. 3 § tilläm­pas även vid ett beslut om utvis­ning som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det enligt
      a) 1 § och 2 § första styc­ket den upp­hävda lagen,
      b) 3 § lagen (1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund,
      c) 47 § utlän­nings­la­gen (1980:376),
      d) 3 § lagen (1973:162) om sär­skilda åtgär­der till före­byg­gande av vissa vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund, eller
      e) 29 § första styc­ket 5 och 30 § andra styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193).
   5. Bestäm­mel­sen i 2 kap. 8 § tilläm­pas även vid ett beslut om utvis­ning som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det enligt
      a) 1 § och 2 § första styc­ket den upp­hävda lagen,
      b) 3 § lagen (1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund,
      c) 47 § utlän­nings­la­gen (1980:376),
      d) 3 § lagen (1973:162) om sär­skilda åtgär­der till före­byg­gande av vissa vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund, eller
      e) 29 § första styc­ket 5 och 30 § andra styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193).
   6. Bestäm­mel­sen i 2 kap. 14 § tilläm­pas även vid ett beslut om utvis­ning som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det enligt
      a) 1 § och 2 § första styc­ket den upp­hävda lagen,
      b) 3 § lagen (1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund,
      c) 47 § utlän­nings­la­gen (1980:376),
      d) 3 § lagen (1973:162) om sär­skilda åtgär­der till före­byg­gande av vissa vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund, eller
      e) 29 § första styc­ket 5 och 30 § andra styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193).
   7. Bestäm­mel­sen i 2 kap. 25 § första styc­ket tilläm­pas även vid ett beslut om åter­re­se­för­bud som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det enligt
      a) 2 § första styc­ket och 4 § den upp­hävda lagen,
      b) 3 § andra styc­ket och 4 § lagen (1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund,
      c) 47 § andra styc­ket och 49 § utlän­nings­la­gen (1980:376), eller
      d) 34 § första styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193).
   8. Bestäm­mel­sen i 2 kap. 26 § tilläm­pas även vid ett beslut om åter­re­se­för­bud som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det enligt
      a) 2 § första styc­ket och 4 § den upp­hävda lagen,
      b) 3 § andra styc­ket och 4 § lagen (1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund,
      c) 47 § andra styc­ket och 49 § utlän­nings­la­gen (1980:376), eller
      d) 34 § första styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193).
   9. Bestäm­mel­sen i 2 kap. 27 § tilläm­pas även vid ett beslut om utvis­ning som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det enligt
      a) 1 § och 2 § första styc­ket den upp­hävda lagen,
      b) 3 § lagen (1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund,
      c) 47 § utlän­nings­la­gen (1980:376),
      d) 3 § lagen (1973:162) om sär­skilda åtgär­der till före­byg­gande av vissa vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund, eller
      e) 29 § första styc­ket 5 och 30 § andra styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193).
   10. Bestäm­mel­sen i 3 kap. 1 § första styc­ket 2 tilläm­pas även vid ett beslut om utvis­ning som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det enligt
      a) 1 § och 2 § första styc­ket den upp­hävda lagen,
      b) 3 § lagen (1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund,
      c) 47 § utlän­nings­la­gen (1980:376),
      d) 3 § lagen (1973:162) om sär­skilda åtgär­der till före­byg­gande av vissa vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund, eller
      e) 29 § första styc­ket 5 och 30 § andra styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193).
   11. Bestäm­mel­sen i 3 kap. 2 § första styc­ket 2 tilläm­pas även vid ett beslut om utvis­ning som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det enligt
      a) 1 § och 2 § första styc­ket den upp­hävda lagen,
      b) 3 § lagen (1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund,
      c) 47 § utlän­nings­la­gen (1980:376),
      d) 3 § lagen (1973:162) om sär­skilda åtgär­der till före­byg­gande av vissa vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund, eller
      e) 29 § första styc­ket 5 och 30 § andra styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193).
   12. Bestäm­mel­sen i 5 kap. 1 § första styc­ket tilläm­pas även vid ett beslut om utvis­ning som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det enligt
      a) 1 § och 2 § första styc­ket den upp­hävda lagen,
      b) 3 § lagen (1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund,
      c) 47 § utlän­nings­la­gen (1980:376),
      d) 3 § lagen (1973:162) om sär­skilda åtgär­der till före­byg­gande av vissa vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund, eller
      e) 29 § första styc­ket 5 och 30 § andra styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193).
   13. Bestäm­mel­sen i 8 kap. 1 § första styc­ket tilläm­pas även vid ett beslut om utvis­ning som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det enligt
      a) 1 § och 2 § första styc­ket den upp­hävda lagen,
      b) 3 § lagen (1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund,
      c) 47 § utlän­nings­la­gen (1980:376),
      d) 3 § lagen (1973:162) om sär­skilda åtgär­der till före­byg­gande av vissa vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund, eller
      e) 29 § första styc­ket 5 och 30 § andra styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193).
   14. Bestäm­mel­sen i 8 kap. 2 § första styc­ket tilläm­pas även vid ett beslut om åter­re­se­för­bud som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det enligt
      a) 2 § första styc­ket och 4 § den upp­hävda lagen,
      b) 3 § andra styc­ket och 4 § lagen (1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund,
      c) 47 § andra styc­ket och 49 § utlän­nings­la­gen (1980:376), eller
      d) 34 § första styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193).
   15. Bestäm­mel­sen i 8 kap. 3 § tilläm­pas även vid ett beslut om anmäl­nings­plikt som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det enligt 11, 11 a eller 14 § den upp­hävda lagen.
   16. Bestäm­mel­sen i 8 kap. 4 § tilläm­pas även vid ett beslut om utvis­ning som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det enligt
      a) 1 § och 2 § första styc­ket den upp­hävda lagen,
      b) 3 § lagen (1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund,
      c) 47 § utlän­nings­la­gen (1980:376),
      d) 3 § lagen (1973:162) om sär­skilda åtgär­der till före­byg­gande av vissa vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund, eller
      e) 29 § första styc­ket 5 och 30 § andra styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193).

Vik­tiga lagar inom migra­tions­rät­ten
JP Info­nets tjäns­ter inom migra­tions­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom migra­tions­rätt

Job­bar du med migra­tions­rätt på exem­pel­vis en advo­kat­byrå eller myn­dig­het? Eller kanske ansva­rar du för integ­ra­tions­frå­gor i en kom­mun? Oav­sett hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag i JP Info­nets tjäns­ter. Vi ger dig stän­dig till­gång till rättskäl­lor, väg­le­dande doku­ment och dag­liga upp­da­te­ringar om de senaste nyhe­terna i rätts­ut­veck­lingen. Se allt inom migra­tions­rätt.