Lag (2005:429) om god man för ensam­kom­mande barn

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om god man i vissa fall för den som är under 18 år och som är utländsk med­bor­gare eller stats­lös.

Om före­trä­dare i andra fall för underå­riga utländska med­bor­gare finns bestäm­mel­ser i 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa inter­na­tio­nella rätts­för­hål­lan­den rörande äkten­skap och för­myn­der­skap.

När en god man skall för­ord­nas

2 §   Om bar­net vid ankoms­ten till Sve­rige är skilt från båda sina för­äld­rar eller från någon annan vuxen per­son som får anses ha trätt i för­äld­rar­nas ställe, skall över­för­myn­da­ren för­ordna en god man att i vård­nads­ha­vares och för­myn­da­res ställe ansvara för bar­nets per­son­liga för­hål­lan­den och sköta dess ange­lä­gen­he­ter.

God man skall också för­ord­nas, om bar­nets för­äld­rar eller en annan vuxen per­son, som får anses ha trätt i för­äld­rar­nas ställe, efter bar­nets ankomst till Sve­rige men innan bar­net har fått uppe­hålls­till­stånd här på grund av döds­fall eller sjuk­dom eller av någon annan orsak upp­hör att kunna utöva för­myn­der­ska­pet eller vård­na­den.

God man skall inte för­ord­nas, om det är uppen­bart obe­höv­ligt.

3 §   Ansö­kan om god man får göras av Migra­tions­ver­ket och av soci­al­nämn­den i den kom­mun där bar­net vis­tas. Över­för­myn­da­ren får också själv­mant ta upp frå­gan.

En god man ska för­ord­nas så snart det är möj­ligt.

I ett ärende om för­ord­nande av god man ska över­för­myn­da­ren ge bar­net till­fälle att yttra sig, om det kan ske.

Över­för­myn­da­ren ska ome­del­bart efter för­ord­nan­det infor­mera bar­net om vem som har för­ord­nats som god man. Infor­ma­tio­nen ska även läm­nas till bar­nets boende och till det offent­liga biträ­det om ett sådant har för­ord­nats för bar­net.
Lag (2016:1241).

Vem som kan utses till god man

4 §   I fråga om vem som kan utses till god man tilläm­pas 11 kap. 12 och 13 §§ för­äld­ra­bal­ken. Vid bedöm­ningen av om den som utses är lämp­lig för upp­dra­get skall över­för­myn­da­ren fästa sär­skild vikt vid den utsatta situ­a­tion som bar­net befin­ner sig i.

När god­man­ska­pet upp­hör

5 §   Ett god­man­skap skall upp­höra
   1. om någon av bar­nets för­äld­rar eller någon annan vuxen per­son som får anses ha trätt i för­äld­rar­nas ställe anlän­der till Sve­rige och är i stånd att utöva för­myn­der­ska­pet och vård­na­den,
   2. om bar­net var­ak­tigt läm­nar Sve­rige,
   3. om en sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare enligt för­äld­ra­bal­ken utses för bar­net,
   4. om det är uppen­bart att god man av någon annan anled­ning inte längre behövs.

Över­för­myn­da­ren beslu­tar om upp­hö­rande av god­man­ska­pet.

När bar­net fyl­ler 18 år upp­hör god­man­ska­pet utan sär­skilt beslut.

6 §   En god man har rätt att på begä­ran bli ent­le­di­gad från sitt upp­drag. Skall god­man­ska­pet fort­sätta, är den gode man­nen dock skyl­dig att kvar­stå till dess en ny god man har utsetts.

En god man som gör sig skyl­dig till miss­bruk eller för­sum­melse vid utö­van­det av sitt upp­drag eller som kom­mer på eko­no­miskt obe­stånd och på grund av detta är olämp­lig för upp­dra­get eller som av någon annan orsak inte längre är lämp­lig att inneha upp­dra­get skall ent­le­di­gas.

Över­för­myn­da­ren beslu­tar om ent­le­di­gande. Upp­kom­mer en fråga om att ent­le­diga den gode man­nen enligt andra styc­ket och kan slut­ligt beslut inte ges ome­del­bart, får över­för­myn­da­ren besluta att den gode man­nen skall skil­jas från sitt upp­drag för tiden till dess ären­det avgörs, om dröjs­mål skulle inne­bära fara för bar­net.

7 §   Ansö­kan om upp­hö­rande av god­man­skap eller ent­le­di­gande av en god man får göras av bar­nets för­äld­rar eller någon annan vuxen per­son som får anses ha trätt i för­äld­rar­nas ställe samt av den gode man­nen. Över­för­myn­da­ren får också själv­mant ta upp frå­gan.

Över­för­myn­da­ren skall ge bar­net till­fälle att yttra sig, om det kan ske och det inte är obe­höv­ligt.

8 §   Dör en god man, skall den som har boet i sin vård utan dröjs­mål anmäla för­hål­lan­det till den över­för­myn­dare som har till­syn över god­man­ska­pet.

9 §   Innan över­för­myn­da­ren för­ord­nar någon till god man eller ent­le­di­gar någon från ett sådant upp­drag, skall han eller hon ges till­fälle att yttra sig. Är det fråga om beslut enligt 6 § andra styc­ket, skall den gode man­nen ges till­fälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjs­mål.

När ansö­kan om sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare skall göras

10 §   Bevil­jas bar­net uppe­hålls­till­stånd, skall soci­al­nämn­den i den kom­mun där bar­net vis­tas hos rät­ten väcka talan om eller anmäla behov av en sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare enligt för­äld­ra­bal­ken, om inte sär­skilda skäl talar emot det.
Över­för­myn­da­ren skall under­rätta soci­al­nämn­den om att för­ut­sätt­ningar för en sådan talan eller anmä­lan före­lig­ger.

Behö­rig över­för­myn­dare

11 §   I fråga om behö­rig över­för­myn­dare enligt denna lag finns bestäm­mel­ser i 11 kap. 25 § för­äld­ra­bal­ken.

All­männa bestäm­mel­ser, till­syn m.m.

12 §   I frå­gor om god man enligt denna lag tilläm­pas 11 kap. 14 § samt 12, 14, 16 och 19-21 kap. för­äld­ra­bal­ken.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2005:429
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2005.
   2. Den som vid utgången av juni 2005 var för­ord­nad som till­fäl­lig för­myn­dare eller som god man med stöd av 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa inter­na­tio­nella rätts­för­hål­lan­den rörande äkten­skap och för­myn­der­skap för ett barn som omfat­tas av denna lag skall anses som god man enligt denna lag.