SFS 2004:409 Lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i konkurrenslagen (1993:20);

utfärdad den 27 maj 2004.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om konkurrenslagen

(1993:20)

2

dels att 9–18, 20–22 och 61 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 8, 12, 13, 15, 17, 20 och 22 §§ skall utgå,
dels att 5, 6, 8, 23, 26, 28 b, 28 c, 29, 45, 47–49, 51–52, 57, 60, 62–64 a

och 64 c §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 8 a, 23 a, 50 a, 53 a, 53

b och 70 §§, av följande lydelse.

5 §

3 Regeringen bestämmer vilka domstolar och andra myndigheter som

skall vara konkurrensmyndigheter enligt rådets förordning (EG) nr 1/2003
av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna
81 och 82 i fördraget

4, om detta inte följer av denna lag.

6 §

5 Om något annat inte följer av 8, 8 a, 18 c eller 18 e §, är avtal mellan

företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida
konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant
resultat.

Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att
1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi-

rekt fastställs,

2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begrän-

sas eller kontrolleras,

3. marknader eller inköpskällor delas upp,
4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa

handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig

ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har
något samband med föremålet för avtalet.

1 Prop. 2003/04:80, bet. 2003/04:NU13, rskr. 2003/04:224.

2 Senaste lydelse av
13 § 1998:648
15 § 1998:648
rubriken närmast före 15 § 1998:648.

3 Senaste lydelse 2000:1021.

4 EGT L 1, 4.1.2003, s. 1, (Celex 32003R001).

5 Senaste lydelse 2000:1021.

SFS 2004:409

Utkom från trycket
den 8 juni 2004

2

SFS 2004:409

8 § Förbudet i 6 § gäller inte för ett avtal som

1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att

främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därige-

nom uppnås,

3. bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för

att uppnå målet i 1, och

4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel

för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga.

8 a § Undantag från förbudet i 6 § gäller för sådana grupper av avtal som
uppfyller förutsättningarna i 8 § (gruppundantag).

Sådana grupper av avtal anges i verkställighetsföreskrifter av regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Om ett enskilt avtal till följd av ett gruppundantag är undantaget från för-

budet i 6 § men har följder som är oförenliga med 8 §, får Konkurrensverket
besluta att avtalet inte skall omfattas av gruppundantaget.

23 §

6 Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdel-

ser av förbuden i 6 eller 19 § eller artikel 81 eller 82 i EG-fördraget.

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett sådant

åläggande, får Marknadsdomstolen göra det på talan av ett företag som be-
rörs av överträdelsen. En sådan talerätt föreligger dock inte om Konkurrens-
verkets beslut grundar sig på artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

23 a § Har fråga uppkommit om ett företag överträder något av de förbud
som avses i 23 § första stycket får Konkurrensverket, om företaget åtar sig
att vidta åtgärder som medför att verket inte längre ifrågasätter att någon
överträdelse föreligger, besluta att godta åtagandet. Verkets beslut får avse
en bestämd tid. Så länge beslutet gäller får verket i de avseenden åtagandet
omfattar inte meddela något åläggande enligt 23 § första stycket.

Konkurrensverket får återkalla ett beslut enligt första stycket om
1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats i något

väsentligt avseende,

2. den som beslutet gäller bryter mot något åtagande som har angetts i be-

slutet, eller

3. beslutet grundades på ofullständiga, oriktiga eller vilseledande uppgif-

ter som parterna har lämnat.

26 § Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket besluta att ett
företag skall betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om företaget
eller någon som handlar på företagets vägnar uppsåtligen eller av oaktsam-
het har överträtt förbuden i 6 eller 19 § eller artikel 81 eller 82 i EG-fördra-
get.

Avgiften tillfaller staten.

6 Senaste lydelse 1998:648.

3

SFS 2004:409

28 b §

7 Konkurrensskadeavgift får efterges beträffande ett företag som har

överträtt ett förbud enligt 6 § eller artikel 81 i EG-fördraget, om företaget

1. anmäler överträdelsen till Konkurrensverket innan verket har fått till-

räckligt underlag för att ingripa mot överträdelsen och något annat företag
som deltagit i överträdelsen inte har gjort anmälan tidigare,

2. lämnar Konkurrensverket all den information om överträdelsen som fö-

retaget har tillgång till,

3. samarbetar fullt ut med Konkurrensverket under utredningen av över-

trädelsen, och

4. har upphört eller snarast efter sin anmälan upphör att medverka i över-

trädelsen.

Konkurrensskadeavgiften får dock inte efterges, om företaget har haft den

ledande rollen i överträdelsen och det med hänsyn till omständigheterna där-
för är uppenbart oskäligt med eftergift.

28 c §

8 På ansökan av ett företag som anmäler en överträdelse av ett för-

bud enligt 6 § eller artikel 81 i EG-fördraget skall Konkurrensverket förklara
om de förutsättningar för eftergift av konkurrensskadeavgift som anges i
28 b § första stycket 1 är uppfyllda.

Ett beslut varigenom verket förklarat att förutsättningarna enligt 28 b §

första stycket 1 för eftergift föreligger är bindande för verket samt för Stock-
holms tingsrätt och Marknadsdomstolen.

29 §

9 Konkurrensskadeavgift enligt 26 § får inte påföras för åtgärder som

har vidtagits under den tid då beslut om godtagande av åtagande enligt
23 a § första stycket har gällt, om åtgärderna är förenliga med beslutet.
Konkurrensskadeavgift får dock påföras om beslutet har återkallats med stöd
av 23 a § andra stycket 3.

45 § Om det behövs för att Konkurrensverket skall kunna fullgöra sina
uppgifter enligt denna lag, får verket ålägga

1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar el-

ler annat,

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig för

förhör på tid och plats som verket bestämmer, eller

3. en kommun eller ett landsting som driver verksamhet av ekonomisk el-

ler kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i verksamheten.

Första stycket gäller även vid Konkurrensverkets handläggning när en så-

dan åtgärd begärs av en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i Eu-
ropeiska unionen.

47 § Stockholms tingsrätt får på ansökan av Konkurrensverket besluta att
verket får genomföra en undersökning hos ett företag för att utreda om detta
har överträtt förbuden i 6 eller 19 § eller artikel 81 eller 82 i EG-fördraget,
om

1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,

7 Senaste lydelse 2002:595.

8 Senaste lydelse 2002:595.

9 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

4

SFS 2004:409

2. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 § första stycket 1

eller det annars finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas, och

3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det in-

trång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgär-
den.

Första stycket gäller även en ansökan som Konkurrensverket gör på begä-

ran av en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unio-
nen.

Ansökan skall göras skriftligen.

48 § Ett beslut enligt 47 § får avse även någon annan än det företag som är
föremål för utredning. Ett sådant beslut får meddelas bara om

1. vad som föreskrivs i 47 § första stycket 1 och 3 är uppfyllt,
2. det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos den som ansökan

avser, och

3. denne inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 § första stycket 1 eller

det annars finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas.

49 §

10 Ett beslut enligt 47, 48, 53 a eller 56 b § får meddelas utan att den

som ansökan avser får tillfälle att yttra sig, om det kan befaras att undersök-
ningen annars skulle förlora i betydelse.

Beslut meddelat med stöd av första stycket skall sändas endast till Kon-

kurrensverket. När undersökningen börjar skall verket överlämna ett exem-
plar av beslutet till den hos vilken undersökningen skall genomföras.

50 a § När Konkurrensverket på begäran av Europeiska gemenskapernas
kommission genomför en sådan undersökning som sägs i artikel 22.2 i rå-
dets förordning (EG) nr 1/2003, tillämpas 51, 52, 53 b och 54–56 §§.

51 §

11 När Konkurrensverket genomför en undersökning som har beslutats

enligt 47, 48 eller 56 b § eller som avses i 50 a §, har verket rätt att

1. granska bokföring och andra affärshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,
3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och
4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra utrym-

men.

52 §

12 När en undersökning som har beslutats enligt 47, 48 eller 56 b § el-

ler som avses i 50 a § skall genomföras, har den hos vilken undersökningen
skall genomföras rätt att tillkalla ett juridiskt biträde.

I avvaktan på att ett sådant biträde inställer sig får undersökningen inte

börja. Detta gäller dock inte, om

1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs,
2. undersökningen har beslutats enligt 49 §, eller
3. undersökningen är en sådan som avses i 50 a § och det kan befaras att

den skulle förlora i betydelse om den inte påbörjas omedelbart.

10 Senaste lydelse 2002:595.

11 Senaste lydelse 2002:595.

12 Senaste lydelse 2002:595.

5

SFS 2004:409

53 a § Frågor om förhandsgodkännande enligt artikel 21.3 i rådets förord-
ning (EG) nr 1/2003 prövas av Stockholms tingsrätt på ansökan av Konkur-
rensverket.

53 b § När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en
undersökning enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 får kro-
nofogdemyndigheten på ansökan av Konkurrensverket besluta om hand-
räckning för att undersökningen skall kunna genomföras. Detsamma gäller
när beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt 53 a §.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogde-

myndigheten i Stockholm. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken
om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken. Myndigheten
skall dock inte underrätta den hos vilken undersökningen skall genomföras
innan verkställighet sker.

57 §

13 Ett förbud eller åläggande enligt 23, 34 a, 35, 36, 38, 41, 45 eller

56 a § får förenas med vite. Också ett beslut om undersökning enligt 47, 48
eller 56 b § får förenas med vite för att förmå ett företag eller någon annan
att underkasta sig undersökningen.

Ett frivilligt åtagande i samband med en företagskoncentration eller i ett

ärende enligt 23 a § första stycket, får förenas med vite. Ett sådant vite före-
läggs av Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket.

60 §

14 Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos

Marknadsdomstolen:

1. ålägganden som verket har meddelat enligt 23 § första stycket och 25 §,
2. förbud eller åläggande enligt 38 § fjärde stycket,
3. ålägganden enligt 45 och 56 a §§,
4. åtgärd enligt 8 a § tredje stycket,
5. återkallelse av ett undantag enligt artikel 29.2 i rådets förordning (EG)

nr 1/2003, och

6. återkallelse av ett åtagande enligt 23 a § andra stycket.
Ett beslut enligt första stycket 1 och 4–6 får överklagas av ett företag som

berörs av beslutet.

62 § Andra beslut av Konkurrensverket enligt denna lag än som avses i
60 § får inte överklagas.

63 §

15 Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ären-

den får överklagas hos Marknadsdomstolen:

1. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,
2. kvarstad enligt 32 §,
3. företagskoncentration enligt 34 a, 36, 41 och 43 §§,
4. undersökningar enligt 47, 48 och 56 b §§,
5. förhandsgodkännande enligt 53 a §, och
6. prövning enligt 54 § andra stycket.

13 Senaste lydelse 2002:595.

14 Senaste lydelse 2002:595.

15 Senaste lydelse 2002:595.

3 SFS 2004:385–450

6

SFS 2004:409

Beslut under rättegången i frågor som avses i 32 eller 41 § skall överkla-

gas särskilt. Har ett sådant beslut meddelats innan rättegång har inletts, skall
det överklagas som om beslutet meddelats under rättegång.

64 §

16 Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,

1. beträffande rättegången i frågor som avses i 23 § andra stycket och 63 §

första stycket 1–3, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål
där förlikning inte är tillåten, och

2. beträffande handläggningen av frågor som avses i 60 § första stycket

och 63 § första stycket 4–6, lagen (1996:242) om domstolsärenden, dock
skall i fråga om rättegångskostnader gälla vad som föreskrivs i 31 kap. rätte-
gångsbalken.

I mål och ärenden enligt 63 § skall vad som sägs om hovrätten i 49, 50

och 52 kap. rättegångsbalken samt 39 § första stycket lagen om domstolsä-
renden i stället gälla Marknadsdomstolen.

Om det finns särskilda skäl, får Marknadsdomstolen i mål eller ärende där

enskilda är motparter till varandra, bestämma att var och en av parterna skall
svara för sina rättegångskostnader.

64 a §

17 Vid huvudförhandling i mål som anges i 63 § första stycket 1–5

skall tingsrätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna do-
mare och två ekonomiska experter. En av de lagfarna domarna skall vara
rättens ordförande.

Om det sedan huvudförhandlingen har påbörjats inträffar förfall för en av

ledamöterna, är rätten ändå domför.

Vid huvudförhandling i fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje

styckena rättegångsbalken och vid avgörande av mål utan huvudförhandling,
liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling, skall tingsrät-
ten, om inte annat följer av 64 b §, bestå av en lagfaren domare. I sådana fall
får dock även en ekonomisk expert delta i tingsrätten.

64 c §

18 När tingsrätten prövar ärenden som anges i 63 § första stycket 4–6

i sak, skall tingsrätten ha den sammansättning som anges i 64 a § första
stycket. Tingsrätten får dock i ett sådant ärende i stället bestå av en lagfaren
domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert, om det är till-
räckligt med hänsyn till ärendets beskaffenhet. Vid annan handläggning
skall tingsrätten bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och
en ekonomisk expert.

70 § Ett yttrande som har lämnats av Europeiska gemenskapernas kom-
mission eller Konkurrensverket med tillämpning av artikel 15 i rådets för-
ordning (EG) nr 1/2003 får beaktas av rätten utan åberopande av part. Par-
terna skall beredas tillfälle att yttra sig över yttrandet.

16 Senaste lydelse 2002:595.

17 Senaste lydelse 1993:681.

18 Senaste lydelse 1998:648.

7

SFS 2004:409

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.
2. I fråga om undantag som har beslutats enligt 8 § i dess tidigare lydelse

tillämpas äldre bestämmelser så länge undantaget gäller enligt beslutet om
detta. Ett beslut om undantag skall dock efter ikraftträdandet inte kunna för-
nyas enligt 11 eller 16 §.

3. I fråga om undantag som gäller till följd av föreskrifterna i 13 § i dess

tidigare lydelse tillämpas äldre bestämmelser.

4. I fråga om ett icke-ingripandebesked som har beslutats före ikraftträ-

dandet tillämpas äldre bestämmelser.

5. Vad som föreskrivs i 2 och 4 gäller även om beslutet inte har vunnit

laga kraft.

6. Konkurrensskadeavgift får påföras för överträdelser eller åsidosättan-

den av artikel 81 eller 82 i EG-fördraget såvitt avser tid efter den 30 juni
2004.

På regeringens vägnar

LEIF PAGROTSKY

Dan Sandberg
(Näringsdepartementet)

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2004