Lag (1964:167) med sär­skilda bestäm­mel­ser om unga lagö­ver­trä­dare

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1964:167
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet DÅ
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2025:129
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1964:167
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet DÅ
Utfär­dad: 1964-​03-20
Änd­rad: t.o.m. SFS

2025:129
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­melse

1 §   I denna lag finns sär­skilda bestäm­mel­ser om hand­lägg­ning hos Polis­myn­dig­he­ten, åkla­gare och dom­stol av mål och ären­den om brott där den miss­tänkte inte har fyllt tju­go­ett år.

I övrigt gäl­ler rät­te­gångs­bal­kens reg­ler och andra bestäm­mel­ser. Lag (2014:650).

För­un­der­sök­ning och åtals­pröv­ning m.m.

2 §   För­un­der­sök­ning mot den som inte har fyllt arton år ska ledas av en åkla­gare eller en anställd vid Polis­myn­dig­he­ten som myn­dig­he­ten har för­ord­nat. Under­sök­nings­le­da­ren ska, om det inte möter något hin­der, genom intresse och fal­len­het för arbete med unga lagö­ver­trä­dare vara sär­skilt läm­pad för upp­gif­ten.

Har den unge tidi­gare varit före­mål för för­un­der­sök­ning eller utred­ning enligt 31 §, ska om möj­ligt samma åkla­gare och samma anställda vid Polis­myn­dig­he­ten anli­tas för att leda och genom­föra den nya för­un­der­sök­ningen.

Bestäm­mel­ser om att för­un­der­sök­ning mot den som inte har fyllt arton år i vissa fall får ledas av en tull­tjäns­te­man finns i tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710). Lag (2024:717).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2012:47).

4 §   En för­un­der­sök­ning mot den som inte har fyllt arton år och som gäl­ler brott på vil­ket fäng­else kan följa ska bedri­vas med sär­skild skynd­sam­het. Del­giv­ning enligt 23 kap. 18 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken av brotts­miss­tanke ska ske så snart som möj­ligt efter det att miss­tan­ken har upp­kom­mit under för­ut­sätt­ning att det kan ske utan men för utred­ningen. För­un­der­sök­ningen ska avslu­tas och beslut i åtals­frå­gan fat­tas så snart det kan ske och senast inom sex vec­kor från dagen för del­giv­ningen av brotts­miss­tan­ken.

Tids­fris­ten får dock över­skri­das endast om det är nöd­vän­digt med hän­syn till
   1. att den miss­tänkte ska delta i med­ling enligt lagen (2002:445) om med­ling med anled­ning av brott, eller
   2. utred­ning­ens beskaf­fen­het eller andra sär­skilda omstän­dig­he­ter. Lag (2022:1533).

5 §   Om någon som inte har fyllt arton år är skä­li­gen miss­tänkt för brott, ska vård­nads­ha­va­ren eller någon annan som sva­rar för den unges vård och fost­ran samt någon annan som har en fost­rande roll i för­hål­lande till den unge ome­del­bart under­rät­tas och kal­las till för­hör som hålls med den unge. Om den unge har gri­pits, anhål­lits eller häk­tats på grund av brotts­miss­tan­ken, ska i första hand en sådan vuxen eller i andra hand någon annan lämp­lig vuxen per­son under­rät­tas om detta och om skä­len för det sam­ti­digt med under­rät­tel­sen om brotts­miss­tan­ken eller annars ome­del­bart efter fri­hets­be­rö­van­det.

Under­sök­nings­le­da­ren får besluta att skjuta upp en under­rät­telse om brotts­miss­tanke, en kal­lelse till för­hör eller en under­rät­telse om fri­hets­be­rö­vande om det är nöd­vän­digt för att sakens utred­ning inte väsent­li­gen ska för­svå­ras. När det inte längre finns skäl för beslu­tet ska en under­rät­telse ome­del­bart läm­nas. Det­samma gäl­ler en kal­lelse till för­hör.

En under­rät­telse eller kal­lelse enligt första styc­ket ska inte göras om det stri­der mot den unges bästa eller om det finns andra sär­skilda skäl. En under­rät­telse om fri­hets­be­rö­vande ska dock all­tid läm­nas till någon i den krets av vuxna per­so­ner som anges i första styc­ket andra meningen. Lag (2022:1096).

6 §   Om någon som inte har fyllt arton år är skä­li­gen miss­tänkt för ett brott som kan leda till fäng­else, ska soci­al­nämn­den genast under­rät­tas. Av under­rät­tel­sen ska det framgå huruvida den miss­tänkte har till­frå­gats om han eller hon vill delta i med­ling enligt lagen (2002:445) om med­ling med anled­ning av brott och hur den miss­tänkte ställt sig till ett del­ta­gande.

Om den unge har gri­pits, anhål­lits eller häk­tats på grund av brotts­miss­tan­ken, ska soci­al­nämn­den under­rät­tas om detta och om skä­len för det sam­ti­digt med under­rät­tel­sen om brotts­miss­tan­ken eller annars genast efter fri­hets­be­rö­van­det. Lag (2016:930).

6 a §   Den som inte har fyllt arton år och som är gri­pen eller anhål­len får hål­las i för­var i poli­sar­rest endast om det är abso­lut nöd­vän­digt. Lag (2021:287).

7 §   Vid för­hör med den som inte har fyllt arton år och som är miss­tänkt för ett brott på vil­ket fäng­else kan följa ska en före­trä­dare för soci­al­tjäns­ten när­vara om det inte finns sär­skilda skäl mot det och det kan ske utan men för utred­ningen. Lag (2023:312).

8 §   Om den unge, sedan straffvar­ning har beslu­tats enligt 16 §, miss­tänks för att ha begått annat brott dess­förin­nan, får åkla­ga­ren besluta att inte inleda för­un­der­sök­ning eller att lägga ned en påbör­jad för­un­der­sök­ning beträf­fande detta brott. Detta gäl­ler dock inte, om något väsent­ligt all­mänt eller enskilt intresse åsi­do­sätts genom att för­un­der­sök­ning inte äger rum. Lag (2015:81).

9 §   Om någon, som med stöd av 3 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga har inta­gits i ett sådant hem som avses i 12 § den lagen, miss­tänks för att ha begått brott som hör under all­mänt åtal, innan vår­den vid hem­met har avslu­tats, skall åkla­ga­ren pröva om åtal lämp­li­gen bör ske. Innan åtals­frå­gan avgörs, skall före­stån­da­ren för hem­met höras, om det inte är obe­höv­ligt.
Lag (1994:1760).

Per­sonut­red­ning

10 §   Innan talan har väckts vid dom­stol, får åkla­gare inhämta ytt­rande enligt 1 § lagen (1991:2041) om sär­skild per­sonut­red­ning i brott­mål, m.m. i fråga om den som inte har fyllt arton år.
Lag (1994:1760).

11 §   I fråga om den som miss­tänks för att ha begått brott innan han eller hon fyllt arton år ska åkla­ga­ren, innan beslut fat­tas i åtals­frå­gan, inhämta ytt­rande från soci­al­nämn­den i den kom­mun som enligt soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) har ansva­ret för den unge, om denne har erkänt gär­ningen eller det annars finns skä­lig miss­tanke att han eller hon har begått brot­tet och sådant ytt­rande inte inhäm­tats under för­un­der­sök­ningen. Ytt­rande behö­ver inte inhäm­tas om brot­tet är ringa, om det är uppen­bart att det finns för­ut­sätt­ningar för straffvar­ning eller åtals­un­der­lå­telse eller om det annars är obe­höv­ligt.

Om för­un­der­sök­ningen gäl­ler brott på vil­ket fäng­else kan följa, ska, om möj­ligt, under­sök­nings­le­da­ren begära ett sådant ytt­rande som avses i första styc­ket senast i sam­band med del­giv­ning av brotts­miss­tanke enligt 23 kap. 18 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken.

Ett ytt­rande ska inne­hålla en redo­gö­relse för vilka åtgär­der som nämn­den tidi­gare har vid­ta­git i fråga om den unge samt en bedöm­ning av om den unge har ett sär­skilt behov av åtgär­der som syf­tar till att mot­verka att han eller hon utveck­las ogynn­samt. Ytt­ran­det ska i före­kom­mande fall även inne­hålla en redo­vis­ning av i vil­ken utsträck­ning den unge full­gjort en sådan tidi­gare utdömd ung­doms­vård eller ung­doms­tjänst som nämn­den har upp­gift om. Vidare ska ytt­ran­det inne­hålla en redo­vis­ning av de åtgär­der som nämn­den avser att vidta. Åtgär­derna ska redo­vi­sas i ett ung­doms­kon­trakt om de vid­tas med stöd av soci­al­tjänst­la­gen och i en vård­plan om de vid­tas med stöd av lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga. Arten, omfatt­ningen och var­ak­tig­he­ten av åtgär­derna ska framgå av kon­trak­tet eller vård­pla­nen. Ytt­ran­det ska, om under­sök­nings­le­da­ren eller, i de fall som avses i första styc­ket, åkla­ga­ren begär det eller om nämn­den fin­ner det nöd­vän­digt, även inne­hålla en redo­gö­relse för den unges per­son­liga utveck­ling och lev­nads­om­stän­dig­he­ter i övrigt. Ett ytt­rande ska också inne­hålla en bedöm­ning av om ung­doms­tjänst är en lämp­lig påföljd med hän­syn till den unges per­son och övriga omstän­dig­he­ter.

Nämn­den ska även utan sam­band med ytt­rande lämna den som har ansvar för att inhämta ytt­rande de upp­lys­ningar som denne begär i fråga om den unge. Lag (2023:312).

12 §   Den som begär ytt­rande enligt 11 § ska ange inom vil­ken tid ytt­ran­det ska läm­nas och, om det är lämp­ligt, ge soci­al­nämn­den anvis­ningar för hur ytt­ran­det kan begrän­sas. Om nämn­den inte kan lämna sitt ytt­rande inom den före­skrivna tiden, får den som begärt ytt­ran­det medge att det läm­nas senare. Ytt­ran­det får läm­nas munt­li­gen vid ett sådant sam­man­träde som avses i 18 §, om det är nöd­vän­digt för att hålla tids­fris­ten. Lag (2012:47).

Anmo­dan att avhjälpa och begränsa skada

13 §   En polis­man får upp­mana den som har eller kan antas ha fyllt fem­ton men inte arton år att så snart som möj­ligt vidta åtgär­der för att avhjälpa eller begränsa skada på grund av brott, om den unge har erkänt brot­tet eller det annars med hän­syn till omstän­dig­he­terna är uppen­bart att han eller hon har begått brot­tet. En sådan upp­ma­ning får dock ges endast om det är lämp­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna. Om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt, ska mål­sä­gan­dens sam­tycke inhäm­tas innan upp­ma­ningen ges.

En upp­ma­ning enligt första styc­ket får även ges av en annan anställd vid Polis­myn­dig­he­ten som myn­dig­he­ten har utsett.
Lag (2015:446).

Kvar­hål­lande

14 §   Har någon som inte fyllt arton år gri­pits och beslu­tar åkla­ga­ren att inte anhålla den unge, får Polis­myn­dig­he­ten hålla kvar den unge för att skynd­samt kunna över­lämna honom eller henne till för­äld­rarna, annan vård­nads­ha­vare, en tjäns­te­man inom soci­al­tjäns­ten eller någon annan lämp­lig vuxen per­son. Vad som nu sagts gäl­ler dock endast om åkla­ga­ren fun­nit att den unge fort­fa­rande är skä­li­gen miss­tänkt för brott.

För samma ända­mål får Polis­myn­dig­he­ten hålla kvar den som inte har fyllt arton år, om den unge har med­ta­gits till för­hör och är skä­li­gen miss­tänkt för brott.

Inte i något fall får någon enligt första eller andra styc­ket hål­las kvar längre än tre tim­mar efter åkla­ga­rens beslut eller för­hö­ret. Den miss­tänkte får tas i för­var om det är nöd­vän­digt med hän­syn till ord­ning eller säker­het.
Lag (2014:650).

Straf­fö­re­läg­gande

15 §   Åkla­ga­ren får, trots de begräns­ningar som gäl­ler enligt 48 kap. 4 § första styc­ket första meningen rät­te­gångs­bal­ken, utfärda straf­fö­re­läg­gande för brott som har begåtts av någon som inte har fyllt arton

år, om det kan antas att den unge, om åtal hade väckts, skulle ha dömts endast till böter. Där­vid skall åkla­ga­ren beakta de sär­skilda reg­ler enligt vilka rät­ten kan döma till lind­ri­gare straff än det är före­skri­vet för brot­tet. Lag (1994:1760).

Straffvar­ning

16 §   Om någon har begått ett brott innan han eller hon har fyllt arton år, får åkla­ga­ren besluta att under­låta åtal enligt 17 § (straffvar­ning).

Bestäm­mel­ser om möj­lig­he­ter för åkla­ga­ren att besluta att under­låta åtal finns också i 20 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken (åtals­un­der­lå­telse).

I fråga om att under­låta åtal sedan åtal har väckts tilläm­pas 20 kap. 7 a § rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2015:81).

17 §   Straffvar­ning får beslu­tas, om den unge blir före­mål för sådan åtgärd som anges nedan och det med skäl kan antas att där­i­ge­nom vid­tas vad som är lämp­li­gast för den unge:
   1. vård eller annan åtgärd enligt soci­al­tjänst­la­gen (2001:453),
   2. vård eller annan åtgärd enligt lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga, eller
   3. annan åtgärd som inne­bär att den unge får hjälp eller stöd.

Straffvar­ning får också beslu­tas, om det är uppen­bart att brot­tet har skett av okynne eller för­has­tande.

Vid bedöm­ningen av om straffvar­ning ska beslu­tas ska åkla­ga­ren utö­ver vad som föl­jer av första och andra styc­kena sär­skilt beakta den unges vilja att ersätta mål­sä­gan­den för skada som upp­kom­mit genom brot­tet, att avhjälpa eller begränsa ska­dan, att på annat sätt gott­göra mål­sä­gan­den eller att med­verka till att med­ling kom­mer till stånd enligt lagen (2002:445) om med­ling med anled­ning av brott.

Straffvar­ning får inte beslu­tas, om något väsent­ligt all­mänt eller enskilt intresse där­i­ge­nom åsi­do­sätts. Vid bedöm­ningen av om något väsent­ligt all­mänt intresse åsi­do­sätts ska det sär­skilt beak­tas om den unge tidi­gare har gjort sig skyl­dig till brott. Lag (2015:81).

18 §   Den unge ska under­rät­tas om ett beslut om straffvar­ning vid ett per­son­ligt möte med åkla­ga­ren inom två vec­kor efter det att beslu­tet har fat­tats. Den unges vård­nads­ha­vare eller någon annan som sva­rar för den unges vård och fost­ran samt annan som har en fost­rande roll i för­hål­lande till den unge ska kal­las till mötet, om det inte möter hin­der eller annars finns sär­skilda skäl mot det. Även före­trä­dare för soci­al­tjäns­ten bör ges till­fälle att när­vara.

Är det uppen­bart att ett per­son­ligt möte inte kan genom­fö­ras inom den tid som anges i första styc­ket, får mötet äga rum senare. Kan ett per­son­ligt möte inte genom­fö­ras, ska den unge under­rät­tas skrift­li­gen om beslu­tet. Lag (2015:81).

19 §   Vid ett möte enligt 18 § ska åkla­ga­ren sär­skilt för­klara inne­bör­den av beslu­tet om straffvar­ning och det sköt­sam­hets­krav som detta är för­e­nat med och klar­göra vilka följ­derna kan bli av fort­satta lagö­ver­trä­del­ser.
Lag (2015:81).

20 §   Bestäm­mel­serna i 18 och 19 §§ gäl­ler i tillämp­liga delar också beslut om åtals­un­der­lå­telse enligt 20 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken, om beslu­tet avser brott som någon har begått innan han har fyllt arton år. Lag (1994:1760).

21 §   Soci­al­nämn­den skall under­rät­tas om ett beslut enligt 18 §, om någon åtgärd från nämn­dens sida för­ut­sätts. Lag (1994:1760).

22 §   Den som får straffvar­ning enligt 17 § ska iaktta sköt­sam­het.

Ett beslut om straffvar­ning får åter­kal­las, om sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der det. Vid bedöm­ningen av om åter­kal­lelse ska ske ska det sär­skilt beak­tas om den unge har åter­fal­lit i brott inom sex måna­der från beslu­tet om straffvar­ning. Lag (2015:81).

Anhål­lande och häkt­ning

23 §   Den som inte har fyllt arton år får anhål­las eller häk­tas endast om det finns syn­ner­liga skäl. Lag (2021:287).

23 a §   För en miss­tänkt som inte har fyllt arton år när häkt­nings­be­slu­tet verk­ställs får den tid som anges i 24 kap. 4 a § rät­te­gångs­bal­ken uppgå till högst tre måna­der.
Lag (2021:287).

Offent­lig för­sva­rare

24 §   För en miss­tänkt som inte har fyllt arton år ska en offent­lig för­sva­rare för­ord­nas, om det inte är uppen­bart att han eller hon sak­nar behov av för­sva­rare. När en offent­lig för­sva­rare ska för­ord­nas, ska under­sök­nings­le­da­ren anmäla det hos rät­ten.

För en tidi­gare till­ta­lad gäl­ler 21 kap. 3 b § och 23 kap. 5 § rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2012:658).

Rät­te­gången

25 §   Mål i tings­rätt och hov­rätt mot den som inte har fyllt tju­go­ett år skall, om det inte möter hin­der, hand­läg­gas av lag­farna domare som sär­skilt har utsetts av dom­sto­len att hand­lägga sådana mål. Det­samma skall gälla i fråga om nämn­de­män som anli­tas för tjänst­gö­ring i sådana mål.

I mål som rör brott på vil­ket endast böter kan följa får andra än dem som avses i första styc­ket anli­tas. Lag (2001:152).

26 §   När åtal väcks mot den som inte har fyllt arton år, skall tings­rät­ten under­rätta vård­nads­ha­va­ren eller annan som sva­rar för den unges vård och fost­ran samt annan som har en fost­rande roll i för­hål­lande till den unge om åta­let och om tid­punk­ten för huvud­för­hand­lingen, om det inte finns sär­skilda skäl mot det. Mot­sva­rande skyl­dig­het att lämna under­rät­telse om tid­punk­ten för huvud­för­hand­lingen gäl­ler även högre rätt.

Om ytt­rande som avses i 11 § skall läm­nas eller har läm­nats av soci­al­nämn­den, skall rät­ten under­rätta nämn­den om tid­punk­ten för huvud­för­hand­lingen.

Om åta­let avser ett brott på vil­ket fäng­else kan följa, skall vård­nads­ha­va­ren eller annan som avses i första styc­ket, höras i målet, om det kan ske och det inte finns sär­skilda skäl mot det.

Vård­nads­ha­vare eller annan som hörs enligt tredje styc­ket har rätt till ersätt­ning och för­skott enligt vad som är före­skri­vet om vittne. Ersätt­ningen skall beta­las av sta­ten.
Lag (2006:894).

27 §   Mål mot den som inte har fyllt tju­go­ett år ska, om målet avser brott på vil­ket fäng­else kan följa, om möj­ligt sät­tas ut till hand­lägg­ning på ett sådant sätt att målet inte drar till sig upp­märk­sam­het.

Rät­ten får i mål mot den som inte har fyllt tju­go­ett år besluta att målet ska hand­läg­gas inom stängda dör­rar, om offent­lig­het vid för­hand­lingen är till uppen­bar olä­gen­het på grund av den upp­märk­sam­het den till­ta­lade kan antas bli före­mål för. Om rät­ten anser att ett sådant beslut bör med­de­las och om någon som har fyllt tju­go­ett år också är till­ta­lad i målet, ska rät­ten hand­lägga åta­let mot den som är under tju­go­ett år som ett sär­skilt mål, om det kan ske utan att utred­ningen avse­värt för­svå­ras.

Även om beslut med­de­las enligt andra styc­ket får rät­tens ord­fö­rande tillåta att den till­ta­la­des anhö­riga och andra vars när­varo kan vän­tas bli till nytta får när­vara vid hand­lägg­ningen.

I mål mot den som inte har fyllt arton år ska tings­rät­ten hålla huvud­för­hand­ling även om det inte finns anled­ning att döma till någon annan påföljd än böter eller vill­kor­lig dom eller sådana påfölj­der i för­e­ning. Lag (2021:1096).

28 §   Rät­ten får döma till ung­doms­vård endast om det i målet finns ett ytt­rande av soci­al­nämn­den med det inne­håll som avses i 11 §. Lag (2021:1104).

29 §   Mål mot den som inte har fyllt tju­go­ett år ska all­tid behand­las skynd­samt.

Om det väcks all­mänt åtal mot den som inte har fyllt arton år för ett brott för vil­ket det är före­skri­vet fäng­else i mer än sex måna­der, ska de tids­fris­ter iakt­tas som är före­skrivna för åtgär­der i mål där den till­ta­lade är häk­tad. Den för­längda tids­frist som anges i 45 kap. 14 § andra styc­ket andra meningen rät­te­gångs­bal­ken ska dock inte tilläm­pas.

Om rät­ten begär ett ytt­rande från soci­al­nämn­den enligt 28 §, ska nämn­den yttra sig inom sådan tid att rät­ten kan hålla huvud­för­hand­ling enligt reg­lerna i andra styc­ket. Om ären­dets beskaf­fen­het moti­ve­rar det, får ytt­ran­det med rät­tens med­gi­vande läm­nas senare. Lag (2014:321).

30 §   I mål mot den som inte har fyllt tju­go­ett år skall, om det inte möter syn­ner­liga hin­der, domen avkun­nas munt­li­gen vid huvud­för­hand­lingen. I övrigt gäl­ler 30 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken.
Lag (1994:1760).

30 a §   I mål om undan­rö­jande av påföljd enligt 32 kap. 4 § brotts­bal­ken skall 26 och 30 §§ tilläm­pas, var­vid vad som i dessa para­gra­fer sägs om huvud­för­hand­ling skall tilläm­pas på sam­man­träde som hålls i målet om undan­rö­jande av påföljd.
Lag (2006:894).

Var­ning

30 b § m någon som dömts till ung­doms­vård, ung­doms­tjänst eller ung­dom­sö­ver­vak­ning i väsent­lig grad under­lå­ter att göra vad som ålig­ger honom eller henne enligt en före­skrift vid ung­doms­vård om att följa ett ung­doms­kon­trakt eller enligt en dom på ung­doms­tjänst eller ung­dom­sö­ver­vak­ning får åkla­ga­ren i stäl­let för att väcka talan enligt 32 kap. 4 § brotts­bal­ken besluta att var­ning ska med­de­las den unge, om detta bedöms vara en till­räck­lig åtgärd.

Var­ning ska så snart det kan ske med­de­las den unge vid ett per­son­ligt möte. Den unges vård­nads­ha­vare eller annan som sva­rar för den unges vård och fost­ran samt annan som har en fost­rande roll i för­hål­lande till den unge ska kal­las till mötet, om det inte möter hin­der eller annars finns sär­skilda skäl mot det. Även före­trä­dare för soci­al­tjäns­ten bör ges till­fälle att när­vara. Om frå­gan om var­ning gäl­ler ung­dom­sö­ver­vak­ning bör i stäl­let före­trä­dare för Kri­mi­nal­vår­den ges till­fälle att när­vara. Kan ett per­son­ligt möte inte komma till stånd, ska den unge under­rät­tas skrift­li­gen om beslu­tet.

Vid mötet ska åkla­ga­ren sär­skilt för­klara inne­bör­den av beslu­tet och klar­göra vad följ­derna kan bli vid fort­satt missköt­sam­het. Lag (2020:618).

Brott begångna av den som inte har fyllt fem­ton år

31 §   Kan någon miss­tän­kas för att före fem­ton års ålder ha begått ett brott för vil­ket det inte är före­skri­vet lind­ri­gare straff än fäng­else i ett år eller ett straff­be­lagt för­sök, en straff­be­lagd för­be­re­delse eller en straff­be­lagd stämp­ling till ett sådant brott ska en utred­ning om brot­tet inle­das, om inte sär­skilda skäl talar emot det.

På begä­ran av soci­al­nämn­den får en utred­ning om brott även inle­das i andra fall avse­ende någon som inte har fyllt fem­ton år, om soci­al­nämn­den bedö­mer att utred­ningen kan antas ha bety­delse för att avgöra beho­vet av soci­al­tjäns­tens insat­ser för den unge. Vid denna bedöm­ning ska det sär­skilt beak­tas om det är fråga om ett brott som inne­bär att den unge även­ty­rar sin hälsa eller utveck­ling eller om brot­tet kan antas utgöra ett led i en upp­re­pad brotts­lig­het begången av den unge.

I andra fall än som avses i första och andra styc­kena får en utred­ning om brott inle­das avse­ende någon som inte har fyllt fem­ton år
   1. om det behövs för att klar­lägga om någon som har fyllt fem­ton år har tagit del i brot­tet,
   2. om det behövs för att efter­forska gods som har kom­mits åt genom brot­tet eller som kan bli före­mål för för­ver­kande, eller
   3. om det av andra skäl är påkal­lat med hän­syn till all­männa eller enskilda intres­sen.

Har den unge inte fyllt tolv år får en utred­ning enligt andra eller tredje styc­ket inle­das endast om det finns syn­ner­liga skäl. Lag (2023:312).

32 §   Bestäm­mel­serna om för­un­der­sök­ning i 23 kap. 3, 4, 6-14 §§, 18 b-19, 21, 21 b-21 d och 24 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska i tillämp­liga delar gälla för en sådan utred­ning som avses i 31 §. Efter att för­hör hål­lits med den unge ska bestäm­mel­serna om insyn i 23 kap. 18 § samma balk gälla i tillämp­liga delar för en sådan utred­ning. När utred­ningen är slut­förd ska bestäm­mel­serna om insyn i 23 kap. 18 a § samma balk tilläm­pas. Det som sägs om för­un­der­sök­ning och åtal i den para­gra­fen ska i stäl­let avse utred­ning enligt 31 § respek­tive bevis­ta­lan enligt 38 §. Rät­ten att få en kopia i 23 kap. 21 a § samma balk gäl­ler i de fall då en bevis­ta­lan väcks.

En utred­ning som avses i 31 § ska bedri­vas med sär­skild skynd­sam­het och avslu­tas så snart det är möj­ligt. Utred­ningen får inte pågå längre tid än tre måna­der, om det inte är nöd­vän­digt med hän­syn till utred­ning­ens beskaf­fen­het eller andra sär­skilda omstän­dig­he­ter.

Utred­ningen ska ledas av en åkla­gare eller en anställd vid Polis­myn­dig­he­ten som myn­dig­he­ten har för­ord­nat. Under­sök­nings­le­da­ren ska, om det inte möter något hin­der, genom intresse och fal­len­het för arbete med unga lagö­ver­trä­dare vara sär­skilt läm­pad för upp­gif­ten.

Har den unge tidi­gare varit före­mål för utred­ning enligt 31 §, ska om möj­ligt samma åkla­gare och samma anställda vid Polis­myn­dig­he­ten anli­tas för att leda och genom­föra den nya utred­ningen. Lag (2023:312).

32 a §   Ett juri­diskt biträde ska för­ord­nas för den unge
   1. vid en utred­ning enligt 31 § första styc­ket, om det inte är uppen­bart att den unge sak­nar behov av det, och
   2. vid en utred­ning enligt 31 § andra eller tredje styc­ket, om det finns syn­ner­liga skäl för det.

En ansö­kan om ett sådant biträde görs av åkla­ga­ren eller den unges vård­nads­ha­vare hos tings­rät­ten. Bestäm­mel­serna i 21 kap. 5-8 §§, 9 § tredje styc­ket och 10 § rät­te­gångs­bal­ken ska tilläm­pas i fråga om ett sådant juri­diskt biträde.
Lag (2016:930).

32 b §   När en utred­ning enligt 31 § har inletts eller åter­upp­ta­gits ska lagen (1988:609) om mål­sä­gan­de­bi­träde och lagen (1999:997) om sär­skild före­trä­dare för barn gälla. Det som sägs om för­un­der­sök­ning och åtal i de lagarna ska i stäl­let avse utred­ning enligt 31 § respek­tive bevis­ta­lan enligt 38 §. Bestäm­mel­serna om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het i 8 § lagen om mål­sä­gan­de­bi­träde och 12 § lagen om sär­skild före­trä­dare för barn ska dock inte gälla.

Bestäm­mel­serna om anmä­lan i 23 kap. 5 § rät­te­gångs­bal­ken, om rät­ten att när­vara vid för­hör i 23 kap. 10 § samma balk och om rät­ten att ställa frå­gor vid för­hör i 23 kap. 11 § samma balk ska gälla när ett mål­sä­gan­de­bi­träde har för­ord­nats.
Lag (2023:312).

33 §   Den unges vård­nads­ha­vare eller annan som sva­rar för den unges vård och fost­ran samt annan som har en fost­rande roll i för­hål­lande till den unge ska ome­del­bart under­rät­tas
   1. om den unge kan miss­tän­kas för att före fem­ton års ålder ha begått ett brott, och
   2. om en utred­ning enligt 31 § har inletts avse­ende den unge.

Den som ska under­rät­tas enligt första styc­ket ska kal­las till för­hör som hålls med den unge.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte om det är till men för utred­ningen eller det i övrigt finns sär­skilda skäl mot det.
Lag (2010:478).

34 §   Soci­al­nämn­den ska ome­del­bart under­rät­tas
   1. när någon kan miss­tän­kas för att före fem­ton års ålder ha begått ett brott på vil­ket fäng­else kan följa, och
   2. när en utred­ning enligt 31 § har inletts.

Vid för­hör med den unge i en utred­ning enligt 31 § första eller andra styc­ket ska en före­trä­dare för soci­al­tjäns­ten när­vara om det inte finns syn­ner­liga skäl mot det. Om det är fråga om en utred­ning enligt 31 § tredje styc­ket ska en sådan före­trä­dare när­vara vid för­hör med den unge om det inte finns sär­skilda skäl mot det.

I fall som avses i 31 § andra styc­ket får ingen annan åtgärd än för­hör med den unge vid­tas innan soci­al­nämn­den har begärt att en utred­ning ska inle­das. Om det finns sär­skilda skäl får dock även andra åtgär­der vid­tas.

Om brotts­miss­tan­ken kvar­står efter för­hö­ret med den unge och efter andra vid­tagna åtgär­der, ska pro­to­koll över för­hö­ret och åtgär­derna omgå­ende sän­das till soci­al­nämn­den.
Lag (2023:312).

35 §   Har någon före fem­ton års ålder begått ett brott på vil­ket fäng­else skulle ha kun­nat följa och anträf­fas den unge på bar gär­ning eller på flykt från brotts­plat­sen, får han eller hon gri­pas av envar. Om en enskild per­son har gri­pit den unge, skall denne skynd­samt över­läm­nas till när­maste polis­man.

Polis­myn­dig­he­ten eller åkla­ga­ren skall ome­del­bart besluta om den unge skall fri­ges eller hål­las kvar för för­hör. Den unge får inte tas i för­var men får hål­las kvar enligt 14 §, dock inte längre än tre tim­mar efter beslut om fri­giv­ning eller, om den unge med­ta­gits till för­hör, sedan för­hö­ret avslu­tats.
Lag (2006:894).

36 §   Om någon är miss­tänkt för att före fem­ton års ålder ha begått ett brott får, om det finns sär­skilda skäl, beslag, pen­ning­be­slag, hus­rann­sa­kan, åtgär­der för bio­met­risk auten­ti­se­ring, genom­sök­ning på distans och kropps­vi­si­ta­tion före­tas mot den unge, samt foto­grafi och fin­gerav­tryck tas av honom eller henne enligt bestäm­mel­serna i 23 kap. 9 a §, 27 och 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

Det som i 27 kap. 7 och 8 §§ rät­te­gångs­bal­ken sägs om åtal och om ver­kan av att åtal inte väcks ska i stäl­let avse bevis­ta­lan och talan om för­ver­kande samt ver­kan av att sådan talan inte väcks.

Vid kropps­vi­si­ta­tion som görs enligt 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken ska 28 kap. 13 a § rät­te­gångs­bal­ken gälla med den skill­na­den att den unge får hål­las kvar för ända­må­let i högst tre tim­mar.
Lag (2024:795).

36 a §   Är någon skä­li­gen miss­tänkt för att före fem­ton års ålder ha begått ett brott för vil­ket inte är före­skri­vet lind­ri­gare straff än fäng­else ett år eller ett straff­be­lagt för­sök, en straff­be­lagd för­be­re­delse eller en straff­be­lagd stämp­ling till ett sådant brott får kropps­be­sikt­ning före­tas, om det är av syn­ner­lig vikt för att klar­lägga omstän­dig­he­terna kring brot­tet. Lag (2010:478).

36 b §   Är någon skä­li­gen miss­tänkt för att före fem­ton års ålder olov­li­gen ha bru­kat nar­ko­tika får kropps­be­sikt­ning utfö­ras genom att prov tas från krop­pen och under­söks, om det kan antas ha bety­delse för att avgöra beho­vet av soci­al­tjäns­tens insat­ser för den unge.

Sådan kropps­be­sikt­ning beslu­tas av åkla­gare.

Soci­al­nämn­den ska ome­del­bart under­rät­tas om resul­ta­tet av en sådan kropps­be­sikt­ning. Det­samma gäl­ler den unges vård­nads­ha­vare eller annan som sva­rar för den unges vård och fost­ran samt annan som har en fost­rande roll i för­hål­lande till den unge, om det inte finns sär­skilda skäl mot det.
Lag (2023:312).

36 c §   Den som ska kropps­be­sik­ti­gas enligt 36 a eller 36 b § får hål­las kvar för ända­må­let upp till tre tim­mar eller om det finns syn­ner­liga skäl, ytter­li­gare tre tim­mar.
Lag (2010:478).

36 d §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Kropps­be­sikt­ning enligt 36 a eller 36 b § får inte verk­stäl­las eller bevitt­nas av någon annan än en läkare, en legi­ti­me­rad sjuk­skö­terska eller en per­son som är av samma kön som den unge. Kropps­be­sikt­ning som enbart inne­bär att blod­prov, alko­ho­lu­tand­nings­prov eller saliv­prov för DNA- ana­lys tas på den unge, får dock verk­stäl­las eller bevitt­nas av någon som inte är av samma kön som den unge. Lag (2010:478).

36 d §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Kropps­be­sikt­ning enligt 36 a eller 36 b § får inte verk­stäl­las eller bevitt­nas av någon annan än en läkare, en legi­ti­me­rad sjuk­skö­terska eller en per­son som är av samma kön som den unge. Kropps­be­sikt­ning som enbart inne­bär att blod­prov, alko­ho­lu­tand­nings­prov, saliv­prov för dna-​analys eller hår­prov tas på den unge, får dock verk­stäl­las eller bevitt­nas av någon som inte är av samma kön som den unge.
Lag (2025:129).

36 e §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Vid kropps­be­sikt­ning enligt 36 a § ska 28 kap. 12 § tredje styc­ket, 13 § första och andra styc­kena och 13 a § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken gälla.

Vid kropps­be­sikt­ning enligt 36 b § ska 28 kap. 3 a och 9 §§, 12 § tredje styc­ket andra meningen, 13 § andra styc­ket och 13 a § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken gälla i tillämp­liga delar. Lag (2023:312).

36 e §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Vid kropps­be­sikt­ning enligt 36 a § ska 28 kap. 12 § andra styc­ket, 13 § första och andra styc­kena och 13 a § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken gälla i tillämp­liga delar.

Vid kropps­be­sikt­ning enligt 36 b § ska 28 kap. 3 a och 9 §§, 12 § andra styc­ket andra meningen, 13 § andra styc­ket och 13 a § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken gälla i tillämp­liga delar. Lag (2025:129).

36 f §   Mot den som är under fem­ton år får endast de tvångs­me­del använ­das som är angivna i
   1. denna lag,
   2. 23 kap. 7-9 a §§ och 28 kap. 10 f § rät­te­gångs­bal­ken, eller
   3. en annan för­fatt­ning där det uttryck­li­gen före­skrivs att tvångs­med­let får använ­das mot den som är under fem­ton år.
Lag (2022:317).

37 §   När en utred­ning enligt 31 § har avslu­tats ska utred­nings­pro­to­kol­let så snart som möj­ligt sän­das till soci­al­nämn­den. Lag (2010:478).

38 §   Åkla­ga­ren ska begära pröv­ning i dom­stol av om den unge har begått ett brott (bevis­ta­lan) om
   1. brot­tet har begåtts innan den unge har fyllt fem­ton år,
   2. det inte är före­skri­vet lind­ri­gare straff än fäng­else i fem år för brot­tet, eller det är fråga om ett straff­be­lagt för­sök, en straff­be­lagd för­be­re­delse eller en straff­be­lagd stämp­ling till ett sådant brott,
   3. en utred­ning enligt 31 § har slut­förts om brot­tet, och
   4. det skulle ha fun­nits till­räck­liga skäl för åtal om brot­tet hade begåtts efter att den unge har fyllt fem­ton år.

Även om det är före­skri­vet lind­ri­gare straff än fäng­else i fem år för brot­tet får en bevis­ta­lan väc­kas om det finns syn­ner­liga skäl för det.

Bevis­ta­lan får inte väc­kas om det finns sär­skilda omstän­dig­he­ter som talar mot det. Lag (2023:312).

38 a §   Soci­al­nämn­den och Inspek­tio­nen för vård och omsorg får göra en fram­ställ­ning hos åkla­gare om att bevis­ta­lan ska väc­kas. Lag (2023:312).

38 b §   Om det inte möter något hin­der ska bevis­ta­lan föras av en åkla­gare som genom intresse och fal­len­het för arbete med unga lagö­ver­trä­dare är sär­skilt läm­pad för upp­gif­ten.

Vid en bevis­ta­lan tilläm­pas 25 § första styc­ket och bestäm­mel­serna om all­mänt åtal för brott för vil­ket det är före­skri­vet fäng­else i mer än ett år. I fråga om tvångs­me­del gäl­ler 36-36 f §§. Sådan rät­te­gångs­kost­nad som avses i 31 kap. 1 § rät­te­gångs­bal­ken ska sta­ten svara för. Lag (2023:312).

38 c §   En dom om bevis­ta­lan som har fått laga kraft får undan­rö­jas efter ansö­kan av åkla­ga­ren, om
   1. det genom utred­ning som inte har lagts fram tidi­gare fram­går att den vars skuld prö­vats hade fyllt fem­ton år vid gär­ningen, och
   2. åkla­ga­ren gör san­no­likt att han eller hon inte har kun­nat åbe­ropa utred­ningen vid den rätt som har med­de­lat domen eller genom att över­klaga domen, eller om han eller hon annars har haft gil­tig ursäkt att inte göra det.

Ansö­kan ska göras skrift­li­gen hos hov­rät­ten om domen har med­de­lats av en tings­rätt och i annat fall hos Högsta dom­sto­len. Ansö­kan ska göras inom ett år från det att åkla­ga­ren fick kän­ne­dom om utred­ningen. För ansö­kan gäl­ler 58 kap. 5 § rät­te­gångs­bal­ken. Vid för­fa­ran­det gäl­ler bestäm­mel­serna om all­mänt åtal för brott i tillämp­liga delar.

Om Högsta dom­sto­len prö­var frå­gan om undan­rö­jande, ska ett bifall till ansö­kan omfatta både tings­rät­tens och hov­rät­tens dom. Lag (2023:312).

38 d §   Sedan en dom om bevis­ta­lan har fått laga kraft, får res­ning bevil­jas under samma för­ut­sätt­ningar som gäl­ler enligt 58 kap. 2 och 3 §§ rät­te­gångs­bal­ken. Vid för­fa­ran­det gäl­ler 58 kap. 4-10 §§ samma balk i tillämp­liga delar. Den unge ska dock inte åläg­gas att ersätta mot­par­ten eller sta­ten för kost­na­derna i res­nings­ä­ren­det. Det som sägs om för­un­der­sök­ning i 58 kap. 6 a § samma balk ska i stäl­let avse en utred­ning enligt 31 §. Lag (2023:312).

Sam­ver­kan

39 §   Kom­mu­ner och de myn­dig­he­ter som hand­läg­ger ären­den om unga lagö­ver­trä­dare ska verka för att lokal sam­ver­kan mel­lan före­trä­dare för kom­mu­nerna och myn­dig­he­terna regel­bun­det sker i över­gri­pande frå­gor om unga lagö­ver­trä­dare.
Lag (2015:81).

Res­ning

40 §   Om en ansö­kan om res­ning avser en till­ta­lad som inte har fyllt arton år ska rät­ten under­rätta vård­nads­ha­va­ren eller någon annan som sva­rar för den unges vård och fost­ran samt någon annan som har en fost­rande roll i för­hål­lande till den unge om ansö­kan. En under­rät­telse ska inte läm­nas om det stri­der mot den unges bästa eller om det finns andra sär­skilda skäl. Lag (2022:1083).

41 §   En ansö­kan om res­ning som avser en till­ta­lad som inte har fyllt tju­go­ett år ska hand­läg­gas skynd­samt. Lag (2022:1083).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1994:1760

Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 1995. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i mål och ären­den hos polis-​ och åklagar­myn­dig­het där för­un­der­sök­ning har inletts före ikraft­trä­dan­det. I dom­stol tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser i mål där talan har väckts före ikraft­trä­dan­det.

2006:894
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. Bestäm­mel­sen i 4 § i sin äldre lydelse skall tilläm­pas i mål och ären­den hos polis-​ och åklagar­myn­dig­he­ter där för­un­der­sök­ning har inletts före ikraft­trä­dan­det.
   3. Den nya bestäm­mel­sen i 11 § andra styc­ket skall tilläm­pas endast i fråga om mål och ären­den hos polis-​ och åklagar­myn­dig­he­ter där för­un­der­sök­ning har inletts efter ikraft­trä­dan­det.

2010:478
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2010.
   2. Bestäm­mel­sen i 32 § andra styc­ket i sin äldre lydelse gäl­ler för utred­ningar som har inletts före ikraft­trä­dan­det.

2021:287
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021.
   2. Om en miss­tänkt vid lagens ikraft­trä­dande har varit berö­vad fri­he­ten i Sve­rige som häk­tad under en sam­man­häng­ande tid som är längre än tre måna­der utan att åtal har väckts, ska åkla­ga­rens begä­ran enligt 24 kap. 4 a § rät­te­gångs­bal­ken om att få över­skrida tiden enligt 23 a § ha kom­mit in till rät­ten senast kloc­kan elva den 1 juli 2021. Om en sådan begä­ran kom­mer in i rätt tid ska rät­ten efter det att lagen trätt i kraft hålla för­hand­ling i häkt­nings­frå­gan i enlig­het med 24 kap. 18 § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken. I annat fall ska rät­ten ome­del­bart häva häkt­nings­be­slu­tet.