Brotts­da­ta­lag (2018:1177)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2018:1177
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:650
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2018:1177
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Utfär­dad: 2018-​06-20
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:650
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

Syf­tet med lagen

1 §   Genom denna lag genom­förs Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behö­riga myn­dig­he­ters behand­ling av per­son­upp­gif­ter för att före­bygga, för­hindra, utreda, avslöja eller lag­föra brott eller verk­ställa straff­rätts­liga påfölj­der, och det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av rådets ram­be­slut 2008/977/RIF, här benämnt data­skydds­di­rek­ti­vet.

Syf­tet med lagen är att skydda fysiska per­so­ners grund­läg­gande rät­tig­he­ter och fri­he­ter i sam­band med behand­ling av per­son­upp­gif­ter och att säker­ställa att behö­riga myn­dig­he­ter kan behandla och utbyta per­son­upp­gif­ter med varandra på ett ända­måls­en­ligt sätt.

Lagens tillämp­nings­om­råde

2 §   Denna lag gäl­ler vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter som utförs av behö­riga myn­dig­he­ter i syfte att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het, utreda eller lag­föra brott eller verk­ställa straff­rätts­liga påfölj­der. Den gäl­ler också vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter som en behö­rig myn­dig­het utför i syfte att upp­rätt­hålla all­män ord­ning och säker­het.

3 §   Lagen gäl­ler vid sådan behand­ling av per­son­upp­gif­ter som är helt eller del­vis auto­ma­ti­se­rad och för annan behand­ling av per­son­upp­gif­ter som ingår i eller är avsedda att ingå i en struk­tu­re­rad sam­ling av per­son­upp­gif­ter som är till­gäng­liga för sök­ning eller sam­man­ställ­ning enligt sär­skilda kri­te­rier.

4 §   Lagen gäl­ler inte vid Säker­hetspo­li­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter som rör natio­nell säker­het eller om Polis­myn­dig­he­ten har över­ta­git en arbets­upp­gift som rör natio­nell säker­het från Säker­hetspo­li­sen.

Lagen gäl­ler inte i verk­sam­het enligt lagen (2021:1171) om behand­ling av per­son­upp­gif­ter vid För­svars­mak­ten. Lag (2021:1175).

Avvi­kande bestäm­mel­ser i annan för­fatt­ning

5 §   Om en annan lag eller en för­ord­ning inne­hål­ler någon bestäm­melse som avvi­ker från denna lag, tilläm­pas den bestäm­mel­sen.

Defi­ni­tio­ner

6 §   I denna lag används föl­jande uttryck med nedan angi­ven bety­delse.

Uttryck                Betydelse
Behandling av personuppgifter    En åtgärd eller kombination av 
                åtgärder som vidtas i fråga om 
                personuppgifter eller 
                uppsättningar av personuppgifter, 
                oavsett om det görs automatiserat 
                eller inte, t.ex. insamling, 
                registrering, organisering, 
                strukturering, lagring, bearbetning 
                eller ändring, framtagning, läsning, 
                användning, utlämnande, spridning 
                eller tillhandahållande på annat 
                sätt, justering, sammanföring, 
                begränsning, radering eller 
                förstöring.
Behörig myndighet        1. En myndighet som har till uppgift 
                att förebygga, förhindra eller 
                upptäcka brottslig verksamhet, 
                utreda eller lagföra brott, 
                verkställa straffrättsliga påföljder, 
                eller upprätthålla allmän ordning 
                och säkerhet, när den behandlar 
                personuppgifter för ett sådant syfte, 
                eller
                2. en annan aktör som har 
                anförtrotts myndighetsutövning för 
                ett syfte som anges i 1, när den 
                behandlar personuppgifter för ett 
                sådant syfte.
Biometriska uppgifter        Personuppgifter som rör en persons 
                fysiska, fysiologiska eller 
                beteendemässiga kännetecken, som 
                tagits fram genom särskild teknisk 
                behandling och som möjliggör eller 
                bekräftar unik identifiering av 
                personen.
Dataskyddsombud            Den som utses av den 
                personuppgiftsansvarige för att 
                självständigt kontrollera att 
                personuppgifter behandlas 
                författningsenligt och på ett korrekt 
                sätt enligt vad som närmare anges i 
                lagen.
Genetiska uppgifter        Personuppgifter som rör en persons 
                nedärvda eller förvärvade genetiska 
                kännetecken och som härrör från 
                analys av ett spår av eller ett prov 
                från personen.
Internationell organisation    En organisation och dess underställda 
                organ som lyder under folkrätten eller 
                ett annat organ som inrättats genom 
                eller på grundval av en överenskommelse 
                mellan två eller flera stater.
Medlemsstat            En stat som är medlem i Europeiska 
                unionen samt Island, Liechtenstein, 
                Norge och Schweiz.
Mottagare            Den till vilken personuppgifter lämnas 
                ut, med undantag av en myndighet som 
                med stöd av författning utövar tillsyn, 
                kontroll eller revision.
Personuppgift            Varje upplysning om en identifierad 
                eller identifierbar fysisk person som 
                är i livet. 
Personuppgiftsansvarig        Den behöriga myndighet som ensam eller 
                tillsammans med andra bestämmer 
                ändamålen med och medlen för 
                behandlingen av personuppgifter.
Personuppgiftsbiträde        Den som behandlar personuppgifter för 
                den personuppgiftsansvariges räkning.
Personuppgiftsincident        En säkerhetsincident som leder till 
                oavsiktlig eller olaglig förstöring, 
                förlust eller ändring eller obehörigt 
                röjande av eller obehörig åtkomst till 
                personuppgifter.
Registrerad            Den fysiska person som personuppgiften 
                gäller.
Tillsynsmyndigheten        Myndighet som regeringen utser enligt 
                dataskyddsdirektivet för att utöva 
                tillsyn över behandling av 
                personuppgifter som utförs av behöriga 
                myndigheter i syfte att förebygga, 
                förhindra eller upptäcka brottslig 
                verksamhet, utreda eller lagföra brott, 
                verkställa straffrättsliga påföljder 
                eller upprätthålla allmän ordning och 
                säkerhet.
Tredjeland            En stat som inte är en medlemsstat.
Tredje man            Någon annan än den registrerade, den 
                personuppgiftsansvarige, 
                dataskyddsombudet, 
                personuppgiftsbiträdet och sådana 
                personer som under den 
                personuppgiftsansvariges eller 
                personuppgiftsbiträdets direkta ansvar 
                har rätt att behandla personuppgifter.
Uppgift som rör hälsa        Personuppgift som rör en persons 
                fysiska eller psykiska hälsa, inklusive 
                information om tillhandahållande av 
                hälso- och sjukvårdstjänster som ger 
                upplysning om personens hälsostatus.


2 kap. Behand­ling av per­son­upp­gif­ter

Grund­läg­gande krav på behand­lingen

Rätts­liga grun­der

1 §   Per­son­upp­gif­ter får behand­las om det är nöd­vän­digt för att en behö­rig myn­dig­het ska kunna utföra sin upp­gift att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het, utreda eller lag­föra brott, verk­ställa straff­rätts­liga påfölj­der eller upp­rätt­hålla all­män ord­ning och säker­het.

Med en behö­rig myn­dig­hets upp­gift avses en upp­gift som fram­går av lag, för­ord­ning eller ett sär­skilt beslut i vil­ket rege­ringen upp­dra­git åt myn­dig­he­ten att utföra upp­gif­ten.

2 §   Utö­ver vad som sägs i 1 § får per­son­upp­gif­ter behand­las om
   1. det är nöd­vän­digt för dia­ri­e­fö­ring, eller
   2. upp­gif­terna har läm­nats till en behö­rig myn­dig­het i en anmä­lan, ansö­kan eller lik­nande och behand­lingen är nöd­vän­dig för myn­dig­he­tens hand­lägg­ning.

Ända­mål

3 §   Per­son­upp­gif­ter får behand­las bara för sär­skilda, uttryck­ligt angivna och berät­ti­gade ända­mål.

Om det ända­mål som per­son­upp­gif­terna behand­las för inte fram­går av sam­man­hanget eller på annat sätt, ska det tyd­lig­gö­ras genom en sär­skild upp­lys­ning.

4 §   Innan per­son­upp­gif­ter får behand­las för ett nytt ända­mål ska det säker­stäl­las att
   1. det finns en rätts­lig grund enligt 1 § för den nya behand­lingen, och
   2. det är nöd­vän­digt och pro­por­tio­ner­ligt att per­son­upp­gif­terna behand­las för det nya ända­må­let.

I den utsträck­ning skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter föl­jer av lag eller för­ord­ning ska någon pröv­ning enligt första styc­ket inte göras.

5 §   En behö­rig myn­dig­het får behandla per­son­upp­gif­ter för veten­skap­liga, sta­tis­tiska eller histo­riska ända­mål inom denna lags tillämp­nings­om­råde.

För­fatt­nings­en­lig och kor­rekt behand­ling

6 §   Per­son­upp­gif­ter ska behand­las för­fatt­nings­en­ligt och på ett kor­rekt sätt.

Per­son­upp­gif­ter­nas kva­li­tet

7 §   Per­son­upp­gif­ter som behand­las ska vara kor­rekta och, om det är nöd­vän­digt, upp­da­te­rade.

Upp­gif­ter som beskri­ver en per­sons utse­ende ska utfor­mas på ett objek­tivt sätt med respekt för män­ni­sko­vär­det.

8 §   Per­son­upp­gif­ter som behand­las ska vara ade­kvata och rele­vanta i för­hål­lande till ända­må­len med behand­lingen. Fler per­son­upp­gif­ter får inte behand­las än vad som är nöd­vän­digt med hän­syn till ända­må­len med behand­lingen.

Åtskill­nad mel­lan olika slag av per­son­upp­gif­ter

9 §   Så långt det är möj­ligt ska per­son­upp­gif­ter som rör olika kate­go­rier av regi­stre­rade sär­skil­jas så att det fram­går om per­so­nen är miss­tänkt, dömd för brott, brottsof­fer eller någon annan som berörs av ett brott. Om det inte fram­går av sam­man­hanget eller på annat sätt till vil­ken kate­gori per­so­nen hör, ska det tyd­lig­gö­ras genom en sär­skild upp­lys­ning.

10 §   Så långt det är möj­ligt ska per­son­upp­gif­ter som grun­dar sig på fakta sär­skil­jas från per­son­upp­gif­ter som grun­dar sig på per­son­liga bedöm­ningar. Om det inte fram­går av sam­man­hanget eller på annat sätt vad upp­gif­ten grun­das på ska det tyd­lig­gö­ras genom en sär­skild upp­lys­ning.

Käns­liga per­son­upp­gif­ter

11 §   Per­son­upp­gif­ter som avslö­jar ras, etniskt ursprung, poli­tiska åsik­ter, reli­giös eller filo­so­fisk över­ty­gelse eller med­lem­skap i fack­för­e­ning eller som rör hälsa, sex­u­al­liv eller sex­u­ell lägg­ning får inte behand­las.

Om upp­gif­ter om en per­son behand­las får de dock kom­plet­te­ras med sådana upp­gif­ter som anges i första styc­ket när det är abso­lut nöd­vän­digt för ända­må­let med behand­lingen.

12 §   Bio­met­riska upp­gif­ter och gene­tiska upp­gif­ter får behand­las endast om det är sär­skilt före­skri­vet och det är abso­lut nöd­vän­digt för ända­må­let med behand­lingen.

13 §   Per­son­upp­gif­ter som avses i 11 och 12 §§ (käns­liga per­son­upp­gif­ter) får all­tid behand­las med stöd av 2 §.

14 §   Det är för­bju­det att utföra sök­ningar i syfte att få fram ett urval av per­so­ner grun­dat på käns­liga per­son­upp­gif­ter.

Rät­telse, upp­da­te­ring och rade­ring

15 §   Alla rim­liga åtgär­der ska vid­tas för att per­son­upp­gif­ter som med hän­syn till ända­må­let med behand­lingen är fel­ak­tiga eller ofull­stän­diga utan onö­digt dröjs­mål rät­tas och för att för­hindra att sådana upp­gif­ter läm­nas ut eller görs till­gäng­liga. Per­son­upp­gif­ter som är inak­tu­ella ska upp­da­te­ras om det är nöd­vän­digt.

När per­son­upp­gif­ter läm­nas ut till en behö­rig myn­dig­het ska mot­ta­ga­ren så långt det är möj­ligt ges infor­ma­tion som gör att det går att bedöma i vil­ken utsträck­ning upp­gif­terna är kor­rekta, full­stän­diga, upp­da­te­rade och till­för­lit­liga.

16 §   Alla rim­liga åtgär­der ska vid­tas för att per­son­upp­gif­ter som behand­las i strid med 1, 2, 3 § första styc­ket eller någon av 4-6 §§ eller 8, 11, 12, 14 eller 17 § första styc­ket utan onö­digt dröjs­mål rade­ras och för att för­hindra att sådana upp­gif­ter läm­nas ut eller görs till­gäng­liga. Det­samma gäl­ler om rade­ring krävs för att utföra en rätts­lig för­plik­telse.

Om för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket för att radera per­son­upp­gif­ter är upp­fyllda men upp­gif­terna behö­ver fin­nas kvar av bevis­skäl, ska behand­lingen av upp­gif­terna i stäl­let utan onö­digt dröjs­mål begrän­sas.

Längsta tid som per­son­upp­gif­ter får behand­las

17 §   Per­son­upp­gif­ter får inte behand­las under längre tid än vad som är nöd­vän­digt med hän­syn till ända­må­let med behand­lingen.

Bestäm­mel­sen i första styc­ket hind­rar inte att en behö­rig myn­dig­het arki­ve­rar och beva­rar all­männa hand­lingar eller att arkiv­ma­te­rial läm­nas till en arkiv­myn­dig­het.

18 §   Om det inte är före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning när en viss kate­gori av per­son­upp­gif­ter inte längre får behand­las för ända­mål inom denna lags tillämp­nings­om­råde, ska den per­son­upp­gifts­an­sva­rige årli­gen se över beho­vet av att fort­sätta behandla per­son­upp­gif­terna.

Auto­ma­ti­se­rade beslut

19 §   Om ett beslut har rätts­liga följ­der för en fysisk per­son eller annars i bety­dande grad påver­kar honom eller henne och beslu­tet enbart grun­das på auto­ma­ti­se­rad behand­ling av sådana per­son­upp­gif­ter som är avsedda att bedöma hans eller hen­nes egen­ska­per, ska per­so­nen ha möj­lig­het att på begä­ran få beslu­tet prö­vat på nytt av någon per­son.

Auto­ma­ti­se­rade beslut får inte enbart grun­das på käns­liga per­son­upp­gif­ter.

Över­fö­ring av per­son­upp­gif­ter till eller från en annan med­lems­stat

20 §   Om det inte är sär­skilt före­skri­vet får vill­kor för behand­ling av per­son­upp­gif­ter inte stäl­las upp i för­hål­lande till en mot­ta­gare i en annan med­lems­stat eller ett EU-​organ, om det inte i mot­sva­rande fall får stäl­las upp samma typ av vill­kor i för­hål­lande till en svensk mot­ta­gare.

20 a §   Om en svensk behö­rig myn­dig­het har fått per­son­upp­gif­ter från en annan med­lems­stat eller ett EU-​organ och det finns vill­kor som begrän­sar möj­lig­he­ten att använda upp­gif­terna, ska svenska myn­dig­he­ter följa vill­ko­ren oav­sett vad som är före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning. Lag (2022:737).

Upp­gifts­läm­nande för rätts­sta­tistik

21 §   Per­son­upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för att fram­ställa rätts­sta­tistik ska läm­nas till den myn­dig­het som ansva­rar för att fram­ställa sådan sta­tistik.

Behand­ling för ända­mål utan­för denna lags tillämp­nings­om­råde

22 §   Innan per­son­upp­gif­ter som behand­las med stöd av denna lag behand­las för ett ända­mål utan­för lagens tillämp­nings­om­råde ska det säker­stäl­las att det är nöd­vän­digt och pro­por­tio­ner­ligt att per­son­upp­gif­terna behand­las för det ända­må­let.

I den utsträck­ning skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter föl­jer av lag eller för­ord­ning ska någon pröv­ning enligt första styc­ket inte göras.


3 kap. Per­son­upp­gifts­an­sva­ri­gas skyl­dig­he­ter

Per­son­upp­gifts­an­sva­rets omfatt­ning

1 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige är ansva­rig för all behand­ling av per­son­upp­gif­ter som utförs under den­nes led­ning eller på den­nes väg­nar.

Åtgär­der för att säker­ställa för­fatt­nings­en­lig behand­ling

Tek­niska och orga­ni­sa­to­riska åtgär­der

2 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska, genom lämp­liga tek­niska och orga­ni­sa­to­riska åtgär­der, säker­ställa och kunna visa att behand­lingen av per­son­upp­gif­ter är för­fatt­nings­en­lig och att den regi­stre­ra­des rät­tig­he­ter skyd­das.

3 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska när med­len för behand­lingen bestäms och vid behand­lingen, genom lämp­liga tek­niska och orga­ni­sa­to­riska åtgär­der, se till att nöd­vän­diga skydds­åt­gär­der inte­gre­ras i behand­lingen (inbyggt data­skydd).

4 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska se till att det i auto­ma­ti­se­rade behand­lings­sy­stem som regel inte är möj­ligt att behandla andra per­son­upp­gif­ter än de som är nöd­vän­diga för varje sär­skilt angi­vet ända­mål med behand­lingen (data­skydd som stan­dard).

5 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska säker­ställa att det i auto­ma­ti­se­rade behand­lings­sy­stem förs log­gar över per­son­upp­gifts­be­hand­ling i den utsträck­ning det är sär­skilt före­skri­vet.

Till­gången till per­son­upp­gif­ter

6 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska se till att till­gången till per­son­upp­gif­ter begrän­sas till vad var och en behö­ver för att kunna full­göra sina arbets­upp­gif­ter.

Kon­se­kvens­be­döm­ning och för­hands­sam­råd

7 §   Om en ny typ av behand­ling, eller bety­dande för­änd­ringar av redan pågående behand­ling, kan antas med­föra sär­skild risk för intrång i den regi­stre­ra­des per­son­liga integri­tet, ska den per­son­upp­gifts­an­sva­rige innan behand­lingen påbör­jas eller för­änd­ringen genom­förs bedöma kon­se­kven­serna för skyd­det av per­son­upp­gif­ter.

Om kon­se­kvens­be­döm­ningen visar att det finns sär­skild risk för intrång i regi­stre­ra­des per­son­liga integri­tet eller om typen av behand­ling inne­bär sär­skild risk för intrång, ska den per­son­upp­gifts­an­sva­rige sam­råda med till­syns­myn­dig­he­ten i god tid innan behand­lingen påbör­jas eller bety­dande för­änd­ringar genom­förs (för­hands­sam­råd).

Säker­he­ten för per­son­upp­gif­ter

Säker­hets­åt­gär­der

8 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska vidta lämp­liga tek­niska och orga­ni­sa­to­riska åtgär­der för att skydda de per­son­upp­gif­ter som behand­las, sär­skilt mot obe­hö­rig eller otillå­ten behand­ling och mot för­lust, för­stö­ring eller annan oav­sikt­lig skada.

Per­son­upp­gifts­in­ci­den­ter

9 §   Senast 72 tim­mar efter det att den per­son­upp­gifts­an­sva­rige fått kän­ne­dom om en per­son­upp­gifts­in­ci­dent ska den anmä­las till till­syns­myn­dig­he­ten, utom i de fall där inci­den­ten ska rap­por­te­ras enligt säker­hets­skydds­la­gen (2018:585) eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den lagen.

Anmä­lan behö­ver inte göras om det är osan­no­likt att per­son­upp­gifts­in­ci­den­ten har med­fört eller kom­mer att med­föra någon risk för otill­bör­ligt intrång i den regi­stre­ra­des per­son­liga integri­tet. Lag (2018:1249).

10 §   Om en per­son­upp­gifts­in­ci­dent som ska anmä­las enligt 9 § första styc­ket har med­fört eller kan antas med­föra sär­skild risk för otill­bör­ligt intrång i regi­stre­ra­des per­son­liga integri­tet, ska den per­son­upp­gifts­an­sva­rige utan onö­digt dröjs­mål under­rätta den regi­stre­rade om inci­den­ten.

Under­rät­tel­se­skyl­dig­he­ten gäl­ler inte om den per­son­upp­gifts­an­sva­rige
   1. har tilläm­pat lämp­liga tek­niska och orga­ni­sa­to­riska skydds­åt­gär­der på de per­son­upp­gif­ter som påver­ka­des av inci­den­ten,
   2. har säker­ställt att det inte längre finns sär­skild risk för otill­bör­ligt intrång i regi­stre­ra­des per­son­liga integri­tet, eller
   3. skulle behöva göra opro­por­tio­ner­liga ansträng­ningar för att under­rätta alla berörda.

I fall som avses i andra styc­ket 3 ska all­män­he­ten infor­me­ras eller en lik­nande åtgärd vid­tas genom vil­ken de regi­stre­rade får nöd­vän­dig infor­ma­tion.

11 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige får avstå från att lämna infor­ma­tion enligt 10 § i den utsträck­ning det är sär­skilt före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning eller annars fram­går av beslut som har med­de­lats med stöd av för­fatt­ning att upp­gif­ter inte får läm­nas ut av hän­syn till intres­set av att
   1. före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het, utreda eller lag­föra brott, verk­ställa straff­rätts­liga påfölj­der eller upp­rätt­hålla all­män ord­ning och säker­het,
   2. andra rätts­liga utred­ningar eller under­sök­ningar inte hind­ras,
   3. natio­nell säker­het skyd­das, eller
   4. någon annans rät­tig­he­ter och fri­he­ter skyd­das.

Om den per­son­upp­gifts­an­sva­rige inte är en myn­dig­het, gäl­ler undan­ta­get i första styc­ket även för upp­gif­ter som hos en myn­dig­het skulle ha varit sek­re­tess­be­lagda enligt offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Sam­ar­bete med till­syns­myn­dig­he­ten

12 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska sam­ar­beta med till­syns­myn­dig­he­ten när den utför upp­gif­ter enligt denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen.

Data­skydds­om­bud

13 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska utse ett eller flera data­skydds­om­bud och anmäla till till­syns­myn­dig­he­ten när data­skydds­om­bud utses och ent­le­di­gas.

14 §   Data­skydds­om­bud ska
   1. själv­stän­digt kon­trol­lera att den per­son­upp­gifts­an­sva­rige behand­lar per­son­upp­gif­ter för­fatt­nings­en­ligt och på ett kor­rekt sätt och i övrigt full­gör sina skyl­dig­he­ter,
   2. infor­mera och ge råd till den per­son­upp­gifts­an­sva­rige och de som behand­lar per­son­upp­gif­ter under den­nes led­ning om deras skyl­dig­he­ter vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter,
   3. på begä­ran ge den per­son­upp­gifts­an­sva­rige råd vid en kon­se­kvens­be­döm­ning och kon­trol­lera att den genom­förs på kor­rekt sätt,
   4. vara kon­takt­punkt för enskilda i frå­gor som rör behand­ling av per­son­upp­gif­ter, och
   5. sam­ar­beta med till­syns­myn­dig­he­ten och vara kon­takt­punkt för den vid för­hands­sam­råd och andra frå­gor som rör behand­ling av per­son­upp­gif­ter.

15 §   Den som full­gör upp­gift som data­skydds­om­bud får inte obe­hö­ri­gen röja det som han eller hon vid full­gö­ran­det av sin upp­gift har fått kän­ne­dom om.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) i stäl­let för första styc­ket.

Per­son­upp­gifts­bi­trä­den

16 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige får, om det är lämp­ligt, anlita per­son­upp­gifts­bi­trä­den för behand­ling av per­son­upp­gif­ter på den per­son­upp­gifts­an­sva­ri­ges väg­nar. Innan ett per­son­upp­gifts­bi­träde anli­tas ska den per­son­upp­gifts­an­sva­rige för­säkra sig om att biträ­det kom­mer att vidta de lämp­liga tek­niska och orga­ni­sa­to­riska åtgär­der som krävs för att behand­lingen av per­son­upp­gif­ter ska vara för­fatt­nings­en­lig och för att skydda regi­stre­ra­des rät­tig­he­ter.

Per­son­upp­gifts­bi­trä­dets behand­ling av per­son­upp­gif­ter ska regle­ras i ett skrift­ligt avtal eller annan skrift­lig över­ens­kom­melse.

17 §   Ett per­son­upp­gifts­bi­träde får inte anlita ett annat per­son­upp­gifts­bi­träde utan skrift­ligt till­stånd från den per­son­upp­gifts­an­sva­rige.

18 §   Ett per­son­upp­gifts­bi­träde och de som arbe­tar under biträ­dets led­ning ska behandla per­son­upp­gif­ter i enlig­het med instruk­tio­ner från den per­son­upp­gifts­an­sva­rige.

Om ett per­son­upp­gifts­bi­träde bestäm­mer ända­må­len med och med­len för behand­lingen, ska biträ­det anses vara per­son­upp­gifts­an­sva­rig för den behand­lingen.

19 §   Det som sägs om den per­son­upp­gifts­an­sva­ri­ges skyl­dig­he­ter i 5, 6, 8 och 12 §§ gäl­ler även för per­son­upp­gifts­bi­trä­den.

Gemen­samt per­son­upp­gifts­an­svar

20 §   Två eller flera behö­riga myn­dig­he­ter är gemen­samt per­son­upp­gifts­an­sva­riga om de gemen­samt bestäm­mer ända­må­len med och med­len för per­son­upp­gifts­be­hand­lingen.

Den regi­stre­rade får utöva sina rät­tig­he­ter enligt lagen mot var och en av de gemen­samt per­son­upp­gifts­an­sva­riga.

Bemyn­di­gande

21 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het att föra regis­ter över kate­go­rier av behand­ling av per­son­upp­gif­ter och skyl­dig­het att införa interna ruti­ner för anmä­lan av över­trä­del­ser.


4 kap. Enskil­das rät­tig­he­ter

Rät­ten till infor­ma­tion

All­män infor­ma­tion

1 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska göra föl­jande all­männa infor­ma­tion till­gäng­lig för den regi­stre­rade:
   1. den per­son­upp­gifts­an­sva­ri­ges iden­ti­tet och kon­takt­upp­gif­ter,
   2. data­skydds­om­bu­dets kon­takt­upp­gif­ter,
   3. kate­go­rier av ända­mål för behand­lingen,
   4. rät­ten enligt 3 § att begära att få infor­ma­tion om behand­ling av per­son­upp­gif­ter och att få del av upp­gif­terna,
   5. rät­ten att begära rät­telse, rade­ring eller begräns­ning av behand­lingen enligt 9 och 10 §§, och
   6. möj­lig­he­ten att lämna in kla­go­mål till till­syns­myn­dig­he­ten samt kon­takt­upp­gif­terna till myn­dig­he­ten.

Per­son­re­la­te­rad infor­ma­tion

2 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska i ett enskilt fall lämna föl­jande infor­ma­tion till den regi­stre­rade, om det behövs för att han eller hon ska kunna ta till vara sina rät­tig­he­ter:
   1. den rätts­liga grun­den för behand­lingen,
   2. kate­go­rier av mot­ta­gare av per­son­upp­gif­terna, även i tred­je­land eller inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner,
   3. hur länge per­son­upp­gif­terna får behand­las eller, om det inte är möj­ligt att ange, kri­te­ri­erna för att fast­ställa det, och
   4. övrig nöd­vän­dig infor­ma­tion.

Vid bedöm­ningen av om infor­ma­tion enligt första styc­ket 4 ska läm­nas ska det sär­skilt beak­tas om per­son­upp­gif­terna sam­lats in utan den regi­stre­ra­des vet­skap.

3 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska till den som begär det utan onö­digt dröjs­mål lämna skrift­ligt besked om huruvida per­son­upp­gif­ter som rör honom eller henne behand­las. Om sådana upp­gif­ter behand­las, ska sökan­den få del av dem och få föl­jande skrift­liga infor­ma­tion:
   1. vilka per­son­upp­gif­ter om sökan­den som behand­las,
   2. var­i­från per­son­upp­gif­terna kom­mer,
   3. den rätts­liga grun­den för behand­lingen,
   4. ända­må­len med behand­lingen,
   5. mot­ta­gare eller kate­go­rier av mot­ta­gare av per­son­upp­gif­terna, även i tred­je­land eller inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner,
   6. hur länge per­son­upp­gif­terna får behand­las eller, om det inte är möj­ligt att ange, kri­te­ri­erna för att fast­ställa det,
   7. rät­ten att begära rät­telse, rade­ring eller begräns­ning av behand­lingen enligt 9 och 10 §§, och
   8. möj­lig­he­ten att lämna in kla­go­mål till till­syns­myn­dig­he­ten samt kon­takt­upp­gif­terna till myn­dig­he­ten.

Utläm­nande av per­son­upp­gif­ter enligt första styc­ket behö­ver inte omfatta sådana per­son­upp­gif­ter som sökan­den har tagit del av, om inte han eller hon begär det. Det ska dock framgå av infor­ma­tio­nen att per­son­upp­gif­terna i fråga behand­las.

4 §   Den som har varit före­mål för ett sådant beslut som avses i 2 kap. 19 § har rätt att på begä­ran få när­mare infor­ma­tion om beslu­tet av den per­son­upp­gifts­an­sva­rige.

Begräns­ning av rät­ten till infor­ma­tion

5 §   Infor­ma­tions­skyl­dig­he­ten i 2 och 3 §§ gäl­ler inte i den utsträck­ning det är sär­skilt före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning eller annars fram­går av beslut som har med­de­lats med stöd av för­fatt­ning att upp­gif­ter inte får läm­nas ut av hän­syn till intres­set av att
   1. före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het, utreda eller lag­föra brott, verk­ställa straff­rätts­liga påfölj­der eller upp­rätt­hålla all­män ord­ning och säker­het,
   2. andra rätts­liga utred­ningar eller under­sök­ningar inte hind­ras,
   3. natio­nell säker­het skyd­das, eller
   4. någon annans rät­tig­he­ter och fri­he­ter skyd­das.

Om för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket är upp­fyllda, är den per­son­upp­gifts­an­sva­rige inte skyl­dig att lämna ut skä­len för beslut enligt första styc­ket eller beslut i fråga om rät­telse, rade­ring eller begräns­ning av behand­lingen enligt 9 eller 10 §.

Om den per­son­upp­gifts­an­sva­rige inte är en myn­dig­het, gäl­ler undan­ta­gen i första och andra styc­kena även för upp­gif­ter som hos en myn­dig­het skulle ha varit sek­re­tess­be­lagda enligt offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

6 §   Infor­ma­tions­skyl­dig­he­ten i 3 § gäl­ler inte per­son­upp­gif­ter i löpande text som inte har fått sin slut­liga utform­ning när begä­ran gjor­des eller som utgör min­ne­san­teck­ning eller lik­nande.

Infor­ma­tions­skyl­dig­he­ten gäl­ler dock om upp­gif­terna
   1. har läm­nats ut till tredje man, med undan­tag för en myn­dig­het som med stöd av för­fatt­ning utö­var till­syn, kon­troll eller revi­sion,
   2. behand­las enbart för veten­skap­liga, sta­tis­tiska eller histo­riska ända­mål, eller
   3. har behand­lats under längre tid än ett år i löpande text som inte har fått sin slut­liga utform­ning.

7 §   Om en begä­ran enligt 3 § är orim­lig eller uppen­bart ogrun­dad får den per­son­upp­gifts­an­sva­rige avslå den.

Av 12 § andra styc­ket fram­går att den per­son­upp­gifts­an­sva­rige i vissa fall får ta ut avgift i stäl­let för att avslå begä­ran.
Möj­lig­he­ten att begära kon­troll genom till­syns­myn­dig­he­ten

8 §   I 5 kap. 3 § finns bestäm­mel­ser om att en fysisk per­son får begära att till­syns­myn­dig­he­ten kon­trol­le­rar om hans eller hen­nes per­son­upp­gif­ter behand­las för­fatt­nings­en­ligt.

Rät­ten till rät­telse, rade­ring och begräns­ning av behand­lingen

9 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska på begä­ran av den regi­stre­rade utan onö­digt dröjs­mål rätta eller kom­plet­tera per­son­upp­gif­ter som rör honom eller henne, om de är fel­ak­tiga eller ofull­stän­diga med hän­syn till ända­må­let med behand­lingen.

Om den per­son­upp­gifts­an­sva­rige inte kan fast­ställa att per­son­upp­gif­terna är kor­rekta ska behand­lingen av upp­gif­terna i stäl­let utan onö­digt dröjs­mål begrän­sas.

10 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska på begä­ran av den regi­stre­rade utan onö­digt dröjs­mål radera per­son­upp­gif­ter som rör honom eller henne, om de behand­las i strid med 2 kap. 1, 2, 3 § första styc­ket eller någon av 4-6 §§ eller 8, 11, 12, 14 eller 17 § första styc­ket. Det­samma gäl­ler om det krävs rade­ring för att den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska utföra en rätts­lig för­plik­telse.

Om för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket för att radera per­son­upp­gif­ter är upp­fyllda men upp­gif­terna behö­ver fin­nas kvar av bevis­skäl, ska den per­son­upp­gifts­an­sva­rige på begä­ran av den regi­stre­rade i stäl­let utan onö­digt dröjs­mål begränsa behand­lingen av upp­gif­terna.

11 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige avgör vil­ken åtgärd som ska vid­tas med anled­ning av en begä­ran om rät­telse, rade­ring eller begräns­ning av behand­lingen.

Avgifts­fri infor­ma­tion

12 §   Infor­ma­tion enligt 1, 2 och 4 §§ ska läm­nas utan avgift. Infor­ma­tion och upp­gif­ter enligt 3 § ska läm­nas utan avgift en gång per år.

Om någon begär infor­ma­tion och upp­gif­ter enligt 3 § oftare än en gång per år, får den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ta ut en rim­lig avgift eller avslå begä­ran enligt 7 § första styc­ket.


5 kap. Till­syn

Till­syns­myn­dig­he­tens upp­drag

1 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska verka både för att fysiska per­so­ners grund­läg­gande rät­tig­he­ter och fri­he­ter skyd­das i sam­band med behand­ling av per­son­upp­gif­ter och för att under­lätta det fria flö­det av per­son­upp­gif­ter inom denna lags tillämp­nings­om­råde.

Till­syns­myn­dig­he­tens upp­gif­ter

2 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska
   1. utöva all­män till­syn över per­son­upp­gifts­be­hand­ling,
   2. hand­lägga kla­go­mål från regi­stre­rade,
   3. utföra kon­troll enligt 3 §, och
   4. på begä­ran bistå en till­syns­myn­dig­het i en annan med­lems­stat.

Till­sy­nen ska inte omfatta behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom ramen för dom­sto­lar­nas dömande verk­sam­het.

3 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska på begä­ran kon­trol­lera om upp­gif­ter om en fysisk per­son behand­las för­fatt­nings­en­ligt. Den som begär en sådan kon­troll ska visa att han eller hon har begärt infor­ma­tion enligt 4 kap. 3 § eller en åtgärd enligt 4 kap. 9 eller 10 §.

Myn­dig­he­ten får vägra att utföra kon­trol­len om begä­ran är orim­lig eller uppen­bart ogrun­dad.

4 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska vid för­hands­sam­råd enligt 3 kap. 7 § och när det i övrigt är påkal­lat ge råd och stöd till per­son­upp­gifts­an­sva­riga och per­son­upp­gifts­bi­trä­den om deras skyl­dig­he­ter enligt lag eller annan för­fatt­ning.

Till­syns­myn­dig­he­tens befo­gen­he­ter

Under­sök­nings­be­fo­gen­he­ter

5 §   Till­syns­myn­dig­he­ten har rätt att av per­son­upp­gifts­an­sva­riga och per­son­upp­gifts­bi­trä­den på begä­ran få
   1. till­gång till alla per­son­upp­gif­ter som behand­las,
   2. upp­lys­ningar om och doku­men­ta­tion av behand­lingen av per­son­upp­gif­ter och säkerhets-​ och skydds­åt­gär­der,
   3. till­träde till loka­ler som den per­son­upp­gifts­an­sva­rige eller per­son­upp­gifts­bi­trä­det dis­po­ne­rar samt till­gång till utrust­ning och andra medel för behand­ling av per­son­upp­gif­ter, och
   4. den hjälp och den infor­ma­tion som behövs för till­sy­nen.

Före­byg­gande befo­gen­he­ter

6 §   Om till­syns­myn­dig­he­ten bedö­mer att det finns risk för att per­son­upp­gif­ter kan komma att behand­las i strid med lag eller annan för­fatt­ning, ska myn­dig­he­ten genom råd, rekom­men­da­tio­ner eller påpe­kan­den för­söka förmå den per­son­upp­gifts­an­sva­rige eller per­son­upp­gifts­bi­trä­det att vidta åtgär­der för att mot­verka den ris­ken.

Till­syns­myn­dig­he­ten får utfärda en skrift­lig var­ning för att pla­ne­rad behand­ling av per­son­upp­gif­ter ris­ke­rar att stå i strid med lag eller annan för­fatt­ning. Det­samma gäl­ler om pågående behand­ling ris­ke­rar att stå i strid med lag eller annan för­fatt­ning.

Kor­ri­ge­rande befo­gen­he­ter

7 §   Om till­syns­myn­dig­he­ten kon­sta­te­rar att per­son­upp­gif­ter behand­las i strid med lag eller annan för­fatt­ning eller att den per­son­upp­gifts­an­sva­rige eller per­son­upp­gifts­bi­trä­det på något annat sätt inte full­gör sina skyl­dig­he­ter, får till­syns­myn­dig­he­ten
   1. genom sådana åtgär­der som anges i 6 § första styc­ket för­söka förmå den per­son­upp­gifts­an­sva­rige eller per­son­upp­gifts­bi­trä­det att vidta åtgär­der för att behand­lingen ska bli för­fatt­nings­en­lig, eller att upp­fylla andra skyl­dig­he­ter,
   2. före­lägga den per­son­upp­gifts­an­sva­rige eller per­son­upp­gifts­bi­trä­det att vidta åtgär­der för att behand­lingen ska bli för­fatt­nings­en­lig eller att upp­fylla andra skyl­dig­he­ter,
   3. för­bjuda fort­satt behand­ling om bris­ten är all­var­lig, eller 4. besluta om en sank­tions­av­gift enligt 6 kap.

Om ett före­läg­gande utfär­das ska det av före­läg­gan­det framgå när åtgär­derna senast ska vara genom­förda och, om det är lämp­ligt, vilka åtgär­der som ska vid­tas.

Verk­stäl­lig­het av beslut

8 §   Till­syns­myn­dig­he­tens beslut får inte verk­stäl­las ome­del­bart.

Sam­ar­bete med till­syns­myn­dig­he­ter i andra med­lems­sta­ter

9 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får vägra en begä­ran om bistånd från en till­syns­myn­dig­het i en annan med­lems­stat endast om det skulle strida mot en lag eller en för­ord­ning att till­mö­tesgå den.

10 §   När till­syns­myn­dig­he­ten på begä­ran bistår en till­syns­myn­dig­het i en annan med­lems­stat har den de befo­gen­he­ter som anges i 5-7 §§.

11 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får, om det är för­en­ligt med svenska intres­sen, lämna ut en upp­gift till en till­syns­myn­dig­het i en annan med­lems­stat, även om upp­gif­ten är sek­re­tess­be­lagd enligt offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

12 §   Infor­ma­tion som till­syns­myn­dig­he­ten efter begä­ran har fått från en till­syns­myn­dig­het i en annan med­lems­stat får inte använ­das för något annat ända­mål än det för vil­ket infor­ma­tio­nen begär­des.


6 kap. Admi­nist­ra­tiva sank­tions­av­gif­ter

Över­trä­del­ser som kan leda till en sank­tions­av­gift

1 §   En sank­tions­av­gift får tas ut av en per­son­upp­gifts­an­sva­rig vid över­trä­delse av någon av
   1. 2 kap. 1-5, 7-12 eller 14-18 §§, 19 § andra styc­ket eller 22 §,
   2. 3 kap. 2-8 §§, eller
   3. 8 kap. 1-6 §§ eller 8 §.

En sank­tions­av­gift får också tas ut om en per­son­upp­gifts­an­sva­rig inte anmä­ler en per­son­upp­gifts­in­ci­dent enligt 3 kap. 9 § första styc­ket, inte doku­men­te­rar en sådan inci­dent, låter bli att bistå till­syns­myn­dig­he­ten enligt 5 kap. 5 § eller inte föl­jer till­syns­myn­dig­he­tens beslut enligt 5 kap. 7 § första styc­ket 2 eller 3.

2 §   En sank­tions­av­gift får tas ut av ett per­son­upp­gifts­bi­träde vid över­trä­delse av 3 kap. 5, 6 eller 8 §.

En sank­tions­av­gift får också tas ut om ett per­son­upp­gifts­bi­träde låter bli att bistå till­syns­myn­dig­he­ten enligt 5 kap. 5 § eller inte föl­jer till­syns­myn­dig­he­tens beslut enligt 5 kap. 7 § första styc­ket 2 eller 3.

Hur sank­tions­av­gif­ten ska bestäm­mas

3 §   Sank­tions­av­gif­ten ska vid över­trä­del­ser av 3 kap. 6 eller 7 § eller av bestäm­mel­ser om doku­men­ta­tion av per­son­upp­gifts­in­ci­den­ter bestäm­mas till högst 5 000 000 kro­nor.

Vid över­trä­del­ser av övriga bestäm­mel­ser som anges i 1 och 2 §§ ska avgif­ten bestäm­mas till högst 10 000 000 kro­nor.

Om flera bestäm­mel­ser har över­trätts genom samma per­son­upp­gifts­be­hand­ling, eller om en eller flera bestäm­mel­ser har över­trätts genom sam­man­kopp­lade per­son­upp­gifts­be­hand­lingar, ska sank­tions­av­gif­ten bestäm­mas efter över­trä­del­ser­nas all­var. Sank­tions­av­gif­ten får ald­rig över­stiga max­i­mi­be­lop­pet för den all­var­li­gaste över­trä­del­sen.

4 §   Vid bedöm­ningen av om någon sank­tions­av­gift ska tas ut och när stor­le­ken på avgif­ten ska bestäm­mas ska sär­skild hän­syn tas till
   1. om över­trä­del­sen varit upp­såt­lig eller berott på oakt­sam­het,
   2. den skada, fara eller kränk­ning som över­trä­del­sen inne­bu­rit,
   3. över­trä­del­sens karak­tär, svår­hets­grad och var­ak­tig­het,
   4. vad den per­son­upp­gifts­an­sva­rige eller per­son­upp­gifts­bi­trä­det gjort för att begränsa verk­ning­arna av över­trä­del­sen, och
   5. om den per­son­upp­gifts­an­sva­rige eller per­son­upp­gifts­bi­trä­det tidi­gare ålagts att betala en sank­tions­av­gift.

5 §   Sank­tions­av­gif­ten får sät­tas ned helt eller del­vis om över­trä­del­sen är ursäkt­lig eller om det annars med hän­syn till omstän­dig­he­terna skulle vara oskä­ligt att ta ut en avgift.

Beslut om sank­tions­av­gift

6 §   Till­syns­myn­dig­he­ten beslu­tar om sank­tions­av­gift.

Sank­tions­av­gif­ten till­fal­ler sta­ten.

7 §   En sank­tions­av­gift får inte beslu­tas om den som avgif­ten ska tas ut av inte har fått till­fälle att yttra sig inom fem år från den dag då över­trä­del­sen ägde rum.

Ett beslut om sank­tions­av­gift ska del­ges.

Betal­ning av sank­tions­av­gift

8 §   En sank­tions­av­gift ska beta­las till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer inom 30 dagar från det att beslu­tet om att ta ut avgif­ten har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslu­tet.

Om sank­tions­av­gif­ten inte beta­las inom den tid som anges i första styc­ket, ska myn­dig­he­ten lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het ske enligt utsök­nings­bal­ken.

Bemyn­di­gande

9 §   Rege­ringen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om sank­tions­av­gif­ter enligt denna lag.


7 kap. Ska­de­stånd och över­kla­gande

Ska­de­stånd

1 §   Den per­son­upp­gifts­an­sva­rige ska ersätta den regi­stre­rade för den skada och kränk­ning av den per­son­liga integri­te­ten som orsa­kats av behand­ling av per­son­upp­gif­ter i strid med denna lag, eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den.

Över­kla­gande

Över­kla­gande av per­son­upp­gifts­an­sva­riga myn­dig­he­ters beslut

2 §   Beslut i fråga om rät­telse eller kom­plet­te­ring enligt 4 kap. 9 § första styc­ket, rade­ring enligt 4 kap. 10 § första styc­ket, eller begräns­ning av behand­lingen enligt 4 kap. 9 § andra styc­ket eller 10 § andra styc­ket, som har med­de­lats av en myn­dig­het i egen­skap av per­son­upp­gifts­an­sva­rig, får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Det­samma gäl­ler beslut att inte lämna infor­ma­tion enligt 4 kap. 3 §, att ta ut avgift enligt 4 kap. 12 § andra styc­ket eller att inte medge pröv­ning av ett auto­ma­ti­se­rat beslut enligt 2 kap. 19 § första styc­ket.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Första styc­ket gäl­ler inte beslut av rege­ringen, Högsta dom­sto­len, Högsta för­valt­nings­dom­sto­len eller Riks­da­gens ombuds­män.

Över­kla­gande av till­syns­myn­dig­he­tens beslut

3 §   Till­syns­myn­dig­he­tens beslut enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. När ett beslut över­kla­gas är till­syns­myn­dig­he­ten mot­part i dom­sto­len.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Över­kla­gan­de­för­bud

4 §   Andra beslut enligt denna lag än de som avses i 2 och 3 §§ får inte över­kla­gas.


8 kap. Över­fö­ring av per­son­upp­gif­ter till tred­je­land och inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner

För­ut­sätt­ningar för över­fö­ring

1 §   En behö­rig myn­dig­het får över­föra per­son­upp­gif­ter till ett tred­je­land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion, om per­son­upp­gif­terna behand­las i Sve­rige eller är avsedda att behand­las i ett tred­je­land eller av en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion. Per­son­upp­gif­terna får dock endast över­fö­ras om över­fö­ringen
   1. är nöd­vän­dig för att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het, utreda eller lag­föra brott, verk­ställa straff­rätts­liga påfölj­der eller upp­rätt­hålla all­män ord­ning och säker­het,
   2. rik­tas till en behö­rig myn­dig­het i ett tred­je­land eller till en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion som är en behö­rig myn­dig­het, och
   3. omfat­tas av
      a) ett beslut om ade­kvat skydds­nivå enligt 3 §,
      b) till­räck­liga skydds­åt­gär­der enligt 4 §, eller
      c) ett undan­tag för sär­skilda situ­a­tio­ner enligt 5 §.

En behö­rig myn­dig­het som avser att över­föra per­son­upp­gif­ter till ett tred­je­land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion, ska sär­skilt beakta ris­ken för att enskilda får ett för­säm­rat skydd för sina per­son­upp­gif­ter.

2 §   Per­son­upp­gif­ter som en svensk myn­dig­het har fått från en annan med­lems­stat får över­fö­ras till ett tred­je­land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion endast om den med­lems­stat som läm­nat upp­gif­terna till en svensk myn­dig­het har med­gett att de över­förs.

Om med­gi­van­det på grund av tids­brist inte kan inhäm­tas i för­väg, får per­son­upp­gif­ter ändå över­fö­ras om det är nöd­vän­digt för att avvärja en ome­del­bar och all­var­lig fara för all­män säker­het. Det­samma gäl­ler om det är nöd­vän­digt för att avvärja en ome­del­bar och all­var­lig fara för andra väsent­liga intres­sen för Sve­rige eller någon annan med­lems­stat.

För per­son­upp­gif­ter som en svensk myn­dig­het har fått från Euro­pe­iska åklagar­myn­dig­he­ten gäl­ler arti­kel 80.3 i rådets för­ord­ning (EU) 2017/1939 av den 12 okto­ber 2017 om genom­fö­rande av för­dju­pat sam­ar­bete om inrät­tande av Euro­pe­iska åklagar­myn­dig­he­ten. Lag (2024:465).

Beslut om ade­kvat skydds­nivå

3 §   Om Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har beslu­tat att det finns en ade­kvat nivå för skyd­det av per­son­upp­gif­ter i ett tred­je­land, eller en viss geo­gra­fisk eller på annat sätt angi­ven del av det, får per­son­upp­gif­ter över­fö­ras dit under de för­ut­sätt­ningar som anges i 1 och 2 §§. Det­samma gäl­ler om det finns ett sådant beslut avse­ende en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion.

Till­räck­liga skydds­åt­gär­der

4 §   Om det inte finns något beslut om ade­kvat skydds­nivå enligt 3 §, får per­son­upp­gif­ter, under de för­ut­sätt­ningar som anges i 1 och 2 §§, ändå över­fö­ras till ett tred­je­land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion om
   1. skydds­åt­gär­der för per­son­upp­gif­terna har fast­ställts i ett avtal som ger till­räck­liga garan­tier till skydd för den regi­stre­rade, eller
   2. den behö­riga myn­dig­het som upp­gif­terna ska över­fö­ras till på annat sätt garan­te­rar till­räck­ligt skydd för dem.

Över­fö­ring i sär­skilda situ­a­tio­ner

5 §   Om det inte finns något beslut om ade­kvat skydds­nivå enligt 3 § eller till­räck­liga skydds­åt­gär­der enligt 4 §, får en över­fö­ring, eller en sam­ling av över­fö­ringar, av per­son­upp­gif­ter, under de för­ut­sätt­ningar som anges i 1 och 2 §§, göras till ett tred­je­land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion endast om över­fö­ringen är nöd­vän­dig för att
   1. värna den regi­stre­ra­des eller någon annan fysisk per­sons vitala intres­sen, eller andra berät­ti­gade intres­sen som den regi­stre­rade har,
   2. i ett enskilt fall före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het, utreda eller lag­föra brott, verk­ställa straff­rätts­liga påfölj­der eller upp­rätt­hålla all­män ord­ning och säker­het,
   3. i ett enskilt fall kunna fast­ställa, göra gäl­lande eller för­svara ett rätts­ligt anspråk som hän­för sig till ett sådant syfte som anges i 2, eller
   4. avvärja en ome­del­bar och all­var­lig fara för all­män säker­het.

Per­son­upp­gif­ter får inte över­fö­ras till ett tred­je­land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion om den regi­stre­ra­des intresse av skydd mot kränk­ning av rät­tig­he­ter och fri­he­ter väger tyngre än det all­män­nas intresse av en sådan över­fö­ring som avses i första styc­ket 2 eller 3.

Vida­reö­ver­fö­ring

6 §   En svensk behö­rig myn­dig­het får inte tillåta att sådana per­son­upp­gif­ter som anges i 2 § första styc­ket, och som över­förts till ett tred­je­land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion, vida­reö­ver­förs till ett tred­je­land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion, om inte någon behö­rig myn­dig­het i den andra med­lems­sta­ten har med­gett att upp­gif­terna får vida­reö­ver­fö­ras.

7 §   När en svensk behö­rig myn­dig­het ska ta ställ­ning till om per­son­upp­gif­ter som har över­förts från Sve­rige till en annan med­lems­stat, som har över­fört dem till ett tred­je­land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion, får vida­reö­ver­fö­ras till ett tred­je­land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion, ska alla kända omstän­dig­he­ter som har sam­band med vida­reö­ver­fö­ringen beak­tas. Sär­skild vikt ska läg­gas vid brot­tets all­var, all­va­ret i faran för all­män säker­het, det ända­mål för vil­ket per­son­upp­gif­terna ursprung­li­gen läm­na­des till den andra med­lems­sta­ten och nivån på skyd­det av per­son­upp­gif­ter i tred­je­lan­det eller hos den inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­nen som upp­gif­terna ska vida­reö­ver­fö­ras till.

Över­fö­ring till andra än behö­riga myn­dig­he­ter

8 §   En svensk behö­rig myn­dig­het får i ett enskilt fall över­föra per­son­upp­gif­ter till någon som inte är en behö­rig myn­dig­het i ett tred­je­land. Per­son­upp­gif­terna får över­fö­ras endast om de övriga för­ut­sätt­ning­arna i 1 och 2 §§ är upp­fyllda och om
   1. det är abso­lut nöd­vän­digt för att den svenska myn­dig­he­ten ska kunna utföra en upp­gift enligt 1 kap. 2 § som den har ansvar för,
   2. den svenska myn­dig­he­ten infor­me­rar den som ska ta emot per­son­upp­gif­terna om det eller de spe­ci­fika ända­mål för vil­ket eller vilka upp­gif­terna får behand­las, och
   3. det skulle vara inef­fek­tivt eller olämp­ligt att över­föra dem till en behö­rig myn­dig­het i tred­je­lan­det.

Per­son­upp­gif­ter får inte över­fö­ras enligt första styc­ket om den regi­stre­ra­des intresse av skydd mot kränk­ning av rät­tig­he­ter och fri­he­ter väger tyngre än det all­män­nas intresse av att över­fö­ringen görs.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte en sådan annan aktör som är behö­rig myn­dig­het enligt defi­ni­tio­nen i 1 kap. 6 §.

Vill­kor om använd­nings­be­gräns­ning

9 §   Om en svensk behö­rig myn­dig­het har fått per­son­upp­gif­ter från ett tred­je­land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion och gäl­ler på grund av en över­ens­kom­melse med tred­je­lan­det eller den inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­nen vill­kor som begrän­sar möj­lig­he­ten att använda upp­gif­terna, ska svenska myn­dig­he­ter följa vill­ko­ren oav­sett vad som är före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning.

10 §   En svensk behö­rig myn­dig­het får vid över­fö­ring av per­son­upp­gif­ter till ett tred­je­land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion i ett enskilt fall ställa upp vill­kor som begrän­sar möj­lig­he­ten att använda upp­gif­terna, om det krävs med hän­syn till den enskil­des rätt eller från all­män syn­punkt. Sådana vill­kor får inte strida mot en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2018:1177
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2018.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (2013:329) med vissa bestäm­mel­ser om skydd för per­son­upp­gif­ter vid polis­sam­ar­bete och straff­rätts­ligt sam­ar­bete inom Euro­pe­iska uni­o­nen.
   3. Bestäm­mel­sen i 3 kap. 5 § om logg­ning tilläm­pas från och med den 6 maj 2023 i fråga om auto­ma­ti­se­rade behand­lings­sy­stem som inrät­tats före den 6 maj 2016.
   4. En sank­tions­av­gift enligt 6 kap. får beslu­tas endast för över­trä­del­ser som har skett efter ikraft­trä­dan­det.
   5. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för över­trä­del­ser som har skett före ikraft­trä­dan­det.
   6. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.