SFS 1994:1820 Lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

Lag
om ändring i jaktlagen (1987:259);

SFS 1994:1820
Utkom från trycket
den 30 december 1994

6533

1

Prop 1994/95:117, bet. 1994/95: JoUlO, rskr. 1994/95:94.

utfärdad den 15 december 1994.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om jaktlagen (1987:259)
dels att 37 och 38 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 37 § skall utgå,
dels att 1, 3, 31, 44 och 52 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 29 a, 51 a och 51 b §§,

av följande lydelse.

1 § Denna lag gäller viltvården, rätten till jakt och jaktens bedrivande

inom svenskt territorium samt frågor som har samband därmed.

Lagen gäller också i de fall som anges särskilt

1. inom Sveriges ekonomiska zon,

2. beträffande jakt från svenskt fartyg på det fria havet utanför den

ekonomiska zonen,

3. beträffande jakt från svenskt luftfartyg över det fria havet utanför den

ekonomiska zonen.

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller föreskrifter i andra författ-

ningar i fråga om skyddet och vården av viltet.

3 § Viltet är fredat och får jagas endast om detta följer av denna lag eller
av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. När viltet
är fredat, gäller fredningen också dess ägg och bon.

Detta gäller även inom Sveriges ekonomiska zon.

29 a § För att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av
vilt får regeringen meddela föreskrifter om förbud mot eller särskilda
villkor för jakt från

1. svenskt fartyg på det fria havet utanför Sveriges ekonomiska zon,

2. svenskt luftfartyg över det fria havet utanför den ekonomiska zonen.

31 § Jakt får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Sådana
fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får inte heller
användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att
hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från
den som jagar.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.
Regeringen får meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp sär-

skilda villkor för medförande av skjutvapen vid färd med motordrivna
fortskaffningsmedel.

44 § Om ett jaktbrott är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två
år.

1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med anled-

ning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

2. Beslut om förbud, föreskrift, tillstånd, medgivande eller liknande som

fattats enligt 37 och 38 § skall anses meddelat med stöd av motsvarande
bestämmelse i lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter
som tillhör skyddade arter, om inte regeringen eller den myndighet rege-
ringen bestämmer förordnar annat.

På regeringens vägnar

MARGARETA WINBERG

Hans Pettersson
(Jordbruksdepartementet)

SFS 1994:1820

Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas

1. om det avsåg ett hotat, sällsynt eller värdefullt vilt,

2. om det har utförts vanemässigt eller i större omfattning,
3. om det utförts med otillåten hjälp av ett motordrivet fortskaffnings-

medel eller någon annan motordriven anordning.

51 a § Den som har begått brott enligt denna lag inom Sveriges ekono-
miska zon döms vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbal-
ken inte är tillämplig.

51 b § Om ett brott enligt denna lag har förövats inom den ekonomiska
zonen, får åtal för brottet väckas vid den tingsrätt vars domkrets är
närmast den plats där brottet förövades.

52 § Regeringen får överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela
sådana föreskrifter eller beslut som avses i 6 § andra stycket, 23 — 26, 29,
29 a och 30 §§,31 § andra och tredje styckena, 36 §, 40 § första och andra
styckena, 41 § första stycket 2, 48 § andra stycket och 50 §.

6534