Lag (2000:562) om inter­na­tio­nell rätts­lig hjälp i brott­mål

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om rätts­lig hjälp i brott­mål i Sve­rige och utom­lands.

I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om lagens tillämp­nings­om­råde.

I 2 kap. finns all­männa bestäm­mel­ser om rätts­lig hjälp i Sve­rige. I 3 kap. finns all­männa bestäm­mel­ser om rätts­lig hjälp utom­lands.

I 4 kap. finns sär­skilda bestäm­mel­ser om olika for­mer av rätts­lig hjälp.

I 5 kap. finns bestäm­mel­ser om vill­kor om användningsbegräns-​​ ningar, immu­ni­tet, sek­re­tess, del­ning av för­ver­kad egen­dom mel­lan sta­ter, åter­krav av kost­na­der samt tillämpningsföre-​​ skrif­ter och till­kän­na­gi­van­den.

Tillämp­nings­om­råde

2 §   Rätts­lig hjälp enligt denna lag omfat­tar föl­jande åtgär­der:
   1. för­hör i sam­band med för­un­der­sök­ning i brott­mål,
   2. bevisupp­tag­ning vid dom­stol,
   3. tele­fon­för­hör,
   4. för­hör genom vide­o­kon­fe­rens,
   5. kvar­stad, beslag, pen­ning­be­slag samt hus­rann­sa­kan och andra åtgär­der som avses i 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken,
   6. före­läg­gande att bevara en viss lag­rad upp­gift enligt 27 kap. 16 § rät­te­gångs­bal­ken,
   7. hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion,
   8. hem­lig kame­raö­ver­vak­ning,
   9. hem­lig rums­av­lyss­ning,
   10. hem­lig dataav­läs­ning,
   11. tek­niskt bistånd med hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och hem­lig dataav­läs­ning enligt 2 § första styc­ket 1 och 2 lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning,
   12. till­stånd till grän­sö­ver­skri­dande hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och hem­lig dataav­läs­ning enligt 2 § första styc­ket 1 och 2 lagen om hem­lig dataav­läs­ning,
   13. över­fö­rande av fri­hets­be­rö­vade för för­hör m.m., och
   14. rätts­me­di­cinsk under­sök­ning av en avli­den per­son.

Vad som i denna lag sägs om beslag gäl­ler även för pen­ning­be­slag.

Lagen hind­rar inte att hjälp läm­nas med någon annan åtgärd än sådan som anges i första styc­ket om det kan ske utan tvångs­me­del eller annan tvångs­åt­gärd.

I fråga om över­läm­nande, utläm­ning och del­giv­ning finns sär­skilda bestäm­mel­ser. Det finns också sär­skilda bestäm­mel­ser om rätts­lig hjälp i brott­mål åt vissa inter­na­tio­nella organ.
Lag (2024:839).

3 §   Om en annan stat ansö­ker om rätts­lig hjälp i Sve­rige med en åtgärd i ett rätts­ligt för­fa­rande som gäl­ler utred­ning om eller lag­fö­ring för brott av en fysisk eller juri­disk per­son skall den begärda hjäl­pen läm­nas enligt bestäm­mel­serna i denna lag.

4 §   Rätts­lig hjälp i Sve­rige läm­nas av åkla­gare eller dom­stol, om inte annat anges i denna lag.

5 §   Rätts­lig hjälp enligt 2 § skall även läm­nas
   1. i ären­den som i den ansö­kande sta­ten eller i Sve­rige hand­läggs i ett admi­nist­ra­tivt för­fa­rande eller i ett annat för­fa­rande än ett straff­rätts­ligt för­fa­rande,
   2. i ären­den som avser ska­de­stånd för fel­ak­tiga fri­hets­be­rö­van­den, åtal eller dom­slut, eller
   3. i ären­den som hand­läggs gemen­samt med brott­mål.

Första styc­ket 1 gäl­ler endast i den utsträck­ning det har avta­lats i en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige.

6 §   Rätts­lig hjälp enligt 2 § skall även läm­nas i ären­den som gäl­ler nåd, upp­skov med utdö­mande eller verk­stäl­lig­het av straff, vill­kor­lig fri­giv­ning eller avbrott i verk­stäl­lig­het av straff samt i lik­nande ären­den.

7 §   I denna lag finns vissa bestäm­mel­ser om att en svensk åkla­gare får ansöka om rätts­lig hjälp utom­lands. Lagen hind­rar inte att en svensk åkla­gare även annars ansö­ker om rätts­lig hjälp utom­lands i den utsträck­ning den andra sta­ten tillå­ter det.

En svensk dom­stol får endast ansöka om rätts­lig hjälp utom­lands enligt bestäm­mel­serna i denna lag.

Vad som sägs i denna lag om rätts­lig hjälp utom­lands ska i tillämp­liga delar också gälla i för­hål­lande till de tri­bu­na­ler som anges i lagen (1994:569) om Sve­ri­ges sam­ar­bete med de inter­na­tio­nella tri­bu­na­lerna för brott mot inter­na­tio­nell huma­ni­tär rätt och den dom­stol som anges i lagen (2002:329) om sam­ar­bete med Inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­len. Lag (2013:447).

7 a §   Denna lag gäl­ler inte om lagen (2017:1000) om en euro­pe­isk utred­nings­or­der är tillämp­lig. Lag (2017:1005).

8 §   Denna lag gäl­ler inte när kri­mi­nal­re­gis­ter­upp­gif­ter utbyts med stöd av rådets ram­be­slut 2009/315/RIF av den 26 feb­ru­ari 2009 om orga­ni­sa­tio­nen av med­lems­sta­ter­nas utbyte av upp­gif­ter ur kri­mi­nal­re­gist­ret och upp­gif­ter­nas inne­håll. För sådant utbyte gäl­ler i stäl­let lagen (1998:620) om belast­nings­re­gis­ter och före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av den lagen. Lag (2012:764).

9 §   I fråga om rätts­lig hjälp i brott­mål i för­hål­lande till För­e­nade kung­a­ri­ket gäl­ler utö­ver denna lag bestäm­mel­ser i avdel­ning VIII och XI i del 3 om brotts­be­kämp­ning och straff­rätts­ligt sam­ar­bete i avta­let om han­del och sam­ar­bete mel­lan Euro­pe­iska uni­o­nen och Euro­pe­iska ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen, å ena sidan, och För­e­nade konung­a­ri­ket Stor­bri­tan­nien och Nor­dir­land, å andra sidan. Lag (2021:712).

2 kap. All­männa bestäm­mel­ser om rätts­lig hjälp i Sve­rige

All­männa för­ut­sätt­ningar

1 §   Rätts­lig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första styc­ket 1-10 och 14 ska läm­nas under de för­ut­sätt­ningar som gäl­ler för en mot­sva­rande åtgärd under en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång enligt rät­te­gångs­bal­ken eller annan lag eller för­fatt­ning och enligt de sär­skilda bestäm­mel­serna i denna lag.

Rätts­lig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första styc­ket 11-13 läm­nas enligt de sär­skilda bestäm­mel­serna i denna lag.

I 5 kap. 2 § finns bestäm­mel­ser om att den rätts­liga hjäl­pen får för­e­nas med vill­kor i vissa fall. Lag (2021:239).

2 §   Rätts­lig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första styc­ket 1-4, 6, 11 och 13 får läm­nas även om den gär­ning som ansö­kan avser inte mot­sva­rar ett brott enligt svensk lag. Rätts­lig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första styc­ket 5, 7-10, 12 och 14 får endast läm­nas om den gär­ning som ansö­kan avser mot­sva­rar ett brott enligt svensk lag (dub­bel straff­bar­het), om inte annat föl­jer av 4 kap. 20 § beträf­fande hus­rann­sa­kan, genom­sök­ning på distans och beslag. Lag (2022:321).

Ansö­kan

3 §   En ansö­kan om rätts­lig hjälp i Sve­rige enligt denna lag får göras av utländsk åkla­gare, under­sök­nings­do­mare, annan domare eller dom­stol eller av någon annan som enligt en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige får göra en sådan ansö­kan.

4 §   En ansö­kan om rätts­lig hjälp i Sve­rige enligt denna lag bör inne­hålla
   - upp­gift om den utländska dom­stol eller myn­dig­het som hand­läg­ger ären­det,
   - en beskriv­ning av det rätts­liga för­fa­rande som pågår,
   - upp­gift om den aktu­ella gär­ningen, tid och plats för den, samt upp­gift om de bestäm­mel­ser som är tillämp­liga i den ansö­kande sta­ten,
   - upp­gift om vil­ken åtgärd som begärs och, i före­kom­mande fall, i vil­ken egen­skap en per­son ska höras,
   - namn på och adress till de per­so­ner som är aktu­ella i ären­det.

I 4 kap. 8, 11, 14, 24 a, 25, 25 b, 25 c, 26 a, 28 c, 29 och 29 a §§ finns sär­skilda bestäm­mel­ser om vad en ansö­kan ytter­li­gare ska inne­hålla vid vissa slag av åtgär­der.

Om ären­det är bråds­kande eller om verk­stäl­lig­he­ten öns­kas inom en viss tids­frist, ska detta anges och moti­ve­ras.

En ansö­kan om rätts­lig hjälp ska göras skrift­li­gen genom post, bud eller tele­fax. Den får även, efter över­ens­kom­melse i det enskilda fal­let, över­sän­das på annat sätt. Lag (2020:65).

5 §   En ansö­kan om rätts­lig hjälp och bifo­gade hand­lingar skall vara skrivna på svenska, danska eller norska eller åtföl­jas av en över­sätt­ning till något av dessa språk, om inte den instans som enligt denna lag hand­läg­ger ansö­kan med­ger annat i det enskilda fal­let.

6 §   En ansö­kan om rätts­lig hjälp i Sve­rige enligt denna lag ska ges in till Justi­tie­de­par­te­men­tet, som läm­nar ansö­kan till Åkla­gar­myn­dig­he­ten eller till behö­rig dom­stol om inte ansö­kan ska prö­vas av rege­ringen.

Justi­tie­de­par­te­men­tet kan efter sam­råd med Åkla­gar­myn­dig­he­ten lämna ansö­kan direkt till behö­rig åkla­gare.

En ansö­kan från en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen eller från Island, Norge, Schweiz eller Liech­tenstein får göras direkt hos behö­rig åkla­gare eller dom­stol. Det­samma gäl­ler om det i en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige har avta­lats om att ansö­kan får skic­kas direkt. Lag (2011:1208).

Behö­rig­het och över­läm­nande till annan åkla­gare eller tings­rätt

7 §   En ansö­kan som enligt denna lag hand­läggs av dom­stol skall hand­läg­gas av den tings­rätt inom vars område den begärda åtgär­den skall vid­tas om inte annat före­skrivs i denna lag.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om vilka åkla­gare som är behö­riga att hand­lägga ären­den enligt denna lag.

Om det kom­mer fram att en åkla­gare eller en tings­rätt inte är behö­rig att hand­lägga ansö­kan skall denna över­läm­nas till behö­rig åkla­gare eller tings­rätt. Efter sam­råd får ansö­kan över­läm­nas också i annat fall om det är lämp­ligt.
Lag (2005:491).

Under­rät­tel­ser

8 §   Har det begärts av den utländska myn­dig­he­ten, skall den åkla­gare eller tings­rätt som hand­läg­ger ären­det bekräfta att ansö­kan tagits emot, om inte den begärda åtgär­den kan vid­tas genast.

Kan en begärd åtgärd inte vid­tas inom den tids­frist som angi­vits i ansö­kan och kan det antas att detta kom­mer att för­svåra för­fa­ran­det i den ansö­kande sta­ten, skall den åkla­gare eller tings­rätt som hand­läg­ger ären­det utan dröjs­mål under­rätta den utländska myn­dig­he­ten om när den begärda åtgär­den kan vid­tas.

Om det under en åkla­ga­res hand­lägg­ning av ett ärende om rätts­lig hjälp kom­mer fram att det kan vara lämp­ligt att vidta även en annan åtgärd än den som begärts, skall åkla­ga­ren ome­del­bart under­rätta den ansö­kande sta­ten om detta.
Lag (2005:491).

Ofull­stän­diga ansök­ningar och hin­der mot verk­stäl­lig­het

9 §   Om ansö­kan inte inne­hål­ler de upp­gif­ter som behövs för hand­lägg­ningen, skall den ansö­kande sta­ten ges till­fälle att kom­plet­tera ansö­kan. Om ansö­kan kan bifal­las endast del­vis eller under vissa vill­kor, skall den ansö­kande sta­ten under­rät­tas om de hin­der som finns och ges till­fälle att yttra sig eller kom­plet­tera eller ändra ansö­kan.

För­fa­ran­det

10 §   Ansök­ningar om rätts­lig hjälp skall behand­las skynd­samt.
Om inte annat före­skrivs i denna lag tilläm­pas samma för­fa­rande som när en mot­sva­rande åtgärd vid­tas vid en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång. Dom­stol kan bestämma att hand­lägg­ningen helt eller del­vis skall ske på ett främ­mande språk, om det är lämp­ligt.

11 §   Inne­hål­ler en ansö­kan en begä­ran om ett visst för­fa­rande, skall detta tilläm­pas, om inte det begärda för­fa­ran­det stri­der mot grund­läg­gande prin­ci­per i den svenska rätts­ord­ningen.

12 §   Den som skall höras eller annars full­göra något enligt denna lag har rätt att vägra, om stöd finns för det i svensk lag eller i den ansö­kande sta­tens lag.

Offent­lig för­sva­rare, mål­sä­gan­de­bi­träde och stöd­per­son

13 §   En miss­tänkt, till­ta­lad eller mål­sä­gande som skall höras enligt denna lag, eller som annars drab­bas av en begärd åtgärd, har samma rätt till offent­lig för­sva­rare, mål­sä­gan­de­bi­träde eller stöd­per­son som vid en svensk för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång.

I 4 kap. 3 § finns sär­skilda bestäm­mel­ser om offent­lig för­sva­rare.

Pröv­ning av ansö­kan och beslut om avslag

14 §   En ansö­kan om rätts­lig hjälp ska avslås om ett bifall till ansö­kan skulle kränka Sve­ri­ges suve­rä­ni­tet, med­föra fara för rikets säker­het eller strida mot svenska all­männa rätts­prin­ci­per eller andra väsent­liga intres­sen.

En ansö­kan om rätts­lig hjälp får också avslås om
   1. gär­ningen har karak­tär av ett poli­tiskt brott,
   2. gär­ningen utgör ett mili­tärt brott, om inte gär­ningen mot­sva­rar även annat brott enligt svensk lag vil­ket inte är ett mili­tärt brott,
   3. det i Sve­rige har med­de­lats dom eller beslut om åtals­un­der­lå­telse eller straffvar­ning beträf­fande gär­ningen, eller
   4. omstän­dig­he­terna annars är sådana att ansö­kan inte bör bifal­las.

Andra styc­ket gäl­ler inte om ett avslag skulle strida mot en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som gäl­ler mel­lan Sve­rige och den ansö­kande sta­ten. Andra styc­ket 1 gäl­ler inte ansö­kan från en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen eller från Norge eller Island. Lag (2015:84).

15 §   Beslut om avslag på någon av de grun­der som anges i 14 § fat­tas av rege­ringen. Om en åkla­gare eller en dom­stol fin­ner att en ansö­kan bör avslås på någon sådan grund, ska ansö­kan över­läm­nas till rege­ringen. En ansö­kan får över­läm­nas dit för pröv­ning av frå­gan om avslag också i andra fall.

I övrigt prö­var den instans som hand­läg­ger ären­det om de för­ut­sätt­ningar som gäl­ler enligt lagen är upp­fyllda. Om ansö­kan har givits in till Justi­tie­de­par­te­men­tet och det är uppen­bart att ansö­kan ska avslås får ansva­rigt stats­råd, i stäl­let för att vida­re­be­fordra ansö­kan enligt 6 §, direkt besluta om avslag på ansö­kan. Lag (2015:106).

16 §   Ett beslut att avslå en ansö­kan skall inne­hålla de skäl som bestämt utgången.

Åter­re­do­vis­ning

17 §   När hand­lägg­ningen av ären­det har avslu­tats, skall det redo­vi­sas till Justi­tie­de­par­te­men­tet för vida­re­be­ford­ran till den ansö­kande sta­ten. Har ansö­kan skic­kats direkt enligt 6 § andra styc­ket, skall ären­det i stäl­let redo­vi­sas direkt till den ansö­kande myn­dig­he­ten.

3 kap. All­männa bestäm­mel­ser om rätts­lig hjälp utom­lands

1 §   Bestäm­mel­serna i 2 kap. 4 § första och tredje styc­kena ska tilläm­pas vid ansö­kan om rätts­lig hjälp utom­lands, om inte annat föl­jer av en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige eller av krav från den mot­ta­gande sta­ten.

I 4 kap. 9, 10, 13, 24 b, 26, 26 c och 31 a §§ finns sär­skilda bestäm­mel­ser om vad en ansö­kan ytter­li­gare ska inne­hålla vid vissa slag av åtgär­der. Lag (2013:836).

2 §   En ansö­kan från svensk åkla­gare eller dom­stol om att en åtgärd som avses i denna lag skall vid­tas utom­lands skall skic­kas till Justi­tie­de­par­te­men­tet för vida­re­be­ford­ran till den utländska sta­ten.

En ansö­kan om rätts­lig hjälp i Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge skic­kas direkt till behö­rig myn­dig­het. Ansö­kan får också skic­kas direkt till behö­rig myn­dig­het i en annan stat om detta har avta­lats i en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige eller om den sta­ten annars tillå­ter det.

3 §   I 5 kap. 1 § finns bestäm­mel­ser om vad som gäl­ler när rätts­lig hjälp som läm­nas till Sve­rige är för­e­nad med vill­kor.

4 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser om olika for­mer av rätts­lig hjälp

För­hör i sam­band med för­un­der­sök­ning i brott­mål

1 §   En ansö­kan om för­hör i Sve­rige enligt bestäm­mel­serna om för­un­der­sök­ning i brott­mål hand­läggs av åkla­gare.

Före­trä­dare för den ansö­kande myn­dig­he­ten får delta vid för­hö­ret och får med åkla­ga­rens sam­tycke ställa frå­gor direkt till den som hörs.

Bevisupp­tag­ning vid dom­stol

Bevisupp­tag­ning vid svensk dom­stol

2 §   En ansö­kan om bevisupp­tag­ning vid svensk dom­stol genom för­hör, skrift­lig hand­ling eller syn hand­läggs av tings­rätt.

Ären­det skall anses som en bevisupp­tag­ning utom huvud­för­hand­ling. Den som är part skall under­rät­tas om tid och plats för bevisupp­tag­ningen men behö­ver kal­las endast om par­ten skall höras eller annars full­göra något vid bevisupp­tag­ningen.

3 §   Vid bevisupp­tag­ning får offent­lig för­sva­rare enligt 21 kap.
rät­te­gångs­bal­ken för­ord­nas för den miss­tänkte eller till­ta­lade även i annat fall än som avses i 2 kap. 13 §, om det finns sär­skilda skäl.

4 §   Domare vid den utländska dom­sto­len eller före­trä­dare för den myn­dig­het som begärt bevisupp­tag­ningen får delta vid denna och får med rät­tens sam­tycke ställa frå­gor direkt till den som hörs.

5 §   Om den ansö­kande sta­ten har fram­ställt öns­ke­mål om det får svensk åkla­gare delta vid bevisupp­tag­ningen för att bevaka den ansö­kande sta­tens intres­sen.

Bevisupp­tag­ning vid utländsk dom­stol

6 §   I ett mål eller ärende vid en svensk dom­stol får dom­sto­len besluta att bevis skall tas upp vid en utländsk dom­stol. Sådan bevisupp­tag­ning får avse syn, skrift­ligt bevis eller för­hör med vittne, sak­kun­nig, part, mål­sä­gande eller någon som avses i 36 kap. 1 § andra och tredje styc­kena rät­te­gångs­bal­ken.

7 §   Om åtgär­der som avses i 23 kap. 13-15 §§ rät­te­gångs­bal­ken skall vid­tas vid en utländsk dom­stol och den utländska sta­ten krä­ver att ansö­kan först skall prö­vas av dom­stol i Sve­rige, får en tings­rätt på begä­ran av åkla­gare besluta att sådana åtgär­der skall vid­tas utom­lands.

Tele­fon­för­hör

För­hör med någon i Sve­rige

8 §   En utländsk myn­dig­het får hålla tele­fon­för­hör med en per­son som befin­ner sig i Sve­rige och som sam­tyc­ker till för­hö­ret.

Om den utländska myn­dig­he­ten behö­ver bistånd av en svensk åkla­gare eller dom­stol vid för­hö­ret kan myn­dig­he­ten ansöka om rätts­lig hjälp med tele­fon­för­hör. En sådan ansö­kan om rätts­lig hjälp i rät­te­gång hand­läggs av tings­rätt. En ansö­kan om rätts­lig hjälp med tele­fon­för­hör under för­un­der­sök­ning hand­läggs av åkla­gare. Av ansö­kan skall det framgå att den som skall höras sam­tyc­ker till tele­fon­för­hör.

Tid­punk­ten för ett för­hör som avses i andra styc­ket och övriga prak­tiska frå­gor med anled­ning av för­hö­ret skall beslu­tas efter sam­råd med myn­dig­he­ten i den ansö­kande sta­ten. Den som skall höras skall under­rät­tas om tid och plats för för­hö­ret.
Iden­ti­te­ten och sam­tyc­ket till tele­fon­för­hö­ret skall kon­trol­le­ras. Om den ansö­kande sta­ten begär det eller om det finns sär­skilda skäl skall 11 § andra styc­ket tilläm­pas. I så fall skall också 12 § tilläm­pas. Lag (2005:491).

För­hör med någon i utlan­det

9 §   Bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om för­hör per tele­fon vid huvud­för­hand­ling får tilläm­pas när den som skall höras befin­ner sig i en annan stat om den sta­ten tillå­ter det.

Om den andra sta­ten krä­ver att dess myn­dig­he­ter skall hjälpa till vid för­hö­ret, skall svensk dom­stol ansöka om rätts­lig hjälp med tele­fon­för­hö­ret.

Behö­ver en svensk dom­stol hjälp av utländsk myn­dig­het med ett tele­fon­för­hör, får dom­sto­len ansöka om rätts­lig hjälp med för­hö­ret om det har avta­lats om sådan hjälp i en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse med den andra sta­ten eller om den sta­ten annars ger sådan hjälp.

Av en ansö­kan om rätts­lig hjälp med tele­fon­för­hör skall det framgå att den som skall höras sam­tyc­ker till tele­fon­för­hör.
Lag (2005:708).

10 §   Åkla­gare får hålla tele­fon­för­hör under för­un­der­sök­ning med en per­son som befin­ner sig i en annan stat om den sta­ten tillå­ter det.

Bestäm­mel­serna i 9 § andra-​​fjärde styc­kena gäl­ler också i fråga om ansö­kan av svensk åkla­gare om rätts­lig hjälp.

För­hör genom vide­o­kon­fe­rens

För­hör med någon i Sve­rige

11 §   En ansö­kan om rätts­lig hjälp med för­hör genom vide­o­kon­fe­rens i rät­te­gång med någon som befin­ner sig i Sve­rige ska hand­läg­gas av en tings­rätt. För­hör med en till­ta­lad får ske endast om han eller hon sam­tyc­ker till för­hö­ret. Sam­tyc­ket ska framgå av ansö­kan.

Vid hand­lägg­ningen i tings­rät­ten ska ären­det anses som en bevisupp­tag­ning utom huvud­för­hand­ling. Den som är part ska under­rät­tas om tid och plats för bevisupp­tag­ningen men behö­ver kal­las endast om han eller hon ska höras eller annars full­göra något vid bevisupp­tag­ningen. Om det behövs får rät­ten besluta om biträde av tolk.

En ansö­kan om rätts­lig hjälp med för­hör genom vide­o­kon­fe­rens under för­un­der­sök­ning ska hand­läg­gas av åkla­gare. För­hör med en miss­tänkt får ske endast om han eller hon sam­tyc­ker till för­hö­ret. Lag (2013:836).

12 §   Ett vittne eller en sak­kun­nig, som skall höras vid en vide­o­kon­fe­rens enligt 11 §, får åtföl­jas av lämp­lig per­son som per­son­ligt stöd (stöd­per­son) under för­hö­ret.

Om den som skall höras begär det eller om det annars finns anled­ning får tings­rät­ten utse en per­son att biträda den som skall höras enligt första styc­ket. I fråga om biträ­det tilläm­pas 26, 27, 29, 43 och 47 §§ rätts­hjälpsla­gen (1996:1619). I övrigt tilläm­pas rät­te­gångs­bal­kens reg­ler om rät­te­gångs­bi­träde.

För­hör med någon i utlan­det

13 §   I ett mål eller ärende vid svensk dom­stol får dom­sto­len, under för­ut­sätt­ning att vide­o­kon­fe­rens i rät­te­gång är tillå­ten enligt svensk rätt, ansöka om rätts­lig hjälp med för­hör vid myn­dig­het i en annan stat genom vide­o­kon­fe­rens med en per­son som befin­ner sig i den sta­ten om det har avta­lats om sådan rätts­lig hjälp i en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse med den andra sta­ten eller om den sta­ten annars ger sådan hjälp. När det gäl­ler för­hör med en till­ta­lad ska det av ansö­kan framgå att den som ska höras sam­tyc­ker till för­hö­ret.

Åkla­gare får ansöka om rätts­lig hjälp vid utländsk myn­dig­het med för­hör genom vide­o­kon­fe­rens under för­un­der­sök­ning med en per­son som befin­ner sig i en annan stat om det har avta­lats om sådan rätts­lig hjälp i en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse med den andra sta­ten eller om den sta­ten annars ger sådan hjälp. För­hör med en miss­tänkt får ske endast om han eller hon sam­tyc­ker till för­hö­ret. Lag (2013:836).

Kvar­stad, beslag, kopi­e­ring samt hus­rann­sa­kan och andra åtgär­der som avses i 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken

Ansö­kan och för­fa­rande

14 §   Till en ansö­kan om kvar­stad eller beslag i Sve­rige skall, om dom har med­de­lats i den ansö­kande sta­ten, en kopia av domen fogas. En ansö­kan om kvar­stad som avses i 23 § bör i före­kom­mande fall inne­hålla upp­gift om när åtal skall väc­kas eller dom kan med­de­las i den ansö­kande sta­ten.

15 §   En ansö­kan om kvar­stad i Sve­rige hand­läggs av åkla­gare.
Denne skall genast pröva om det finns för­ut­sätt­ningar för åtgär­den och i sådant fall över­lämna ären­det till rät­ten för beslut.

16 §   En ansö­kan om att beslag, hus­rann­sa­kan eller andra åtgär­der enligt 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken ska vid­tas i Sve­rige hand­läggs av åkla­gare.

Verk­ställda beslag ska skynd­samt anmä­las hos rät­ten för pröv­ning. Det­samma gäl­ler om hand­lingar har kopi­e­rats enligt 27 kap. 17 a § rät­te­gångs­bal­ken och kopi­orna för­va­ras hos en brotts­be­käm­pande myn­dig­het. Rät­ten ska så snart det kan ske hålla för­hand­ling i frå­gan. Vid för­hand­lingen tilläm­pas bestäm­mel­serna i 24 kap. 17 § andra styc­ket rät­te­gångs­bal­ken.
Lag (2022:321).

17 §   Före­trä­dare för den myn­dig­het som begärt åtgär­den får delta vid för­hand­ling om kvar­stad, beslag och kopi­e­ring och får med rät­tens sam­tycke ställa frå­gor till den som drab­bats av åtgär­den. Lag (2022:321).

18 §   Har upp­hävts genom lag (2022:321).

Beslag och kopi­e­ring samt över­läm­nande av egen­dom eller en kopia av en hand­ling till en annan stat

19 §   Egen­dom får tas i beslag och över­läm­nas till den ansö­kande sta­ten om egen­do­men skä­li­gen kan antas
   - ha bety­delse för utred­ningen om gär­ningen,
   - ha tagits ifrån någon genom brott, eller
   - bli för­ver­kad, om egen­do­men hade kun­nat för­ver­kas enligt svensk lag i en rät­te­gång i Sve­rige och det finns sär­skilda skäl att över­lämna egen­do­men till den ansö­kande sta­ten.

En kopia enligt 27 kap. 17 a § rät­te­gångs­bal­ken får över­läm­nas till den ansö­kande sta­ten om kopian skä­li­gen kan antas ha bety­delse för utred­ningen om gär­ningen. Lag (2024:839).

20 §   Även om den gär­ning som ansö­kan avser inte mot­sva­rar ett brott enligt svensk lag, får egen­dom tas i beslag och över­läm­nas till den ansö­kande sta­ten om ansö­kan har gjorts av en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen eller av Island, Norge, Schweiz eller Liech­tenstein och det för gär­ningen kan dömas till fäng­else i den ansö­kande sta­ten.

I ett sådant ärende om rätts­lig hjälp som avses i 1 kap. 5 § första styc­ket 1 får egen­dom tas i beslag och över­läm­nas till den ansö­kande sta­ten om den gär­ning ansö­kan avser mot­sva­rar ett brott för vil­ket det enligt svensk lag eller enligt den ansö­kande sta­tens lag är före­skri­vet fäng­else i sex måna­der eller mer. Vad som sagts nu gäl­ler inte om första styc­ket är tillämp­ligt.

Första och andra styc­kena gäl­ler även
   1. vid en hus­rann­sa­kan för att söka efter egen­dom som kan tas i beslag eller använ­das vid en genom­sök­ning på distans,
   2. vid en genom­sök­ning på distans, och
   3. vid ett beslut om kopi­e­ring av hand­lingar som omfat­tas av ett beslag eller som påträf­fats vid en hus­rann­sa­kan eller en genom­sök­ning på distans. Lag (2022:321).

21 §   Rät­ten ska pröva om beslu­tet om beslag eller kopi­e­ring är lag­li­gen grun­dat och om egen­do­men eller kopian ska över­läm­nas till den ansö­kande sta­ten. Lag (2022:321).

22 §   Ett beslut om att över­lämna beslag­ta­gen egen­dom eller en kopia av en hand­ling till en annan stat verk­ställs av åkla­ga­ren. Lag (2022:321).

Beslag och kvar­stad för att säker­ställa verk­stäl­lig­het i Sve­rige av utländska för­ver­kan­de­be­slut

23 §   Om för­ver­kande som beslu­tas i en annan stat kan verk­stäl­las här och det skä­li­gen kan befa­ras att verk­stäl­lig­he­ten i Sve­rige av det utländska för­ver­kan­de­be­slu­tet annars skulle för­svå­ras, får
   1. egen­dom som har för­ver­kats eller skä­li­gen kan antas bli för­ver­kad tas i beslag, eller
   2. kvar­stad beslu­tas på så myc­ket av den berör­des till­gångar som mot­sva­rar vär­det av vad som har för­ver­kats eller skä­li­gen kan antas bli för­ver­kat. Lag (2024:839).

24 §   När rät­ten beslu­tar om kvar­stad eller fast­stäl­ler ett verk­ställt beslag, skall rät­ten bestämma hur länge åtgär­den längst får bestå. Den bestämda tiden får för­längas om det finns anled­ning till det.

Om det inte längre finns skäl för kvar­stad eller beslag, skall rät­ten häva åtgär­den. Innan kvar­sta­den eller besla­get hävs, skall rät­ten ge den ansö­kande sta­ten till­fälle att yttra sig, om det inte är uppen­bart att det inte behövs. I annat fall skall åtgär­den bestå till dess att ansö­kan om verk­stäl­lig­het prö­vas.

Fram­ta­gande av DNA-​pro­fil för en per­son som vis­tas i Sve­rige

24 a §   På begä­ran av en annan stat ska rätts­lig hjälp ges med att ta prov för DNA-​ana­lys på en per­son som vis­tas i Sve­rige, ana­ly­sera pro­vet och ta fram en DNA-​pro­fil, om det av ansö­kan fram­går
   1. för vil­ket ända­mål DNA-​pro­fi­len behövs,
   2. att DNA-​pro­fil för per­so­nen sak­nas i den ansö­kande sta­ten, och
   3. att det hade fun­nits för­ut­sätt­ningar att vidta mot­sva­rande åtgär­der om per­so­nen hade vis­tats i den ansö­kande sta­ten.
Lag (2011:906).

Fram­ta­gande av DNA-​pro­fil för en per­son som vis­tas i utlan­det

24 b §   Åkla­gare får ansöka hos en utländsk myn­dig­het om rätts­lig hjälp med att ta prov för DNA-​ana­lys på en per­son som vis­tas i den sta­ten, ana­ly­sera pro­vet och ta fram en DNA- pro­fil, om
   1. DNA-​pro­fil för per­so­nen sak­nas i Sve­rige, och
   2. det hade fun­nits för­ut­sätt­ningar att vidta mot­sva­rande åtgär­der om per­so­nen hade vis­tats i Sve­rige.

En ansö­kan ska inne­hålla upp­gift om att vill­ko­ren i första styc­ket 1 och 2 är upp­fyllda samt för vil­ket ända­mål DNA- pro­fi­len behövs. Lag (2011:906).

Före­läg­gande att bevara en viss lag­rad upp­gift

24 c §   En ansö­kan om ett före­läg­gande att bevara en viss lag­rad upp­gift enligt 27 kap. 16 § rät­te­gångs­bal­ken hand­läggs av en åkla­gare. Lag (2021:239).

Rätts­lig hjälp och tek­niskt bistånd med hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

Rätts­lig hjälp i Sve­rige med hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

25 §   En ansö­kan om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion av någon som befin­ner sig i Sve­rige hand­läggs av åkla­gare. Av ansö­kan ska det framgå under vil­ken tid åtgär­den öns­kas och sådana upp­gif­ter som behövs för att åtgär­den ska kunna genom­fö­ras. Åkla­ga­ren ska genast pröva om det finns för­ut­sätt­ningar för åtgär­den och i sådant fall ansöka om rät­tens till­stånd till åtgär­den eller, när det får ske enligt 27 kap. 21 a § rät­te­gångs­bal­ken, själv besluta om åtgär­den.

Upp­tag­ningar och upp­teck­ningar behö­ver inte grans­kas enligt 27 kap. 24 § rät­te­gångs­bal­ken. Om åkla­ga­ren har fat­tat beslut enligt första styc­ket, ska åter­re­do­vis­ning enligt 2 kap. 17 § ske först sedan rät­ten fat­tat beslut om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion. Upp­tag­ningar och upp­teck­ningar får beva­ras efter det att ären­det om rätts­lig hjälp har avslu­tats och åter­re­do­vis­ning skett enligt 2 kap. 17 § endast om detta är tillå­tet enligt 27 kap. 24 § rät­te­gångs­bal­ken.

I fråga om under­rät­telse till en enskild enligt 27 kap. 31-33 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska bestäm­mel­serna i 27 kap. 31 § fjärde styc­ket och 33 § andra och tredje styc­kena samma balk inte tilläm­pas. Under­rät­telse ska läm­nas så snart det kan ske efter det att åtgär­den enligt första styc­ket har avslu­tats.
Under­rät­tel­sen ska, utö­ver vad som föl­jer av 27 kap. 33 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken, skju­tas upp om sek­re­tess gäl­ler enligt 18 kap. 17 § offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Om det på grund av sek­re­tess inte har kun­nat läm­nas någon under­rät­telse inom ett år från det att åtgär­den avslu­ta­des, behö­ver under­rät­tel­sen inte läm­nas. Under­rät­telse ska inte läm­nas om utred­ningen gäl­ler brott som mot­sva­rar brott som anges i 27 kap. 33 § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2014:1424).

Ome­del­bar över­fö­ring av med­de­lan­den eller upp­gif­ter om med­de­lan­den från Sve­rige till den ansö­kande sta­ten

25 a §   Rät­tens beslut enligt 25 § att tillåta hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion får verk­stäl­las genom ome­del­bar över­fö­ring av med­de­lan­den eller upp­gif­ter om med­de­lan­den till den ansö­kande sta­ten, om det kan ske under betryg­gande for­mer. Verk­stäl­lig­het genom ome­del­bar över­fö­ring får endast ske i för­hål­lande till en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen eller till Island eller Norge. Åkla­ga­ren prö­var om för­ut­sätt­ningar för ome­del­bar över­fö­ring finns. Om ome­del­bar över­fö­ring av med­de­lan­den sker, får upp­tag­ning eller upp­teck­ning inte göras i Sve­rige och 27 kap. 31-33 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska inte tilläm­pas. Lag (2012:284).

Tek­niskt bistånd i Sve­rige med hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

25 b §   Tek­niskt bistånd med hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i form av ome­del­bar över­fö­ring av med­de­lan­den eller upp­gif­ter om med­de­lan­den får läm­nas i Sve­rige enligt denna para­graf.

Tek­niskt bistånd läm­nas på ansö­kan av en annan stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen eller av Island eller Norge, om
   1. avlyss­ningen eller över­vak­ningen avser någon som befin­ner sig i en av dessa sta­ter,
   2. ansö­kan inne­hål­ler en bekräf­telse på att ett beslut om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i en brotts­ut­red­ning har med­de­lats i den ansö­kande sta­ten, och
   3. ome­del­bar över­fö­ring av med­de­lan­den eller upp­gif­ter om med­de­lan­den kan ske under betryg­gande for­mer till den ansö­kande sta­ten.

Av ansö­kan ska det framgå under vil­ken tid åtgär­den öns­kas. Ansö­kan ska vidare inne­hålla sådana upp­gif­ter som behövs för att åtgär­den ska kunna genom­fö­ras. Om den per­son som ansö­kan avser inte befin­ner sig i den ansö­kande sta­ten, ska det också framgå av ansö­kan att ett sådant till­stånd som avses i 26 a § har läm­nats av den stat där per­so­nen finns.

Ansö­kan ska prö­vas av åkla­gare. För beslu­tet om tek­niskt bistånd tilläm­pas 27 kap. 18 §, 19 § första styc­ket, 21 § andra och tredje styc­kena, 21 b § och 23 § rät­te­gångs­bal­ken.

Om ome­del­bar över­fö­ring av med­de­lan­den sker, får upp­tag­ning eller upp­teck­ning inte göras i Sve­rige. Lag (2023:536).

25 c §   Om en stat har begärt tek­niskt bistånd enligt 25 b § men ome­del­bar över­fö­ring inte kan ske, ska åkla­ga­ren ge den ansö­kande sta­ten till­fälle att få ansö­kan behand­lad som en ansö­kan enligt 25 §. Pröv­ningen av rätts­lig hjälp med hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion avser dock i detta fall någon som befin­ner sig i en annan stat. Om den per­son som åtgär­den avser inte befin­ner sig i den ansö­kande sta­ten, ska det av ansö­kan framgå att ett sådant till­stånd som avses i 26 a § har läm­nats av den stat där per­so­nen finns.
Lag (2012:284).

Rätts­lig hjälp och tek­niskt bistånd i utlan­det med hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

26 §   Åkla­gare får ansöka hos en utländsk myn­dig­het om rätts­lig hjälp eller tek­niskt bistånd med hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion av någon som befin­ner sig i en annan stat eller i Sve­rige.

Om den andra sta­ten krä­ver att ansö­kan först ska prö­vas av dom­stol i Sve­rige, får rät­ten på begä­ran av svensk åkla­gare pröva frå­gan om att tillåta den hem­liga avlyss­ningen eller hem­liga över­vak­ningen som ansö­kan enligt första styc­ket avser.

Av ansö­kan enligt första styc­ket ska det framgå under vil­ken tid åtgär­den öns­kas och sådana upp­gif­ter som behövs för att åtgär­den ska kunna genom­fö­ras. Om den andra sta­ten krä­ver ett till­stånd enligt andra styc­ket, ska ansö­kan inne­hålla en bekräf­telse på att ett sådant till­stånd har med­de­lats.
Befin­ner sig den per­son som åtgär­den avser inte i den stat där rätts­lig hjälp eller tek­niskt bistånd söks, ska det av ansö­kan framgå att ett sådant till­stånd som avses i 26 c § har läm­nats av den stat där per­so­nen finns.

Om till­stånd läm­nas enligt andra styc­ket, ska bestäm­mel­serna om under­rät­telse till enskild i 27 kap. 31-33 §§ rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas endast när upp­tag­ning eller upp­teck­ning av avlyss­ningen eller över­vak­ningen sker i Sve­rige. Lag (2012:284).

Till­stånd till grän­sö­ver­skri­dande hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

Till­stånd i Sve­rige till grän­sö­ver­skri­dande hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

26 a §   En stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen eller Island eller Norge får ansöka om till­stånd till att, utan svenskt biträde, i en brotts­ut­red­ning genom­föra hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion av någon som befin­ner sig i Sve­rige.
Ansö­kan hand­läggs av åkla­gare. Av ansö­kan ska det framgå under vil­ken tid åtgär­den beräk­nas pågå. Ansö­kan ska också inne­hålla en bekräf­telse på att ett beslut om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion har med­de­lats i den ansö­kande sta­ten.

Åkla­ga­ren ska genast pröva om det finns för­ut­sätt­ningar för hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och, om så är fal­let, ansöka om rät­tens till­stånd till åtgär­den.

De för­ut­sätt­ningar som gäl­ler enligt 27 kap. 18-20, 21 och 22 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska tilläm­pas vid till­stånds­pröv­ningen.
Rät­ten ska även tillämpa mot­sva­rande för­fa­rande som anges i 27 kap. 26 och 28-30 §§ samma balk. Tings­rät­tens beslut får inte över­kla­gas. Lag (2012:284).

26 b §   Ett beslut enligt 26 a § ska med­de­las inom 96 tim­mar från det att ansö­kan inkom eller, om det finns sär­skilda skäl, inom högst tolv dagar från ansö­kan.

Åkla­ga­ren ska genast under­rätta den ansö­kande sta­ten när ett beslut enligt 26 a § har med­de­lats. Om till­stånd väg­ras, ska under­rät­tel­sen ange att avlyss­ningen eller över­vak­ningen inte får ske eller ome­del­bart ska upp­höra. I sådant fall ska under­rät­tel­sen även ange att det mate­rial som tagits upp eller häm­tats in inte får använ­das eller att det endast får använ­das på de vill­kor som åkla­ga­ren stäl­ler. Lag (2012:284).

Till­stånd från en annan stat till grän­sö­ver­skri­dande hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

26 c §   Har beslut om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i en brotts­ut­red­ning med­de­lats i Sve­rige och befin­ner sig den per­son som beslu­tet avser i en annan stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen eller i Island eller Norge, får med­de­lan­den eller upp­gif­ter om med­de­lan­den som över­förs till eller från per­so­nen avlyss­nas eller över­va­kas i den andra sta­ten, utan hjälp från denna stat, om
   1. åtgär­den får ske enligt en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande mel­lan Sve­rige och den andra sta­ten, och
   2. den andra sta­ten läm­nar till­stånd till åtgär­den.

Ansö­kan om till­stånd görs av åkla­gare. Av ansö­kan ska det framgå under vil­ken tid åtgär­den beräk­nas pågå. Ansö­kan ska också inne­hålla en bekräf­telse på att ett svenskt beslut om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion har med­de­lats.

Om beslut om hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion har med­de­lats i Sve­rige men avlyss­ningen eller över­vak­ningen inte har påbör­jats när det blir känt att den per­son som åtgär­den avser befin­ner sig i en sådan främ­mande stat som anges i första styc­ket, ska till­stånd från den andra sta­ten sökas innan avlyss­ningen eller över­vak­ningen påbör­jas. Har avlyss­ningen eller över­vak­ningen redan påbör­jats i Sve­rige och vill åkla­ga­ren att avlyss­ningen eller över­vak­ningen ska fort­sätta i den andra sta­ten, ska han eller hon ome­del­bart ansöka om till­stånd hos den andra sta­ten. Avlyss­ningen eller över­vak­ningen får i ett sådant fall fort­sätta där under den tid frå­gan om till­stånd prö­vas.

Vad som sägs i tredje styc­ket andra och tredje mening­arna tilläm­pas på mot­sva­rande sätt, om avlyss­ningen eller över­vak­ningen genom­förts med stöd av till­stånd i en främ­mande stat och det kom­mer fram att den per­son som åtgär­den avser befin­ner sig i en annan stat än den som har med­de­lat till­stån­det. Lag (2012:284).

Hem­lig kame­raö­ver­vak­ning

Hem­lig kame­raö­ver­vak­ning av någon i Sve­rige

27 §   En ansö­kan om hem­lig kame­raö­ver­vak­ning av någon som befin­ner sig i Sve­rige hand­läggs av åkla­gare. Åkla­ga­ren ska genast pröva om det finns för­ut­sätt­ningar för åtgär­den och i sådant fall ansöka om rät­tens till­stånd eller, när det får ske enligt 27 kap. 21 a § rät­te­gångs­bal­ken, själv besluta om åtgär­den.

Upp­tag­ningar behö­ver inte grans­kas enligt 27 kap. 24 § rät­te­gångs­bal­ken.

Om åkla­ga­ren har fat­tat beslut enligt första styc­ket, ska åter­re­do­vis­ning enligt 2 kap. 17 § ske först sedan rät­ten fat­tat beslut om hem­lig kame­raö­ver­vak­ning. Upp­tag­ningar får beva­ras efter det att ären­det om rätts­lig hjälp har avslu­tats och åter­re­do­vis­ning har skett enligt 2 kap. 17 § endast om detta är till­lå­tet enligt 27 kap. 24 § rät­te­gångs­bal­ken.

I fråga om under­rät­telse till en enskild enligt 27 kap. 31-33 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska bestäm­mel­serna i 4 kap. 25 § tredje styc­ket denna lag tilläm­pas. Lag (2014:1424).

Hem­lig kame­raö­ver­vak­ning av någon i utlan­det

28 §   Om hem­lig kame­raö­ver­vak­ning ska äga rum av någon som befin­ner sig i en annan stat och den andra sta­ten krä­ver att ansö­kan först ska prö­vas av dom­stol i Sve­rige, får tings­rät­ten på begä­ran av svensk åkla­gare besluta att tillåta kame­raö­ver­vak­ningen.

Bestäm­mel­serna om under­rät­telse till enskild i 27 kap. 31-33 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska inte tilläm­pas. Lag (2008:858).

Hem­lig rums­av­lyss­ning

Hem­lig rums­av­lyss­ning av någon i Sve­rige

28 a §   En ansö­kan om hem­lig rums­av­lyss­ning av någon som befin­ner sig i Sve­rige hand­läggs av åkla­gare. Åkla­ga­ren ska genast pröva om det finns för­ut­sätt­ningar för åtgär­den och i sådant fall ansöka om rät­tens till­stånd eller,
när det får ske enligt 27 kap. 21 a § rät­te­gångs­bal­ken, själv besluta om åtgär­den.

Upp­tag­ningar och upp­teck­ningar behö­ver inte grans­kas enligt 27 kap. 24 § rät­te­gångs­bal­ken.

Om åkla­ga­ren har fat­tat beslut enligt första styc­ket, ska åter­re­do­vis­ning enligt 2 kap. 17 § ske först sedan rät­ten har fat­tat beslut om hem­lig rums­av­lyss­ning. Upp­tag­ningar och upp­teck­ningar får beva­ras efter det att ären­det om rätts­lig hjälp har avslu­tats och åter­re­do­vis­ning skett enligt 2 kap. 17 § endast om detta är tillå­tet enligt 27 kap. 24 § rät­te­gångs­bal­ken.

I fråga om under­rät­telse till en enskild enligt 27 kap. 31-33 §§ rät­te­gångs­bal­ken ska bestäm­mel­serna i 4 kap. 25 § tredje styc­ket denna lag tilläm­pas. Lag (2023:536).

Hem­lig rums­av­lyss­ning av någon i utlan­det

28 b §   Om hem­lig rums­av­lyss­ning ska äga rum av någon som befin­ner sig i en annan stat och den andra sta­ten krä­ver att ansö­kan först ska prö­vas av dom­stol i Sve­rige, får rät­ten på begä­ran av svensk åkla­gare besluta att tillåta rums­av­lyss­ningen.

Under­rät­telse enligt 27 kap. 31 § rät­te­gångs­bal­ken ska inte läm­nas. Lag (2014:1424).

Hem­lig dataav­läs­ning

Rätts­lig hjälp i Sve­rige med hem­lig dataav­läs­ning

28 c §   En ansö­kan om hem­lig dataav­läs­ning i Sve­rige hand­läggs av åkla­gare. Av ansö­kan ska det framgå under vil­ken tid åtgär­den öns­kas och sådana upp­gif­ter som behövs för att åtgär­den ska kunna genom­fö­ras. Åkla­ga­ren ska genast pröva om det finns för­ut­sätt­ningar för åtgär­den och i sådant fall ansöka om rät­tens till­stånd till åtgär­den eller, när det får ske enligt 17 § lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning, själv besluta om åtgär­den.

Upp­tag­ningar och upp­teck­ningar behö­ver inte grans­kas enligt vad som föl­jer av 28 § första styc­ket lagen om hem­lig dataav­läs­ning.

Om åkla­ga­ren har fat­tat beslut enligt första styc­ket, ska åter­re­do­vis­ning enligt 2 kap. 17 § ske först sedan rät­ten fat­tat beslut om hem­lig dataav­läs­ning. Upp­tag­ningar och upp­teck­ningar får beva­ras efter det att ären­det om rätts­lig hjälp har avslu­tats och åter­re­do­vis­ning skett enligt 2 kap. 17 § endast om det är tillå­tet enligt vad som föl­jer av 28 § första styc­ket lagen om hem­lig dataav­läs­ning.

I fråga om under­rät­telse till en enskild enligt vad som föl­jer av 28 § andra styc­ket lagen om hem­lig dataav­läs­ning ska bestäm­mel­serna i 25 § tredje styc­ket tilläm­pas. Lag (2020:65).

28 d Om en ansö­kan avser hem­lig dataav­läs­ning enligt 2 § första styc­ket 1 och 2 lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning får rät­tens beslut enligt 28 c § att tillåta hem­lig dataav­läs­ning verk­stäl­las med tillämp­ning av 25 a §.
Lag (2020:65).

Tek­niskt bistånd i Sve­rige med hem­lig dataav­läs­ning

28 e §    /Upp­hör att gälla U:2025-​04-01/ Tek­niskt bistånd med hem­lig dataav­läs­ning enligt 2 § första styc­ket 1 och 2 lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning i form av ome­del­bar över­fö­ring av med­de­lan­den eller upp­gif­ter om med­de­lan­den får läm­nas i Sve­rige enligt de för­ut­sätt­ningar som gäl­ler enligt 25 b § andra, tredje och femte styc­kena. Vid hem­lig dataav­läs­ning i en annan stat än den som ansökt om tek­niskt bistånd ska ett till­stånd enligt 28 f § ha läm­nats.

Ansö­kan ska prö­vas av åkla­gare. För beslu­tet om tek­niskt bistånd tilläm­pas 1 §, 18 § första styc­ket 1-3 och tredje styc­ket och 20 § andra styc­ket lagen om hem­lig dataav­läs­ning.
Lag (2020:65).

28 e §    /Trä­der i kraft I:2025-​04-01/ Tek­niskt bistånd med hem­lig dataav­läs­ning enligt 2 § första styc­ket 1 och 2 lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning i form av ome­del­bar över­fö­ring av med­de­lan­den eller upp­gif­ter om med­de­lan­den får läm­nas i Sve­rige enligt de för­ut­sätt­ningar som gäl­ler enligt 25 b § andra, tredje och femte styc­kena. Vid hem­lig dataav­läs­ning i en annan stat än den som ansökt om tek­niskt bistånd ska ett till­stånd enligt 28 f § ha läm­nats.

Ansö­kan ska prö­vas av åkla­gare. För beslu­tet om tek­niskt bistånd tilläm­pas 1 §, 18 § första styc­ket 1-3 och andra styc­ket och 20 § andra styc­ket lagen om hem­lig dataav­läs­ning.
Lag (2025:122).

Till­stånd från Sve­rige till grän­sö­ver­skri­dande hem­lig dataav­läs­ning

28 f §   Om ansö­kan avser till­stånd till grän­sö­ver­skri­dande hem­lig dataav­läs­ning enligt 2 § första styc­ket 1 och 2 lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning tilläm­pas det som gäl­ler för hem­lig avlyss­ning och hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion enligt 26 a § första och andra styc­kena och 26 b §. De för­ut­sätt­ningar som gäl­ler enligt 1-6, 11, 14 och 18 §§ lagen om hem­lig dataav­läs­ning tilläm­pas vid till­stånds­pröv­ningen. Rät­ten ska även tillämpa mot­sva­rande för­fa­rande som anges i 16 § den lagen. Tings­rät­tens beslut får inte över­kla­gas. Lag (2020:65).

Rätts­lig hjälp och tek­niskt bistånd i utlan­det med hem­lig dataav­läs­ning

28 g §   Vid rätts­lig hjälp och tek­niskt bistånd med hem­lig dataav­läs­ning i en annan stat tilläm­pas 26 §.

Tek­niskt bistånd får endast avse hem­lig dataav­läs­ning enligt 2 § första styc­ket 1 och 2 lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning.

Om en under­rät­telse ska läm­nas till en enskild tilläm­pas 28 § andra styc­ket lagen om hem­lig dataav­läs­ning. Lag (2020:65).

Till­stånd från en annan stat till grän­sö­ver­skri­dande hem­lig dataav­läs­ning

28 h §   När ett till­stånd till hem­lig dataav­läs­ning enligt 2 § första styc­ket 1 och 2 lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning beslu­tats i en brotts­ut­red­ning i Sve­rige och avläs­ningen eller upp­tag­ningen kom­mer att göras i en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen, Island eller Norge utan hjälp från den andra sta­ten, tilläm­pas 26 c §. Lag (2020:65).

Över­fö­rande av fri­hets­be­rö­vade för för­hör m.m.

Över­fö­rande från eller till Sve­rige på begä­ran av en annan stat

29 §   Efter ansö­kan av en annan stat får, för för­hör eller kon­fron­ta­tion i sam­band med en för­un­der­sök­ning eller en rät­te­gång där,
   1. en per­son som är berö­vad fri­he­ten i Sve­rige föras över till den andra sta­ten, eller
   2. en per­son som är berö­vad fri­he­ten i den andra sta­ten föras över till Sve­rige.

Av ansö­kan enligt första styc­ket 1 ska det framgå hur lång tid den fri­hets­be­rö­vade behö­ver vis­tas i den andra sta­ten.

Ett över­fö­rande enligt första styc­ket 1 får inte ske för att den fri­hets­be­rö­vade ska stäl­las till ansvar inför dom­stol.
Lag (2013:836).

29 a §   Efter ansö­kan av en annan stat får en fri­hets­be­rö­vad per­son, som avtjä­nar ett fäng­el­se­straff i Sve­rige enligt lagen (1972:260) om inter­na­tio­nellt sam­ar­bete rörande verk­stäl­lig­het av brott­måls­dom, över­fö­ras till den stat där fäng­el­se­straf­fet har utdömts för att där inställa sig för en ny pröv­ning av domen. Ett sådant över­fö­rande får ske endast om den fri­hets­be­rö­vade sam­tyc­ker till det. Sam­tyc­ket ska framgå av ansö­kan. Lag (2013:836).

30 §   En ansö­kan om över­fö­rande prö­vas av rege­ringen. En ansö­kan från en stat som är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen eller från Norge eller Island prö­vas dock av åkla­gare.

En ansö­kan enligt 29 § första styc­ket 1 eller 29 a § får väg­ras om ett över­fö­rande med­för att tiden för fri­hets­be­rö­van­det för­längs eller om den fri­hets­be­rö­va­des när­varo behövs i ett brott­mål som hand­läggs här i lan­det.

Om en ansö­kan enligt 29 § första styc­ket 1 eller 29 a § bifalls, ska det framgå av beslu­tet när den fri­hets­be­rö­vade senast ska åter­fö­ras till Sve­rige eller, i före­kom­mande fall, för­sät­tas på fri fot. Lag (2013:836).

Över­fö­rande från eller till Sve­rige på begä­ran av svensk åkla­gare eller dom­stol

31 §   En svensk åkla­gare eller dom­stol får, för för­hör eller kon­fron­ta­tion i sam­band med en för­un­der­sök­ning eller en rät­te­gång här i lan­det, begära att
   1. en per­son som är berö­vad fri­he­ten i Sve­rige förs över till annan stat, eller
   2. en per­son som är berö­vad fri­he­ten i en annan stat förs över till Sve­rige.

31 a §   En svensk dom­stol får begära att en fri­hets­be­rö­vad per­son som, enligt lagen (1972:260) om inter­na­tio­nellt sam­ar­bete rörande verk­stäl­lig­het av brott­måls­dom, avtjä­nar ett i Sve­rige utdömt fäng­el­se­straff i en annan stat, förs över till Sve­rige för att inställa sig till en ny pröv­ning av den dom som verk­stäl­lig­he­ten gäl­ler. Av ansö­kan ska det framgå att den fri­hets­be­rö­vade sam­tyc­ker till att över­fö­ras. Lag (2013:836).

Ytt­ran­den

32 §   Innan en ansö­kan om att en fri­hets­be­rö­vad per­son skall föras över till annan stat prö­vas, skall ytt­rande inhäm­tas från den myn­dig­het som ansva­rar för verk­stäl­lig­he­ten av fri­hets­be­rö­van­det om det inte är uppen­bart att det inte behövs.
Det­samma gäl­ler innan en sådan ansö­kan görs av en svensk dom­stol eller åkla­gare.

Trans­port i och genom Sve­rige

32 a §   Vid tillämp­ning av 29, 29 a, 31 och 31 a §§ ska Polis­myn­dig­he­ten se till att per­so­nen förs till den andra sta­ten eller ansvara för trans­por­ten i Sve­rige.
Lag (2017:131).

33 §   Ansva­rigt stats­råd kan med­dela till­stånd till trans­port genom Sve­rige av en fri­hets­be­rö­vad per­son som ska föras över från en stat till en annan stat för för­hör eller kon­fron­ta­tion.
Lag (2015:106).

För­var i Sve­rige av över­förda per­so­ner

34 §   En per­son som förs över till Sve­rige ska tas i för­var av Polis­myn­dig­he­ten.

Har till­stånd med­de­lats enligt 33 § får Polis­myn­dig­he­ten vid behov ta den som över­förs i för­var. Lag (2014:639).

Rätts­me­di­cinsk under­sök­ning av avlidna per­so­ner

35 §   En ansö­kan om rätts­me­di­cinsk under­sök­ning i Sve­rige av en avli­den per­son hand­läggs enligt bestäm­mel­serna i lagen (1995:832) om obduk­tion m.m.

Domare vid den utländska dom­sto­len och före­trä­dare för par­terna får när­vara vid under­sök­ningen. Lag (2002:331).

5 kap. Övriga bestäm­mel­ser

Vill­kor om använd­nings­be­gräns­ningar m.m.

1 §   Om en svensk myn­dig­het i ett ärende om rätts­lig hjälp har fått upp­gif­ter eller bevis­ning från en annan stat för att använ­das vid utred­ning av brott eller i ett rätts­ligt för­fa­rande med anled­ning av brott och gäl­ler på grund av en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige vill­kor som begrän­sar möj­lig­he­ten att använda upp­gif­terna eller bevis­ningen, skall svenska myn­dig­he­ter följa vill­ko­ren oav­sett vad som annars är före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket skall tilläm­pas även beträf­fande vill­kor som en annan stat stäl­ler upp för att på eget ini­ti­a­tiv, utan sam­band med ett ärende, lämna rätts­lig hjälp i form av upp­gif­ter eller bevis­ning för att använ­das vid utred­ning av brott eller i rätts­ligt för­fa­rande med anled­ning av brott. Lag (2005:491).

2 §   Rätts­lig hjälp som läm­nas en annan stat enligt denna lag får i enskilda fall för­e­nas med vill­kor som är påkal­lade med hän­syn till enskilds rätt eller som är nöd­vän­diga från all­män syn­punkt. Det­samma gäl­ler när rätts­lig hjälp, utan sam­band med ett ärende, läm­nas en annan stat i form av upp­gif­ter och bevis­ning för att använ­das vid utred­ning av brott eller i ett rätts­ligt för­fa­rande med anled­ning av brott.

Vill­kor som avses i första styc­ket får inte stäl­las upp om de stri­der mot en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige. Lag (2005:491).

3 §   Den åkla­gare eller dom­stol som läm­nat rätts­lig hjälp till en annan stat och där­vid ställt vill­kor enligt 2 § får på begä­ran av en myn­dig­het i den andra sta­ten medge undan­tag från vill­ko­ret. Det­samma gäl­ler i fråga om vill­kor som föl­jer direkt av bestäm­mel­ser i en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige.

4 §   Bestäm­mel­serna i 1-3 §§ gäl­ler också i fråga om över­ens­kom­mel­ser med mel­lan­folk­liga orga­ni­sa­tio­ner.

Immu­ni­tet

5 §   I den utsträck­ning det har avta­lats i en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige får den, som efter kal­lelse i enlig­het med över­ens­kom­mel­sen har rest in i Sve­rige för att höras eller på annat sätt med­verka vid utred­ning av brott
   1. inte lag­fö­ras eller berö­vas sin fri­het eller på annat sätt under­kas­tas inskränk­ning i denna på grund av hand­ling, under­lå­ten­het eller dom som här­rör från tiden före inre­san i Sve­rige och som, när det gäl­ler en miss­tänkt eller till­ta­lad, inte är avsedd med fram­ställ­ningen eller kal­lel­sen, eller
   2. inte utan eget sam­tycke åläg­gas att med­verka vid annan utred­ning än ansö­kan avser.

Första styc­ket gäl­ler även i admi­nist­ra­tiva och andra för­fa­ran­den som avses i 1 kap. 5 och 6 §§.

6 §   Om någon som avses i 5 § stan­nar kvar i Sve­rige mer än fem­ton dagar från det att besked erhål­lits från den myn­dig­het som har kal­lat per­so­nen om att när­varo inte längre krävs, upp­hör immu­ni­te­ten. Det­samma gäl­ler om han eller hon åter­vän­der hit efter att ha läm­nat lan­det.

7 §   Inne­hål­ler över­ens­kom­mel­sen bestäm­melse om att immu­ni­te­ten skall ha mindre omfatt­ning än som föl­jer av 5 och 6 §§, gäl­ler i stäl­let den bestäm­mel­sen.

8 §   I den utsträck­ning det har avta­lats i en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige gäl­ler bestäm­mel­serna om immu­ni­tet i 5-7 §§ även en fri­hets­be­rö­vad som har förts över till Sve­rige enligt 4 kap. 29, 31 eller 31 a §. Lag (2013:836).

Sek­re­tess

9 §   För utläm­nande av upp­gif­ter i ären­den om rätts­lig hjälp gäl­ler de begräns­ningar som föl­jer av offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:487).

Upp­gifts­skyl­dig­het och med­de­lan­de­för­bud m.m.

10 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​04-01/ Bestäm­mel­ser om upp­gifts­skyl­dig­het finns i
   - 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om vär­de­pap­per­s­cen­tra­ler och kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment,
   - 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der,
   - 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse,
   - 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat,
   - 1 kap. 12 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den,
   - 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betal­tjäns­ter,
   - 19 kap. 46 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043),
   - 3 kap. 14 § lagen (2011:755) om elektro­niska pengar,
   - 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der,
   - 6 kap. 11 § lagen (2014:968) om sär­skild till­syn över kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag,
   - 16 kap. 37 § lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag,
   - 1 kap. 7 § lagen (2021:899) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om gräs­rots­fi­nan­sie­ring,
   - 1 kap. 6 § lagen (2022:1746) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om en paneu­ro­pe­isk pri­vat pen­sions­pro­dukt (PEPP-​pro­dukt),
   - 1 kap. 4 § lagen (2024:114) om clea­ring och avveck­ling av betal­ningar, och
   - 1 kap. 5 § lagen (2024:1159) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om mark­na­der för kryp­to­till­gångar.

I de lagar som anges i första styc­ket finns även bestäm­mel­ser om med­de­lan­de­för­bud och ansvars­be­stäm­mel­ser för den som bry­ter mot ett sådant för­bud. Lag (2024:1161).

10 §    /Trä­der i kraft I:2025-​04-01/ Bestäm­mel­ser om upp­gifts­skyl­dig­het finns i
   - 8 kap. 2 b § lagen (1998:1479) om vär­de­pap­per­s­cen­tra­ler och kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment,
   - 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der,
   - 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse,
   - 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat,
   - 1 kap. 12 § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den,
   - 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betal­tjäns­ter,
   - 19 kap. 46 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043),
   - 3 kap. 14 § lagen (2011:755) om elektro­niska pengar,
   - 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der,
   - 6 kap. 11 § lagen (2014:968) om sär­skild till­syn över kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag,
   - 16 kap. 37 § lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag,
   - 1 kap. 7 § lagen (2021:899) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om gräs­rots­fi­nan­sie­ring,
   - 1 kap. 6 § lagen (2022:1746) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om en paneu­ro­pe­isk pri­vat pen­sions­pro­dukt (PEPP-​pro­dukt),
   - 1 kap. 4 § lagen (2024:114) om clea­ring och avveck­ling av betal­ningar, och
   - 1 kap. 5 § lagen (2024:1159) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om mark­na­der för kryp­to­till­gångar.

I de lagar som anges i första styc­ket finns även bestäm­mel­ser om med­de­lan­de­för­bud och ansvars­be­stäm­mel­ser för den som bry­ter mot ett sådant för­bud. Lag (2025:173).

Del­ning av för­ver­kad egen­dom mel­lan sta­ter

11 §   Rege­ringen får besluta att egen­dom eller dess värde som för­ver­kats genom ett svenskt avgö­rande som vun­nit laga kraft helt eller del­vis skall över­läm­nas till en annan stat som under för­un­der­sök­ning eller rät­te­gång har läm­nat Sve­rige sådan rätts­lig hjälp som avses i denna lag eller som på annat sätt har läm­nat infor­ma­tion eller bistånd som har haft bety­delse för utred­ningen om brot­tet.

I 36 § lagen (1972:260) om inter­na­tio­nellt sam­ar­bete rörande verk­stäl­lig­het av brott­måls­dom finns bestäm­mel­ser om över­läm­nande till annan stat av egen­dom som för­ver­kats genom ett utländskt avgö­rande.

Åter­krav av kost­na­der

12 §   Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om att vissa kost­na­der för åtgär­der som vid­ta­gits enligt denna lag kan åter­krä­vas av den ansö­kande sta­ten.

Tillämp­nings­fö­re­skrif­ter och till­kän­na­gi­van­den

13 §   Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om tillämp­ningen av denna lag.
Lag (2020:385).