Lag (2013:644) om rätt till lön och annan ersätt­ning för arbete utfört av en utlän­ning som inte har rätt att vis­tas i Sve­rige

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag gäl­ler när en arbets­gi­vare som inte har vid­ta­git sådana kon­trollåt­gär­der som avses i 20 kap. 12 § andra styc­ket utlän­nings­la­gen (2005:716) har en utlän­ning anställd i Sve­rige som inte har rätt att vis­tas här. Lagen gäl­ler också när en sådan utlän­ning till­fäl­ligt utför arbete i ett annat land.

Lagen är inte tillämp­lig på med­bor­gare i en EES-​stat eller i Schweiz, och inte hel­ler på deras famil­je­med­lem­mar, om dessa har rätt till fri rör­lig­het enligt de reg­ler som gäl­ler inom Euro­pe­iska uni­o­nen.

2 §   Ett avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med denna lag är till nack­del för utlän­ningen är utan ver­kan mot honom eller henne.

3 §   I denna lag avses med upp­drags­gi­vare den som anli­tar en eller flera unde­rent­re­pre­nö­rer för att genom­föra ett huvud-​​ eller ett unde­rent­re­pre­na­dav­tal.

Med upp­drags­gi­vare i tidi­gare led avses i denna lag en upp­drags­gi­vare som inte har ett direkt avtals­för­hål­lande med den unde­rent­re­pre­nör som är arbets­gi­vare för utlän­ningen.

Lagen är inte tillämp­lig på den som är bestäl­lande part i ett huvu­dent­re­pre­na­dav­tal.

Lön och annan ersätt­ning

4 §   En utlän­ning som har utfört arbete under sådana för­hål­lan­den som avses i 1 § första styc­ket har rätt till lön och annan ersätt­ning från sin arbets­gi­vare.

5 §   Vid tvist mel­lan en arbets­gi­vare och en utlän­ning om lön eller annan ersätt­ning för utfört arbete ska, om inte någon av dem visar annat,
   1. lönen eller ersätt­ningen anses mot­svara den mini­mi­lön och ersätt­ning som föl­jer av kol­lek­tivav­tal eller praxis inom yrket eller bran­schen, och
   2. utlän­ningen anses ha utfört tre måna­ders hel­tids­ar­bete.

Kost­na­der för att sända lön och annan ersätt­ning

6 §   Om det upp­står kost­na­der för att sända sådan lön och annan ersätt­ning som avses i 4 § till en utlän­ning ska arbets­gi­va­ren betala dessa.

Upp­drags­gi­vares ansvar

7 §   Om en arbets­gi­vare som anli­tas som unde­rent­re­pre­nör för att genom­föra ett ent­re­pre­na­dav­tal inte kan ersätta en utlän­ning enligt 4-6 §§, ansva­rar arbets­gi­va­rens upp­drags­gi­vare och upp­drags­gi­vare i tidi­gare led soli­da­riskt med varandra för den lön och annan ersätt­ning samt de even­tu­ella kost­na­der för att sända lönen och ersätt­ningen till utlän­ningen som arbets­gi­va­ren skulle ha beta­lat enligt 4-6 §§.

En upp­drags­gi­vare som har vid­ta­git rim­liga kon­trollåt­gär­der och som inte inser eller har skä­lig anled­ning att anta att arbets­gi­va­ren har en eller flera utlän­ningar anställda som sak­nade rätt att vis­tas i Sve­rige, är inte ansva­rig enligt första styc­ket.

En upp­drags­gi­vare i tidi­gare led är ansva­rig enligt första styc­ket endast om upp­drags­gi­va­ren inser eller har skä­lig anled­ning att anta att arbets­gi­va­ren har en eller flera utlän­ningar anställda som sak­nade rätt att vis­tas här och som arbe­tade inom unde­rent­re­pre­na­den.

8 §   Arbets­gi­va­ren ska ersätta den som har beta­lat lön eller annan ersätt­ning enligt 7 § första styc­ket. Mot­sva­rande skyl­dig­het gäl­ler också för en sådan upp­drags­gi­vare som är ansva­rig enligt 7 § i för­hål­lande till upp­drags­gi­vare i tidi­gare led.

Rät­te­gångs­reg­ler

9 §   Mål om tillämp­ningen av denna lag ska, i den mån tvis­ten avser för­hål­lan­det mel­lan en arbets­gi­vare och en utlän­ning, hand­läg­gas enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter.