SFS 1998:808 Miljöbalk

Miljörätt Processrätt Transport och trafik

980808.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

Svensk författningssamling

Miljöbalk

utfärdad den 11 juni 1998.

Enligt riksdagens beslut

föreskrivs

att i Sveriges rikes lag skall efter jor-

dabalken införas en ny balk, benämnd miljöbalk, av följande lydelse.

Prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20, rskr. 1997/98:278.

Jfr rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och

andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen
(EGT nr L 196, 16.8.1967, s. 1, Celex 367L0548), senast ändrat genom kommissio-
nens direktiv 97/69/EG (EGT nr L 343, 13.12.1997, s. 19, Celex 397L0069), rådets
direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT nr L 194, 25.7.1975, s. 39,
Celex 375L0442), senast ändrat genom kommissionens beslut 96/350/EG (EGT nr L
135, 6.6.1996, s. 32, Celex 396D0350), rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976
om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (EGT
nr L 129, 18.5.1976, s. 23, Celex 376L0464), senast ändrat genom rådets direktiv 91/
692/EEG (EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48, Celex 391L0692), rådets direktiv 76/769/
EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författ-
ningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga
ämnen och preparat (beredningar) (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 201, Celex 376L0769),
senast ändrat genom kommissionens direktiv 97/64/EG (EGT nr L 315, 19.11.1997,
s.13, Celex 397L0064), rådets direktiv 79/117/EEG av den 21 december 1978 om för-
bud mot att växtskyddsprodukter som innehåller vissa verksamma ämnen släpps ut på
marknaden och används (EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 36, Celex 379L0117), senast ändrat
genom kommissionens direktiv 91/188/EEG (EGT nr L 92, 13.4.1991, s. 42, Celex
391L0188), rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåg-
lar (EGT nr L 103, 25.4.1979, s. 1, Celex 379L0409), senast ändrat genom kommissio-
nens direktiv 97/49/EG (EGT nr L 223, 13.8.1997, s. 9, Celex 397L0049), rådets
direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förore-
ning genom vissa farliga ämnen (EGT nr L 20, 26.1.1980, s. 43, Celex 380L0068),
senast ändrat genom rådets direktiv 91/692/EEG (EGT nr L377 31.12.1991, s. 48
Celex 391L0692), rådets direktiv 84/360/EEG av den 28 juni 1984 om bekämpning av
luftförorening från industrianläggningar (EGT nr L 188, 16.7.1984, s. 20, Celex
384L0360), senast ändrat genom rådets direktiv 91/692/EEG (EGT nr L377
31.12.1991, s. 48 Celex 391L0692), rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985
om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT nr L
175, 5.7.1985, s. 40, Celex 385L0337), ändrat genom rådets direktiv 97/11/EG (EGT
nr L 73, 14.3.1997, s. 5, Celex 397L0011), rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni
1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i
förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG (EGT nr L 181, 4.7.1986, s. 16, Celex
386L0280), senast ändrat genom rådets direktiv 91/692/EEG (EGT nr L 377,
31.12.1991, s. 48, Celex 391L0692), rådets direktiv 88/379/EEG av den 7 juni 1988
om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering,
förpackning och märkning av farliga preparat (beredningar) (EGT nr L 187, 16.7.1988,
s. 14, Celex 388L0379), senast ändrat genom kommissionens direktiv 96/65/EG (EGT
nr L 265, 18.10.1996 s. 15, Celex 396L0065), rådets direktiv 88/609/EEG av den 24
november 1988 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora
förbränningsanläggningar (EGT L 336, 7.12.1988, s. 1, Celex 388L0609), senast änd-
rat genom rådets direktiv 94/66/EG (EGT nr L 337, 24.12.1994, s. 83, Celex
394L0066), rådets direktiv 89/369/EEG av den 8 juni 1989 om förhindrande av luftför-
orening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar (EGT nr L 163,
14.6.1989, s. 32, Celex 389L0369), rådets direktiv 89/429/EEG av den 21 juni 1989
om minskning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsan-
läggningar (EGT nr L 203, 15.7.1989, s 50, Celex 389L0429), rådets direktiv 90/219/

SFS 1998:808

Utkom från trycket
den 7 juli 1998

SFS 1998:808

SFS 1998:808

(

forts. not 2

)

EEG av den 23 april 1990 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikro-
organismer (EGT nr L 117, 8.5. 1990, s. 1, Celex 390L0219), ändrat genom kommissi-
onens direktiv 94/51/EG (EGT nr L 297, 18.11.1994, s. 29, Celex 394L0051), rådets
direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifie-
rade organismer (EGT nr L 117, 8.5. 1990, s. 15, Celex 390L0220), senast ändrat
genom kommissionens direktiv 97/35/EG (EGT nr L 169, 27.6. 1997, s. 72, Celex
397L0035), rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvat-
ten från tätbebyggelse (EGT nr L 135, 30.5.1991, s. 40, Celex 391L0271), senast änd-
rat genom kommissionens direktiv 98/15/EG (EGT nr L 67, 7.3.1998, s. 29, Celex
398L0015), rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växt-
skyddsmedel på marknaden (EGT nr L 230, 19.8.1991, s. 1, Celex 391L0414), senast
ändrat genom kommissionens direktiv 97/73/EG (EGT nr L 353, 24.12.1997, s. 26,
Celex 397L0073), rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av
livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT nr L 206, 22.7.1992, s. 7, Celex
392L0043), senast ändrat genom rådets direktiv 97/62/EG (EGT nr L 305, 8.11.1997,
s. 42, Celex 397L0062), rådets direktiv 93/12/EEG av den 23 mars 1993 om svavelhal-
ten i vissa flytande bränslen (EGT nr L 74, 27.3.1993, s. 81, Celex 393L0012), rådets
direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att före-
bygga och begränsa föroreningar (EGT nr L 257, 10.10.1996, s. 26, Celex 396L0061),
rådets direktiv 96/62/EG av den 27 september 1996 om utvärdering och säkerställande
av luftkvaliteten (EGT nr L 296, 21.11.1996, s. 55, Celex 396L0062).

SFS 1998:808

FÖRSTA AVDELNINGEN

ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER

1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde

1 §

Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling

som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en häl-
sosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har
ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är för-
enad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

Miljöbalken skall tillämpas så att
1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oav-

sett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,

2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
3. den biologiska mångfalden bevaras,
4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk,

social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushåll-
ning tryggas, och

5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med mate-

rial, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

2 §

Bestämmelserna i 3 och 4 kap. skall tillämpas endast vid prövning av

frågor enligt 7 kap., tillståndsprövning av sådan verksamhet som är till-
ståndspliktig enligt 9, 11 och 12 kap. och vid regeringens tillåtlighetspröv-
ning enligt 17 kap. samt enligt vad som är föreskrivet i luftfartslagen
(1957:297), lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, väglagen (1971:948),
lagen (1978:160) om vissa rörledningar, lagen (1983:293) om inrättande, ut-
vidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, lagen (1985:620)
om vissa torvfyndigheter, plan- och bygglagen (1987:10), minerallagen
(1991:45), lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, lagen
(1995:1649) om byggande av järnväg och ellagen (1997:857).

3 §

I fråga om verksamhet som kan orsaka skada eller olägenhet för män-

niskors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas enligt miljöbalken
tillämpas utöver balken även bestämmelser i annan lag.

Såvitt gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i sådana hänse-

enden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön tillämpas bestämmel-
serna i arbetsmiljölagen (1977:1160).

4 §

I fråga om viss miljöfarlig verksamhet och viss vattenverksamhet gäl-

ler särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gräns-
älvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.

5 §

Regeringen får, i den utsträckning det på grund av rådande särskilda

förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen, meddela före-
skrifter för totalförsvaret som avviker från denna balk, dock inte inom sådant
ämnesområde för vilket föreskrifter måste meddelas i lag.

SFS 1998:808

6 §

I lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europe-

iska unionen finns föreskrifter om verkan av unionens fördrag och andra in-
strument samt de Europeiska gemenskapernas beslut.

7 §

I fråga om renhållning inom vissa vägområden och angränsande områ-

den gäller 26 § väglagen (1971:948).

I fråga om framförande av luftfartyg i överljudsfart och luftfartygs miljö-

värdighet gäller 1 kap. 2 a § och 3 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297).

I fråga om framdragande och begagnande av rörledning gäller i vissa fall

23 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar.

2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.

1 §

När frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens

och när sådana villkor prövas som inte avser ersättning samt vid tillsyn en-
ligt denna balk är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet el-
ler vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av detta ka-
pitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit verksamhet som kan an-
tas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön.

I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av försumbar

betydelse i det enskilda fallet.

2 §

Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en

åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhe-
tens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och
miljön mot skada eller olägenhet.

3 §

Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en

åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de
försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller mot-
verka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för män-
niskors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet
användas bästa möjliga teknik.

Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en

verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors
hälsa eller miljön.

4 §

För verksamheter och åtgärder som tar i anspråk mark- eller vattenom-

råden annat än helt tillfälligt skall en sådan plats väljas som är lämplig med
hänsyn till 1 kap. 1 §, 3 kap. och 4 kap.

För all verksamhet och alla åtgärder skall en sådan plats väljas att ända-

målet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa
och miljön.

5 §

Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd skall hushålla

med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och
återvinning. I första hand skall förnybara energikällor användas.

6 §

Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en

åtgärd skall undvika att använda eller sälja sådana kemiska produkter eller

SFS 1998:808

biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors hälsa
eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter eller organismer som
kan antas vara mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor som
innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller bioteknisk orga-
nism.

7 §

Kraven på hänsyn enligt 2–6 §§ gäller i den utsträckning det inte kan

anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall särskilt beaktas
nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostna-
derna för sådana åtgärder. När det är fråga om totalförsvarsverksamhet eller
om en åtgärd behövs för totalförsvaret, skall även detta förhållande beaktas
vid avvägningen.

Avvägningen enligt första stycket får inte medföra att en miljökvalitets-

norm enligt 5 kap. åsidosätts.

8 §

Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åt-

gärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan
eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan
anses skäligt enligt 10 kap. I den mån det föreskrivs i denna balk kan i stället
skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten uppkomma.

9 §

Kan en verksamhet eller åtgärd befaras föranleda skada eller olägenhet

av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även om sådana
skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått vidtas som kan krävas enligt
denna balk, får verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om det
finns särskilda skäl.

En verksamhet eller åtgärd får inte bedrivas eller vidtas om den medför

risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt
försämrade eller miljön försämras avsevärt.

Vad som sägs i första och andra stycket gäller inte, om regeringen har till-

låtit verksamheten enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 §.

10 §

Om en verksamhet eller åtgärd är av synnerlig betydelse från allmän

synpunkt kan regeringen tillåta denna, även om förutsättningarna är sådana
som anges i 9 § andra stycket. Detta gäller dock inte om verksamheten eller
åtgärden kan befaras försämra det allmänna hälsotillståndet.

Beslut enligt första stycket får förenas med villkor för att tillgodose all-

männa intressen.

3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark-
och vattenområden

1 §

Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för

vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt
föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en
från allmän synpunkt god hushållning.

2 §

Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är

påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt
möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.

SFS 1998:808

3 §

Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk syn-

punkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmil-
jön.

4 §

Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse.

Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller an-

läggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhälls-
intressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt
tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt

skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.

5 §

Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yr-

kesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som
kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.

Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall

skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

6 §

Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse

från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller
med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som
kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tät-
orter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.

Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller

friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

7 §

Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller mate-

rial skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra
utvinningen av dessa.

Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av

riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

8 §

Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för

industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommunikatio-
ner, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möjligt skyddas
mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av så-
dana anläggningar.

Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första

stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten el-
ler utnyttjandet av anläggningarna.

9 §

Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall så

långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka totalförsva-
rets intressen.

Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsva-

rets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra till-
komsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

10 §

Om ett område enligt 5–8 §§ är av riksintresse för flera oförenliga än-

damål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt

SFS 1998:808

främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska mil-
jön i övrigt. Behövs området eller del av detta för en anläggning för totalför-
svaret skall försvarsintresset ges företräde.

Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot bestämmelserna i 4

kap.

4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och
vatten för vissa områden i landet

1 §

De områden som anges i 2–7 §§ är, med hänsyn till de natur- och kul-

turvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. Exploaterings-
företag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden en-
dast om det inte möter något hinder enligt 2–7 §§ och om det kan ske på ett
sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Bestämmelserna i första stycket och 2–6 §§ utgör inte hinder för utveck-

lingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utföran-
det av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda
skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning
av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 3 kap. 7 § andra
stycket.

2 §

Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det

rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtlig-
heten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön:

Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge till

Lysekil,

Kustområdet i Halland,
Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden,
Kustområdet i Skåne från Örnahusen söder om Skillinge till Åhus,
Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från
Oskarshamn till Arkösund,
Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Oxelö-

sund till Herräng och Singö,

Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid Ånger-

manälvens mynning till Skagsudde,

Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till riksgrän-

sen mot Finland,

Öland,
Gotland,
Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne,
Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed

Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet,

Vänern med öar och strandområden,
Vättern med öar och strandområden,
Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området ut-

med Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp,

Området Dalsland–Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen vid Vä-

nern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och Östervallskog i
norr,

SFS 1998:808

Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av Klaräl-

ven inom Torsby kommun,

Mälaren med öar och strandområden,
Området Malingsbo–Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken

och Skinnskatteberg,

Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär,
Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed Ore-

älven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över Guller-
åsen och Boda till Rättvik,

Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik,
Vindelådalen,
Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset med undantag

för de fjällområden som anges i 5 §.

3 §

Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot

Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkö-
sund och i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till
Skagsudde samt på Öland får anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1–11 och
17 inte komma till stånd.

4 §

Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp

och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Östergarn och
Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse komma till stånd
endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det finns sär-
skilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till stånd, företrädesvis
sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller avser enkla fritids-
hus i närheten av de stora tätortsregionerna.

Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses i 17

kap. 1 § 1–7 och 10–11 komma till stånd endast på platser där det redan
finns anläggningar som skall prövas enligt angivna lagrum.

5 §

Inom fjällområdena Långfjället–Rogen, Sylarna–Helags, Skäcker-fjäl-

len, Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken–Borgafjällen, Marsfjällen–Var-
dofjällen, Artfjället, Tärna–Vindelfjällen, Sarek–Mavas, Kebnekaise–
Sjaunja, Rostu och Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till
stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den
vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom
områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär på-
verkas.

6 §

Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraft-

ändamål får inte utföras i nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven
och Vindelälven med tillhörande vattenområden, källflöden och biflöden
samt i följande vattenområden med tillhörande käll- och biflöden:

SFS 1998:808

I Dalälven

Västerdalälven uppströms
Hummelforsen och Österdalälven
uppströms Trängslet

I Ljusnan

Voxnan uppströms Vallhaga

I Ljungan

Ljungan uppströms Storsjön samt
Gimån uppströms Holmsjön

I Indalsälven

Åreälven, Ammerån, Storån–
Dammån samt Hårkan

I Ångermanälven

Lejarälven, Storån uppströms
Klumpvattnet, Långselån–
Rörströmsälven, Saxån,
Ransarån uppströms Ransarn samt
Vojmån uppströms Vojmsjön

Vapstälven
Moälven
Lögdeälven
Öreälven
I Umeälven

Tärnaån, Girjesån och Juktån
uppströms Fjosoken

Sävarån
I Skellefteälven

källflödena uppströms Sädvajaure
respektive Riebnes samt Malån

Byskeälven
Åbyälven
I Luleälven

Stora Luleälven uppströms Akka-
jaure, Lilla Luleälven uppströms
Skalka och Tjaktjajaure samt Pärl-
älven

Råneälven
Emån
Bräkneån
Mörrumsån
Fylleån
I Enningdalsälven

Enningdalsälven uppströms riks-
gränsen till Norge

Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraft-

ändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor:

I Klarälven

sträckan mellan Höljes och Edebäck

I Dalälven

Västerdalälven nedströms Skiffs-
forsen samt Dalälven nedströms
Näs bruk

I Ljusnan

sträckan mellan Hede och Svegsjön
samt sträckan mellan Laforsen och
Arbråsjöarna

I Ljungan

sträckan mellan Havern och
Holmsjön samt sträckan nedströms
Viforsen

I Indalsälven

Långan nedströms Landösjön

SFS 1998:808

I Ångermanälven

Faxälven mellan Edsele och
Helgumsjön

I Umeälven

Tärnaforsen mellan Stor-Laisan och
Gäuta

Första och andra stycket gäller inte vattenverksamhet som förorsakar en-

dast obetydlig miljöpåverkan.

7 §

Området Ulriksdal–Haga–Brunnsviken–Djurgården är en national-

stadspark.

Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar

komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan in-
trång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets
natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

5 kap. Miljökvalitetsnormer

Föreskrifter om miljökvalitet

1 §

Regeringen får för vissa geografiska områden eller för hela landet

meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt,
om det behövs för att varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller för
att avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön
(miljökvalitetsnormer).

Regeringen får överlåta till en myndighet att meddela miljökvalitetsnor-

mer som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Vad miljökvalitetsnormer skall ange

2 §

Miljökvalitetsnormer skall ange de föroreningsnivåer eller störningsni-

våer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse
eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olä-
genheter.

Miljökvalitetsnormernas nivåer får inte överskridas eller underskridas ef-

ter en viss angiven tidpunkt och de skall ange

1. högsta eller lägsta förekomst i mark, yt- och grundvatten, luft eller mil-

jön i övrigt av kemiska produkter eller biotekniska organismer,

2. högsta nivå för buller, skakning, ljus, strålning eller annan sådan stör-

ning, eller

3. högsta eller lägsta nivå eller värde för vattenstånd eller flöde i vatten-

system, vattendrag, grundvatten eller delar av dem.

Miljökvalitetsnormer kan också ange högsta eller lägsta förekomst i yt-

och grundvatten av organismer som kan tjäna till ledning för bedömning av
tillståndet i miljön.

Miljökvalitetsnormer skall vid behov omprövas.

Hur miljökvalitetsnormer skall uppfyllas

3 §

Myndigheter och kommuner skall säkerställa att de miljökvalitetsnor-

mer som meddelats enligt 1 § uppfylls när de

SFS 1998:808

– prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälnings-

ärenden,

– utövar tillsyn, eller
– meddelar föreskrifter.
Vid planering och planläggning skall kommuner och myndigheter iaktta

miljökvalitetsnormer.

4 §

Verksamhet skall bedrivas så att miljökvalitetsnormer inte överträds.

Bestämmelser om att tillstånd inte får beviljas för verksamhet som med-

verkar till att en miljökvalitetsnorm överträds finns i 16 kap. 5 §. Bestäm-
melser om att tillstånd eller villkor för ett tillstånd får omprövas, om verk-
samheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm
överträds, finns i 24 kap. 5 § 2.

Åtgärdsprogram

5 §

Ett åtgärdsprogram skall upprättas, om det behövs för att en miljökva-

litetsnorm skall uppfyllas eller om kravet på det följer av Sveriges medlem-
skap i Europeiska unionen. Regeringen skall i sådana fall i samband med att
föreskrifter enligt 1 § meddelas eller när behov uppkommer besluta ett så-
dant åtgärdsprogram eller besluta att en eller flera myndigheter eller kommu-
ner skall upprätta sådana åtgärdsprogram. Regeringen får överlåta till en
myndighet att besluta om åtgärdsprogram som följer av Sveriges medlem-
skap i Europeiska unionen.

Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område överträds därför att

miljön påverkas av en verksamhet som ligger utanför området, skall rege-
ringen eller den myndighet regeringen bestämmer upprätta ett åtgärdspro-
gram för hela det område där störningar som påverkar möjligheten att upp-
fylla normen förekommer.

Innan en myndighet eller kommun upprättar ett åtgärdsprogram skall den

samråda med myndigheter och kommuner som berörs samt med verksam-
hetsutövare som berörs i betydande omfattning. Ett åtgärdsprogram som
upprättas av en kommun skall beslutas av kommunfullmäktige.

Åtgärdsprogrammet skall skickas till de myndigheter som regeringen be-

stämmer.

Med kommun avses i denna paragraf även kommunalförbund.

6 §

Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet som kan påverka de

föroreningsnivåer eller störningsnivåer som avses i 2 § första stycket. I ett åt-
gärdsprogram skall anges

1. den miljökvalitetsnorm som skall uppfyllas,
2. de åtgärder som skall vidtas för att miljökvalitetsnormen skall vara upp-

fylld senast den tidpunkt som avses i 2 § andra stycket,

3. vilka myndigheter och kommuner som skall se till att angivna åtgärder

vidtas, och

4. när de skall vara genomförda.
Ett åtgärdsprogram skall omprövas vid behov, dock minst vart femte år.

SFS 1998:808

Prövning av åtgärdsprogram

7 §

Regeringen får föreskriva att vissa åtgärdsprogram skall prövas av re-

geringen.

Åtgärdsplaner

8 §

Regeringen får upprätta sådana åtgärdsplaner som kan krävas till följd

av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen eller besluta att en eller flera
myndigheter eller kommuner eller kommunalförbund skall upprätta sådana
åtgärdsplaner.

Mätning och kontroll

9 §

Regeringen skall i samband med att föreskrifter enligt 1 § meddelas

även besluta vilka som är skyldiga att utföra de mätningar som behövs för att
kontrollera att en miljökvalitetsnorm uppfylls.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om mätmetoder och redovisning av mätresultat.

6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag

När det krävs en miljökonsekvensbeskrivning

1 §

En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd

enligt 9, 11 och 12 kap. eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd
av balken. En sådan skall finnas även vid tillåtlighetsprövning enligt 17 kap.

Regeringen får föreskriva att det skall upprättas en miljökonsekvens-

beskrivning även i dispensärenden eller andra ärenden enligt denna balk
eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken där det behövs
för att kunna bedöma miljöpåverkan. Regeringen får även föreskriva om un-
dantag från skyldigheten enligt första stycket att upprätta en miljökonse-
kvensbeskrivning för verksamheter vars miljöpåverkan kan antas bli mindre
betydande.

2 §

Om det behövs för att miljöpåverkan skall kunna bedömas, får rege-

ringen föreskriva att det skall finnas en miljökonsekvensbeskrivning

1. i ärenden enligt annan lag, av vilken det framgår att hänsyn till männis-

kors hälsa eller miljön skall beaktas vid lagens tillämpning,

2. i särskilda ärenden av annat slag inom miljöbalkens område än som av-

ses i 1 §.

I fråga om sådana miljökonsekvensbeskrivningar som avses i första

stycket gäller vad som sägs i detta kapitel, om inte något annat har föreskri-
vits.

Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar

3 §

Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är att identifiera och be-

skriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åt-
gärd kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat,

SFS 1998:808

landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den
fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med material, råvaror och
energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effek-
ter på människors hälsa och miljön.

Tidigt samråd och beslut om betydande miljöpåverkan

4 §

Alla som avser att bedriva verksamhet eller vidta någon åtgärd som

kräver tillstånd eller beslut om tillåtlighet enligt denna balk eller enligt före-
skrifter som har meddelats med stöd av balken skall tidigt samråda med läns-
styrelsen. De skall även samråda med enskilda som kan antas bli särskilt be-
rörda och göra det i god tid och i behövlig omfattning innan de gör en ansö-
kan om tillstånd och upprättar den miljökonsekvensbeskrivning som krävs
enligt 1 §. Före samrådet skall den som avser att bedriva verksamheten till
länsstyrelsen och enskilda som särskilt berörs lämna uppgifter om den plane-
rade verksamhetens lokalisering, omfattning och utformning samt dess för-
utsedda miljöpåverkan.

Vad som sägs i första stycket gäller också för ärenden för vilka en miljö-

konsekvensbeskrivning krävs enligt 1 § andra stycket.

Efter samrådet skall länsstyrelsen besluta om verksamheten eller åtgärden

kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Beslutet får inte överklagas.
Innan beslut fattas skall yttrande i frågan begäras in från tillsynsmyndighe-
ten i de fall denna inte är länsstyrelsen.

Regeringen får föreskriva om vilka slags verksamheter och åtgärder som

alltid kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Utökat samråd med miljökonsekvensbedömning

5 §

Om länsstyrelsen enligt 4 § beslutar att verksamheten eller åtgärden

kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, skall ett förfarande med mil-
jökonsekvensbedömning genomföras. Vid ett sådant förfarande skall den
som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden samråda med övriga
statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer
som kan antas bli berörda. Samrådet skall avse verksamhetens eller åtgär-
dens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan samt innehåll
och utformning av miljökonsekvensbeskrivningen.

6 §

Om en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande miljö-

påverkan i ett annat land, skall den ansvariga myndighet som regeringen be-
stämmer informera det landets ansvariga myndighet om den planerade verk-
samheten eller åtgärden och ge den berörda staten och den allmänhet som
berörs där möjlighet att delta i ett samrådsförfarande om ansökan och miljö-
konsekvensbedömningen.

Sådan information skall också lämnas om en annan stat som kan antas bli

utsatt för en betydande miljöpåverkan begär det.

SFS 1998:808

Vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla

7 §

En miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller åtgärd som

kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall innehålla de uppgifter
som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 §, däribland

1. en beskrivning av verksamheten eller åtgärden med uppgifter om loka-

lisering, utformning och omfattning,

2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar

skall undvikas, minskas eller avhjälpas, t.ex. hur det skall undvikas att verk-
samheten eller åtgärden medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5
kap. överträds,

3. de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga in-

verkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och vatten
samt andra resurser som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra,

4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alter-

nativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett visst al-
ternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att verksamhe-
ten eller åtgärden inte kommer till stånd, och

5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1–4.
I ett beslut enligt 4 § tredje stycket om att betydande miljöpåverkan kan

antas får länsstyrelsen ställa krav på att även andra jämförbara sätt att nå
samma syfte skall redovisas när alternativa utformningar som avses i första
stycket 4 redovisas.

För verksamheter eller åtgärder som inte kan antas medföra en betydande

miljöpåverkan skall en miljökonsekvensbeskrivning innehålla vad som
anges i första stycket, i den utsträckning det behövs med hänsyn till verk-
samhetens eller åtgärdens art och omfattning.

Kungörande samt tillfälle att yttra sig

8 §

När en miljökonsekvensbeskrivning upprättats i ett mål eller ärende

om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet, skall detta kungöras till-
sammans med kungörelsen om ansökan enligt 19 kap. 4 § och 22 kap. 3 §.
Om en miljökonsekvensbeskrivning har upprättats i något annat mål eller
ärende som rör en verksamhet eller åtgärd som kan antas medföra en bety-
dande miljöpåverkan, skall detta kungöras. Har en ansökan gjorts skall kun-
görelsen ske tillsammans med kungörelsen av ansökan. Därefter skall ansö-
kan och miljökonsekvensbeskrivningen hållas tillgängliga för allmänheten,
som skall beredas tillfälle att yttra sig över dessa innan målet eller ärendet
prövas.

När dom eller beslut har meddelats i målet eller ärendet skall detta kungö-

ras. Samtidigt skall också kungöras hur allmänheten kan få tillgång till infor-
mation om innehållet. Vidare skall den ansvariga myndigheten i den stat med
vilken samråd hållits enligt 6 § informeras.

Godkännande och beaktande av miljökonsekvensbeskrivningen

9 §

Den myndighet som skall pröva en ansökan i ett mål eller ett ärende

där det krävs en miljökonsekvensbeskrivning skall genom ett särskilt beslut
eller i samband med avgörandet av målet eller ärendet ta ställning till om

SFS 1998:808

miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i detta kapitel. Ett sådant
ställningstagande får inte överklagas särskilt utan endast i samband med att
avgörandet i målet eller ärendet överklagas.

Vid prövningen av ansökan skall myndigheten beakta innehållet i miljö-

konsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden enligt 4–6
och 8 §§.

Kostnaden för miljökonsekvensbeskrivningar

10 §

En miljökonsekvensbeskrivning samt förfarandet med miljökonse-

kvensbedömning skall bekostas av den som gjort en ansökan som avses i 1 §
eller i annat fall är skyldig att upprätta en miljö-konsekvensbeskrivning.

Planer och planeringsunderlag

11 §

Varje myndighet som skall tillämpa denna balk skall se till att sådana

planer enligt plan- och bygglagen (1987:10) och sådant planeringsunderlag
som behövs för att belysa frågor om hushållning med mark och vatten finns
tillgängliga i målet eller ärendet.

Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla planer

enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.

12 §

Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, program och annat

planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med mark och vat-
ten i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är skyldig
att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt kommuner och
myndigheter som skall tillämpa denna balk samt åt den som är skyldig att
upprätta en miljökonsekvensbeskrivning.

13 §

Regeringen får i ett visst fall besluta att en eller flera kommuner skall

redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommunen eller
kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen (1987:10) avser att

1. genomföra ett åtgärdsprogram enligt 5 kap. 5 § eller på annat sätt skapa

förutsättningar för att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. uppfylls, och

2. tillgodose ett intresse som rör hushållningen med mark och vatten en-

ligt 3 och 4 kap.

Statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det uppkommer be-

hov av en sådan redovisning.

ANDRA AVDELNINGEN

SKYDD AV NATUREN

7 kap. Skydd av områden

Allemansrätt m.m.

1 §

Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen

skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den.

SFS 1998:808

Nationalpark

2 §

Ett mark- eller vattenområde som tillhör staten får efter riksdagens

medgivande av regeringen förklaras som nationalpark i syfte att bevara ett
större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga till-
stånd eller i väsentligt oförändrat skick.

3 §

Föreskrifter om vård och förvaltning av nationalparker och om in-

skränkningar i rätten att använda mark eller vatten inom nationalparker får
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Naturreservat

4 §

Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen för-

klaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och be-
vara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftsli-
vet.

Ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla

naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får också förklaras som
naturreservat.

5 §

I ett beslut om att bilda naturreservat skall skälen för beslutet anges.

I beslutet skall också anges de inskränkningar i rätten att använda mark-

och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet, såsom
förbud mot bebyggelse, uppförande av stängsel, upplag, schaktning, täkt,
uppodling, dikning, plantering, avverkning, jakt, fiske och användning av be-
kämpningsmedel. En inskränkning får innebära att tillträde till området för-
bjuds under hela eller delar av året.

Om det senare visar sig finnas nya skäl eller behövas ytterligare inskränk-

ningar för att uppnå syftet med skyddet, får länsstyrelsen eller kommunen
meddela beslut om detta.

6 §

Om det behövs för att tillgodose syftet med ett naturreservat, får läns-

styrelsen eller kommunen förplikta ägare och innehavare av särskild rätt till
fastighet att tåla sådana intrång som att det inom området

1. anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser,

badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar,

2. bereds tillträde till mark för allmänheten där allmänheten annars inte

har rätt att vistas,

3. utförs gallring, röjning, slåtter, plantering, betesdrift, avspärrning eller

liknande åtgärder, eller

4. genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av mark- och

vattenförhållanden.

7 §

Länsstyrelsen eller kommunen får helt eller delvis upphäva beslut som

den har meddelat enligt 4–6 §§, om det finns synnerliga skäl.

Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter som

den har meddelat för ett naturreservat, om det finns särskilda skäl. Ett beslut
om dispens upphör att gälla, om den åtgärd som avses med dispensen inte

SFS 1998:808

har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet
vann laga kraft.

Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall innan det beslutas om upphä-

vande eller dispens för ett sådant särskilt skyddsområde eller särskilt beva-
randeområde som anges i 28 § följer av 29 §.

Beslut om upphävande eller dispens får meddelas endast om intrånget i

naturvärdet kompenseras i skälig utsträckning på naturreservatet eller på nå-
got annat område.

8 §

Beslut i frågor om bildande eller ändring av naturreservat får inte strida

mot detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen
(1987:10). Mindre avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller be-
stämmelserna inte motverkas.

Kulturreservat

9 §

Ett mark- eller vattenområde får förklaras som kulturreservat i syfte att

bevara värdefulla kulturpräglade landskap. På ett sådant område skall be-
stämmelserna i 4–6 §§ tillämpas. Att det inom ett område finns en byggnad
eller anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne
eller fast fornlämning enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. hin-
drar inte att området förklaras som kulturreservat.

I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 7 och 8 §§.

Naturminne

10 §

Ett särpräglat naturföremål får av länsstyrelsen eller kommunen för-

klaras som naturminne, om det behöver skyddas eller vårdas särskilt. Förkla-
ringen får omfatta även det område på marken som krävs för att bevara na-
turföremålet och ge det behövligt utrymme.

Vad som i 5–8 §§ föreskrivs om naturreservat skall gälla även för natur-

minnen.

Biotopskyddsområde

11 §

Mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade

djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda får av rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förklaras som biotop-
skyddsområde. Sådana förklaringar får avse enskilda områden eller samtliga
områden av ett visst slag inom landet eller del av landet.

Inom biotopskyddsområde får inte bedrivas verksamhet eller vidtas åtgär-

der som kan skada naturmiljön. Om regeringen förordnar att samtliga områ-
den av visst slag skall vara biotopskyddsområden, får den i samband med be-
slutet meddela föreskrifter om att dispens kan medges för sådan verksamhet
eller sådana åtgärder. Dispens får endast medges om det finns särskilda skäl.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta de

åtgärder som behövs för att vårda biotopskyddsområde. Innan det vidtas nå-
gon åtgärd skall den som äger eller har särskild rätt till området underrättas
särskilt.

SFS 1998:808

SFS 1998:808

Ett beslut om biotopskyddsområde skall gälla omedelbart även om det

överklagas.

Djur- och växtskyddsområde

12 §

Om det utöver förbud enligt 8 kap. 1 och 2 §§ eller förbud och be-

gränsningar enligt jakt- och fiskelagstiftningen behövs särskilt skydd för en
djur- eller växtart inom ett visst område, får länsstyrelsen eller kommunen
meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller allmänhe-
tens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.

Strandskyddsområde

13 §

Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag.

Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens

friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och
växtlivet.

14 §

Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från

strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde). Området
får av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utvidgas
till högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att tillgodose något
av strandskyddets syften.

Ett beslut om att utvidga strandskyddet skall gälla omedelbart även om det

överklagas.

15 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för-

ordna att ett strandområde som uppenbart saknar betydelse för att tillgodose
strandskyddets syften inte skall vara omfattat av strandskydd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förordna

att ett strandskyddsområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av
områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10) inte längre skall
vara omfattat av strandskydd, om det finns särskilda skäl. Upphör området
att ingå i detaljplan eller att omfattas av områdesbestämmelser inträder åter
strandskydd.

16 §

Inom strandskyddsområde får inte

1. nya byggnader uppföras,
2. byggnader ändras så att de kan tillgodose ett väsentligen annat ändamål

än de tidigare har använts till,

3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för bebyggelse

som avses i 1 och 2,

4. andra anläggningar eller anordningar utföras som hindrar eller avhåller

allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas
fritt eller som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter,
eller

5. andra åtgärder vidtas som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur-

och växtarter.

17 §

Förbuden i 16 § gäller inte

SFS 1998:808

1. byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som behövs för

jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och som inte tillgodoser bo-
stadsändamål, eller

2. verksamheter eller åtgärder som har tillåtits av regeringen enligt 17 kap.

1, 3 eller 4 § eller till vilka tillstånd har lämnats enligt denna balk eller enligt
föreskrifter meddelade med stöd av denna balk.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva

att förbuden i 16 § inte skall gälla sådana byggnader, anläggningar eller an-
ordningar som utgör komplement till bebyggelse på en tomtplats och som
förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden.

18 §

Länsstyrelsen får meddela dispens från bestämmelserna i 16 §, om

det finns särskilda skäl. Om dispens meddelas, skall länsstyrelsen bestämma
i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas
för det avsedda ändamålet.

Ett beslut om dispens upphör att gälla, om den åtgärd som avses med dis-

pensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag
då beslutet vann laga kraft.

Miljöskyddsområde

19 §

Ett större mark- eller vattenområde får av regeringen förklaras som

miljöskyddsområde, om det krävs särskilda föreskrifter därför att området
eller en del av området är utsatt för föroreningar eller annars inte uppfyller
en miljökvalitetsnorm.

20 §

För miljöskyddsområde skall regeringen eller efter regeringens be-

myndigande länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter om skyddsåtgärder,
begränsningar och andra försiktighetsmått för verksamheter inom området
som behövs för att tillgodose syftet med området. Länsstyrelsen får meddela
dispens från föreskrifter som har meddelats för ett miljöskyddsområde, om
det finns särskilda skäl.

I 10 kap. finns särskilda bestämmelser om miljöriskområden.

Vattenskyddsområde

21 §

Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen för-

klaras som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång
som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt.

22 §

För ett vattenskyddsområde skall länsstyrelsen eller kommunen med-

dela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastighe-
ter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området. Om det
behövs, får länsstyrelsen eller kommunen föreskriva att skyltar eller stängsel
skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk för detta. Föreskrifterna
skall gälla omedelbart, även om de överklagas.

Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter som

den har meddelat för ett vattenskyddsområde, om det finns särskilda skäl.

SFS 1998:808

Marinvetenskaplig forskning

23 §

För att skydda den marina miljön får regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer föreskriva att marinvetenskaplig forskning inom
svenskt sjöterritorium inte får bedrivas från forskningsfartyg som är registre-
rade i eller tillhör en annan stat utan att det finns tillstånd för forskningen el-
ler utan att den har anmälts.

Tillstånd får begränsas till viss tid och förenas med villkor.

Interimistiska förbud

24 §

När en fråga har väckts om att ett område eller ett föremål skall skyd-

das som naturreservat, kulturreservat, naturminne eller vattenskyddsområde
eller om att ett redan skyddat sådant område eller föremål skall få utökat
skydd, får länsstyrelsen eller kommunen för viss tid dock högst tre år med-
dela förbud mot att sådana åtgärder vidtas utan tillstånd som berör området
eller föremålet och som strider mot syftet med det tilltänkta skyddet. Om det
finns särskilda skäl, får förbudet förlängas att gälla i ytterligare högst ett år.
Om det finns synnerliga skäl, får förbudet därefter förlängas att gälla i ytter-
ligare högst ett år.

Ett förbud enligt första stycket skall gälla omedelbart även om det över-

klagas.

Intresseprövning

25 §

Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall

hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att an-
vända mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får
därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodo-
ses.

26 §

Dispens enligt 7, 9–11, 18, 20 och 22 §§ från förbud eller andra före-

skrifter som meddelats med stöd av detta kapitel får ges endast om det är för-
enligt med förbudets eller föreskriftens syfte.

Förteckning över vissa naturområden

27 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall

fortlöpande föra en förteckning över naturområden som bör beredas skydd i
enlighet med internationella åtaganden eller nationella mål om skydd av så-
dana områden. Av förteckningen skall det framgå vilket internationellt åta-
gande eller nationellt mål som har föranlett att området har tagits upp i för-
teckningen.

Ett område som tagits upp i förteckningen skall prioriteras i det fortsatta

skyddsarbetet.

SFS 1998:808

Särskilt skydds- eller bevarandeområde

28 §

Regeringen får förklara ett naturområde som särskilt skyddsområde om

området enligt rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande
av vilda fåglar

3, senast ändrat genom kommissionens direktiv 97/49/EG4 är

särskilt betydelsefullt för skyddet av sådana fåglar.

Ett område som av Europeiska gemenskapernas kommission har utpekats

som ett område av intresse för gemenskapen skall av regeringen förklaras
som särskilt bevarandeområde enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21
maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter

5, senast

ändrat genom rådets direktiv 97/62/EG

Regeringen får efter samråd med kommissionen upphäva en förklaring en-

ligt första eller andra stycket, om områdets naturvärden inte längre motiverar
en sådan förklaring.

29 §

För ett område som förklarats som särskilt skyddsområde eller sär-

skilt bevarandeområde får beslut om helt eller delvis upphävande av områ-
desskydd, om dispens från skyddsföreskrifter eller om tillstånd enligt sådana
föreskrifter inte meddelas utan regeringens tillåtelse.

Detta gäller inte beslut om dispens eller tillstånd, om det är uppenbart att

verksamheten inte kommer att orsaka mer än obetydlig skada på områdets
naturvärden.

Ordningsföreskrifter

30 §

Föreskrifter om rätten att färdas och vistas inom ett område som

skyddas enligt detta kapitel och om ordningen i övrigt inom området får
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, om
det behövs för att tillgodose syftet med skyddet. I de fall kommunen beslutar
om skydd av ett område får den meddela sådana föreskrifter.

Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.

Delegation till kommun

31 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för-

ordna att en kommun i stället för länsstyrelsen skall ha de befogenheter som
länsstyrelsen har enligt 18 §.

8 kap. Särskilda bestämmelser om skydd för djur- och växtarter

1 §

Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet döda, skada

eller fånga vilt levande djur eller att ta bort eller skada sådana djurs ägg, rom
eller bon får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer. Sådana föreskrifter får meddelas, om det finns risk för att en vilt le-
vande djurart kan komma att försvinna eller utsättas för plundring eller om
det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av en

3 EGT nr L 103, 25.4.1979, s. 1 (Celex 379L0409).

4 EGT nr L 223, 13.8.1997, s. 9 (Celex 397L0049).

5 EGT nr L 206, 22.7.1992, s. 7 (Celex 392L0043).

6 EGT nr L 305, 8.11.1997, s. 42 (Celex 397L0062).

SFS 1998:808

sådan art. Förbudet får dock inte gälla fall då ett sådant djur måste dödas,
skadas eller fångas till försvar mot angrepp på person eller värdefull egen-
dom.

Särskilda bestämmelser gäller om att döda eller fånga vilt levande djur av

viss art, när åtgärden är att hänföra till jakt eller fiske.

2 §

Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet ta bort, skada

eller ta frö eller andra delar från vilt levande växter får meddelas av rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter
får meddelas, om det finns risk för att en vilt levande växtart kan komma att
försvinna eller utsättas för plundring eller om det krävs för att uppfylla Sve-
riges internationella åtaganden om skydd av en sådan art.

3 §

För att skydda vilt levande djur- eller växtarter eller naturmiljön får re-

geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrif-
ter om förbud mot eller särskilda villkor för att sätta ut exemplar av djur-
eller växtarter i naturmiljön.

Detta gäller inte när sådana föreskrifter finns i annan lag.
I 13 kap. finns särskilda bestämmelser om genetiskt modifierade organis-

mer.

4 §

För att skydda vilt levande djur- eller växtarter får regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om in- och ut-
försel, transport, förvaring, preparering och förevisning av djur och växter
eller handel med dem. Sådana föreskrifter får meddelas, om det behövs för
att uppfylla Sveriges internationella åtaganden på området eller av andra
skäl. Föreskrifterna får också reglera motsvarande befattning med ägg, rom
eller bon eller med andra produkter som har utvunnits av djur eller växter.

Föreskrifterna får innefatta förbud mot eller krav på tillstånd eller andra

särskilda villkor för sådana åtgärder som anges i första stycket.

5 §

Föreskrifter eller beslut i enskilda fall enligt detta kapitel skall gälla

omedelbart, även om de överklagas.

TREDJE AVDELNINGEN

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VISSA
VERKSAMHETER

9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Definitioner

1 §

Med miljöfarlig verksamhet avses

1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader

eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten,

2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan

medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än
som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller
grundvatten, eller

SFS 1998:808

3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan

medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, jonise-
rande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.

2 §

Med avloppsvatten avses

1. spillvatten eller annan flytande orenlighet,
2. vatten som använts för kylning,
3. vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som

inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning, eller

4. vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.

3 §

Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medi-

cinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är
ringa eller helt tillfällig.

Allmänna bestämmelser om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

4 §

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till skyddet för människors

hälsa eller miljön, får regeringen för en viss del av landet meddela föreskrif-
ter eller beslut om förbud mot att

1. släppa ut avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader el-

ler anläggningar, eller

2. lägga upp fasta ämnen.
Detta gäller om sådan verksamhet kan leda till att vattenområden, marken

eller grundvattnet kan förorenas eller på annat sätt påverkas menligt.

5 §

För att skydda människors hälsa eller miljön får regeringen, om det

framstår som mer ändamålsenligt än beslut i enskilda fall, också i andra fall
än som avses i 4 § i fråga om miljöfarlig verksamhet meddela föreskrifter
om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått. Så-
dana föreskrifter får också meddelas för att uppfylla Sveriges internationella
åtaganden. Om det finns särskilda skäl, får regeringen bemyndiga en myn-
dighet att meddela sådana föreskrifter.

Om det behövs, får regeringen meddela föreskrifter om sådana försiktig-

hetsmått som går utöver vad som följer av Sveriges medlemskap i Europe-
iska unionen eller andra internationella åtaganden.

Tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet

6 §

Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd

eller innan anmälan har gjorts

1. anlägga eller driva vissa slag av fabriker, andra inrättningar eller annan

miljöfarlig verksamhet,

2. släppa ut avloppsvatten i mark, vattenområde eller grundvatten,
3. släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta ämnen, om detta

kan leda till att mark, vattenområde eller grundvatten kan förorenas, eller

4. bedriva sådan miljöfarlig verksamhet som avses i 1–3, om den ändras

med avseende på tillverkningsprocess, reningsförfarande eller på något an-
nat sätt och det inte är fråga om en mindre ändring.

SFS 1998:808

Även om tillståndsplikt enligt första stycket inte har föreskrivits får till-

synsmyndigheten i enskilda fall förelägga en verksamhetsutövare att ansöka
om tillstånd, om verksamheten medför risk för betydande föroreningar eller
andra betydande olägenheter för människors hälsa eller miljön.

Den som bedriver eller avser att bedriva miljöfarlig verksamhet får ansöka

om tillstånd till verksamheten enligt denna balk även om det inte krävs till-
stånd.

7 §

Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat

sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För
detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar ut-
föras.

Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd eller

innan anmälan har gjorts inrätta eller ändra sådana avloppsanordningar eller
andra inrättningar.

Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter enligt an-

dra stycket.

8 §

Ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet prövas av miljödom-

stol.

Regeringen får föreskriva att ansökan om tillstånd för vissa slag av verk-

samheter skall prövas av länsstyrelsen. Om den miljöfarliga verksamheten
kan antas ha en liten miljöpåverkan, får regeringen föreskriva att en kommu-
nal nämnd skall pröva frågor om tillstånd. Tillstånd som rör Försvarsmakten,
Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt
skall alltid prövas av länsstyrelsen.

Anmälan om miljöfarlig verksamhet skall enligt vad regeringen föreskri-

ver göras till generalläkaren, länsstyrelsen eller kommunen.

Särskilda bestämmelser om hälsoskydd

9 §

Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på ett sådant

sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och hållas fria från
ohyra och andra skadedjur.

Ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall vidta de åtgär-

der som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja
olägenheter för människors hälsa.

10 §

Anläggningar för grundvattentäkter skall inrättas och användas på ett

sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer.

Om det inte krävs tillstånd enligt 11 kap., får en kommun föreskriva att

det ändå skall krävas tillstånd av kommunen eller anmälan till denna för att
inrätta och använda en ny anläggning för grundvattentäkt i områden där
knapphet på sött grundvatten råder eller kan befaras uppkomma. Detta gäller
om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa skall upp-
komma. Kommunen får också föreskriva anmälningsplikt för sådana anlägg-
ningar som redan finns inom angivna områden.

11 §

Regeringen får föreskriva att vissa djur inte utan särskilt tillstånd av

kommunen får hållas inom områden med detaljplan eller områdesbestäm-

SFS 1998:808

melser, om sådana föreskrifter behövs för att hindra att olägenheter för män-
niskors hälsa uppstår.

Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter.

12 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även i

andra fall än som avses i 10 och 11 §§ meddela de föreskrifter som behövs
till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Regeringen får överlåta åt
kommunen att meddela sådana föreskrifter.

I föreskrifter enligt första stycket får anges att verksamheter som kan

medföra olägenheter för människors hälsa inte får bedrivas eller att vissa an-
läggningar inte får inrättas utan att kommunen har lämnat tillstånd eller en
anmälan har gjorts till kommunen.

13 §

Kommunala föreskrifter som meddelas till skydd mot olägenheter för

människors hälsa får inte medföra onödigt tvång för allmänheten eller annan
obefogad inskränkning i den enskildes frihet.

10 kap. Förorenade områden

Ansvaret för utredning och efterbehandling

1 §

Detta kapitel skall tillämpas på mark- och vattenområden samt byggna-

der och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra skada eller
olägenhet för människors hälsa eller miljön.

2 §

Ansvarig för efterbehandling av sådana områden, byggnader eller an-

läggningar som anges i 1 § är den som bedriver eller har bedrivit en verk-
samhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen (verksam-
hetsutövare).

3 §

Kan inte någon verksamhetsutövare utföra eller bekosta efterbehand-

ling av en förorenad fastighet är var och en efterbehandlingsansvarig som
förvärvat fastigheten och vid förvärvet känt till föroreningarna eller då borde
ha upptäckt dem. Avser förvärvet en privatbostadsfastighet enligt 1 kap. 5 §
kommunalskattelagen (1928:370) ansvarar endast en förvärvare som känt till
föroreningen. I fråga om förorenad byggnad eller anläggning gäller det-
samma den som förvärvat den fastighet där byggnaden eller anläggningen är
belägen. Med förvärv av fastighet likställs förvärv av tomträtt.

Första stycket tillämpas inte när en bank har förvärvat en fastighet för att

skydda fordran enligt 2 kap. 8 § bankrörelselagen (1987:617).

4 §

Efterbehandlingsansvaret innebär att den ansvarige i skälig omfattning

skall utföra eller bekosta de efterbehandlingsåtgärder som på grund av föro-
reningar behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olä-
genhet uppstår för människors hälsa eller miljön. När ansvarets omfattning
skall bestämmas skall det beaktas hur lång tid som har förflutit sedan förore-
ningarna ägt rum, vilken skyldighet den ansvarige hade att förhindra fram-
tida skadeverkningar och omständigheterna i övrigt. Om en verksamhetsutö-
vare visar att han bidragit till föroreningen endast i begränsad mån, skall
även detta beaktas vid bedömningen av ansvarets omfattning.

SFS 1998:808

Preskriptionslagen (1981:130) är inte tillämplig på efterbehandingsansvar.

5 §

Den som äger en fastighet som efterbehandlas kan trots frihet från an-

svar enligt 2 eller 3 § förpliktas att i skälig utsträckning svara för kostnader
som motsvaras av den värdeökning på fastigheten som efterbehandlingen
medför.

6 §

Om flera verksamhetsutövare är ansvariga enligt 2 §, skall de svara so-

lidariskt i den utsträckning inte annat följer av att ansvaret är begränsat enligt
4 § första stycket. En verksamhetsutövare som visar att hans eller hennes bi-
drag till föroreningen är så obetydligt att det inte ensamt motiverar efterbe-
handling skall dock ansvara endast för den del som motsvarar bidraget.

Vad de solidariskt ansvariga har betalat skall fördelas mellan dem efter

vad som är skäligt med hänsyn till den omfattning i vilken var och en har
medverkat till föroreningen och till omständigheterna i övrigt.

7 §

Om flera fastighetsägare eller tomträttshavare är ansvariga enligt 3 §,

skall de svara solidariskt i den utsträckning annat inte följer av att ansvaret är
begränsat enligt 4 § första stycket.

Vad de solidariskt ansvariga har betalat skall fördelas mellan dem efter

vad som är skäligt med hänsyn till vad de insett vid förvärvet och omständig-
heterna i övrigt.

8 §

I frågor om ansvar för kostnader att utreda föroreningar inom ett sådant

mark- eller vattenområde eller en sådan byggnad eller anläggning som avses
i 1 § tillämpas 2–4 samt 6 och 7 §§.

Ägaren till en fastighet, byggnad eller anläggning som avses i första

stycket kan trots frihet från ansvar enligt 2 eller 3 § förpliktas att svara för ut-
redningskostnader som rör fastigheten i den utsträckning det är skäligt med
hänsyn till den nytta ägaren kan antas få av utredningen, de personliga eko-
nomiska förhållandena och omständigheterna i övrigt.

Upplysningsskyldighet

9 §

Den som äger eller brukar en fastighet skall oavsett om området tidi-

gare ansetts förorenat genast underrätta tillsynsmyndigheten om det upp-
täcks en förorening på fastigheten och föroreningen kan medföra skada eller
olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Miljöriskområden

10 §

Länsstyrelsen skall genom beslut förklara ett mark- eller vattenom-

råde för miljöriskområde om det är så allvarligt förorenat att det med hänsyn
till riskerna för människors hälsa och miljön är nödvändigt att föreskriva om
begränsningar i markanvändningen eller andra försiktighetsmått. Vid förkla-
ringen skall beaktas föroreningarnas hälso- och miljöfarlighet, förorenings-
graden, förutsättningarna för spridning och den omgivande miljöns känslig-
het.

SFS 1998:808

11 §

Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som är ansvarig enligt 8 § att

ge in den utredning som behövs för prövningen. I föreläggandet får länssty-
relsen föreskriva om tillträde för efterbehandling enligt 28 kap. 5 §. Länssty-
relsen kan även låta utföra nödvändig utredning på den ansvariges bekost-
nad.

12 §

När ett område förklaras som miljöriskområde skall länsstyrelsen be-

sluta om inskränkningar i markanvändningen eller om att vissa åtgärder som
fastighetsägare eller någon annan vill vidta skall vara förenade med villkor
eller skall föregås av en anmälan till tillsynsmyndigheten.

Sådana inskränkningar och sådan anmälningsplikt som anges i första

stycket får avse grävning, schaktning och markarbeten, bebyggelseåtgärder,
ändrad markanvändning samt andra åtgärder som kan innebära

– att belastningen av föroreningar i och omkring området kan komma
att öka,
– att den miljömässiga situationen annars försämras, eller
– att framtida efterbehandlingsåtgärder försvåras.
Länsstyrelsen får även besluta att sådana åtgärder inte får vidtas eller att

fastighet inte får överlåtas förrän nödvändiga markundersökningar har ut-
förts.

13 §

Länsstyrelsen skall ändra eller meddela nya villkor eller upphäva be-

slutet om miljöriskområde när ett miljöriskområde har efterbehandlats eller
när föroreningarna där av någon annan orsak minskat så att meddelade vill-
kor om inskränkningar i markanvändningen eller andra försiktighetsmått inte
längre är nödvändiga.

14 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela ytterligare föreskrifter om miljöriskområden.

11 kap. Vattenverksamhet

Kapitlets innehåll

1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om vattenverksamhet och vattenan-

läggningar. Bestämmelser om vattenverksamhet och vattenanläggningar
finns också i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverk-
samhet.

Definitioner

2 §

Med vattenverksamhet avses

1. uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra an-

läggningar i vattenområden, fyllning och pålning i vattenområden, bortle-
dande av vatten från eller grävning, sprängning och rensning i vattenområ-
den samt andra åtgärder i vattenområden om åtgärden syftar till att förändra
vattnets djup eller läge,

2. bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar för detta,
3. tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden samt utförande av

anläggningar och åtgärder för detta, och

SFS 1998:808

4. åtgärder som utförs för att avvattna mark, när det inte är fråga om avle-

dande av avloppsvatten, eller som utförs för att sänka eller tappa ur ett vat-
tenområde eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att var-
aktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål (markavvattning).

3 §

Med vattenanläggning avses en sådan anläggning som har kommit till

genom en vattenverksamhet, tillsammans med manöveranordningar som hör
till anläggningen.

4 §

Med vattenområde avses ett område som täcks av vatten vid högsta för-

utsebara vattenstånd.

5 §

Med vattentäkt avses bortledande av yt- eller grundvatten för vattenför-

sörjning, värmeutvinning eller bevattning.

Med vattenreglering avses ändring av vattenföringen i ett vattendrag till

förmån för annan vattenverksamhet.

Med vattenöverledning avses vattenreglering genom överföring av yt-

vatten från ett vattenområde till ett annat.

Särskilda förutsättningar för vattenverksamhet

6 §

En vattenverksamhet får bedrivas endast om dess fördelar från allmän

och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenhe-
terna av den.

I fråga om vissa vattenanläggningar finns ytterligare bestämmelser i 19

och 20 §§ elberedskapslagen (1997:228).

7 §

En vattenverksamhet skall utföras så att den inte försvårar annan verk-

samhet som i framtiden kan antas beröra samma vattentillgång och som
främjar allmänna eller enskilda ändamål av vikt. Detta krav gäller om vatten-
verksamheten kan utföras på detta sätt utan oskälig kostnad.

8 §

Den som vill bedriva en vattenverksamhet som kan skada fisket är skyl-

dig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga anord-
ningar för fiskens framkomst eller fiskets bestånd, släppa fram vatten för än-
damålet samt iaktta de villkor i övrigt som på grund av verksamheten kan
behövas till skydd för fisket i det vatten som berörs av vattenverksamheten
eller i angränsande vattenområde. Om nyttan av en ifrågasatt anordning eller
ett villkor inte skäligen kan anses motsvara den kostnad som verksamhetsut-
övaren därigenom skulle förorsakas, kan verksamhetsutövaren befrias från
en sådan skyldighet.

Vad som i denna paragraf sägs om fisk skall gälla även vattenlevande blöt-

djur och vattenlevande kräftdjur.

Bestämmelser om särskilda fiskeavgifter som får bestämmas i stället för

att det meddelas villkor enligt första stycket finns i 6 kap. 5 § lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

SFS 1998:808

Tillståndsplikt för vattenverksamhet

9 §

För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt denna balk, om inte nå-

got annat följer av bestämmelserna i detta kapitel. Ansökan om tillstånd till
vattenverksamhet prövas av miljödomstolen. Ansökan om tillstånd till mark-
avvattning prövas dock av länsstyrelsen, om den inte skall prövas av miljö-
domstolen enligt 7 kap. 19 och 20 §§ lagen (1998:812) med särskilda be-
stämmelser om vattenverksamhet.

Den som vill bedriva vattenverksamhet får ansöka om tillstånd även om

det inte krävs tillstånd för verksamheten.

Bestämmelser om skyldighet att begära prövning innan en anläggning för

bortledande av grundvatten tas ur bruk finns i 23 §.

10 §

Om det krävs tillstånd till en vattenverksamhet, får arbeten av större

omfattning i anslutning till verksamheten inte påbörjas innan tillstånd har
meddelats.

11 §

Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för

1. vattentäkt för en en- eller tvåfamiljsfastighets eller jordbruksfastighets

husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning,

2. utförande av anläggningar för odling av fisk, musslor eller kräftdjur, el-

ler

3. utförande av anläggningar för utvinning av värme, om åtgärden inte av-

ser vattentäkt.

12 §

Tillstånd enligt denna balk behövs inte, om det är uppenbart att var-

ken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens in-
verkan på vattenförhållandena.

Av 13 § följer att första stycket inte gäller markavvattning eller, i den ut-

sträckning regeringen föreskriver det, andra åtgärder för avvattning av mark.

13 §

Markavvattning får inte utföras utan tillstånd. Vidare krävs tillstånd, i

den utsträckning regeringen föreskriver det, för andra åtgärder som utförs för
att avvattna mark i de fall åtgärden kan förväntas få en bestående negativ ef-
fekt på växt- och djurlivet.

För dränering av jordbruksmark genom täckdikning med dräneringsrör

som har en största diameter av 300 millimeter krävs det dock tillstånd endast
om det är sannolikt att allmänna eller enskilda intressen skadas genom verk-
samheten.

Ett tillstånd till markavvattning eller annan åtgärd för att avvattna mark

skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka
skada på allmänna eller enskilda intressen. I tillståndet skall anges inom vil-
ken tid åtgärderna skall vara utförda.

Tillstånd enligt denna balk behövs inte för markavvattning i samband med

torvtäkt om koncession har lämnats enligt lagen (1985:620) om vissa torv-
fyndigheter m.m.

14 §

Regeringen får förbjuda markavvattning som skulle kräva tillstånd

enligt detta kapitel i områden där det är särskilt angeläget att våtmarkerna
bevaras.

SFS 1998:808

Länsstyrelsen får meddela dispens från ett förbud som meddelats enligt

första stycket om det finns särskilda skäl.

Om dispens meddelas enligt andra stycket fordras för utförandet av mark-

avvattningen att tillstånd söks enligt 9 §. Beslutet om dispens upphör att
gälla om tillstånd till markavvattningen meddelas.

15 §

Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för att utföra rensningar för

att bibehålla vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vat-
tendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har för-
ändrat sitt lopp.

Om arbetena berör en fastighet som tillhör någon annan, skall fastighetsä-

garen alltid underrättas innan arbetena påbörjas.

Om fisket kan skadas, skall anmälan om de planerade arbetena göras till

länsstyrelsen innan arbetena påbörjas.

16 §

Arbeten får utföras utan föregående tillstånd, om det till följd av en

skada eller för att förebygga en skada är nödvändigt att tillståndspliktiga
ändrings- eller lagningsarbeten utförs genast. Ansökan om godkännande av
arbetena skall dock göras snarast möjligt.

Åtgärder som strider mot bestämmelser om innehållande och tappning av

vatten får vidtas utan föregående tillstånd, om det är nödvändigt för att av-
värja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av någon annan
sådan orsak. Ansökan om godkännande av åtgärderna skall dock göras sna-
rast möjligt.

Underhållsansvar

17 §

Den som äger en vattenanläggning är skyldig att underhålla den så att

det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom änd-
ringar i vattenförhållandena. Om vattenanläggningen med stöd av en särskild
rättighet utförts på någon annans mark och äganderätten till anläggningen
övergått till markägaren till följd av att rättigheten upphört, kvarstår under-
hållsskyldigheten för den som var rättighetshavare.

Den som enligt 28 kap. 12 § har fått rätt att använda någon annans vatten-

anläggning är tillsammans med ägaren skyldig att underhålla anläggningen,
om inte miljödomstolen bestämt något annat.

I 20 och 21 §§ samt i 24 kap. 4 § andra stycket finns bestämmelser om

överflyttning av underhållsskyldigheten.

18 §

Den som är skyldig att underhålla en dammanläggning för vattenreg-

lering skall ersätta skada som orsakas av att anläggningen inte ger avsett
skydd mot utströmmande vatten (dammhaveri). Detta gäller även om varken
den underhållsskyldige eller någon som den underhållsskyldige svarar för
har vållat skadan.

En underhållsskyldig som visar att dammhaveriet orsakats av en krigs-

handling eller liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig eller
uppror är dock fri från ansvar.

SFS 1998:808

Utrivning m.m.

19 §

Tillstånd enligt denna balk skall alltid lämnas till utrivning av en vat-

tenanläggning i ytvatten, om inte förordnande meddelas enligt 20 §.

20 §

I stället för att lämna tillstånd att riva ut en vattenanläggning i ytvatten

får miljödomstolen på begäran av ägaren av en fastighet som skulle skadas
av utrivningen förordna att skyldigheten att underhålla anläggningen och
fullgöra övriga skyldigheter som ligger på anläggningens ägare skall övergå
på fastighetsägaren till dess något annat bestäms.

Till skydd för allmänna intressen får efter åtagande ett sådant förordnande

också meddelas för staten, en kommun eller ett vattenförbund.

Förordnande får inte meddelas, om det kan antas att fastighetsägaren inte

kan fullgöra skyldigheterna eller om det med hänsyn till den sökande eller
till allmänna intressen anses mera angeläget att anläggningen rivs ut.

Om ägaren av en vattenanläggning vållas skada av att anläggningen bibe-

hålls, skall den som övertar ansvaret för anläggningen betala skälig ersätt-
ning för skadan.

21 §

Om en fastighet övergår till en ny ägare och den tidigare ägaren är un-

derhållsskyldig efter övertagande enligt 20 § första stycket, svarar den nya
ägaren för de skyldigheter som följer av övertagandet.

Övertagandet enligt 20 § första stycket skall antecknas i fastighetsregist-

ret.

22 §

Om det kan uppkomma fara för allmänna eller enskilda intressen ge-

nom att en anläggning för bortledande av grundvatten helt eller delvis tas ur
bruk, skall anläggningens ägare hämta in miljödomstolens tillstånd.

Skälig ersättning skall betalas, om en sådan åtgärd medför skada på någon

annans egendom genom bestående ändring i vattenförhållandena.

Viss vattenverksamhet som har prövats i annan ordning

23 §

Tillstånd skall lämnas till följande vattenverksamhet, om inte något

annat följer av 2 kap. 9 §:

1. vattenverksamhet som vid prövning av annan verksamhet enligt 17 kap.

1 eller 3 §§ har angetts som ett villkor för verksamhetens utövande,

2. anläggande av broar och annan vattenverksamhet för väg, järnväg,

tunnelbana eller spårväg vars anläggande har prövats i särskild ordning,

3. anläggande av rörledningar i vatten som koncession har meddelats för

enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

4. verksamhet som bearbetningskoncession har meddelats för enligt lagen

(1985:620) om vissa torvfyndigheter.

12 kap. Täkter, jordbruk och annan verksamhet

Täkter

1 §

Det krävs tillstånd av länsstyrelsen för täkt av berg, sten, grus, sand,

lera, jord, torv eller andra jordarter. För husbehov får dock markinnehavare

SFS 1998:808

vidta sådana åtgärder utan tillstånd, om inte annat följer av föreskrifter som
har meddelats med stöd av andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva

att åtgärder enligt första stycket för markinnehavarens husbehov inte får vid-
tas utan tillstånd. Tillståndsplikt enligt detta stycke får föreskrivas om åtgär-
derna kan antas motverka hushållningen av de i första stycket angivna natur-
resurserna eller medföra en icke obetydlig skada på miljön.

Första och andra stycket gäller inte
1. åtgärder i vattenområden som kräver tillstånd enligt 11 kap.,
2. åtgärder som kräver tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinental-

sockeln, eller

3. täkt av torv som bearbetningskoncession har lämnats för enligt lagen

(1985:620) om vissa torvfyndigheter.

2 §

Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till täkt skall behovet av det

material som kan utvinnas vägas mot de skador på djur- och växtlivet och på
miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka. Tillstånd får inte lämnas till en
täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart
som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande.

Vid prövning av en ansökan om tillstånd för täkt av matjord skall beaktas

behovet av brukningsbar jordbruksmark.

3 §

Tillstånd till täkt får lämnas endast om det ställs säkerhet för de villkor

som skall gälla för tillståndet. Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen
befria den sökande från kravet på säkerhet. Ytterligare bestämmelser om sä-
kerhet finns i 16 kap. 3 §.

4 §

Ägaren eller annan innehavare av marken är skyldig att tåla åtgärder i

enlighet med villkor i täkttillståndet.

5 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om skyldighet för den som exploaterar en täkt som kräver
tillstånd enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av balken eller för den som bedriver stenkrossrörelse att lämna de upp-
gifter om verksamheten som behövs som underlag för planering av naturvår-
den.

Regeringen får föreskriva att den som innehar tillstånd till täkt som avses i

första stycket skall lämna uppgift till länsstyrelsen om vem som är exploatör
av täkten.

När uppgift saknas om vem som är exploatör av en täkt för vilken tillstånd

getts, skall vid tillämpningen av denna paragraf eller föreskrifter som med-
delats med stöd av paragrafen tillståndshavaren anses som exploatör av täk-
ten.

Anmälan för samråd

6 §

Kan en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller

anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i denna balk komma att väsent-
ligt ändra naturmiljön, skall anmälan för samråd göras hos den myndighet

SFS 1998:808

som utövar tillsynen enligt bestämmelser i 26 kap. eller bestämmelser som
har meddelats med stöd av samma kapitel.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om att det inom landet eller en del av landet alltid skall göras en
anmälan för samråd i fråga om särskilda slag av verksamheter eller åtgärder
som kan medföra skada på naturmiljön. Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om vilka uppgifter
en anmälan skall innehålla.

Verksamhet eller åtgärd som skall anmälas för samråd får påbörjas tidigast

sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten
medger något annat.

Den myndighet som avses i första stycket får förelägga den anmälnings-

skyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka
skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nöd-
vändigt för skyddet av naturmiljön, får myndigheten förbjuda verksamheten.
Bestämmelser om rätt till ersättning vid ett sådant föreläggande eller förbud
finns i 31 kap.

Miljöhänsyn i jordbruket

7 §

Med jordbruksmark avses i 8 och 9 §§ sådan åkermark och betesmark

som ingår i fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Bestämmelserna i
samma paragrafer skall dock inte tillämpas på jordbruksmark

1. som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbruk och

som därefter inte har taxerats, eller

2. som i detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen

(1987:10) är avsedd för annat ändamål än jordbruk.

8 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om den hänsyn till natur- och kulturvärden som skall tas vid
skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket, så-
som i fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt djur- och
växtlivet. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående mark-
användning inom den berörda delen av fastigheten avsevärt försvåras.

9 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-

skriva att jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion först efter anmälan
till länsstyrelsen, om inte åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på
brukningsenheten eller för natur- och kulturmiljön.

Första stycket gäller inte om marken tas i anspråk för verksamhet vars till-

låtlighet har prövats i särskild ordning.

10 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela de föreskrifter som skäligen kan behövas från miljöskyddssynpunkt i
fråga om

1. begränsningar av antalet djur i ett jordbruk,
2. försiktighetsmått för gödselhanteringen, och
3. växtodlingen.

3* SFS 1998:808

SFS 1998:808

Vilthägn

11 §

Vilthägn får inte uppföras utan tillstånd av länsstyrelsen på områden

där allmänheten får färdas fritt.

Vid tillståndsprövningen skall behovet av skydd för friluftslivet och natur-

miljön beaktas.

Tillstånd till vilthägn inom ett strandskyddsområde får meddelas endast

om det finns särskilda skäl.

Föreskrifter om tillståndsplikt

12 §

Regeringen får föreskriva om sådan tillståndsplikt för verksamheter

eller åtgärder som kan krävas till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen.

13 kap. Genteknik

Tillämpningsområde

1 §

Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas vid innesluten använd-

ning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer. Bestäm-
melserna skall också tillämpas när produkter som innehåller eller består av
sådana organismer släpps ut på marknaden.

Syftet med bestämmelserna är, utöver vad som sägs i 1 kap. 1 § första

stycket, att säkerställa att särskilda etiska hänsyn tas vid sådan verksamhet
som avses i första stycket.

2 §

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kapitlets till-

lämpning i fråga om organismer som har tagits fram med sådana beprövade
metoder för genetisk modifiering som har visat sig inte medföra några risker
från hälso- och miljösynpunkt.

Definitioner

3 §

Med organism avses en biologisk enhet som kan föröka sig eller föra

över genetiskt material.

4 §

Med genetiskt modifierad organism avses en organism där det gene-

tiska materialet har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt genom par-
ning eller naturlig rekombination.

5 §

Med innesluten användning avses en verksamhet där någon modifierar

organismer genetiskt eller odlar, förvarar, använder, transporterar, destruerar
eller gör sig kvitt sådana genetiskt modifierade organismer och där fysiska
hinder, eller en kombination av fysiska och kemiska eller biologiska hinder,
används för att begränsa dessa organismers kontakt med allmänheten och
miljön.

6 §

Med avsiktlig utsättning avses ett avsiktligt införande av genetiskt mo-

difierade organismer i miljön utan någon särskild inneslutning.

SFS 1998:808

7 §

Med uttrycket släppa ut på marknaden avses att tillhandahålla eller

göra en produkt tillgänglig för någon annan.

Krav på utredning för bedömning av skaderisker

8 §

Innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifie-

rade organismer skall föregås av en utredning. Den skall kunna läggas till
grund för en tillfredsställande bedömning av vilka hälso- och miljöskador
som organismerna kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlighet med
vetenskap och beprövad erfarenhet. En sådan utredning skall också göras
innan en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade orga-
nismer släpps ut på marknaden.

9 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela ytterligare föreskrifter om sådan utredning som avses i 8 §.

Etiska hänsyn och försiktighetsmått

10 §

Särskilda etiska hänsyn skall tas vid innesluten användning och av-

siktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer liksom när en produkt
som innehåller eller består av sådana organismer släpps ut på marknaden.

11 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått.

Tillståndskrav och anmälningsskyldighet

12 §

Det krävs tillstånd för att genomföra en avsiktlig utsättning av gene-

tiskt modifierade organismer eller för att släppa ut en produkt som innehåller
eller består av sådana organismer på marknaden.

13 §

Ett tillstånd får lämnas endast om verksamheten är etiskt försvarbar.

14 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om vad som krävs till skydd för människors hälsa och mil-
jön för att få tillstånd enligt 12 §.

15 §

Regeringen eller tillståndsmyndigheten får meddela föreskrifter om

undantag från tillståndskravet enligt 12 §.

16 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om krav på tillstånd till eller anmälan av innesluten använd-
ning av genetiskt modifierade organismer, om det behövs av hälso- eller mil-
jöskäl.

17 §

En ansökan om tillstånd och en anmälan görs hos den myndighet som

regeringen föreskriver.

Frågor om tillstånd skall prövas inom den tid som regeringen föreskriver.
Ett tillstånd gäller i fem år, om inte något annat sägs i tillståndsbeslutet.

SFS 1998:808

Märkning

18 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-

skriva att den som släpper ut en produkt som innehåller eller består av gene-
tiskt modifierade organismer på marknaden skall märka produkten.

Gentekniknämnden

19 §

En särskild nämnd, Gentekniknämnden, skall följa utvecklingen på

genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och ge råd om användningen
av gentekniken.

Regeringen meddelar föreskrifter om Gentekniknämndens uppgifter samt

bestämmelser om nämndens sammansättning och arbetsformer.

14 kap. Kemiska produkter och biotekniska organismer

Tillämpningsområde

1 §

Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas på kemiska produkter

och biotekniska organismer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva

att balkens bestämmelser om kemiska produkter skall tillämpas på en vara
som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt, om varan på
grund av sina egenskaper kan befaras medföra skada på människor eller mil-
jön eller andra intressen som skall skyddas genom denna balk.

Definitioner

2 §

Med kemisk produkt avses ett kemiskt ämne och beredningar av ke-

miska ämnen.

3 §

Med bioteknisk organism avses en sådan produkt som har framställts

särskilt i bekämpningssyfte eller något annat tekniskt syfte och som helt el-
ler delvis består av eller innehåller levande mikroorganismer, däribland vi-
rus, eller nematoder, insekter eller spindeldjur.

4 §

Med hantering av kemisk produkt eller bioteknisk organism avses en

verksamhet eller åtgärd som utgörs av tillverkning, bearbetning, behand-
ling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, de-
struktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga för-
faranden.

5 §

Med kemiskt bekämpningsmedel avses en kemisk produkt som är av-

sedd för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer,
däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller
skada på egendom.

Som kemiskt bekämpningsmedel skall inte anses
1. kemiska produkter som är avsedda att användas vid beredning av livs-

medel, läkemedel eller foder,

2. färger, fernissor, tjäror och andra kemiska produkter som är avsedda att

huvudsakligen begagnas för andra ändamål än som avses i första stycket, om

SFS 1998:808

de inte genom särskild benämning eller på något annat sätt anges vara av-
sedda som bekämpningsmedel.

6 §

Med biologiskt bekämpningsmedel avses en bioteknisk organism som

framställts särskilt för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mik-
roorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för männis-
kors hälsa eller skada på egendom.

Miljö- och hälsoutredning

7 §

Den som tillverkar eller till Sverige för in en kemisk produkt eller en

bioteknisk organism skall se till att det finns en tillfredsställande utredning
för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produkten eller orga-
nismen kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlighet med vetenskap
och beprövad erfarenhet. Den skall innehålla en bedömning av produktens
egenskaper från miljö- och hälsoskyddssynpunkt och visa

1. de ämnen eller organismer som kan ge produkten eller organismen far-

liga egenskaper,

2. arten och graden av de farliga egenskaperna,
3. de åtgärder som behövs för att skydda människors hälsa och miljön vid

hanteringen, och

4. de åtgärder som behövs för att ta hand om avfall från produkten eller

organismen.

Produktinformation

8 §

Den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller överlåter en

kemisk produkt eller bioteknisk organism skall genom märkning eller på an-
nat sätt lämna de uppgifter som behövs till skydd för människors hälsa eller
miljön (produktinformation).

Uppgiftsskyldighet

9 §

Den som yrkesmässigt hanterar eller för in till eller ut ur Sverige en ke-

misk produkt eller bioteknisk organism, skall till den myndighet som reger-
ingen bestämmer och i den omfattning regeringen eller efter regeringens be-
myndigande myndigheten föreskriver lämna de uppgifter om produkten eller
organismen och dess hantering som kan behövas för att bedöma de hälso- el-
ler miljörisker som är förknippade med produkten eller organismen samt
dess hantering, införsel eller utförsel.

Produktregister

10 §

Kemiska produkter som yrkesmässigt tillverkas i eller förs in till

Sverige skall registreras i ett produktregister enligt de föreskrifter som reger-
ingen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar. Registret
skall föras av den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen får föreskriva att det även skall finnas ett motsvarande pro-

duktregister för biotekniska organismer.

SFS 1998:808

Förhandsanmälan

11 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-

skriva att den som avser att tillverka eller till Sverige föra in en kemisk pro-
dukt eller bioteknisk organism som inte tidigare varit i bruk i landet, skall
göra en anmälan om tillverkningen eller införseln samt redovisa undersök-
ningsresultat och andra uppgifter. En sådan anmälan skall göras till den
myndighet som regeringen bestämmer och inom den tid som regeringen eller
myndigheten bestämmer.

Tillstånd

12 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om tillstånd för

1. import av särskilt farliga kemiska produkter och biotekniska organis-

mer från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen,

2. yrkesmässig överlåtelse av särskilt farliga kemiska produkter och bio-

tekniska organismer, och

3. annan hantering av särskilt farliga kemiska produkter och biotekniska

organismer.

Godkännande av bekämpningsmedel

13 §

Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel får inte importeras från

länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen, släppas ut på markna-
den eller användas utan att vara godkända enligt 14 § av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

14 §

Ett godkännande får lämnas om medlet är godtagbart från hälso- och

miljöskyddssynpunkt och behövs för de bekämpningsändamål som anges i 5
eller 6 §.

Är ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel redan godkänt i ett an-

nat medlemsland inom Europeiska unionen eller i ett land inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet i enlighet med rådets direktiv 91/414/EEG av
den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden

7, senast

ändrat genom kommissionens direktiv 97/73/EG

8 skall, om sökanden begär

det, medlet godkännas, om jordbruks-, växtskydds- och miljöförhållanden
som är relevanta för användningen av medlet är jämförbara.

Ett godkännande får meddelas för högst fem år. Om det finns särskilda

skäl får dock ett godkännande meddelas för högst tio år.

15 §

Ansökan om godkännande av ett kemiskt eller biologiskt bekämp-

ningsmedel skall göras hos den myndighet som regeringen bestämmer av
den som ansvarar för att produkten först släpps ut på marknaden inom Euro-
peiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Den
som ansöker om godkännande skall ha ett fast kontor inom gemenskapen el-
ler EES.

7 EGT nr L 230, 19.8.1991, s. 1 (Celex 391L0414).

8 EGT nr L 353, 24.12.1997, s. 26 (Celex 397L0073).

SFS 1998:808

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas i samband med en ansökan om
godkännande. Gäller ansökan ett bekämpningsmedel som redan är godkänt i
ett annat medlemsland inom Europeiska unionen eller i ett land inom EES
och den sökande begär det, får krav på upprepning av redan genomförda tes-
ter och analyser inte ställas, om jordbruks-, växtskydds- och miljöförhållan-
den som är relevanta för användningen av medlet är jämförbara.

Bemyndigande att medge undantag eller dispens

16 §

Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer föreskriva om undantag från kravet på tillstånd eller
godkännande enligt 12–15 §§. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen
eller myndigheten besluta om dispens i det enskilda fallet.

Sådana föreskrifter eller beslut får innehålla krav på anmälan innan en ke-

misk produkt eller bioteknisk organism saluhålls eller används.

Försiktighetsmått vid bekämpning

17 §

Andra kemiska produkter eller biotekniska organismer än sådana som

har godkänts eller som omfattas av undantag eller dispens enligt 13–16 §§
för att släppas ut på marknaden och användas som kemiska eller biologiska
bekämpningsmedel, får användas för bekämpning endast om det är uppen-
bart att användningen inte medför risker för människors hälsa eller miljön.

Spridning av bekämpningsmedel

18 §

Ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel skall spridas på ett så-

dant sätt att människors hälsa inte skadas eller människor vållas annan olä-
genhet och att miljöpåverkan blir så liten som möjligt. Åtgärder skall vidtas
för att motverka att medlet sprids utanför avsett spridningsområde.

Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel får inte spridas från luftfar-

tyg. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som re-
geringen bestämmer medge dispens i enskilda fall från detta förbud.

19 §

Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel som är avsedda för att

bekämpa lövsly får inte spridas över skogsmark. Inte heller får enskilda träd-
stammar behandlas med sådana bekämpningsmedel.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge

dispens från detta förbud om det behövs för vetenskaplig prövning.

20 §

Den myndighet som regeringen bestämmer får, om inte annat följer

av andra stycket, medge dispens från 19 § första stycket, om kravet enligt 6 §
skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om återväxt av skog inte rimligen kan
tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder. Vid bedömningen skall
hänsyn tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sam-
mansättning, spridningens inverkan på livsbetingelserna för växt- och djurli-
vet och andra allmänna intressen.

En kommun får besluta att dispens enligt första stycket inte får medges för

ett område inom kommunen, om det behövs med hänsyn till områdets bety-

SFS 1998:808

delse för friluftslivet, naturvården, den lokala befolkningens trivsel eller nå-
got annat kommunalt intresse.

Föreskrifter om bränslen

21 §

För att motverka utsläpp i luften av ämnen som kan medföra olägen-

het för människors hälsa eller miljön får regeringen i fråga om bränslen med-
dela föreskrifter som gäller bränslets kvalitet och egenskaper, förbränning,
handel, överlåtelse eller införsel till Sverige.

Regeringen får överlåta åt en myndighet eller kommun att meddela sådana

föreskrifter.

22 §

Bensin som är avsedd för motordrift eller uppvärmning och som inne-

håller högst 0,013 gram bly per liter vid 15

° C skall av den som tillverkar el-

ler yrkesmässigt till Sverige för in sådan bensin delas in i och tillhandahållas
i de miljöklasser som anges i bilaga till denna balk.

Skyldighet att underrätta om skadliga verkningar

23 §

Den som tillverkar eller släpper ut en kemisk produkt eller bioteknisk

organism på marknaden skall omedelbart underrätta den myndighet som re-
geringen bestämmer, om det efter ett tillstånd eller godkännande kommer
fram nya uppgifter om att den kemiska produkten eller biotekniska organis-
men eller resthalter av ett aktivt ämne i produkten eller organismen kan ha
skadliga effekter på människors hälsa, grundvattnet eller miljön i övrigt.

Sådan upplysningsskyldighet gäller även för kemiska produkter och bio-

tekniska organismer för vilka krav på tillstånd eller godkännande inte gäller,
om nya uppgifter kommer fram att produkten eller organismen kan ha cance-
rogena, mutagena eller reproduktionstoxiska egenskaper som kan antas på-
verka klassificeringen eller märkningen av produkten eller organismen.

Bemyndiganden att meddela ytterligare föreskrifter om villkor, krav på
tillstånd eller förbud m.m.

24 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i

fråga om hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter och biotek-
niska organismer meddela ytterligare föreskrifter i frågor som avses i 7, 8,
17, 18 och 23 §§ samt 2 kap. 2, 3 och 6 §§. Detsamma gäller föreskrifter
som behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer även i andra fall än som anges i
12–15 och 21 §§

1. föreskriva att en kemisk produkt eller bioteknisk organism inte får han-

teras, föras in i eller ut ur Sverige utan att tillstånd eller godkännande har
lämnats, och

2. föreskriva om särskilda villkor för hantering, införsel eller utförsel av

en sådan produkt eller organism.

25 §

Om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssyn-

punkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även i

SFS 1998:808

andra fall än som har angetts i detta kapitel förbjuda hantering, införsel eller
utförsel av en kemisk produkt eller en bioteknisk organism.

15 kap. Avfall och producentansvar

Definitioner

1 §

Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en av-

fallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig
att göra sig av med.

Regeringen meddelar föreskrifter om avfallskategorier enligt första

stycket.

2 §

Med hushållsavfall avses avfall som kommer från hushåll samt därmed

jämförligt avfall från annan verksamhet.

3 §

Med hantering av avfall avses en verksamhet eller åtgärd som utgörs av

insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall.

4 §

Med producent avses

1. den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller säljer en vara

eller en förpackning, eller

2. den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall som kräver

särskilda åtgärder av renhållnings- eller miljöskäl.

5 §

Med fastighetsinnehavare avses i detta kapitel den som äger fastigheten

eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall
anses som fastighetsägare.

Producentansvar

6 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om skyldighet för producenter att se till att avfall samlas in,
transporteras bort, återvinns, återanvänds eller bortskaffas på ett sätt som kan
krävas för en hälso- och miljömässigt godtagbar avfallshantering. Sådana fö-
reskrifter får meddelas i fråga om avfallet av de varor eller förpackningar
som producenterna tillverkar, för in till Sverige eller säljer och avfallet från
sådan verksamhet som de bedriver.

7 §

Föreskrifter enligt 6 § får även avse krav på förpackningars samman-

sättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet.

Föreskrifterna får vidare avse skyldighet för producenterna att
1. märka en vara eller en förpackning,
2. lämna uppgifter av betydelse för producentansvaret om vilka ämnen

och material som en vara eller en förpackning innehåller samt om insamling,
återanvändningsgrad, återvinningsgrad eller andra förhållanden.

SFS 1998:808

Den kommunala renhållningsskyldigheten

8 §

Varje kommun skall, om inte annat föreskrivs med stöd av 6 §, svara

för att

1. hushållsavfall inom kommunen transporteras till en behandlingsanlägg-

ning, om det behövs för att tillgodose såväl skyddet för människors hälsa
och miljön som enskilda intressen, och

2. hushållsavfall från kommunen återvinns eller bortskaffas.
När kommunen planlägger och beslutar hur denna skyldighet skall fullgö-

ras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavares och nyttjanderättshavares möj-
ligheter att själva ta hand om hushållsavfallet på ett sätt som är godtagbart
med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Kommunen skall i
sin planering och i sina beslut vidare beakta att borttransporten anpassas till
de behov som finns hos olika slag av bebyggelse.

I sådana planer och beslut skall anges under vilka förutsättningar fastig-

hetsinnehavare och nyttjanderättshavare själva får ta hand om hushållsavfall
och, när föreskrifter enligt 10 § gäller, annat avfall som uppkommit hos dem.

9 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela närmare föreskrifter om hanteringen av avfall. Regeringen får överlåta
åt kommunerna att meddela sådana föreskrifter.

10 §

Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen i fråga om an-

nat avfall än hushållsavfall inom en kommun meddela föreskrifter om

1. att avfallet skall transporteras bort genom kommunens försorg,
2. att kommunen skall se till att avfallet återvinns eller bortskaffas.
Detta gäller inte i de fall som föreskrifter om producentansvar har medde-

lats med stöd av 6 §.

Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter enligt

första och andra stycket.

Kommunal renhållningsordning

11 §

För varje kommun skall det finnas en renhållningsordning som skall

innehålla de föreskrifter om hantering av avfall som gäller för kommunen
och en avfallsplan. I renhållningsordningen skall sådana förutsättningar
anges som avses i 8 § tredje stycket. Avfallsplanen skall innehålla uppgifter
om avfall inom kommunen och om kommunens åtgärder för att minska av-
fallets mängd och farlighet.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före-

skrifter om avfallsplanens innehåll.

12 §

Om renhållningsordningar med stöd av regeringens bemyndigande

skall beslutas av kommunerna, skall de antas av kommunfullmäktige.

13 §

När ett förslag till renhållningsordning upprättas, skall kommunen på

lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med fastighetsinnehavare och
myndigheter som kan ha ett väsentligt intresse i saken.

Innan förslaget till renhållningsordning antas, skall det ställas ut till

granskning under minst fyra veckor.

SFS 1998:808

14 §

Kungörelse om att förslag till renhållningsordning ställs ut skall utfär-

das i ortstidning före utställningstidens början. Kungörelsen skall innehålla
uppgift om förslagets huvudsakliga innebörd, var det ställs ut och inom vil-
ken tid och till vem invändningar mot förslaget skall lämnas.

15 §

Bestämmelserna i 13 och 14 §§ gäller även förslag till ändring i en

renhållningsordning.

En kommun behöver inte ställa ut ett förslag till ändring i renhållningsord-

ningen, om det berör endast ett mindre antal fastighetsinnehavare eller änd-
ringen annars är av begränsad omfattning.

16 §

Regeringen får föreskriva att den som yrkesmässigt bedriver verksam-

het som ger upphov till avfall skall lämna kommunen de uppgifter som be-
hövs som underlag för kommunens renhållningsordning. Regeringen får
överlåta åt kommunerna att meddela sådana föreskrifter.

17 §

Kommunen är skyldig att utöver vad som följer av renhållningsord-

ningen transportera bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren eller nytt-
janderättshavaren begär det och det inte är oskäligt med hänsyn till omstän-
digheterna.

Hantering av avfall

18 §

När avfall skall transporteras genom kommunens eller en producents

försorg, får avfall inte komposteras eller grävas ned eller på annat sätt åter-
vinnas eller bortskaffas av fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren.

Vad som sägs i första stycket gäller dock inte om avfallet kan tas om hand

på fastigheten utan risk för olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Kommunen får i enskilda fall tillåta fastighetsinnehavare eller nyttjande-

rättshavare att själva ta hand om avfall som uppkommit hos dem och som an-
nars skall tas om hand av kommunen, om de kan göra detta på ett sätt som är
betryggande för människors hälsa och miljön och det finns särskilda skäl för
en sådan dispens.

Även om tillstånd inte krävs, får tillstånd sökas hos kommunen för sådan

verksamhet eller sådana åtgärder som avses i andra stycket.

19 §

Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller andra

hälso- eller miljöskäl, får regeringen meddela föreskrifter som innebär att ett
visst slag av avfall skall förvaras och transporteras bort skilt från annat avfall
samt meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för ändamålet. Reger-
ingen får överlåta åt en myndighet eller åt kommunerna att meddela sådana
föreskrifter.

20 §

Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller andra

hälso- eller miljöskäl, får regeringen meddela föreskrifter om förbud mot de-
ponering av brännbart och organiskt avfall.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet medge dispens från förbu-
den som avses i första stycket.

SFS 1998:808

21 §

Om avfall skall transporteras genom kommunens försorg, får inte nå-

gon annan än kommunen eller den som kommunen anlitar för ändamålet ta
befattning med transporten.

Om avfallet skall transporteras genom en producents försorg, får rege-

ringen meddela föreskrifter om att inte någon annan än producenten eller
den producenten anlitar för ändamålet får ta befattning med transporten.

Bemyndigande att meddela föreskrifter om visst avfall

22 §

Om det behövs för att främja återanvändning av delar eller återvin-

ning av material av sådana skrotbilar som avses i bilskrotningslagen
(1975:343), får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter om yrkesmässig demontering och annat liknande yrkes-
mässigt omhändertagande av skrotbilar.

23 §

Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller andra

hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer meddela föreskrifter om

1. yrkesmässig förbehandling av avfall, såsom demontering och sortering,

som utgörs av elektriska och elektroniska produkter, och

2. att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som syftar till att förbe-

handla avfall, såsom demontering och sortering, som utgörs av elektriska
och elektroniska produkter skall ha personal eller kvalitetssystem som certi-
fierats av ett organ som ackrediterats enligt lagen (1992:1119) om teknisk
kontroll.

24 §

Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller andra

hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer meddela föreskrifter om förbud mot deponering, förbränning och
fragmentering av avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter
innan avfallet förbehandlats enligt 23 §.

Bemyndigande att meddela föreskrifter om tillståndsplikt m.m.

25 §

Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om

1. att avfall får transporteras yrkesmässigt endast av den som har tillstånd

eller är anmäld hos den myndighet som regeringen bestämmer eller att andra
särskilda villkor skall gälla för sådan verksamhet, och

2. att den som i yrkesmässig verksamhet ger upphov till annat avfall än

hushållsavfall skall lämna det för borttransport till den som innehar tillstånd
till transportverksamhet eller är anmäld hos föreskriven myndighet.

Tillstånd enligt första stycket 1 skall sökas hos den myndighet som rege-

ringen föreskriver.

26 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om att den som i yrkesmässig verksamhet ger upphov till
annat avfall än hushållsavfall eller yrkesmässigt hanterar annat avfall än hus-
hållsavfall skall lämna uppgift om avfallets art, sammansättning och mängd

SFS 1998:808

samt uppgift om varifrån avfallet kommer och var avfallet lämnas. Uppgif-
terna skall lämnas till den kommunala nämnd som är tillsynsmyndighet.

27 §

Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att de som
yrkesmässigt samlar in eller för någon annans räkning yrkesmässigt ombe-
sörjer bortskaffande eller återvinning av avfall skall vara anmälda hos den
myndighet som regeringen föreskriver. Detta gäller inte den som omfattas av
tillstånds- eller anmälningsplikt enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av 25 § eller annars enligt denna balk.

Bemyndigande att meddela föreskrifter om avfall med anledning av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen

28 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela de föreskrifter om avfall, avfallsplanering och begränsningar i fråga om
avfallstransporter som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Bemyndigande att meddela föreskrifter för försvaret

29 §

Regeringen eller efter regeringens bestämmande generalläkaren får

meddela särskilda föreskrifter för Försvarsmakten, Fortifikationsverket, För-
svarets materielverk och Försvarets radioanstalt som avviker från vad som
föreskrivs i detta kapitel.

Nedskräpning

30 §

Ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har till-

träde eller insyn till.

Dumpning

31 §

Inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon får avfall inte dum-

pas, vare sig som fast ämne, vätska eller gas. Avfall får inte heller dumpas
från svenska fartyg eller luftfartyg i det fria havet. Avfall som är avsett att
dumpas i det fria havet får inte föras ut ur landet eller ur den ekonomiska zo-
nen.

Vad som sägs om dumpning gäller också i fråga om förbränning av avfall.

32 §

Vad som sägs i 31 § första stycket gäller inte sådana utsläpp av skad-

liga ämnen från fartyg som regleras genom lagen (1980:424) om åtgärder
mot förorening från fartyg.

33 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får ge-

nom beslut i det enskilda fallet medge dispens från 31 § första stycket, om
avfallet kan dumpas utan olägenhet för människors hälsa och miljön.

Om det genom dumpning uppkommer olägenhet som inte förutsågs när

medgivandet gavs, får den myndighet som har lämnat medgivandet meddela
föreläggande i syfte att avhjälpa olägenheten. Om olägenheten inte avhjälps
eller villkor eller föreskrifter åsidosätts, får medgivandet återkallas.

SFS 1998:808

FJÄRDE AVDELNINGEN

PRÖVNINGEN AV MÅL OCH ÄRENDEN

16 kap. Allmänt om prövningen

Prövningsmyndigheter

1 §

Regeringen, länsstyrelserna och andra förvaltningsmyndigheter, kom-

munerna, miljödomstolarna, Miljööverdomstolen och Högsta domstolen
prövar mål och ärenden enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade
med stöd av balken. I fråga om prövningen av mål om straff eller förver-
kande enligt 29 kap. gäller dock vad som är föreskrivet om brottmål i all-
mänhet.

Närmare bestämmelser om vilka mål och ärenden som prövas av respektive

prövningsmyndighet finns i 17 kap. 1–4 §§, 18 kap. 1–2 §§, 19 kap. 1–2 §§,
20 kap. 2 §, 23 kap. 1 § samt 23 kap. 9 §.

Beslut eller dom om återkallelse av tillstånd, dispens, godkännande och

förbud mot fortsatt verksamhet samt omprövning av tillstånd eller villkor
meddelas av tillståndsmyndigheten.

Tillstånd, godkännande och dispens

2 §

Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt före-

skrifter meddelade med stöd av balken, får lämnas för begränsad tid. Reger-
ingen får meddela ytterligare föreskrifter om sådan tidsbegränsning.

Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter

meddelade med stöd av balken, får förenas med villkor.

Bestämmelser om vilka mål som är ansökningsmål finns i 21 kap. 1 § och

bestämmelser om vad en ansökan i ett ansökningsmål skall innehålla finns i
22 kap. 1 §. Regeringen får meddela föreskrifter om vad en ansökan i ett
ärende skall innehålla.

3 §

Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt före-

skrifter meddelade med stöd av balken, får för sin giltighet göras beroende
av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostna-
derna för efterbehandling och andra återställningsåtgärder som verksamhe-
ten kan föranleda. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behö-
ver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att ställd säkerhet inte längre är tillräcklig, får den myn-

dighet som prövar frågan om tillstånd, godkännande eller dispens besluta om
ytterligare säkerhet.

I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbal-

ken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av läns-
styrelsen.

4 §

Tillstånd eller dispens får inte meddelas i strid mot detaljplan eller om-

rådesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10). Mindre avvikelser
får dock göras om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas.

5 §

Tillstånd, godkännande eller dispens får inte meddelas för en ny verk-

samhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Verksamhe-

SFS 1998:808

ten får dock tillåtas, om verksamhetsutövaren vidtar sådana åtgärder att olä-
genheterna från annan verksamhet upphör eller minskar så att möjligheterna
att uppfylla miljökvalitetsnormen ökar i inte obetydlig utsträckning.

6 §

Tillstånd, godkännande eller dispens kan vägras den som inte har full-

gjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, godkännande eller dispens.
Detsamma gäller när någon tidigare har underlåtit att ansöka om nödvändigt
tillstånd, godkännande eller dispens. Har sådan underlåtelse förekommit kan
tillstånd, godkännande eller dispens vägras också om sökanden eller någon
som på grund av ägar- eller ansvarsförhållanden har väsentlig anknytning till
sökandens verksamhet, har eller har haft sådan anknytning till den verksam-
het där underlåtelsen har förekommit.

7 §

Vid prövningen enligt denna balk skall hänsyn tas till andra verksam-

heter eller särskilda anläggningar som kan antas bli behövliga för att verk-
samheten skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

8 §

Om två eller flera som bedriver eller avser att bedriva verksamhet kom-

mer överens om att vidta åtgärder för att förebygga eller motverka olägenhe-
ter för människors hälsa och miljön, får villkor som avses i 2 § andra stycket
omfatta två eller flera verksamheter. Som förutsättning för detta gäller att
möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. ökar eller att
fördelar från hälso- och miljösynpunkt uppnås på något annat sätt.

Frågor enligt första stycket får avgöras genom gemensamt beslut om till-

stånd som innehåller villkor för verksamheterna eller genom skilda beslut
med gemensamma villkor.

9 §

Tillstånd eller dispens och upphävande av tillstånd eller dispens får för-

enas med skyldighet att utföra eller bekosta

1. särskild undersökning av berört område,
2. särskilda åtgärder för att bevara berört område, och
3. särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen

som verksamheten medför.

Denna paragraf innebär inte någon inskränkning av en efterbehandlings-

ansvarigs skyldigheter enligt 10 kap.

10 §

Om en vattenverksamhet har bedrivits utan tillstånd, är verksamhets-

utövaren bevisskyldig i fråga om de förhållanden som rådde i vattnet innan
verksamheten sattes i gång.

11 §

Om mål eller ärenden enligt denna balk om tillstånd eller dispens till

skilda verksamheter prövas samtidigt och verksamheterna på grund av att de
berör samma naturresurs eller av någon annan orsak inte kan utövas vid si-
dan av varandra i enlighet med ansökningarna, skall verksamheterna om
möjligt jämkas så att de kan komma till stånd utan väsentlig nackdel för nå-
gon av dem. Om en sådan jämkning inte kan göras, skall företräde ges åt den
verksamhet som bäst stämmer överens med 3 kap.

Första stycket gäller inte om en samfällighet för de särskilda verksamhe-

terna bildas enligt lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vatten-
verksamhet.

SFS 1998:808

Rätt att överklaga

12 §

Överklagbara domar eller beslut får överklagas av

1. den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom el-

ler henne emot,

2. en lokal arbetstagarorganisation som organiserar arbetstagare i den

verksamhet som avses med beslutet, såvitt avser domar och beslut i frågor
om tillstånd till miljöfarlig verksamhet,

3. en central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbe-

stämmande i arbetslivet, motsvarande organisation på arbetsgivarsidan samt
en sammanslutning av konsumenter, såvitt avser beslut som en länsstyrelse
eller en central förvaltningsmyndighet har meddelat med stöd av bemyndi-
gande enligt 14 kap., förutsatt att beslutet inte avser ett särskilt fall, och

4. den myndighet, kommunala nämnd eller annan som enligt vad som är

särskilt föreskrivet i balken eller i föreskrifter meddelade med stöd av balken
har rätt att överklaga.

Denna paragraf innebär inte någon inskränkning av rätten att överklaga

enligt bestämmelser i rättegångsbalken.

13 §

Överklagbara domar eller beslut får överklagas av en ideell förening

som enligt sina stadgar har till ändamål att tillvarata naturskydds- eller mil-
jöskyddsintressen, såvitt avser domar och beslut om tillstånd, godkännande
eller dispens enligt denna balk. För att få överklaga domar och beslut skall
en förening ha bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år och ha lägst
2 000 medlemmar.

Ideell förening får dock inte överklaga beslut som rör Försvarsmakten,

Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.

En miljöorganisation som vill överklaga en dom eller ett beslut som avses

i första stycket skall göra det innan tiden för överklagande gått ut för dem
som varit parter eller annars såsom sakägare haft klagorätt i målet eller ären-
det.

17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning

Obligatorisk tillåtlighetsprövning

1 §

Regeringen skall pröva tillåtligheten av nya verksamheter av följande

slag:

1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,
2. massafabriker och pappersbruk,
3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung petrokemisk produktion,
4. fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel,
5. cementfabriker,
6. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen en-

ligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för att
bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för framställ-
ning av kärnbränsle,

7. förbränningsanläggningar, om anläggningen har en tillförd effekt om

minst 200 megawatt,

8. gruppstationer för vindkraft med tre eller flera vindkraftsaggregat med

en sammanlagd uteffekt av minst tio megawatt,

SFS 1998:808

9. anläggningar för lagring av minst 50 miljoner normalkubikmeter natur-

gas,

10. anläggningar för behandling av farligt avfall, om huvuddelen av det

avfall som avses bli behandlat i anläggningen kommer från andra inrätt-
ningar och mer än 10 000 ton farligt avfall årligen förbränns eller på annat
sätt återvinns eller bortskaffas vid anläggningen,

11. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de områden

som anges i 4 kap. 5 §,

12. vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekt av

minst 20 megawatt,

13. vattenregleringar varigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin av minst

100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter under
veckan,

14. vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från vattendrag el-

ler sjöar med en normal oreglerad lågvattenföring av minst tio kubikmeter i
sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet, om därigenom en sådan
mängd vatten tas i anspråk att vattenföringen understiger fyra femtedelar av
den normala oreglerade lågvattenföringen,

15. grundvattentäkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än

10 000 kubikmeter om dygnet, om inte minst nio tiondelar av det uttagna
vattnet återförs till grundvattenmagasinet,

16. andra vattenregleringar, vattenöverledningar och vattenbortledningar

än som har angetts förut, om verksamheten avser någon av sjöarna Vänern,
Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget
kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande slag,

17. byggande av plattformar som är avsedda att användas vid utvinning av

olja eller gas inom havsområden samt annan än helt tillfällig ankring eller
förtöjning av sådana plattformar för reparation, ombyggnad eller av någon
annan anledning,

18. motorvägar och motortrafikleder samt andra vägar med minst fyra

körfält och en sträckning av minst tio kilometer,

19. järnvägar avsedda för fjärrtrafik och anläggande av nytt spår på en

sträcka av minst fem kilometer för befintliga järnvägar för fjärrtrafik,

20. allmänna farleder,
21. flygplatser med en banlängd av minst 2 100 meter.

2 §

Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst fall avstå från att

pröva en verksamhet som sägs i 1 §.

Tillåtlighetsprövning efter förbehåll

3 §

Regeringen får för ett visst fall förbehålla sig att pröva tillåtligheten av

en verksamhet som inte omfattas av kravet på prövning enligt 1 §, om

1. verksamheten i betraktande av de intressen som denna balk enligt

1 kap. 1 § skall främja kan antas få betydande omfattning eller bli av in-
gripande slag,

2. verksamheten utanför ett område som enligt 7 kap. 28 § första eller an-

dra stycket har förklarats som särskilt skyddsområde eller särskilt bevaran-
deområde, kan antas mer än obetydligt skada naturvärdet inom området,

3. verksamheten omfattas av bestämmelserna i 4 kap. 6 § tredje stycket.

SFS 1998:808

Rätten till förbehåll enligt första stycket 2 gäller enbart verksamhet som är

tillståndspliktig enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av
balken.

Om ett mål eller ärende enligt denna balk pågår om tillståndsprövning av

verksamheten, skall regeringen omedelbart lämna besked om förbehållet till
den tillståndsprövande miljödomstolen eller myndigheten.

4 §

I samband med prövningen av en verksamhet enligt 1 eller 3 § får rege-

ringen förbehålla sig prövningen av tillåtligheten av en annan verksamhet,
om ansökan avser tillstånd till båda verksamheterna och dessa hänger sam-
man med varandra eller om det är fråga om jämkning eller företräde mellan
verksamheterna enligt 16 kap. 11 §. För ett sådant förbehåll gäller 3 § tredje
stycket.

Underrättelse

5 §

En myndighet eller kommun som inom sitt verksamhetsområde får

kännedom om en verksamhet som avses i 3 § skall underrätta regeringen om
verksamheten.

Kommunfullmäktiges tillstyrkan

6 §

Regeringen får tillåta en verksamhet som avses i 1 § 1–11 och 17 en-

dast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta.

Samma förutsättning för regeringens tillåtlighet gäller också i fråga om

verksamheter som avses i 3 § första stycket 1 eller 4 §, om de avser annat än
vattenverksamhet eller trafikanläggningar.

Trots vad som sägs i första stycket får regeringen tillåta en verksamhet

som sägs i 1 § 6, om det är fråga om mellanlagring eller slutlig förvaring av
kärnämne eller kärnavfall, eller verksamhet som sägs i 1 § 7, 8, 9 eller 10,
om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att verksamheten
kommer till stånd. Detta gäller dock inte om en annan plats bedöms vara
lämpligare för verksamheten eller om en lämplig plats har anvisats för verk-
samheten inom en annan kommun som kan antas godta en placering där.

Villkor för att tillgodose allmänna intressen

7 §

Om regeringen finner att en verksamhet får komma till stånd enligt

detta kapitel, får regeringen besluta om särskilda villkor för att tillgodose all-
männa intressen.

18 kap. Regeringens prövning av överklagade avgöranden m.m.

1 §

Regeringen prövar efter överklagande

1. beslut av statliga myndigheter i frågor som rör bildande, ändring eller

upphävande av nationalparker, naturreservat, kulturreservat, naturminnen,
strandskyddsområden, miljöskyddsområden eller vattenskyddsområden,
utom frågor om ersättning, och

2. beslut av generalläkaren enligt denna balk eller enligt föreskrifter med-

delade med stöd av balken.

SFS 1998:808

2 §

Regeringens prövning av frågor som avses i 17 kap. 1 § sker efter över-

lämnande, om tillståndsplikt gäller för verksamheten.

19 kap. Förvaltningsmyndigheternas och kommunernas
prövning

Allmänt om prövningen

1 §

Förvaltningsmyndigheterna och kommunerna prövar ärenden enligt

vad som är föreskrivet i balken eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av balken.

Kommuners beslut i frågor som rör bildande, ändring eller upphävande av

naturreservat, kulturreservat, naturminnen, strandskyddsområden eller vat-
tenskyddsområden, utom frågor om ersättning, får överklagas hos länsstyrel-
sen om inte annat är särskilt föreskrivet. Kommunala nämnders beslut i sär-
skilda fall får överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskri-
vet.

Länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut i särskilda fall får

överklagas hos miljödomstol enligt 20 kap. 2 § andra stycket.

2 §

Om en förvaltningsmyndighet eller kommun finner att en verksamhet

eller åtgärd endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första stycket eller 10 § skall
förvaltningsmyndigheten eller kommunen med eget yttrande överlämna frå-
gan till regeringens avgörande. Detsamma gäller om regeringen skall pröva
tillåtligheten enligt 17 kap. 1 § eller om regeringen har förbehållit sig pröv-
ningen av tillåtligheten enligt 17 kap. 3 §.

Att det finns en skyldighet att underrätta regeringen om verksamhet enligt

17 kap. 3 § framgår av 17 kap. 5 §.

3 §

Vad som sägs i 21 kap. 3 § om handläggningen vid miljödomstol gäller

även för en länsstyrelse om ärendet annars skulle ha prövats av en kommun.

Särskilt om prövningen av miljöfarlig verksamhet

4 §

Länsstyrelser eller kommunala nämnder skall

1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda den

som kan beröras av verksamheten tillfälle att yttra sig,

2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsent-

liga intressen att bevaka i saken,

3. hålla sammanträde med den som saken angår och besiktning på platsen

om det behövs för utredningen i ärendet, samt

4. underrätta den som gjort en ansökan eller kommit med synpunkter ge-

nom någon annan än honom eller henne själv och ge honom eller henne till-
fälle att yttra sig om inte annat följer av 17 § förvaltningslagen (1986:223).

5 §

I ärenden som prövas av länsstyrelser eller kommunala nämnder skall

tillämpas bestämmelserna i

1. 22 kap. 1 § första stycket om ansökans form och innehåll,
2. 22 kap. 2 § om en ansökans ingivande och brister i den,
3. 22 kap. 3 § om kungörelses innehåll,

SFS 1998:808

4. 22 kap. 6 § om talerätt,
5. 22 kap. 9 § om rätt att företräda fastighet,
6. 22 kap. 12 § om sakkunniga,
7. 22 kap. 13 § om undersökning på platsen,
8. 22 kap. 25 § första stycket 1–3 och 5–10 samt andra stycket sista me-

ningen och tredje stycket om tillståndsdoms innehåll,

9. 22 kap. 26 § om särskild dom,
10. 22 kap. 27 § första stycket, andra stycket andra meningen samt tredje

stycket första meningen om uppskjutna frågor och provisoriska föreskrifter,

11. 22 kap. 28 § första stycket första meningen om verkställighetsförord-

nande, och

12. 23 kap. 3 § när det gäller särskild överklagan i frågor om sakkunniga

som avses i 22 kap. 12 §.

20 kap. Domstolar

Domstolarna

1 §

De tingsrätter som regeringen bestämmer skall vara regionala miljö-

domstolar.

Miljööverdomstol är Svea hovrätt.
Som sista domstol dömer Högsta domstolen.

2 §

Miljödomstol prövar som första instans mål om

1. miljöfarlig verksamhet som är ansökningsmål enligt 21 kap. 1 § första

stycket,

2. vattenverksamhet och vattenanläggningar enligt 11 kap. samt lagen

(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, utom verk-
samheter som avser markavvattning vilka verksamheter skall prövas av läns-
styrelsen,

3. markavvattningar som enligt lagen (1998:812) med särskilda bestäm-

melser om vattenverksamhet har överlämnats från länsstyrelsen eller anmälts
av fastighetsbildningmyndighet,

4. ersättning för skada och intrång enligt 28 kap. 2–5 §§,
5. ersättning och inlösen vid ingripande av det allmänna enligt denna balk

och vid vattenverksamhet, om inte annat har särskilt föreskrivits,

6. ersättning för miljöskador och inlösen enligt 32 kap. samt talan om för-

bud eller försiktighetsmått enligt 32 kap. 12 §,

7. fördelning av solidariskt ansvar mellan flera enligt 10 kap. 6 och 7 §§

på talan av någon av de solidariskt ansvariga,

8. utdömande av vite som förelagts med stöd av balken efter särskild

framställan av den myndighet som har förelagt vitet. Har vitet förelagts i för-
farandet gäller 6 § andra stycket lagen (1985:206) om viten.

Som anges i 19 kap. 1 § tredje stycket prövar miljödomstol, om inte annat

är föreskrivet, efter överklagande länsstyrelsens och andra statliga myndig-
heters beslut enligt denna balk eller föreskrifter som har meddelats med stöd
av balken samt enligt lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vat-
tenverksamhet. Att miljödomstol efter överklagande prövar kronofogdemyn-
dighets beslut om handräckning framgår av 26 kap. 17 § andra stycket.

SFS 1998:808

3 §

Vad som är föreskrivet om tvistemål i allmän domstol tillämpas även

på miljödomstolar och Miljööverdomstolen samt vid Högsta domstolens
prövning av mål som avses i denna balk, om inte annat följer av balken eller
annan lag. Vid handläggningen av ärenden tillämpas lagen (1996:242) om
domstolsärenden.

När miljödomstolen prövar frågor om utdömande av vite efter särskild ta-

lan, skall målet i den delen handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om
åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.

Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291) tillämpas i miljö-

domstolarna i dit överklagade mål samt vid överklagande av sådana mål till
Miljööverdomstolen, om inte annat följer av denna balk eller annan lag. När
en ideell förening med stöd av 16 kap. 13 § överklagar ett beslut eller dom,
skall dock inte 7 a § förvaltningsprocesslagen tillämpas.

Miljödomstol

4 §

Miljödomstolen består av en ordförande som skall vara lagfaren do-

mare i tingsrätten, ett miljöråd samt två sakkunniga ledamöter. Ytterligare en
lagfaren domare och ett miljöråd får ingå i domstolen.

Miljöråd skall ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet

av miljöfrågor. En av de sakkunniga ledamöterna skall ha erfarenhet av frå-
gor som faller inom verksamhetsområdet för Naturvårdsverket. Ordföranden
bestämmer med hänsyn till målets beskaffenhet om den andre sakkunnige le-
damoten skall ha erfarenhet av industriell eller kommunal verksamhet.

5 §

Miljödomstolen är, om inte annat följer av denna balk, domför med

ordföranden och ett miljöråd vid handläggning som inte sker vid huvudför-
handling. Detsamma gäller vid huvudförhandling i fall som avses i 1 kap.
3 a § andra och tredje stycket rättegångsbalken. Avgörs sådana mål i sak utan
huvudförhandling skall dock den sammansättning som anges i 4 § gälla, om
inte rätten finner att det är tillräckligt med ordföranden och ett miljöråd och
parterna samtycker till det eller målet är av enkel beskaffenhet.

I mål som avses i 3 § tredje stycket skall miljödomstolen bestå av ordfö-

randen och ett miljöråd. Vid avgörande i sak av tillståndsfrågor skall miljö-
domstolen ha den sammansättning som anges i 4 §.

6 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser ord-

förande, utnämner eller anställer miljöråd samt förordnar sakkunniga leda-
möter i miljödomstol.

7 §

Regeringen bestämmer miljödomstolarnas domsområden.

8 §

Mål om utövande av miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, vatten-

anläggningar och ersättning vid vattenverksamhet prövas av den miljödom-
stol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs, har bedrivits eller
skall bedrivas.

Mål om ersättning vid skada och intrång enligt 28 kap. 2–5 §§ och vid in-

gripande av det allmänna enligt denna balk prövas av den miljödomstol inom
vars område skadan och intrånget i huvudsak har inträffat eller kommer att
inträffa.

SFS 1998:808

Mål om ersättning för miljöskador enligt 32 kap. prövas av den miljödom-

stol inom vars område den skadegörande verksamheten i huvudsak bedrivs
eller har bedrivits. Den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet
som kan medföra en sådan skada som avses i 32 kap. 3 § kan begära pröv-
ning av ersättningsfrågan vid den miljödomstol inom vars område verksam-
heten i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.

9 §

Ärenden som överklagas från en myndighet till miljödomstolen prövas

av den miljödomstol inom vars område myndigheten som först har prövat
ärendet är belägen.

Vid gemensam handläggning av mål är den domstol som är behörig att

handlägga ett av målen även behörig att handlägga de övriga målen.

Frågor om miljödomstolarnas inbördes behörighet får, utom i fall som av-

ses i 10 kap. 20 § andra stycket rättegångsbalken, inte tas upp av högre rätt.

10 §

Vid omröstning skall först lagfarna domare säga sin mening, därefter

miljöråden och sist de sakkunniga ledamöterna. Ordföranden har utslagsröst
utom i mål om utdömande av vite där den lindrigaste meningen skall gälla.

Miljööverdomstolen

11 §

För fullgörande av Svea hovrätts uppgifter som Miljööverdomstol

skall det, förutom lagfarna domare, finnas miljöråd. Dessa skall ha teknisk
eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet av miljöfrågor. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer utnämner eller anställer mil-
jöråd.

Miljööverdomstolen är domför med fyra ledamöter, av vilka minst tre

skall vara lagfarna. Om en av de lagfarna ledamöterna får förhinder sedan
huvudförhandling har påbörjats är rätten ändå domför. Fler än fem ledamöter
får inte delta.

Vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd skall Miljööverdomsto-

len bestå av tre lagfarna domare. Ett miljöråd får dock ingå i rätten i stället
för en av de lagfarna ledamöterna.

21 kap. Mål i miljödomstol

1 §

Ansökningsmål är mål

1. om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap. 6 § som inte

skall prövas av en länsstyrelse eller en kommun enligt vad som föreskrivits
med stöd av 9 kap. 8 §,

2. om tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. 9 § som inte skall prö-

vas av en länsstyrelse,

3. om godkännande enligt 11 kap. 16 § av ett utfört ändrings- eller lag-

ningsarbete eller av åtgärder som strider mot meddelade bestämmelser om
innehållande och tappning av vatten, om arbetet eller åtgärderna inte avser
en markavvattning som skall prövas av en länsstyrelse,

4. om tillstånd enligt 11 kap. till utrivning av en vattenanläggning eller

tillståndsprövning enligt 11 kap. 22 §,

5. om förlängning enligt 24 kap. 2 § andra stycket av genomförandetiden

eller den tid inom vilken verksamheten skall ha satts igång,

SFS 1998:808

6. om återkallelse eller förbud mot fortsatt verksamhet enligt 24 kap. 3 §,
7. om omprövning enligt 24 kap. 5–9 §§ samt enligt 7 kap. 13–15 §§ la-

gen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, och

8. enligt 7 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vat-

tenverksamhet.

Gäller ett ansökningsmål uteslutande en viss eller vissa sakägare och kan

målet avgöras med bindande verkan endast mot dessa, får miljödomstolen,
om sökanden medger det, förordna att målet skall behandlas enligt vad som
enligt 7 kap. lagen (1998:812) med vissa bestämmelser om vattenverksamhet
gäller för stämningsmål.

2 §

Talan i mål som inte enligt 1 § är ansökningsmål väcks genom ansökan

om stämning, om inte annat är särskilt föreskrivet. Beträffande vissa stäm-
ningsmål finns föreskrifter i 7 kap. lagen (1998:812) med särskilda bestäm-
melser om vattenverksamhet. Att vissa mål handläggs enligt förvaltningspro-
cesslagen (1971:291) framgår av 20 kap. 3 § tredje stycket.

3 §

Även i annat fall än som avses i 14 kap. 1–7 §§ rättegångsbalken får

mål eller ärende enligt denna balk handläggas i en och samma rättegång, om
de har samma sökande och avser samma verksamhet eller verksamheter som
har samband med varandra. Om en miljödomstol prövar ett sådant mål eller
ärende, får en ansökan i ett annat sådant ärende göras hos domstolen, även
om ärendet annars skulle ha prövats av en länsstyrelse eller kommun. Om ett
ärende som prövats av en förvaltningsmyndighet eller kommun handläggs
gemensamt med ansökningsmål, gäller inte vad som sägs i 20 kap. 3 § tredje
stycket om tillämpningen av bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen
(1971:291).

En miljödomstol får vid handläggningen av ett mål eller ärende som sägs i

första stycket förbehålla sig prövningen av ett annat sådant ärende som
handläggs vid en länsstyrelse eller kommun.

4 §

Väcker någon talan vid miljödomstolen om förbud mot miljöfarlig

verksamhet eller om skyldighet för den som utövar eller ämnar utöva sådan
verksamhet att vidta försiktighetsmått och är frågan om tillstånd till verk-
samheten enligt denna balk under prövning eller kommer den under pröv-
ning innan miljödomstolen har avgjort målet, får miljödomstolen inte avgöra
målet förrän tillståndsfrågan har prövats.

5 §

Har en tillsynsmyndighet med stöd av 26 kap. 9 § första stycket förbju-

dit miljöfarlig verksamhet eller beslutat att den som bedriver eller avser att
bedriva sådan verksamhet skall vidta försiktighetsmått och begärs tillstånd
enligt denna balk, kan miljödomstolen, om sökanden ställer säkerhet för
kostnad och skada, bestämma att tillsynsmyndighetens beslut inte får verk-
ställas förrän tillståndsfrågan har avgjorts eller domstolen föreskriver något
annat.

I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säker-

heten skall prövas av domstolen och förvaras av länsstyrelsen.

6 §

Om en miljödomstol har prövat ett mål som rör en fråga som behandlas

i denna balk, får frågan om målet är sådant att det skall tas upp av någon an-

SFS 1998:808

nan domstol än miljödomstol eller av någon annan myndighet än domstol
prövas i högre rätt endast om

1. frågan fullföljs dit eller väcks där av en part som är berättigad till det,
2. miljödomstolen har prövat en fråga om äganderätt till en fastighet eller

om fastighetsindelningen,

3. miljödomstolen har prövat en fråga för vars behandling en särskild ord-

ning har föreskrivits i denna balk, eller

4. miljödomstolen har prövat en fråga om ansvar för brott.

7 §

Om miljödomstolen finner att en verksamhet eller åtgärd endast kan

tillåtas enligt 2 kap. 9 § första stycket eller 10 §, skall miljödomstolen med
eget yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande. Detsamma gäller
om regeringen skall pröva tillåtligheten enligt 17 kap. 1 § eller om rege-
ringen har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten enligt 17 kap. 3 §.

Om miljödomstolen finner att ett mål hos domstolen rör även ett annat all-

mänt intresse av synnerlig vikt än sådant som avses i 1 kap. 1 §, skall dom-
stolen med eget yttrande överlämna målet till regeringen. Detsamma gäller,
om Naturvårdsverket begär att målet av sådan anledning skall överlämnas
till regeringen. Är det fråga om en statlig myndighets beslut som rör För-
svarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets
radioanstalt skall domstolen alltid med eget yttrande överlämna ärendet till
regeringens avgörande.

22 kap. Förfarandet vid miljödomstolarna i ansökningsmål

1 §

En ansökan i ett ansökningsmål skall vara skriftlig. Den skall innehålla

1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att

bedöma verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning,

2. en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. och uppgift om det sam-

råd som skett enligt 6 kap. 4–6 §§,

3. de uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreg-

lerna i 2 kap. iakttas,

4. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs

för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten, och

5. förslag till hur verksamheten skall kontrolleras.
I mål om vattenverksamhet skall ansökan dessutom innehålla följande
1. uppgift om det finns fastigheter som berörs av vattenverksamheten eller

ej och i förekommande fall namn och adress på ägarna och berörda inneha-
vare av särskild rätt till fastigheterna, och

2. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder varje sakä-

gare, om det inte på grund av verksamhetens omfattning bör anstå med så-
dana uppgifter.

Ytterligare bestämmelser om vad en ansökan i vissa fall skall innehålla i

mål om vattenverksamhet finns i 7 kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet.

2 §

Ansökningshandlingarna skall ges in i det antal exemplar som miljö-

domstolen finner behövligt.

Har ansökningshandlingarna inte getts in i tillräckligt antal exemplar eller

finner miljödomstolen att ansökan är ofullständig skall domstolen förelägga

SFS 1998:808

sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Följer sökanden inte ett föreläg-
gande, får domstolen besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens bekost-
nad eller, om bristen är så väsentlig att ansökan inte kan ligga till grund för
prövning av målet, avvisa ansökan.

3 §

Om en ansökan tas upp till prövning, skall miljödomstolen utfärda

kungörelse. Kungörelsen skall innehålla

1. en kortfattad redogörelse för ansökan och i mål om vattenverksamhet

uppgift om de fastigheter som kan beröras,

2. en upplysning om innehållet i 7, 10 och 19 §§,
3. sista tidpunkt för synpunkter enligt 10 §,
4. ett tillkännagivande om att kallelser och andra meddelanden i målet till

parterna skall införas i alla, eller vissa namngivna ortstidningar och att de,
om de inte särskilt skickas till en part, hålls tillgängliga hos den som förvarar
akten, och

5. namn och adress på aktförvararen.
Miljödomstolen skall förordna en eller flera personer att förvara ett exem-

plar av handlingarna i målet (aktförvarare).

Kungörelsen skall snarast införas i ortstidning. En utskrift av kungörelsen

skall i mål om vattenverksamhet sändas till varje sakägare som har angetts i
ansökningen eller som på annat sätt är känd för domstolen.

Om ansökan berör fast egendom som är samfälld för flera fastigheter, be-

höver någon utskrift av kungörelsen inte sändas till de särskilda delägarna i
samfälligheten. Finns en känd styrelse för samfälligheten, skall en utskrift av
kungörelsen sändas till styrelsen.

4 §

Ett exemplar av ansökningshandlingarna och av kungörelsen skall sän-

das till Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och Fiskeriverket. Om det kan
antas att det allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt intresse inte
berörs av verksamheten, behöver ansökningshandlingarna dock inte sändas
över.

Kungörelsen skall även sändas till berörda kommuner och den eller de

kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsom-
rådet samt till länsstyrelsen och andra statliga myndigheter vars verksamhet
kan beröras av ansökan.

5 §

Kungörelsen skall delges

1. styrelsen eller någon annan som förvaltar en av ansökan berörd kanal-

eller slussanläggning eller annan allmän farled eller en hamn eller flottled
som är allmän,

2. styrelsen för ett av ansökan berört vattenförbund samt styrelsen eller

någon annan som förvaltar en berörd samfällighet enligt denna lag eller mot-
svarande äldre bestämmelser,

3. ägaren av en anläggning för tillgodogörande av vattenkraft, om med an-

sökan avses ianspråktagande av den tillgodogjorda kraften,

4. ägaren av den strömfallsfastighet från vilken andelskraft tillhandahålls,

när det är fråga om en ansökan enligt 7 kap. 1 § andra stycket 3 lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, och

5. innehavaren av det tillstånd som avses med en ansökan enligt 21 kap.

1 § första stycket 6 eller 7 miljöbalken.

SFS 1998:808

6 §

Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen skall, när det be-

hövs, föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna
intressen.

En kommun får föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra all-

männa intressen inom kommunen.

Fiskeriverket skall, om handlingar sänts till verket enligt 4 §, yttra sig om

vattenanläggningens eller verksamhetens inverkan på det allmänna fiskein-
tresset samt föreslå de bestämmelser som behövs till skydd för fisket. Om
verket anser att ett yttrande kräver undersökning på platsen, skall verket an-
mäla detta till miljödomstolen, som skall förordna om sakkunnigutredning
enligt 12 §.

7 §

Ägare av fastigheter som berörs av en ansökan i ett mål om vattenverk-

samhet skall till miljödomstolen uppge innehavare av servitut, nyttjanderätt
eller rätt till elektrisk kraft som har upplåtits i fastigheten. Underlåts detta
utan giltigt skäl och uppstår på grund av detta skada för sådana sakägare,
skall fastighetsägaren ersätta skadan.

8 §

Har en sakägare uppgetts eller på annat sätt blivit känd för miljödom-

stolen först efter det att kungörelsen har utfärdats och har sakägaren inte fört
talan i målet, skall sakägaren på lämpligt sätt ges tillfälle att yttra sig. Hand-
läggningen av målet får dock inte uppehållas.

9 §

Om det råder tvist om en fastighet som påverkas av den i målet av-

sedda verksamheten, har den av de tvistande som innehar fastigheten med
äganderättsanspråk rätt att företräda fastigheten i målet, till dess den lagligen
vinns från innehavaren.

En ny ägare får inte rubba vare sig överenskommelser som den förre äga-

ren har ingått eller andra åtgärder som har vidtagits i målet och som är bin-
dande för den förre ägaren. Om den förre ägaren har erhållit meddelanden
och kallelser i målet, behövs inte några nya meddelanden eller kallelser till
den nye ägaren.

10 §

Synpunkter på ansökan skall lämnas skriftligen och ges in i tre exem-

plar till miljödomstolen inom den tid som domstolen har bestämt. Ett exem-
plar skall sändas till den sökande.

11 §

Den fortsatta förberedelsen av målet kan vara skriftlig eller muntlig.

Miljödomstolen skall under förberedelsen se till att utredningen i målet får

den inriktning och omfattning som krävs.

Miljödomstolen bestämmer vad en muntlig förberedelse skall avse och

vilka parter som skall kallas till förberedelsen. Kallelsen skall delges par-
terna eller kungöras i ortstidning.

Vid den muntliga förberedelsen får tredskodom inte meddelas. Parterna

får åberopa skrifter som de har gett in. En redogörelse bör lämnas för skrif-
ternas innehåll.

12 §

Om det för bedömning av målet behövs någon särskild utredning eller

värdering, kan miljödomstolen förordna en eller flera sakkunniga att efter
förberedande undersökning avge utlåtande i målet. Sådan undersökning skall

SFS 1998:808

verkställas snarast möjligt. Om det behövs med hänsyn till målets beskaffen-
het eller ändamålet med undersökningen, skall domstolen på ett lämpligt sätt
underrätta parterna om tiden för undersökningen.

13 §

Om det är lämpligt, får miljödomstolen uppdra åt en eller flera leda-

möter av domstolen att göra undersökning på platsen. Parterna skall på
lämpligt sätt underrättas om tiden för en sådan undersökning. Vid undersök-
ningen skall protokoll föras.

14 §

På begäran av sökanden får miljödomstolen utan huvudförhandling

besluta att åtgärder får vidtas för att förebygga eller minska skador eller olä-
genheter, innan frågan om sådana åtgärder slutligen avgörs. Som villkor gäl-
ler att den sökande hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersättning som
den sökande kan bli skyldig att betala på grund av åtgärderna. I fråga om sla-
get av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

Beslutet gäller omedelbart, men det kan ändras när förhållandena föranle-

der det.

15 §

Framgår det av ett utlåtande enligt 12 § eller på annat sätt att den

sökta verksamheten berör fastigheter som inte har angivits i kungörelsen en-
ligt 3 §, skall miljödomstolen med tillämpning av den paragrafen ge ägare
och innehavare av särskilda rättigheter till sådana fastigheter tillfälle att yttra
sig.

Om det är lämpligare får miljödomstolen kalla sakägarna till huvudför-

handlingen i målet. Kallelserna skall senast åtta dagar före huvudförhand-
lingen delges sakägarna i den ordning som gäller för delgivning av stämning
i tvistemål.

16 §

När målet är klart för huvudförhandling skall miljödomstolen be-

stämma tid och plats för den.

Om det är uppenbart onödigt med huvudförhandling, behöver sådan för-

handling inte hållas. Om parterna begär det skall den dock hållas. Att målet
eller ärendet kan komma att avgöras på handlingarna skall anges i kungörel-
sen. I frågor som avses i 26 § andra stycket behöver inte huvudförhandling
hållas. Detsamma gäller i fall som avses i 42 kap. 18 § första stycket 1, 3 och
4 rättegångsbalken.

Besked om tid och plats för huvudförhandling skall i god tid lämnas par-

terna i den ordning som har bestämts för kallelser till dem. Om anledning till
det finns, skall det i kallelsen lämnas uppgift om de frågor som avses be-
handlas vid huvudförhandlingen.

Om någon part bör infinna sig personligen vid huvudförhandlingen, skall

miljödomstolen förelägga vite. Föreläggandet skall delges.

Huvudförhandling får hållas, även om en part uteblir från den. Tredsko-

dom får dock inte meddelas.

17 §

Om miljödomstolen finner att ett mål kan utredas utan förberedelse,

får domstolen i kungörelse omedelbart kalla till huvudförhandling i målet.
Då gäller 3–9 och 12–16 §§. Huvudförhandlingen får hållas tidigast tre
veckor efter det att kungörandet skedde.

SFS 1998:808

18 §

I målet skall syn hållas, om det inte är obehövligt.

19 §

Yrkanden om ersättning till följd av vattenverksamhet eller en åtgärd

enligt 11 kap. 22 § och synpunkter i anledning av utlåtande om verksamhe-
ten enligt 12 § skall framställas skriftligen eller muntligen senast vid huvud-
förhandlingen. Miljödomstolen får avvisa senare framställda yrkanden och
synpunkter, om de inte har föranletts av iakttagelser vid syn eller av andra
omständigheter som har förekommit under huvudförhandlingen.

20 §

Vid huvudförhandlingens början bör ordföranden eller någon annan

ledamot kort redogöra för ansökan och de yrkanden som har framställts i
målet. För utredning av frågor av teknisk art får parterna åberopa ingivna
skrifter. En redogörelse skall lämnas för skrifternas innehåll.

Vid en uppskjuten huvudförhandling skall målet återupptas i samma skick

som det hade vid den tidigare handläggningens slut. Har de ledamöter som
vid det senare sammanträdet tjänstgör i domstolen inte deltagit i den tidigare
handläggningen, skall dock målet tas upp till ny huvudförhandling. Bevis
som har tagits upp vid tidigare handläggning behöver inte tas upp på nytt om
det kan antas vara utan betydelse att det tas upp eller om det skulle medföra
oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet.

21 §

Miljödomstolens dom skall grundas på vad som har förekommit vid

syn och annan förhandling inför domstolen och på vad handlingarna innehål-
ler.

Domen skall meddelas så snart som möjligt med hänsyn till målets art och

omständigheterna i övrigt. Om det inte finns synnerliga skäl skall, om hu-
vudförhandling hållits, domen meddelas inom två månader efter det att för-
handlingen avslutades.

Skyldigheten enligt 17 kap. 9 § sjunde stycket rättegångsbalken att under-

rätta parterna om innehållet i domen skall anses fullgjord genom att ett ex-
emplar av domen hålls tillgängligt hos den eller de aktförvarare som har för-
ordnats.

22 §

När det på yrkande av någon part i ett mål om vattenverksamhet anses

att den ersättning som parten har rätt till bör sättas högre än vad den sökande
har föreslagit, får miljödomstolen även för andra parter vidta sådana jämk-
ningar i ersättningsbeloppen som kan behövas för att uppnå likformighet i
uppskattningen. Ersättningen får inte sättas lägre än vad den sökande har er-
bjudit i målet.

Om särskild uppgörelse har träffats mellan parterna, får ersättning dock

inte bestämmas annorlunda än som har avtalats.

23 §

Om det behövs för tillämpningen av 6 kap. 18 § tredje stycket expro-

priationslagen (1972:719), skall miljödomstolen uppskatta det värde som en
berörd fastighet har utan särskild rättighet som minskar fastighetens värde.

24 §

Innan miljödomstolen meddelar en dom om inlösen av en fastighets-

del skall en karta med beskrivning ha upprättats över området samt dess
gränser ha utmärkts i den ordning som gäller för fastighetsbildning.

SFS 1998:808

25 §

En dom som innebär att tillstånd lämnas till en verksamhet skall i fö-

rekommande fall innehålla bestämmelser om

1. den tid som tillståndet skall gälla,
2. verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska ut-

formning i övrigt,

3. tillsyn, besiktning och kontroll,
4. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande åtgär-

der samt hur betalningen skall ske,

5. skyldighet att betala avgifter,
6. de villkor som behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan el-

ler andra olägenheter,

7. de villkor som behövs avseende hanteringen i verksamheten av kemiska

produkter om hanteringen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,

8. de villkor som behövs om avfallshantering och återvinning och återan-

vändning om hanteringen, återvinningen eller återanvändningen kan med-
föra olägenheter för den yttre miljön,

9. de villkor som behövs med avseende på hushållningen med mark, vat-

ten och andra naturresurser,

10. de villkor som behövs med avseende på efterbehandling och ställande

av säkerhet,

11. den tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får

framställas,

12. den förlust av vatten eller annat som tillståndshavare enligt 31 kap. 22

och 23 §§ är skyldig att underkasta sig utan ersättning, och

13. rättegångskostnader.
Avser tillståndet arbeten för vattenverksamhet, skall i domen anges den tid

inom vilken arbetena skall vara utförda. Tiden får sättas till högst tio år. Den
tid inom vilken igångsättande av miljöfarlig verksamhet skall ha skett skall
anges.

Miljödomstolen får överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa villkor av

mindre betydelse.

Ytterligare bestämmelser om vad en dom i mål om vattenverksamhet och

vattenanläggningar skall innehålla finns i 7 kap. 6 § lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

26 §

På yrkande av sökanden får miljödomstolen i särskild dom avgöra

frågan om verksamhetens tillåtlighet om frågan inte enligt 17 kap. 1, 3 eller
4 § skall prövas av regeringen.

Om domstolen funnit att verksamheten är tillåtlig och om verksamhetens

snara genomförande är angeläget, får domstolen i särskild dom meddela till-
stånd till de arbeten som behöver utföras. Att huvudförhandling inte behöver
hållas framgår av 16 § andra stycket.

Meddelas särskild dom, får miljödomstolen förordna att målet i övrigt

skall vila till dess domen fått laga kraft.

27 §

När verkningarna av verksamheten inte kan förutses med tillräcklig

säkerhet, får miljödomstolen vid meddelande av tillstånd till verksamheten
skjuta upp frågan om ersättning eller andra villkor till dess erfarenhet har
vunnits av verksamhetens inverkan.

SFS 1998:808

I samband med uppskovsbeslutet skall miljödomstolen, i fråga om skada

eller förlust som kan antas bli mera kännbar, meddela provisoriska föreskrif-
ter om ersättning eller skadeförebyggande åtgärder. Om det är nödvändigt
för att motverka olägenheter, skall provisoriska föreskrifter om skyddsåtgär-
der eller andra försiktighetsmått meddelas.

Den uppskjutna frågan skall avgöras så snart som möjligt. Ersättning får

inte bestämmas till lägre belopp än vad som har bestämts provisoriskt.

Då målet har skjutits upp i en viss del, skall miljödomstolen som villkor

för att tillståndet till verksamheten skall få tas i anspråk föreskriva att sökan-
den hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga ersättningen samt för
den ersättning som bestämts provisoriskt och som inte skall betalas innan
tillståndet tas i anspråk. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § ut-
sökningsbalken.

Preskriptionslagen (1981:130) gäller inte ersättningsanspråk som omfattas

av ett uppskovsbeslut.

28 §

När det finns skäl till det, får miljödomstolen förordna att tillståndet

till en verksamhet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft.
Som villkor skall föreskrivas att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet
för den ersättning som för en vattenverksamhet kan komma att utgå, om
domstolens dom ändras. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § ut-
sökningsbalken.

Om sökanden, sedan tillstånd till en verksamhet enligt balken har medde-

lats, åläggs skyldighet att förebygga eller minska skador eller att betala er-
sättning, får miljödomstolen förordna att domen skall gå i verkställighet som
om den hade fått laga kraft.

Överklagas en dom med ett förordnande enligt första eller andra stycket,

får Miljööverdomstolen undanröja förordnandet, innan talan mot domen i
övrigt prövas.

23 kap. Rättegången i Miljööverdomstolen och Högsta
domstolen

Rättegången i Miljööverdomstolen

1 §

Miljödomstolens domar eller beslut får, om inte annat är föreskrivet,

överklagas hos Miljööverdomstolen. För överklagande gäller de tidsfrister
som anges i 50 kap. 1 och 2 §§ samt 52 kap. 1 § rättegångsbalken även i till
miljödomstolen överklagade mål.

Vid överklagande till Miljööverdomstolen av en dom eller ett beslut av en

miljödomstol i dit överklagat mål krävs prövningstillstånd. Krävs sådant till-
stånd skall miljödomstolens dom eller beslut innehålla uppgift om detta och
innehållet i 34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291).

2 §

Vid prövningen av om prövningstillstånd skall meddelas tillämpas

34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Meddelas inte prövningstillstånd står miljödomstolens dom eller beslut

fast. En uppgift om detta skall tas in i Miljööverdomstolens beslut.

SFS 1998:808

3 §

Miljödomstolens beslut i frågor som avses i 22 kap. 14 § samt i 7 kap.

21 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet får
överklagas särskilt. Beslut i fråga som avses i 7 kap. 12 § andra stycket lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet får överklagas
endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut i ansök-
ningsmålet.

4 §

Om det är lämpligt, får Miljööverdomstolen uppdra åt en eller flera le-

damöter av domstolen att verkställa undersökning på platsen. Parterna skall
på lämpligt sätt underrättas om tiden för undersökningen. Vid denna skall
protokoll föras.

En utredning som ett miljöråd har verkställt beträffande en fråga av tek-

nisk beskaffenhet får inte läggas till grund för Miljööverdomstolens dom el-
ler beslut utan att parterna har beretts tillfälle att yttra sig över utredningen.
Detta gäller dock inte om utredningen i endast oväsentlig utsträckning avvi-
ker från vad som har framkommit tidigare i målet.

5 §

Har i ett ansökningsmål, där kungörelse enligt 22 kap. 3 § har utfär-

dats, sökanden överklagat miljödomstolens dom eller beslut, får Miljööver-
domstolen i stället för att förordna om delgivning med motparterna besluta
att ett exemplar av överklagandet skall översändas till den eller de aktförvar-
are som har förordnats av miljödomstolen samt utfärda kungörelse om över-
klagandet.

I kungörelsen skall uppges
1. att ett exemplar av handlingarna i målet hålls tillgängligt hos aktförva-

raren eller aktförvararna,

2. att kallelser och andra meddelanden i målet till parterna skall, om de

inte särskilt tillställs någon part, införas i viss eller vissa ortstidningar samt
hållas tillgängliga hos aktförvararen eller aktförvararna,

3. att en svarsskrivelse skall ha kommit in till Miljööverdomstolen inom

den tid, minst tre veckor efter kungörandet, som Miljööverdomstolen be-
stämt.

Kungörelsen skall införas i den eller de ortstidningar som miljödomstolen

har bestämt för meddelanden i målet.

Då föreskrifterna i denna paragraf har iakttagits, skall delgivning anses ha

skett.

6 §

Ett mål där en dom har överklagats får avgöras av Miljööverdomstolen

utan huvudförhandling eller muntlig handläggning, om en sådan förhandling
skulle sakna betydelse för prövningen. Om part och motpart har begärt hu-
vudförhandling eller muntlig handläggning, skall dock sådan hållas, om den
inte uppenbarligen skulle vara utan betydelse.

Vid huvudförhandling får utredningen läggas fram genom Miljööverdom-

stolens försorg i den omfattning som domstolen bestämmer.

Om Miljööverdomstolen i ett överklagat ansökningsmål finner att vite el-

ler annan påföljd för utevaro bör föreläggas någon part, får föreläggandet
inte tillkännages parten genom kungörelse som avses i 5 § utan skall delges
med parten.

SFS 1998:808

7 §

I fråga om rättegången i Miljööverdomstolen gäller i ansökningsmål i

övrigt 21 kap. 7 §, 22 kap. 12, 21, 23–28 §§ denna balk samt 7 kap. 5 och
7 §§ lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Miljööverdomstolen får förordna att tillståndet till en verksamhet som med-
delats av miljödomstolen får tas i anspråk trots att domen inte vunnit laga
kraft. För sådant förordnande gäller 22 kap. 28 § första stycket.

Rättegången i Högsta domstolen

8 §

Miljööverdomstolens domar och beslut i mål som i första instans har

prövats av en kommun eller en förvalningsmyndighet får inte överklagas.

9 §

Miljööverdomstolens domar eller beslut får, om inte annat är föreskri-

vet, överklagas hos Högsta domstolen.

I fråga om rättegången i Högsta domstolen gäller bestämmelserna om rätt-

tegången i Miljööverdomstolen i 5 och 6 §§ och 7 § första meningen.

24 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m.

Verkan av domar och beslut enligt miljöbalken

1 §

Om en dom eller ett beslut som har meddelats i ett ansökningsmål en-

ligt 21 kap. 1 § första stycket denna balk eller 7 kap. 1 § lagen (1998:812)
med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet avser tillstånd till en verk-
samhet enligt balken och domen eller beslutet har vunnit laga kraft, gäller
tillståndet mot alla, såvitt avser frågor som har prövats i domen eller beslu-
tet. Detsamma gäller beslut om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som har
meddelats av länsstyrelse eller kommun med stöd av 9 kap. 8 § samt beslut
om tillstånd till markavvattning som har meddelats av länsstyrelse enligt 11
kap. Avser tillståndet utförandet av en vattenanläggning, innefattar det rätt
att bibehålla anläggningen. Till följd av detta kapitel, 7 kap. 20 och 22 §§,
9 kap. 5 §, 10 kap. 12 § denna balk eller 2 kap. 10 § samt 7 kap. 13–17 §§
lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, kan dock ett till-
stånd begränsas eller förenas med ändrade eller nya villkor, eller återkallas
och fortsatt verksamhet förbjudas. Ett sådant ingripande kan också ske ge-
nom brådskande förelägganden eller förbud enligt 26 kap. 9 § fjärde stycket.

Med tillstånd avses i detta kapitel även godkännande av arbeten eller åt-

gärder enligt 11 kap. 16 §.

En omprövningsdom eller ett omprövningsbeslut har samma verkan som

en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut.

2 §

Tillståndet förfaller, om tillståndshavaren inte iakttar de bestämmelser

som har meddelats i tillståndsdomen eller tillståndsbeslutet i fråga om tid
inom vilken arbetena skall vara utförda eller den tid inom vilken igångsätt-
ning skall ha skett.

Om tillståndshavaren visar att denne har giltigt skäl för dröjsmålet eller att

synnerliga olägenheter skulle uppstå om tillståndet förfaller, kan tillstånds-
myndigheten förlänga tiden med högst tio år. Tillståndsmyndigheten får fö-
reskriva nya eller strängare villkor efter vad som är skäligt. Ansökan om för-
längning skall göras innan den föreskrivna tiden har gått ut.

SFS 1998:808

3 §

Tillståndsmyndigheten får helt eller delvis återkalla tillstånd, dispens

eller godkännande som meddelats enligt balken, eller enligt föreskrifter med
stöd av balken, och förbjuda fortsatt verksamhet

1. om den som har sökt tillståndet, dispensen eller godkännandet har vil-

selett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter eller under-
låta att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet, dispensen, godkännandet
eller villkoren,

2. när tillståndet, dispensen, godkännandet eller villkor som gäller för

verksamheten eller åtgärden inte har följts och avvikelsen inte är av ringa be-
tydelse,

3. om det till följd av verksamheten eller åtgärden har uppkommit någon

olägenhet av väsentlig betydelse som inte förutsågs när verksamheten eller
åtgärden tilläts,

4. om det till följd av verksamheten eller åtgärden har uppkommit sådana

förhållanden som enligt 2 kap. 9 § innebär att verksamheten inte får bedri-
vas,

5. om verksamheten slutligt har upphört,
6. om ett nytt tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd,
7. om det behövs för att uppfylla Sveriges förpliktelser till följd av EU-

medlemskapet,

8. om underhållet av en vattenanläggning allvarligt har försummats, eller
9. om tillstånd att inverka på vattenförhållandena inte har utnyttjats under

en längre tid och det kan antas att tillståndet inte heller kommer att utnyttjas.

Miljödomstolen får om tillståndet avser verksamhet vid en vattenanlägg-

ning eller i fall som avses i första stycket 8 eller 9 återkalla rätten att bibe-
hålla en vattenanläggning.

4 §

I samband med ett beslut om återkallelse enligt 3 § andra stycket som

avser en vattenanläggning skall miljödomstolen ålägga den som är ansvarig
för underhållet av anläggningen att riva ut den och att vidta de åtgärder som
behövs för att förebygga eller minska skador genom utrivningen.

I stället för åläggande enligt första stycket får miljödomstolen medge nå-

gon annan vars rätt är beroende av utrivningen eller, till skydd för allmänna
intressen, staten, en kommun eller ett vattenförbund att riva ut anläggningen
på den underhållsskyldiges bekostnad. Domstolen får också meddela förord-
nande enligt 11 kap. 20 §. Då äger 11 kap. 20 § fjärde stycket och 21 § mot-
svarande tillämpning.

5 §

I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet får tillstånds-

myndigheten ompröva tillstånd såvitt avser bestämmelse om tillåten produk-
tionsmängd eller annan liknande bestämmelse om verksamhetens omfatt-
ning, samt ändra eller upphäva villkor eller andra bestämmelser eller med-
dela nya sådana

1. när, från det tillståndsbeslutet vann laga kraft, förflutit tio år eller den

kortare tid som, på grund av vad som följer av Sveriges medlemskap i Euro-
peiska unionen, föreskrivs av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer,

2. om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvali-

tetsnorm överträds,

SFS 1998:808

3. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten ge-

nom att lämna oriktiga uppgifter eller underlåta att lämna uppgifter av bety-
delse för tillståndet eller villkoren,

4. när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten inte har följts,
5. om det genom verksamheten uppkommit en olägenhet av någon bety-

delse som inte förutsågs när verksamheten tilläts,

6. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,
7. om en från hälso- eller miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås

med användning av någon ny process- eller reningsteknik,

8. om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning av

förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förutsätt-
ningar för att kontrollera verksamheten,

9. om verksamheten helt eller till väsentlig del är förlagd inom ett område

där förbud råder enligt föreskrift eller beslut med stöd av 9 kap. 4 §,

10. för att förbättra en anläggnings säkerhet, eller
11. om det visar sig att anordningar som har vidtagits eller villkor som har

meddelats till skydd för fisket med stöd av 11 kap. 8 § eller enligt 6 kap. 5 §
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet är min-
dre ändamålsenliga.

Täkttillstånd får när tio år förflutit från det att tillståndet vann laga kraft

upphävas helt eller delvis eller förenas med ändrade villkor. Visar sig till-
ståndsvillkoren vara otillräckliga för att motverka negativ påverkan på natur-
miljön får villkoren ändras redan före utgången av den i första meningen an-
givna tiden.

I fall som avses i första stycket 5 får tillståndsmyndigheten också besluta

om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheter för
framtiden.

Tillståndsmyndigheten får inte med stöd av denna paragraf meddela så in-

gripande villkor eller andra bestämmelser att verksamheten inte längre kan
bedrivas eller att den avsevärt försvåras.

6 §

Har villkor fastställts för två eller flera miljöfarliga verksamheter enligt

16 kap. 8 § och återkallas tillståndet eller omprövas villkoren för en av verk-
samheterna, får villkoren för de övriga verksamheterna omprövas.

7 §

Ansökan om prövning som avses i 3–6 §§ får göras hos miljödomstol

av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen. Skall frågan prö-
vas av någon annan myndighet än domstol eller av kommun, får den tas upp
utan någon särskild framställning.

8 §

Efter ansökan av tillståndshavaren får tillståndsmyndigheten upphäva

eller ändra andra bestämmelser och villkor i en tillståndsdom eller ett till-
ståndsbeslut än som avser storleken av ersättningens belopp. Villkoret får
dock upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret inte
längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas
av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet meddelades.

9 §

Ytterligare bestämmelser om omprövning av vattenverksamhet finns i

7 kap. 13–16 §§ lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vatten-
verksamhet.

SFS 1998:808

10 §

Om regeringen i samband med prövningen av en verksamhet har före-

skrivit att ett visst villkor skall gälla för ett tillstånd, får tillståndsmyndighe-
ten vid omprövningen inte avvika väsentligt från villkoret utan att rege-
ringen har medgivit det.

Ändrade förhållanden i samfälligheter

11 §

Bestämmelser om ändrade förhållanden i samfälligheter finns i 7 kap.

17 och 18 §§ lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverk-
samhet.

Oförutsedda olägenheter med vilthägn

12 §

Länsstyrelsen får besluta nya eller ändrade villkor, om det genom ett

vilthägn uppkommer någon olägenhet som inte förutsågs när tillståndet gavs.
Kan olägenheten inte avhjälpas och är den betydande, får tillståndet återkal-
las. Tillståndet får även återkallas, om vilthägn som avses med tillståndet
inte längre behövs.

Oförutsedda skador

13 §

Om en vattenverksamhet eller en vattenanläggning, som har utförts i

enlighet med ett tillstånd enligt denna balk, medför skador som inte förut-
sågs av miljödomstolen när tillståndet meddelades, får den skadelidande
framställa anspråk på ersättning enligt 31 kap.

Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något allmänt in-

tresse, får begäras sådana ändringar på verksamhetsutövarens bekostnad av
vattenverksamheten eller vattenanläggningen som, utan att medföra skador
för tredje man eller väsentliga olägenheter för tillståndshavaren, är ägnade
att förebygga eller minska framtida skador. I fråga om allmänna intressen
förs talan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, länsstyrelse eller kom-
mun.

Anspråk på grund av oförutsedda skador skall för att få tas upp till pröv-

ning framställas till miljödomstolen inom fem år eller den längre tid, högst
tjugo år, som kan ha bestämts i samband med tillståndet. Tiden räknas från
utgången av den av domstolen bestämda tiden inom vilken arbetena skall
vara utförda.

Vid skada som avses i 7 kap. 7 § lagen (1998:812) med särskilda bestäm-

melser om vattenverksamhet utgår tiden för framställan dock aldrig tidigare
än två år från det att skadan uppkom.

Bestämmelserna i preskriptionslagen (1981:130) gäller inte anspråk enligt

denna paragraf.

14 §

Framställan som avses i 13 § skall vara skriftlig och ges in till miljö-

domstolen i tre exemplar. Ett exemplar skall delges tillståndshavaren.

Anspråket prövas före eller efter utgången av den tid som gäller för fram-

ställan. Beträffande förfarandet gäller vad som stadgas om förfarandet i
stämningsmål i 7 kap. 8–12 §§ lagen (1998:812) med särskilda bestämmel-
ser om vattenverksamhet. Dessutom tillämpas 22 kap. 23 § samt 28 § andra
och tredje stycket.

SFS 1998:808

25 kap. Rättegångskostnader och liknande kostnader

Rättegångskostnader vid domstol m.m.

1 §

I mål om utövande av miljöfarlig verksamhet gäller inte rättegångsbal-

ken i fråga om rättegångskostnader.

2 §

I ansökningsmål om vattenverksamhet, utom sådana som anges i andra

stycket, och i mål som avses i 21 kap. 1 § andra stycket, skall sökanden svara
för sina egna och motparternas kostnader vid miljödomstolen. I mål som
innefattar bildande av samfällighet för markavvattning, bevattning eller vat-
tenreglering svarar sökanden inte för kostnader i länsstyrelsen eller miljö-
domstolen som uppkommit för deltagare i samfälligheten. Organisation som
avses i 16 kap. 13 § har inte rätt att erhålla ersättning för eller skyldighet att
betala rättegångskostnader.

I sådana överklagade mål som avses i första stycket första meningen skall

sökanden svara för sina egna kostnader i högre rätt och för de kostnader som
där har uppkommit för motparterna genom att sökanden har klagat.

3 §

I mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt verksamhet eller om-

prövning enligt 24 kap. 3–6 §§ eller 7 kap. 15 § lagen (1998:812) med sär-
skilda bestämmelser om vattenverksamhet skall Naturvårdsverket, Kammar-
kollegiet, länsstyrelsen och tillståndshavaren svara för sina kostnader vid
miljödomstolen. I mål enligt 24 kap. 5 § som avser omprövning för att tillgo-
dose allmänna intressen skall den myndighet som ansökte om omprövning
dessutom svara för kostnader vid miljödomstolen som uppkommer för andra
motparter än tillståndshavaren. Detta gäller dock inte omprövning enligt 24
kap. 5 § första stycket 11. Gäller ett mål enligt 24 kap. 5 § första stycket 10
omprövning för att förbättra en anläggnings säkerhet skall dock tillståndsha-
varen i stället för Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen
svara för senast nämnda kostnader.

4 §

I mål som gäller omprövning på grund av ändrade förhållanden i sam-

fälligheter enligt 7 kap. 17 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet i fråga om kretsen av deltagare eller kostnadsfördel-
ningen eller enligt 7 kap. 18 § samma lag skall varje part svara för sina kost-
nader.

5 §

Bestämmelserna i 2–4 §§ gäller inte, om annat följer av 18 kap. 6 eller

8 § rättegångsbalken.

Beträffande särskilda frågor i ansökningsmål om vattenverksamhet får ef-

ter vad som är skäligt förordnas att vardera parten skall svara för sina kostna-
der eller att part som förlorar skall ersätta annan parts kostnader.

6 §

Ogillas i mål enligt 31 kap. 13 § talan som har väckts av fastighetsäga-

ren eller innehavare av särskild rätt till fastigheten angående ersättning eller
inlösen men har den som väckt talan haft skälig anledning att få sin talan
prövad av miljödomstolen, kan miljödomstolen förordna att motparten skall
ersätta fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt för rättegångskost-
nader eller att vardera parten skall svara för sina kostnader vid miljödomsto-
len.

SFS 1998:808

7 §

I mål om vattenverksamhet får sökanden förpliktas att betala ersättning

för motparters rättegångskostnader även om deras talan inte har blivit prövad
slutligt vid domstolen. Ersättning skall även innefatta ränta enligt 6 § ränte-
lagen (1975:635) från dagen för beslutet till dess betalning sker.

8 §

I ansökningsmål är sökanden skyldig att ersätta miljödomstolens kost-

nader för

1. kungörelser,
2. aktförvarare,
3. sakkunniga som har tillkallats av domstolen, och
4. lokaler för sammanträden.
Första stycket tillämpas även i stämningsmål som avses i 7 kap. 2 § lagen

(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Vad som i
första stycket sägs om sökanden gäller därvid käranden.

I högre rätt gäller vad som i första och andra stycket sägs om sökande eller

kärande den som fullföljt talan.

På begäran av domstolen skall förskott på ersättningen betalas.

9 §

I fråga om rättegångskostnader i mål som avses i 32 kap. 11 § och i mål

enligt 31 kap. 10 § gäller bestämmelserna om kostnader i expropriationsmål.
Om ett yrkande om inlösen ogillas, gäller dock bestämmelserna om rätte-
gångskostnader i rättegångsbalken.

Ogillas talan om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller åläggande för

den som utövar sådan verksamhet att iaktta försiktighetsmått som avses i 21
kap. 4 § på den grund att svaranden efter talans väckande har sökt och fått
tillstånd enligt denna balk, skall domstolen efter omständigheterna förordna
att vardera parten själv skall bära sin rättegångskostnad eller att en av dem
skall få full eller jämkad ersättning.

Övriga kostnader

10 §

Om tillstånd meddelas till en markavvattning i mål som avses i 7 kap.

19 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet,
skall sökandens kostnader fördelas mellan deltagarna i markavvattningen ef-
ter vad som är skäligt. Meddelas inte tillstånd till markavvattningen, skall sö-
kanden betala de kostnader som har uppkommit, om inte särskilda omstän-
digheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sak-
ägare eller vissa av dem. Om tillstånd inte meddelas till en markavvattning i
ett mål som enligt 7 kap. 20 § nämnda lag har inletts på grund av ett beslut
vid en fastighetsreglering, skall kostnaderna anses som förrättningskostnader
vid fastighetsregleringen.

11 §

I ärenden hos regeringen om ianspråktagande av strömfall enligt 2

kap. 9 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
skall sökanden svara för samtliga kostnader.

I ärenden hos länsstyrelsen om fördelning av ersättning skall den ersätt-

ningsskyldige svara för samtliga kostnader.

Första och andra stycket gäller inte om annat följer vid en motsvarande

tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

Frågor om ersättning enligt denna paragraf prövas av miljödomstolen.

SFS 1998:808

FEMTE AVDELNINGEN

TILLSYN M.M.

26 kap. Tillsyn

Allmänt om tillsynen

1 §

Tillsynen skall säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som

har meddelats med stöd av balken.

Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål i nödvändig utsträckning

kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra
beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som be-
hövs för att åstadkomma rättelse.

Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och

liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall
kunna tillgodoses.

2 §

Tillsynsmyndigheten skall anmäla överträdelser av bestämmelser i bal-

ken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken till polis- eller
åklagarmyndigheten, om det finns misstanke om brott.

3 §

Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, generalläkaren, länsstyrelsen,

andra statliga myndigheter och kommunerna (tillsynsmyndigheter), i enlig-
het med vad regeringen bestämmer.

Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som fullmäktige be-

stämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap.,
med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd, över
hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. och över avfallshanteringen
enligt 15 kap.

Regeringen får föreskriva att den tillsynsmyndighet regeringen bestämmer

får överlåta åt en kommun att i ett visst avseende utöva sådan tillsyn som an-
nars skulle skötas av en statlig tillsynsmyndighet, om kommunen har gjort
framställning om det. Detta gäller inte verksamhet som utövas av Försvars-
makten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radio-
anstalt.

4 §

Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen enligt

3 § och finner den tillsynsmyndighet som avses där att tillsynen inte bör
överlåtas i enlighet med framställningen, skall tillsynsmyndigheten med eget
yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande, om kommunen be-
gär det.

Tillsynsmyndigheten får återkalla överlåtelsen av tillsyn till en kommun.

Har regeringen beslutat om överlåtelse, skall regeringen besluta om återkal-
lelse.

5 §

Regeringen får förordna att tillsynsbestämmelserna skall gälla även i

fråga om tillsyn över efterlevnaden av EG:s förordningar inom denna balks
tillämpningsområde.

6 §

Tillsynsmyndigheter skall samarbeta med varandra samt med sådana

statliga och kommunala organ som skall utöva tillsyn i särskilda hänseenden

SFS 1998:808

eller som på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverksamhe-
ten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om att tillsynsmyndigheterna skall lämna sådana uppgifter som
behövs för att en regional eller central tillsynsmyndighet skall kunna full-
göra sitt samordnande, kontrollerande och uppföljande ansvar.

7 §

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att tillsynsupp-

gifter som kommunen har enligt denna balk skall skötas helt eller delvis av
den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenheten att
meddela beslut i ärendet.

Kommunen får också efter överenskommelse med en annan kommun upp-

dra åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst
ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 34 §
kommunallagen (1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24–27 och 35 §§ kom-
munallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd skall tillämpas på den
som fattar sådana beslut.

8 §

Den tillsynsmyndighet som har ansvar för tillsynen kan uppdra åt nå-

gon som inte är anställd vid en tillsynsmyndighet att utföra i tillståndsbeslut
föreskriven besiktning av en anläggning.

Förelägganden och förbud

9 §

En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som

behövs i ett enskilt fall för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra
beslut som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas.

Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte

tillgripas.

Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om till-

stånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §.

Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyn-

dighet från att meddela sådana brådskande förelägganden eller förbud som
är nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön upp-
kommer.

10 §

Om tillståndet till en vattenverksamhet har förfallit enligt 24 kap. 2 §,

får tillsynsmyndigheten förelägga tillståndshavaren att riva ut en med stöd av
tillståndet uppförd anläggning som kan skada allmänna eller enskilda intres-
sen.

11 §

En tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel i ett om-

råde av betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant område att
ordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att allmänheten skall
kunna komma till mark inom ett sådant område som omfattas av allemans-
rätten.

Är det uppenbart att ett stängsel endast är avsett att utestänga allmänheten

från området, får föreläggande meddelas om att ta bort det. Vad som nu har
sagts om stängsel skall tillämpas på motsvarande sätt när det gäller diken.

SFS 1998:808

12 §

Har tidigare ägare av en fastighet eller tidigare tomträttshavare i

denna egenskap kunnat föreläggas att avhjälpa skada eller olägenhet som
uppstått vid deras användning av en fastighet eller en byggnad, anläggning
eller anordning på annans mark enligt 7, 8, 11 eller 12 kap., får en tillsyns-
myndighet ge ett sådant föreläggande mot en ny ägare eller tomträttshavare,
om det är skäligt.

13 §

Har ett föreläggande riktats mot någon i egenskap av ägare till en fast-

ighet, i egenskap av nyttjanderättshavare till berörd egendom eller mot både
ägaren och nyttjanderättshavaren, och övergår ägande- eller nyttjanderätten
till någon annan, får tillsynsmyndigheten ålägga den tidigare ägaren eller
nyttjanderättshavaren, att utan dröjsmål lämna uppgift om den nya ägarens
eller nyttjanderättshavarens namn och adress.

Vite

14 §

Beslut om förelägganden eller förbud får förenas med vite.

Underrättelse till inskrivningsmyndigheten och dess rättsverkningar

15 §

Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande eller förbud

mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller ägare
till en byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhör någon an-
nan, får tillsynsmyndigheten sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för
anteckning i inskrivningsregistret. Är föreläggandet förenat med löpande
vite, skall även detta antecknas. Den som senast sökt lagfart eller inskrivning
av förvärv av tomträtt skall, om den sökande inte är föreläggandets eller för-
budets adressat, av inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat brev
underrättas om anteckningen.

Har anteckning gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av

egendomen. Har den nya ägaren förvärvat egendomen genom köp, byte eller
gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite
mot den nya ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat
vite gäller inte mot en ny ägare av egendomen, men tillsynsmyndigheten får
sätta ut nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en viss period får tas
ut endast av den som var ägare vid periodens början.

Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut

som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vid-
tagits eller har ändamålet med föreläggandet eller förbudet förlorat sin bety-
delse, skall tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap om förhållandet an-
mäla detta till inskrivningsmyndigheten för borttagande av anteckningen.

16 §

Överlåts en fastighet eller en tomträtt eller en byggnad, anläggning el-

ler anordning på annans mark sedan ett beslut som avses i 15 § har överkla-
gats, skall rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet
överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.

SFS 1998:808

Verkställighet och rättelse på den felandes bekostnad

17 §

Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller ett förbud

enligt 9–13 §§ och blir det inte åtlytt, skall kronofogdemyndigheten efter an-
sökan av tillsynsmyndigheten verkställa dess beslut. Därvid får beslutet
verkställas enligt utsökningsbalken.

Har någon begått en gärning som avses i 29 kap. 1–4, 8, 9 eller 10 §, får

kronofogdemyndigheten efter ansökan av tillsynsmyndigheten meddela sär-
skild handräckning för att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräck-
ning finns bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning. Avgörande i sådant mål överklagas hos miljödomstolen.

18 §

I stället för att begära verkställighet enligt 17 § får tillsynsmyndighe-

ten besluta att rättelse skall vidtas på den felandes bekostnad.

Beslut om rättelse på den felandes bekostnad får meddelas utan föregå-

ende föreläggande eller förbud, om tillsynsmyndigheten med hänsyn till ris-
ken för allvarliga skador finner att rättelse bör göras genast eller det finns an-
dra särskilda skäl.

Verksamhetsutövarens kontroll och miljörapport

19 §

Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras

medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön skall fortlö-
pande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga
sådana verkningar.

Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd skall också

genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om
verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön.

Den som bedriver sådan verksamhet skall lämna förslag till kontrollpro-

gram eller förbättrande åtgärder till tillsynsmyndigheten, om tillsynsmyn-
digheten begär det.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

närmare föreskrifter om kontrollen.

20 §

Om en miljöfarlig verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt vad

som föreskrivs med stöd av 9 kap. 6 § första stycket skall den som utövar
verksamheten varje år lämna en miljörapport till den tillsynsmyndighet som
utövar tillsynen över verksamheten. Detta gäller också den som förelagts att
ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 § andra stycket. I miljörapporten skall re-
dovisas de åtgärder som har vidtagits för att uppfylla villkoren i ett till-
ståndsbeslut och resultaten av dessa åtgärder.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva

att en miljörapport skall innehålla en redovisning av verksamhetens miljöpå-
verkan även i annat avseende än vad som omfattas av villkoren i ett till-
ståndsbeslut. Även redovisning av andra uppgifter som är relaterade till bal-
kens tillämpningsområde och mål får föreskrivas.

Även om en verksamhet inte är tillståndspliktig, får en föreskrift om skyl-

dighet att lämna en miljörapport meddelas.

SFS 1998:808

Upplysningar och undersökningar

21 §

Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver verksamhet eller

vidtar en åtgärd som det finns bestämmelser om i denna balk eller i föreskrif-
ter som meddelats med stöd av balken, att till myndigheten lämna de uppgif-
ter och handlingar som behövs för tillsynen. Detsamma gäller också för den
som annars är skyldig att avhjälpa olägenheter från sådan verksamhet.

22 §

Den som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som kan befaras

medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön eller den som annars
är skyldig att avhjälpa olägenhet från sådan verksamhet är skyldig att även i
andra fall än som avses i 14 kap. 7 § utföra sådana undersökningar av verk-
samheten och dess verkningar som behövs för tillsynen. Detsamma gäller
den som upplåter en byggnad för bostäder eller för allmänna ändamål, om
det finns skäl att anta att byggnadens skick medför olägenheter för männis-
kors hälsa. Om det är lämpligare kan tillsynsmyndigheten i stället föreskriva
att en sådan undersökning skall utföras av någon annan och utse någon att
göra undersökningen.

Den som är skyldig att utföra undersökningen är skyldig att ersätta kostna-

derna för en undersökning som någon annan utsetts att göra med det belopp
som tillsynsmyndigheten fastställer.

Beslut om undersökning får förenas med förbud att överlåta den berörda

fastigheten eller annan egendom till dess undersökningen är slutförd.

Naturvårdsvakter

23 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utse

naturvårdsvakter för tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter för områ-
den, naturföremål och djur- och växtarter som omfattas av förordnanden en-
ligt 7 och 8 kap., 11 kap. 14 § eller 12 kap. 6 §.

En naturvårdsvakt får avvisa personer som uppehåller sig där de på grund

av dessa föreskrifter inte har rätt att vistas.

En naturvårdsvakt får ta i beslag jakt- och fångstredskap, fortskaffnings-

medel och andra föremål som kan antas ha betydelse för utredning av brot-
tet, om vakten ertappar någon på bar gärning, som bryter mot förbud eller
föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 3, 5, 11, 12, 24 eller 28 §, 8 kap.
1–3 §§, 11 kap. 14 § eller 12 kap. 6 §, om detta är straffbelagt enligt 29 kap.

24 §

Om en naturvårdsvakt har tagit ett föremål i beslag, skall vakten

skyndsamt anmäla detta till polis- eller åklagarmyndigheten. Den tjänsteman
som tar emot en anmälan skall vidta samma åtgärder som om tjänstemannen
själv hade gjort beslaget.

Övriga bestämmelser

25 §

Den som har fått dispens från en föreskrift för områden eller natur-

föremål som omfattas av förordnande enligt 7 och 8 kap. eller 11 kap. 14 §
är skyldig att efter begäran visa upp beslutet för en naturvårdsvakt eller en
polis vid vistelse inom det område där dispensen gäller.

SFS 1998:808

26 §

En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall gälla omedel-

bart även om det överklagas.

27 §

De som har tagit befattning med ärenden enligt denna balk eller har

utfört sådana undersökningar som anges i 22 § första stycket tredje me-
ningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad de därvid har fått veta om
affärs- eller driftsförhållanden eller förhållanden av betydelse för landets för-
svar.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretess-

lagen (1980:100).

27 kap. Avgifter

Avgift för myndigheters verksamhet

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för prövning och till-
syn enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
balken samt för prövning och tillsyn med anledning av EG:s förordningar
inom denna balks tillämpningsområde. Kommunfullmäktige får meddela
föreskrifter om sådana avgifter när det gäller en kommunal myndighets
verksamhet.

Regeringen får föreskriva att en myndighet får bestämma att dess beslut

om påförande av avgift enligt balken eller enligt föreskrifter som har med-
delats med stöd av balken skall gälla omedelbart även om beslutet över-
klagas.

Skyldighet att ersätta en myndighets kostnader

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om skyldighet att ersätta en myndighets kostnader.

Bestämmelser om skyldighet att ersätta en myndighets kostnader finns

också i 10 kap. 11 §, 25 kap. 8 § och 26 kap. 22 § andra stycket.

3 §

Alla som är skyldiga att betala avgift enligt en föreskrift som har med-

delats med stöd av 1 § första stycket eller som är skyldiga att ersätta kostna-
der enligt 2 § första stycket eller 26 kap. 22 § andra stycket skall lämna de
uppgifter som behövs för att avgiftens eller ersättningens storlek skall kunna
bestämmas. Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som regeringen be-
stämmer och i den omfattning regeringen eller efter regeringens bemyndi-
gande, myndigheten föreskriver.

Renhållningsavgift

4 §

Kommuner får meddela föreskrifter om att avgift skall betalas för in-

samling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall som enligt denna
balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken utförs ge-
nom deras försorg. Avgiften skall enligt kommunens bestämmande betalas
till kommunen eller till den som utför renhållningen.

SFS 1998:808

Särskilda bestämmelser om avgift för hantering av avfall från fartyg finns

i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.

5 §

En avgift som avses i 4 § första stycket skall vara årlig eller på annat

sätt periodisk. Om avgiften avser insamling, transport och bortskaffande vid
enstaka tillfällen, får kommunen besluta att avgiften skall betalas särskilt för
varje tillfälle i fråga.

Avgiften skall bestämmas till högst det belopp som behövs för att täcka

nödvändiga planerings-, kapital- och driftskostnader för renhållningen. Från
dessa kostnader skall räknas av kostnaderna för användning av anläggningar
eller utrustning för andra ändamål än renhållning. Avgiften får tas ut på ett
sådant sätt att återanvändning, återvinning eller annan miljöanpassad avfalls-
hantering främjas.

Avtalar kommunen med någon annan att utföra renhållningen, får avtalet

läggas till grund för beräkning av avgiften, om kostnaden därigenom inte blir
väsentligt högre än om kommunen själv utför renhållningen.

6 §

Avgift enligt 4 § första stycket skall betalas enligt den taxa som kom-

munfullmäktige antar.

I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan i övrigt saknar

tillämplig bestämmelse om avgift. De grunder som anges i 5 § skall då beak-
tas.

Taxan skall innehålla bestämmelser om vem som är avgiftsskyldig och till

vem avgiften skall betalas.

Producentavgift

7 §

Regeringen, de kommuner eller den myndighet som regeringen be-

stämmer får meddela föreskrifter om att producenter skall betala avgift för
insamling, transport och bortskaffande av avfall som utförs genom kommu-
nens försorg. Sådana föreskrifter får meddelas om avfall för vilket produ-
centansvar gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap.
6 §.

Avgiften får avse även kostnader för information om hanteringen.
Avgiften skall betalas till de kommuner eller till den myndighet som rege-

ringen bestämmer.

Bygdeavgift och fiskeavgift

8 §

Bestämmelser om bygdeavgift och fiskeavgift finns i 6 kap. lagen

(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

28 kap. Tillträde m.m.

Tillträde för att fullgöra en myndighets uppgifter

1 §

För att fullgöra sina uppgifter enligt denna balk har en myndighet och

den som på myndighetens uppdrag utför ett arbete rätt att få tillträde till
fastigheter, byggnader, andra anläggningar samt transportmedel och att där

SFS 1998:808

utföra undersökningar och andra åtgärder. Bestämmelser om rätt till ersätt-
ning för skada och intrång finns i 31 kap. 10 §.

Tillträde för att utföra kompensationsåtgärder m.m.

2 §

Om någon enligt 7 kap. 7 § fjärde stycket eller 16 kap. 9 § är skyldig

att utföra undersökningar, kompensationsåtgärder eller andra åtgärder på an-
nans fastighet, byggnad eller annan anläggning, får länsstyrelsen besluta att
tillträde skall lämnas under viss tid.

Den som utför undersökningarna eller åtgärderna skall betala ersättning

för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid miljödomstol.

Tillträde för att utreda en verksamhets verkningar

3 §

Länsstyrelsen får, om det finns skäl för det, besluta att tillträde till an-

nans mark skall lämnas under viss tid, om någon som bedriver eller avser att
bedriva verksamhet eller vidta en åtgärd vill utreda verkningarna av verk-
samheten eller åtgärden genom mätningar eller annat undersökningsarbete
på fastigheten.

Den som bedriver eller avser att bedriva verksamheten eller åtgärden skall

betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid
miljödomstol.

Länsstyrelsen får kräva att den som skall utföra undersökningen ställer sä-

kerhet för framtida ersättningsanspråk innan arbetet påbörjas. Om säkerhet
ställs får länsstyrelsen förordna att arbetena får påbörjas även om beslutet
om tillträde överklagas.

Tillträde för att utföra förebyggande och avhjälpande åtgärder

4 §

Om någon som bedriver eller avser att bedriva verksamhet eller vidta

en åtgärd åläggs att vidta sådana försiktighetsmått och skyddsåtgärder på an-
nans mark, byggnad eller annan anläggning, som behövs för att förebygga
eller minska skada av verksamheten, får länsstyrelsen besluta att tillträde får
ske under viss tid till en fastighet eller anläggning som ägs eller innehas av
någon annan för att där utföra sådana åtgärder.

Den som vidtar försiktighetsmått eller skyddsåtgärder skall betala ersätt-

ning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid miljödom-
stol. Om beslut om tillträde meddelas i ett mål om tillstånd till en vattenverk-
samhet, skall frågan om ersättning prövas i målet.

Tillträde för efterbehandling

5 §

Länsstyrelsen får besluta om tillträde under viss tid till en fastighet, en

byggnad eller en anläggning om någon annan än den som äger eller innehar
den är skyldig att där efterbehandla förorenade områden eller göra undersök-
ningar för sådan efterbehandling.

Den som utför åtgärderna skall betala ersättning för skada och intrång om

inte fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt själv har kostnads-
ansvar för åtgärderna. Talan om ersättning skall väckas vid miljödomstol.

SFS 1998:808

Aktsamhetskrav

6 §

Åtgärder enligt 1–5 §§ skall utföras så att minsta skada och intrång or-

sakas.

Tillträde till bostäder får endast ske i den utsträckning det behövs för att

förebygga eller undanröja olägenheter för människors hälsa.

Förbud mot att rubba utrustning

7 §

Om en mätapparat eller liknande utrustning behöver sättas ut vid un-

dersökningar enligt 1–5 §§ får förbud vid vite meddelas att rubba eller skada
utrustningen. Detsamma gäller om utrustning för pumpning eller liknande
behöver sättas ut.

Polishjälp

8 §

Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för tillträde och

åtgärder enligt 1–5 §§.

Tillträde till vattenståndsmätare m.m.

9 §

Den som är beroende av hur en vattenverksamhet bedrivs, allmän åkla-

gare och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
har rätt att få tillträde till platser för vattenståndsmätare, vattenmätare eller
observationsrör samt att ta del av anteckningar som verksamhetsutövaren är
skyldig att föra om vattenstånd, vattnets avrinning eller de vattenmängder
som har tillgodogjorts.

Tjänstemän hos Fiskeriverket och fisketillsynsmän som har förordnats för

detta skall ges tillfälle att utöva tillsyn över att ett villkor till skydd för fisket
fullgörs.

Särskild tvångsrätt för vattenverksamhet

10 §

Den som utför eller skall utföra en vattenverksamhet kan av miljö-

domstolen ges rätt att utföra anläggningar eller åtgärder på fastigheter som
tillhör någon annan och ta i anspråk mark för detta, när det är fråga om

1. vattenverksamhet som utförs av staten, kommuner eller vattenförbund

och som är önskvärda från hälso- eller miljösynpunkt eller som främjar fis-
ket,

2. vattenverksamhet för att motverka förorening genom avloppsvatten,
3. vattenverksamhet som avser tillgodogörande av yt- eller grundvatten,
4. vattenreglering,
5. vattenverksamhet som avser allmän farled eller allmän hamn, eller
6. markavvattning.
Ett område som tas i anspråk enligt första stycket får lösas in, om det skall

ingå i en strömfallsfastighet.

Har rätten upphört enligt denna paragraf att med annat än äganderätt ta an-

nans mark i anspråk, skall anläggningar som uppförts eller placerats på mar-
ken tillfalla markägaren utan lösen, om de inte har förts bort inom ett år från
upphörandet.

SFS 1998:808

Tillträde för att underhålla en vattenanläggning

11 §

Den som är skyldig att underhålla en vattenanläggning har rätt att

nyttja annans mark för arbeten eller åtgärder som behövs för att underhålls-
skyldigheten skall kunna fullgöras.

Den underhållsskyldige skall betala ersättning för skada och intrång. Ta-

lan om ersättning skall väckas vid miljödomstol.

Rätt att använda annans vattenanläggning

12 §

Om det inte medför en väsentlig olägenhet för ägaren av en vatten-

anläggning, kan någon annan ges rätt att ändra anläggningen eller att an-
vända den för en egen vattenverksamhet eller för att förebygga eller minska
skador av en egen vattenverksamhet. Skall anläggningen ändras, har ägaren
rätt att utföra ändringen och få ersättning för kostnaderna.

Den som ges rätt att använda en anläggning skall ge anläggningens ägare

skälig ersättning för rätten att använda anläggningen.

Förbud mot fiske

13 §

Förbud mot fiske inom ett visst område får meddelas i samband med

beslut om anordningar för att främja fisket eller för att förebygga skador på
fisket.

SJÄTTE AVDELNINGEN

PÅFÖLJDER

29 kap. Straffbestämmelser och förverkande

1 §

Den som med uppsåt

1. förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som medför eller kan med-

föra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter
som inte är av ringa betydelse eller annan betydande olägenhet i miljön,

2. förvarar avfall eller annat ämne på ett sätt som genom förorening kan

medföra hälsorisker, skador eller annan olägenhet som anges under 1, eller

3. orsakar betydande olägenhet i miljön genom buller, skakning eller strål-

ning

döms, om inte behörig myndighet har tillåtit förfarandet, eller detta är all-

mänt vedertaget, för miljöbrott till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, skall gärningsmannen dömas till fängelse i lägst sex må-

nader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas, om det har vållat eller kunnat vålla varaktiga skador av stor omfatt-
ning eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

Om gärningen med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarlig,

döms inte till ansvar enligt denna paragraf.

2 §

Den som av oaktsamhet begår gärning som anges i 1 §, döms för vål-

lande till miljöstörning till böter eller fängelse i högst två år.

SFS 1998:808

3 §

Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning med en

kemisk produkt eller vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk
produkt, utan att vidta de skyddsåtgärder, produktval eller försiktighetsmått i
övrigt som behövs på grund av produktens eller varans inneboende egenska-
per för att hindra eller motverka skador på människor eller i miljön, döms för
miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan ut-

dömas enligt 1 eller 2 §.

4 §

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller bedriver en

verksamhet eller vidtar någon annan åtgärd utan att ha inhämtat tillåtlighets-
beslut, tillstånd, godkännande eller medgivande eller gjort en anmälan som
föreskrivs i denna balk eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av
balken, döms för otillåten miljöverksamhet till böter eller fängelse i högst
två år.

Detsamma gäller den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot vill-

kor som meddelats i samband med tillåtlighetsbeslut, tillstånd, godkännande
eller dispens enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av balken eller vid omprövning av sådana tillstånd eller villkor.

Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte om ansvar för gär-

ningen kan utdömas enligt 1 eller 2 §.

5 §

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet i strid mot vad som föreskrivs

i denna balk eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, un-
derlåter att lämna underrättelse eller uppgift eller lämnar en oriktig uppgift
och därigenom försvårar en tillståndsprövning eller en tillsynsmyndighets
verksamhet, döms för försvårande av miljökontroll till böter eller fängelse i
högst två år.

6 §

Den som i något annat fall än som avses i 5 § med uppsåt eller av oakt-

samhet

1. inte ger in en handling med uppgifter som skall ges in enligt balken, el-

ler enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, eller i en sådan
handling lämnar oriktig uppgift eller utelämnar uppgift, eller

2. underlåter att fullgöra i balken eller i föreskrifter som har meddelats

med stöd av balken föreskriven skyldighet att märka en produkt som inne-
håller eller består av genetiskt modifierade organismer eller en kemisk pro-
dukt, en bioteknisk organism eller en vara som innehåller eller har behand-
lats med en kemisk produkt

döms, om åtgärden eller underlåtenheten är ägnad att försvåra bedöm-

ningen av riskerna för att människors hälsa eller miljön skall skadas, för
bristfällig miljöinformation till böter eller fängelse i högst ett år.

7 §

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en

plats som allmänheten har tillträde eller insyn till döms för nedskräpning till
böter eller fängelse i högst ett år.

8 §

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller

av oaktsamhet bryter mot

SFS 1998:808

1. föreskrift för totalförsvaret meddelad med stöd av 1 kap. 5 §, om över-

trädelse av den lagbestämmelse från vilken avvikelse har föreskrivits är
straffbelagd,

2. i beslut om naturreservat eller kulturreservat angivna inskränkningar i

rätten att använda mark enligt 7 kap. 5 § andra eller tredje stycket,

3. förbud att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder inom biotopskydds-

område enligt 7 kap. 11 §,

4. föreskrifter som behövs för särskilt skydd för djur eller växter enligt 7

kap. 12 §,

5. förbud att inom strandskyddsområde uppföra ny byggnad eller vidta an-

nan åtgärd i strid mot 7 kap. 16 §,

6. föreskrifter om försiktighetsmått inom miljöskyddsområde meddelade

med stöd av 7 kap. 20 §,

7. föreskrifter om inskränkning inom vattenskyddsområde meddelade

med stöd av 7 kap. 22 §,

8. interimistiskt förbud enligt 7 kap. 24 § första stycket,
9. föreskrifter om förbud till skydd för djur- och växtarter meddelade med

stöd av 8 kap. 1 eller 2 §,

10. föreskrifter om förbud eller föreskrifter om särskilda villkor för att

sätta ut djur- eller växtarter meddelade med stöd av 8 kap. 3 §,

11. föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 4 § genom att ta sådan be-

fattning med djur, växter, ägg, rom, bon eller produkter av djur eller växter
som strider mot en sådan föreskrift eller mot ett villkor i beslut i enskilt fall,

12. föreskrifter eller beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten m.m.

meddelade med stöd av 9 kap. 4 §,

13. föreskrifter om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet medde-

lade med stöd av 9 kap. 5 §,

14. inskränkningar, villkor eller anmälningsskyldighet föreskrivna beträf-

fande miljöriskområde enligt 10 kap. 12 §,

15. skyldighet att underhålla en vattenanläggning enligt 11 kap. 17 § för-

sta stycket eller 20 § första stycket eller 21 § första stycket,

16. förbud att påbörja en verksamhet enligt 12 kap. 6 § tredje stycket,
17. förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket,
18. särskilda föreskrifter om utredning och försiktighetsmått vid gentek-

nisk verksamhet meddelade med stöd av 13 kap. 8 eller 11 §,

19. förbud att sprida bekämpningsmedel från luftfartyg enligt 14 kap. 18 §

andra stycket,

20. förbud att sprida bekämpningsmedel mot lövsly enligt 14 kap. 19 §

första stycket,

21. föreskrifter som avser förbränning, handel, överlåtelse eller införsel av

bränslen meddelade med stöd av 14 kap. 21 §,

22. föreskrifter i fråga om hantering, införsel eller utförsel av kemiska

produkter eller biotekniska organismer meddelade med stöd av 14 kap. 24 §,

23. förbud att hantera, föra in eller föra ut kemisk produkt eller bioteknisk

organism enligt 14 kap. 25 §,

24. förbud mot dumpning eller förbränning av avfall enligt 15 kap. 31 §,

SFS 1998:808

25. skyldighet att göra anmälan eller lämna uppgifter enligt rådets förord-

ning (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av vissa
farliga kemikalier

9, senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr

237/97 av den 27 juni 1997

10 eller att lämna uppgifter enligt rådets förord-

ning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av
risker med existerande ämnen

11,

26. förbud eller skyldighet att lämna uppgifter enligt rådets förordning

(EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned
ozonskiktet

12,

27. bestämmelser om transport och därigenom transporterar avfall i strid

mot rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervak-
ning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemen-
skapen

13, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr 120/97 av den 20

januari 1997

28. en bestämmelse eller mot villkor i beslut i enskilt fall som meddelats

med stöd av rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om
skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med
dem

15, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr 938/97 av den 26 maj

1997

16 såvitt avser import till Sverige, export och reexport från Sverige, han-

del med artificiellt förökade växter, transport och transitering eller köp, för-
säljning och annan kommersiell åtgärd.

För försök till brott mot första stycket 24 döms till ansvar enligt 23 kap.

brottsbalken.

Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om ansvar kan ådö-

mas enligt 1 eller 2 §.

9 §

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt

eller av oaktsamhet bryter mot

1. föreskrifter om allmänhetens uppträdande meddelade med stöd av 7

kap. 30 §,

2. föreskrifter om förbud mot djurhållning meddelade med stöd av 9 kap.

11 §,

3. föreskrifter till skydd mot olägenheter för människors hälsa meddelade

med stöd av 9 kap. 12 §,

4. skyldighet att göra anmälan enligt 11 kap. 15 § tredje stycket om arbe-

ten som kan skada fisket,

5. föreskrifter rörande skötsel av jordbruksmark meddelade med stöd av

12 kap. 8 §,

6. föreskrifter om begränsning av djurantalet i ett jordbruk m.m. medde-

lade med stöd av 12 kap. 10 §,

7. förbud eller föreskrifter om transport enligt 15 kap. 21 § genom att yr-

kesmässigt eller annars i större omfattning samla in och forsla bort avfall,

9 EGT nr L 251, 29.8.1992, s. 13 (Celex 392R2455).

10 EGT nr L 173, 1.7.1997, s. 37 (Celex 397R1237).

11 EGT nr L 084, 5.4.1993, s. 1 (Celex 393R0793).

12 EGT nr L 333, 22.12.1994, s. 1 (Celex 394R3093).

13 EGT nr L 030, 6.2.1993, s. 1 (Celex 393R0259).

14 EGT nr L 022, 24.1.1997, s. 14 (Celex 397R0120).

15 EGT nr L 061, 3.3.1997, s. 1 (Celex 397R0338).

16 EGT nr L 140, 30.5.1997, s. 1 (Celex 397R0938).

SFS 1998:808

8. föreskrifter om borttransport meddelade med stöd av 15 kap. 25 § första

stycket 2,

9. nya eller ändrade villkor för vilthägn enligt 24 kap. 12 §,
10. förbud mot fiske enligt 28 kap. 13 §,
11. skyldighet enligt rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december

1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln
med dem

17, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr 938/97 av den 26

maj 1997

18 att i en ansökan eller annan handling lämna uppgift om förhållan-

den av betydelse för tillstånd eller tillsyn.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar kan ådömas enligt 1

eller 2 §.

10 §

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som obehörigen tar

befattning med exemplar av en djur- eller växtart, ägg, rom eller bon som
gärningsmannen vet eller har skälig anledning att anta har åtkommits genom
brott mot föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §.

11 §

Om gärning som avses i 3–10 §§ är att anse som ringa, döms inte till

ansvar.

Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med

samma eller strängare straff i brottsbalken eller om ansvar för gärningen kan
dömas ut enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt detta

kapitel för en gärning som omfattas av föreläggandet.

12 §

Djur, växter, produkter som utvunnits av djur eller växter, kemiska

produkter, biotekniska organismer eller varor innehållande kemiska produk-
ter eller genetiskt modifierade organismer eller produkter som innehåller el-
ler består av gentekniskt modifierade organismer vilka har varit föremål för
brott enligt 1–4, 6, 8, 9 eller 10 § får förklaras förverkade, om det inte är up-
penbart oskäligt. Detsamma gäller värdet av egendomen eller utbytet av så-
dant brott.

Fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts eller medförts

vid brott enligt 1–4, 8, 9 eller 10 § får förklaras förverkade om det behövs
för att förebygga brott eller annars finns särskilda skäl. I stället för hjälpmed-
let kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.

13 §

Den som begått brott enligt 8 § första stycket 24 döms vid svensk

domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig. Har brot-
tet förövats i Sveriges ekonomiska zon, får åtal väckas vid den tingsrätt vars
domkrets är närmast den plats där brottet förövades.

14 §

Om någon som ådragit sig ansvar enligt 1 eller 2 §, frivilligt avvärjt

en sådan fara eller verkan som anges där innan avsevärd olägenhet har upp-
kommit, får dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gär-
ningen.

17 EGT nr L 061, 3.3.1997, s. 1 (Celex 397R0338).

18 EGT nr L 140, 30.5.1997, s. 1 (Celex 397R0938).

SFS 1998:808

30 kap. Miljösanktionsavgifter

1 §

En särskild avgift (miljösanktionsavgift) skall betalas av en närings-

idkare som vid bedrivandet av näringsverksamhet

1. åsidosätter föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk,
2. påbörjar en verksamhet som är tillståndspliktig eller anmälningspliktig

enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken,
utan att tillstånd har meddelats eller anmälan har gjorts, eller

3. åsidosätter tillstånd eller villkor som har meddelats med stöd av denna

balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken.

Detta gäller dock endast för sådana överträdelser för vilka regeringen har

föreskrivit om avgift enligt 2 §.

Miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett upp-

såtligen eller av oaktsamhet. Miljösanktionsavgift skall dock inte tas ut om
det är uppenbart oskäligt.

Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten.

2 §

Regeringen meddelar föreskrifter om de överträdelser för vilka miljö-

sanktionsavgift skall betalas och om avgiftens storlek för olika överträdelser.
När avgiftens storlek bestäms, skall hänsyn tas till överträdelsens allvar och
betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen avser.

Miljösanktionsavgiften skall uppgå till minst 5 000 kronor och högst

1 000 000 kronor.

3 §

Tillsynsmyndigheten beslutar om miljösanktionsavgift.

Innan tillsynsmyndigheten beslutar om avgift skall den som anspråket rik-

tas mot ges tillfälle att yttra sig.

4 §

Beslut om att ta ut miljösanktionsavgift skall delges verksamhetsutöva-

ren.

5 §

Miljösanktionsavgift skall betalas inom trettio dagar efter det att avgif-

ten har beslutats eller den längre tid som anges i beslutet.

Beslut om miljösanktionsavgift får efter sista betalningsdagen verkställas

såsom en dom som har vunnit laga kraft.

6 §

Miljösanktionsavgift får inte beslutas, om den som anspråket riktas

mot inte inom fem år från det att förutsättningarna enligt 1 § att besluta om
avgift har inträffat har getts tillfälle att yttra sig.

7 §

Den som enligt ett beslut av en tillsynsmyndighet skall betala en miljö-

sanktionsavgift får överklaga beslutet till miljödomstol.

8 §

En beslutad miljösanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften

inte har verkställts inom tio år från det att beslutet har vunnit laga kraft.

9 §

Miljösanktionsavgift skall återbetalas, om betalningsansvaret har upp-

hävts genom beslut som har vunnit laga kraft.

SFS 1998:808

Ränta på miljösanktionsavgift som återbetalas enligt första stycket lämnas

enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från den dag avgiften betalades till
och med den dag avgiften återbetalas.

10 §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela

närmare föreskrifter om den ordning i vilken miljösanktionsavgifter skall be-
talas.

SJUNDE AVDELNINGEN

ERSÄTTNING OCH SKADESTÅND M.M.

31 kap. Ersättning vid ingripanden av det allmänna och vid
tillståndsprövning av vattenverksamhet m.m.

Kapitlets innehåll m.m.

1 §

Detta kapitel är tillämpligt i frågor om ersättning vid vissa ingripanden

av det allmänna samt vid tillståndsprövning av vattenverksamhet. Kapitlet
innehåller dessutom bestämmelser om ersättning när skada uppkommit till
följd av förbud mot fiske.

2 §

Bestämmelserna i expropriationslagen (1972:719) skall gälla vid er-

sättning och inlösen enligt detta kapitel, om inte balken innehåller avvikande
bestämmelser.

3 §

Vad som i detta kapitel sägs om fastighet skall även gälla särskild rätt

till fastighet.

Ersättning och inlösen på grund av vissa föreskrifter, förelägganden och
förbud

4 §

Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär

att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av
en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller

1. föreskrifter enligt 7 kap. 3 § om åtgärder och inskränkningar som rör

nationalparker,

2. föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 § om åtgärder och inskränkningar

som rör naturreservat och kulturreservat,

3. förbud eller beslut att inte medge dispens enligt 7 kap. 11 § andra

stycket inom biotopskyddsområde,

4. föreskrifter enligt 7 kap. 22 § om åtgärder och inskränkningar som rör

vattenskyddsområden, eller

5. förelägganden eller förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket som rör viss

verksamhet.

En föreskrift enligt 7 kap. 3 § om begränsning av rätten till jakt efter

björn, lo, varg, järv, älg eller örn medför inte rätt till ersättning.

5 §

Innebär ett beslut som avses i 4 § första stycket 1–4 att det krävs till-

stånd för en viss verksamhet eller åtgärd betalas ersättning endast om till-
stånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

SFS 1998:808

Har förbud att vidta en åtgärd utan tillstånd meddelats enligt 7 kap. 24 §

och vägras tillstånd, gäller 4 § första stycket.

6 §

Ersättning som avses i 4 § skall minskas med ett belopp som motsvarar

vad fastighetsägaren är skyldig att tåla utan ersättning.

7 §

Ersättning enligt 4 § betalas av staten. Har föreskrifter som avses i 4 §

beslutats av en kommun, skall ersättningen i stället betalas av kommunen.

Har föreskrifter som avses i 4 § första stycket 4 beslutats av länsstyrelsen

efter ansökan av en kommun eller den i vars intresse vattenskyddsområdet
fastställts, skall ersättningen betalas av den sökande.

8 §

Om det i ett fall som avses i 4 § första stycket uppstår synnerliga olä-

genheter vid pågående användning av fastigheten, har fastighetsägaren rätt
att få fastigheten inlöst i stället för att få ersättning enligt 4 §. Beror olägen-
heten på ett förbud att vidta viss åtgärd utan tillstånd skall 5 § första stycket
tillämpas.

9 §

Vid tillämpningen av 4 och 8 §§ skall beaktas även andra beslut enligt

7 kap. 3, 5, 6, 9 eller 22 §, förbud enligt 7 kap. 11 § andra stycket, föreläg-
ganden och förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket, beslut enligt 18 § skogs-
vårdslagen (1979:429) samt beslut som avses i 14 kap. 8 § första stycket
plan- och bygglagen (1987:10). Detta gäller under förutsättning att besluten
har meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas
sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 30 § skogsvårdslagen som i sär-
skilda fall har inträtt inom samma tid.

Har rätt till talan, ersättning eller inlösen med anledning av ett sådant be-

slut förlorats på grund av bestämmelserna i 12 eller 13 § eller motsvarande
bestämmelser i plan- och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hin-
der mot att beslutet beaktas enligt första stycket.

Ersättning vid vissa undersökningar

10 §

För skada och intrång som tillfogas fastighetsägaren genom åtgärder

enligt 28 kap. 1 § betalas ersättning av staten. Om åtgärderna har vidtagits av
en kommun eller av någon annan på uppdrag av en kommun, skall ersättning
i stället betalas av kommunen.

Ersättning enligt första stycket skall inte betalas, om åtgärderna vidtas

med anledning av tillsyn över en verksamhet som utövas på fastigheten.

Talan om ersättning väcks vid den miljödomstol inom vars område mar-

ken eller större delen av den finns.

Ersättning vid förelägganden om stängselgenombrott

11 §

Den som har stängsel och har anordnat en grind eller någon annan ge-

nomgång på grund av ett föreläggande enligt 26 kap. 11 § är berättigad till
ersättning av staten för detta och för underhåll av genomgången. Ersättning
skall dock inte betalas, om det är uppenbart att stängslet endast avser att
stänga ute allmänheten från ett område där den annars skulle ha fått färdas
fritt.

SFS 1998:808

Första stycket gäller också, när en övergång har gjorts över ett dike på

grund av ett föreläggande enligt 26 kap. 11 §.

Anmälan om ersättningsanspråk

12 §

Innan en myndighet fattar ett beslut som kan leda till ersättning enligt

4, 5, 10 eller 11 §, får myndigheten förelägga den som vill göra anspråk på
betalning eller inlösen att inom viss tid, minst två månader, anmäla sitt an-
språk och ange sina yrkanden vid påföljd att rätten till talan annars förloras.

Vad som i fråga om ersättning eller inlösen har avtalats eller uppenbarli-

gen förutsatts gälla mellan den ersättningsskyldige och en sakägare gäller
även mot den som efter det att rätten till betalning uppkom har förvärvat sak-
ägarens rätt till fastigheten.

Ersättningstalan

13 §

Har inte överenskommelse träffats om ersättning enligt 4 eller 11 § el-

ler om inlösen enligt 8 § och har inte rätten till talan gått förlorad enligt 12 §,
skall den som vill göra anspråk på ersättning eller kräva inlösen väcka talan
hos miljödomstolen mot den som är skyldig att betala ersättning eller att lösa
in fastigheten. Sådan talan skall väckas inom ett år från det att beslutet på
vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft vid påföljd att rätten till ersätt-
ning eller inlösen annars går förlorad.

14 §

När föreskrifter skall meddelas enligt 7 kap. 5, 6, 9 eller 22 §, får den

ersättningsskyldige vid miljödomstolen väcka talan mot en sakägare för att
fastställa de villkor som skall gälla för ersättning eller inlösen, om föreskrif-
terna meddelas. Meddelas inte föreskrifter med det innehåll som förutsatts
vid miljödomstolen inom ett år från det att målet har avgjorts genom en dom
som har vunnit laga kraft, skall domen inte längre vara bindande för par-
terna.

Återbetalning av ersättning

15 §

Har ersättning enligt 4 § betalats med anledning av föreskrifter eller

tillståndsvägran och upphävs föreskrifterna helt eller delvis eller ges tillstånd
eller dispens, får fastighetsägaren förpliktas att betala tillbaka ersättningen
eller en del av den, om det är skäligt med hänsyn till fastighetsägarens nytta
av beslutet och omständigheterna i övrigt. Detta gäller också, om en åtgärd
har vidtagits i strid mot sådana föreskrifter eller mot ett sådant beslut om till-
ståndsvägran och tillsynsmyndigheten har beslutat att inte kräva rättelse.

Talan om återbetalning skall väckas vid miljödomstolen inom ett år från

det att beslutet som anspråket grundas på har vunnit laga kraft och senast tio
år efter det att ersättningen betalades ut vid påföljd att rätten att föra talan
annars går förlorad.

Ersättning och inlösen vid tillstånd till vattenverksamhet

16 §

Den som med stöd av tillstånd enligt 11 kap. genom inlösen eller på

annat sätt tar i anspråk annans egendom eller vidtar en åtgärd som skadar an-

SFS 1998:808

nans egendom skall betala ersättning för vad som avstås eller skadas, om an-
nat inte är särskilt föreskrivet. Ersättning skall betalas även för skada till
följd av förbud mot fiske enligt 28 kap. 13 §.

Ersättning skall betalas endast för skador som kvarstår, sedan förebyg-

gande eller avhjälpande åtgärder har utförts av tillståndshavaren.

17 §

Fastigheter eller fastighetsdelar som drabbas av synnerliga olägenhe-

ter av en verksamhet för vilken tillstånd har meddelats enligt 11 kap., skall
lösas in, om ägaren begär det.

Den ersättningsskyldige har rätt till inlösen, om detta skulle medföra en-

dast en ringa höjning av fastighetsägarens ersättning och fastighetsägaren
inte har något beaktansvärt intresse av att behålla fastigheten eller fastighets-
delen. Kostnaderna för åtgärder som avses i 16 § andra stycket skall då räk-
nas in i ersättningen.

Skada på egen fastighet vid tillstånd till vattenverksamhet

18 §

Om en verksamhet för vilken tillstånd har lämnats enligt 11 kap. med-

för skada på en fastighet som tillhör den som har fått tillståndet, skall ersätt-
ning för skadan bestämmas. Detta gäller dock inte, om medgivanden har
lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Om fastighe-
ten är intecknad gemensamt med annan fastighet, krävs det dessutom att
fastighetsägare och fordringshavare lämnar de medgivanden som föreskrivs
för relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken. Medgivande fordras dock inte av
den för vars rätt domstolens avgörande är väsentligen utan betydelse.

Ersättning vid utrivning av en vattenanläggning

19 §

Den som har fått tillstånd till utrivning av en vattenanläggning eller

har ålagts eller medgetts enligt 24 kap. 4 § att riva ut en vattenanläggning
skall betala skälig ersättning för skador på annans egendom som orsakas av
bestående ändring i vattenförhållandena. Skyldighet att betala ersättning för
en sådan förlust av förmån som orsakas av utrivningen finns endast om för-
månen har tillförsäkrats i tillståndsdomen eller i avtal som träffats i samband
med vattenanläggningens tillkomst. Ersättning lämnas i sådant fall endast för
kostnader orsakade av förlusten av förmånen.

Om medgivande att riva ut en vattenanläggning har lämnats till någon an-

nan än den som är skyldig att underhålla anläggningen och skyldighet att be-
tala ersättning har ålagts i samband med detta, får ersättningen sökas åter av
den underhållsskyldige.

Ersättning vid omprövning av vattenverksamhet

20 §

Ersättning för en förlust eller en inskränkning lämnas, om ompröv-

ning enligt 24 kap. 5 § eller enligt 7 kap. 13 eller 14 § lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet medför förlust av vatten eller
fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets avrinning för den som
har tillstånd till den vattenverksamhet som avses med omprövningen och om
annat inte följer av 22 §. Ersättning lämnas inte till den del förlusten eller in-
skränkningen är att räkna som förbättring av en vattenanläggnings säkerhet.

SFS 1998:808

Ersättning lämnas om omprövning av vattenverksamhet enligt denna balk

eller enligt lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverk-
samhet medför skada för någon annan än tillståndshavaren som omfattas av
omprövningen. För mottagare av andelskraft gäller dock viss begränsning
enligt 8 kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vatten-
verksamhet.

På ersättning enligt första eller andra stycket skall 16–18 §§ tillämpas.

21 §

Ersättning enligt 20 § första stycket betalas av den som har begärt

omprövningen eller, om omprövning enligt 7 kap. 14 § lagen (1998:812)
med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet omfattar tillstånden till
konkurrerande vattentäkter, av vardera tillståndshavaren.

Ersättning enligt 20 § andra stycket betalas,
1. om omprövningen sker enligt 24 kap. 5 eller 8 §, av tillståndshavaren,
2. om omprövning enligt 7 kap. 14 § lagen (1998:812) med särskilda be-

stämmelser om vattenverksamhet omfattar tillstånden till konkurrerande vat-
tentäkter, av vardera tillståndshavaren,

3. vid annan omprövning, av den som har begärt omprövningen.
Ersättning för minskning av andelskraft från vattenkraftverk som omfattas

av omprövningen betalas av den som har tillstånd till kraftverket.

Begränsning i ersättningsrätten vid omprövning av viss
vattenverksamhet

22 §

En tillståndshavare är skyldig att utan ersättning tåla viss del av en

förlust eller inskränkning om det är en förlust eller inskränkning som avses i
20 § första stycket och den föranleds av omprövning till förmån för det all-
männa fiskeintresset, allmän farled, allmän hamn eller hälsovården eller, vid
omprövning enligt 24 kap. 5 § eller enligt 7 kap. 13 § första meningen lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, till förmån
för den allmänna miljövården.

Den del som inte ersätts avser den sammanlagda förlusten eller inskränk-

ningen till följd av de skilda omprövningarna och av vattenverksamhet som
avses i 23 § och motsvarar i fråga om

1. vattenkraftverk: högst en femtedel och lägst en tjugondel av produk-

tionsvärdet av den vattenkraft som enligt meddelat tillstånd kan tas ut vid
kraftverket efter avdrag för den del av produktionsvärdet som är en följd av
vattenregleringar,

2. vattenreglering för kraftändamål: högst en femtedel och lägst en tjugon-

del av det produktionsvärde av den vattenkraft som enligt meddelade till-
stånd kan tas ut vid varje kraftverk och som är en följd av regleringen,

3. andra vattenverksamheter: högst en femtedel och lägst en tjugondel av

värdet av den vattenmängd, fallhöjd eller magasinsvolym som omfattas av
tillståndet till verksamheten.

När miljödomstolen lämnar tillstånd till en vattenverksamhet för vilken

denna begränsning i ersättningsrätten skall gälla, skall domstolen inom de
gränser som anges i andra stycket 1–3 fastställa den del som inte ersätts.
Hänsyn skall då tas främst till verksamhetens inverkan på vattenstånds- och
avrinningsförhållandena, den fördel eller olägenhet som verksamheten vän-

SFS 1998:808

tas medföra från allmän synpunkt samt graden av nytta för tillståndshavaren
och mottagare av andelskraft.

Vid omprövning före den enligt 24 kap. 5 § första stycket 1 fastställda tid-

punkten skall den del som inte ersätts minskas i förhållande till den tid som
återstår till denna tidpunkt.

23 §

Rätten till ersättning är begränsad på samma sätt som gäller enligt

22 § om den som har tillstånd enligt denna balk till en vattenverksamhet or-
sakas förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera
vattnets avrinning till följd av att tillstånd lämnas till en vattenverksamhet
som skall tillgodose det allmänna fiskeintresset, allmän farled eller allmän
hamn, hälsovården eller den allmänna miljövården.

Vad som sagts nu gäller även förlust av fallhöjd som inte är utbyggd. Där-

vid skall den del som inte ersätts motsvara en tjugondel av värdet av vatten-
kraften i det berörda strömfallet efter avdrag för vad som av detta värde är en
följd av vattenregleringar.

Betalningsanmälan som rör ersättning vid tillstånd till
vattenverksamhet

24 §

Anmälan till länsstyrelsen enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen

(1972:719) behöver vid tillämpningen av detta kapitel endast göras för er-
sättning som avser mark som skall lösas in.

Betalningsfrist som rör ersättning vid tillstånd till vattenverksamhet

25 §

När tillstånd har lämnats enligt 11 kap. skall ersättning för inlöst

mark betalas och anmälan enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen (1972:719)
göras inom sex månader från det att såväl tillståndsfrågan som ersättnings-
frågan har avgjorts slutligt. Ersättning som inte avser inlöst mark och som
skall tas ut på en gång skall betalas inom två år från samma tid. Om den er-
sättningsskyldige inte iakttar vad som har sagts nu, är den rätt som förvärvats
gentemot den ersättningsberättigade förlorad.

Tidsfristerna får förkortas eller förlängas när parterna är ense om det eller

om det finns särskilda skäl för det.

Ersättning bestämd efter det att tillstånd till vattenverksamhet har
tagits i anspråk

26 §

Om ersättningen till följd av en vattenverksamhet eller annan åtgärd

har bestämts slutligt först efter det att tillståndet har tagits i anspråk, skall
den del av ersättningen som överstiger vad som fastställts tidigare betalas
och anmälan enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen (1972:719) göras inom en
månad från det ersättningen bestämdes slutligt. Detsamma gäller ersättning
som har bestämts i samband med godkännandet av en vattenverksamhet som
redan har utförts.

Om den slutligt fastställda ersättningen inte överstiger den ersättning som

tidigare har fastställts och det annars skulle ha funnits depositions- eller an-
mälningsskyldighet, skall den ersättningsskyldige anmäla ersättningsbeslutet
hos länsstyrelsen sedan detta har vunnit laga kraft.

SFS 1998:808

27 §

På ersättning som avses i 26 § första stycket beräknas ränta enligt 5 §

räntelagen (1975:635) från den dag marken tillträddes, vattenverksamheten
påbörjades eller åtgärden utfördes, om inte något annat följer av andra
stycket. Om betalningen inte görs i rätt tid, tas det ut ränta enligt 6 § räntela-
gen för tiden efter det dröjsmålet inträdde.

På ersättning som avser oförutsedd skada tas det ut ränta enligt 6 § ränte-

lagen från den dag ersättningsanspråket framställdes vid miljödomstolen.

Om den ersättningsskyldige försummar att betala sådan ersättning enligt

26 § första stycket som skall betalas genom deposition skall länsstyrelsen på
begäran av den som är berättigad till ersättningen eller en del av denna söka
verkställighet av den dom eller det beslut varigenom ersättningen har be-
stämts.

Fullbordande av inlösen som rör tillstånd till vattenverksamhet

28 §

Inlösen av mark är fullbordad när den ersättningsskyldige har full-

gjort sina skyldigheter enligt 6 kap. 1 § första stycket och 4 § expropriations-
lagen (1972:719). Inlösen fullbordas även om ränta enligt 27 § första stycket
inte betalas.

Rätt att utnyttja tillståndet till vattenverksamhet

29 §

Den ersättningsskyldige får utnyttja tillståndet genom att ta i anspråk

egendomen eller vidta åtgärder som medför skada för någon annan när de
skyldigheter som gäller enligt 6 kap. 1 § första stycket och 4 § expropria-
tionslagen (1972:719) har fullgjorts. För detta fall skall den begränsning av
anmälningsskyldigheten som framgår av 24 § gälla.

Om det behövs med hänsyn till den ersättningsberättigades förhållanden,

får miljödomstolen bestämma skäligt uppskov med tillträdet eller med utfö-
randet av åtgärden.

Återbetalning av ersättning som rör tillstånd till vattenverksamhet

30 §

Ersättningsbelopp som har betalats med anledning av tillstånd enligt

11 kap. får inte till någon del återkrävas. Beloppet får dock återkrävas om
det tillstånd som har föranlett beslutet om ersättning upphävs på talan av den
ersättningsberättigade.

Övriga bestämmelser

31 §

Ersättning enligt detta kapitel skall bestämmas i pengar som skall be-

talas vid ett tillfälle.

Ersättning i fall som avses i 5 § andra stycket skall dock betalas med ett

visst årligt belopp. Om det finns särskilda skäl får ersättningen räknas av mot
ersättning som kan komma att lämnas enligt 4 § första stycket eller 8 §.

Om det finns särskilda skäl, kan det på begäran av den ersättningsskyldige

eller den ersättningsberättigade fastställas att också ersättning enligt 4 § för-
sta stycket eller 11 § skall betalas med ett visst årligt belopp med rätt att få
omprövning vid ändrade förhållanden.

SFS 1998:808

I fråga om ersättning enligt 4 § till följd av skada eller olägenhet för ren-

skötseln gäller 30 § andra stycket rennäringslagen (1971:437).

32 §

Bestämmelserna i 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972:719) gäller

vid tillämpningen av detta kapitel i fråga om värdeökning under tiden från
dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

33 §

Om en borgenär som hade panträtt i fastigheten när rätten till ersätt-

ning uppkom gör en förlust därför att ersättningen inte har deponerats hos
länsstyrelsen, har borgenären rätt till ersättning av den ersättningsskyldige
för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller, om
en borgenär gör en förlust därför att ersättning inte har bestämts eller blivit
för låg och ersättningen efter överenskommelse mellan den ersättningsskyl-
dige och den ersättningsberättigade eller av någon annan anledning inte prö-
vats av domstol. Rätt till ersättning finns också för förlust till följd av att
överenskommelse har träffats om ersättning i annat än pengar eller om att fö-
rebyggande eller avhjälpande åtgärder skall utföras.

Talan om ersättning enligt första stycket skall väckas vid miljödomstolen.

34 §

Om det behövs, skall det i beslut om ersättning tas in bestämmelser

som skall hindra att ersättningstagaren gör en förlust till följd av ändringar i
penningvärdet under tiden från ersättningsbeslutet till dess betalning gjorts.

35 §

När inlösen av mark är fullbordad, skall detta antecknas i fastighetsre-

gistret.

36 §

Om det råder tvist om bättre rätt till ersättning, skall ersättningen de-

poneras hos länsstyrelsen, även om depositionen inte behövs enligt 6 kap.
1 § expropriationslagen (1972:719). Bestämmelserna i 6 kap. 17–19 §§ i
samma lag skall tillämpas i fråga om sådan deposition.

32 kap. Skadestånd för vissa miljöskador och andra enskilda
anspråk

Inledande bestämmelser

1 §

Skadestånd enligt detta kapitel skall betalas för personskada och sak-

skada samt ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har orsa-
kat i sin omgivning.

En ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts dock

endast om skadan är av någon betydelse.

Skada som inte har orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet ersätts

bara i den utsträckning den störning som har orsakat skadan inte skäligen
bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna före-
komst under jämförliga förhållanden.

2 §

Kapitlet tillämpas inte på skador som har orsakats av joniserande strål-

ning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning i fall då sär-
skilda bestämmelser gäller.

SFS 1998:808

Förutsättningar för skadestånd

3 §

Skadestånd enligt detta kapitel betalas för skador genom

1. förorening av vattenområden,
2. förorening av grundvatten,
3. ändring av grundvattennivån,
4. luftförorening,
5. markförorening,
6. buller,
7. skakning, eller
8. annan liknande störning.
Första stycket 1–3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet som

bedrivs i enlighet med tillstånd till vattenverksamhet. För sådana skador till-
lämpas 31 kap.

En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i första

stycket, om det med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art, an-
dra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger över-
vägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.

4 §

Skadestånd skall också betalas för skador genom sprängsten eller an-

dra lössprängda föremål, om skadan orsakas av ett sprängningsarbete eller
av en annan verksamhet som medför särskild fara för explosion.

5 §

I andra fall än som anges i 3 eller 4 § skall skadestånd betalas för ska-

dor som orsakas av grävning eller liknande arbete, om den som utför eller lå-
ter utföra arbetet har försummat att vidta sådana skyddsåtgärder som anges i
3 kap. 3 § jordabalken eller i ett annat hänseende har brustit i omsorg vid ar-
betets utförande.

Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför särskild

risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om den som utför
eller låter utföra arbetet inte har varit försumlig.

Skadeståndsansvariga

6 §

Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är den som bedriver

eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av fastighets-
ägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet har andra som be-
driver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten och som brukar
fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentlig verksamhet.

Om någon annan som brukar fastigheten bedriver eller låter bedriva den

skadegörande verksamheten är han eller hon skadeståndsskyldig enligt detta
kapitel endast om han eller hon har orsakat skadan uppsåtligen eller genom
vårdslöshet.

7 §

Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är också den som utan

att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller annan brukare av fastigheten, i
egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på fastigheten.

SFS 1998:808

8 §

Skall två eller flera ersätta samma skada enligt detta kapitel, svarar de

solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat följer av att begränsning
gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av dem.

Vad de solidariskt ansvariga har betalat i skadestånd skall, om inte annat

har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till
grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att förebygga skadan och
omständigheterna i övrigt.

Ersättning för framtida skador på egendom

9 §

Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp lämp-

ligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för framtida skador,
om en part begär det.

Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett visst år-

ligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har bestämts på detta
sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till de änd-
rade förhållandena.

10 §

I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning som

fastställs att betalas på en gång för framtida skador på en fastighet och som
tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare av tomträtt i denna till-
lämpas expropriationslagen (1972:719). Även när det gäller verkan av sådan
nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen tillämpas.

Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att er-

sättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och ersättningen till
följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den ersätt-
ningsberättigade eller av någon annan anledning inte har blivit prövad av
domstol, har borgenären rätt till gottgörelse av den ersättningsskyldige mot
att borgenärens fordran i denna del skrivs av på fordringshandlingen.

Inlösen av fastighet m.m.

11 §

Medför en verksamhet som avses i detta kapitel att en fastighet helt

eller delvis blir onyttig för ägaren eller att det uppstår synnerligt men vid an-
vändningen, skall fastigheten eller fastighetsdelen på ägarens begäran lösas
in av den som bedriver verksamheten.

Första stycket tillämpas också, om någon som är ansvarig för efterbehand-

ling enligt 10 kap. vidtar en åtgärd som medför att fastigheten blir helt eller
delvis onyttig för ägaren eller att synnerligt men uppkommer vid använd-
ningen. Vad som nu har sagts gäller dock inte om ansvaret för efterbehand-
ling vilar även på ägaren.

I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719). Be-

träffande värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio år före det
att talan väcks vid domstol tillämpas 4 kap. 3 § samma lag.

12 §

Utöver talan om skadestånd och inlösen får enskild, mot den som be-

driver eller har bedrivit miljöfarlig verksamhet utan tillstånd, väcka talan om
förbud mot fortsatt verksamhet eller om att skyddsåtgärder eller andra för-
siktighetsmått skall vidtas.

SFS 1998:808

33 kap. Miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring

1 §

För ersättning i vissa fall till den som har lidit skada som avses i 32

kap. och för betalning av kostnader som har uppkommit vid tillämpning av
26 kap. 17 eller 18 § skall om kostnaden är hänförlig till miljöfarlig verk-
samhet, det finnas miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring med villkor
som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer. Den som utövar miljöfarlig verksamhet som enligt denna balk eller
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken kräver tillstånd el-
ler anmälan skall bidra till försäkringarna med belopp som framgår av tabel-
ler som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer. Beloppen skall betalas i förskott för kalenderår.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i

första stycket.

2 §

Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges i

försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för sådan person- och sak-
skada som avses i 32 kap. om

1. den skadelidande har rätt till skadestånd enligt 32 kap., men inte kan få

skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet är förlorad, eller

2. det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.

3 §

Från saneringsförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges i

försäkringsvillkoren, ersättning för saneringskostnader som har uppkommit
med anledning av att en tillsynsmyndighet har begärt verkställighet enligt 26
kap. 17 § eller meddelat förordnande om rättelse enligt 26 kap. 18 §, om den
som är ansvarig enligt denna balk inte kan betala. Ersättning som nu sagts
skall dock inte betalas för kostnader som har uppkommit med anledning av
räddningsinsatser enligt räddningstjänstlagen (1986:1102).

4 §

Om bidrag till miljöskadeförsäkringen eller saneringsförsäkringen inte

har betalats inom trettio dagar efter anmaning, skall försäkringsgivaren göra
anmälan till tillsynsmyndigheten om betalningsförsummelsen.

Tillsynsmyndigheten får förelägga den betalningsskyldige vid vite att full-

göra sin skyldighet. Ett sådant föreläggande får inte överklagas.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna balk meddelas i lagen (1998:811)

om införande av miljöbalken.

På regeringens vägnar

GÖRAN PERSSON

ANNA LINDH
(Miljödepartementet)

SFS 1998:808

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 1998

Bilaga

Krav

Miljöklass 2

Miljöklass 3

kategori 2a

kategori 2b

kategori 2c

avsedd för for-

don med kataly-

don utan kataly-

tisk avgasrening

Svavelhalt, högst

0,01

0,03

0,005

–

massprocent
Ångtryck vid 37,8

oC,

1/952

–

högst kilopascal
Ångtryck vid 37,8

oC,

1/652

–

lägst kilopascal
Förångat vid 70

oC,

–

15–42

–

volymprocent
Förångat vid 100

oC,

1/502

45–72

–

lägst volymprocent
Förångat vid 180

oC,

–

lägst volymprocent
Slutkokpunkt, högst

205

200

–

Bensenhalt vid 15

oC,

0,1

högst volymprocent
Aromatindex

3, högst

5,5

–

Aromathalt,

–

0,5

–

högst volymprocent
Syrehalt, högst mass-

–

procent
Blyhalt vid 15

oC,

högst milligram per
liter
Fosforhalt, högst

Inte

–

milligram per liter

mätbar

Tillsatsämnen

Densitet vid 15

–

680–720

–

kg/m

Olefinhalt högst

–

0,5

–

volymprocent
n-Hexanhalt högst

–

0,5

–

volymprocent

Bensin i miljöklass 2 skall uppfylla skäliga funktionskrav vad avser renhet för
insugnings- respektive insprutningsventiler.

1 Avser tiden fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 30 augusti i X-, Y-, Z-, AC- och BD-län
samt tiden fr.o.m. den 15 april t.o.m. den 30 september i övriga län.

2 Avser övrig tid än den som anges under1.

3 Med aromatindex avses halten aromatiska kolväten dividerat med 13 med tillägg av
bensenhalten varvid halterna uttrycks i volymprocent.

4 Får ej innehålla askbildande ämnen.

Viktiga lagar inom miljörätten

Miljöbalk (1998:808)

JP Infonets miljörättsliga tjänster

Jobbar du med miljörättsliga frågor? JP Infonets tjänster ger dig en komplett bevakning av miljörätten. Oavsett om du jobbar med frågor om små enskilda avlopp eller tillståndsfrågor som rör gigantiska miljöfarliga verksamheter hittar du all information du behöver hos oss. Se allt inom miljörätt.

Namn	Ändamål	Typ
.JpLogin	Kakor som används för att avgöra vilka sidvisningar som hör till samma användarbesök. Behövs för inloggning samt optimering.	Inloggning och sessionshantering
.AspNetCore.Session	Kakor som används för att avgöra vilka sidvisningar som hör till samma användarbesök. Behövs för inloggning samt optimering.	Inloggning och sessionshantering
EPiStateMarker	Kakor som används för att avgöra vilka sidvisningar som hör till samma användarbesök. Behövs för inloggning samt optimering.	Inloggning och sessionshantering
.AspNetCore.Antiforgery.#	Förebygger Cross-Site Request Forgery (CSRF) attacker.	Skydd mot förfalskade förfrågningar
__cf_bm	Kaka som används för att hämta teckensnitt.	Teckensnitt
jp-cookies	Denna kaka används för att hålla reda på vilka kakor som användaren accepterat att vi lagrar.	Godkännande av kakor
FedAuth	Denna kaka sätts för användare som använder federerad inloggning.	Federerad inloggning
CourseEvaluations	Denna kaka sätts för användare som skickat in kursutvärderingar.	Kursutvärderingar

Namn	Ändamål	Typ
JP_Download	Denna kaka håller reda på om användaren har lämnat sin e-postadress när den ska ladda ner en fil från den publika sajten.	Filnedladdning
ExamStudentId	Kakan möjliggör för webbkursexamintioner för användare utan personligt konto.	Webbkursexaminationer
JSESSIONID	Kaka som används för uppspelning av video. Används för att hålla en anonym användarsession.	Solidtango
_fanplay_session	Kaka som används för uppspelning av video. Används för att hålla en anonym användarsession.	Solidtango
lang	Sparar språkval för Twitter-flödet.	Twitter
_gali	Denna kaka används för att särskilja användare.	Google Analytics
form.apsis.one	Denna kaka används för inbäddade formulär.	Form Apsis One
mediaflow	Kaka som kan användas. Mediaflow används för uppspelning av video	Mediaflow

Namn	Ändamål	Typ
_ga	Kakor som används för besöksmätning.	Google Analytics
_gid	Kakor som används för besöksmätning.	Google Analytics
_gat	Kakor som används för besöksmätning.	Google Analytics
_hjIncludedInSample	Dessa kakor används för webbanalys funktionalitet och tjänster från hotjar.	Hot Jar
_hjid	Dessa kakor används för webbanalys funktionalitet och tjänster från hotjar.	Hot Jar
www.uc.se	Används för risksigillet i sidfoten på publik sajt.	Upplysningscentralen (UC)
Apsis One	Används för att analysera användarbeteende och skräddarsy marknadsföring.	Apsis One

Namn	Ändamål	Typ
test_cookie	Kakor för Google Advertising	Google Advertising
IDE	Kakor för Google Advertising	Google Advertising
3135848f46	Kaka för att spara IP-adresser för att identifiera företag eller organisationer som besöker webbsidan.	ProspectEye (Apsis Lead)

Tjänster

Utbildningar

Juridisk rådgivning

SFS 1998:808 Miljöbalk

Viktiga lagar inom miljörätten

JP Infonets miljörättsliga tjänster

Om Lagboken.se